Hoppa till innehåll
  • Meddelanden

    • Sceleris

      Byt lösenord   12/17/17

      Byt lösenord. Det finns en liten men inte obefintlig risk att lösenord har läckt. Se detta inlägg:   

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 12/16/17 inom alla områden

  1. 2 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  2. 2 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  3. 2 poäng
    Okej, så Sound Euphonium, alltså. En KyoAni-serie i ett japanskt gymnasium som handlar om söta tjejer. Efter några oundvikliga K-ON-flashback bestämde jag mig för att kolla in den trots allt; jag var väl sugen på lite high school, och jag hade hört bra saker om den från en Youtubare jag följer. Nu är den förmodligen min favoritserie från studion. Det klickade inte först. Nog var animationen snygg nog att hålla intresset, men jag var inte helt såld på Kumiko som huvudkaraktär. Hon var liksom lite för chill, och efter hennes konversationer med killkompisen kändes det som att hon skulle fall ner i tsundere-träsket. Ännu värre med Kousaka Reina, vars enda existensberättigande verkade vara 'kolla vad kall och hård jag är, är jag inte söt?' Sedan hände den scenen. Ni vet, den på berget, på natten. Då klickade det. Med ens förstod jag vad som var grejen med deras karaktärsdrag, och vad de saknade. Varandra. Kemin mellan dessa två är något av det vackraste jag sett i animeväg på bra länge, och nästan varenda scen när de var tillsammans efter det bjöd på gulligheter som fick mitt gamla animehjärta att smälta till en pöl. Sedan gick det snabbt upp för mig att det inte bara var detta som gjorde serien till en pärla. Som en god slice-of-life serie fanns det många små vardagliga, tankeväckande och hjärtvärmande scener, och helt ärligt förväntade jag mig inte att det skulle bli så känslosamt som det blev. Teman som den desperata viljan att bli bättre, eller svårigheter att handskas med en familj som har en helt andra idéer av vad man borde göra med sitt liv än en själv, är något många av oss nog kan relatera till, och det var ganska många tillfällen som fick mig att reflektera över hur jag själv hade reagerat i karaktärernas ställe. Scenerna mellan Kumiko och hennes storasyster var speciellt slagkraftiga. Lite små tankar om sista avsnittet. En obetydlig men ändå rolig detalj är också att klubben under ett avsnitt spelar på Kyoto-stationen. Precis där jag själv har gått. Precis där jag själv har sett en orkester spela. Det ni!
  4. 1 poäng
    Nejimaki Seirei Senki: Tenkyō no Alderamin: Militärfantasyserie om några ungdomars militära karriärer. Seriens huvudtrio är det lata taktiska geniet Ikta, svärdmästarinnan Yatori, med vilken Ikta delar en djup vänskap, samt landets unga prinsessa som har stora planer för landets framtid. Animeserien täcker 3 volymer av originalets hittills 13 utkomna lättromaner. Serien har varit på min radar från det att den kom 2016, om så bara för karaktärsdesignen – skarpa drag och framträdande läppar gör den väldigt attraktiv – men jag kom mig inte för att se den förrän nu, och det visade sig att den var helt hyfsad. Det är inte påträngande mycket skräpfantasy heller, faktiskt; serien betungar oss inte med onödig "lore", och den lindriga magin handlar mest om sånt som att avfyra kulor ur gevär med magi istället för krut. Magin står titelns ("seirei") små gullepluttiga féer för – fast féerna är på snudd till opassande: serien hade en överraskande hård ton. Det är mycket krig och död och krigsbrott. Alderamin var en bra serie, men den saknade något visst för att göra det till en utmärkt serie. Världsbyggandet var inte betungande, men det hade kunnat vara mer fylligt. (Jag läser "Game of Thrones-böckerna" nu, det fungerar som ett exempel på fantasy med en verkligen utfylld värld.) Det fanns en del fräsiga välanimerade actionscener, men det är egentligen inte en actionserie, så det är inte mer än krydda i krigsscener. Krigstaktikförandet är intressant nog, men det blir inte särskilt rafflande. Tonen är respektabel (t.ex. ingen pinsamt placerad slapstickhumor) och karaktärerna sympatiska nog, men man lär mest känna dem i det militära utan mycket till personliga omständigheter, så speltiden räcker inte till någon starkare anknytning. Man lär känna dem som soldater, men kanske inte så mycket som människor, så att säga. Stark 7/10 känns som ett rättvist betyg.
