87 svar

[Ebhen]

Sceleris skrev den 16 februari 2012 - 22:31:

Är det verkligen en klyscha? Det går inte att nämna exempel och diskutera utan att spoliera, men jag kan inte på rak arm komma en animé där det har hänt... Eller, ja, en på bokstaven K, men då hade de pratat om himlen och Gud och sånt, så då var det ju inte så överraskande i slutet. Sen kommer jag på tre stycken där det inte riktigt var huvudrollerna -- och fortfarande inte en vändning i stil med slutet på en viss amerikansk film från 1999... :)

Det kanske inte är så vanligt egentligen, utan jag kanske har haft "oturen" att springa på hela 6 stycken där nån av huvudfigurerna, men inte nödvändigt just huvudkaraktären själv har varit död egentligen. 2 av dem är nog gränsfall då man faktiskt hade koll att personen i fråga var död redan från start. ;) I en annan så dör ju en person ungefär två tredjedelar igenom men det kommer inte fram förrän senare så den får nog räknas in ändå. hehe... Klurigt det här att försöka förklara något utan att haspla ur sig nån spoiler.

[idrougge]

Allt låter alltid likadant i animé
Om man sett på animé tillräckligt länge kan man höra om en serie har ljudlagts av Anime Sound eller Ishida/Fizz. De har duopol på ljudeffekter i animé, och de återanvänder bakgrundsljud flitigt.
En typisk gatuscen låter inte bara likadant från avsnitt till avsnitt; när man hört Ishidas gatuljudbild tillräckligt ofta känner man igen rytmen i biltutorna i den ena serien efter den andra. Detsamma gäller Ishidas gnisslande dörr, som används till allt från luckor på Vita bas i Gundam till dörrar ombord på SDF-1 i Macross och magiska lönndörrar i shôjoserier. Samt motorhuvar, kassaskåp och allt annat som kan öppnas på något sätt.

[FrisseFrissén]

Hoppsan, jag blev visst full
Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet. Men hur är det möjligt? Borde man inte märka att glaset innehåller sprit redan efter första klunken? Och att de lyckas svepa ett helt glas utan att ens hosta till är ju beundransvärt.

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"
Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

[Sceleris]

FrisseFrissén skrev den 18 februari 2012 - 15:44:

Hoppsan, jag blev visst full
Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet.

Apropå rodnad.
15:47 <&Sceleris> http://en.wikipedia...._flush_reaction
15:50 <&Sceleris> Så det är därför de blir så röda i animé!
15:53 <&Sceleris> Fille, har du supit med några japaner/asiater som blivit röda i ansiktet av det?
15:54 < Gravskopan> Och ja Sceleris, både Kineser, Taiwaneser och Japaner
15:55 < Gravskopan> erbjöd en japan en öl, han svarade "nej det är för starkt"
15:55 < Gravskopan> :')

FrisseFrissén skrev den 18 februari 2012 - 15:44:

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"
Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

Jag har sett en del gånger då de druckit alkohol eller rökt i originalmangaversionen, medan TV-versionen blivit censurerad. Jag vågar mig på en svag gissning att det är självcensur för att inte göra föräldraorganisationer som japanska Hem & skola upprörda. Jag har även sett manga där minderåriga rökt, och tecknaren lade till en "disclaimer" om att "minderåriga får inte röka!", "det är jättedumt att röka!", "du är inte cool för att du röker!" och liknande, ungefär för varje bildruta -- ingen vill väl bli anklagad för att leda ungdomarna i fördärvet... :P

Apropå fyllor:
Killen eller tjejen som blir full på saft eller läsk. Ibland så tror de att de dricker alkohol medan det egentligen är saft, och självinbillad alkoholpåverkan är ju inte helt omöjlig, men när sanningen avslöjas så borde de ju "nyktra till". Desto konstigare är när de dricker läsk och vet att det är läsk, och blir fulla.

[Ebhen]

FrisseFrissén skrev den 18 februari 2012 - 15:44:

Hoppsan, jag blev visst full
Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet. Men hur är det möjligt? Borde man inte märka att glaset innehåller sprit redan efter första klunken? Och att de lyckas svepa ett helt glas utan att ens hosta till är ju beundransvärt.

