Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 12/23/19 inom alla områden

  1. 4 poäng
    Måndag vecka 6, 2019 började jag skriva ner hur många avsnitt anime jag ser varje dag, här är sammanställningen till och med vecka 52: Veckodagen jag såg minst anime var torsdag och mest söndag Veckan jag såg minst antal avsnitt såg jag bara 2 avsnitt, dagen jag såg flest blev det 32 Totalt antal avsnitt mellan vecka 6 och vecka 52 blev 1233 Medelvärdet för antal avsnitt per vecka är drygt 26 "Medel mitten 80%" är ett försök att filtrera bort några av extremvärdena från statistiken.
  2. 3 poäng
    Jag gjorde en liten datadump av MyAnimeList, fast bara av deras listdata: i korthet, vad jag gjorde var att spara alla 327 HTML-sidor på formen https://myanimelist.net/topanime.php?limit=0 och kombinera dem och göra lite textmanipulering — stället för att ladda ner alla 16 350 enskilda animesidor som dock har mer information. (Vill ju inte bli IP-bannad eller nåt!) Bifogar en CSV. De 100 mest populära (= flest medlemmar som har verket i sin lista) från 2010-talet, flest medlemmar först: Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online (2012, TV-serie, 25 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) No Game No Life (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Angel Beats! (2010, TV-serie, 13 avsnitt) Boku no Hero Academia (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mirai Nikki (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Noragami (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Ao no Exorcist (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online II (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Akame ga Kill! (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Kill la Kill (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Psycho-Pass (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Another (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Nanatsu no Taizai (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Durarara!! (2010, TV-serie, 24 avsnitt) Highschool of the Dead (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul √A (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Death Parade (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/Zero (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu (2015, TV-serie, 22 avsnitt) Hataraku Maou-sama! (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Dungeon ni Deai wo Motomeru no wa Machigatteiru Darou ka (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Guilty Crown (2011, TV-serie, 22 avsnitt) Deadman Wonderland (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Noragami Aragoto (2015, TV-serie, 13 avsnitt) High School DxD (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Overlord (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Charlotte (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Chuunibyou demo Koi ga Shitai! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Sakura-sou no Pet na Kanojo (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Log Horizon (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Hyouka (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Yahari Ore no Seishun Love Comedy wa Machigatteiru. (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! 2 (2017, TV-serie, 10 avsnitt) Kyoukai no Kanata (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Kaichou wa Maid-sama! (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Owari no Seraph (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Nisekoi (2014, TV-serie, 20 avsnitt) Zankyou no Terror (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Kuroko no Basket (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) One Punch Man 2nd Season (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Magi: The Labyrinth of Magic (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Tonari no Kaibutsu-kun (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Darling in the FranXX (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken (2012, TV-serie, 26 avsnitt) Black Bullet (2014, TV-serie, 13 avsnitt) Mahouka Koukou no Rettousei (2014, TV-serie, 26 avsnitt) Btooom! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Shokugeki no Souma: Ni no Sara (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Date A Live (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Fate/stay night: Unlimited Blade Works (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Fairy Tail (2014, TV-serie, 102 avsnitt) Kobayashi-san Chi no Maid Dragon (2017, TV-serie, 13 avsnitt) ReLIFE (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Boku wa Tomodachi ga Sukunai (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Danganronpa: Kibou no Gakuen to Zetsubou no Koukousei The Animation (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Gekkan Shoujo Nozaki-kun (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Tate no Yuusha no Nariagari (2019, TV-serie, 25 avsnitt) Prison School (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Accel World (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) High School DxD New (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Golden Time (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Bungou Stray Dogs (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kokoro Connect (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Magi: The Kingdom of Magic (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Kekkai Sensen (2015, TV-serie, 12 avsnitt) K (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Koutetsujou no Kabaneri (2016, TV-serie, 12 avsnitt) De 100 högst betygsatta från 2010-talet, högst betyg först: Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Shingeki no Kyojin Season 3 Part 2 (2019, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama° (2015, TV-serie, 51 avsnitt) Gintama' (2011, TV-serie, 51 avsnitt) 3-gatsu no Lion 2nd Season (2017, TV-serie, 22 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Gintama': Enchousen (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!!: Karasuno Koukou vs. Shiratorizawa Gakuen Koukou (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama Movie 2: Kanketsu-hen - Yorozuya yo Eien Nare (2013, film) Gintama. (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Owarimonogatari 2nd Season (2017, TV-serie, 7 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Mob Psycho 100 II (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari III: Reiketsu-hen (2017, film) Vinland Saga (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu: Sukeroku Futatabi-hen (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Monogatari Series: Second Season (2013, TV-serie, 26 avsnitt) Mushishi Zoku Shou 2nd Season (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen - Kouhan-sen (2018, TV-serie, 14 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Yumemiru Shoujo no Yume wo Minai (2019, film) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen (2018, TV-serie, 12 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken Part 5: Ougon no Kaze (2018, TV-serie, 39 avsnitt) Mushishi Zoku Shou (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Ookami Kodomo no Ame to Yuki (2012, film) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Natsume Yuujinchou Shi (2012, TV-serie, 13 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Suzumiya Haruhi no Shoushitsu (2010, film) Natsume Yuujinchou Roku (2017, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/stay night Movie: Heaven's Feel - II. Lost Butterfly (2019, film) Kizumonogatari II: Nekketsu-hen (2016, film) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Yojouhan Shinwa Taikei (2010, TV-serie, 11 avsnitt) Sora yori mo Tooi Basho (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Ping Pong the Animation (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Natsume Yuujinchou San (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Hajime no Ippo: Rising (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Bakuman. 3rd Season (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Natsume Yuujinchou Go (2016, TV-serie, 11 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Suzu no Shizuku (2015, film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 4: Diamond wa Kudakenai (2016, TV-serie, 39 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Kimi no Suizou wo Tabetai (2018, film) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mushishi: Hihamukage (2014, TV-film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 3: Stardust Crusaders 2nd Season (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Tenki no Ko (2019, film) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan 2 (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo!: Kurenai Densetsu (2019, film) Steins;Gate 0 (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinin (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Zoku Owarimonogatari (2018, film) Steins;Gate Movie: Fuka Ryouiki no Déjà vu (2013, film) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) No Game No Life: Zero (2017, film) Gintama.: Porori-hen (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan (2016, TV-serie, 120 avsnitt) Gintama Movie 1: Shinyaku Benizakura-hen (2010, film) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) Dr. Stone (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Uchuu Kyoudai (2012, TV-serie, 99 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Hotarubi no Mori e (2011, film) Kaze ga Tsuyoku Fuiteiru (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Usagi Drop (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Sayonara no Asa ni Yakusoku no Hana wo Kazarou (2018, film) Kono Oto Tomare! 2nd Season (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Senki Zesshou Symphogear XV (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Kuroko no Basket 3rd Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Odoro no Michi (2014, TV-film) Barakamon (2014, TV-serie, 12 avsnitt) 3-gatsu no Lion (2016, TV-serie, 22 avsnitt) Owarimonogatari (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica Movie 3: Hangyaku no Monogatari (2013, film) Houseki no Kuni (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Chihayafuru 2 (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Pingu in the City (2017, TV-serie, 26 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Bakuman. 2nd Season (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Beastars (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Promare (2019, film) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari I: Tekketsu-hen (2016, film) Kamisama Hajimemashita: Kako-hen (2015, OVA-serie, 4 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Funderade på att göra om listan i förstainlägget, men äsch, nä. malanime.zip
  3. 2 poäng
    Jibaku Shōnen Hanako-kun: Ryktet säger att en flicka Hanako spökar i damtoan på skolan: Hanako kan uppfylla en önskan i utbyte mot något värdefullt. Yashiro Nene, kär gymnasietjej, hittar Hanako, ett pojkspöke, och får tvivelaktig kärlekshjälp. Men när Yashiro gör en desperat blunder kommer Hanako till räddning, i utbyte mot hennes hjälp i sina spökaffärer. Håller god ton, men inte särskilt stark i humor eller spökaction, så det är 90 % stil, fast på ett helt annat sätt än en Shaft-anime. Estetiskt går de hårt in på en sagovinkel med papperstextur, tjocka linjer, jordfärger, och akvarelliknande(?) bakgrunder, och sätter lite visuell särprägel med inramade inklipp (bilder-i-bilden). Överlag hyfsat. 6/10, kommer kanske att följa. Oshi ga Budōkan Itte Kuretara Shinu (“Tar sig min favorit till (storartistarenan) Budōkan skulle jag (kunna) dö (lycklig)”) En ung, attraktiv, normal kvinna Eripiyo råkar se en spelning med nya popidoler Cham Jam, ett halvt dussin personer i publiken, och blir hänförd av blyga Maina. Två år senare har gruppen blivit en undergroundidolgrupp stor nog att locka några tiotal personer till sina spelningar, medan Eripiyo blivit en idol-otaku av rang: endast iklädd en gammal skolträningsoverall verkar hon lägga all sin lediga tid och alla sina pengar på Cham Jam och Maina. Hon besöker alla spelningar och handskakningsevenemang, och har blivit ökänd för sitt excentriska beteende. Maina verkar dock vara ganska kylig mot Eripiyo. Kanske det ska vara en komedi. Kanske Eripiyos förvandling ska vara ett skämt. Men det känns mest hemskt, att en ung kvinna som till synes såg ut att ha framtiden framför sig (jämfört med de