157 svar

[Hikari no Hohenheim]

Det som gör K-On så intressant för min del är att den verkligen inte försöker vara något annat än en ända stor klump med moe. KyoAni började snudda på ämnet i Haruhi, och tog det sedan till nästa nivå med Lucky Star medan de fortfarande behöll glimten i ögat; den här gången verkar det som att de helt och hållet slängt bort allt som på något sätt skulle kunna tolkas som substans. Är det på den vägen KyoAni kommer fortsätta säg?

Jag skulle kunna skriva långa klagoramsor om hur Yui och Ritsu ser nästan helt identiska ut, eller hur samtliga tycks sakna hälften av sina hjärnceller, eller hur hur Mio är den mest förhatliga Tsundere-ursäkten någonsin (lite som den japanska versionen av Kagami, fast utan djupet); men i slutändan känns det inte rätt, då serien från första början uttryckte sig ganska klart vad den erbjuder. Den vet vad den gör och signalerar tydligt att icke-fans av glittrande ögon och rodnande kinder bör hålla sig undan. Det ska bli spännande att se om även denna blir licensierad av Bandai och får en BangZoom!-dubb; lyckas de avmoefiera den här blir jag mäkta imponerad.

[Volbla]

Är det ett problem att de är lika? o.o
När de interagerar (i brist på bättre ordval) tycker jag är de mest trivsamma stunderna, och det är som det getts en liten extra glimt i deras rent utseendemässiga likhet. Och precis som med Dr Manhattans spontana flashanden så tycker jag inte det är mer än realistiskt att det till slut kommer en serie där två personer är lika. Det hela ska ju trots allt försöka vara en avbildning av något som verkligen händer, och det måste ju finnas någon musikklubb i japan där trummisen och gitarristen ser likadana ut D:<

En grej dock. Är det bara jag som verkligen aldrig kan se det ack så åtråvärda i de karaktärer som alltid tydligt målas upp som moe? Som Mikuru, Miyuki, och nu Mio. Har jag helt enkelt inte den smak som kyoani uppenbarligen anser deras target audience har?

Och varför börjar alla deras namn på m? Mi till och med. Läskigt.

[Hikari no Hohenheim]

Volbla sade:

Är det ett problem att de är lika? o.o
När de interagerar (i brist på bättre ordval) tycker jag är de mest trivsamma stunderna, och det är som det getts en liten extra glimt i deras rent utseendemässiga likhet. Och precis som med Dr Manhattans spontana flashanden så tycker jag inte det är mer än realistiskt att det till slut kommer en serie där två personer är lika. Det hela ska ju trots allt försöka vara en avbildning av något som verkligen händer, och det måste ju finnas någon musikklubb i japan där trummisen och gitarristen ser likadana ut D:<

Det är väl inget problem egentligen, jag tycker bara det känns som om ingen av dem har någon större identitet. Som du säger, när de två stojar tillsammans ger det en komisk atmosfär, och känslan jag får är än en gång att de försöker artificiellt skruva upp sötheten. Du har däremot rätt i att det inte alls är konstigt när man tänker efter att två personer liknar varandra; dock vore det roligare om någon hade påpekat detta tidigt i serien. Fast å andra sidan är jag ganska dålig med ansikten i allmänhet.

Volbla sade:

Är det bara jag som verkligen aldrig kan se det ack så åtråvärda i de karaktärer som alltid tydligt målas upp som moe? Som Mikuru, Miyuki, och nu Mio. Har jag helt enkelt inte den smak som kyoani uppenbarligen anser deras target audience har?

Och varför börjar alla deras namn på m? Mi till och med. Läskigt.

Ord. Miyuki förtjänar knappt att vara en av huvudpersonerna i LS, för det känns som att hennes ända uppgift är för Konata att anmärka om hennes bröst. Samma sak med Mikuru, faktiskt. Och nu Mio. Jag förutspår en framtid där vi kommer få se konceptbilder och statyer med de tre Mi-karaktärerna tillsammans.

[flaskis]

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki. Och Hikari, det finns ju inga som helst tendenser till tsundere hos henne. Hon är snarare blyg och "delicate".
Jag ogillade både Mikuru och Miyuki ganska ordentligt, men av alla fyra k-on tjejerna är ju Mio klart den mest tilltalande pga hennes (imo) mer realistiska personlighet.

