Hoppa till innehåll
Anime.se

All aktivitet

Denna ström uppdateras automatiskt

  1. Igår
  2. Sceleris

    Gissa animen

    Hit-and-run händer ju ibland! Vi kanske borde stipulera maxtid mellan rätt svar och ny bild, och mellan bilder?
  3. Senaste veckan
  4. Pelikanen

    Gissa animen

    Sing a bit of harmony
  5. Klibbnisse

    Gissa animen

    Dags att börja visa upp lite fler karaktärer märker jag...
  6. Så det är över nu. Det är slut. Det var verkligen en bergochdalbana...
  7. Klibbnisse

    Gissa animen

    Får se om ni lyckas ta den här!
  8. Klibbnisse

    Gissa animen

    Jag är fasen nog nästan säker på att jag sett den här ändå, karaktärerna är för bekanta! Edit: Kan det vara Anima Yell? Edit2: Herrejäklar! Ja, det är det ju! Hade helt förträngt den. Min första tanke på första bilden var Love Lab eller Gabriel Dropout, just för hur det ser ut men ingen karaktär passade. Tro fasen ändå att det ändå var Doga Kobo i slutet av sin "4-5 tjejer hänger"-spree.
  9. Jag såg klart den. Jag har ingen ursäkt. Det är en anime om en (reinkarnerad) treåring som börjar ränna runt för att rädda monster (typ snälla goblins, snälla spindlar, snälla slimemonster, och snälla kobolder) från något slags konspiration. Lite överraskande våld mot slutet när hon leder kobolderna i strid och flera av dem dör. Det fungerar dock inte på ett dramatiskt plan. Det mest intressanta är att slutvinjetten är animerade filtdockor. 5/10 är mitt "inget gott, inget ont"-betyg. Jag hade fel, de klämde aldrig in ett baddräktsavsnitt. Det behövdes inte, de har ett privat onsen, så det bjuds på nakna bröst ganska ofta. Den var inte vacker (demonvärlden känns så oinspirerad, bara ett kargt bergigt landskap, med typ en enda sorts 3DCG-monster), men den får pluspoäng för att den går fort fram utan att det känns för hastigt. Den hinner med några karaktärsfokuserade avsnitt, en miniturnering, sedan ett litet "arc" som förenar alla figurer hittills mot fienderna – och introducerar en separat fiendefaktion. Pluspoäng för några överraskande sensuella "belöningar", typ ett par välanimerade hångelscener. Också pluspoäng för Tenka, den korthåriga cool-attraktiva tjejen som först tycks manipulativt flörtig men visar sig vara genuint förtjust i killen. 5/10; den har några småsaker jag gillade, men när jag tänker på att den ska få en uppföljare så längtar jag inte. Mja, "inte dålig" är väl mitt slutomdöme. Det är en fjantig fantasy som går igenom några olika små akter utan särskild betydelse, men den har ett slags självrespekt. Typ att den är "allvarlig" utan att vara pretentiöst gravallvarlig. 5/10. En dussinanime, men jag kan tänka mig att om jag hade sett den när jag var ung och inte hade sett mycket anime så hade jag nog tyckt om den. Och hans tjejkompis har stora bröst. I slutändan: märklig serie. Dels storyn – isekai möter esper möter magiska flickor möter [något annat i sista avsnittet], med en tämligen oengagerad medelålders affärsman i spetsen, och en löst länkad serie händelser – men också produktionen. Ganska hyfsat röstisstall, men musiken är nästan hysteriskt dålig (billigt syntsoundtrack som känns 20 år gammalt), ljudet är dåligt mixat, och ibland känns det som att serien inte har någon regi. Inte dålig regi, utan ingen regi. Typ... musiken bisarrt använd (ex. konstiga musikval och låt-/volymskiften beroende på sceninnehåll), och en allmänt udda takt i scenerna. Sistaavsnittet ger ett typiskt "fortsättning följer – i källmaterialet!"-slut. Svaaag 5/10, om så bara för att jag får erkänna att jag var nyfiken på vad den skulle hitta på härnäst.
