All aktivitet
Denna ström uppdateras automatiskt
- Igår
-
Välkommen tillbaka till 2000-talet, lilla platelet! En liten rundtur borde jag nog kunna bistå med: Till att börja med kan man enklast söka efter nya eller gamla serier i fliken animé. Under Aktuell anime finns det senaste om pågående säsong antingen som megathread eller som enskild showtråd. I Gissa animen har vi forumets egna lek där man får gissa vilken serie som bilder kommer ifrån, jättepopulärt och gött. Är du lite av en spelare kan du kika in i våra speltrådar för att höra lite om gaming å sånt. Roliga klipp finns i Den stora YouTube-tråden och om du är sugen på en helt-okej-podcast så finns även det tillhanda. Vi hoppas att du kommer att trivas här, @PlateletLucoa
-
Tjena, tjena! Efter att ha varit inne på Discord-servern en tid nu tänkte jag att det hade varit bra läge att presentera mig själv lite djupare på forumet. Måste bara först nämna att det var väldigt länge sedan jag senast använde mig av ett forum, får lite tidigt 2000-tals nostalgi haha. Jag är en 21-årig aspirerande fullstack-utvecklare som i år avslutade sina studier och nu letar efter nytt ämbete. Anime och manga är något som ligger varmt i hjärtat, lite som en trogen kompanjon som följt en genom livets stunder och motgångar. Jag blev introducerad till anime genom Selector Infected WIXOSS, fastnade för det efter att ha sett Puella Magi Madoka Magica (stackars Homura!), och därefter har det bara fortsatt. Är lite av en allätare och gillar allt från shonenfyllda serier såsom My Hero Academia (JoJo för finsmakarna 😉) till romanser som Toradora och även serier som får en att tänka efter, ex. Paranoia Agent. För tillfället är jag förtjust i saker som berör människopsyket, saker som behandlar hur folk växer upp och varför de utvecklas till de personer de är idag. Den visuella novellen euphoria där huvudpersonen brottas med sina sadistiska känslor, och mangan Goodnight Punpun med dens destruktiva romans är bra exempel på detta. Hade det varit förvånande om jag, efter allt jag sagt, tillade att min favoritserie är D-Frag! och söta karaktärer som Platelet-chan återinför hoppet för mänskligheten inom mig? En plot twist måste man alltid avsluta med! Se fram emot att lära känna alla här, ge mig gärna en rundtur!
- 252 svar
-
- 1
-
-
PlateletLucoa ändrade sin profilbild
-
PlateletLucoa gick med detta community
- Senaste veckan
-
Simoun var det. Någon annan får gärna ta över, jag är ju bevisligen oförmögen!
-
-
Lul, How Not to Summon a Demon Lord är inte så trash...by my standards.
- Visa tidigare kommentarer 1 till
-
Lite skräp är den, men förvånandsvärt underhållande speciellt för att vara isekai.
-
Sheras röst är jättegullig, det gottgör ganska mycket.