Sen förstår jag inte heller hur ni kan vara skeptiska. KyoAnis "grej" har sedan början varit att de gör serier av originalmaterial som de själva gillar. Och med tanke på att det de hittills gjort har varit berättelser med stort djup, bra underhållningsvärd eller rakt igenom roliga att titta på, hur kan man redan efter fyra avsnitt visa sin tveksamhet? Sen har ju KyoAni heller skrift orignalmaterialet, och det jag har sett av mangan så verkar de göra en rätt så bra adaption.

[Volbla]

Hikari no Hohenheim sade:

Du har däremot rätt i att det inte alls är konstigt när man tänker efter att två personer liknar varandra; dock vore det roligare om någon hade påpekat detta tidigt i serien.

Mm, det har du ju rätt i. Att påpeka saker (som inte är otroliga plot devices) gör det väl alltid lättare att acceptera på något sätt.

flaskis sade:

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki.

Njae, så illa är hon väl inte. Jag ser bara inte vad som är så extremt moe med henne. Men som sagt kanske det bara är min smak.

[Hikari no Hohenheim]

flaskis sade:

Nu tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Mio får absolut inte dras ner till samma nivå som Mikuru och Miyuki. Och Hikari, det finns ju inga som helst tendenser till tsundere hos henne. Hon är snarare blyg och "delicate".
Jag ogillade både Mikuru och Miyuki ganska ordentligt, men av alla fyra k-on tjejerna är ju Mio klart den mest tilltalande pga hennes (imo) mer realistiska personlighet.

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

Att Mio skulle vara realistisk vet jag inte; jag säger inte att en sådan inte kan existera, men jag har då aldrig mött en människa som krymper ihop och håller för öronen vid blotta nämnandet av spöken. Men det är bara jag.

flaskis sade:

Sen förstår jag inte heller hur ni kan vara skeptiska. KyoAnis "grej" har sedan början varit att de gör serier av originalmaterial som de själva gillar. Och med tanke på att det de hittills gjort har varit berättelser med stort djup, bra underhållningsvärd eller rakt igenom roliga att titta på, hur kan man redan efter fyra avsnitt visa sin tveksamhet? Sen har ju KyoAni heller skrift orignalmaterialet, och det jag har sett av mangan så verkar de göra en rätt så bra adaption.

Jag tvivlar inte på att de gör ett jättebra jobb med det de har. Det är bara vi som inte delar deras goda smak. Kanon var bra berättad och vad helt sjukt vackert, men karaktärerna var fortfarande enkelspåriga och gick för min del inte hem. Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma. Lucky Star hade både humor och djup, men också partier som för mig kändes som omotiverad fanservice (jag kollar fortfarande på dig, Grönhår). Ja, KyoAni är mästare på vad de gör, och är mer än kapabla att lägga ner djup och substans i sina verk, men deras smak för moe delas tyvärr inte av alla.

Vem vet, kanske ligger det något riktigt oväntat och lurar framöver även i K-On.

[flaskis]

Hikari no Hohenheim sade:

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

Din definition för tsundere är korrekt. Men det hela går ut på att det är en typ av karaktärsutveckling. Kort beskrivet handlar det om en person som är osäker i sig själv och reagerar kallt mot personen han/hon gillar, men med tiden lär sig denna person att möta sina "inre demoner" och på sådant sätt lyckas bli mer ärlig. Det handlar inte om att de via sin sköra dolda personlighet lyckas bli förlåtna genom att uppvisa "dere-moe" eller vad man nu ska kalla det.

Hikari no Hohenheim sade:

Att Mio skulle vara realistisk vet jag inte; jag säger inte att en sådan inte kan existera, men jag har då aldrig mött en människa som krymper ihop och håller för öronen vid blotta nämnandet av spöken. Men det är bara jag.

Jag sa en "mer realistisk" personlighet. Det är ju självklart att alla dessa element är av moe-karaktär, och Serien är ju i grund och botten något som säger "Detta är moe och vi vet det själva".

Hikari no Hohenheim sade:

Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma.

Du borde allt ta och kolla på Clannad.
Jag håller mycket väl med att Kanon är en fint skriven historia, men även att karaktärerna är väldigt enkelspåriga, och även jag blev trött på alla "Uguu", "Ahaha~" och "Nyuu", samt på vilket larvigt plan all komedi låg.
Men Kanon kan inte på långa vägar jämföras med Clannad. Clannads roller (Med undantag för den sjöstärneälskande Fuuko) är väldigt välmålade, och speciellt Kyou och Tomoyo som man blir långsamt bekant med under seriens gång har båda väldigt starka personligheter och är långt ifrån den där hjälplösa moe-blobben som 4/5 av de kvinnliga huvudrollerna i Kanon är.
I min bok är Kanon den "minst bästa" serien av de tre Key-adaptionerna Kyoto Animation gjort. Clannad hamnar dock på en väldigt säker förstaplats, speciellt efter den andra säsongen.

