613 svar

[Meatrose]

Jo absolut, med "till alltför stor del" menade jag absolut inte "enbart". =)

Det jag menade var att trots att det dyker upp vettig, bra och till och med riktigt bra anime lite då och då så släpps det enligt mig på tok för mycket svaga serier vars innehåll är för tunnt eller för dåligt för att klara av att intressera en godtycklig mängd tittare utan att falla tillbaka på omotiverad fanservice och att serier som de jag nämnde utan några som helst problem skulle klara konkurrensen väl. Poängen jag ville åt var att jag tycker att det är konstigt att så många produktionsbolag budgeterar "tomt skräp" när Kadokawa sitter på vissa lovande licenser utan att tyckas göra något av det.

[Ebhen]

Appropå fanservice... Highschool of the Dead. En serie som hade stora potentialer och ett jäkligt bra upplägg som sen bara totalförstördes av pantyshots, boobbouncing (i jätteformat) och överdrivet fjantig fanservice rätt igenom. Det får mig att undra hur de egentligen tänkte på bolaget...
C³ är ännu ett exempel på hur man tagit lite idéer och slängt ner i en burk, skakat om och sen lagt upp på ritbordet och sen kört på. Struntat i att förklara saker, bara kasta igång allt och hoppas på det bästa. Jag lessnade efter fjärde avsnittet...

[idrougge]

Meatrose skrev den 12 januari 2012 - 00:36:

De skulle bägge klara sig väldigt bra gentemot den förhållandevis låga konkurrens som utgörs av det som till alltför stor del sänds nuförtiden - själlösa serier med platta stereotyper till karaktärer där skaparna satsar på att antingen göra det "häftigt" eller också "roligt" men misslyckas fatalt och blir tvungna att stoppa in mer och mer omotiverad fanservice och låta karaktärernas bröst växa mer och mer ju längre serien löper

Det där låter inte helt olikt Haruhi med sin storbystade Mikuru och den ännu mer storbystade framtids-Mikuru och så Nagato för de som är lagda åt andra hållet. Och Kyons lillasyster och mellanliggande avsnitt utan handling och och…

[idrougge]

Ebhen skrev den 12 januari 2012 - 06:49:

Angående det du meatrose säger om att många serier idag är uttunnade och banala och sällan genomarbetade så kan jag ju inte säga emot dig då jag inte sett allt som släppts det senaste året och kan jämföra, men det _har_ ramlat in ett par serier som faktiskt är både välarbetade och mycket innehållsrika och som dessutom inte försöker vinna poäng snabbt genom snabba effekter, fanservice eller billiga skämt. Ett sådant exempel är tex. IroHana, Hana-Saku Iroha och Mirai Nikki. De serierna har åtminstone i mina ögon verkligen levererat. IroHana kändes iofs lite ihoptryckt med "bara" en säsong men ändå välgjord. Men visst finns det dåliga exempel också... C3 säger jag bara...

C3 bygger precis som Haruhi på en lättroman och förlagan är inte så genomusel. Om samma kreativa team hade fått hand om Haruhi hade det nog blivit något liknande av den, men sånt är svårt för producenterna att veta på förhand. Dåliga förlagor kan bli bra filmatiseringar och vice versa.

[Ebhen]

Kan mycket väl tänka mig att C³ har en bra förlaga, men de verkar ha fumlat med bollen redan från startskottet. De ger sig för snabbt in i saker utan att förklara något och tar för givet att alla förstår allt. Det som in "normala" serier byggs upp under typ 3-4 avsnitt körde de ner i halsen på oss på de två första avsnitten. Nä, inte någon kioskvältare den serien...

Men tillbaka till ämnet, vad anser Ni här vara Haruhis storhet? För oavsett vad jag tycker så ÄR serien högt rankad som fasen vart jag än tittar och jag förstår inte riktigt får jag säga.

[idrougge]

Haruhis storhet är (förstås) att den leker vilt med etablerade schabloner, men det gör inte serien särskilt stor, snarare tjatig.
Se vidare: Låtsas inte att du är smart om du egentligen är dum

[Volbla]

Ebhen skrev den 12 januari 2012 - 22:49:

Men tillbaka till ämnet, vad anser Ni här vara Haruhis storhet? För oavsett vad jag tycker så ÄR serien högt rankad som fasen vart jag än tittar och jag förstår inte riktigt får jag säga.