Det kanske är samma syndrom som när de (oftast manliga roller) äter något, dvs. de slänger i sig det i enorm hastighet samtidigt som de låter som grisar. De sveper glaset på autopilot helt enkelt, för det gör ju alla när man dricker något... ;)

[idrougge]

FrisseFrissén skrev den 18 februari 2012 - 15:44:

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"
Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

Detta vänds i sin motsats i Gambare Genki, där Genkis lärarinna vid upprepade tillfällen bjuder sin tioåriga protegé på sake, mest för nöjet att få se pojken få en hälsosam rodnad på kinderna och drömma sig bort. Men det var innan moralpaniken satte sitt grepp i tv-branschen. I den italienska dubben klippte de dock bort sådant, liksom boxningstränarens grava alkoholism och fängelsevistelse.
Och i Orange Road både röker och super högstadietjejer, men då är de också skolans värstingar.

[Kidaw]

Huvudpersonen var egentligen död hela tiden:
Jag har bara stöt på en eller två serier där detta har hänt. Vill inte spoila något men animen börjar på J.
Det känns mer som en oväntad twist än chlishé. Den skapar dock logiska luckor som: Hur kunde alla andra se och prata med honom/henne om hon var död hela tiden?

[Ebhen]

Snubblade över en till här i helgen som jag retar mig på sjukt mycket!
Jag ska vara hjälte men är deprimerad, missförstådd och självömkande.
Sådana här karaktärer (oftast av manligt kön) kan driva mig till vansinne på bara ett par avsnitt och jag överväger att stänga av och droppa hela serien för den enskilda idiotens skull. Personen i fråga är så inåtvänd och tycker så synd om sig själv och anser att hela världens synder hänger över honom. Men inte fan förklarar jag mig om nån frågar eller ens tar emot lite vänlighet som jag egentligen är i så stort behov av, NEJDÅ! Jag blir aggresiv, flyr, skriker åt folk och beter mig som ett rikspucko så att alla avskyr mig ännu mer... Vad är det för jävla karaktär att ha som hjälte? Ska man fatta tycke för en sån eller se det djupa i hans misär och sen se honom till slut bita i det sura äpplet och ändå bli hjälten och rädda världen och först då bli hyllad och glad. bla bla bla...

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

Spoiler för Mirai Nikki

Spoiler

Lika så är huvudrollen i Mirai Nikki en sån snörvlande och gnällig mes som inte kan ta hand om sig själv ens när hans liv är i fara. Och så har det varit rätt igenom serien utan nån som helst utveckling... Rätt irriterande. Det har diskuterats rätt mycket på A-Ps forum om just denna karaktär och hans brist på typ allt. ;)

[Sceleris]

Ebhen skrev den 25 februari 2012 - 22:04:

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

Det är väl en grundläggande fråga om vad man vill ha ur sina fiktiva berättelser. Evangelion är inte, i helhet taget, en höjdarserie för den som är ute efter eskapism. Början är kul och mystisk och har action och så vidare, men serien var på sätt och vis ett experiment där regissören Hideaki Anno ville se om han kunde ta en bunt karaktärer med djupa själsliga sår och hela dem under seriens gång. Vid halva seriens gång hade han gett upp: han tyckte att hans skapelser var för trasiga för att bli lyckliga. (Det är nästan lite naturalism över det. Naturalism var en litterär strömning som gick ut på idén om att sociala, arvsmässiga och miljömässiga förutsättningar skulle få styra även litterära karaktärers beteende och känsloliv; en figurs handlingar bestäms alltså av dennes bakgrund, och inte av vad författaren anser att figuren måste göra för att föra berättelsen vidare.)

Om man inte kräver att protagonister ska vara hjältar, och om man kan ha empati med huvudpersonerna, så är Evangelion oslagbar. Personligen tyckte jag synd om Shinji: han är inte en dålig människa -- omständigheterna har bara lett till att han hatar sig själv. Och det är nog inget som man bara kan skaka av sig.

[Kidaw]

Ebhen skrev den 25 februari 2012 - 22:04:

Snubblade över en till här i helgen som jag retar mig på sjukt mycket!
Jag ska vara hjälte men är deprimerad, missförstådd och självömkande.
Sådana här karaktärer (oftast av manligt kön) kan driva mig till vansinne på bara ett par avsnitt och jag överväger att stänga av och droppa hela serien för den enskilda idiotens skull. Personen i fråga är så inåtvänd och tycker så synd om sig själv och anser att hela världens synder hänger över honom. Men inte fan förklarar jag mig om nån frågar eller ens tar emot lite vänlighet som jag egentligen är i så stort behov av, NEJDÅ! Jag blir aggresiv, flyr, skriker åt folk och beter mig som ett rikspucko så att alla avskyr mig ännu mer... Vad är det för jävla karaktär att ha som hjälte? Ska man fatta tycke för en sån eller se det djupa i hans misär och sen se honom till slut bita i det sura äpplet och ändå bli hjälten och rädda världen och först då bli hyllad och glad. bla bla bla...