[Meatrose]

Hikari no Hohenheim sade:

Jag har alltid fått för mig att en Tsundere är en person som verkar tuff -- ibland smått elak och våldsam -- på utsidan, men har en svagare och mjukare insida som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter. I själva verket har jag aldrig haft en klar definition av ordet, eller överhuvudtaget trott på konceptet, så jag kanske borde hålla mun.

Nej då, du bör absolut inte hålla mun, det är ungefär så en tsunderekko är. En viktig skillnad dock; du skulle ha satt punkt efter "mjukare insida". Där har du en bättre definition. Tillägget "som får henne att rodna sött så att man förlåter alla hennes elakheter" har ingenting med en tsunderekko att göra, det är helt upp till den som skapat serien/karaktären om han eller hon väljer att använda hennes deredere-sida på det sättet (vilket dock inte är ovanligt). En annan vanlig vanföreställning gällande tsunderekaraktärer är att de ska vara våldsamma som tsuntsun, vilket är helt fel. Det är även det högst individuellt. Men som sagt, om du sätter punkten efter "mjukare insida" har du, i varje fall enligt mig, en bättre definition av den sortens karaktärer.

Hikari no Hohenheim sade:

Clannad gav jag mig inte ens på för att jag visste att mönstret skulle vara detsamma.

Tänkte bara inflika att det enligt mig är dumt att avstå från Clannad för att man tror att den ska vara som Kanon. Visst, de är bägge två Key-adaptioner producerade av KyoAni och har därför vissa saker gemensamt, men de är samtidigt väldigt olika. Enligt mig är Kanon den (med råge) sämsta KeyAni-titeln hittills. Jag tycker fortfarande riktigt bra om den, men om man ställer den jämte Air och Clannad plockar den inte särskilt många poäng i min bok. Clannad har betydligt bättre story och betydligt bättre karaktärer.

Det är dock extremt viktigt att man ser de två säsongerna som en produktion, inte två separata produktioner. Säsong två är absolut inte en uppföljare. Den första hälften - "Clannad" - är på egen hand egentligen bara ett relativt lättsamt romantiskt skoldrama med "bra" komiska inslag i lyxförpackning, men egentligen lägger den grunden till det som sker i den andra hälften där serien levererar ett drama med ett djup och en styrka som Kanon aldrig ens kom i närheten av. Temat är "familj" och seriens hela poäng levereras i den andra halvan som utspelar sig efter den punkt som i 99 av 100 skolromansserier innebär ändhållplatsen - punkten där huvudrollen och hans eller hennes älskade blir ett par.

Nåja, Clannad är väldigt off topic i den här tråden, men jag ville väl egentligen bara säga; "ge den en chans utan att dra den över samma kam som Kanon". ^^;

Hikari no Hohenheim sade:

Vem vet, kanske ligger det något riktigt oväntat och lurar framöver även i K-On.

Hmm... jag har visserligen inte läst källmaterialet, bara ögnat igenom lite av det för att ha som referens, men jag tror inte att det ligger något "riktigt oväntat" och lurar framöver. Det känns inte som en sådan serie, precis som Lucky Star. Visst, många som ogillar sådana serier byter åsikt mot slutet av serien, men det beror väldigt sällan på att något oväntat har introducerats. Det beror nog oftast på att dessa personer i slutet av serien inser något som de som direkt gillade serien såg redan från början.

Men som sagt, jag har ingen bra koll (alls) på källmaterialet, så jag kan mycket väl få äta upp de orden i framtiden. =)

Jag håller med dig om att K-ON! inte på något sätt försöker dölja att "moe" är ett ständigt återkommande tema. KyoAni är dock den enda studion som kan hantera moekaraktärer* på ett sätt som gör att jag gillar dem istället för att tycka illa om dem som jag generellt sett faktiskt gör annars. Om jag var ute efter något med en djup mening skulle jag dock aldrig vända mig till K-ON! eller någon annan komedi för den delen. Om man däremot är ute efter något sött och lättsamt har serien nog desto mer att erbjuda.

