374 svar

[Ashaz]

Freiztan sade:

Ashaz sade:

ok. Men om vi tar det såhär då?
Anmäl Tingsrätten för innehav?
Anmäl polisen, åklagaren och domaren för att ha tittat på bilderna?

Inte för att det är kul, utan för att belysa idiotin i lagen.

Var inte löjlig. Det finns ingenting olagligt i tingsrättens eller polisens agerande. Det här är inte läge för barnsligheter.

Det är ju just det som det är.
Sedan den 1a juli i år är det olagligt att ens titta på en bild som kan benämnas som barnporr.
Det är alltså inte själva skapandet av bilden som är olagligt utan att sprida och/eller titta på den.
Och ingen står utanför lagen. Inte ens åklagare.

Är det något som är barnsligt så är det utformningen av denna lag.


Du har helt rätt i att det inte är läge för barnsligheter. Det är däremot läge att banka in i skallen på dem vilka galenskaper de faktiskt håller på med. Tankecensur! inser du hur allvarligt det är? Myndigheterna verkar uppenbarligen inte göra det.

[Anonym2]

Ashaz sade:

Och ingen står utanför lagen. Inte ens åklagare.

Står det inte något någonstans om att vissa personer inte behöver följa riktigt alla lagar när de är i tjänst? T.ex. får polisen köra mot rött under en utryckning. Förmodligen finns det en lagparagraf någonstans som gör att anställda inom rättsväsendet tillåts använda dessa bilder i samband med att de behandlar ett fall som har med bilderna att göra.

[idrougge]

Anonym2 sade:

Förmodligen finns det en lagparagraf någonstans som gör att anställda inom rättsväsendet tillåts använda dessa bilder i samband med att de behandlar ett fall som har med bilderna att göra.

Klart det finns. Dispens ges också om du t ex skriver en avhandling om barnporr.

[Ashaz]

yttrandefrihets lagarna bedöms tydligen olika beroende på vad det gäller.

Citat

– Hellre fria än fälla, säger hon och påpekar att det mesta ska tillåtas enligt vår yttrandefrihetsgrundlag.
Hon förstår att refrängen där ”Heil Hitler” sjungs om och om igen kan verka stötande, men att texten måste ses i sin kontext.

"Heil Hitler, Heil Hitler, Heil Hitler.

Det var jag som födde tanken om ett stort och heligt krig,

som en gång för alla skulle ge oss fred i evig tid.

I ett rike utan judar, fritt från slödder, drägg och skan.

Där jag själv skulle bestämma över mina ljusa barn.

Heil Hitler, Det va väl inge fel med det va."

Men det är tydligen inte samma sak med sådant som kränker människor som faktiskt finns på riktigt.

[Sceleris]

Att anmäla åklagare, poliser som arbetar med barnpornografi och forskare som arbetar med ämnet, leder ingenvart. Lagmyndigheterna har dispens rakt av (det är ju en grundförutsättning för rättssamhället), andra har möjligheter att handskas med barnpornografi som bedöms från fall till fall.

Lagtexten sade:

10 b § [...] Även i andra fall ska en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Proposition 1997/9 sade:

Varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av sådan bild är inte straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall, enligt vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet med framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer. Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling och vetenskapligt arbete anförs i motiven som exempel på fall där ett spridande kan vara försvarligt (a. prop. s. 9 f.). För att en sådan bedömning skall komma i fråga skall bilden dock ingå som ett naturligt och befogat led i det sammanhang där den förekommer.

Översättarens påstående om att bilderna varit ett led i sitt kännande av japanska serier föll för döva öron i tingsrätten. Hade det varit vanlig barnpornografi hade det varit förståeligt: man måste inte känna till vanlig barnpornografi för att vara en kännare av vilken populärkultur som helst, eftersom barnpornografi inte är en del av den. Men erotisk uppskattning av japanska tecknade figurer har varit en stor del av mangafandom i många, många år. Hur många 14-åringar sitter inte idag med samlingar på tusentals sådana bilder?

Att anmäla dem som redan har lagens tillåtelse är fel väg att gå. Det belyser som mest lagtextens formuleringar, och inte grundproblemet: detta är en morallag med svag förankring i befolkningen. Det är många av oss som tycker att man självklart inte ska förbjuda brott utan offer och utan sociala konsekvenser.

Hur ska man belysa det? Ett sätt hade väl varit som idrougge skrev på IRC härom dagen: "[Anders H-J] föreslog att alla manganördar skulle anmäla sig. Det skulle bli som när bögarna sjukskrev sig för att de led av homosexualitet." Ett annat sätt är väl att diskutera och protestera kring fallet, så som vi gör. Skriva insändare, på bloggar, till ledamöter. Försöka få folk förbannade. Och rösta inte på riksdagspartier som stödjer straffbarhet för tankar.

[Ashaz]

[quote name="Sceleris"]Att anmäla åklagare, poliser som arbetar med barnpornografi och forskare som arbetar med ämnet, leder ingenvart. Lagmyndigheterna har dispens rakt av (det är ju en grundförutsättning för rättssamhället), andra har möjligheter att handskas med barnpornografi som bedöms från fall till fall.[/quote]


Nej jag vet. Det hade inte lett till någonting rättsligt.
Det hade dock belyst det absurda i att förbjuda folk att ens se något.

[quote name="Proposition 1997/98]Varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av sådan bild är inte straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. (...)hänsyn till konstnärliga intressen, [/quote]
[/quote]
Detdär är dock jäkligt intressant.
Varför var itne den paragrafen tillämpningsbar just här?
är en oljemålning från 1500 talet mer konst än en photoshop målning från 2007?
Det låter för mig som när gitarrister försöker påstå att synthar inte är riktiga musikinstrument.

Det har talats mycket om hatbrott de senaste 10 åren. Det kanske är dax för en debatt om hat-straff också?
Det hela känns väldigt mycket som den klassiska kycklingen av fjädern.
"Dethär ämnet är så läskigt att vi inte ens villutreda det ordentligt. Döda det med eld! urskiljningslöst!"
det syns ju också tydligt i kommentarerna till t.ex Mys artickel där folk som inte ens bryr sig om att läsa på i ämnet tycker att man ska låsa in honom och slänga bort nyckeln samt kallar honom vidrig. Allt bara för att ordet pedofilbrott nämns.
Och när sådant kommer upp i domstolsnivå blir det rent läskigt.

