Vilken anime såg du klart senast?

[Voffe]

Kareshi Kanojo no Jijou (ä.k.s. Kare Kano)

 

Jo, en annan highschool-romans på 26 avsnitt. Den större delen av kakan bestod av mest komedi, sen vid sidan om hittade vi romansen. Till skillnad från andra liknande serier så var denna inte lika "hjärtekrossande", egentligen drog jag bara på mungiporna upp och ner beroende på situationen. Fast tja, ibland är det skönt också, att ta sig igenom en serie utan att för många känslor väcks. Även stilen pendlade lite upp och ned, ibland var det skönt med omväxling, dvs att det blandades in lite manga över det hela. Det fanns även stunder då jag skulle vilja ha en traditionell anime-konversation. Det enda jag kan känna mig lite bitter över är slutet, jag har ingen som helst ork att läsa mangan, så jag nöjer mig med att låta fantasin flöda fritt.

 

Det enda tillägg jag har är väl att mot det sista avsnitten började det kännas lite som ett Clannad-stuk med teatern osv. Om den skulle betygsättas skulle den antagligen sättas i mitten någonstans, även om den inte tog tag i mig höll den mig fortfarande intresserad.

 

Ayakashi

 

Ayakashi är en serie på 12 avsnitt som påminner lite om Darker than BLACK och Persona -trinity soul- med den hela "parasit"-grejen, tycker ja'. Jag tänkte inte gå in så djupt på denna, det hela hanldar om en sorts parasit som kallas för just Ayakashi, de ger användaren speciella krafter men så småningom suger de ur lisvkraften hos sin värd och tar sin "fulla" form. Det är lite skräck/fantasy över det hela och handlingen utvecklas mycket bättre än i Persona (den funderar man ju fortfarande varför man följer).

 

Den föll mig bra i smaken och är definitivt värd att ta en titt på i alla fall, men för att citera Meatrose är ju smaken som baken. Betygsmässigt skulle jag sätta den över medel, men jag är såld på övernaturligheter... mer motivering får ni leta efter själva. ^^

[dengo]

Noien. klar 10/10 på alla sätt.

Även om ämnet som behandlas är lite "usual" topic så gjordes det ändå med handen på hjärtat. Bra stridsscener, bra kärleksscener, bra foto, bra karaktärer.

Den känns mogen. Rekommenderas.

[Hikari no Hohenheim]

Gakuen Utopi Manabi Straight

Detta var en serie som jag verkligen gillade när den först kom. Härliga vänskapsband, slice-of-life; en härlig blandning i min bok. Även framtidskonceptet kändes genomtänkt, och musiken var i högsta klass.

 

Men som så många andra tillfällen (host Lucky Star) visade sig serien inte vara fullt så bra som jag hade hoppats. Lyckan höll sig i kanske fem avsnitt, därefter blev vänskapstemat snabbt repetativt och extremt ostigt, och det uppenbarade sig snabbt att mycket av fokuset låg i loli-momenten, Till exempel...

när Mei hade fixat ett minispel till deras hemsida, och resten av gänget blev helt sjövilda; det man fick se var då en närbild på tjejernas rumpor som vickade i sync, och tjejerna som gav ifrån sig ett "Kyuuuun!" då och då. Fanservice är bara förnamnet...

Hade det handlat om riktiga förskoleelever, istället för högskoleelever som ser ut som förskoleelever, skulle storyn ha passat mycket bättre i min mening. Det hade förmodligen också hjälpt om karaktärerna inte hade sett nästan litadana ut. Att sedan slänga in lite manliga karaktärer skulle nog inte heller skada; jag kan inte komma ihåg att de sa att skolan var en flickskola.

 

Jag säger inte att serien är helt värdelöst, men konceptet har gjorts hundra gånger tidigare på ett mycket bättre sätt. Jag håller vid att fanservice inte är någon ursäkt för en serie att vara dålig; även om de verkligen ville ha kvar loli-designen, kunde denna serie ha blivit så mycket bättre. Men för all del, letar du efter en anime med (extremt) sockersöta karaktärer, rejält med fanservice i form av loli och en historia som kretsar kring detta, då kan jag rekommendera Manabi Straight.