Jag har alltid påstått att det beror på hur den blandar någorlunda omtyckte klyschor (mest i karaktärernas personligheter) med en faktiskt intressant och genomtänkt handling och andra fräsha idéer. Den kan tilltala en större publik, och redan etablerade nördar som gillar både det gamla och det nya i serien kommer tycka om den än mer (inkluderat mig själv).

Jag tänker ungefär likadant när det gäller Bakemonogatari eller Code Geass.

[Ebhen]

Bakemonogatari var mitt första möte med SHAFT. Till en början så satt jag bara fundersam och undrade vad de hade rökt på för något när de gjorde serien. Men sen allt efter avsnitten gick så gillade jag det mer och mer av nån skum anledning. En bra serie på det hela taget och musiken är fantastisk. Dock så köper jag inte helt de där abstrakta bildspråket i serien helt, men det är mer min personliga smak. Det är välgjort och spännande och jag ska se uppföljaren som börjat nu så det sak bli kul.
Bland de snyggaste rent visuellt jag sett är däremot det som PA Works gör. (Hana-Saku Iroha och Angel Beats tex.)

Haruhi hade en mycket bra grej på gång men jag tycker de slarvade bort det med allt fjantande som enligt mig störde mer än gav något. Då menar jag filminspelningen och alla Haruhis tokiga och egensinniga idéer som hon tvingar de andra att vara med på. Huvudstoryn är mer intressant och den vill jag se hur den utvecklar sig vidare men tramset känns som fillers bara för sakens skull.

[Meatrose]

idrougge skrev den 12 januari 2012 - 21:38:

Det där låter inte helt olikt Haruhi med sin storbystade Mikuru och den ännu mer storbystade framtids-Mikuru och så Nagato för de som är lagda åt andra hållet. Och Kyons lillasyster och mellanliggande avsnitt utan handling och och…

Nej det är absolut inte helt olikt, på samma sätt som ett riktigt fuskbygge till bil från Kina har många funktioner och detaljer gemensamt med en fabriksny Volvo V50. Nu kanske du tror att jag hör till de som tycker att Haruhi är det bästa som hänt sedan skivat bröd men så är inte fallet. Jag tycker förvisso att serien överlag är bra, emellanåt till och med riktigt bra, men jag tycker samtidigt att det är den kanske mest överskattade serien någonsin. Det brukar jag däremot undvika att säga eftersom förvånande många har fått för sig att man med "överskattad" menar "dålig" när det i själva verket betyder att man tycker att något inte är så fantastiskt som många vill få det att framstå som.

Jag måste dock hålla fast vid att det är en enorm skillnad mellan Haruhis användande av exempelvis Mikuru som parodi på sin egen stereotyp (trots att hon samtidigt ska plocka poäng på precis samma sätt som de karaktärer hon "driver med") och kvinnliga karaktärer i de serier (oftast de ständigt återkommande "ecchi-komedierna") man sätter 1/10 eller 2/10 på, där brösten i slutet av serien ibland är 3-4 gånger större än de var i avsnitt ett trots att karaktären inte har åldrats för att skaparna upptäcker att serien inte har några andra kvalitéer, där ett flertal karaktärer varje avsnitt ramlar och sätter sig med trosorna i ansiktet på huvudkaraktären och man verkligen känner hur skaparna ville att man skulle tycka att det var både eggande och roligt, även 8:e gången. Frågar man mig så är det som natt och dag. Jag må tycka att Haruhi är överskattad och just Mikuru råkar vara det största irritationsmomentet i mina ögon men jämfört med serier som MM!, Nogizaka Haruka no Himitsu, Rosario to Vampire, Akane-Iro ni Somaru Saka och To-LOVE-Ru så framstår den nästan som ett mästerverk. Därmed inte sagt att jag inte håller med om mycket av det som sägs i länken du postade här ovan. Jag tycker snarare att en del av det är spot on.

[Sceleris]

Volbla skrev den 12 januari 2012 - 08:52:

Det kan hända att Kadokawa har en väldigt långsiktig plan - annonseringen av säsong 1,5 var ju väldigt utsträckt och subtil, för att skapa så mycket hype som möjligt antar jag

Den var utsträckt, men det berodde förmodligen till stor del på ändrade planer. Uppföljaren utannonserades i juli 2007 (med en helsidesannons för 40 miljoner yen i en stor dagstidning!), och eftersom man gav referenser till Bambulövrapsodin och att Yamakan senare sade att Endless Eight-avsnitten diskuterades under denna tid, så tänkte man förmodligen göra en vanlig uppföljare av samma material som de nya avsnitten täckte. I augusti 2007 tog Yamakan (som fick sparken från Lucky Star och Kyoani i april) med sig en bunt Kyoani-anställda till sitt nya bolag Ordet och Kannagi-produktionen, så det blev säkert en störning i produktionen.