andra, mer sorgliga idolfansen som handen på hjärtat kanske inte har så mycket annat att hoppas på) skulle bli ett psykfall. I en bra värld skulle detta kunna vara en psykologisk inblick i besatthet, och en bitande kritik mot idolverksamhetens krassa kommersialism (köp fem CD för att få skaka en hand etc.). Fast det är det nog inte. Det är nog en “komedi” — med citattecken. Varför är Eripiyo en attraktiv ung kvinna? Kanske för att hennes besatthet hade varit obehaglig och oursäktlig om det var en klängig, alldaglig-som-bäst kille som stod för det. Men kanske det är en faktisk yuriromantik, om det kan bli något mellan Eripiyo och Maina. Stilen är ljus och oskarp, med en för tjejerna elegant karaktärsdesign åt det realistiska hållet, vilket skulle fungera för en romantisk komedi. Regi och animation är inget att anmärka på, men egyptisk-japanskan Ai Fairouz (Hibiki i Dumbbell Nan-Kilo Moteru) är tillbaka och gör odrägliga Eripiyo med bravur. 6/10, kommer kanske att följa. Uchi Tama?! Uchi no Tama Shirimasenka?: I ett grannskap lever katten Tama tillsammans med sina katt- och hundvänner, och ägare förstås. I första avsnittet: Tama och Pochi virrar bort sig när de följer en främmande katt; hundarna kollar in nya hunden Bull; katterna undersöker vad det varma paradiset “Waiha” är. I djurform är de tecknade som 1980-talsanimedjur; oftast ser man dem dock som ungdomar med djuröron och -svans. Antropomorfisering av denna grad kräver nog en viss sorts tittare. En annan sort kan känna att det blir för konstig frånkoppling mellan faktisk situation och vad man ser (kattpojken bläddrar i en bok; vad gör den faktiska katten bakom?). Det är en väldigt tunn slice-of-life. Kanske inte dåligt om man är rätt sorts tittare och vill titta på gulliga kattpojkar, men vi andra kan nog känna att karaktärerna är intetsägande, handlingen innehållslös, och produktionen grundligt oanmärkningsvärd. 5/10, kommer inte att följa. 22/7: Ano Hi no Kanojotachi: Egentligen inte vintern 2020, men närbesläktat nog. Mars-november 2018 släpptes på Youtube åtta stycken minutlånga videor. I den första står blyga Miu på ett snöigt höghustak och samlar mod inför en repetition och blir hämtad av Nicole som ser något i henne. I film 2 vill spontana Miyako (osakadialekt) tillkalla servitör fast Akane vill avvakta. I tredje träffar metallyssnande “cool beauty” Ayaka tjejen Jun på pendeltåget och skojar om att vara kär i en tjejkusin. I fjärde värmer sansade Reika upp med Sakura och undrar över sin position/förmåga som ledare över tjejerna. I femte ser Miu upp till drivna, självförbättrande Nicole som visar danssteg för henne. I sjätte får Miyako hjälp av lugna men överfokuserande Akane med att fånga ett mjukdjur i ett kranspel i en arkadhall. I sjunde lagar gammaldagliga, hushålliga Jun mat och får hjälp av Ayaka. I åttonde går barnsliga Sakura tillsammans med Reika och leker en lek. Bra kortavsnitt som lyckas ge karaktär på kort tid, även om det förstås inte blir någon rafflande berättelse. De förmedlar känsla på ett diskret sätt, med fina teckningar och effekter som linsdjup. Om det är en idolserie tyder det på något mer konkret än många andra, på att figurerna har sina egna perspektiv och problem, och det tyder på parvis dynamik, som Mius beundran av Nicole och Nicole som kanske motvilligt tvingas erkänna att Miu har en stjärnkvalitet. Kortfilm 2 har en Monty Pythons flygande cirkus-referens, så det är ju också lovande. 7/10, är inte en aktuell serie. 22/7: I det första fulla avsnittet följer man dystra gymnasietjejen Miu vintern 2016. Tillbakadragen i skolan och snabbköpjobbet är lillasystern och den sjuka modern hennes “värld”. En mystik inbjudan till ett “projekt” anländer per post, men mot bättre vetande går hon till mötesplatsen, ett zoo. Där träffar hon sju andra utvalda tjejer, vissa mer sällskapliga än andra. En stor man anländer: hans bolag vill lansera dem som idoler. Han leder dem till bolaget som har sina moderna faciliteter (kontor, studio, dansträningshall, …) under jorden. Sju våningar under markytan visar han “idolernas väntrum”, där en mystisk stenvägg, “projektets kärna”, utfärdar skrivna order som måste följas. Märkligt, men tjejerna ser det som en chans – utan Miu, som lämnar. Hon får en veckas betänketid till 24 december. Under veckan får Miu sparken från snabbköpet p.g.a. “osällskaplighet”, och från hemmet känner hon press. Besviken över vuxenvärldens hårdhet och lögner återvänder hon till idolprojektet för att, för sin familjs skull, lära sig göra även det jobb hon vill göra minst av allt. Från de helt naturliga kortfilmerna, till en övernaturlighet och en hemlig bas nästan som ur en James Bond-film; inte vad som väntades ur ren storysynpunkt. Men det fungerar. Avsnittet ger en del frågor, presenterar teman, och bäddar upp för konflikter i gruppen. Ett problem är dock Mius röstskådespel; fastän leveransen är amatörmässig går det hyfsat i scener där Miu ska vara en deppig “loner”, men värst är det när röstskådespelaren inte kan leverera för slutscenens starkare stämning. Nicoles röstis låter också som en nybörjare, men hennes roll var mindre i detta avsnitt. Snabba efterforskningar visar att alla huvudröstskådisar är debutanter som valts ut för detta projekt “22/7”, ett mixmediaidolprojekt vars slutgiltiga audition/urval ägde rum just 24 december 2016; fyra CD-singlar med animerade musikvideor har släppts 2017-2019. Alla åtta karaktärer har grunddesignats av olika personer, fast det är varken särskilt viktigt eller märkbart; det ser bra ut, men det är typiska idolanimedesigner. På en beskrivning av Mius skådis Nagomi Saijō låter Miu och Saijō mentalt lika; kanske har skapandet av varje karaktär informerats av sin skådespelare. (Annars är det förstås helt möjligt att Saijōs biografi är “dramatiserad”.) Jag upptäckte också att Sakuras röstskådis är Sally Amaki, som jag snubblade på för ett par år sedan. Det känns som att jag borde ha länkat henne någonstans, men jag kan inte hitta. (Ping @Volbla?) Sally är uppvuxen i USA i Californien, så hon har ett för aidoru väldigt annorlunda, roligt kroppsspråk och sätt att tala, i princip en amerikansk tonårstjej fast japansk idol. Hon växlar flytande mellan japanska och engelska. Den här videon är nog ett bra exempel. 6/10, kommer att följa.
