All aktivitet
Denna ström uppdateras automatiskt
- Idag
-
Dina syskon sittandes i hörnet...
- Igår
-
Du under juldagsmorgon med din farmors julklapp...
- Senaste veckan
-
Efter att ha smått börjat få upp intresse för olika mangaserier, antingen från att ha sett animén eller på eget bevåg, så har jag även börjat se kontrasterna mellan de två olika medierna. Vissa fungerar bättre på papper medan andra känns mer levande på skärmen. Vissa av er kanske känner samma sak med vissa serier. Dock så har jag inte samma erfarenhet av det tryckta mediet som andra kanske har, men det finns fall då det känns som att ena mediet är överlägset det andra kanske på grund av att jag kom i kontakt med det först. Så jag tänkte rabbla upp några serier som jag stött på i både tryckt och rörlig form, i vilken ordning jag såg dom i, de skillnader jag stötte på samt vilken jag gillade bäst. Vi söker helt enkelt om det finns en viss fördom från var du börjar. Animé till manga: Kiniro Mosaic: Charmen finns kvar men man blev riktigt peppad av mangan då man fick mer helt enkelt. Båda är i toppklass och väldigt wholesome content med liknande stilar. En bra adaption helt enkelt och jag kände mig inte besviken när jag började läsa. Lucky Star: Båda två är minst lika förvirrande, men med mangan hade man tid att tänka. Stilen ändrades allteftersom så det känns som att animén har det fixat. Å andra sidan så blir man introducerad till mer karaktärer i mangan och blir generellt mer överskådligt som den 4-koma den är. Anne Happy: Det känns lite mer allvarligare i det tryckta mediet och stilen reflekterar detta. Det blir lite mindre lekfullt än vad animén utstrålar. Den är fortfarande bra, men jag föredrar den mer lekfulla och färgglada varianten. New Game!: Stilarna är identiska men känns så naturligt i 4-koma. Man får mer insikt och bakgrund i bokform, om än så mer drama därefter. Vissa punkter känns mer naturliga i rörlig bild som längre konversationer och dylikt. K-On!: En enklare stil i tryck form, men det är enkelt att säga när KyoAni är ansvariga för adaptionen. Även om det kändes mjukare i mangan så var båda stilar ändå ganska lugna, om än mer energirika i animén så jag föredrar den senare lite mer, speciellt när det finns så mycket detaljer i den. Manga till animé: Goblin Slayer: Mangan kändes mycket mörkare, mer fantasyliknande. Animén var lite mindre brutal, av självklara själ, samtidigt som färgkontrasterna stack ut mer. Adaptionen var bra, men mangan känns överlägen och mer dark fantasy-like. Monster Musume: Lite mindre pilskt...men bara lite. Väldigt lika båda två faktiskt. Båda lika bra så att säga...om man nu gillar lite pilska serier med monsterflickor. High School of the Dead: Animén vare sig du gillade den eller inte var verkligen maffig. Stilen var lik källmaterialet och höll sig nästan lika mörkt i temat, samtidigt så flexade man med sin budget i den. Båda riktigt bra, båda är lika ofärdiga tyvärr. Triage X: Man fick inte samma förtroende som HotD och det märktes. Den var nog inte hemsk men mangan är det enda rätta svaret här tyvärr. Tejina-Senpai: Stilen kändes plattare i animén och av någon anledning inte lika detaljerad. Formatet i övrigt fungerade inte överlag heller som jag trodde. Så både stil och berättandet är bäst upplevt genom mangan. Joukamachi no Dandelion: Jag minns inte så mycket av mangan (kunde inte läsa så mycket av den) utöver fokuset på kamerorna. Jag kände dock igen stilen i övergången och det hela kändes naturligt. Animationen är helt okej, men jag önskar jag kunde prova på mer av mangan för att se om jag hade gillat den. Oshiete! Galko-chan: Stilen var unik tack vare färgläggningen av blått och gult bläck. Lite för unikt för mig dock, så jag föredrar animéns stil. Animén kändes mer pilskare, men det visade sig att båda var lika snuskiga. Överlag var animén lättare för mig och kvalitén var superb.
-
Det är!
-
Ah, My teen romantic comedy SNAFU!
-
Jag drömde att jag hade råkat ta fel buss, och skulle till något slags resecentrum för att försöka ta mig hem igen, men vem satt inte där vid ett cafébord om inte amerikanska regissören James Cameron! Han fick syn på mig och vinkade – det visade sig att han hade sett vad jag hade twittrat om hans arbete på One Punch Man – säsong 1, tror jag – där han (enligt min dröm) regisserat något avsnitt.
- 72 svar
-
- 1
-
-
-
-
Om ingen vill erkänna att de sett Ichigo Marshmallow så får jag väl byta anime!
-
“Åh, tänk att få covid och därmed en ursäkt att göra ingenting!”
-
GIF
-
「なんだ、金持ちじゃん。いいねぇ…」
-
“Vad är det där!?” “Eh, bara en ny ledtråd.”
-
“Mrfhmrmfhmhfr!”
-
Nästan! Men det är fel!
-
För gamla tiders skull... Naruto?