I december 2007 så uppdaterade man webbsajten och refererade till "försvinnandet" som blev filmens handling. I julinumret av Newtype 2008, vilken erbjöd en bild på en långhårig Haruhi, så berättade man att man hade avbrutit produktionen på "den andra säsongen" för att man inte ville göra bara en vanlig uppföljare och att de inte ännu bestämt sig för formen.

Det är vanligt med 6-7 månader från utannonsering till sändning, så jag tror att de verkligen hade för avsikt att sända Haruhi 2 i början av 2008, som en serie bestående av de nya avsnitten av Haruhi 1½ och filmen. (Annars hade de nog väntat med sin dyra reklam!) Men med studiosplittringen, kanske i kombination med kreativ prestationsångest, så fick de börja om på ny kula. Jag gissar att de slutförde planerna under andra halvan av 2008 inför sändning april 2009, och att de gjorde som de gjorde (dvs blandade in gamla avsnitt) till stor del för att de under hela utvecklingsarbetet ju samtidigt arbetade med Lucky Star, Clannad, Lucky Star igen, Clannad igen, Munto och K-On, och kunde behöva "fuska" lite. Dessutom ville de nog bygga upp berättelsen (och hajpen) inför filmen, som säkert blev beslutad för när Kara no Kyôkai visade att det funkade ekonomiskt för smalare tecknade biofilmer (samt att Evangelion visade att det kunde gå riktigt, riktigt bra).

Så hur lång var egentligen den medvetna reklamkampanjen inför "Haruhi 2009"? Jag tror inte att det var så mycket mer än 6-8 månader, vilket inte är så ovanligt.

Men jag spekulerar. (´-`)

Trivia: kronologi.

Spoiler

2003-06-06: Första lättromanen släpps.
2003-09-30: Andra lättromanen släpps (nästan 4 månader efter första).
2003-12-27: Tredje lättromanen släpps (3 månader efter andra).
2004-07-31: Fjärde lättromanen släpps (7 månader efter tredje).
2004-10-01: Femte lättromanen släpps (2 månader efter fjärde).
2005-03-21: Sjätte lättromanen släpps (mer än 5 månader efter femte).
2005-08-20: Haruhi utannonseras som animé.
2005-08-31: Sjunde lättromanen släpps (mer än 5 månader efter sjätte).
2006-04-03: Första avsnittet sänds.
2006-05-01: Åttonde lättromanen släpps (8 månader efter sjunde).
2006-07-03: Sista avsnittet sänds.
2007-04-01: Nionde lättromanen släpps (11 månader efter åttonde).
2007-04-30: Yamakan får sparken från Lucky Star och Kyoani(?).
2007-07-05: Uppföljare utannonseras.
2007-07-07: Hemsidan uppdateras med ett otecknat videoklipp som refererar till Bambulövrapsodin.
2007-08-00: Yamakan bildar Studio Ordet med bl.a. några andra från Kyoani.
2007-12-17: Detaljer om uppföljaren.
2008-02-05: Kannagi utannonseras som animé.
2008-05-09: Uppdaterad webbsajt.
2008-06-06: En Newtype-artikel med en bild på en långhårig Haruhi säger att den planerade andra säsongen skrotades.
2008-07-07: Bambulövrapsodin igen.
2009-02-03: Nu heter det att serien ska få en "omstart".
2009-02-06: Uppdaterad arbetsteamlista.
2009-04-02: Serien börjar sändas.
2009-05-21: Första nya avsnittet sänds.
2009-07-18: Yamakan berättar att Endless Eight var en idé redan när han jobbade på Kyoani.
2009-08-05: Endless Eight bekräftas avslutas.
2009-10-08: Sista avsnittet sänds och animéfilmen utannonseras.
2010-02-06: Filmen får premiär.
2011-05-25: Tionde lättromanen släpps (nästan 50 månader efter nionde).