[Magnus N]

Bamboo Blade

 

Suverän serie, en av de bättre jag sett på ett bra tag. Om man ska klanka ner på något får det vara början på serien som inte riktigt greppar en från första avsnittet , men ger man den en chans har man en höjdare framför sig. Humorn ligger på den nivå som passar mig bäst och dem lyckas väl med balanseringen av som sagt humorn och drama.

 

En sak som jag fastande för var att dem lyckades få de flesta om inte alla av huvudkaraktärerna att vara intressanta och inte som vanligtvis att man har 1-2 personer som man helst vill se hela tiden, nu brydde man sig inte vem det var utan man kunde bara njuta.

 

9,0/10

[Magnus N]

Blade of the Phantom Master

 

Har lega på min lista att se ett bra tag nu och fick tiden idag att äntligen se den och vilken suverän film det var :)

 

Grym animation med en bra handling, ingen komplicerad handling men en ärlig och rak handling som jag fastnade för iaf. Musiken var väldigt passande och höjde ens intryck av filmen. Den lyckas inte riktigt nå dem riktigt höga betygen , men är helt klart en sevärd film.

 

8,5/10

[Voffe]

Strawberry Panic!

 

Påbörjad idag, avslutad idag. Ja, jag fick äntligen en dag för mig själv att ägna mig till anime. ^_^

Jag har vart helt överbokad på sistone och inte tagit mig tid för att se särskilt mycket. Strawberry Panic! var precis vad jag behövde. Jag tyckte om hela serien, hur dom fick med alla karaktärerna var riktigt markant. Mycket nöje. Jag fick en liten överraskning till slut, men inte för det negativa, å nej, jag blev positivt överraskad, även om jag sympatiserade med ***** (inga spoilers här inte). "Slutet gott, allting gott" så att säga.

 

För er som tycker om shoujo ai så är det en stor rekommendation, även om det inte är mitt huvudsakliga intresse njöt jag ordentligt. Självklart skulle jag kunna tänka mig att se om den, men jag har svårt att se om saker. Det är samma sak när jag tar en sväng med hunden, det blir repetivt och tråkigt att gå samma väg varje gång.. är jag udda, eller bara intolerant? Hursomhelt, den gav defintivt mersmak så självklart ska jag leta efter liknande, eller se om. Det är den nästan värd!

Ack ja, tillbaks till den gråa verkligheten... dags för sängen dvs. :)

[Yaana]

Senast så såg jag Sayonara Zetsobou Sensei (ursäkta stavning)

 

Kortfattat så handlar serien om en lärare som alltid är djupt deprimerad tack vare hans personlighet att se allt från den negativa sidan. Hans nya klass dock visar sig vara svårare än vad han trott. . . . Man möter många olika personligheter i hans klass och en massa skoj :P

 

Inledningen var nog mest intressant.. Man ser en man hängd från ett blommande körsbärsträd och det är en vacker vårdag.

 

Uppföljaren (säsong 2 annars) heter Zoku Sayonara Zetsobou Sensei

 

(återigen kan inte stava namnet på serien..)

[Sceleris]

Bokura ga Ita (sv. Vi var där).

Obs: detta är shoujo -- långsamma paneringar, diffusa bakgrunder i rosa och mycket gråtande över ingenting.

 

En vanlig "girl meets boy"-historia i skolmiljö. För att vara regisserad av Akitaro Daichi är en väldigt jordnära serie -- grundhandlingen har inga världar som måste räddas, inga magiska flickor, inga talande fladdermöss, inga ninjor med ögonlappar och inga vackra pojkar som förvandlas till djur när man kramar dem. Aldrig går heller humorn över gränsen till det absurda.

 

Nej, det är en vanlig historia, men skickligt och rörande berättad. Vi följer deras förhållande under gymnasietiden i deras motgångar och medgångar. Men -- och detta tyckte jag väldigt mycket om -- det är ingen idealiserad kärleksbild. Det är inte "en kärlek som brinner starkare än solen" eller något sådant fånigt. De är 15-17 år, och deras förhållande, svagheter och drömmar och hur dessa framställs i serien var väldigt passande för den åldern. Väldigt trovärdigt.