Förbjud barn. Vi avskaffar dem, så är problemet ur världen.
Samla ihop dem och bränn dem. [size=75](Ja detdär var sarkastiskt ifall nu någon kunde undgå att förstå det)[/size]

[Freiztan]

Ashaz sade:

det syns ju också tydligt i kommentarerna till t.ex Mys artickel där folk som inte ens bryr sig om att läsa på i ämnet tycker att man ska låsa in honom och slänga bort nyckeln samt kallar honom vidrig. Allt bara för att ordet pedofilbrott nämns.

Kommentarer hos tidningars vävsäten är ingen barometer på folkmeningen. Om man skulle gå efter nätkommentarer på artiklar från våra största dagstidningars hemsidor, skulle drygt 70% av svenskarna vara sverigedemokrater eller piratpartister.

Ashaz sade:

Och när sådant kommer upp i domstolsnivå blir det rent läskigt.

Ingen som är överraskad över tingsrättsdomen kan väl ha förstått vad en tingsrätt är, eller hur en sådan arbetar. Det är inte, som till och med den åtalade har skrivit, Uppsala tingsrätt som har bestämt att tecknade pornografiska bilder föreställande minderåriga är att betrakta som illegal barnpornografi. Det har beslutats av riksdagen 1980. Det enda tingsrätten har gjort är att läsa innantill i lagen och döma efter dess bokstav. För övrigt är inte detta ett pionjärfall, en man har tidigare dömts för att ha tecknat och spridit bilder på barn i vad som uppfattades som pornografiska scener (smiskporrtecknaren Mr. KD 2004). Det existerar alltså prejudikat.

[idrougge]

[quote name="Ashaz"]
[quote name="Proposition 1997/98]Varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av sådan bild är inte straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. (...)hänsyn till konstnärliga intressen, [/quote]
Detdär är dock jäkligt intressant.
Varför var itne den paragrafen tillämpningsbar just här?
är en oljemålning från 1500 talet mer konst än en photoshop målning från 2007?[/quote]

Snarare betyder det att [url=http://www.dn.se/kultur-noje/20-bjarne-melgaard-1.914619]Bjarne Melgaards videokonstverk[/url] går fria medan en photoshopbild på Cardcaptor Sakura inte gör det.

[quote name="Ashaz"]Det hela känns väldigt mycket som den klassiska kycklingen av fjädern.
"Dethär ämnet är så läskigt att vi inte ens villutreda det ordentligt. Döda det med eld! urskiljningslöst!"
[/quote]

Jag tror snarare att det handlar om tolkningsutrymmet i en lag som stiftades långt innan lolicon blev var mans fetisch.

[Sceleris]

Efter debatten i radio tidigare idag slog det mig hur det lätt blir att debatten får låg nivå om hur lagtexten formuleras och sådant. Själv vill jag föra fram kärnpunkten på ett sådant sätt att varje tänkande människa inser att det är en ja- eller nej-fråga. Några punkter:

Äkta barnpornografi och sådant som lolicon är inte samma sak och bör inte heller bedömas på lika grunder.
Barnpornografi är kopplat till pedofila tendenser och har en lång historia separat från utvecklingen av lolicon (och shotacon). I princip alla människor har ju vid ett eller annat tillfälle varit attraherat till barn -- när vi själva var i den åldern. En del psykologer menar att pedofiler stannat i sin sexuella utveckling.
Lolicon kommer, menar otaku-vetaren Hiroki Azuma, från ett distanstagande från samhället som otaku gjort. I min uppfattning rör det sig om ett slags inlärd sexuell dragning till tvådimensionella barn, en dragning som inte lätt låter sig översättas till verkliga barn. Denna inlärda dragning fortsätter i modern och västerländsk fandom.
Tecknade barn är inte en direkt motsvarighet till verkliga barn i konsumenternas sinnen.

Sådant som lolicon skadar inga barn direkt.
Detta gäller inte de fall där man kan anta att ett verkligt barn använts som modell; det finns dock inte anledning att tro att det är fallet för en överväldigande majoritet av de tusentals lolicon- och shotaconbilder (och -filmer och -spel) som produceras årligen.
Barnen på bilderna existerar inte.

Sådant som lolicon skadar inte barn indirekt.
I proposition 1978/79:179 beskrivs fem effekter: instruktiv, som lär ut kunskaper; stimulerande, som leder till ökad lust att "tillämpa kunskaperna"; mönsterbildande, som skapar intrycket av att det är socialt acceptabelt; avtrubbande, som leder till att mer stimuli behövs för att ge samma reaktion; och avreagerande, som minskar benägenheten att leva ut fantasierna.
Medan det råder skilda uppfattningar om effekten av våldsskildringar, så pekar allt mot att pornografi minskar eller åtminstone ökar inte förekomsten av sexualbrott. Man har inte ens funnit att mäns attityder mot kvinnor har försämrats av pornografi. Det gäller länder som Danmark, Sverige, USA och Japan. I länder där innehav av barnpornografi var tillåtet (Danmark, Japan och Tjeckien), minskade förekomsten av övergrepp på barn.
Laglig lolicon leder inte till övergrepp på barn.

Att tala om att "kränka barn i allmänhet" betyder ingenting.
Att kränka är, skriver Nationalencyklopedin, att "behandla (ngn) nedsättande genom att angripa den personliga hedern" eller att "underlåta att respektera". Man kan inte lagstifta om att folk måste visa respekt för varandra; att någon skulle ha rätt att inte bli kränkt är en absurd tanke som enbart inkräktar på yttrandefriheten. Speciellt löjligt blir det när det gäller hela grupper av människor.
Formuleringarna om att "barn i allmänhet" har rätt att inte bli "kränkta" visar bara på lagstiftarnas personliga idé om att upprätthålla något slags idealbild av barn oberoende av om barn faktiskt kommer till skada eller ej, typ "sexualisera inte barn, för då kan jag inte längre tänka på barn som rena". Detta är i princip samma som en lag mot blasfemi:
De vill tvinga folk att hålla något lika heligt som vad de själva gör.