-
Menar du inte Sheras bröst? =3
-
-
-
-
Hm, kanske ett kortfattat exempel hjälper? Du kan se Gintama, eller låta bli att se Gintama. Om du ser Gintama så kan den väcka emotioner/känslor hos dig, till exempel glädje (roliga scener), nervositet (spännande scener), och sorg (rörande scener); eller så väcker den inga känslor hos dig. Om Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna vara medveten om det (“åhå, jag upplever glädje just nu! Intressant!”), eller omedveten om det. Om du är medveten om att Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna försöka identifiera det, gärna i stunden (“åhå, jag upplever glädje just nu! Det hände just när Gin stack ett svärd i baken på Kondō, så jag antar att jag helt enkelt gillar slapstickhumor”), men annars i efterhand eller vid en “rewatch”. Om du har identifierat att slapstickhumorn i Gintama fungerar för dig… …så kan du fundera på varför den fungerade. “Jag antar att jag gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför människor gillar slapstick. “Jag antar att människor gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför just slapsticken i Gintama är så mycket roligare än slapsticken i valfri generisk romcomanime (jag tänkte skriva “än slapsticken i Love Hina”, men det är väl gott fjorton år för sent för att hacka på den). “Jag antar att slapsticken i Gintama är så rolig för att…” Obs! Förmågan att kunna djupanalysera vad man ser samtidigt som man njuter av det är inte självklar, utan något som måste övas. Då tänker jag mig den analysgrad som skickliga recensenter arbetar med, men jag tror att även vi, vanligt folk, skulle må gott av att helt enkelt vara mer frågvisa när vi ser på film och läser böcker. Ja, klassisk Sceleris: det skrevs mest utan plan. 😅 Det är så jag gillar att arbeta. Bara att spåna, liksom. Att tänka i text. Oj du, alltså, det här är ju bara ett inledande inlägg i frågan! Ett slags problemidentifikation. Jag ska nämligen i senare inlägg försöka resonera mig till hur man blir mer aktiv som tittare, för det är vad jag själv behöver. Din beskrivning är minst sagt bekant. Det är ett absolut rimligt tvivel att ha, men recensioner är ganska high-level. Vad jag vill ha mer hos folk är förmågan att skriva om vad de ser och vad de känner, på ett sätt som passar dem. Ärligt talat hade redan din kommentar kunnat vara ett blogginlägg, åtminstone enligt som jag ser det: man skriver om något man tänker på, och försöker reda ut det för sig själv och med lite tur för en och annan läsare.
-
Bara en kort rant så jag fyller min dela med mig kvot. Med tanke på riktningen serien gått i tidigare om jag minns rätt där Ains räddat folk och visat sympati och barmhärtighet till skillnad från ödlorna som han var ganska elak med men även där visade på någon slags barmhärtighet, återupplivade den där krigaren och tog in dom etc. Så trodde jag verkligen att de äventyrare han lurade in skulle han på något sätt visa barmhärtighet även där, att det skulle bli komedi på något sätt hur han skulle försöka lösa den situationen att vara ond overlord med massa onda planer men samtidigt inte mörda oskyldiga eller alla oskyldiga i kallt blod. Men så lät han dem dö ändå. Har han glömt av sig själv lite grann där och börjat leva sig in i sin roll som ond overlord, han verkar ju fortfarande komiskt överraskad och sig själv lite grann när den där kostymskorpionen eller vad han är presenterar hans världshärskar planer som han själv inte vet om. Men han verkar fortfarande värna om "Carne Village" och dess invånare så varför har det blivit annorlunda med dessa äventyrare som han dessutom haft kontakt med som "Momon". Verkar ju som först i serien att han tar världen lite på allvar och vill va lite av en hjälte trots att hans karaktär är en ond jävla härskar skelett. Men det är ju från tiden det var coolt för att det var ju bara ett roleplay spel osv. Sen så kommer han in som sig själv i början i den här onda härskar formen och är snäll, har sympati etc och det är där konflikten är som jag trodde skulle fortsätta hela serien. Men nu har han plötsligt övergått till någon slags mentalitet där det är bara ett spel så det är ok att mörda på utan konsekvenser, det är ju kul att vara ond mäktigt overlord dessutom. Whats going on...