 

Det gjorde sitt för realismen att Daichi lät huvudrollerna tillfalla förhållandevis orutinerade röstaktörer, som inte ännu strömlinjeformats till det typiska vi väntar oss av animéröster. Debutanten Nozomi Sasaki gjorde en blyg och viljesvag Nanami Takahashi (skitgullig!), och Hiroshi Yazaki i rollen som Motoharu Yano var övertygande och stundvis överraskande som en grabb kring 16 år. Det var i regel välagerat, inte alls överspelat.

 

Detta att ta in nybörjare är inget nytt för Akitaro Daichi: Kaori Asou som gjorde titelrollen i Nurse Angel Ririka SOS ska ha varit teaterskådis; dj Shizue Oda fick sätta sina rapförmågor på prov som Sana i Kodomo no Omocha; och Kaori Nazuka, som vi senare fått höra som exempelvis Eureka i Eureka Seven, gjorde sin entré i seiyuu-yrket som Lala-Ru i Now & Then, Here & There.

 

Trots små dumheter och bitvis irriterande omoget beteende (som vi faktiskt får förstå och förlåta, de är ju fortfarande barn) är karaktärerna sympatiska och lätta att tycka om.

 

Och, hallå, det kära huvudparet är ju bara för söta ibland.

 

 

 

Ett axplock serier i samma "stuk":

* Hachimitsu to Clover: samma allmänna känsla och mjuka stil, men mer om själsmognad i högskoleåldern än romantisk mognad i gymnasieåldern.

* Kareshi Kanojo no Jijou: "flicka möter pojke, flicka hatar pojke, flicka och pojke blir kära"... men mer galen humor och frimodigt berättande (från skaparna av Evangelion, trots allt).

* Lovely Complex: inte lika välgjord som Bokura ga Ita. Faktiskt mer än det som talar mot den, men trots alla sina brister är det svårt att tycka illa om den.

 

Peach Girl är ett bra studieexempel om man vill veta hur man kombinerar ett dåligt produktionshantverk med jobbiga karaktärer som bara gör irriterande och dumma saker.

[Klona]

Jaha då blev man klar med Blood+ då och så här i efterhand var jag nog inte riktigt schysst mot serien eftersom mycket hände så att jag fick lägga den på hyllan en stund. Dock tog jag mig i kragen och kollade klart på den och det vissade sig att den var helt OK. Till en början störde jag mig otroligt mycket på Saya men efter en del avsnitt vande man sig och fick helt enkelt acceptera henne som hon var. Som tur var det rätt många intressanta personer med i serien och vissa utveklades mer än andra.

 

Serien var väl inte direkt "breath taking" men den gjorde sitt jobb att underhålla, även om man inte blev klistrad till den. 7/10 får den i betyg av mig eftersom den gjorde det den skulle men gav inga direkta tankar man kan grubbla på så här i efterhand.

[Sceleris]

Ikväll såg jag och ett par kompisar den nya Evangelion-filmen. Snygg, effektfull, stämningsfull, Rei-boobies. Kanske inte världens bästa film om man bedömer den som ett ensamstående verk, men sett som en tri-/tetralogi var det en jäkligt bra prolog.

 

Har dock inte så mycket att säga, mest för att jag i princip redan visste allt som skulle hända, inklusive visuellt och "aurellt". Ärligt talat var det lite tråkigt att inte ha några överraskningar alls, så uppföljande filmer ska jag fan inte ens se trailers av. :D

 

Den får ett mycket gott omdöme för att vara inledning/uppställning, och ger mig faktiskt höga förhoppningar inför nästa gång -- de har visat att de fortfarande kan göra bra animé. Det här kan bli episkt äg.

[Erikku]

Och då måste jag fråga, striden mot Ramiel var den episk?

[Sceleris]

Och då måste jag fråga, striden mot Ramiel var den episk?

Svar: Ja.

 

Jag förstörde upplevelsen för mig själv i och med att jag har sett så många beskrivningar, mock-ups och tjuvklipp. Om man inte har det kan det nog bli «»-uttryck, kan jag tänka mig.