Det är egentligen helt irrelevant huruvida översättarens bilder var enkla nakenbilder eller penetreringsbilder, föreställande icke-existerande 17-åringar eller icke-existerande 7-åringar. Det spelar heller ingen roll om det är konst eller erotik eller råporr. Grundfrågan lyder enligt mig:
Kan man med gott samvete förbjuda något som saknar både offer och påvisliga negativa effekter på samhället, baserat enbart på privat tycke?

[Sceleris]

Jag håller med Freiztan om att det inte är tingsrättens sak att avgöra vad som är rätt eller fel i lagtexten och dess förarbeten. Det är riksdagens ledamöter vi ska mana till att se till yttrandefriheten över "barn i allmänhets rätt att inte kränkas". I övrigt ber jag Freiztan om mer information angående fallet från 2004, det lät intressant.



Hur som helst, jag ögnade igenom 1997 års förarbete till lagen, vilket tingsrätten refererar till i domen. Det här är utdrag som jag tyckte var intressanta. (Kanske redigerar inlägget med understrykningar sedan.)

Proposition 1997/98

Propositionen sade:

[...] Att ett sexualbrott begås för att dokumenteras i pornografiskt syfte torde normalt innebära en större integritetskränkning för brottsoffret än om en bildupptagning inte hade gjorts. Att ett sexualbrott har dokumenterats kan således, oavsett offrets ålder, föranleda ett strängare straff för brottet än om detta inte skett. Barnpornografibrottet får sin särskilda betydelse om gärningsmannen har för avsikt att visa en skildring av brottet för andra. Att bilderna sätts i omlopp innebär nämligen en ytterligare kränkning av barnet, skild från den kränkning som beaktas inom ramen för sexualbrottet.

[...] Yttrandefrihetsutredningen anförde i delbetänkandet Barnpornografi (Ds Ju 1978:8) att avbildandet av barn i syfte att framställa barnpornografi utgör en allvarlig kränkning av barnets integritet. Ett ytterligare motiv för en kriminalisering av barnpornografin ansågs vara att den kränkte barn i allmänhet.

Regeringen anslöt sig till utredningens uppfattning och framhöll ytterligare bl.a. den integritetsskada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografi och de skadeverkningar som härvid kan drabba dessa barns syn på sexualiteten.

[...] Det framstår som djupt otillfredsställande att enskilda personer utan att riskera annat än ett förverkande av materialet, skall kunna förvärva och inneha material som skildrar grova övergrepp mot barn. Varje företeende av en barnpornografisk bild innebär en straffvärd kränkning av det avbildade barnet men också av barn i allmänhet. Även ett innehav av en sådan bild utgör en fortlöpande integritetskränkning. Det kan vidare inte uteslutas att en innehavare av en sådan bild kan komma att visa den för ett barn i syfte att förmå barnet att medverka i sådana handlingar som skildras på bilden.

I detta sammanhang måste intresset av att förhindra den integritetskränkning av det avbildade barnet och av barn i allmänhet som varje befattning med barnpornografiskt material innebär få väga utomordentligt tungt. Detta talar med styrka för ytterligare åtgärder bl.a. inriktade mot innehav av sådant material.

[...] En annan grupp [remissinstanser] förordar en utflyttning bara av sådan barnpornografi som är verklighetstrogen, dvs. bilder som kan antas förutsätta att ett sexuellt övergrepp mot ett barn har ägt rum.

[...] Avslutningsvis skall regeringen något beröra frågan om utflyttningens omfattning. Det har i debatten från vissa håll hävdats att den barnpornografi som det är viktigt att ingripa mot är den som bevisligen är en dokumentation av ett reellt sexuellt övergrepp på ett barn och att därför utflyttningen ur det grundlagsskyddade området bara skall avse sådana barnpornografiska skildringar som är verklighetstrogna i den meningen att de kan antas skildra ett verkligt övergrepp. Bland remissinstanserna finns det också ett stort antal företrädare för denna uppfattning. Av dessa synes många utgå från att yttranden i form av icke verklighetstrogen barnpornografi skall finnas kvar inom grundlagarnas tillämpningsområde och alltså även i fortsättningen beivras som ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott.

Regeringen återkommer till frågan om hur barnpornografibrottet systematiskt sett förhåller sig sexualbrotten, men så mycket kan sägas redan här att kopplingen till ett konkret sexuellt övergrepp saknar relevans för frågan om en bild är straffbar som barnpornografi eller inte. Man kan t.ex. framställa en verklighetstrogen barnpornografisk bild utan att begå ett sexuellt övergrepp, exempelvis genom att i smyg fotografera ett naket barn som självmant företar en handling med sexuell innebörd. Man kan också framställa en icke verklighetstrogen bild t.ex. en teckning som likafullt är en dokumentation av ett sexuellt övergrepp.

Utflyttningen av barnpornografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområde syftar till att göra det möjligt att ingripa mot innehav av barnpornografiska skildringar. Självfallet måste då alla sådana skildringar av barn i pornografisk bild som enligt brottsbalken är straffbara att t.ex. framställa eller sprida omfattas. Huruvida en viss bild framstår som verklighetstrogen eller inte saknar betydelse för frågan om straffbarheten och måste därför också sakna betydelse när det gäller omfattningen av utflyttningen från grundlagarnas tillämpningsområde. En helt annan sak är att en bild som uppenbarligen dokumenterar ett verkligt övergrepp i straffvärdehänseende naturligtvis är allvarligare än en bild som är barnpornografisk och därför kränker barn i allmänhet utan att bilden för den skull kan antas dokumentera ett visst övergrepp.