  10. Främst att figurerna agerar och pratar extremt bisarrt och anti-realistiskt, men också att presentationen aktivt går emot alla idéer om "bra [regi etc.]". ANN förklarar argumentet "det är med flit" väl (många exempel om du inte minns serien), men min åsikt speglar denna artikelkommentar (min emfas): Det omedelbara problemet för mig med påståendet att Lost Village är komedi är att alla dessa saker förklaras lika bra av en annan mycket enklare hypotes: The Lost Village är en dålig serie. Jag menar, kanske är det här jag bara är mer pessimistisk men det var inte mycket av sakerna i Lost Village som slog mig som så absurda eller otroligt dåliga att de måste ha varit avsiktliga. Jag har sett massor av animeserier som är lika dåligt strukturerade, tonalt inkonsekventa och skilda från hur människor faktiskt agerar. Det är uselt och löjligt och kanske ibland till och med lite överraskande roligt, men jag ser ingen anledning att tro att det är avsiktligt. Jag tvivlar inte på att det finns något försök till omstörtning som pågår här men det leder inte till mer än att introducera en massa hemska människor och sedan undergräva förväntan att de alla kommer att dö hemskt genom att ge dem tragiska bakgrundshistorier som "förklarar" varför de är hemska. Jag ser inte den här seriens större trend mot vad som i stort sett kan kallas usla kreativa beslut, som någon form av avsiktligt försök att undergräva våra förväntningar på att de kommer att fatta bra kreativa beslut. Jag antar också att jag bara måste fråga, spelar det ens någon roll? Jag erkänner att i slutändan vet ingen av oss hur skaparna av Lost Village tänkte. Kanske gjorde de den här serien så medvetet usel som möjligt i något missriktat försök att undergräva våra förväntningar. Men vad spelar det för roll? Vad är egentligen skillnaden mellan en oavsiktligt dålig serie och en medvetet dålig serie? Praktiskt taget ingen alls, om, som den här artikeln hävdar, Lost Village spelar sin "dålighet" rakt. Om så är fallet tycker jag att en bättre fråga inte är så mycket "Är detta komedi?" utan snarare "Är detta effektiv komedi?" och jag kan inte se hur det är det senare. Jag ska erkänna att jag inte är ett stort fan av "så dåligt att det är bra" till att börja med så kanske det är en del av det. Men jag tror ändå att problemet med Lost Village, även som just det, är att det verkligen inte är så exceptionellt, absurt dåligt. Mycket av det den gör "fel" är faktiskt ganska vanligt i "legitimt" dålig anime. Därför är mycket av det egentligen inte så oväntat eller absurt. Det är bara typiskt, avsiktligt eller inte. Därför var min reaktion bara sällan att skratta utan snarare mest bara att sucka. Det här är faktiskt precis det problem jag har med många "så dålig att den är bra"-komedier i allmänhet. Det finns enstaka verk som faktiskt lyckas korsa den barriären av ren oväntad absurditet och vara hysteriskt rolig men oftast tittar du bara på en serie som är dålig på ganska intetsägande och ointressanta sätt.
  11. Två av dem är väl recap-filmer från antingen ena eller båda säsongerna? Ville bara minnas att det är den tredje filmen "Chiaki no Finale" eller vad det nu heter, och sedan uppenbarligen en OVA som jag inte visste fanns förrän nu som verkar utspela sig mellan säsong 2 och 3.
  12. Det var tydligen värre, det är tre filmer...
  13. Tänkte ändå det, kan ju inte vara många som inte redan sett Konosuba liksom. Vad var det som var så dåligt med den? Kom ihåg att jag inte heller var något jättefan, men jag kan inte minnas att den var så överväldigande kass ändå...
  14. Nej men, nu måste jag ju få försvara mig! Att jag kommenterar dem betyder inte att jag planerar att se dem, än mindre att jag gillar dem! Fast jag erkänner att jag ser en del av dem, och läser ännu fler. (Min mangalista på MAL innehåller fler än 150 titlar med ordet "isekai", men det är ju mycket isekai som inte har det, och det är många titlar jag inte lagt in.) Men varför? Alltså, en del isekai har ju något gott i sig. Konosuba är ju lustig, Tensura är glatt äventyrlig, Mushoku kan vara rafflande... men, ja, det allra mesta är som en kopia av en kopia av en kopia. Genren är konstnärligt bankrutt, och ibland blir jag så uttröttad av dem att jag börjar ifrågasätta varför jag ens ser anime och läser manga. Mest läser jag isekaimanga bara för att det är enkelt: jag har några minuter över nån stund, och då är det fort gjort att gå online och prova nån ny serie, lättare än att läsa klart nån tung serie (säg, Eden: It's an Endless World). Bra manga ska man läsa