2448 svar

[Blå]

UN-GO

Första avsnittet av UN-GO var ruskigt svagt och lämnade verkligen en bitter eftersmak. Andra avsnittet lämnade en lika bitter eftersmak. Men vid tredje så... lämnade serien en bitter eftersmak. Den här serien kunde inte ha börjat sämre och det dröjde innan serien kom igång någorlunda. Inget kändes inspirerat och man förstod knappt varför man valt att göra en sådan intetsägande serie. Vad exakt sträva man efter? för "fallen" som man visade upp i början var verkligen platta och själva detektiv aspekten var inte synerlig överhuvudtaget.

Men man ryckte upp sig en aning mot mitten och det hela vart ändå till viss del intressant, även fast karaktärerna inte direkt övertygade i sina resonemang eller handlingar. Huvudpersonen Shinjuurou hade verkligen lyst med sin frånvaro och inte mycket ställdes faktsikt till rätta mot slutet. Inga, seriens demoniska karaktär saknade allt kändes det som då man inte fick mycket klart för sig om vad han/hon var för någon/något.

Ja, var det något som var bra med serien då? Jovisst. De sista avsnitten av serien vart ändå rätt så underhållande och ställde en hel del frågor till tittaren. Men frågan man själv kan ställa sig till serien är, var detta verkligen en detektiv-serie? De ville envisas om det hela tiden själva men man fick aldrig riktigt den känslan av det. Utan istället så löstes fallen oftast av att Inga ställde en fråga och så kunde Shinjuurou utgå efter den hur saker och ting hade gått till väga. Vilket tog bort väldigt mycket kring mystiken kring många av fallen och gjorde att man som tittare inte alls kände sig speciellt involverad i det hela och man brydde sig knappt om skurkarnas motiv, som för den delen oftast också var väldigt bleka.

Det har tydligen också kommit en film till serien som ska berätta om hur Inga och Shinjuurou träffades och hur allting börja, detta om något intresserar mig faktiskt då inget av de hela förklardes speciellt bra under serien.

5/10 Mäktar jag med att ge serien ändå. Den hade sina stunder mot slutet och trotts allt jag klagat på så kunde jag för det kolla vidare och till och med avsluta serien. Får hoppa att filmen förklarar saker bättre så kanske serien i sig blir mer begriplig.

[Sceleris]

Meatrose skrev den 13 januari 2012 - 14:00:

Efter en snabb koll på nätet märkte jag att man hade bytt regissör, vilket naturligtvis kan påverka resultatet väldigt mycket.

Missförstå mig rätt, jag ogillade inte säsong 2 men produktionen kändes inte alls lika inspirerad, hungrig och, i brist på bättre ord, passionerad som den i föregångaren.

Jag hade precis samma känslor om Bläckfiskflickan 2. Mizushima, första seriens regissör, står fortfarande listad på andra säsongen, men som chefregissör. Han kanske står kvar som chef enbart i namn medan han överlät det riktiga arbetet åt en viss "Yasutaka Yamamoto" och egentligen lade sitt krut på typ Blood-C och Azazel-san (och kanske utvecklingsarbete på Another)...

Mizushima skrev dock avsnitt 3b, vilket jag också tyckte var det roligaste. Det är något fundamentalt roligt med Bläckfiskflickan som skadar barn utan att veta om det.

Blå skrev den 16 januari 2012 - 01:29:

Första avsnittet av UN-GO var ruskigt svagt och lämnade verkligen en bitter eftersmak. Andra avsnittet lämnade en lika bitter eftersmak. Men vid tredje så... lämnade serien en bitter eftersmak. Den här serien kunde inte ha börjat sämre och det dröjde innan serien kom igång någorlunda. Inget kändes inspirerat och man förstod knappt varför man valt att göra en sådan intetsägande serie.

Tack, nu kan jag verkligen "droppa" den här serien efter bara ett avsnitt utan skuldkänslor.

[dengo]

Såg på Skip beat, igen! Den var lika bra som jag minns det :) 10 dangosar av 10!
Och så såg jag klart på Guilty Crown och jag skulle ge det en 8/10 dangosar för slutet inte kändes var i samma rytm som resten av serien men var annars tycker jag helt ok.

[Sceleris]

dengo skrev den 22 januari 2012 - 00:19:

Och så såg jag klart på Guilty Crown

Såg klart på första halvan menar du? Serien i sig är ju inte slut, den blir 22 avsnitt.

[dengo]

Sceleris skrev den 22 januari 2012 - 00:44:

Såg klart på första halvan menar du? Serien i sig är ju inte slut, den blir 22 avsnitt.