[...] Regeringens bedömning: Barnpornografibrottet är systematiskt sett inte ett sexualbrott i brottsbalkens mening. Brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott bör därför även i fortsättningen finnas i 16 kap. som tar upp brotten mot allmän ordning. [...] Skälen för regeringens bedömning: De remissinstanser som förespråkar att barnpornografibrottet flyttas till 6 kap. BrB argumenterar inte efter en helt enhetlig linje, utan sönderfaller grovt i två grupper. Dels finns det dem, bl.a. Barnombudsmannen, som anser att det är otidsenligt och systematiskt fel att betrakta barnpornografibrottet som ett brott mot allmän ordning och att i stället kränkningen av det enskilda barnet bör fokuseras i lagstiftningen. Till denna grupp kan också föras dem som mer allmänt anser att brottet har en mer naturlig placering i 6 kap. BrB. Rikspolisstyrelsen har här särskilt pekat på att den lagtekniska kopplingen till brottet olaga våldsskildring mister sin aktualitet vid en utdefiniering.

Det andra sättet att resonera tar sin utgångspunkt i att det i princip bara är de barnpornografiska skildringar som verkligen dokumenterar ett sexuellt övergrepp som skall träffas av kriminaliseringen i brottsbalken. Det blir då naturligt att uppfatta all befattning med en bild som skildrar ett sexuellt övergrepp som ett sexualbrott. Det förslag som presenterats av ledamöter vid Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet bygger på detta synsätt. En konsekvens av detta synsätt synes vara att sådana pornografiska skildringar av barn som inte är eller framstår som framställda genom brott mot ett barn inte skall vara straffbara alls. Som har framgått av avsnitt 4.1.1 ovan kan man när det gäller personer under 15 år som skildras i en pornografisk bild i allmänhet utgå från att ett sexualbrott begås. Även om den barnpornografiska bilden inte skildrar ett sexualbrott kan själva bildupptagningen utgöra ett sexuellt ofredande, nämligen om den som avbildas förmåtts till detta och är under 18 år. Om den som begår ett sexuellt övergrepp också filmar övergreppet kan den ytterligare kränkning som filmningen innebär beaktas i straffskärpande riktning när straffet för sexualbrottet bestäms.

Om den som har begått sexualbrottet emellertid visar filmen för andra personer utgör detta en handling som faller utanför ramen för sexualbrottet. Denna handling anses utgöra en ny kränkning av det avbildade barnet. Det är bl.a. därför det har gjorts straffbart att sprida barnpornografiska bilder. Straff för sådant brott kan också utdömas redan när bilden framställs om syftet är att sprida den.

Barnpornografibrottet tar alltså sikte på förfaranden utöver själva sexualbrottet. De allra flesta bilder eller filmer som cirkulerar innehåller material där spridaren eller innehavaren inte har någon som helst delaktighet i det ursprungliga övergreppet. Till detta kommer att barnpornografin omfattar bilder som getts en sexuell innebörd utan att den avbildade situationen kan sägas motsvara en brottsbeskrivning. Begreppet barnpornografi omfattar alltså ett vidare område än skildringar av sexualbrott. Vidare syftar barnpornografibrottet inte bara till att skydda det avbildade barnet från att kränkas utan också barn i allmänhet. Barnpornografibrottet hör således systematiskt sett inte samman med sexualbrotten.

[...] Utredningens förslag bygger på att barnpornografibrottet skall ha kvar sin plats i brottsbalkens 16 kap. [...] Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att framställa, sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av verklighetstrogen karaktär görs alltså inte. [...]

Barnpornografiutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens när det gäller huvudlinjerna. [...] Utredningsförslaget innebär vidare att innehavskriminaliseringen bara skall avse verklighetstrogna bilder där barnet på bilden är inblandat i en handling med sexuell innebörd.

[...] Skälen för regeringens förslag: Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet. Kränkningen kan orsakas såväl av upphovsmannen själv som av andra innehavare i senare led, om bilden kopieras och visas för någon annan. Till detta kommer att man kan befara att barnpornografi används som ett verktyg vid sexuella övergrepp mot barn. All befattning med barnpornografiska bilder bör således straffbeläggas.

[...] Eftersom även teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda bilder kan vara barnpornografiska oavsett om bilden kan antas föreställa ett verkligt övergrepp eller inte kommer utvidgningen av det straffbara området när det gäller framställning utan uppsåt att sprida bilden att bli tämligen omfattande. Det kan sättas i fråga om inte förfaranden som har ett förhållandevis begränsat straffvärde kan komma att omfattas samtidigt som gränsen för det straffbara området kan bli svår att dra.

För att åstadkomma en rimlig avgränsning bör man därför undanta egenhändigt framställda teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda bilder, t.ex. fotomontage, från det straffbara området under förutsättning att bilden framställts och innehas utan uppsåt att sprida den. Undantaget bör däremot inte omfatta bilder som ritats eller på annat sätt framställts med datorteknik. Bilder i elektronisk form kan ju lagras, bearbetas och distribueras i det närmaste obegränsat. Att dra gränser mellan ett verkligt fotografi som överförts till elektronisk form, en bild som framställts i elektroniskt form genom manipulation av ett ursprungligt fotografi och ett pseudofotografi som är helt och hållet framställt genom datoranimation låter sig svårligen göras.

[...] Bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn är självfallet inte pornografiska. Inte heller är t.ex. en sekvens som skildrar barn i sexuella sammanhang i en vanlig spelfilm nödvändigtvis pornografisk. Avgörande torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk (jfr JO 1971 s. 561).

[...] Justitieutskottet anförde i yttrande 1993/94:JuU6y att mycket var vunnet genom den i departementspromemorian föreslagna ändringen i bestämmelsen om sexuellt ofredande. Men utskottet satte i fråga om detta var tillräckligt för att man skulle komma till rätta med barnpornografibrottet eftersom detta syftade till att motverka den kränkning som barn i allmänhet utsätts för genom förekomsten av barnpornografi.

[...] Regeringens bedömning: Pornografi där vuxna modeller framställs som barn eller förses med olika attribut för att påminna om barn s.k. anspelningspornografi bör inte omfattas av kriminaliseringen.

Barnpornografiutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser, bl.a. Ensamma mammors rättigheter i samhället, Folkaktionen mot Pornografi, Föreningen Sveriges Socialchefer, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige och Sveriges psykologförbund har framfört åsikten att s.k. anspelningspornografi, dvs. sådan pornografi i vilken vuxna personer framställs som barn eller som på annat sätt, t.ex. genom olika attribut eller roller, anspelar på barn, också skall omfattas av kriminaliseringen. Det huvudsakliga argumentet för detta är att denna typ av pornografi kränker barn och legitimerar ett utnyttjande av barn sexuellt.

Göteborgs tingsrätt, Statens Biografbyrå och Våldsskildringsrådet intar motsatt ståndpunkt. Biografbyrån anser att det vore helt orimligt att med barnpornografi jämställa skildringar där uppenbart vuxna medverkande genom klädsel eller andra attribut försöker associera till barn. Sådant är inte ovanligt i den typ av pornografisk film som byrån regelmässigt godkänner för offentlig visning från 15 år.

Skälen för regeringens bedömning: Det handlar här om filmer som otvetydigt skildrar vuxna och inte barn. Anspelningspornografin rör således inte frågan om avgränsningen av begreppet barn i bestämmelsen om barnpornografibrott. [...]

Vad gäller den nämnda anspelningspornografin konstaterar utredningens majoritet följande. De personer som medverkar i filmer med sådan pornografi är vuxna. Ett barn som ser en sådan film kan rimligen inte antas identifiera sig med dessa personer. Det syns ju att aktörerna inte är barn. Barn i allmänhet bör därför inte kunna anses kränkta av denna typ av pornografi på samma sätt som av barnpornografi. Att avgränsa en kriminalisering av befattning med dessa alster till befattning med sådana som uppmuntrar till tankar på sexuellt umgänge med unga personer torde inte vara möjligt. Det torde således inte vara möjligt att generellt straffbelägga denna typ av pornografi av annat skäl än att den kan såra den allmänna anständighetskänslan, vilket inte torde räcka som en grund för kriminalisering. Utredningen anser följaktligen att straffrättsliga åtgärder mot denna kategori av pornografiska bilder inte bör genomföras. Regeringen gör ingen annan bedömning än den som utredningen har gjort.

[...] Att det straffbara området således utökas skulle kunna antas leda till ett ökat antal brottsutredningar och mål vid domstolarna om barnpornografibrott. Emellertid skulle det ändå finnas anledning att företa utredningar i anledning av det barnpornografiska materialet, eftersom detta i sig utgör bevis om barnpornografisk produktion och distribution samt om sexualbrott mot barn. Förslaget till ytterligare kriminalisering torde därför inte komma att medföra någon märkbar ökad arbetsbelastning för de aktuella myndigheterna.

[...] Däremot görs i brottsbalkens bestämmelse ett tillägg som innebär att även fullt pubertetsutvecklade avbildade personer under 18 år kommer att omfattas av begreppet barn, men bara i de fall när detta framgår av själva bilden och omständigheterna kring bilden.

[...] Första stycket 1 motsvarar del av paragrafen i dess nu gällande lydelse. Någon ändring är inte avsedd när det gäller vad som kan utgöra straffbar skildring. En barnpornografisk bild kan således framställas på olika sätt, exempelvis genom att ett verkligt barn fotograferas eller filmas eller tecknas av i en verklig situation. Genom olika tekniker kan också mer eller mindre verklighetstrogna artificiella bilder skapas. Nya framställningar kan också skapas genom att redan befintliga skildringar mångfaldigas t.ex. med hjälp av video- eller datateknik.

[...] En person som inte har avslutat sin pubertetsutveckling är således att anse som barn oavsett ålder. Den som utvecklas sent kan alltså vara att bedöma som barn även om han eller hon är över 18 år.

Genom styckets andra led utvidgas definitionen av barn till att även avse i vissa fall personer som har fullbordat sin pubertetsutveckling men som inte fyllt 18 år vid fotograferings- eller inspelningstillfället, nämligen om detta framgår av själva bilden och omständigheterna kring bilden. Bilden måste givetvis också vara pornografisk för att bli straffbar.

Avgörande för bedömningen är således inte de faktiska förhållandena utan bildinnehållet men också omständigheterna kring bilden, exempelvis det sätt på vilket bilden marknadsförs, uppgifter om innehållet i reklamtext m.m. Om det är allmänt känt att en viss film av en viss modell tagits vid en tidpunkt då modellen var under 18 år torde det kunna anses framgå att så är fallet och bilden skulle därmed vara straffbar.

En bild som man på mer eller mindre goda grunder kan misstänka föreställer en person under 18 år faller däremot inte inom det straffbara området. Inte heller omfattas bilder som allmänt sett visar unga - men ändå fullt utvecklade - personer som med åtbörder, dialog eller text medvetet framställs som om de befann sig i exempelvis de lägre tonåren, utan det krävs för straffbarhet att det i det enskilda fallet står klart att någon av de avbildade verklingen är under 18 år.

[...] När det gäller den generella regeln i första meningen är det till skillnad från i dag bara vissa sorters framställningar som är undantagna, nämligen de som på grund av framställningstekniken väsentligen kan antas vara framställda för eget bruk. Undantaget omfattar däremot inte sådana framställningsformer där resultatet enkelt kan komma att omsättas eller spridas. Fotografier omfattas således inte och inte heller datorframställda bilder. Den som tar ett barnpornografiskt fotografi gör sig således skyldig till skildringsbrott oavsett om han eller hon tänkt sprida eller visa bilden för någon annan eller inte. Däremot blir detta syfte avgörande för straffbarheten om bilden framställts hantverksmässigt, t.ex. genom att flera var för sig icke barnpornografiska bilder sammanfogas manuellt till ett fotokollage som är barnpornografiskt. Med hantverksmässig framställningsform avses förutom målningar och teckningar m.m. t.ex. skulpturer.

[...]