*Jag är överlag negativt inställd till missbruket av ordet "moe". Moe ligger i betraktarens ögon - det som är moe för person A kan vara raka motsatsen för personerna B och C. I det här fallet, när jag använder uttrycket "moekaraktär", syftar jag på det som har blivit som en egen karaktärsstereotyp - en karaktär med vissa generiska egenskaper som utgör aktiva moe-element för den breda massan.

[Volbla]

Meatrose sade:

Jag är överlag negativt inställd till missbruket av ordet "moe". Moe ligger i betraktarens ögon - det som är moe för person A kan vara raka motsatsen för personerna B och C. I det här fallet, när jag använder uttrycket "moekaraktär", syftar jag på det som har blivit som en egen karaktärsstereotyp - en karaktär med vissa generiska egenskaper som utgör aktiva moe-element för den breda massan.

Det kan förklara en del.

Men antar att jag borde se Kanon då :/

[Hikari no Hohenheim]

Jag såg faktiskt på första avsnittet av Clannad när det kom ut, och eftersom det innehöll könsstereotyper och tjejer med tefatsögon resonerade jag att "KyoAni + Key = Kanon R:2 = nej". Men jovars, jag ska ge den en ärlig chans vid närmaste tillfälle.

Skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar med min terminologi. Jag brukar som sagt hålla mig borta från sådana generella karaktärsdrag; folk säger till exempel att Kagami är Tsundere(-drottningen, till och med), men i mina ögon ter hon sig inte riktigt som en sådan. Det kanske var därför jag drog slutsatsen att Mio var en Tsundere; hon känns lite för mig som en "upphottad" version av det Kagami inte lyckades vara.

Vad K-On beträffar kommer jag förmodligen hålla ett öga på den ett tag till, se om det blir någon musik till sist (kände mig lite lurad i avsnitt fyra); om inte annat för att se hur långt serien går med sitt överflödiga gullgull. Jag kan ju inte gärna bli besviken om jag inte har några förväntningar till att börja med.

[Meatrose]

Volbla sade:

Men antar att jag borde se Kanon då :/

Gör så. Jag har visserligen ingen koll på vad du tycker om de KeyAni-alster du har sett (eller vilka du har sett), men ge den en chans för all del. =)

Hikari no Hohenheim sade:

Jag såg faktiskt på första avsnittet av Clannad när det kom ut, och eftersom det innehöll könsstereotyper och tjejer med tefatsögon resonerade jag att "KyoAni + Key = Kanon R:2 = nej". Men jovars, jag ska ge den en ärlig chans vid närmaste tillfälle.

I see. Jo att karaktärerna i många fall är stereotypiska går inte att komma ifrån då Key tenderar att skriva dem på det sättet. Jag vill dock hävda att Kanon är den av de berörda serierna som bjuder på de minst tilltalande karaktärerna. flaskis nämnde exempelvis tidigare deras catch phrases som onekligen blir irriterande i längden. Karaktärsdesignen är även den som den är. KyoAni har gjort sig kända för att göra riktigt bra adaptioner och det är sällan de ändrar saker som inte behöver ändras. Karaktärsdesignen är visserligen förbättrad i deras serier (om man jämför med spelens original) men det är väl även det en fråga om smak. Det är dock inte så att de kan rita om karaktärerna så att de inte påminner om Keys versioner.

Tänk däremot på att de olika säsongerna av Clannad är väldigt olika. För att citera mig själv:

Meatrose sade:

Den första hälften - "Clannad" - är på egen hand egentligen bara ett relativt lättsamt romantiskt skoldrama med "bra" komiska inslag i lyxförpackning, men egentligen lägger den grunden till det som sker i den andra hälften där serien levererar ett drama med ett djup och en styrka som Kanon aldrig ens kom i närheten av.

Om jag, av någon outgrundlig anledning, var tvungen att recensera Clannad som om det rörde sig om en första serie och en uppföljare så skulle jag vara tvungen att sätta lägre betyg på den första säsongen än vad jag har gjort på någon annan KeyAni-titel, Kanon inkluderat. Det skulle å andra sidan vara som att recensera en bok efter att ha läst de första fem kapitlen av sammanlagt tio, eller att recensera första hälften av Air som en fristående produktion.