[Voltaire]

Mobile Suit Gundam & Mobile Suit Zeta Gundam

 

Inte så länge såg jag klart Mobile Suit Gundam, den allra första Gundam serien från 1979. Även om det var bara egentligen tre filmer som samlade ihop alla 43 avsnitt på två-fyra timmar.

 

Animationen var verkligen annorlunda jämfört med dagens, men på något sätt gillade jag hur Gundam och karaktärerna var designade och tecknade. Storyn kunde ha uppdaterats lite, men personerna som t.ex Char och Amuro var riktigt intressanta. Musiken var mycket discoinspirerad som man kunde lyssna till. Tänka sig att denna serie ledde till en franchise som är en dominerade marknadsdel i Japan.

 

Förutom den allra första gundamserien, så tog man chansen att se Gundam Zeta också. Allt förbättrades från den första serien och gjorde denna till en av de bästa serierna jag har sett på länge. Det enda problemet var i början ,då Kamille betedde sig alldeles för kaxig och pushig, men under seriens lopp förändras han till någon bättre person. Slutet kunde ha varit lite lyckligare, men ack, i Gundams universum så slutar det inte alltid lyckligt för alla. :|

 

Men i slutord så är det värt att se dessa Gundamserier! Ingen kommer bli besviken! :)

[Meatrose]

Zeta-protagonisten för kaxig och dryg? Akta dig för double zeta säger jag bara. Där har vi ett irritationsmoment utan dess like... ^^

[Tsukasa-san]

Såg nyss klart på Cowboy Bebop.

Mycket bra action serie med väldigt skön stil.

 

8/10

[Voffe]

Jag hade också privilegiet att se klart Cowboy Bebop för en vecka sedan, på ett ungefär, mycket bra. Animationen håller även idag tio år senare.

 

Nu idag såg jag klart Speed Grapher, den var lite av det "grövre" laget, om man säger så. Egentligen är den inget speciellt när det kommer till animation, musik och resten av listan, det som stack ut mest var just den "grövre" delen. Jag känner ändå inte att jag slösat bort min tid genom att se den, den innehåller svängningar i handlingen som kanske inte alltid är så förutsägbara, det slösas inget tid på en massa nonsens. Serien går rakt på sak och håller sig fåordig, vilket jag tycker är bra. I allmänhet är serien mörk och en påminnare om Darker than BLACK, vilket var den huvudsakliga orsaken att jag gav den en chans. Finns inte så mycket mer att säga, jag fastnade efter första avsnittet, fram mot hälften börjar den dock falla ihop lite grann, men jag har sett värre.

 

Som slutord skulle jag säga att serien är för de lite "äldre" tittarna.

(Men det finns väl inget/n som stoppar de mindre att se den i alla fall.)

[Meatrose]

Det var ett tag sedan jag skrev här, och därför har jag ett par titlar att uttala mig om antar jag. Jag kör inga långa haranger, utan nöjer mig med ytterst korta utlåtanden.

 

Super Dimensional Fortress Macross

En pärla lika gammal som jag själv är - årgång 82 med andra ord. Jag bestämde mig för att se varenda minut av allt Macross-material som finns utgivet innan jag började följa Macross Frontier, och tittandet fick spridas ut över en längre tid. Detta "original" var dock det som tilltalade mig absolut mest. Jag hade förväntat mig något i stil med gamla Mobile Suit Gundam (alternativt Zeta eller ZZ), men inte att det skulle vara så här pass mycket bättre. Grymt sevärt, och såhär med facit i hand så tycker jag att det är den bästa introduktionen till Macross-världen för de som kanske har tänkt hoppa på Frontier och undrar över vad man bör se i förhand. Visserligen fungerar det att börja titta direkt, men för all del... ge SDF Macross en chans.

 

Super Dimensional Fortress Macross - Flash Back 2012

En kort samling musikvideos från en av protagonisterna i TV-serien; fröken Minmei. I slutet får man dock bevittna Megaroad-01s (Misas gigantiska koloniskepp) jungfruresa ut i rymden.

 

Super Dimensional Fortress Macross: Do You Remember Love?