-
Oops, jag missade att standardfiguren har kvinnobröst, och jag min påhittade figur har inte kvinnobröst, så jag fick spara om den. Som hittebarn i djupa bergskogar fick denna unga dam växa upp i barnhem under det statligt tilldelade namnet Ema Yamada. Ett hårt barnhemsliv fostrade en hård attityd, och hon hamnade i tonåren i skumma umgängen. Bland traktens jämnåriga ligister ledde hennes styrka, brutalitet och ständigt uttryckta personliga känsla för rättvisa till namnet 金髪武者kinpatsu musha, eller “Blonda krigaren”. Vid 16 års ålder blev hon uppletad av advokater som informerade henne att hennes dopnamn var Marie-Louise Yamashiro, och att hon nu ärvt sin farfars hela förmögenhet på 1,6 biljoner yen (~134 mdr kr). När hon mottog beskedet lutade hon sig tillbaka, tog ett bloss, och sade: “Det förklarar mina jävla skruvkorkar.”
-
“Det är ingen fart i ungdomen nuförtiden! På min tid gissade man så fort det kom en bild, även om man inte hade någon aning. ‘Naruto!’ sa man, även om det uppenbarligen inte var Naruto, såvida inte Naruto hade börjat klä sig i minikjol och köra motorcykel. Med utfyllnadsavsnitten i Naruto kunde man förvisso aldrig vara riktigt säker. En gång, jag tror det var hösten tjugohundratio, så handlade ett avsnitt om att leta rätt på en talande ninjastruts som kallades för Kondor. Det var redan tydligt att författarna aldrig gått i författarskola, men de hade uppenbarligen aldrig gått i en ornitologiskola heller, kondorer och strutsar är i helt olika fylum och—… Nej, förlåt, vad var det vi pratade om?”
-
Cool snubbe!
- Tidigare
-
tructiepbongdavtv3 gick med detta community
-
Ah, jag hittade en anteckning till, som nu friskar upp mitt minne: jag drömde att jag hade hittat en “allt Macross”-torrent (d.v.s. olovliga kopior) där det ingick en animerad dokumentär om animatörer på Ghibli på 80-talet, vilka senare skulle bli kända regissörer och legendariska animatörer. Det var en superfräsig animerad åkning genom ett kontor med högt i tak; “kameran” gick i sicksack mellan skrivbord och stannade på varje person och gav dennes namn. Jag ba' “wow, där är unga Miyazaki! Och Anno! Och Yamaga! Och Oshii! Och Nakamura!” etc. Det är förstås historiskt felaktigt, eftersom de flesta aldrig haft något med Ghibli att göra, men det var uppenbarligen inspirerat av att Anno och Yamaga jobbade på Macross, och att Anno jobbade för Miyazaki på Nausicaä. Själva stilen på dokumentären påminde mig lite om TV-serien Aoi Honō (som ju handlar bl.a. om Anno och gänget), åtminstone som jag minns den.
-
Jag hade en dröm som jag skrev lite bättre anteckningar om. Jag drömde att jag pitchade en anime som jag trodde ganska mycket på. Det var en berättelse som utspelade sig på en exklusiv konstskola – bildkonst, kläddesign, fotografi- och filmkonst, musik etc. – som hade en högstadiedel, en gymnasiedel, och en högskoledel. För att få gå vidare från högstadiet till gymnasiet, eller från gymnasiet till högskolan, måste en elev i skolan genomgå ett prov av något slags övernaturlig karaktär, kanske gå in i något slags drömvärld. Huvudperson var en tjej som just börjat gymnasiet, personlighetsmässigt åt det knasiga/ohämmade/naiva sättet. Andra figurer var kōhais i 9:an som genomgick provet (så de genomgick provet fastän läsåret redan börjat?), och sempais i gymnasiet. Jag minns inte vad provet gick ut på, men jag har en gnutta av en minnesbild av att de där niorna gick tillsammans i några tevespelskloakliknande system (typ runda gångar, galler). Jag tror att proven var centrala för handlingen och temat. Temat i sig var det typiska om att hitta sina drömmar och gå sin egen väg. När jag skrev anteckningarna så började jag tänka på Mikagura Gakuen Kumikyoku, så det kan ha varit en inspirationskälla.
-
Att det är Flash sätter käppar i hjulet, men Mega Anime Avatar Creator finns med i BlueMaxima's Flashpoint, ett nedladdningsbart flashspelarkiv med inbyggt (säker!) spelare, så det är ju ett tips. Det här är mitt första bidrag, som jag plockade rent ur fantasin. Jag ska inte dryga ut inlägget med att beskriva hans fantastiska backstory eller fascinerande personlighet, men jag kan säga att den här helt påhittade figuren heter Scellan “Stellan” Scellansson och gillar anime.
-
Håå. Jag minns att den där tjejens familj drev en kimonobutik och tänkte att bilden var från samma veva där hon gick med i klubben, men alltså inte. Jag borde se om! …Och jag borde se säsong 3. Nästa! Bror: “Du har tränat ett tag nu, börjar du få några magrutor?” Jag:
-
Tänker starta en Anime Festival & följande ska inträffa,gå in på denna länk:http://www.rinmarugames.com/playgame.php?game_link=mega-anime-avatar-creator& skapa en eller flera anime karaktärer,ge dom gärna ett namn.Lägg sedan ut bilder på karaktärerna i detta ämne så hamnar dom i festivalen.Vill ha in sista bidraget senast 20 December.