  5. 1 poäng
    Från succéserien Min morfar kan inte vara såhär söt.
  6. 1 poäng
    När du ser elak ut och bara försöker ge goda råd till den nya på jobbet.
  7. 1 poäng
    Härligt. Aurora ska jag helt klart spana in mer. :) De där growlande hedningarna ledsnade man lite på efter ett tag (har stött på dem förr), men kul att det finns alla sorters musik. :) Apropå Hedningarna... De var ju bland de största som fanns på musikscenen inom den genren i början av 90-talet och var riktigt stora. Sen dök det ju upp en del annat såklart och idag finns det massor att välja på vilket ör kul. Ett par ur Hedningarna har jag lärt känna, då de var med oss på lajv för många år sen. Det var lite ös på värdshuset på kvällarna kan jag säga. hehe... Våra egna musiker och de jammade på rätt bra. Fler band dök upp där som följde trenden. Garmarna var väl de som blev störst efter Hedningarna gissar jag. I och med att medeltidsintresset och lajv har växt de senaste 20 åren rejält så har det ju dykt upp musik från alla håll som passar in där men i mer moderna tider. Gammal medeltids musik har hottats upp och getts modern ljudbild vilket både är kul och spännande. Jag nämde ju Nordman tidigare tex. Det här har växt enormt mycket mer i tyskland där de också gillar sin medeltid men har en lite annan syn på det än vi har här i norden. Där är det mer festivaler än medeltida event och lajven är massevent som drar tusentals och de har soundtrack och allt. Tidstypigheten är inte direkt stark där kan vi ju säga... ;) Men cool musik får de fram iaf. Här är några av mina favoritexempel. In Extremo spelar faktiskt en gammal svensk folkvisa som kanske känns igen. De här galningarna i Corvux Corax har jag sett live i en ruin i Visby. Det är något enormt djuriskt och primalt med den här musiken i fackelsken en sommarnatt kan jag säga. Spelas med fördel högt och med bra bas. :D Det är något speciellt med tunga trummor, stora säckpipor och ett mördande tempo. Medeltida hårdrockare? :D Den här vilda skönheten från Färöarna ska jag se här fram i vår när hon spelar i Sthlm. Ska bli mycket spännande. Men för att återgå till det mer japanska ursprungstemat så finns det ju fler än Wagakki Band som förnyar traditionell musik. Jag tänker väl främst på Yoshida brothers som gör rätt skön musik de med. :) Fram tills jag hittade Wagakki Band så trodde jag att de här två var de enda som kunde rocka loss med en med en Shamisen. Men Beni Ninagawa är ju grym på den och dessutom snygg! :D
  8. 1 poäng
    20th of April gillas skarpt där man kan höra sånt där klassiskt "jig" spel. Alltid kul med konserter så du får komma med en liten rapport sen kanske :) Folkmusik är något de flesta kan samlas omkring så gör nog inget om det spårar lite så länge vi håller oss till folkmusik i denna tråd, när vi liks spårar så kan vi lika gärna spåra färdigt... Tror inte det finns någon som bryr sig just nu, haha. Kanske någon ny beundrare av Wagakki band upptäcker sin nya favorit musikgenre. Men med de sagt så får fler får gärna hoppa in när som helst och