koncentrerat, isekai kan man skumläsa för att man har tråkigt. Det finns förvisso annat skräp man kan läsa än isekai (och "töntfantasy", som jag brukar kalla det, typ "hjälten och demonfursten"-berättelser, vilka ligger på praktiskt taget samma kvalitetsnivå). Till exempel finns det ju väldigt mycket dussinshōjomanga. Men även om de håller ett något högre kvalitetsmedel om så bara för att de i regel är bättre på känslospel (kärlek! missförstånd! rivalitet!), så är det ännu mer tröttsamt variationslöst att läsa 150 serier om en opopulär gymnasietjej som på nåt sätt gjort sig intressant för skolans snyggaste kille. Olika isekai- och fantasyskräpserier har åtminstone viss variation i världskonstruktionen, även om det mest är ripoff. Fan, på nåt sätt är det nästan intressant att fundera på vilken serie som kopierat vilken annan. Förlåt, jag kanske borde ha skrivit "jag har inte sett alla föregångarna ännu". Baserat på mina MAL-betyg tycker jag att den är sämre än ungefär 96% av all anime. 😅 En del som försvarar den säger att "nämen alltså, den ska ju vara dålig, det är ju med flit!". Mitt svar: "då lyckades de"!
  15. Några solklara kandidater hittas ju, annars verkar startfältet rätt bra för vårens säsong. Tveksam om jag kommer följa serier veckovis som vanligt, nu med både Frieren och Apotekare-serien så var det rätt najs att kunna klämma flera avsnitt på rad... överväger därför kanske att kika på handlingstunga serier i efterhand. I vilket fall, noterar att jag har extremt skild smak från Sceleris här. Tror inte jag har någon isekai överhuvudtaget. Nåväl, de definitiva och självklara serierna: Konosuba S3 säger sig självt, mycket underhållande de första två säsongerna, även spin-offen vi fick förra året(?) var kul. Spice and Wolf, jag var rätt sen på bollen när det begav sig, men trots detta så var det ganska prick 10 år sedan jag såg den. En tredje säsong har ju varit typ nummer 1 på allas önskelistor sedan andra säsongen gick, så det kan bli kul att se vad den här rebooten mynnar ut i. Yurucamp S3 är också självskriven. Dels för mysfaktorn, men även för lantliga miljöer. Hade ingen aning om att det var ny studio förrän MathJuice påpekade det, ingen aning vad det kommer innebära, men källmaterialet är fortfarande samma. Hibike! Euphonium S3 är efterlängtad från mitt håll. Vi är inte speciellt bortskämda med KyoAni-produktioner längre, bortser man dessutom från både Tsurune och Free som jag helt glömt av så är det många år mellan serierna som de gör. Var dessutom ett stort fan av de första två säsongerna (och uppföljar-filmen) och den enkla, men dramafyllda handling som det bjöds på. Har lite lätt glömt av exakt var i storyn vi befinner oss, har de nyss börjat tredje året? Kommer inte ihåg. Ser dock fortfarande fram emot (förhoppningsvis) förstklassig animation och utfyllnadsläten. De där fyra är helt enkelt serier jag definitivt kommer kolla på oberoende kvalitén, däremot har jag hittat ett gäng serier i listan som väcker mitt intresse. Oftast är det ju bilden som säljer in den hos mig: Kaijuu 8-gou vet jag ingenting som helst om, mer än att det i beskrivningen verkar vara en dunderkorkad serie. Typ någon blandning av Hulken och Inspector Gadget. Genren är ju satt som Action, men beskrivningen är urdum, så man blir ju nyfiken. Whisper Me a Love Song är också en serie jag inte vet något om. Stannade upp när jag såg den rosaskimrande bilden vilket för tankarna till Bloom into You och Adachi & Shimamura från tidigare år. Är i regel inget superfan av dessa överromantiserade serier, och beskrivningen säljer inte riktigt in det hos mig heller. Däremot ser jag att genren på AniList inte bara är "drama", utan även "music" vilket är är väsentligt mer intresserad av. A Condition Called Love verkar vara ytterligare en romantisk serie, och beskrivningen verkar smeta på ett tjockt lager av klassisk romantisk komedi. Genren är dock inte satt till komedi, men av omslagsbilden att döma så chansar jag att detta trots allt är en romantisk komedi i skolmiljö med underhållande sidokaraktärer, och det tar jag tacksamt