Hoppa till innehåll
  • Meddelanden

    • Sceleris

      Byt lösenord   12/17/17

      Byt lösenord. Det finns en liten men inte obefintlig risk att lösenord har läckt. Se detta inlägg:   

All aktivitet

Denna ström uppdateras automatiskt     

  1. Idag
  2. Kyoto Tachibana High School band

    Holy cow!!! Gissa om det här gänget tog mig (och väldigt många andra med antar jag) med storm. Surfade runt på Youtube och råkade få se en video med det här gänget. Jag har under hennes karriärs uppgång följt Lindsey Stirling, tjejen som spelar fiol och dansar, som en del kanske känner igen. Men det här... En skolorkester på 120 personer som alla spelar och dansar samtidigt som de marscherar! :D "Normala marching bands har ju möjligen lite rörelser när de marscherar, men som sagt de här har en helt annan energi! Hur kan man inte älska dessa japaner som inte tycks kunna göra något halvhjärtat utan går All In för det mesta. Det här gänget har radat upp segrar i div. tävlingar och bär normalt sett orange dräkt och har fått smeknamnet "Orange Devils". De var nyligen i USA på besök (igen) och var med på lite evenemang där och gjorde dessutom ett par bejublade framträdanden på Disneyland. En av tjejerna som spelar flöjt har dessutom bara ett ben och kör med protes och fixar hela deras rutin och långa marscher. Man ser knappt nån skillnad på henne och resten av gänget. Det är imponerande! Nedan från en festival i Kyoto där de spelar och skuttar runt i över 1 timme konstant i värmen. Snacka om energi och uthållighet. Då ska man också betänka att de går i skolan och pluggar som vanligt men övar för sånt här nästan varje dag utöver det. Och det är highschool tjejer till största delen.
  3. Igår
  4. Vilken anime såg du klart senast?

    Sound! Euphonium. Sådär... äntligen fick jag tid att se klart denna serie. Råkade avbryta mitt i här i höstas nån gång och kom mig aldrig för att fortsätta då annat kom i vägen. Men nu så. Var tvungen att kolla tillbaka lite för att hänga med igen men det är ju ok. Måste säga att det är mycket sällan man blir besviken på Kyoto Animations produktioner och det här är inget undantag. (dock har de floppat med ett och annat de med såklart...) Sound! Euphonium är en mognare, djupare, snyggare och mer välskriven variant av K-On! känns det som, men ändå inte då de har helt olika teman egentligen. Kort så handlar det om skolorkestern på en highschool som har haft lite problem och serien fokuserar på ett antal personer som just börjat på skolan och sökt sig till orkestern av olika anledningar. Det är lite oordning på flera plan men en ny orkesterledare börjar som också styr upp en hel del. Tjejerna det handlar om (ja, mest tjejer tycks vara intresserade av musik "over there" som det verkar) har div. egna problem och motgångar de måste tampas med. Det här med att växa upp är hårt ibland. Serien har lite yuri-vibbar men går aldrig all-in där utan är mest söt. I övrigt fri från romantik och action men det sociala spelet är kul att försöka hänga med i. Tänkte inte gräva ner mig i detaljer här utan bara säga att det är en mycket bra serie och två säsonger var alldeles lagom. Berättelsen rundades av på ett passande och snyggt sätt även fast jag tror att man nog skulle kunna ha fortsätt ytterligare en säsong och få en fortsättning på bandets kamp att vinna nationals. Att serien är snygg behöver man väl knappast säga längre när den kommer från KyoAni. Men nu efter att ha varit i Japan så reagerar jag betydligt mer på framför allt platser och bakgrunder då jag numera känner igen mig. Speciellt i Kyoto där jag for runt en hel del. Klart roligt är det iaf. att se. :D Alice & Zoroku. Mixa Alice i Underlandet med Elfen Lied och nån söt serie typ Usagi Drop så kommer man nog ganska nära. hehe... Mycket underhållande och klart överraskande serie. Hade inga förväntningar alls på denna utan tänkte mest slötitta på vad som fanns på Crunchyroll och den här såg kul ut. Liten tjej med superkrafter rymmer från en institution av något slag och stöter ihop med en äldre man på stan. Det är början på denna berg och dalbana av händelser och handlingen får man inte riktigt grepp om förrän den plötsligt är slut. Jaha? Vänta nu? Vadå del 1? Och där börjar del 2 med en helt annan inriktning och betydligt gulligare tema än första delen som var fylld av agenter, unga personer med superkrafter och batalj. Mja, där hade de nog kunnat gjort bättre på flera sätt. Tex. förklarat mer vad fasen det egentligen handlade om innan de fimpade den delen och flummade in i Underlandet på allvar. Nåja, det var i alla fall sevärt och underhållande även om den var lite tunn här och var. Zoroku är min nya idol iaf. Så skön karaktär som inte tycks höja på ögonbrynet för något eller bry sig om allt märkligt utan står stadigt på jorden och vet vad som är rätt och fel. Klart kul clash iaf. när han möter yrvädret Sana.
  5. Gissa animen

