All aktivitet
Denna ström uppdateras automatiskt
- Igår
-
Det är bra att prova nya saker ibland, men ny tillbaka till det vanliga. Från vilken serie kommer bilden?
-
Stämmer bra det, och nu facit: 1. The IDOLM@STER 2. Senran Kagura 3. Overlord 4. Brave Witches & 6. Trinity Seven. Med samma röstskådis Yumi Hara, som är awesome btw. Bollen är din!
-
Jag vet vilka hälften av serierna är. Om du bara vill veta 5 nu så är det Anne Happy
-
Märkte just hur mycket krångligare jag gjorde det hela. Låt oss smala av till nummer 5.
- Senaste veckan
-
Från typ den enda av tre idolserier som finns... Ninjas in Pyjamas. "Ainz-sama!" Rakryggade ragator. DJ Timothy. Sju LGF-skyltar.
-
Nu gör jag något annorlunda igen: Nedanför ser vi sex karaktärer, alla med samma röstskådespelare. Ge mig namnet på serierna dom är ifrån och ni tar bollen. De tre översta är hennes mest kända roller, de tre nedersta...nja, i alla fall två av dom kan vara obskyra. Postar lite ledtrådar om ingen kommer på sådär direkt. Lycka till!
-
Den hade jag inte fixat dock 😁
-
Yes!
-
Fate/Apocrypha
-
-
Jibaku Shōnen Hanako-kun: Ryktet säger att en flicka Hanako spökar i damtoan på skolan: Hanako kan uppfylla en önskan i utbyte mot något värdefullt. Yashiro Nene, kär gymnasietjej, hittar Hanako, ett pojkspöke, och får tvivelaktig kärlekshjälp. Men när Yashiro gör en desperat blunder kommer Hanako till räddning, i utbyte mot hennes hjälp i sina spökaffärer. Håller god ton, men inte särskilt stark i humor eller spökaction, så det är 90 % stil, fast på ett helt annat sätt än en Shaft-anime. Estetiskt går de hårt in på en sagovinkel med papperstextur, tjocka linjer, jordfärger, och akvarelliknande(?) bakgrunder, och sätter lite visuell särprägel med inramade inklipp (bilder-i-bilden). Överlag hyfsat. 6/10, kommer kanske att följa. Oshi ga Budōkan Itte Kuretara Shinu (“Tar sig min favorit till (storartistarenan) Budōkan skulle jag (kunna) dö (lycklig)”) En ung, attraktiv, normal kvinna Eripiyo råkar se en spelning med nya popidoler Cham Jam, ett halvt dussin personer i publiken, och blir hänförd av blyga Maina. Två år senare har gruppen blivit en undergroundidolgrupp stor nog att locka några tiotal personer till sina spelningar, medan Eripiyo blivit en idol-otaku av rang: endast iklädd en gammal skolträningsoverall verkar hon lägga all sin lediga tid och alla sina pengar på Cham Jam och Maina. Hon besöker alla spelningar och handskakningsevenemang, och har blivit ökänd för sitt excentriska beteende. Maina verkar dock vara ganska kylig mot Eripiyo. Kanske det ska vara en komedi. Kanske Eripiyos förvandling ska vara ett skämt. Men det känns mest hemskt, att en ung kvinna som till synes såg ut att ha framtiden framför sig (jämfört med de andra, mer sorgliga idolfansen som handen på hjärtat kanske inte har så mycket annat att hoppas på) skulle bli ett psykfall. I en bra värld skulle detta kunna vara en psykologisk inblick i besatthet, och en bitande kritik mot idolverksamhetens krassa kommersialism (köp fem CD för att få skaka en hand etc.). Fast det är det nog inte. Det är nog en “komedi” — med citattecken. Varför är Eripiyo en attraktiv ung kvinna? Kanske för att hennes besatthet hade varit obehaglig och oursäktlig om det var en klängig, alldaglig-som-bäst kille som stod för det. Men kanske det är en faktisk yuriromantik, om det kan bli något mellan Eripiyo och Maina. Stilen är ljus och oskarp, med en för tjejerna elegant karaktärsdesign åt det realistiska hållet, vilket skulle fungera för en romantisk komedi. Regi och animation är inget att anmärka på, men egyptisk-japanskan Ai Fairouz (Hibiki i Dumbbell Nan-Kilo Moteru) är tillbaka och gör odrägliga Eripiyo med bravur. 6/10, kommer kanske att följa. Uchi Tama?! Uchi no Tama Shirimasenka?: I ett grannskap lever katten Tama tillsammans med sina katt- och hundvänner, och ägare förstås. I första avsnittet: Tama och Pochi virrar bort sig när de följer en främmande katt; hundarna kollar in nya hunden Bull; katterna undersöker vad det varma paradiset “Waiha” är. I djurform är de tecknade som 1980-talsanimedjur; oftast ser man dem dock som ungdomar med djuröron och -svans. Antropomorfisering av denna grad kräver nog en viss sorts tittare. En annan sort kan känna att det blir för konstig frånkoppling mellan faktisk situation och vad man ser (kattpojken bläddrar i en bok; vad gör den faktiska katten bakom?). Det är en väldigt tunn slice-of-life. Kanske inte dåligt om man är rätt sorts tittare och vill titta på gulliga kattpojkar, men vi andra kan nog känna att karaktärerna är intetsägande, handlingen innehållslös, och produktionen grundligt oanmärkningsvärd. 