4 svar

[Sceleris]

Som en blixt från klar himmel nås vi av nyheten att Osamu Dezaki har avlidit, endast 67 år gammal. Lungcancer. Det är givetvis fruktansvärt, men för min bild av honom som en kedjerökande arbetsnarkoman känns det ändå på något sätt... träffande. (Tag det i åtanke, ni rökare.) Det enda som hade varit mer träffande hade varit om han blivit dödligt riven av en björn som han ändå till slut slagit ner och suttit på medan hans livsflamma brunnit ut, eller något liknande manligt.

Dezaki var nämligen en legend, en mastodont, inom animébranchen. Under fem decennier har han lagt sin hand på fler än 70 serier och filmer, och många av dem hör till Japans största och mest älskade verk. Det i den fattiga efterkrigstiden förlagda boxningsdramat Ashita no Joe (Morgondagens Joe) har med sin grova tecknarstil bildat en standard för manlighet, och fortsätter än idag att vara en källa för inspiration och parodi. Tennisserien Ace o Nerae (Sätt ett äss) fick en prägel som för alltid kommer att förknippas med sportserier -- shoujo har aldrig varit manligare. Det tårdrypande melodramat erfars kanske bäst i Ie Naki Ko (Utan familj), och ni får gärna medverka i tråden här. Den franskhistoriska serien Versailles no Bara (Versailles ros, alt. Lady Oscar) banade vägen för genderböjande melodrama.

Dessa är bara några exempel på de verk av Dezaki som blivit långlivade i det gemensamma animékulturella medvetandet. Till sin hjälp hade han ofta animationsregissören Akio Sugino. De komplementerade varandra väl och blev ryktbara som duo.

Vi får hoppas på en bättre minnesteckning av forumets dezakivetare idrougge, som kan förklara Dezakis stil.

[idrougge]

Jag är för förstörd för att skriva något alls. Vilket jävla skitår.

[doppler]

Oerhört sorgligt. Man hoppades ju innerst inne att han hade minst ett riktigt mästerverk kvar i sig.

[Sceleris]

"Osamu Dezaki used the limitations of anime as a strength: to exaggerate and magnify the emotional impact in his stories to the bursting point. [...] I don't think any anime director was more dramatic or expressive. You feel those freeze frames in your gut and nerve endings."
--Patrick Macias i artikeln Goodbye, Osamu Dezaki.

[Sceleris]

Mike Toole skrev en bra artikel om Dezaki: Dezaki's Due. Kort om Osamus stil, arbete inom industrin och påverkan.