  6. Så jag gjorde det, jag provade VRChat. Det kändes riktigt skumt att vara runt människor på det sättet även utan VR. Sen så hjälper det inte att ta en trip till Uganda...eller ja, man borde nog uppleva "the wei" minst en gång när man är inne. Men sen hände något lustigt: I en bar fanns en Nanachi från Made in Abyss, fast med Musse Piggs röst! Han var del av "trap patrol" som sökte efter alla kvinnliga avatarer och frågade om de var traps. Så även om man själv inte engagerar sig så finns det folk som gör det och ger en upplevelse. Tekniskt sett så var det en mardröm dock. Laddningstiden från det man startar det är enormt, och det är inte garanterat att det ens startar. Vissa menar att det kan bero på serverbelastning så det ger en begränsad frihet att logga in och ut vid vissa tider. Det startar inte ens i fullscreen så jag har kört i windowed mode hela min session. Det går att fixa, bara inte från standardmenyn. Sen så är det riktigt invecklat att fixa en egen avatar. Först själva avataren, eventuellt rigga ett skelett i Adobe Maximo, ladda ner Unity Engine, bifoga modell, skala ner, markera kamera, ändra ben, välj animation, logga in på VRChat och sen överföra. Ojoj... Har en vid redo snart, så länkar nog i Discord för att se "Musse".
  7. Senaste veckan
  8. Vilken anime såg du klart senast?

    Nejimaki Seirei Senki: Tenkyō no Alderamin: Militärfantasyserie om några ungdomars militära karriärer. Seriens huvudtrio är det lata taktiska geniet Ikta, svärdmästarinnan Yatori, med vilken Ikta delar en djup vänskap, samt landets unga prinsessa som har stora planer för landets framtid. Animeserien täcker 3 volymer av originalets hittills 13 utkomna lättromaner. Serien har varit på min radar från det att den kom 2016, om så bara för karaktärsdesignen – skarpa drag och framträdande läppar gör den väldigt attraktiv – men jag kom mig inte för att se den förrän nu, och det visade sig att den var helt hyfsad. Det är inte påträngande mycket skräpfantasy heller, faktiskt; serien betungar oss inte med onödig "lore", och den lindriga magin handlar mest om sånt som att avfyra kulor ur gevär med magi istället för krut. Magin står titelns ("seirei") små gullepluttiga féer för – fast féerna är på snudd till opassande: serien hade en överraskande hård ton. Det är mycket krig och död och krigsbrott. Alderamin var en bra serie, men den saknade något visst för att göra det till en utmärkt serie. Världsbyggandet var inte betungande, men det hade kunnat vara mer fylligt. (Jag läser "Game of Thrones-böckerna" nu, det fungerar som ett exempel på fantasy med en verkligen utfylld värld.) Det fanns en del fräsiga välanimerade actionscener, men det är egentligen inte en actionserie, så det är inte mer än krydda i krigsscener. Krigstaktikförandet är intressant nog, men det blir inte särskilt rafflande. Tonen är respektabel (t.ex. ingen pinsamt placerad slapstickhumor) och karaktärerna sympatiska nog, men man lär mest känna dem i det militära utan mycket till personliga omständigheter, så speltiden räcker inte till någon starkare anknytning. Man lär känna dem som soldater, men kanske inte så mycket som människor, så att säga. Stark 7/10 känns som ett rättvist betyg.
  9. Från succéserien Min morfar kan inte vara såhär söt. 