  4. 2 poäng
    Number 24: (uttalat “two-four”) En universitetsstudent, Natsusa, var passagerare i en motorcykelolycka som gjorde honom oförmögen att fortsätta spela i skolans rugbylag. För sin kärlek till sporten blir han istället assistent (“manager”), trots sin barndomsvän Seis oro. I första avsnittet märker han att det inte är så lätt att assistera heller, och hjälper en av lagets nykomlingar som lider av press, under tiden som motorcykelföraren – en avhoppare från rugbylaget – slösar bort sin tid i samvetskval över olyckan. Det är konventionellt attraktivt designat och berättat, och kryddat med lite drama: en grym omställning, besvikelse och skuldbeläggning, skuldkänslor, nybörjarpress… Om resten av serien bjuder på sådana interna och externa konflikter som kan utveckla sina karaktärer och hålla igång tittares intresse och empati så är det en bra sak. Det är inte dåligt, men det är inte min kopp té: detta är en sportanime främst för de som vill se vackra män utföra sport, med lite homoerotiska vibbar. En stor del av en sportanime är sportanimation, och första avsnittet har ingen – och inte heller andra avsnittet, om man ska tro förhandstittens berättarröst – så den aspekten har inte heller lyckats (försökt) locka. 6/10, kommer inte att följa. Hatena Illusion: Kana, smeknamn Hatena (annat uttal på 果菜 Kana), en ung tjej i rik familj, får ett huvudbry: hennes efterlängtade barndomsvän – som ska bli lärjunge åt Kanas pappa, en världsberömd illusionist, och bo hos dem – visar sig vara en pojke. Det är för mycket för en tidigpubertal Kana, men hon blir övertalad att låta honom stanna tills vidare, medan tjänarna smider ränker om att få de unga närmare varandra. Samtidigt har hushållet en hemlighet: de är mästertjuvar med riktig magi, och Makoto har ett magiskt artefakt i sin ägo. Vet inte vad målgruppen är, men det känns som en hyfsad barnserie: lite magiska äventyr varvat med oskyldig kärlek. Hyfsat, men inte starkt. Varken story eller karaktärer är direkt intressanta, och produktionen är duglig (om än kanske lite ojämnt tempo och lite för mycket närbilder) men inte mer. 5/10, kommer inte att följa. Hōsekishō Richard-shi no Nazo Kantei (“Herr juvelerare Richards mysterievärdering”): Universitetsstudenten Seigi (正義, sv. "rättvisa"; verkar vara ett tema) lär känna en utländsk ädelstensvärderingsman, gentlemannen Richard, och ber honom värdera en juvel i en ring som Seigis mormor höll undangömd. När mysteriet lösts blir Seigi inbjuden till den byrå som Richard just tänkt starta. Seigi lär också känna en vänlig universitetstjej. En knappast rafflande eller imponerande mysterieserie, men på något sätt med viss elegans - som Richard själv. Det är kanske inget man bör se för spänning eller för att följa karaktärernas psykologiska utveckling, utan gissningsvis för att ta del av "veckans lunkande livsberättelse kretsande kring en juvel", lite som vad Bartender var för alkohol. Dock bara “lite som”, för tjejen (spelad av Hanazawa Kana) som Seigi rodnar åt tyder på en romantisk utveckling också. 6/10, kommer kanske att följa. Infinite Dendrogram: (Ett dendrogram är en typ av graf som ofta används inom evolutionär biologi – ett evolutionsträd.) År 2045 börjar Reiji, spelnamn "Ray", spela VRMMORPG:t Infinite Dendrogram, ett fantasyspel med extrem naturtrogenhet, till den grad att NPC är unika personer med tankar, känslor, relationer och beteende som påverkar och påverkas av spelarna. Rays första uppdrag är att hitta en kvinnlig riddares lillasyster och rädda dem ur en farlig situation. Ett grundligt oanmärkningsvärt bidrag till VR-äventyrsanimegenren. Idén om frihet och äventyr i “deep dive”-dataspel är förvisso lockande, men det har gjorts många gånger förr, och då med substantiva infallsvinklar. Vad gimmicken är här är otydligt; att NPC är simulerade människor? NPC:ernas möjlighet till “permadeath” skulle teoretiskt sett kunna höja insatserna, men inte när karaktärerna är generiska, om inte rent ut sagt karaktärslösa: generisk huvudperson, generisk “onna kishi”, generisk lillasyster. Förvisso är Rays bror en flamsig björn, men han visar heller ingen personlighet. Det är en anime som vill visa en fantastisk värld att utforska och äventyra i, men den har varken förmågan att måla upp en fantastisk värld eller presentera den på ett inlevelsefullt sätt, så det blir bara känslokallt. Och om man tänker på det så verkar det som grymhet att simulera människor till den grad som Infinite Dendrogram (spelet) verkar göra. 5/10, kommer inte att följa.
  5. 2 poäng
    Det är de som jag kommer att följa, av de som jag hunnit “recensera” – och nu har jag hunnit lite fler! Ishuzoku Reviewers: En fantasyvärld där alla möjliga fantasyarter möts – särskilt i bordellkvarteren. En människa och en alv börjar recensera sex med olika arter, med gästande medrecensenter, däribland en (hermafroditisk) ängel. Inte mycket till handling, men allt den vill vara är en munter fantasysexkomedi som använder klyscharterna från modern animangafantasy, vilket den gör galant. Glada färger och gullig design, ett lättsamt tempo, etc. Det blir dock väldigt objektifierande: de prostituerade är mer som produkter än som karaktärer eller ens individer. Å andra sidan har de faktiska karaktärerna inte heller så mycket karaktär. Det närmaste man kommer en "konflikt" är ängeln som håller sin biologi hemlig för de andra recensenterna, och fågelkvinnan i tavernan som ogillar herrskapet för deras kåthet och ofinkänslighet, men gillar dem för att de faktiskt inte är dåliga personer. Av någon anledning är öppningslåten en Y.M.C.A.-inspirerad visa. 6/10, kommer att följa. Magia Record: Mahō Shōjo Madoka Magica Gaiden: “Sidohistoria” endast för de som redan sett Madoka Magica. Iroha är en häxbekämpande magisk flicka i en japansk stad med en bortglömd uppfylld önskning. Något fattas i hennes liv, men hon vet inte vad. En annan magisk flicka i samma stad berättar om ett rykte och en dröm: något kallar dem till staden Kamihama, där magiska flickor ska kunna finna räddning. En häxa tar dem båda i en strid ända till Kamihama, där en befintlig magisk flicka skickar hem dem med en varning: där finns ingen räddning, och ingen Kyubey. Den natten minns Iroha sin önskning: bota lillasyster Uis sjukdom, en lillasyster hon inte ens kunde minnas att hon hade. Å ena sidan är det en (jämfört med originalet) konventionell berättelse: det är omisskänligen Madoka Magica och Shaft, med samma sorts design och arkitekturintresse och östeuropainspirerade kollageanimation, men de nya regissörerna har en mindre excentrisk berättarstil - fastän de är skaparna av originalets unika, minnesvärda häxscener. Å andra sidan känns det som en berättelse som inte behövdes, och som inte tillför något nytt, särskilt i och med att den just följer gamla stilmönster fast något tamare. Men, igen, det är goda stilmönster, och konstruktionen är god. 7/10, kommer att följa. Natsunagu: En universitetstjej får ett meddelande av en gammal onlinespelkompis: "jag vill träffas". Men innan hon hinner svara så läggs onlinespelet ner. Därför åker hon till Kumamoto för att hitta sin vän. Kortavsnittsanime (4 minuter per avsnitt) med lite skissig, pastellfärgad stil, god fart, och debutantlåtande röstskådis. Märklig fjärdeväggenbrytande replik när hon säger "eller hur?" åt kameran; inte den sortens anime i övrigt. Ingen aning om det är yuriromantik (om onlinekompisen också är tjej), eller straightromantik, eller om det är en turistanime om att skåda Kumamoto-prefekturen. 6/10, kommer att följa. Itai no wa Iya nano de Bōgyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu (“Jag gillar inte smärta så jag tänker maxa mitt försvar”): Kaede blir pressad av sin kompis, gamern Risa, att spela ett VRMMORPG, dock utan Risas hjälp. Hon väljer sköldkaraktärsklassen och börjar specialisera sig på försvar, för att hon "inte gillar smärta". Kaedes unika spelstil ger henne fort förmågor som gör henne uppmärksammad utan att veta om det. Hon träffar glatt nya vänner och går glatt på soloäventyr och får glatt en unik rustning. Vid första anblicken såg det ut som en sliten moéblobhistoria med enbart falsettröster, pojkar förbjudna, men det blev en lite roligare historia, som en Sword Art Online där inget går snett. Kaede talar förvisso med moéröst, men hon är medryckande glad och aktiv. Hennes försvarsstil för serien snabbt till "cheat"-territorium: en obalanserad styrka som inte tillför något slags spänning, men som kan ge lite kul reaktioner i form av överraskning och förstummelse av andra karaktärer. D.v.s. en lockelse är väntan att se vad andra kommer att säga om Kaedes bedrifter och upptåg. 6/10, kommer att följa (så länge jag känner för det).