kommentera fantastiska Wagakki band! Det är svårt att överträffa något så mäktigt som att vara på en konsert med bra musik och bara ta in ljudet och atmosfären bland publikhavet. Och på tal om konserter, här är 2st som jag önskade jag inte missat. Världskända norska pop-artisten Aurora sjunger med Norska Wardruna i någon slags grottöppning på Traena. Blir gåshud när bruden med renhorn börjar sjunga, måste varit mäktigt att va där och känna trummornas vibrationer. Eluveitie om du inte gillar "growl" och distortion har ju akustiska album också och flera låtar på Gäliska vilket borde hitta hem om du är fast någonstans i det Engelska Folkmusiks träsket. Eluveitie fick mig att köpa en Tin Whistle som jag borde öva oftare.. Såg förresten nu också att Aurora gjort en cover på Scarborough Fair, calling @MathJuice
  9. 1 poäng
    Sådär ja! :D Nu börjar det likna något! Jag tror vi är på väg att spåra ur i den här tråden men det är svårt att inte gilla detta. Men innan vi kanske återgår till ämnet så kontrar jag med ett par av mina husgudar: Oysterband, Runrig. Killarna i Oysterband har jag förresten krökat med en kväll efter en konsert här i Gävle. Det var kul. ;) Båda grupperna har rockat loss i 40 år och Runrig lägger av nu i sommar efter en avskedsturné (som jag ska på). Det finns nog många bra exempel på annan folkrock men det kanske vi ska lämna för en annan dag. ;)
  10. 1 poäng
  11. 1 poäng
    Det här tycker jag är något som ska lyftas fram lite mer! Snubblade över Wagakki Band här för ett par månader sen av en slump och jösses vilken Wow-upplevelse det var! De är helt rätt på alla tänkbara vis. Coola instrument som de behärskar mästerligt, snygga scenkläder där klassisk japansk stil har moderniserats och likaså ljudbilden är modernt rockig med klassiska japanska inslag. Väldigt underhållande och sevärt. Dyker de här upp på nån turné i europa är det nog något som man kan fundera på att faktiskt åka iväg för att se. Eller om man kan lyckas pricka in en konsert med dem i Japan. De har tydligen allihop egna band och projekt som de roar sig med utöver Wagakki Band.
  12. 1 poäng
    HAL En film jag sett fram emot att se då trailern gav mersmak och utlovade ögongodis av hög kvalitet. Det startade nog så bra och jag gillade allt från artwork till hur handlingen tog sin form. Speciellt då de använt bakgrundsscener från Kyoto som jag till en början inte kopplade mer än att jag kände igen mig på något sätt i dem och sen så slog det mig att de var hämtade från centrala Kyoto där jag gick omkring en hel del i somras. Det var en kul upptäckt. :D Däremot så blev jag besviken av filmens slut. Det var lite som om de insett att de hade fyllt upp den utstakade tiden för mycket med att bygga upp storyn att de fick kapa mycket och göra nån jäkla sammanfattning och trycka in den sista kvarten för att få till ett slut. Mycket otillfredsställande. Handlingen i sig var bra, storyn hade enorm potential om de bara utnyttjat det bättre. Vore kul att höra om fler har samma uppfattning om den som vi fick när vi såg den.