5/10, kommer inte att följa. 22/7: Ano Hi no Kanojotachi: Egentligen inte vintern 2020, men närbesläktat nog. Mars-november 2018 släpptes på Youtube åtta stycken minutlånga videor. I den första står blyga Miu på ett snöigt höghustak och samlar mod inför en repetition och blir hämtad av Nicole som ser något i henne. I film 2 vill spontana Miyako (osakadialekt) tillkalla servitör fast Akane vill avvakta. I tredje träffar metallyssnande “cool beauty” Ayaka tjejen Jun på pendeltåget och skojar om att vara kär i en tjejkusin. I fjärde värmer sansade Reika upp med Sakura och undrar över sin position/förmåga som ledare över tjejerna. I femte ser Miu upp till drivna, självförbättrande Nicole som visar danssteg för henne. I sjätte får Miyako hjälp av lugna men överfokuserande Akane med att fånga ett mjukdjur i ett kranspel i en arkadhall. I sjunde lagar gammaldagliga, hushålliga Jun mat och får hjälp av Ayaka. I åttonde går barnsliga Sakura tillsammans med Reika och leker en lek. Bra kortavsnitt som lyckas ge karaktär på kort tid, även om det förstås inte blir någon rafflande berättelse. De förmedlar känsla på ett diskret sätt, med fina teckningar och effekter som linsdjup. Om det är en idolserie tyder det på något mer konkret än många andra, på att figurerna har sina egna perspektiv och problem, och det tyder på parvis dynamik, som Mius beundran av Nicole och Nicole som kanske motvilligt tvingas erkänna att Miu har en stjärnkvalitet. Kortfilm 2 har en Monty Pythons flygande cirkus-referens, så det är ju också lovande. 7/10, är inte en aktuell serie. 22/7: I det första fulla avsnittet följer man dystra gymnasietjejen Miu vintern 2016. Tillbakadragen i skolan och snabbköpjobbet är lillasystern och den sjuka modern hennes “värld”. En mystik inbjudan till ett “projekt” anländer per post, men mot bättre vetande går hon till mötesplatsen, ett zoo. Där träffar hon sju andra utvalda tjejer, vissa mer sällskapliga än andra. En stor man anländer: hans bolag vill lansera dem som idoler. Han leder dem till bolaget som har sina moderna faciliteter (kontor, studio, dansträningshall, …) under jorden. Sju våningar under markytan visar han “idolernas väntrum”, där en mystisk stenvägg, “projektets kärna”, utfärdar skrivna order som måste följas. Märkligt, men tjejerna ser det som en chans – utan Miu, som lämnar. Hon får en veckas betänketid till 24 december. Under veckan får Miu sparken från snabbköpet p.g.a. “osällskaplighet”, och från hemmet känner hon press. Besviken över vuxenvärldens hårdhet och lögner återvänder hon till idolprojektet för att, för sin familjs skull, lära sig göra även det jobb hon vill göra minst av allt. Från de helt naturliga kortfilmerna, till en övernaturlighet och en hemlig bas nästan som ur en James Bond-film; inte vad som väntades ur ren storysynpunkt. Men det fungerar. Avsnittet ger en del frågor, presenterar teman, och bäddar upp för konflikter i gruppen. Ett problem är dock Mius röstskådespel; fastän leveransen är amatörmässig går det hyfsat i scener där Miu ska vara en deppig “loner”, men värst är det när röstskådespelaren inte kan leverera för slutscenens starkare stämning. Nicoles röstis låter också som en nybörjare, men hennes roll var mindre i detta avsnitt. Snabba efterforskningar visar att alla huvudröstskådisar är debutanter som valts ut för detta projekt “22/7”, ett mixmediaidolprojekt vars slutgiltiga audition/urval ägde rum just 24 december 2016; fyra CD-singlar med animerade musikvideor har släppts 2017-2019. Alla åtta karaktärer har grunddesignats av olika personer, fast det är varken särskilt viktigt eller märkbart; det ser bra ut, men det är typiska idolanimedesigner. På en beskrivning av Mius skådis Nagomi Saijō låter Miu och Saijō mentalt lika; kanske har skapandet av varje karaktär informerats av sin skådespelare. (Annars är det förstås helt möjligt att Saijōs biografi är “dramatiserad”.) Jag upptäckte också att Sakuras röstskådis är Sally Amaki, som jag snubblade på för ett par år sedan. Det känns som att jag borde ha länkat henne någonstans, men jag kan inte hitta. (Ping @Volbla?) Sally är uppvuxen i USA i Californien, så hon har ett för aidoru väldigt annorlunda, roligt kroppsspråk och sätt att tala, i princip en amerikansk tonårstjej fast japansk idol. Hon växlar flytande mellan japanska och engelska. Den här videon är nog ett bra exempel. 6/10, kommer att följa.