  6. 2 poäng
    Gaiden, eller nåt, smått inspirerad av en sak @doppler skrev på IRC.
  7. 2 poäng
    Ett par slag för saken: Det är typ samma hjältemusik som Boku no Hero Academia (samma kompositör); som nån på Youtube skrev, “are they playing volleyball or saving the world?”. Matcherna är så spännande! Dels det här att man förstås redan sett huvudpersonerna träna och kämpa mot motgångar så att man hejar för dem, men själva matcherna tar till alla de rätta knepen: variabel tid (slow motion där det behövs), en kraftbalans som antingen går fram och tillbaka eller ger en David-och-Goliat-känsla, motståndarlag som man hejar emot tills de humaniseras mitt i matchen genom tillbakablickar, musiken som klipps i klimax så att till och med hjärtat stannar för att hålla andan… och toppklassanimation. Med risk för att gå till överdrift känns de bästa matcherna i Haikyū lika spännande som de bästa striderna i Boku no Hero Academia! Fast, förstås, Haikyū har inte All Might.
  8. 2 poäng
    På tal om ramen så kan jag varmt rekommendera den japanska dokumentären "Ramen Heads" från 2017 som jag sprang på ute på nätet tidigare i år. Otroligt fascinerande på alla sätt och vis och som bör ses om man gillar ramen och människorna som tillagar dessa. Det är verkligen en vetenskap i sig och ett sätt att leva.
  9. 2 poäng
    Det pratas på tok för lite mat här på sajten! :D Jag tänker därför bidra med lite boktips för er som vill laga schysst japansk mat. Först och främst Tove Nilssons bok om "Ramen - Japanska nudlar och smaker". Den är en rejäl djupdykning i konsten att göra en perfekt ramen från grunden samt en massa härliga tillbehör du gärna vill ha. Jag har själv testat att göra en buljonggrund likt hennes recept och det har funkat utmärkt men inget hindrar ju sen att man smaksätter och varierar buljongen sen efter tycke och smak. En mycket bra inspiration och jag har sett att Lagerhaus har den för endast 149 kr nu innan jul, vet inte om det gäller alla butiker men ni får väl kika. En bra julklapp till en ramennörd? Nästa boktips är "Japansk Grillning" av Jonas Cramby. Här finns det mycket läckerheter man vill testa men även lite inblickar i de japanska grillrestaurangerna och Isakayas som finns överallt i storstäderna och är hur mysiga som helst. Också en helt fantastisk bok som jag inte vet hur jag har klarat mig utan tidigare. :D Man får många tokiga idéer om att skaffa sig en bordsgrill och ha lite grillparty hemma. Flera av rätterna och tillbehören i böckerna ovan använder jag numera nästan dagligen. Framför allt chilioljan är gudomlig på allt möjligt. Chilipicklade gurkor är numera ett vardagligt tilltugg till det mesta. Jag gör numera också Curry med ris och Okonomiyaki väldigt ofta och upptäckte nyligen att man kan köpa Kewpie mayo och Okonomiyakisås på vanliga mataffärer numera (de som har en bra asienhylla) vilket gjort livet betydligt enklare. Man slipper leta i div. asiatiska butiker eller beställa på nätet. WIN! Är det nån mer som gillar och gör okonomiyaki? Bjuder på några av mina egna kreationer här:
  10. 2 poäng
    Hautahauta, Abroad in Japan är en av mina favoritkanaler på YT. Har följt honom ett par år nu och det är riktigt roligt. Jag gillar hans brittiska humor och lite annorlunda vinklingar på japanska företeelser och saker. Hans cykeltur genom Japan förra året var en höjdpunkt. :) Ett par andra jag följer mer eller mindre aktivt är dessa: Tokyo Llama https://www.youtube.com/channel/UCBQ3TEq5SrUuTJuMl1S_4ig Min senaste sida som jag har börjat följa nu. En australiensare som är gift med en japanska har köpt ett "övergivet" hus ute på landsbygden och ska renovera upp det och bo i det. Kul process att följa från början och ger lite mer insikter i det japanska livet. De startade våren 2019 så projektet är i full gång. Kitchen Princess Bamboo https://www.youtube.com/channel/UCeiS1WhO7Gav_Za9oe8SQ7w/featured Trots det lite kitchiga namnet så är det en riktigt bra liten kanal där Akino Ogata visar hur man lagar japansk husmanskost. Bra och enkelt. Hon är dessutom himla trevlig, har pratat en hel del med henne och följt henne sen hennes kanal var rätt liten. Life where I'm from https://www.youtube.com/channel/UCqwxJts-6yF33rupyF_DCsA/featured Små mysiga och personliga videoklipp om livet i japan sett ur en inflyttad kanadensares ögon. Ger ett bra down-to-earth intryck och är inte så trendig som en del vloggare tenderar att vara. Paolo from TOKYO https://www.youtube.com/channel/UCixD9UbKvDxzGNiPC_fgHyA/featured Tyckte förr att den här snubben var lite dryg men ju mer jag ser av honom så inser jag att han gör riktigt bra videos. Framför allt så gillar jag hans serie "A day in a life..." Rachel & Jun https://www.youtube.com/channel/UC4yqcgz49APdbgj0OMv7jpA Det här paret gör faktiskt rätt kul videos de med om ditt och datt i deras liv i Japan. Jun har också en egen matlagningskanal. De är såklart också bekanta med Chris Broad (Abroad in Japan) och Sharla (Sharmander) som också gör rätt okej videos och till och från så dyker de upp i varandras videos när de gör något kul tillsammans. Internationally