Bah! Det var det det var! De lurades!

[MathJuice]

Gick igenom Strike Witches 1 och 2 i helgen. Trodde först inte att jag skulle gilla det alls, men intrigen var rätt sammanhållen genom båda säsongerna och det var allt som allt väldigt underhållande. Vissa kanske stör sig på konceptet att inga tjejer har på sig byxor, men det gick över ganska fort.

Mera humor, ecchi och drama än action, så ni som är beredd på detta kommer nog tycka om serien (även om den har något år på nacken). Självklart så ser jag på den för handlingens skull! ^.^

Har också hört att en film ska komma i mars, där handlingen utspelas efter säsong 2. Bara den inte förstör allt vad de tidigare två säsongerna byggt upp som med Zero no Tsukaimas tredje säsong (imo).

[Hikari no Hohenheim]

Vänta nu, har Hikari sett på en anime? Jajamän, jag har nämligen äntligen tagit mig för att se på den filmen jag har varit mest rädd för spoilers för över ett år nu. En film som har funnits ute på DVD ett tag, men som jag alltid prioriterat bort. Nämligen Haruhi Suzumiyas Försvinnande.

Och vad annat kan jag säga än att det var en grym film, precis som jag trodde. Haruhi är den enda serien som använder sig av klyschiga moéstereotyper och ändå lyckas hålla sig intressant och tankeväckande. Haruhi själv är såklart fortfarande ett svin, men det ingår i seriens charm, likaså de långdragna scenerna som ibland nyttjas för att visa stämningen. Vid två timmar och femtio minuter är det en ganska matig film att ta sig ann, men precis som båda säsongerna av serien är det väl mödan värt.

Mitt enda klagomål är att...

...den ändlösa åttan inte nämndes som en av anledningarna till att Nagato sprack. Man kan ju tycka att hundratals år av väntan kan vara en avgörande faktor till att bli trött på någon, så det hade varit mer slagkraftigt att nämna det. Det hade också givit hela arken i serien ett bättre syfte, att det faktiskt leder upp till något. Nog för att det parallellen fortfarande kan dras, men när de väl pratade så mycket som de gjorde kunde de väl låtit tittarna veta att de inte hade glömt bort den grejen.

[Sceleris]

Hikari no Hohenheim skrev den 06 februari 2012 - 18:29:

En film som har funnits ute på DVD ett tag

DVD? Vad är det?

[Blå]

Abenobashi Mahoh Shotengai

Att göra en parodi är inte det lättaste och det gäller att ha tajming och inte bara ösa på med referenser bara för sakens skull. Abenobashi lyckas med det i mångt och mycket och tillför till det hela även en bra handling.

Sasshi och hans barndomsvän Asahina är uppväxta i kvarteret Abenobashi Shopping Arcade i Osaka. Deras vardag blir upp och ner när till en början av vardagliga saker när Sasshi's familjs badhus tvingas att läggas ner. Samtidigt som detta sker får han även veta att Asahina's familj har bestämt sig för att ta sitt pick och pack norr ut mot Hokkaido för att börja om på nytt. Detta är saker som varken Sasshi eller Asahina kan göra något åt. Men under en natt får plötsligt Sasshi syn på något märkligt och deras vardag blir allt annat än vanligt där ifrån.

Inledningen på serien får en först att tro mer på en seriös drama än vad den senare visar sig vara. De efterkommande avsnitten är dock helt galna och man kastas in i olika världar till varje avsnitt där huvudpunkten hela tiden är Abenobashis shopping distrikt med alla dess invånare. Jag gillar det här och måste erkänna att jag fick en liten "aha" upplevelse också då man förstod lite av vart inspirationen till den galna serien TTGL kom ifrån.




Detta är inte så jättekonstigt heller för den delen då det är just Gianax som står bakom de båda serierna. Nu så är dock seriena inte alls speciellt lika överhuvudtaget annars, men för folk som är intresserade bör kika in avsnitt 3 för att kanske se mer likheter som den berömda GATTAI!
Serien är dock en parodi och handlar nog mer om Gundam i det ögonblicket. I övrigt så skämtar man om allt möjligt från anime till TV-spel och amerikanska Hollywood-filmer.. Så det är med andra ord är det nog lätt hänt att man kanske missar en del av skämten.

Men serien har även en liten allvarlig sida av sig och den är även rätt intressant faktiskt i mina ögon och saker som känns urflippade till en början får sin förklaring senare och känns sedan rätt självklara. Detta tar dock inte bort humorfaktorn för den delen utan man kör på med den i stort sett från första till sista avsnittet.