    1. Klona

      Klona

      Är den fotfarande lika rolig? :)

    2. Soverejn
  10. Gissa animen

  11. Vilket spel klarade du senast?

    Under jul och nyår kände jag ett sug för shooters, men med fokus på single player. Så jag spelade igenom första F.E.A.R. igen. Du är en soldat i ett specialförband som hanterar "speciella fall". Detta innebär en psykiskt begåvad individ som kontrollerar en arme av kloner...plus att en liten flicka från The Ring spökar runt och dödar allt och alla. Gameplayet håller än och jag klarade även expansionerna Extraction Point och Perseus Mandate. Det bästa spelen i serien och ger en utmaning med stark A.I. som kan flankera en. Du kan även använda bullet time för extra Matrix-effekter. Grafikmässigt ser den lite gammal ut, men den har support för moderna maskiner. Skjutandet håller dock riktigt väl. Sen provade jag Metro 2033. Efter ett atomkrig så är Ryssland obeboeligt så befolkningen har sökt sig ner till tunnelbanorna. Som Artyom lever du i blandad misär där faror lurar överallt som mutanter, demoner, förorenad luft, banditer och även nazister. Det är gammalt men håller ändå bra standard, plus att det har en reduxversion för bättre grafik. Det har även två uppföljare och en till på väg. Eftersom du lever mitt under en atomvinter så gäller det att spara och söka efter resurser så gott det går. I denna värld så används ammunition av militärstandard som valuta, så du kan välja att förhandla med dom eller skjuta med dom för extra skada. En ovanlig men intressant mekanik så att säga. Spelmässigt, grafikmässigt och storymässigt så är detta en fullträff. Rekommenderar starkt för dig som söker en single player- upplevelse.
  12. Gissa animen

    Rätt
  13. Gissa animen

    Ah, Fractale! *slår igång OP*
  14. Gissa animen

  15. Vad lyssnar ni på just nu?!

    Touhou med fiol och lite annat låter riktigt bra.
  16. Bästa bildtexten

    När du ser elak ut och bara försöker ge goda råd till den nya på jobbet.
  17. Härligt. Aurora ska jag helt klart spana in mer. :) De där growlande hedningarna ledsnade man lite på efter ett tag (har stött på dem förr), men kul att det finns alla sorters musik. :) Apropå Hedningarna... De var ju bland de största som fanns på musikscenen inom den genren i början av 90-talet och var riktigt stora. Sen dök det ju upp en del annat såklart och idag finns det massor att välja på vilket ör kul. Ett par ur Hedningarna har jag lärt känna, då de var med oss på lajv för många år sen. Det var lite ös på värdshuset på kvällarna kan jag säga. hehe... Våra egna musiker och de jammade på rätt bra. Fler band dök upp där som följde trenden. Garmarna var väl de som blev störst efter Hedningarna gissar jag. I och med att medeltidsintresset och lajv har växt de senaste 20 åren rejält så har det ju dykt upp musik från alla håll som passar in där men i mer moderna tider. Gammal medeltids musik har hottats upp och getts modern ljudbild vilket både är kul och spännande. Jag nämde ju Nordman tidigare tex. Det här har växt enormt mycket mer i tyskland där de också gillar sin medeltid men har en lite annan syn på det än vi har här i norden. Där är det mer festivaler än medeltida event och lajven är massevent som drar tusentals och de har soundtrack och allt. Tidstypigheten är inte direkt stark där kan vi ju säga... ;) Men cool musik får de fram iaf. Här är några av mina favoritexempel. In Extremo spelar faktiskt en gammal svensk folkvisa som kanske känns igen. De här galningarna i Corvux Corax har jag sett live i en ruin i Visby. Det är något enormt djuriskt och primalt med den här musiken i fackelsken en sommarnatt kan jag säga. Spelas med fördel högt och med bra bas. :D Det är något speciellt med tunga trummor, stora säckpipor och ett mördande tempo. Medeltida hårdrockare? :D Den här vilda skönheten från Färöarna ska jag se här fram i vår när hon spelar i Sthlm. Ska bli mycket spännande. Men för att återgå till det mer japanska ursprungstemat så finns det ju fler än Wagakki Band som förnyar traditionell musik. Jag tänker väl främst på Yoshida brothers som gör rätt skön musik de med. :) Fram tills jag hittade Wagakki Band så trodde jag att de här två var de enda som kunde rocka loss med en med en Shamisen. Men Beni Ninagawa är ju grym på den och dessutom snygg! :D
  18. Bästa bildtexten