ME https://www.youtube.com/channel/UCW_yDyDfu1bpqDNxeobW02Q/featured En trevlig liten vlog om en japansk tjej som växt upp på Nya Zeeland flyttat "hem" till Japan igen och nu återupptäcker sitt hemland. En del bra resetips och ställen man inte så ofta besöker. Hon har nyligen också startat en skola vilket är intressant att följa. Only in Japan https://www.youtube.com/channel/UCVmz3n15U7S52xShN8NCzsw Det här är också en av de "stora" kanalerna med över miljonen följare. Han kan ibland vara lite för på men har en hel del intressanta filmer som är värda att kolla in. Sen finns det ju såklart en mängd annat kul man kan kolla på efter specialintresse. Mycket snubblar man över av en slump har jag märkt. :) En serie korta dokumentärer jag verkligen älskar är Japanology Plus som produceras av NHK. De är säkerligen inte helt obekanta för folk men kanske nån har missat dem. De är små härliga nedslag i den japanska kulturen och är gjorda med både värme och glädje. Har du inte sett dem så är det en stark rekommendation. 👍
  11. 1 poäng
    Yuru Camp blev otecknad, så jag gjorde en liten jämförelse. Verkar vara typiskt medioker J-dramakvalitet, men värst är nog att fotot ser så trist och grådaskigt ut, så inget vidare på att lyfta fram bildskön natur.
  12. 1 poäng
    Koi Suru Asteroid: Mira lovade som barn att upptäcka en asteroid och namnge efter pojken Ao. I astronomi-och-geologiklubben i gymnasiet träffar hon åter Ao, som var tjej, och de blir vänner igen, sammanbundna av sitt löfte. Tunn yuri-Kirara-moéanime med svaga karaktärer. Ao är okej, söt med lite sociala huvudbry som dock verkar bli överstökade snabbt (istället för något att övervinna under seriens gång). Konservativ, kompetent berättarstil, men långsam och utan utbrytande ambitioner. Någon handfull mer intressanta klipp. God produktionsmedelnivå; inte imponerande high-effort, men heller aldrig kvalitetstapp. 6/10, kommer inte att följa. Eizouken ni wa Te o Dasu na: En äventyrsanimeälskande tjej träffar en tjej som vill bli animatör; tillsammans med en tredje vän bestämmer de sig för att bilda en klubb för att göra anime. Av titeln ("håll tassarna borta från Filmstudie[klubben]!") att döma kommer de att möta motstånd. "[Konstform] om att göra [konstform]" känns lite cliché och storyn erbjuder inte mycket i första avsnittet, men det är en underhållande miljö, med gångar och genvägar och konstigheter, som speglar äventyrslusten och ger en unik karaktär. Bra konstruktion och hantverk, med två utstickande tappa-sig-i-fantasin-sättstycken, en med blyerts- och en med konceptbildtema. 7/10, kommer att följa. Somali to Mori no Kamisama: En skogsgolem i en värld av (civiliserade) människoätande monster hittar en liten människoflicka, Somali, som han tar på en resa för att hitta andra människor. I första avsnittet kommer de till en stad där Somali springer iväg efter en katt och nästan blir avslöjad som människa. Känns delvis som missad potential, delvis som överskattning av sitt material. Serien vill uppenbarligen vara ett rörande, finkänsligt långsamt äventyrsdrama med adoptivrelation i fokus, och åtminstone musiken lever upp till målsättningen, men serien förlitar sig för mycket på själva idén. Relationen bör börja osäker och bli starkare, men här är den ointressant: golem är självförklarat okännande, och flickan tyr sig till golem direkt ("pappa!") och springer mest omkring med ett leende istället för att uppvisa något slags kluvenhet. (T.ex. Alice & Zōroku var mycket bättre: en surgubbe och en trotsig flicka!) Alternativt hade den kunnat vara "en magisk resa i en fantastisk värld", typ Mushishi, men fantasymiljön känns inte särskilt slående, varken i design eller hantverk, och monsterstaden är tråkigt "människostad fast monster". 5/10, kommer inte att följa. Murenase! Seton Gakuen: I en värld där alla djurarter är intelligenta, men socialt separerade enligt arter, börjar Jin i gymnasiet som ensam människohanne. Fast han avskyr djur råkar han "tämja" lilla vargflickan Ranka som vill ha honom i sin flock som hon vill starta för att bli vän med alla möjliga djur. Efter att p.g.a. sin rättvisekänsla ha räddat henne mer än en gång får hon gå med matlagningsklubben som Jin startar med människohonan Hitomi. En komediserie med låga ambitioner: humor och söta flickor. Världsuppbyggnaden brakar samman så fort man tänker på det: alla honor har mänsklig anatomi, d.v.s. är tjejer med djuröron och svans, medan hanar är djuren i naturlig skala och anatomi. Det går inte att ge en rimlig diegetisk (alltså "in-world") förklaring till det, och det blir distraherande uppenbart vad målsättningen är: att visa söta tjejer att glo på utan att behöva visa människoliknande killar att känna rivalitet mot. Inget komiskt guld, men originalmangan har en del bra tillfällen, och den är lyckad med kawaiikos med bra rollsättning. Slutvinjetten, "Vargblues" av Ranka, är kul. 6/10, kommer att följa åtminstone lite till. Pet: Ett autistiskt barn visar sig vara en empat/tankeskrivare. Åratal senare: en reggae-typ som driver bar/café har skumma affärer med en skum typ, men reggae-killen ser den skumma typen ha ihjäl reggae-killens polare, varpå reggae-killen får konstiga visioner. Det visar sig att de två killar som hyr rum ovan baren är tankeskrivare och jobbar med den skumma typen, och får reggae-killen att glömma allt. Något slags anti-deckare med BL-vibbar; kompetent gjort i "vuxen stil", men inget att hänga hatten i i första avsnittet, bara ett lösryckt "fall" som inte väcker något intresse. 