-
Om jag någonsin finner motivationen att skriva om upplevelser från anime eller tv serier jag sett skall detta bli min handbok. Du får gärna föreviga denna i form av en fäst tråd kanske. Får nog läsa om den ett par gånger dock, du tappade mig när du började med 5 punkt 1 osv... Det var väldans vad utförlig du är, klassisk Sceleris. Kanske har jag dålig koncentrationsförmåga eller så är jag blivit lite autistisk. Det är bra verktyg du delar med dig som förmodligen sträcker sig längre än bara anime. Det kan vara användbart för att t.ex. fundera ut vilket jobb man skulle trivas med eller vilken hobby man borde välja att satsa på etc. Sen att bli bättre på att skriva och få bättre självinsikt är ju inte dumt det heller. Jag ska försöka ta med mig som en läxa att tänka mer aktivt när jag ser på serier eller film. Men jag vet ej om det kommer leda till att jag gör comeback, det finns nog flera anledningar till varför jag blivit något av ett spöke här på forumet. Ett stort problem med mig är den passiviteten jag känner igen mig i det du skriver. Jag sjunker in i filmen, serien eller anime jag kollar på och tappar bort mig själv lite grann, djupdyker in i berättelsen på något vis. Det är något som funnits i mig ända sedan jag var liten. Mina föräldrar kunde skratta åt mig hur jag lutade mig in mot skärmen när det blir spännande, hoppar till när något exploderar eller nästan svänger med när någon flyger eller race:ar en bil i en action film. Sen om jag hittar en serie jag gillar blir det ofta att jag ser igenom den väldigt snabbt. Ofta på bekostnad av andra saker jag borde göra istället. Jag verkar inte tänka så mycket eller ifrågasätta saker som händer i berättelser vilket ofta leder till att jag har svårt att analysera det jag just sett. Anime och Tv-serier för mig kanske är någon slags flykt från verkligheten, jag dyker in där sen när avsnittet är slut så kopplar jag bort och tänker inte så mycket mer på det. I efterhand kan jag koppla känslor och emotionella responser till vissa saker. Jag kan identifiera vissa saker som jag gillar. Men om det inte är alldeles uppenbart så kan det bli lite svårt för mig. Speciellt vid någon serie jag tycker är dålig, eller inte gillade lika mycket som en annan. Sen är det väl lättare att koppla känslor till det fåtal serier man blir golvad av. Kanske det inte känns värt att lägga ner tid på att analysera en serie man tycker var dålig. Lathet eller vad vet jag. Gillar jag inte nått så droppar jag det och går vidare utan att ställa några frågor till mig själv. Detta gör mig nog inte till en bra recensent. Frågan är om jag ens vill kunna recensera, det blir lite personligt men jag kan erkänna att jag är på en punkt i mitt liv just nu där jag är väldigt osäker på allting, vad jag gillar, vad jag vill göra, vilken karriär jag ska satsa på. Men någonstans inom mig så finns det en vilja att bli bättre på att skriva. Jag kom på mig själv med ett minne jag glömt, I förskolan så "skrev" och "ritade" jag min egen bildbok serie som handlade om en katt som var brandman. Förvisso gjorde väl alla en bok men jag minns att jag tyckte verkligen om det och la ner mycket energi så att det blev en serie till och med. En slags egen manga haha. Min lärare i historia på gymnasiet sade till mig innan jag tog studenten att jag var duktig på skriva och att jag borde använda min så kallade "talang" och inte låta den gå till spillo. Detta ska man förstås ta med en nypa salt och jag tycker själv att jag att jag är dålig på skriva, inte dålig kanske men inte tillräckligt bra. Kanske lätt att tycka så när man undermedvetet jämför sig med Sceleris ärorika nyanserade och utförliga skrivelser. Så men den bomben, skriv sämre sceleris! Vi måste bryta det förtryckande utförliga skrift patriarkatet du håller på med. Alla på forumet bör gå med i JSI! Jämställd Skrift Initiativ. Skämt åsido, hoppas du tar det som en komplimang Sceleris, fortsätt att höja ribban. Bara önskade jag hade kraft att sträva efter den själv. Jag vet ej varför jag inte känner för att hoppa in och skriva om det jag ser på. Är det för att det är tufft i livet, är det lathet och motivationsbrist, är de passiva forumets fel som jag aktivt bidrar till med min inaktivitet, växer jag ifrån anime eller forum i sig. Eller känner jag inte för att diskutera helt enkelt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel, jag saknar till och med interaktionen med alla er på forumet. Men trots det så kommer jag inte hit. Jag är ledsen att min närvaro har tynat bort. Kramar till er alla.