En annan sak som kan vara bra att ha i åtanke när man tittar är att lägga märke till all "foreshadowing" och de övernaturliga elementen som diskuteras. Foreshadowing is there for a reason, men väldigt många som inte har spelat spelet har blivit förvånade i slutet av den andra säsongen. Animen brer för övrigt på, mer än spelet, med denna foreshadowing just för att folk inte ska bli förvånade men det ska tilläggas att slutet är väldigt svårtolkat. Man kan lätt ta det till sig utan att gräva ner sig till knäna i hur saker och ting i själva verket gick till och vad det säger om allt annat som har skett i serien, men vill man överanalysera så finns det gott om utrymme för det.

Hikari no Hohenheim sade:

Skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar med min terminologi. Jag brukar som sagt hålla mig borta från sådana generella karaktärsdrag; folk säger till exempel att Kagami är Tsundere(-drottningen, till och med), men i mina ögon ter hon sig inte riktigt som en sådan. Det kanske var därför jag drog slutsatsen att Mio var en Tsundere; hon känns lite för mig som en "upphottad" version av det Kagami inte lyckades vara.

Nej då, du var som sagt definitivt inte ute och cyklade. =)

Jag skulle ju inte kalla Kagami för tsundere-drottning, men att hon är en regelrätt tsundere vill jag ändå hävda. I mina ögon är hon exakt vad en tsundere, per definition, är. Även Mio är tsunderebetingad i mina ögon, även om hon inte har en tillnärmelsevis lika starkt representerad tsuntsun-sida (flaskis har definitivt en poäng där, hon framställs mer som blyg och "delicate"). De är däremot väldigt olika som karaktärer. Tsundere är inte ett smalt litet fack för väldigt specifika karaktärer. Det är ett begrepp som beskriver en väldigt övergripande aspekt av deras karaktär.

Hikari no Hohenheim sade:

Vad K-On beträffar kommer jag förmodligen hålla ett öga på den ett tag till, se om det blir någon musik till sist (kände mig lite lurad i avsnitt fyra); om inte annat för att se hur långt serien går med sitt överflödiga gullgull. Jag kan ju inte gärna bli besviken om jag inte har några förväntningar till att börja med.

Jo, mer musik efterlyser även jag. Jag tyckte att det lät lovande det man fick höra av den gamla klubben. Eftersom den nya klubben har lagt ribban högt kan man kanske hoppas på att få höra något bra och/eller intressant. =)

[Hikari no Hohenheim]

Meatrose sade:

Jag skulle ju inte kalla Kagami för tsundere-drottning, men att hon är en regelrätt tsundere vill jag ändå hävda. I mina ögon är hon exakt vad en tsundere, per definition, är. [...] Tsundere är inte ett smalt litet fack för väldigt specifika karaktärer. Det är ett begrepp som beskriver en väldigt övergripande aspekt av deras karaktär.

Det roliga med Kagami, som jag förmodligen har nämnt alltför många gånger vid det här laget, är hur annorlunda hennes utstrålning blir på engelska jämtemot japanska. På originalspråket har hon en ganska mörk och len röst som får henne att låta högmodig; på engelska har hon en ljusare och krispigare stämma som får henne att låta vuxnare på något sätt. Kanske räknas det som tsundere oavsett röst, men det tycks för mig som att den japanska verionen förstärker den känslan. Det närmaste jag har som exempel är en jämförelse med den officiella dubb-trailern, med begränsade klipp från de fyra första avsnitten.

Kanske är begreppet friare än vad jag har trott. Frågan är bara var gränsen går; kan man räkna Nami från One Piece och Rukia från Bleach? Är Uchiha Sasuke en Tsundere, eller Kalle Anka? Båda dem är ju hårda karaktärer som har gömda mjuka sidor, mer så än Kagami.

[My]

Jag undrar som HnH, måste tsunderebenämningen alltid vara kopplat till kärlek? Kan inte även en vänskapsrelation börja som tsundere? Ta t.ex. Kurogane i Tsubasa Reservoir Chronicles, som ju visar upp alla klassiska tecken på att vara en tsundere vad gäller hans relation till sina 4 färdkamrater, framförallt Fye och Mokona.

Framförallt om vi blundar för det faktum...

...att jag och med största sannolikhet även CLAMP själva ser Kurogane och Fye som OTP.

[Volbla]

Meatrose sade:

Volbla sade:

Men antar att jag borde se Kanon då :/

Gör så. Jag har visserligen ingen koll på vad du tycker om de KeyAni-alster du har sett (eller vilka du har sett), men ge den en chans för all del. =)

Jag hatar Air passionerat, så något som kanske är sämre låter ju jättespännande ^^

Men Clannad ska jag väl ge en chans någon gång i alla fall. Vi får inte vara fördomsfulla.