6/10, kommer inte att följa. Plunderer: I en fantasyvärld där människor på sina kroppar har räknare som räknar något unikt, siffror som när de når 0 leder till att människan dras av skugghänder till "Avgrunden", letar en föräldralös okunnig flicka Hina efter "Äss", forna krigshjältar. I första avsnittet kommer hon till en liten stad där ett Äss ska finnas, men hittar endast en matvagnskvinna som förklarar världen för henne, en noh-maskprydd usling Licht som tafsar och ofredar henne, och en skurkaktig soldat som försöker ha ihjäl henne och stjäla hennes siffror. Licht kommer dock och räddar henne, eftersom han är ett Äss. Serien verkar tro att siffergimmicken i sig är så stark att den kan bära resten, men det kan den inte. Den är så illa införlivad att karaktärerna måste förklara den på det klumpigaste sättet, och vad man säger är bara ytliga spelregler som gör att det känns artificiellt och pådyvlat: det känns inte som att siffrorna har någon diegetisk motivation. Bortsett från gimmicken finns inte mycket att hämta. Sett till animation och design hade det kunnat vara en sevärd lättsam shônenäventyrsserie, men starten är en klyscha (t.ex. Seven Deadly Sins där Elizabeth letar en gammal hjälte men hittar en snuskhummer som i strid visar sig vara hjälten Meliodas) och den har en del otrevliga sexualvåldsmotiv: dels Lichts "komiska" övergrepp som förlåts direkt (vilket förvisso också hände Meliodas), dels soldatens försök att ta hennes siffror som hon har djupt på insidan av låret. Licht påminner också lite om Rurōni Kenshin: en krigsveteran tyngd av synder som bär en fånig mask (bildligt för Kenshin, bildligt och bokstavligt för Licht), men Kenshin var inte ett sympatiskt pervo. 4/10, kommer inte att följa. ID: Invaded: En ung man vaknar upp med minnesförlust i ett rum som flyter omkring i en vithet, omgiven av en stad som brutits i tusentals flytande bitar. Han själv bryts i bitar, men drar sig samman och hittar en knivmördad ung kvinna. Han vet det inte, men han är en "mästerdetektiv" som i polisens regi med teknologi (teknobabbel) har dykt ned i en seriemördares undermedvetna. Övervakad av polisens analytiker, utanför systemet, pusslar han i sin situation, tills polisen klurat ut en misstänkt. Men mördaren verkar dra en Hannibal och för iväg den unga nya fältdetektiven (som ser ut som en 13-årig tjej). Storyn känns lite som en "jag vill också göra Psycho-Pass": kriminalare med någon fantasyteknologi i fokus. På ett sätt känns det lite kluvet. Storyn är en thriller, men tonen känns ibland mer som en detektivberättelse som ju annars bör presentera olika misstänkta och fakta och i slutändan ge en lösning som sätter allt känt i nytt ljus (vilket inte denna gör). Det är välproducerat, men på snudd till pretentiöst, och erbjuder inte så mycket att engagera sig i. 7/10, kommer att följa åtminstone lite till. Darwin's Game: Kanames kompis blir mördad en natt; hans sista gärning är att bjuda in Kaname till ett mobilspel, Darwin's Game. Kaname installerar det, och snart blir han jagad av samma mördare, som har osynlighetsförmåga. En annan kompis hjälper honom fly, och Kaname lyckas vinna, men kompisen dör också. Kaname kommer i kontakt med en annan spelare som lovar förklara spelet; hon, en gothloli-blondin, vänder sig snart mot honom och påbörjar ett spel där hon försöker döda honom med sina kontrollerade kedjor-med-spetsar. Han upptäcker sin egen förmåga att skapa föremål i handen, och lyckas överlista och besegra henne. Hon erkänner sig besegrad, och båda överlever. Samtidigt i stan använder en gangster sin förmåga till att utrota yakuzagäng och ta över. Dödsmatchanime är inte en personlig favorit, men det är onekligen en genre med höga insatser, så kan rätt utfört bli åtminstone spännande. Darwin's Game är lite för pratig, men det är åtminstone åt det "naturalistiska" hållet, typ "vad är det som händer" och "jag förstår inte vad du menar". Naturliga reaktioner, men Kaname tar kanske lite för lång tid på sig, dramaturgiskt, för att förstå sin situation. I övrigt gör den ganska rätt. Rimligt attraktiv och lämplig stil, inga problem med action-/thrillerscenerna etc. 7/10, kommer att följa åtminstone lite till.
  13. 1 poäng
    MyAnimeList har en lång artikel där man grävt bland förra årtiondets serier och där man kollar på de populäraste, högst betygsatta och mest favoriserade serierna för varje år https://myanimelist.net/featured/2309/In_Numbers__The_Best_Anime_of_the_Decade
  14. 1 poäng
    Jag har sett (till fullo) 64 av de 100 mest populära, och 43 av de 100 högst betygsatta.
  15. 1 poäng
    *SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!