SDF Macross som långfilm. Den berättar inte exakt samma historia som TV-serien, och även om den verkligen är bra (och betydligt snyggare animerad) så tycker jag inte att den riktigt kommer i närheten av originalet. Definitivt sevärd, men enligt mig är den ett komplement till TV-serien, inte ett substitut.

 

Macross Zero

En OVA som tar oss tillbaka till året innan händelserna i TV-serien. En medioker handling bärs upp av riktigt snygga animationer. Strids-scenerna är riktigt vackra emellanåt, och gillar man Valkyrie-strider så finns det ingen anledning till att inte se Macross Zero.

 

Macross Plus

En OVA som verkligen levererade. Efter SDF Macross är det här enligt mig det absolut bästa som Macross har att erbjuda, möjligtvis tillsammans med långfilms-remaken av original-serien. Tummen upp!

 

Macross 7

Det första riktigt dåliga inslaget i sagan enligt mig. Jag vägrade, i vanlig ordning, kasta in handduken och såg därför på alla 49 avsnitten. "Riktigt dåligt" kanske är ett lite väl starkt uttryck, men faktum är att det skiljer ljusår mellan Macross 7 och de enligt mig betydligt starkare titlarna. Smaken är ju som baken, så ge den en chans om du vill. Man märker ganska omgående vad serien har att erbjuda, så du behöver inte se mer än 5-6 avsnitt för att se vad det handlar om. Naturligtvis så griper handlingen tag i en som tittare lite mer mot slutet, men det når aldrig tillfredsställande nivåer.

 

Macross 7: The Galaxy's Calling Me!

Ett modell kortare äventyr som äger rum "i" Macross 7. Ungefär lika långt som ett dubbel-avsnitt skulle vara, men det räknas som en film. Hade det fått vara två avsnitt av TV-serien så hade de bägge varit en bra bit över medel.

 

Macross 7 Encore

Som tre separata "deleted episodes". De passar in på särskilda ställen i serien, och tillför inte så särskilt mycket till handlingen utan fokuserar mer på diverse karaktärer. Varken bu eller bä i förhållande till Macross 7 som helhet enligt mig.

 

Macross 7 Dynamite

Ett litet sidospår med rymd-valar som för tankarna till Moby Dick on drugs. Nja, det här var rätt dassigt tycker jag.

 

Macross II: Lovers Again

Långfilm eller OVA. Det är en alternate universe-historia som handlar om människans kamp mot den fientliga rasen "Marduk". Den kommer aldrig i närheten av de starkare titlarna, men den är i varje fall inte direkt aktivt dålig.

 

Rebuild of Evangelion: 1.0 YOU ARE (NOT) ALONE

Efter ungefär femton minuters tittande fällde jag den första tåren. Nostalgi och vördnad sköljde över mig som en tryckvåg! Jag känner mer och mer att jag vågar hoppas på något riktigt stort och det ska bli grymt intressant att få se framför allt de två sista filmerna. Jag hade tänkt se samtliga filmer innan jag ser om TV-serien, men jag insåg efter att ha sett 1.01 att jag troligtvis inte kommer kunna hålla mig borta.

[Sceleris]

Macross 7 Dynamite

Ett litet sidospår med rymd-valar som för tankarna till Moby Dick on drugs. Nja, det här var rätt dassigt tycker jag.

Det sägs att man måste vara ett stort Macross-fan för att tolerera Macross 7, men man måste vara ett ännu större Macross 7-fan för att tolerera Dynamite. ;)

[Meatrose]

Macross 7 Dynamite

Ett litet sidospår med rymd-valar som för tankarna till Moby Dick on drugs. Nja, det här var rätt dassigt tycker jag.

Det sägs att man måste vara ett stort Macross-fan för att tolerera Macross 7, men man måste vara ett ännu större Macross 7-fan för att tolerera Dynamite. ;)

 

Hehe, det ligger nog en del i den tesen. Det rör sig visserligen om tycke och smak så det finns inget "rätt eller fel", men jag tror samtidigt att man måste gilla Macross 7 för att bli särskilt besviken på Dynamite. Visst tyckte jag att den var dålig, men eftersom jag tyckte att TV-serien redan var förhållandevis dassig så blev det ingen stor besvikelse för mig. =)

[Gogo]

Uck, att man ens ids se klart Macross 7..