Bakgrund

Det är redan i dag straffbelagt som barnpornografibrott att sprida barnpornografiska bilder och filmer. Det är också förbjudet att framställa sådant material i syfte att sprida det. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

En förutsättning för straffbarhet är att gärningen inte med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

I bestämmelsen om barnpornografibrott anges inte någon uttrycklig åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med barn. I 6 kap. BrB som innehåller bestämmelser om sexualbrott finns regler som särskilt syftar till att ge barn och ungdomar skydd mot att utnyttjas sexuellt. Det är sålunda förbjudet att ha sexuellt umgänge med den som är under 15 år samt dessutom med den som är under 18 år och är ens avkomling eller står under ens vårdnad. Vidare är det även i övrigt förbjudet att förmå ett barn under 15 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd. Inte heller får den som fyllt 15 men inte 18 år förmås att medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av en pornografisk bild eller utgör posering i annat fall än när det är fråga om framställning av en bild.

[...] Det är otillfredsställande att personer skall kunna inneha bilder som synes skildra övergrepp på barn. Innehavet av en sådan bild är att se som en fortgående kränkning av det enskilda avbildade barnet och även av barn i allmänhet. På grund härav och då en kriminalisering av innehav skulle utgöra en kraftfull markering från samhällets sida av att barnpornografi inte tolereras föreslår vi att även innehav av barnpornografi skall vara straffbelagt. För straffbarhet krävs att bilden är av verklighetstrogen karaktär och visar ett barn som är inblandat i en handling med sexuell innebörd.

[...] En skildring av barn i pornografisk bild som påträffas i samband med en förundersökning skall förklaras förverkad, om skildringen är av verklighetstrogen karaktär och det inte finns särskilda skäl mot att den förverkas. En skildring av barn i pornografisk bild som påträffas skall förklaras förverkad, om skildringen är av verklighetstrogen karaktär och det inte finns särskilda skäl mot att den förverkas.

Och för den intresserade, några ord från den dömde översättaren själv.

[Ashaz]

Vill bara tillägga att ifall mina kommentarer var en aning flummiga så var det på grund av att hela frågan gör mig ganska illa till mods. Vad jag ville påvisa, även om det kanske inte framgick så tydligt var samma som den dömda nämnde i sitt inlägg "För i alla inlägg om att även pedofiler borde ha rätt att ha fantasier (vilket jag i och för sig håller med om) så försvann det som jag själv fann som mest upprörande: oproportionaliteten i mitt fall, samt det vansinnigt felaktiga tankesprång det innebär att tro att fiktion har något med verkligheten att göra" (...) "Man har utökat lagen i hopp om att kunna brottsbelägga vad folk tänker"

För övrit jäkligt bra skrivet av honom i bloggen. http://vembevakarbev...ttalar-sig.html

[Sceleris]

Några tankar kring lagen och dess motivationer.

De (regeringen och utredningsgruppen 1997) menar att eftersom barnpornografi i bild där inga barn kommit till skada, där inga barn någonsin existerat, fortfarande kränker "barn i allmänhet", så ska innehav och spridning kriminaliseras.

Jag ifrågasätter återigen att skyddsbehovet av "barn i allmänhet" skulle vinna ett överväldigande och okritiserat stöd hos allmänheten, och att sådana bestämmelser saknar moralisk legitimitet.

---

Innehav och spridning av barnpornografisk text, även om texten skulle beskriva verkliga övergrepp på barn, kriminaliseras inte, med hänvisning till att "behovet [...] är mindre påtagligt" och att det är svårare att lösa "konflikter med den konstnärliga friheten".

Huruvida text fortfarande kränker "barn i allmänhet" förblir osagt, men så borde ju vara fallet. Det är väl helt enkelt för jobbigt att få igenom en sådan lag.

---

De skriver att ett undantag från lagen mot barnpornografi ska vara den som "hantverksmässigt" (i teckning, målning, skulptur eller liknande) framställer fiktiv barnpornografi utan uppsåt att sprida den. Detta undantag ska inte gälla om bilderna är gjorda med datorteknik, menar de med hänvisning till att det blir för svårt att avgöra om det bygger på en riktig bild eller ej.

Om man kan överlåta uppgiften att göra skillnad på pornografi och konst åt polis och domstol så bör man kunna låta dem (eller någon annan) bedöma huruvida riktiga barn kommit till skada eller ej.

---

Regeringen och utredningen ansåg inte att pornografi som anspelar på barn (t.ex. om de klär ut sig och beter sig som barn (personer under 18 år)). Regeringen hänvisar till att eftersom de inte är barn så är det inte barnporr.

Men teckningar kan räknas som barn?

---

Utredningen motiverar sig med att ett barn som ser anspelningspornografi inte kommer att identifiera sig med aktörerna eftersom man kan se att de är vuxna. Därför bör "barn i allmänhet" inte känna sig kränkta på samma sätt som om det hade varit barnpornografi.

Men barn identifierar sig med teckningar på "rätt sätt"? Och är det vad barn identifierar sig med som är det viktiga? Man ska ju inte ens visa den fiktiva barnpornografin för dem.

---

Vissa remissinstanser, däribland Sveriges psykologförbund, menar dock att även anspelningsporren kränker barn och legitimerar sexuellt utnyttjande av barn. Många av de remissinstanser som däremot avfärdar kriminalisering av anspelningsporr avfärdar också kriminalisering av bilder som inte rimligen kan anses ha varit grund för sexuellt övergrepp av barn.

Regeringen och utredningsgruppen tar något slags mellanposition mellan instanserna. Vissa sexualiseringar av barn utan barns medverkan kränker "barn i allmänhet" och ska kriminaliseras, medan andra sexualiseringar av barn utan barns medverkan inte ska det. Huruvida utredarna varit objektiva kan ifrågasättas.

[Anonym2]

Sceleris sade:

De (regeringen och utredningsgruppen 1997) menar att eftersom barnpornografi i bild där inga barn kommit till skada, där inga barn någonsin existerat, fortfarande kränker "barn i allmänhet", så ska innehav och spridning kriminaliseras.

Jag ifrågasätter återigen att skyddsbehovet av "barn i allmänhet" skulle vinna ett överväldigande och okritiserat stöd hos allmänheten, och att sådana bestämmelser saknar moralisk legitimitet.