-
- Tidigare
-
-
Räknar ungefär att komma igång i början av oktober och sedan löpande månadsvis. Inget konkret ännu och vet inte om det blir något i december just för att det är tufft i juletid att få något gjort.
-
-
Det ser klart spännande ut. :D Slice of Life... Det kan inte få nog av! Sen kan det bli kul att höra vad folk hade för favoriter i år. Jag vet ju min hittills mest klara favorit. hehe... Har du något ungefärligt schema för dessa avsnitt tro?
-
Det är en anime från 2001 av Shōjo Kawamori – mannen bakom Macross och en massa konstigheter – som heter Chikyū Bōei Kazoku (“Jordförsvarsfamiljen”), om en knasig familj som tvingas bli planeten jordens maskerade beskyddare. Jag orkar inte ta fram en ny bild just nu, men kanske inom något dygn eller två; om någon är otålig så får hen själv gärna lägga upp en ny bild.
-
Väntar på att min nya dator ska komma innan nästa avsnitt, för annars så hör man mitt döende ljudkort och det är inte så najs. Kan förövrigt lägga upp en ny lista över kommande (vissa preliminära) teman: Spelklubb - Vi spelar en hel del spel, så låt oss gå loss på det. Fritt fram vad ni spelar nu, vad ni diggar mest eller ser fram emot, och bonus om man har något animéspel att prata om. Året som gått - Vi tar tempen på vad som hittills kommit och gått och ser ifall vi har några favoriter. Best of 2018 - Den förhoppningsvis årliga showen i januari om det bästa från årets säsonger. Return of the mangabokklubb - Jag gillade att prata om manga, så vi kanske skjuter in ett till avsnitt på det ämne. Slice of life - Ni visste att den skulle komma! Dedikerat till världens bästa genre. Frågesport - En lite tävling mellan två deltagare om lite trivia i och omkring animé/Japan med en tvist eller två. Q&A - Ett moment som skulle vara kul att ta tag i men som jag i dagsläget inte vet hur man ska realisera ännu.
-
Inte Voltron. Hjältarna i helbild(er): Sista bilden, för det är nog en sån där grej som man antingen vet exakt vad det är, eller så har man aldrig hört talas om det. (Till skillnad från, säg, Naruto. Även den som inte har sett Naruto kan ta Naruto i en “Gissa animen”-tråd.)
-
Sista bilden får mig att tänka på Voltron.
-
“Det är Naruto!” “Nej, Bleach!” “Va? One Piece, ser ni väl!”
-
“Va? Kan inte min beställning av Anime.se®-kramkudden™ uppfyllas!?”
-
Jag hade en konstig dröm. Det var något (övernaturliga fenomen?) i himlen – jag vill minnas att det var mycket ovädershimmel: mörka, grå moln – och jag var i en grupp som hade något slags uppdrag. Någon i gruppen hade en idé om någon vi kunde söka hjälp av: Shinobu Ohtaka, tecknaren av Magi och Sumomomo Momomo! Jag vet inte hur hon ser ut på riktigt, men i min dröm såg hon ut typ som en korthårig aidoru, väldigt söt. Hon tecknade själv, utan assistenter, i en liten tvåvåningsträstuga på ett berg. Trästugan var också ett fordon, så hon gav oss skjuts. Kanske rätt sinnesbild är stugan nedanför, fast med larvfötter som på en stridsvagn. Jag brukar tänka på drömmar som remixar av tankar och bryderier man haft på sistone, men jag tror verkligen inte att jag tänkt på Shinobu Ohtaka på länge; Magi, som jag läste, slutade ju för nästan ett år sedan. Men jag måste också säga att jag är imponerad att jag kom ihåg hennes förnamn, “Shinobu”, i drömmen. Efternamnet fick jag googla fram i vaket tillstånd.
- 65 svar
-
- 1
-
-
me irl