    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  19. Vad lyssnar ni på just nu?!

    Relativt okänt Svenskt powermetal band som jag såg live i Umeå när dom var förband åt Sabaton. Dom har riktigt duktiga gitarrister som spelar lika bra live. Solot vid 3:40 är grymt!
  20. "Animemer", Roliga bilder & videos!

    Mer Kongo!
  21. Gissa animen

  22. Gissa animen

    Jag gissar på Kino no Tabi utirifrån första bilden.
  23. Gissa animen

  24. Vilket spel klarade du senast?

    Första Arkham-spelet är linjärt och mycket backtracking, men det är bra fokus och riktigt väl flytande i handling/gameplay. Vill du har en mer öppen värld så finns Arkham City, utöver det så är det väldigt likt första. Synd att du inte tyckte om första då det var i min mening favoriten.
  25. Vilket spel klarade du senast?

    Häromstundas fick jag ett infall att spela ett nytt spel. Jag gick igenom min steam-lista och märkte "Batman Arkham Asylum? Det vill jag ju spela." Så jag värmde upp mikrochippen och la i växel och öppnade det första spelet jag spelat i den här serien. Jag hade inge roligt. Det var kanske lite dumt av mig att välja högsta svårighetsgraden, men jag fick ingen känsla för slagsmålsystemet. Jag förstod att man ska hoppa fram och tillbaka mellan skurkar och blockera dem när det behövs, men jag fann inte tempot och jag märkte inte vad fienderna gjorde. Dessutom var handlingen väldigt linjär och handhållande, åtminstone den första timmen. Så jag skippade den idén och körde igång Mirror's Edge Catalyst istället, för nu har jag ett grafikkort som inte får krampanfall av det spelet. Haja detta! I Batman när man behövde ta ner ett galler för att krypa igenom en lufttrumma så behöver man sparka på gallret tre gånger. I Mirror's Edge så öppnas på direkten när du trycker på knappen. Jag älskade första Mirror's Edge och jag älskade det här. Man spelar en prisjägare/frihetskämpe/gerillamygga som försöker slå käppar i hjulet för den totalitära regeringen, och man gör det genom att springa parkour på hustaken i en jättestor stad. Det finns en handling som man kan ledas igenom när man vill, men det är samtidigt en öppen värld med hundra små sidomål på kartan. Uppgifter som "spring den här vändan så fort du kan" och "ta dig till punkt B på utsatt tid" och "hitta till det här gömda området". Jag tycker det är ett utmärkt sätt att utforma det här spelet för jag älskar mekaniken. Det här är ett system där jag hittar tempot! Jag älskar hur det känns att springa och hoppa och kullerbytta sig fram för att vara så effektiv/snabb som möjligt eller för att undvika eller knocka polissoldaterna. En liten sak jag vill klaga på är levelsystemet. Allteftersom man spelar får man poäng att sätta i ett fåtal nya färdigheter, men ett par av dem var saker man kunde direkt i första spelet. Jag fick sakna dem i nån timme. Några av de färdigheterna är dessutom fullständigt nödvändiga sent i spelet. Du kommer inte sakna poäng vid det laget, men jag tycker ändå att det kunde gjorts mera strömlinjeformat och mindre rollspeligt. Handlingen är förunderlig i ett avseende. Detta ska halvt om halvt föreställa en prequel med en ung Faith