emot. Bartender: Kami no Glass, detta var genuint en överraskning. Det står inte i beskrivningen, men av bilden att döma ser detta ut att vara en reboot på den extremt gamla, och säkert helt bortglömda serien Bartender från... 2006? Vänta lite? Trodde den var mycket äldre än så. I vilket fall var den extremt tråkig redan på den tiden, men det spelar inte så stor roll, om det kommer en reboot av något jag såg i mina ungdoms år är det tillräckligt. Jellyfish Can't Swim in the Night verkar handla om en V-tuber, en tecknare, en kompositör och en idol som verkar skapa någon supergrupp eller något. Helt ärligt intresserar inte detta mig speciellt mycket, utan mitt fokus landar istället på studion. Doga Kobo har vispat ihop den här serien, och även om jag inte sett allt de gjort sedan början av 2010-talet så har det mesta varit tillräckligt välgjort för att hamna på min radar. Grandpa and Grandma Turn Young Again landar lite på "så dum idé att det kan vara kul"-kontot. Två pensionärer är gamla som gatan men smaskar äpple likt Adam och Eva. Men istället för att förpassas till jorden så blir de barn igen, men fortsätter leva tillsammans som pensionärer. Ingen aning hur länge den här noveltyn kommer hänga i, men som en renodlad komedi kan det säkert vara kul. The Many Sides of Voice Actor Radio handlar om radioproduktion. Simple as that! Har alltid varit svag för radio, och i viss mån TV-produktion. så om en serie avhandlar ämnet så är jag på första parkett. Tittade på Wave! Listen to Me av samma anledning, och även den där filmen om en närradiostation i ett café i en mindre japansk kust-stad. Båda relativt underhållande. Train to the End of the World är extremt långt ner på AniList, inte helt oväntat kanske. Serien verkar handla om tåg, och när en japan använder tåg som en viktig del av storyn så kan man lita på att personen i fråga är extremt investerad i sitt eget projekt, annars hade de aldrig valt tåget som ett medium för berättande. I vilket fall så verkar tåget kombineras med lantlighet, vilket också är stora pluspoäng i min bok. Beskrivningen är dessutom lite kryptisk, så även titeln. Kan bli kul. Astro Note kommer jag förmodligen droppa omgående. Kille börjar jobba på ett studentboende/äldre flerfamiljsinrättning och bor där på fulltid med något slags romantisk inslag. Inte helt hundra. Dock är vi inte bortskämda med den här typen av serier som i huvudsak utspelar sig på denna typ av boenden längre. De var vanligare förr. Tonari no Youkai-san ingen aning varför jag markerade denna på AniList, kanske för att bilden visar landsbygd och genren är "slice of life"? Säkert. Beskrivningen gör dock inte jättemycket för mig. Om någon av er tänkt kolla på den här så hör jag gärna varför. Ooi! Tonbo skrivs upp på landsbygdskontot. En serie som verkar utspela sig på småöarna söder om Kagoshima är genast intressant, att de däremot golfar på öarna är inte lika lockande, men jag tar vad jag kan få. Bland OVA:erna så är det framför allt en grej som dyker upp i flödet som min barndoms själv aldrig skulle missa: Shin Yaranaika, bilden som florerade på alla forum, på den musklade mannen i blå overall på en parkbänk. Uppenbarligen animerad... igen? Osäker nu, men var den inte animerad en gång tidigare? Utöver detta noterar jag att jag helt missat en mängd filmer som jag gärna skulle vilja se, bland annat en YuruYuri-spinoff som verkar mysig och lite annat krafs. Rätta mig om jag har fel, men det är väl två filmer som utspelar sig efter säsong 2, och båda är väl rätt handlingstunga. Tror definitivt att man bör kolla på dem för att hänga med i den nya säsongen såvida de inte har massvis av recap i början. Kan definitivt föreslå Konosuba, om du klickar med serien kan du lätt klämma hela första säsongen på ett svep, samma med den andra. De som gillar den, gillar den helt enkelt. Euphonium är också suverän och väldigt välgjord, men desto längre. Jag menar... visst, Mayoiga var kanske inget mästerverk, men jag kan inte heller minnas att den var så extremt dålig som recensionerna på […]/mal får det att se ut.
  16. Klibbnisse