  13. 1 poäng
    Är också helt såld på Sound Euphonium, har dock inte helt kollat klart säsong 2 än så jag hoppade över spoilern där. Men det är ju lite ett signum hos KyoAni att göra enormt bra persongallerier med vardagliga och till synes simpla karaktärer, men när man börjar titta så finns det ett djup, en tanke bakom allt. Dessutom så otroligt snyggt gjort. Många detaljer tänker nog inte folk på men allt från rörelsemönster till tankegångar hos personer är gäl genomtänkta. Det är nog en anledning till att K-On! blev så populär trots sin enkla yta. En annan sak är just att de gillar att använda verkligheten som bakgrund så att man som du Hikari känner igen dig i serien. Jag har sett samma sak och man blir lite lycklig på något sätt. Såg HAL (dock inte gjord av KyoAni) för nån vecka sen och där såg jag massor av scener från Kyoto där jag själv varit och gått. Himla kul. :D
  14. 1 poäng
    Jag reste som sagt till Japan i början av augusti 2017. Resan varade 25 dagar. Jag åkte själv då jag inte hittade någon som hade råd eller möjlighet att hänga med den här gången och jag kände inte för att vänta längre. Det första som mötte mig var en våt vägg av värme... Hade visserligen blivit förvarnad att det skulle vara varmt men ändå... Hu... 32 grader och hög luftfuktighet redan på morgonkvisten och jetlaggad som fan. Kul dag det blev… Lyckades fixa mitt Rail-Pass, köpa biljett och ta mig till ett pendeltåg in mot Tokyo centrum. Skulle bo nära Sky Tree, så mycket hade jag koll på och satt nu och försökte lista ut var jag skulle hoppa av. Hoppar av vid Sky Tree och tar därifrån en taxi till mitt Hostel då jag verkligen inte orkade gå längre än nödvändigt. Det visade sig inte alls ligga långt bort. Hehe… Tokyo är stort... Väldigt stort... Jag tillbringade de första fyra dagarna i Tokyo enligt plan för att sen resa söderut. Det var rätt förvirrande till en början med japanska skyltar överallt och engelskan som funkade sådär. Men skam den som ger sig. Det gav sig till slut och jag vågade ge mig på den lilla japanska jag kunde och man märkte att det uppskattades vilket var kul. Träffade en vän som bor i Tokyo sen två år tillbaka och han tog mig runt en dag. Vi började såklart i Akihabara. Mycket kan man säga om det området och det ÄR ett häftigt ställe helt klart. Jag tror jag bara skrapade lite på ytan och då tillbringade jag ändå totalt två dagar där. Men jag har ändå missat massor som jag skulle vilja se och göra. De stora drakarna (som finns överallt i storstäderna) är Bic Camera och Yodobashi Camera. De elektronikbutikerna får MediaMarkt här hemma att likna en närbutik. 6-7 våningar av hemelektronik, hushållsapparater, datorer och tillbehör, telefoner, spel, leksaker, DVD/BL/CD och en såklart kameror och sån utrustning. (Samt mycket mer) Ett väl värt besöksmål i sig var man än landar här i landet. Bra priser (tax-free + VISA-rabatter). Det som dock slog mig var den stora mängd butiker som sålde begagnade prylar. Figurer framför allt men också samlarkort, spel och div. anime/manga-stuff(/saker). Ofta var det varianten där man fick hyra en monterlåda att ställa upp saker i och så fixade butikspersonalen försäljningen åt dig mot en viss procent. Där fanns mycket av de populäraste figurerna och en hel del annat. Jag letade figurer framför allt och beg. DVD så jag hade inte så stor koll på allt annat då jag mest gick förbi det. Jag handlade ingenting första vändan där, men jag skulle ju ändå hit innan hemresan. Avnjöt härlig mat till billigt pris hela tiden. Oväntat, men uppskattat. Priserna var överlag mycket lägre än jag hade förväntat mig både vad det gäller boende och mat. Även saker i butiker var billigare än tänkt. Mycket beroende på att kursen för Yen/Kronan var klart fördelaktig just nu. Jag som inte är ett sushi-fan har nu ätit den bästa sushin jag någonsin träffat på. Då på en vanlig kedja här i Tokyo, inte nån specialrestaurang. Dessutom till mycket bra priser. 