Jag måste även ge beröm till soundtracket i serien som jag tycker är riktigt passande så jag var ju självklart tvungen att kolla upp vem som stod bakom det hela. Mannen i det här fallet heter Shiro Sagisu och har varit med och gjort musik till serier som NGE samt Macross II: Lovers Again så man vart inte så förvånad i efterhand när man såg den meritlistan.



8/10 - Trotts det höga betyget måste jag erkänna att jag har svårt för att rekommendera serien till vem som helst då jag tror att man åtminstone bör ha sett en del i det mesta för att kunna ta del av skämten som slängs ut. Men serien passade mig personligen och jag gillade verkligen vad jag fick se. Jag gillade faktiskt att röstskådisarna använde sig av en Osaka-dialekt och tankarna fördes genast till alla våran favorit Ayumu "Osaka" Kasuga även fast hon inte hade med saken i sig att göra. Men som sagt, om man tror sig ha en del kött på benen och tycker om när man skämtar om andra serien och filmer är detta helt klart något man bör spana in.

[idrougge]

Konstigt, jag har inget minne av att Abenobashi var i bredbild. Åtminstone inte när den gick på tv.

[Quietstorm]

Kollade precis igenom Spice and Wolf II, riktigt bra serie, hoppas värkligen att en säsong 3 kommer! 8/10

[idrougge]

Watt Poe to bokura no ohanashi är en fullständigt bortglömd OAV från 80-talet som borde få mer uppmärksamhet.
Upplägget är typiskt Ghibliskt: En pojke bor med sin farfar på en klippig ö ute i havet. För en halv mansålder sedan rövade "fågelmännen" bort narvalen Watt Poe, som alltid sett till att havet varit rikt på fisk. Nu börjar fisket tryta och försörjningen på ön är hotad. Männen på ön vill låsa upp vapenkammaren, som varit förseglad sedan det stora kriget för mycket länge sedan, för att besegra fågelmännen som bor högst upp på berget på ön. Byäldsten säger nej, men pojken beger sig ensam uppför berget. Männen i byn säger att fågelmännen är omänskliga demoner, men pojken har hört en sorglig flöjtmelodi från berget och tror att det går att komma överens med fågelmännen också.
Även teckningarna har en Ghibliprägel, som i det gröna, frodiga gräset som ser levande ut precis som i en Ghiblifilm. Likaså finns en stor tecknarglädje, men inte alls på Miyazakis sätt. Charadesignen är av Mutsumi Inomata, så alla som sett Leda känner igen sig. För animationen står ingen mindre än 80-talets superanimatör Yoshinori Kanada, vilket förklarar de halsbrytande och långa actionscenerna och sjuka perspektiven. Allt är över på 55 minuter, som kan beskådas på Nicodôga – av något outgrundligt skäl finns filmen inte återutgiven på dvd eller bluray.

[Volbla]

Äntligen kunde man se klart hela Fröken Morita är tystlåten, och eftersom den är så kort så såg jag om hela samtidigt. Jag gillar den verkligen. Den är så söt och trevlig. Jag tror det hela grundar sig i, som jag sagt, att jag tycker om alla karaktärerna, åtminstone de viktigaste karaktärerna. I dylika serier finns det alltid någon karaktär som jag stör mig på eller tycker är tråkig, men inte här. Kanske för att de är lite mer subtila än de flesta motsvarigheter (med betoning på lite). De har inte lika överdrivna personligheter eller drag som de flesta slajs-of-lajf-flickor. Om man bortser från det faktum att Morita aldrig pratar, men till och med det tycker jag inte känns så krystat som man skulle kunna tro. Det är en gimmick som bidrar till sötheten och trevligheten. Dialogen är ofta rätt löjlig, men jag förväntar mig inte annat från något sånt här.

[Sceleris]

Det är förvisso OVA-versionen, men det bästa med Fröken Morita är tystlåten är pojkarna som betraktar Morita interagera med sina vänner och önskar att de också hade fötts som flickor.



De säger vad vi andra bara tänker!

[Volbla]

Nisemonogatari tog slut.

Just nu har jag betygsatt den högre än Bake, men jag är inte helt säker på det beslutet. Jag gillar att handlingarna känns större i Nise, och man får se mer av alla flickor i varje storyarc. Det jag inte gillar är att antagonisterna nu är människor snarare än ansiktslösa monster. I Bake löstes problemen av att karaktärerna snackade och var coola (speciellt Oshino <3 ), men i Nise så blir det konfrontationer mellan karaktärer, och jag tycker inte det hanteras så väl. Det är inte mycket bättre än de flesta hjältetal man ser i en vanlig shounen actionserie.