Många lagar verkar gå ut på att man ska kränka någon så att inte någon annan blir kränkt. Två exempel:

Vissa europeiska länder har bestämt sig för att förbjuda burka så att muslimska kvinnor kränks istället för att vissa kristna personer kränks.
Sveriges Riksdag har bestämt att serieläsare ska kränkas så att inte barn i allmänhet ska kränkas. Eftersom barn i allmänhet är serieläsare innebär det att Sveriges Riksdag har bestämt att barn i allmänhet ska kränkas så att barn i allmänhet inte kränks. Låter genomtänkt.

Citat

De skriver att ett undantag från lagen mot barnpornografi ska vara den som "hantverksmässigt" (i teckning, målning, skulptur eller liknande) framställer fiktiv barnpornografi utan uppsåt att sprida den. Detta undantag ska inte gälla om bilderna är gjorda med datorteknik, menar de med hänvisning till att det blir för svårt att avgöra om det bygger på en riktig bild eller ej.

Så det betyder alltså att konst bara är tillåten om den inte sprids? I så fall måste väl det betyda att renässanskonst bara är laglig om inga besökare tillåts att komma till museerna eftersom konsten sprids till folk som annars besöker musserna. Dessutom skulle detta ge ett värde på 0 kr på dessa tavlor eftersom det skulle vara omöjligt att sälja dem (eftersom försäljning innebär att bilden sprids).

En annan fråga är vad som är konst. Tavlor kan vara konst, men de behöver inte vara det. Serier kan vara konst, men behöver inte vara det. Fotografier kan vara konst (sök efter "fotoutställning" på Google), men behöver inte vara det. Finns det i lagen någon definition av vad som menas med konst så att inte lagen kan tillämpas helt enligt domstolsväsendets godtycke?

Du nämner skulpturer. Är det inte bara bilder som är förbjudna medan skulpturer alltid är tillåtna?

Citat

Regeringen och utredningen ansåg inte att pornografi som anspelar på barn (t.ex. om de klär ut sig och beter sig som barn (personer under 18 år)). Regeringen hänvisar till att eftersom de inte är barn så är det inte barnporr.

Så det är alltså tillåtet att tillverka fotografisk pornografi med skådespelare som ser ut som barn såvida de är minst 18 år? Det måste väl också betyda att man kan tillverka tecknad pornografi med figurer som ser ut som barn såvida de är minst 18 år? Räcker det alltså att lägga in en pratbubbla med texten "Jag är 18 år" för att en tecknad pornografisk bild ska gå från att vara olaglig till att bli laglig?

Citat

Utredningen motiverar sig med att ett barn som ser anspelningspornografi inte kommer att identifiera sig med aktörerna eftersom man kan se att de är vuxna.

Kan man? När jag ser folk som går omkring på gatan kan inte jag avgöra om en person är 17 eller 18 år. Det behöver ju bara skilja sekunder i ålder om klockan är nära midnatt!

När jag läser denna diskussion och alla tidningsartiklar om det får jag intrycket av att lagen kan tolkas lite hur som helst och att en domstol skulle kunna fria i samtliga fall medan en annan skulle kunna fälla i samtliga fall. Om inte annat bör luckor vad gäller konst och fotografisk pornografi rättas till.

[Sceleris]

Av ren självupptagenhet, här är en liten kommentar jag skrev på Newsmill, några tankar som ett litet försök till att informera om några översedda detaljer och att hålla debatten till rätt fråga (det har aldrig handlat om att förbjuda icke-pornografisk konst).

Men i ärlighetens namn gör Tanja Suhinina ett bättre jobb att koncentrera frågan till det viktigaste: konst eller porr? Tecknade barn eller tecknade tonåringar? Forskningsmaterial eller masturbationsmaterial? Inget av det spelar någon roll: det är orimligt att skära ner yttrandefriheten för att skydda människor som inte finns.

Slutligen skriver den dömde själv igen. Juridiskt och moraliskt bör det som sagt inte spela någon roll varför han hade materialet på sin dator, men eftersom det faktiskt spelar in i allmänhetens åsyn av honom gör han nog bäst i att försvara sig. Jag antar att han vill kunna fortsätta jobba som mangaöversättare.

Anonym2 sade:

Citat

De skriver att ett undantag från lagen mot barnpornografi ska vara den som "hantverksmässigt" (i teckning, målning, skulptur eller liknande) framställer fiktiv barnpornografi utan uppsåt att sprida den. Detta undantag ska inte gälla om bilderna är gjorda med datorteknik, menar de med hänvisning till att det blir för svårt att avgöra om det bygger på en riktig bild eller ej.

Så det betyder alltså att konst bara är tillåten om den inte sprids? [...]

En annan fråga är vad som är konst. Tavlor kan vara konst, men de behöver inte vara det. Serier kan vara konst, men behöver inte vara det. Fotografier kan vara konst (sök efter "fotoutställning" på Google), men behöver inte vara det. Finns det i lagen någon definition av vad som menas med konst så att inte lagen kan tillämpas helt enligt domstolsväsendets godtycke?

Lagen ställer "pornografi" i kontrast till "konst". De definierar pornografi som något som i huvudsak och på uppenbart sätt är tillverkat för att folk ska få ut sexuell upphetsning ur det. Den bedömningen ska gå till på ett sätt som tar hänsyn till rådande samhällsnormer (vilket påminner om Millertestet i USA). Konst får tillverkas och spridas, pornografi får tillverkas och spridas (men inte till barn), virtuell barnpornografi får tillverkas men inte spridas, och äkta barnpornografi får varken tillverkas, spridas, innehavas eller ses.

Skulpturer är alltså tillåtna eller förbjudna beroende på om de är pornografiska eller ej.

Anonym2 sade:

Citat

Regeringen och utredningen ansåg inte att pornografi som anspelar på barn (t.ex. om de klär ut sig och beter sig som barn (personer under 18 år)). Regeringen hänvisar till att eftersom de inte är barn så är det inte barnporr.

Så det är alltså tillåtet att tillverka fotografisk pornografi med skådespelare som ser ut som barn såvida de är minst 18 år? Det måste väl också betyda att man kan tillverka tecknad pornografi med figurer som ser ut som barn såvida de är minst 18 år? Räcker det alltså att lägga in en pratbubbla med texten "Jag är 18 år" för att en tecknad pornografisk bild ska gå från att vara olaglig till att bli laglig?