    Gissa animen

    Karaktärsdesign och färgpalett känns bekant, men inte uniformen.... :/
  17. Wow. Jag tänkte skippa att säga något om uppföljare och remakes, och bara uttala mig om ny anime som gör mig uppspelt – men då har jag ju inget att säga! Eller, ja, The Fable låter ju lite skoj kanske? Lönnmördare måste leva som civilperson, hilarity ensues? Kommentarer: Konosuba 3, Demon Slayer 3(?), Tensura 3, Mushoku 2-2, Euphonium 3, Korushitsuji 3(?): Skulle kunna se, m-men jag har inte sett föregångarna ännuuu! Jag blev lite överraskad när jag upptäckte att nya Spice & Wolf blir en remake med samma röstisar och (iirc) regissör. Jag återföddes som den sjunde prinsen (det är en fantasyvärld-till-fantasyvärld-isekai, inte Japan-till-fantasyvärld-isekai) är i original på snudd till underhållande tramsläsning (övermäktig huvudperson går runt och bemästrar allt och alla), men... njä. Det mest intressanta med den är en tendens som jag sett i några få nätpublicerade serier: några sidor (typ moneyshot-sidor) är i fullfärg. Det blir lite pråligt, och det känns som att tecknaren har entusiasm. Farmor och farfar blev unga igen har jag läst ett par kapitel för länge sen. En sån där idén-är-100%-av-innehållet-manga som lämpar sig bäst för korta kapitel på Twitter men som på något sätt fått en serialisering. Hur kan jag, en maō, hålla av min alvfru?: Töntfantasy, inte isekai, där det blir ett gäng som blir som en familj. Alvtjejen viftar på öronen när hon blir glad. Lv2 … Isekai Life är ännu en fantasyvärld-till-fantasyvärld-isekai. Inga överraskningar, men huvudpersonen får sig direkt en fru, så det blir lite äktenskapsromans. Tensei Kizoku: Isekai med en liten fjant som bara går runt och är feg och blir "eeeh!?"-överraskad hela tiden. Men mangaversionens karaktärsdesign är rund och behaglig. Re:Monster: Isekai med en ganska skrupellös snubbe som får krafter från att äta monster och människor. Mangaversionen är ganska horribel, i princip bara en odramatiserad genomgång av hans vardag. "Idag åt jag en orm och fick dessa krafter: (lista på 5 krafter). Sen låg jag med mitt harem. Och nu kom det en TV-spelsliknande popup som meddelande om att blablabla-akten har påbörjats. Sen vässade jag ett svärd och gick och la mig." The New Gate: VR-deathgame-isekai – typ som om Sword Art Online:s "Aincrad"-del hade slutat med att Kirito vaknade upp i Aincrad men allt blev på riktigt och alla NPC blev levande. Medioker, men karaktärsdesignen i mangaversionen är stilig. Jag tycker att den lyckas med att avbilda alver som tolkienska "efemära skönheter". Vart går domedagståget? är den nya från regissör Tsutomu Mizushima (Shirobako, Witch Craft Works, Girls und Panzer) med chefsförfattare Michiko Yokote, som skrivit extremt mycket – med varierande kvalitet. Shirobako är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, men regissören gav oss också The Lost Village... Ja, uttrycket "overstaying (one's) welcome" gör sig påmint. Jag noterar att Wikipedia skriver: "The manga entered its final act in chapter 306", vilket ju låter ganska hoppfullt! Tills man läser resten av meningen: "which was released on March 21, 2021". 😑 Säsong 6 täckte (enligt uppgift) fram till kapitel 328. Senaste kapitlet är typ nr. 417, så denna "final act" tar upp mer än en fjärdedel av hela serien. Vi kan nog vänta oss en säsong 8. 😓
  18. Tensei shitara Slime Datta Ken säsong 3: Yass, demon lord Rimuru ska röja loss igen! My Hero Academia säsong 7: Är fortfarande inte klar med sexan men känner mig lite utmattad av den och inte värst sugen. Den kommer aldrig sluta verkar det som... Date A Live V: Så vi har en setup från förra säsongen som kan inta om en grand finale. Kommer det hända? Lite tveksam men ändå hoppfull, även om serien är bra känns det som att den borde sätta stopp innan den förstör för sig själv. Mahouka Koukou No Rettousei säsong 3: Förra säsongen var inte samma umpf, men det finns en chans för återhämtning. Yuru Camp säsong 3: En drastisk ändring - ny studio! Trailern hintade om samma gamla sköna vibe men kändes lite off än tidigare, och nu vet ni varför. Hoppas att inte det förstör från helhetsintrycket. Hibike! Euphonium säsong 3: Tror att kunskap från filmen verkar vara bra att ha, så ligger efter med denna också. Vet inte om jag har lust att återuppta den dock. Sasayaku You ni Koi wo Utau: Skimmade lite igenom början av mangan men kommer inte ihåg något från den. Men jag säger inte nej till att prova lite yuri. Blue Archive: Ytterligare en adaption av ett mobilspel. Hoppas att det är mer likt Arknights än Girl's Frontline. Shuumatsu Train Doko e Iku: Hintar om melankoliskt men har vida landskap och upplevelse som drivkraft så kan den kanske bli en mindre mörkare School-live, eventuellt vibes från Girls' Last Tour. Nijinyon säsong 2: Oironiskt nog bland det bästa i animationsväg. Plus mer Love Live! Yatta!
  19. Vi är nu i en post-Frieren era, hur ska vi överleva? Nåja, vi kan trösta oss med att My Hero Academia... nevermind.
  1. Ladda mer aktivitet
×
×
  • Skapa nytt...