Ebhen skrev den 12 januari 2012 - 22:49:

Men tillbaka till ämnet, vad anser Ni här vara Haruhis storhet? För oavsett vad jag tycker så ÄR serien högt rankad som fasen vart jag än tittar och jag förstår inte riktigt får jag säga.

Det är lite svårt att motivera sig så här sex år i efterhand, men vad som gjorde Haruhi till en bra serie var att den var snygg och engagerande. Förutom den distanserade cynikern Kyon, en ovanlig och rolig protagonist, var karaktärerna i stort sett tagna ur den animékulturella tropdatabasen (klyschor) vilket var en betryggande befästning av serien som en nördserie, en serie för oss: Haruhi var en tsundere som skulle vändas om, Mikuru var en moé-bimbo, Yuki var den känslolösa som skulle bryta sig ur sitt skal... Berättelserna om gängets galna äventyr var omväxlande och underhållande, och redan själva strukturen på TV-sändningen (icke-kronologisk för ökad dramaturgi) gjorde den till en snackis. Den var fullsmäckad av detaljer och referenser som belönade uppmärksamma (och nördiga) tittare. Regi och manus var skarpt, och serien fångade tidsandan perfekt. Det är väl dock lite svårt att se vad som gör den så speciell nu, lite som hur moderna tittare inte kan se vad som var så speciellt med Evangelion 1995 (Eva är dock mycket mer tidlös). Men det återstår väl för mig att se om den fortfarande är bra när jag ser om den, nån gång.

Vad jag gillar med serien är inte att den skulle vara något slags parodi eller "dekonstruktion". Jag tycker inte att den leker med moderna nördaniméklyschor så mycket som den leker med mer allmänna klyschor och koncept från scifi, fantasy och mysterier. Moékaraktärerna är inte en parodi på moékaraktärer; de är moékaraktärer, som bara fått en mer talangfull och fantasifull användning än vad de brukar.

Se vidare: Suzumiya Haruhi: The Case for the Defence

[Meatrose]

Sceleris skrev den 13 januari 2012 - 12:23:

Det är lite svårt att motivera sig så här sex år i efterhand, men vad som gjorde Haruhi till en bra serie var att den var snygg och engagerande. Förutom den distanserade cynikern Kyon, en ovanlig och rolig protagonist, var karaktärerna i stort sett tagna ur den animékulturella tropdatabasen (klyschor) vilket var en betryggande befästning av serien som en nördserie, en serie för oss: Haruhi var en tsundere som skulle vändas om, Mikuru var en moé-bimbo, Yuki var den känslolösa som skulle bryta sig ur sitt skal... Berättelserna om gängets galna äventyr var omväxlande och underhållande, och redan själva strukturen på TV-sändningen (icke-kronologisk för ökad dramaturgi) gjorde den till en snackis. Den var fullsmäckad av detaljer och referenser som belönade uppmärksamma (och nördiga) tittare. Regi och manus var skarpt, och serien fångade tidsandan perfekt. Det är väl dock lite svårt att se vad som gör den så speciell nu, lite som hur moderna tittare inte kan se vad som var så speciellt med Evangelion 1995 (Eva är dock mycket mer tidlös). Men det återstår väl för mig att se om den fortfarande är bra när jag ser om den, nån gång.

Vad jag gillar med serien är inte att den skulle vara något slags parodi eller "dekonstruktion". Jag tycker inte att den leker med moderna nördaniméklyschor så mycket som den leker med mer allmänna klyschor och koncept från scifi, fantasy och mysterier. Moékaraktärerna är inte en parodi på moékaraktärer; de är moékaraktärer, som bara fått en mer talangfull och fantasifull användning än vad de brukar.

Ursäkta det kanske onödigt långa citatet, speciellt då det rör sig om posten ovanför min egen, men just detta beskriver ganska exakt vad det är som jag gillar med Haruhi. Dekonstruktionen är naturligtvis en av ingredienserna men det är för mig inte en huvudingrediens. Serien använder sig av många klyschor men gör det på ett sätt som tilltalar mig betydligt mer än det irriterar mig, vilket på sätt och vis är en bedrift i sig. Jag tycker att källmaterialet är bra men på intet sätt fantastiskt. En av de stora anledningarna till adaptionens framgångar är enligt mig utförandet som jag i många avseenden anser är lysande.