- 10 svar
-
- 2
-
-
- anime
- säsongstråd
- (och ytterligare 1 till)
-
Jag hade börjat undra när det var dags för nästa avsnitt, preliminärt nästa söndag alltså!
-
Dags igen att försöka trycka in en ny podcast där vi diskuterar vad som var bäst från året som gått. Ungefärlig planerad tid: 26 januari. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2019 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2020 är godkända så länge de började under 2019. Serier som började 2018 och fortsatte 2019 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Enklaste sättet att hitta serier från året som gått är att via MyAnimeList gå på filter, välja airing dates och välj startade 2018. Kategorier: Bästa action: Häftigaste fighterna, snyggaste koreografin eller de största explosionerna som fick ditt blod att pumpa av upphetsning. Bästa äventyr: Svinga dig ut i världen med solen i ryggen, vinden i håret och kanske en motorcykel att ta sig runt med. Bästa drama: Serier som värmer inombords eller får dig att gråta okontrollerat. Bästa komedi: Du skrattade okontrollerat när du såg denna serie. Bästa thriller: Spänning och intriger när de är som bäst. Bästa romans: Bästa serien om två (eller fler) människor som älskar varandra väldigt mycket. Bästa science fiction: Bäst när det gäller dystopiskt framtidsbyggande eller rymdfärder. Bästa fantasy: Bäst när det gäller drakar och demoner i en värld främmande från våran egen. Bästa slice of life: Bästa genren ska självfallet ha sin egna kategori! Bästa slice of life från i år enligt dig. Bästa soundtrack: Bästa musik till en serie. Intron och outron räknas inte då de har sina egna kategorier. Bästa OP: Bästa öppningstema. Bästa ED: Bästa endingtema. Årets överraskning: En serie som kom från ingenstans eller som du hade inga förväntningar på. Årets besvikelse: En serie som verkligen tog dina förväntningar och slängde ut dom genom fönstret. Årets sämsta: Värsta serien vars enda syfte är att källsorteras som brännbart. För att den är sämst! Årets värsta karaktär: Den mest irriterande sak som du bara vill sparka i röven. Årets kvinnliga karaktär: Ganska uppenbart beskrivet. Årets manliga karaktär: Samma som ovan, fast det andra könet. Årets darling: Serien som du gillade men som andra undvek eller avskydde. Best of 2019: Det ultimata priset, din favoritserie under hela 2019!
-
vad tusan, känns lite bekant det här!? - men nej, kan inte komma på något hehe
-
-
"Då kör vi den obligatoriska bilden på skol....*ahem*. Ursäkta gammal vana, vi kör en bild på ett slott istället"
-
Tusan också den skulle jag ha tagit!
-
Det är!
-
Måste väl vara en där grönsaksfilmen Paprika.
-
「あたしのこと、覚えてないの？」
-
-
Riktig bra jämförelse, ska nog läsa på lite även jag!
-
Spännande, det ska jag ta och kolla upp. Fast det är inte alltid en live action blir bra men undantag finns. :) Men som du säger, det ser ju inte så lovande ut...
-
Yuru Camp blev otecknad, så jag gjorde en liten jämförelse. Verkar vara typiskt medioker J-dramakvalitet, men värst är nog att fotot ser så trist och grådaskigt ut, så inget vidare på att lyfta fram bildskön natur.
- 9 svar
-
- 1
-
-
- anime
- vintern 2018
- (och ytterligare 3 till)
-
“Oh no! Someone is wrong on the Internet!”