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

Spoiler för Mirai Nikki

Spoiler

Lika så är huvudrollen i Mirai Nikki en sån snörvlande och gnällig mes som inte kan ta hand om sig själv ens när hans liv är i fara. Och så har det varit rätt igenom serien utan nån som helst utveckling... Rätt irriterande. Det har diskuterats rätt mycket på A-Ps forum om just denna karaktär och hans brist på typ allt. ;)

Skapar man inte en svag karaktär för att göra en tydligare karaktärsutveckling? huvudpersonen går från gnällig mes till mer av ett bad-ass som agerar själv istället för att förlita sig på andra. Jag tycker att det märks väldigt tydligt i animes som t.ex. Deadman Wonderland och Mirai Nikki. Karaktären börjar redan på 0 och kan därför bara utvecklas till det bättre.

[Ebhen]

Så är det nog såklart. De gör det tydligare genom att personen börjar på botten och sen tar sig upp och glänser i slutänden. Clichévarning såklart, men förståeligt. Det gör det å andra sidan inte mindre irriterande.
Håller inte med dig ang. Mirai Nikki dock,

Spoiler

Yuki är fortfarande samma jävla självömkande mes som behöver andra som tar hand om honom för att han inte ska gå under. Så har det varit i 20 avsnitt nu och enda anledningen till att han ändrat sig något i senaste avsnittet är att han går efter manus som Yuno skrivit. Jag har för länge sen gett upp att han kommer skaffa sig någon som helst ryggrad. OM han nu kommer utveckla något liknande de sista avsnitten så är det bara fånigt i så fall. Att först ägna 20 avsnitt åt att visa hur mesig lipsill han är så är det inte vettigt nånstans att han plötsligt blir den stora handlingskraftiga hjälten. Inte en chans!

[Kidaw]

Håller med dig Ebhen.Tyvär så kommer man att hata huvudkaraktären då karaktärsvändningen sker snabbt och ofta senare i serien, vid det laget är det svårt att börja gilla en karaktär som i 90% av serien saknar egentlig personlighet.

angående Mirai Nikki så funkar det inte riktigt men det märks tydligt att det var det som författaren hade för avsikt när han/hon skapade huvudkaraktären.

[Volbla]

För mig har det långt mindre med personligheten att göra än hur karaktären presenteras. I exemplet Evangelion så förstår jag varför Shinji är som han är, och hans handlingar följer naturligt därefter. Huruvida karaktärens personlighet är tilltalande ser jag som något mycket mera ytligt än vad jag får ur att försöka analysera karaktären.

Det är sällan jag verkligen tycker illa om en karaktär, men när det händer ser jag det mer som en prestation än något annat. Det bästa exemplet jag har på det är Admiral Cain från Battlestar Galactica. Hon är en hemsk människa, men det är vad som gör henne så fascinerande. Jag är imponerad av att författarna och skådespelaren lyckas väcka så starka känslor hos mig.

[Ebhen]

Det finns ju såklart karaktärer som är till för att man ska hata dem av en eller annan anledning, men de är aldrig huvudroller annat än som antagonister eller Den Stora Fienden.
Det borde ju vara meningen att vi som tittare ska fatta tycke för huvudkaraktärerna på ett eller annat sätt, men det är ibland svårt när de tex. är som Shinji i Evangelion eller liknande som redan från start visar upp sina motbjudande sidor alt. beter sig som puckon. Yuki i Mirai Nikki tyckte man ju synd om i början för han var så tafatt och naiv och hade förhoppningar om att han skulle växa in i rollen men tyvärr...
En del andra karaktärer är mer komplexa och man har svårt att riktigt bestämma sig för vad man tycker. En sån är ju Lelouch i Code Geass som ena stunden är varm och vänlig person och i nästa rå och hänsynslös...

Kidaw, Nu sker det ju ingen direkt karaktärsutveckling på Yuno heller i M.N. Hon är och förblir samma sinnessjuka wierdo hela vägen... Söt men galen.

[Ebhen]

Ett hopp tillbaka till en tidigare punkt... Nämligen den om glasögon.