[Meatrose]

Tar på mig kängorna och ger mig ut i "off topic"-djungeln.

Ja, var drar man egentligen gränsen? Därom tvista de lärda. Eller ja, det gör de säkert inte, men det råder säkerligen delade meningar om var man ska dra denna gräns. Jag skulle nog personligen säga något i den här stilen:

För att en karaktär ska vara "en tsundere" krävs både tsuntsun-sidan och deredere-sidan. När det gäller tsuntsun-sidan kommer vi nog undan med att låta bli att blanda in kärlek, då den ungefär står för att karaktären i fråga agerar reserverat, ofta på ett surt och tvärt sätt. Deredere-sidan blir däremot svårare då den enligt mig går hand i hand med "kärleksfull", "blyg/sårbar" och så vidare. Jag skulle vilja få det till att den är strikt bunden till kärlek men att det inte nödvändigtvis behöver vara romantisk sådan, även om så ofta är fallet.

Min "egen" definition av en klassisk tsunderekkos deredere-sida: Hon framstår i detta "läge" som blyg och/eller sårbar samt agerar kärleksfullt, ofta mot hennes vilja. Hon vill inte att det ska märkas men vet troligtvis innerst inne att det gör det och skäms för detta eller tycker att det är pinsamt, vilket ofta leder till att hon blir nervöst upprörd, rodnar och försöker dölja detta beteende. Denna sida hos henne triggas lättast av saker som rör personen hon känner kärlek för, det kan vara allt från en diskussion om honom eller henne till aktiv interaktion dem emellan. Om hon dessutom är ensam med den här personen räcker det ofta med att denne bara är sig själv för att deredere-sidan ska visa sig, åtminstone för oss som publik. För att avsluta med ett par textboksexempel som samtidigt är väldigt olika som personer; tja, det finns många, men säg Chidori Kaname och Kouzuki Kallen.

Jag kan tyvärr inte relatera till alla karaktärer ni tar upp, men Kalle Anka är allt annat än en tsundere. Jag har heller aldrig sett en deredere-sida hos någon av de andra karaktärerna*. Som sagt, om inte bägge sidorna är representerade i personens beteende är det inte en tsunderekaraktär. Det räcker inte att uppvisa en tsuntsun-sida och att man samtidigt innerst inne bryr sig om personen i fråga. Att hoppa ur tsuntsun mode innebär absolut inte att man hoppar in i deredere mode. Deredere-sidan måste aktivt skina med sin närvaro, annars är den inte en del av karaktärens beteende. ("Lovestruck" är för övrigt ett populärt ord som ofta används när deredere-sidan diskuteras.)

*My: jag har tyvärr inte sett något Tsubasa över huvud taget. Jag kanske skulle hålla med dig till 100% men jag kan inte yttra mig om de karaktärerna.

Hikari: jo du har nämnt att hon får Kagami att framstå som en annan person. Jag har personligen väldigt svårt för dubbar och har således inte sett den engelska dubben varpå jag har svårt att ta ställning till hur pass annorlunda hon är i den engelska versionen. Men, då rösten står för en väldigt stor del av karaktärens... karaktär kan jag definitivt tänka mig att ett, som i Kagamis fall, textboksexempel för vad som definierar en tsunderekko kan framstå som långt mycket mildare om röstskådisen i fråga tolkar karaktären på ett helt annat sätt.

Jag har dock svårt att tro att dubben tvättade bort en så pass tongivande del av hennes personlighet helt. Replikerna bör ju ha mer eller mindre samma innebörd, såvida de inte tog sig väldigt mycket friheter då de förde över serien och dess karaktärer från japanska till engelska. Hennes deredere-sida är dessutom, enligt mig, väldigt tydlig även om man stänger av ljudet helt och bara läser replikerna och ser hennes visuella reaktioner på saker som sägs och händer.

volbla: Ge Kanon en chans ändå vettja. Det finns säkert chans att det du hatar i Air är vad jag älskar med den samt att det är en av sakerna som skiljer de bägge serierna åt. Det lär vi dock inte få reda på såvida vi inte utvecklar diskussionen, och jag befinner mig redan jävligt långt off topic. ^^;

Så... för att inte låta posten vara fullkomligt off topic sluter jag cirkeln genom att ta en titt på Mio. Är hon en tsunderekko för mig? Jag tycker att tsuntsun-sidan definitivt finns där. Hennes "kärlek" till personerna hon bryr sig så mycket om avspeglas dessutom i hennes beteende, och hennes kinder antar ofta den färg som signalerar att detta är en sida hos henne hon inte gärna vill att folk ska se. Med andra ord svarar jag "ja". Är hon ett "textboksexempel"? Nej.