Ändock, det är väldigt mycket Shaft och väldigt mycket systrar. Njutning på hög nivå.

[idrougge]

Jag fick inte alls samma intryck av Kaigi i serien som i boken (men så är det ju alltid), men han var ändå en mer komplex gestalt än de flesta mangaskurkar.

[Volbla]

idrougge skrev den 23 mars 2012 - 16:25:

Jag fick inte alls samma intryck av Kaigi i serien som i boken (men så är det ju alltid), men han var ändå en mer komplex gestalt än de flesta mangaskurkar.

Absolut. Jag har inget emot karaktärerna i sig (även om jag nog inte uppskattar Kaiki så mycket som han förtjänar), bara konfrontationerna och upplösningarna mellan dem.

[Misho]

Shakugan no Shana Final, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva förutom att jag blev väldigt besviken på hela den här säsongen. Extremt rörigt under alla avsnittens gång med alltför mycket random namedroppande som inte hade någon mening alls förutom att göra en förvirrad om vad det var dom pratade om. Utöver det så tog dom in en massa nya karaktärer som man bara störde sig på och inte fyllde någon mening alls där heller. Slutet var dessutom standard krystat och fick hela serien och striden att verka meningslös.

Skit rent ut sagt. Jag gillade första och andra väldigt mycket men det här förstörde verkligen helheten.

2/5 skulle jag ge denna och det är bara för att finns ett fåtal scener som faktiskt är bra och avslutar skiten.

[Xadlin]

Hikari no Hohenheim skrev den 06 februari 2012 - 18:29:

Vänta nu, har Hikari sett på en anime? Jajamän, jag har nämligen äntligen tagit mig för att se på den filmen jag har varit mest rädd för spoilers för över ett år nu. En film som har funnits ute på DVD ett tag, men som jag alltid prioriterat bort. Nämligen Haruhi Suzumiyas Försvinnande.

Och vad annat kan jag säga än att det var en grym film, precis som jag trodde. Haruhi är den enda serien som använder sig av klyschiga moéstereotyper och ändå lyckas hålla sig intressant och tankeväckande. Haruhi själv är såklart fortfarande ett svin, men det ingår i seriens charm, likaså de långdragna scenerna som ibland nyttjas för att visa stämningen. Vid två timmar och femtio minuter är det en ganska matig film att ta sig ann, men precis som båda säsongerna av serien är det väl mödan värt.

Mitt enda klagomål är att...

...den ändlösa åttan inte nämndes som en av anledningarna till att Nagato sprack. Man kan ju tycka att hundratals år av väntan kan vara en avgörande faktor till att bli trött på någon, så det hade varit mer slagkraftigt att nämna det. Det hade också givit hela arken i serien ett bättre syfte, att det faktiskt leder upp till något. Nog för att det parallellen fortfarande kan dras, men när de väl pratade så mycket som de gjorde kunde de väl låtit tittarna veta att de inte hade glömt bort den grejen.

En av mina favorit anime filmer. + åt dig.
Jag såg igenom Hokuto no ken för inte så länge sedan. en av de bättre animer från 80-talet.

[Klona]

Jag såg klar Gymnasiepojkarnas vardagsliv igår. En riktigt trevlig och rolig serie som fick mig att skratta ett par gånger och fnissa ännu mera. Som titel låter så handlar det om gymnasiepojkar som man får följa i sin vardag där de hittar på båda vanliga och knäppa saker som oftast leder till ett fniss eller skratt. Något jag uppskattade var att man kände igen vissa saker de gjorde som man själv gjort, kanske inte just samma sak men något liknande t.ex i ett avsnitt hittar de en pinne på marken och huvudpersonen tar upp det och låtsas att det är ett svärd och svingar det. En annan sak som jag kan relatera till är från från sista avsnittet

Spoiler

I sista avsnittet när Hidenori försöker få en figur från ett kranspel så kommer en anställd från butiken och frågar om hon ska hjälpa honom. Exakt samma sak hände för mig när jag var i Japan och hade slösat en hel del Yen för att försöka få en Ruffy figur, han ställde den lite närmare kanten och visade snällt var jag skulle sikta med kranen för att få ner den i hålet.

Helt klart den roligaste komedin jag sett sedan Detroit metal city och även om jag skrattade mer åt den så kommer den här som en stark tvåa. Snart får jag väl rycka upp mig och se Gintama som jag hört så mycket om(inte första gången jag nämner det i text heller).