Nej, alltså, det om anspelningsporren gäller endast filmer där aktörerna har fullbordat sin pubertetsutveckling, och bara agerar och klär sig som barn. Här är ett citat ur samma proposition de citerar i domen (se mitt inlägg på förra sidan), och håll i hatten nu:

"En person som inte har avslutat sin pubertetsutveckling är således att anse som barn oavsett ålder. Den som utvecklas sent kan alltså vara att bedöma som barn även om han eller hon är över 18 år."

Alltså: ser de ut att inte ha fullbordat sin pubertetsutveckling är det olagligt, oavsett deras ålder, otecknat eller ej. Om de har fullbordat pubertetsutvecklingen är det olagligt om man vet att deras ålder är under 18 år. Otecknat eller ej.

(Krav på åldersidentifikation av tecknade figurer, ha ha ha.)

[Anonym2]

Sceleris sade:

pornografi får tillverkas och spridas (men inte till barn)

Finns det verkligen någon svensk lag som förbjuder spridning av litteratur, film och bilder till barn (såvida den inte innehåller barnpornografiska bilder)? I svenska tidningsbutiker säljs pornografiska tidningar helt öppet, placerade intill andra tidningar. Jämför med Japan där pornografi oftast (alltid?) säljs i en separat avdelning av butiken som föregås av skyltar och/eller skynken där det står att personer under 18 inte får komma in.

Citat

Nej, alltså, det om anspelningsporren gäller endast filmer där aktörerna har fullbordat sin pubertetsutveckling, och bara agerar och klär sig som barn.

Jag förstår inte riktigt hur ett 17-årigt barn skulle ta mer illa upp av att se på pornografi med ett 17-årigt barn som ser ut som ett 17-årigt barn än av att se på pornografi med en 18-årig vuxen som klär sig som ett 17-årigt barn.

Skulle det vara en bra idé att försöka få företag som säljer/ger ut serier inblandade i det här? På några av sidorna (bland annat Facebook har jag för mig) som diskuterar frågan står det något om att en av bilderna som Uppsala tingsrätt ansåg var barnpornografisk ska ha givits ut i Sverige av Bonnierägda Carlsen Comics i pocketboken Love Hina 13. Nu vet jag inte om detta är sant (jag har inte Love Hina 13 och jag har inte heller de förmodligen hemligstämplade bilderna från tingsrättsmålet), men om orden "Bonnier" och "barnpornografi" används tillsammans på tillräckligt många ställen kanske det får Bonnierkoncernen (inklusive Bonnierägda Dagens nyheter) att reagera. Man kan även nämna att man kan köpa pocketboken på tyska från Bonnierägda Adlibris. En sökning på "Love Hina 13" ger även träffar på åtminstone danska och spanska, men de utgåvorna är "tillfälligt slut".

[Sceleris]

Anonym2 sade:

Sceleris sade:

pornografi får tillverkas och spridas (men inte till barn)

Finns det verkligen någon svensk lag som förbjuder spridning av litteratur, film och bilder till barn (såvida den inte innehåller barnpornografiska bilder)?

"12 § Den som bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran, döms för förledande av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader."

(Lagen är rätt rolig, det är grymt mycket skit i den som man aldrig hör talas om annars. Fast man gör bäst i att läsa förarbetena så att man inte misstolkar alltför mycket.)

Anonym2 sade:

Jag förstår inte riktigt hur ett 17-årigt barn skulle ta mer illa upp av att se på pornografi med ett 17-årigt barn som ser ut som ett 17-årigt barn än av att se på pornografi med en 18-årig vuxen som klär sig som ett 17-årigt barn.

Det förstår nog inte lagstiftarna heller. Lagen är medvetet utformad som ett trubbigt verktyg.

Anonym2 sade:

Skulle det vara en bra idé att försöka få företag som säljer/ger ut serier inblandade i det här? På några av sidorna (bland annat Facebook har jag för mig) som diskuterar frågan står det något om att en av bilderna som Uppsala tingsrätt ansåg var barnpornografisk ska ha givits ut i Sverige av Bonnierägda Carlsen Comics i pocketboken Love Hina 13. Nu vet jag inte om detta är sant

Det är det inte.

Översättaren sade:

Jag ska faktiskt börja med att ge några av mina försvarare en näsknäpp – de bilder åklagarmyndigheten gick på var onekligen erotiska teckningar av nakna seriefigurer. Nej, det var inte scener ur Love Hina. Nej, det var inte påklätt. Det var rakt upp och och ner nude shots, helt enkelt. Några enstaka föreställde även sexakter. Och ja, i dem som åklagarmyndigheten gnällde om såg figurerna unga ut. Ja, JAG vet att de nog var tänkta att vara runt femton, men att de för en svensks ögon nog såg flera år yngre ut rådde inget tvivel om. Make no mistake.

[Sceleris]

之乎者也 håller med i min jämförelse med blasfemi och skriver mer uttömmande om ämnet.

[DB]

Svenskans ledarsida nämnde detta idag också.
http://www.svd.se/op...ick_5069161.svd

[Votkrath]

Så nu är tusentals Svenskar alltså pedofil för manga böcker man köpte när man var 10-11år, fan va underbart!

[Sceleris]

Votkrath sade:

Så nu är tusentals Svenskar alltså pedofil för manga böcker man köpte när man var 10-11år, fan va underbart!

Domen gäller erotiska/pornografiska ensamstående teckningar, inte serier eller andra saker som en rättssal sannolikt bedömer som mer konstnärligt än pornografiskt. Dragonball och Love Hina är inte förbjudna. Fast om du har en importprenumeration på Comic LO kan det nog vara läge att säga upp den.

Proposition 1997/9 sade:

Bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn är självfallet inte pornografiska. Inte heller är t.ex. en sekvens som skildrar barn i sexuella sammanhang i en vanlig spelfilm [eller i en serietidning] nödvändigtvis pornografisk. Avgörande torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk (jfr JO 1971 s. 561).