Att säga att "hon är en tsunderekko" säger däremot inte särskilt mycket om hennes karaktär. Jag var inne på det i förra posten, men för mig bestämmer inte termen "tsundere" med precision hur hon beter sig. Termen beskriver bara en övergripande aspekt av hennes karaktär.

Jag har ingen aning om hur andra här ställer sig till vad det egentligen är som kännetecknar en tsunderekko. Ordet har definitivt lite olika innebörd för olika personer och jag tror att det är omöjligt att dra någon klar gräns för vad som faller innanför respektive utanför ramarna för en sådan karaktärs beteende.

[Volbla]

Är det roligt (lustigt; udda; förunderligt) att någon klassas som tsundere när hon egentligen är den vettigaste personen i serien? I de här fallen blir dom väl bara sura för att deras kompisar jäklas med dom. Då blir dom ju inte tsundere bara för att vara tsundere, utan dom blir det för att dom egentligen är normala men deras vänner är udda.

Är det verkligen tsundere då? Då vill jag hellre definiera det som att det alltid finns några sorters känslor där, och tsuntsun fasen är att man inte förstår dom känslorna eller försöker trycka undan dom.

Men det är ju bara en personlig uppfattning som kanske är "fel".

[Meatrose]

Volbla sade:

Är det roligt (lustigt; udda; förunderligt) att någon klassas som tsundere när hon egentligen är den vettigaste personen i serien? I de här fallen blir dom väl bara sura för att deras kompisar jäklas med dom. Då blir dom ju inte tsundere bara för att vara tsundere, utan dom blir det för att dom egentligen är normala men deras vänner är udda.

Tsunderekaraktärer framstår ofta, i varje fall enligt mig, som tämligen vettiga och skärpta. De tsunderekkos som jag verkligen har uppskattat har samtliga varit sådana i varje fall.

Jag är dock inte säker på att jag är helt med på vad du menar. Kan du ge något exempel? En term som poppade upp i mitt huvud när jag läste det som står ovan är "tsukkomi", vilket refererar till den delen av en komisk duo som skäller på och/eller ständigt tillrättavisar den andra parten som ofta framstår som lite "tom i bollen" eller bara barnsligt sprallig och som kläcker ur sig eller gör en massa dumheter. Ett praktexempel på en sådan duo återfinns än en gång i Lucky Star, nämligen Kagami och Konata, där Kagami har huvudet på skaft (läs: är vettig) och agerar "tsukkomi" gentemot Konata. Se det som att Konata är en "enabler" som genom sin personlighet och sitt beteende serverar Kagami tillfällen att slå ner på det hon säger och det hon gör.

Obligatoriskt on topic-inlägg: För diverse likheter, se bara på relationen mellan Mio och Ritsu. K-ON!-relaterat! On topic! =P

Bägge termerna (tsundere och tsukkomi) beskriver olika aspekter av Kagamis karaktär. Hennes tsuntsun-sida syns allt som oftast väldigt tydligt då hon på detta karakteristiska sätt tillrättavisar Konata och/eller fäller syrliga kommentarer om hennes beteende. Hade det inte varit för Kagamis deredere-sida och det djupa, speciella bandet mellan dem hade det kanske räckt med att klassa henne som tsukkomi.

Men jag vette fan, jag kanske missförstod dig totalt. =P

Volbla sade:

Är det verkligen tsundere då? Då vill jag hellre definiera det som att det alltid finns några sorters känslor där, och tsuntsun fasen är att man inte förstår dom känslorna eller försöker trycka undan dom.

Men det är ju bara en personlig uppfattning som kanske är "fel".

Jag är som sagt inte hundra på om jag hänger med, men visst finns det alltid olika sorters känslor där. Jag ser inte tsuntsun som en fas, mer som ett tillstånd. En klassisk tsunderekko växlar i regel fram och tillbaka mellan tillstånden väldigt snabbt, vilket är lite av ett typiskt karaktärsdrag (de snabba omväxlingarna). Ofta har den manliga protagonisten (om det nu kretsar kring en sådan) till en början väldigt svårt att förstå dessa karaktärer.