som i början av spelet blir släppt från en ungdomsanstalt. En bit in blir dock Faiths syster en viktig spelare i storyn, och hon är fullständigt annorlunda från hur hon var i första spelet. Så jag antar att det här är en helt annan canon?? Om man är nyfiken på Mirror's Edge kan man alltså strunta i första spelet och börja här om man så vill. Men handlingen i stort gillade jag starkt, vilket är en uppgradering från första spelet som jag minns att jag inte brydde mig om alls. Det finns några riktigt färgstarka karaktärer med jättebra kroppsspråk och röstinsats. Hon Faith får gå igenom en del känslomässiga grejor. Det enda riktigt besvickande med både handling och spelning är klimaxet. Det kändes förhastat och konstlat, vilket även hände i första spelet. Det kanske är svårt att skapa en "slutboss" när spelmekaniken är parkour och "fiended" är väggarna och taken man springer på. Fast... nivån precis innan det riktiga klimaxet tyckte jag kändes som en utmärkt final, åtminstone spelmässigt, men så kommer det en väldigt långsam och enkel nivå efter det. Jag förstår inte riktigt vitsen. Det kanske var meningen att ha en långsam stämning i slutet istället för en actionstämning, men jag tror jag hade gillat slutet mycket bättre om sista nivån tagits bort eller gjorts om drastiskt och handlingen finjusterad för att passa. Överlag ett jättekul spel med några skavanker. Om det kommer fler uppföljare i den här serien så kommer jag definitivt spela dem, men jag vet inte om jag vågar ha några förhoppningar om det. De verkar inte ha varit de största snackisarna. Fast å andra sidan gick det åtta år mellan första spelet och det här, så jag kanske har något att se fram emot när jag är 40
  26. 20th of April gillas skarpt där man kan höra sånt där klassiskt "jig" spel. Alltid kul med konserter så du får komma med en liten rapport sen kanske :) Folkmusik är något de flesta kan samlas omkring så gör nog inget om det spårar lite så länge vi håller oss till folkmusik i denna tråd, när vi liks spårar så kan vi lika gärna spåra färdigt... Tror inte det finns någon som bryr sig just nu, haha. Kanske någon ny beundrare av Wagakki band upptäcker sin nya favorit musikgenre. Men med de sagt så får fler får gärna hoppa in när som helst och kommentera fantastiska Wagakki band! Det är svårt att överträffa något så mäktigt som att vara på en konsert med bra musik och bara ta in ljudet och atmosfären bland publikhavet. Och på tal om konserter, här är 2st som jag önskade jag inte missat. Världskända norska pop-artisten Aurora sjunger med Norska Wardruna i någon slags grottöppning på Traena. Blir gåshud när bruden med renhorn börjar sjunga, måste varit mäktigt att va där och känna trummornas vibrationer. Eluveitie om du inte gillar "growl" och distortion har ju akustiska album också och flera låtar på Gäliska vilket borde hitta hem om du är fast någonstans i det Engelska Folkmusiks träsket. Eluveitie fick mig att köpa en Tin Whistle som jag borde öva oftare.. Såg förresten nu också att Aurora gjort en cover på Scarborough Fair, calling @MathJuice
  27. "Animemer", Roliga bilder & videos!

    KONGOW DEEES!
  1. Ladda mer aktivitet
×