  16. 1 poäng
    Tja! Jag är ny här. Letade upp det här forumet för att under en längre tid har jag haft svårt för att skaffa vänner med delat intresse för anime (och delvis gaming) tycker det är brutalt svårt som skånsk att hitta likasinnade. (Har dock många goda vänner, så är inte ensammen!) Men ja, jag hoppades lära känna någon man kan prata av sig med angående anime både på intellektuell nivå då jag är analytiskt lagd och gillar djupa meningar / människobeteenden. Men även bara oseriöst avpratande och hype talk om de senaste. Jag är för det mesta allätare. Några av mina all-time favourites är Kimi no na Wa, Mirai Nikki, Fairy Tail, Parasyte, Oreimo, Guilty Crown, ja och kanske Attack on Titan men det säger inte så mycket nu för tiden, haha. Gillar långt mycket mer så klart. Är även en av dem som inte riktigt fastnat för Naruto men gillar verkligen Boruto (dock är där massa brister med!) Hoppas detta var ett ok inlägg och på rätt ställe. :D
  17. 1 poäng
    Välkommen till vår lilla hörna! Vill du ha en intellektuell diskussion så finns det flera här som gärna deltar. För ditt första gratisprov av slice of life, hit me up. För allt annat så finns även vår Discordserver till förfogande.
  18. 1 poäng
  19. 1 poäng
    Jag köpte det japanskutvecklade programmet för "peka-och-klicka-mangaskapande" som Crunchyroll säljer, Comipo. Kostade typ strax under 200 spänn. Man har färdiga 3D-mangamodeller och bilder som man kan dra ut till bildrutor och posera på olika sätt. Sååå jag kanske gör nån liten serie då och då. Här är min första. Japansk bildruteläsordning.
  20. 1 poäng
    Ingen serie som lockar vid första anblick men ska gå igenom listan lite mer noggrant en annan gång. Varje gång Haikyū nämns så blir jag sugen att titta på den men känner att jag ska vara sugen på en shounen-sportserie för att maximera effekten. Jag intalar mig själv att ju längre jag skjuter på det desto mer avsnitt kan jag sträcktitta på sen.
  21. 1 poäng
    Den ska jag kolla upp. 😊 Alltid bra med tips. Vill man se lite hur livet är som ramenkock med egen liten restaurang så kika in den här videon. En annan riktigt bra kock som på ett pedagogiskt sätt lär ut japansk matlagning är Adam Liaw som har en kanal på Youtube. Kolla in honom, men se till att ha ätit innan för annars får man svåra hungerkänslor. 😊
  22. 1 poäng
    Grejer från 2010-talet (del 1): Gritty mahō shōjo “Magiska flickor”-anime har en nästan lika lång historia som anime självt, sedan Häxan Sally 1966, och antog till slut en ganska typisk formel: en ung flicka träffar ett magiskt djur från en magisk värld som behöver hennes hjälp för att besegra monster, vecka för vecka, medan hon ofta får balansera hjältedåden med skolgång och vänskapstrubbel och första kärlekar – morgonanime för unga flickor, designad för att sälja glittriga rosa leksaker. Förvisso fanns trendbrytare, som 2004 års porrspelsspinoff Lyrical Nanoha som tog en mer vuxennördteknofil inriktning med mörkare teman om barnmisshandel, men den stora trendsättaren var den gripande, stildränkta Madoka Magica 2011 som verkligen visade vilken fasansfull tanke det är med att unga tjejer ska rekryteras som soldater av utomjordiska varelser bortom mänskligt förstånd. MadoMagi blev väldigt populär (71 000 sålda DVD/BD per volym är bra) – kanske seriens kombination av mörker och hopp fångade japanska tidsandan: 00-talet bjöd ju på terrorattacker (WTC, Bali, Madrid, London, Mumbai), uppmärksammade krig (Afghanistan, Irak, Darfur), en global ekonomisk kris som inte heller Japan gick ur oskadd, och ett Nordkorea som börjat med hotfulla kärnvapentester. I vilket fall så kom serier i MadoMagi:s anda, som Yūki Yūna är en hjälte, Day Break Illusion, Magical Girl Raising Project, och Magical Girl Site.
  23. 1 poäng
    Många episoder utkomna nu. Jag gillar färgerna och musiken, roligt att vara i Italien. Karaktärerna är också trevliga men striderna känns inte så spännande för mig personligen. Jag läste mangan innan och det här var nog den tråkigaste delen för mig, det känns ofta lite utdraget. Önskar slickscenen hade varit lite längre, fast det vore kanske onaturligt. Den här "tortyrdansen" var utsökt. o narancia é cool
  24. 1 poäng
    Så, en Jojo 5-tråd. Jag gillar att inte ta reda på detaljer om ny anime, men jag har undrat efter fyran vad nästa skulle gå ut på. I ordning: 1880-talet, England. Jonathan Joestars onda adoptivbror Dio blir vampyr, och Jonathan tvingas lära sig använda “vågenergi” för att besegra honom. 1930-talet, USA/Europa. Jonathans sonson Joseph tvingas lära sig använda vågenergi för att besegra uråldriga supermänniskor uppväckta av nazisterna. 1980-talet, Japan/Mellanöstern. Josephs dotterson Jōtarō Kūjō, med följeslagare inklusive Joseph, tvingas till resa runt världen för att med övernaturliga humanoida förmågor “stånd” besegra den återuppväckta Dio, för att rädda Jōtarōs mor från magisk förgiftning av Dios närvaro. 1990-talet, Japan. Jōtarō undersöker Josephs bastard Jōsuke Higashikata, som bor i en stad där en seriemördare härjar, och där ett gammalt Dio-instrument för att ge folk “stånd”-krafter cirkulerar. Och femman i samma stil blir väl något i stil med: 2000-talet, Italien. Jōtarō skickar Jōsukes vän Kōichi till att undersöka en pojke som kan vara Dios son, Giorno Giovanna. Fler “stånd”-upptåg! Araki är ganska bra på att variera sina serier. Nu kommer det väl att utveckla sig på oväntade sätt, kan jag gissa. Kommer GioGio att gå i sin skurkfars fotspår? Kommer de att slåss mot “stånd”-maffian? Kommer Jōtarō någonsin vara inte-cool? Vi får se. Om avsnittet har jag inte så mycket att säga. Kanske att jag nog ändå hade önskat att de hade lite mer “manly-man”-röstskådisar för huvudpersonerna. Slickar-Bruno, haha vafan. Påminde mig om Kakyōins körsbär…
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×