[idrougge]

Sceleris skrev den 13 januari 2012 - 12:23:

Det är väl dock lite svårt att se vad som gör den så speciell nu, lite som hur moderna tittare inte kan se vad som var så speciellt med Evangelion 1995 (Eva är dock mycket mer tidlös). Men det återstår väl för mig att se om den fortfarande är bra när jag ser om den, nån gång.

Som någon skrev på ett ryskt animéforum:
"Haruhi sägs vara den här generationens svar på Evangelion. Och sådan generation, sådan Evangelion."

[Sceleris]

Meatrose skrev den 13 januari 2012 - 12:50:

Dekonstruktionen är naturligtvis en av ingredienserna men det är för mig inte en huvudingrediens.

Fast jag tror inte att den är avsedd att vara en dekonstruktion alls. Det här är ju trots allt gjort av samma personer som har gjort Air, Kanon, Clannad och K-On... ;)

idrougge skrev den 13 januari 2012 - 17:21:

Som någon skrev på ett ryskt animéforum:
"Haruhi sägs vara den här generationens svar på Evangelion. Och sådan generation, sådan Evangelion."

Haha, väl sagt. För även om jag tycker (tyckte?) att Haruhi är (var?) ett nästan fulländat litet underhållningspaket så är det verkligen ingen Evangelion. Det var den alldeles för oberoende av sin publik för att bli.

[Ebhen]

Okej... jag förväntade mig faktiskt inte att det skulle vara så djuplodande analyser, men kul att läsa. :)
Det jag främst söker i en serie är inte djupet eller det konstnärliga tolkningen av andra serier, klyschor eller vad nu de djupa stofilerna i japan vill göra, utan jag vill ha underhållning.
Då menar jag inte att det ska vara ytligt och fjantigt såklart. Då kunde jag lika gärna läsa aftonbladet eller Hänt i veckan. Vettig handling och bra genomtänkta karaktärer och scenarion som man kan förstå utan att det krävs att man är telepatisk (eller redan vet allt då de inte bryr sig om att förklara ett skit).
Jag har märkt att jag ganska snart tröttnar på serier som har karaktärer som är så in i bängen överdrivna, dumma i huvudet eller bara löjliga. Likaså händelser och vissa scenarion kan ibland bli för mycket, och då dalar mitt intresse fort. Ett typexempel på en avskyvärd roll är den manliga huvudrollen i Fate/stay Night (vars namn jag förträngt) som är så urbota dum i huvudet rätt igenom hela serien så att bara det gör att totalbetyget för serien störtdyker. På det hela taget så var serien bra kan jag nog objektivt säga så här ett år efter att jag sett den men jävlar anåda vad jag var förbannad när jag såg den. Den fick inga höga betyg av mig då, och då enbart för att de envisats med att göra den karaktären så sjukligt dum och naiv... Undrar om producenterna är så machositiska att de vill att folk ska hata deras serie när de gör så eller tror de verkligen att folk gillar en sån karaktär? Jag undrar jag...
Haruhi går mig på nerverna likaså, men inte fullt lika mycket då hon har en hel del sidor till som jag är nyfiken på och gillar. Storyn i sig är spännande och man vill veta hur det går. Men lika fullt är hon ett ADHD-barn med aspbergers-varning. ;)

Tillbaks till ämnet, jag håller fullständigt med om att serien är överskattad (med samma grundvärdering som Meatrose), just därför började jag fundera på vad folk egentligen såg i den som jag uppenbarligen missat. ;) Det är lätt att göra en hype av en serie om man har pengar och vet tricken men att sen svara upp till dessa förväntningar sen är aldrig lätt för producenterna. Jag som relativt ny inom anime-svängen försöker hela tiden leta svar på varför vissa serier är så högt rankade eller har sån hype omkring sig. Sånt är naturligtvis roligt och hör till kulturen men ibland undrar man om inte hypen och kultstatusen ibland blivit så mycket större än seriens eller filmens egentliga värde.
Det är dock roligt när man snubblar på serier som är helt fantastiska och man undrar varför ingen pratar om dessa då de (i mina ögon) har alla ingredienser för en succé och überhype. Är det jag som är för lättroad eller ser jag inte att det fantastiska djupet saknas i dessa eller vad? Man kan fundera ibland. :) Mitt senaste fynd var "Stellvia of the Universe" (http://www.anime-pla...of-the-universe) som jag fann mycket tilltalande men som det i princip var helt tyst om runt om på div. forum.