[Sceleris]

Hehe, det ligger nog en del i den tesen. Det rör sig visserligen om tycke och smak så det finns inget "rätt eller fel", men jag tror samtidigt att man måste gilla Macross 7 för att bli särskilt besviken på Dynamite.

Jag tror dock jag lyckades sabba den. Byt ut "tolerera" mot "tycka om". :P

[Hikari no Hohenheim]

Jag vet inte hur eller varför, men jag plöjde igenom alla tolv avsnitt av "He is my master".

 

Tänk er alla fanservice-klychor som finns. Multiplicera det med tio, och addera en pervers alligator som av någon anledning tänder på människor. Sedan subtraherar du allt vad logik heter. Upphöj nu med femton, och du har ekvationen för He is My Master.

 

Som jag har fattat det är det meningen att man ska hålla på den kvinnliga huvudpersonen. Det är hon som råkar ut för alla trakaserier, och därför har hon rätt att spöa upp killen med alla tänkbara vapen, även när han egentligen inte gör någonting illa. Det räcker med att han säger något som kanske med lite fantasi kan associeras med något sexistiskt. Och blir han arg får han ännu mera spö; och arg blir han.

 

Jag hörde någon säga att denna serie är en parodi. Om detta är faller så har de gjort det mycket dåligt. Jag hade uppskattat om någon hade pekat ut saker som var ologiska, eller åtminstånde kommentera på all fanservice, eller varför inte ha en manlig karaktär som inte är ett pervo (eller för den delen en hetrosexuell kvinna som är ett pervo). Kanske menas att det helt enkelt är en parodi av massor av andra ecchi-serier, med obskyra referenser som stiger över mitt huvud. Kanske är det rent av en Satir, gjord för att peka ut alla klychor som denna typ av serie är genomsyrad med.

 

Men för mig känns serien bara dum. Dum och smaklös. Och även om det är en satir, hur många fans av serien kommer egentligen att upptäcka det? Tänk om man blir fast i genren av just den här serien? Tänk om barn skulle se denna serie; vilka signaler skulle det ge till dem?

 

I vilket fall som helst, om någon vill invända mot vad jag har sagt, så varsågod. Jag förtjänas att bestraffas efter att ha självmant tittat igenom serien.

[Kouta-kun]

Men för mig känns serien bara dum. Dum och smaklös. Och även om det är en satir, hur många fans av serien kommer egentligen att upptäcka det? Tänk om man blir fast i genren av just den här serien? Tänk om barn skulle se denna serie; vilka signaler skulle det ge till dem?

 

I vilket fall som helst, om någon vill invända mot vad jag har sagt, så varsågod. Jag förtjänas att bestraffas efter att ha självmant tittat igenom serien.

 

Jag är en sån som kan se på det mesta i denna genren oavsett hur sexistiskt och perverst det är.

Men inte "He is my master", jag vet inte varför men den gör mig spyfärdig, jag borde gilla den men kan inte, jag såg bara ett par avsnitt innan jag gav upp.

[Jico]

Sword of the stranger.

 

10/10 finns inte mycket mer att säga om denna filmen, men sköna strider och välgjorda bara det gör det värt att se filmen men för att gå lite djupare det handlar om en pojke som har blivit av med sin föräldrar och har bara sin hund som han kan lita på tills han möter på en (ex-samurai?) som räddar hans liv och så börjar resan ;).

 

 

Noein, nja den fall inte i min smak direkt den hade väll sina ljusa stunder men när dom började upprepa saker så var jag nära att lägga serien på hyllan några gånger, det jag gillade var deras tankesätt som dom har byggt serien på det var faktiskt en utav de intressenatare sakerna i serien.

5/10

[Z0nE]

Death Note

Helt underbar!

Trode inte den skulle vara lika bra som den var. Hade någon förutfattad mening att den skulle vara lite jobbig att se. Men attans va grym den var!

Tog mig "hela" 3 skoldagar att se klart på den

9/10 >:D