Däremot kan man väl säga som så att en tsunderekkos mål, kanske inte som person men som karaktär, ofta är att utvecklas så att hon på ett eller annat sätt avvecklar sin tsuntsun-sida till viss mån. På så sätt kan det ju ses som en "fas". Själva termen beskriver dock hennes sätt att agera just när hon befinner sig i det tillståndet.

Det du säger om att inte förstå sig på känslorna eller att försöka trycka undan dem gäller ju för många tsunderekaraktärer. Tsuntsun-sidan kan i många fall ses som en front, en barriär som byggs upp för att skydda eller dölja karaktärens sanna känslor för omgivningen och ibland leder det även till att de döljs för karaktären själv. Kouzuki Kallen är än en gång ett väldigt bra exempel.

[Volbla]

Meatrose sade:

Jag är dock inte säker på att jag är helt med på vad du menar.

Jag menar väl faktiskt precis vad du skrev där, men har aldrig hört "tsukkomi" förut.

Men hey, om det finns en term för det så är det väl det, om något, som både Kagami och Mio är? Är det rättvist att kalla dom tsundere också? Vad gör dom till båda?

Meatrose sade:

Jag ser inte tsuntsun som en fas, mer som ett tillstånd. En klassisk tsunderekko växlar i regel fram och tillbaka mellan tillstånden väldigt snabbt, vilket är lite av ett typiskt karaktärsdrag (de snabba omväxlingarna). Ofta har den manliga protagonisten (om det nu kretsar kring en sådan) till en början väldigt svårt att förstå dessa karaktärer.

Jag antar att jag tänker mest på Shana när jag försöker definiera tsundere "fenomenet". Eller Asuka.

Och att det är en fas är precis vad jag fått för mig. Någon sorts förnekelse- eller förvirringsfas. Själva "taggigheten" finns väl alltid där på ett sätt - det är ju en del av deras personlighet vid det laget - men det kommer väl alltid någon sorts *smakar efter ord* ... upplysning.

Jag kanske bara tycker det blir för brett med definitionen "kärleksfull men taggig karaktär". Hell, då skulle nästan Yoko passa in.

Citat

Hade det inte varit för Kagamis deredere-sida och det djupa, speciella bandet mellan dem hade det kanske räckt med att klassa henne som tsukkomi.

Oh, missade det först.

Men har verkligen Mio en deredere sida? Visst har hon en söt och oskyldig sida som slängs i våra ansikten här och där, men det blir nästan en ännu bredare definition. "Taggig men söt karaktär". Hur är det med Sakura i Naruto? Eller Sasuke för den delen!

Men det kanske beror på vad tsuntsunaspekten innebär.

Ny tråd: What makes a tsundere?

[Hikari no Hohenheim]

Wow, långa utförliga svar. Upskattas alltid ^^

Problemet för mig att se Kagami som en Tsundere är att jag har alltid har fått uppfattningen om att begreppet är kopplat till just moekaraktärer, i den generella och fördomsfulla bemärkningen. Det ska framstå som gulligt när kontrasten mellan den hårda och den mjuka sidan visas. Det är därför jag fick mer Tsundere-vibbar av Mio än Kagami, vars beteende känns högst mänskligt -- som Volbla påpekade, hon vill bara vara "normal" men blir ditsatt av Konata gång på gång -- och framstår för mig inte alls som gullig i någon märkvärdig benämning. Snarare sarkastisk, speciellt med den något vitsigare engelska dialogen. Tsukkomi var däremot nytt för mig med, och det låter onekligen mer som Kaggis.

Jag kan mycket väl ha missuppfattat saken; kanske behöver det inte vara "moe" för att en karaktär ska klassas som tsundere. Å andra sidan ligger moe i betraktarens öga, vilket bara det kan orsaka definitionsproblem.

Volbla sade:

Ny tråd: What makes a tsundere?

Kanske vore en bra idé; nu har vi börjat diskutera Lucky Star mer än K-On. Frågan är om vi inte redn har sagt det mesta som kan sägas om ämnet.

[Bareus]

Volbla sade:

Ny tråd: What makes a tsundere?

Hikari no Hohenheim sade:

Kanske vore en bra idé. Frågan är om vi inte redn har sagt det mesta som kan sägas om ämnet.

That