Sagara sade:
Jag har mer manlighet i mitt skägg än vad ni tre kan sammla ihop under ett liv.
Hahaha, ska du inte utmana oss på kukmätartävling också? :D De av oss som däremot är
äkta män har tillräckligt med självförtroende för att inte behöva hävda oss inför främlingar på Internetforum.
Sagara sade:
Filmer är bara skådisar som matar oss med lögner, det är inte på riktigt, därför kan jag inte heller känna medlidande med overkliga figurer. Böcker är en annan femma, då är det jag som skapar filmen i mitt huvud, utan skådespelare som får lön för att spela en roll. Karaktärerna blir verkliga på ett helt annat sätt (Också en anledning till varför böcker är bättre än filmer) See the diffrence?
"Figurer i böcker är mer äkta för att jag själv hittar på dem"? :)
Du griper ju bara efter halmstrån för att försöka berättiga dina vinklade åsikter. Filmer och böcker är exakt samma sak - ingen av människorna existerar, och borde alltså inte heller åtnjuta någon medkänsla från din sida. Det kommer du inte ifrån. Om du kan känna något för böcker du läser är det bara din egen förutfattade inställning som hindrar dig från att känna något för filmer. Och tills dess att du inser din egen ensidiga argumentation är du en hycklare.
(Det finns förresten inget som gör böcker som medium bättre - eller sämre - än filmer. Det är två helt olika konstformer som fungerar på helt olika sätt och har helt olika verktyg för att föra fram handling och budskap.)
Sagara sade:
Visst uppskattar jag filmer och anime som alla andra, men jag ser det fortfarande för vad det är.
Men varför? Utan inlevelse så är det väl inte spännande, sorgligt, rörande, eller glädjande? För inlevelse kan du ju inte ha, det är ju omanligt. Det säger ju sig självt.
Sagara sade:
Jag skulle inte heller äcklas av att se tecknat blod. Jag menar, kom igen. Det är tecknat.
Du verkar inte förstå hur det här med "inlevelse" fungerar. Det har inte med den egentliga bilden vi ser att göra, utan empati och föreställningsförmåga. Om du har sett scenerna i fråga kanske du kan erinra dig om att de inte alls var blodiga. Det har aldrig handlat om bilden av blod - scener med uppskurna magar och inälvorna dragna ut ur kroppen har också varit med, utan att väcka äckel. Vad det handlar om är att man har inlevelse med eller/och empati för en figur (genom att lämna tanken på att denne inte finns), och att denne sedan råkar ut för otäckheter.