Det här ser man osvikligt i varje serie där det finns något smartskaft med glasögon som ska verka cool eller säga något smart. Varför i hela friden då??? Det ser ju bara larvigt ut. Och en sak till,den där fjantiga och obligatoriska reflexen gör ju att glasögonen ser ut att ha vanliga flata fönsterglas i sig, annars skulle man inte få en så perfekt och heltäckande reflex. Har de glasögon bara för att verka smarta? Hehe...

[larsleo]

Något som jag kan störa mig på är när den kvinnliga och manliga huvudpersonen helt klart är attraherade av varandra men icke då... dom bråkar hellre, har ihop det med andra.. det stör jag mig iofs inte bara på i anime utan även i vanlig film.. ja ibland kan det vara underhållande men ofta då det tar upp så mycket plats att det blir en "bihandling" ,till skillnad från komedier då hela filmen bygger på det, så stör mig något kopiöst..

"Will they, wont they"

[Ebhen]

Är inte det ändå en klassiker? Sånt ser man ju jämt tycker jag. Tjejerna vill egentligen ha den snälla, trevliga och omtänksamma killen men får ändå ihop det med det egoistiska puckot som bara vill ha henne för en sak och sen dumpar henne när han ledsnar. Tyvärr så ser faktiskt verkligheten ut lite så med har jag upplevt.

Serien Nana är ju ett bra exempel på detta fenomen också.

[Sceleris]

larsleo skrev den 29 februari 2012 - 17:48:

Något som jag kan störa mig på är när den kvinnliga och manliga huvudpersonen helt klart är attraherade av varandra men icke då... dom bråkar hellre, har ihop det med andra.. det stör jag mig iofs inte bara på i anime utan även i vanlig film.. ja ibland kan det vara underhållande men ofta då det tar upp så mycket plats att det blir en "bihandling" ,till skillnad från komedier då hela filmen bygger på det, så stör mig något kopiöst..

Det tycker jag känns lite som alla situationer som skulle kunna lösas lyckligt genom att figurerna pratar med varandra. Problemet är väl bara att det kanske inte blir en speciellt medryckande berättelse. Jag tycker så att säga att Kimi ni Todoke är bättre på 37 avsnitt än mindre än en halvtimme... ;)

Ebhen skrev den 29 februari 2012 - 18:33:

Är inte det ändå en klassiker? Sånt ser man ju jämt tycker jag. Tjejerna vill egentligen ha den snälla, trevliga och omtänksamma killen men får ändå ihop det med det egoistiska puckot som bara vill ha henne för en sak och sen dumpar henne när han ledsnar. Tyvärr så ser faktiskt verkligheten ut lite så med har jag upplevt.

Det där är nog också ofta en, eh, en uppfattningsfråga.

[Volbla]

Sceleris skrev den 01 mars 2012 - 00:59:

Det där är nog också ofta en, eh, en uppfattningsfråga.

The Boy Paradox.jpg

Om man ser "handsome" mer som "charmig" kanske. Men å andra sidan

The Girl Paradox.jpg

[A-lan]

Sceleris skrev den 27 februari 2012 - 02:46:

Och det är nog inget som man bara kan skaka av sig.

Brilliant strip.

Ebhen skrev den 27 februari 2012 - 20:55:

Shinji i Evangelion eller liknande som redan från start visar upp sina motbjudande sidor alt. beter sig som puckon.

Shinji beter sig inte sämre, än vad man kan förvänta sig från någon i hans skor.

Sceleris skrev den 01 mars 2012 - 00:59:

Det tycker jag känns lite som alla situationer som skulle kunna lösas lyckligt genom att figurerna pratar med varandra.

Det tycker jag ofta också.
Det finns ju fall där missförstånd, okunskap och misstag görs, som är helt naturliga och förståeliga, men ibland känns det lite väl idiotiskt.
Förvisso görs det ofta för att få en längre berättelse och/eller mer spänning, men det kunde väl göras lite bättre?

Vad gäller tjejer och skitstövlar...
Tja, det beror dels på psykologiska faktorer hos enskilda tjejer, dels att skitstövlarna ofta är mer frammåt och verkar självsäkra (vilket kan vara ego, som felaktigt tas för självsäkerhet), dels för att många trevliga killar är blyga, osäkra och/eller har fel ideer om vad som uppskattas av tjejer
...och ibland pga att den trevliga killen egentligen inte är trevlig.