100 yen (7-8 kr) tallriken (2 bitar) och 150 yen för det lite exklusivare. Men det är mer sushiställen hemma i Gävle per kvadratkilometer än i Japan har jag insett. Här hemma tror man att det är okej bara att kunna rulla ihop lite ris till en boll och slänga på en laxskiva och vips har man en bit fin sushi. Icke sa Nicke! Kvalitet kräver sin expert, därav relativt tunnsått med sushi. Ramenställen däremot går det 15 på dussinet här. Tokyo bjöd på mycket häftigt. Events och Gundam i naturlig storlek på Odaiba (Diver City), Onsen ute i nån förort som var fantastisk, mysiga tempel och parker, shopping och icke att förglömma; fyrverkerifestival. Svenska fyrverkerier vi är vana vid här hemma kan slänga sig i väggen. Var på en av de största i Tokyo då jag var där och det var ungefär 1 miljon besökare där bara för att se fyrverkerierna!!! Har aldrig sett så mycket folk på en plats någonsin! Picknickfilt, yukata, något att äta och dricka och så var familjen/vännerna samlade. Fyrverkeriet pågick i 1 timme och 15 minuter… Var genomtänkt och till musik allt som oftast. Mycket trevligt. Resan tog mig sen söderut med Shinkansen (tågnörden i mig hade lilla julafton) till Kyoto där jag började vistelsen med att sitta inne nästan en hel dag och avvakta en tyfon som drog över stan. Kul… Hällregn och 30 grader varmt… Ni kan tänka er den luftfuktigheten. Kyoto var vackert och klart annorlunda än Tokyo. Mer avslappnat på något vis och mycket vackrare, omgivet av berg på tre sidor. De stora begivenheterna här för min del var, förutom de vanligaste turistmålen, Mangamuseet. Hittade det av en slump i en guidebok som jag satt och läste under regnandet och drog iväg dit på en gång. Det var till och med inom gångavstånd från där jag bodde. Kul ställe i en gammal nedlagd skola. Utställning om mangans historia och influenser på dagens japanska samhälle samt såklart manga från 50-talet fram till idag som man fick läsa på plats. I den internationella avdelningen hittade jag faktiskt en del manga på svenska som donerats hit. Är ni i Kyoto så missa inte det här stället! Resan tog mig vidare till Osaka ett par dagar och sen Himeji med sitt enormt vackra (och nyrenoverade) slott som såklart krävde ett besök. Var också uppe i bergen här utanför stan till ett tempelområde som var väldigt rogivande och vackert. Här spelades Den siste Samurajen in med Tom Cruise bland annat så nu har han och jag suttit på samma ställe och sett ut över templet. (Lassiemoment) En skön avkoppling mot stadens hets och ljud. Här var det lugnet som härskade. Inte så mycket folk heller vilket var skönt. Resans sydligaste punkt var Hiroshima. Staden krävde ett besök av flera skäl. Dels fredsparken, minnesmonumenten sen bomben och det tillhörande museet och dels ett besök på Miyajima, kanske en av de vackraste platserna i Japan. En vacker ö utanför stan med ett högt berg och ett väldigt läckert tempel i vattenbrynet och den världsberömda Toriin ute i vattnet som nog ingen har missat. Och så fanns det rådjur… överallt i samhället var de. Klart surrealistiskt att gå in i en affär men först runda rådjuret som stod i dörren och sneglade in. Fick en del snygga bilder i alla fall och det var kul. Tillbringade min födelsedag där på ön och besteg bergets 500 meter (linbana upp till 400m) och det var en prövning i sig i hettan vill jag lova. 100 höjdmeter på snirkliga stigar, små trappor från en liten bergstopp upp till den högsta. Det gick att vrida ur min tröja när jag väl var uppe. Men det var det värt om man hade sett något men såklart så stod jag nu mitt inne i ett moln och såg typ 150 meter åt vardera riktningen. Lyckat… Det skingrade sig så småningom så jag fick lite fin utsikt i alla fall. Hiroshimabombningen ja. Är ni här ska ni gå till museet och se, lära och förstå varför något sånt här aldrig får ske igen. Känslosamt, allvarstyngt och otroligt tillnyktrande var det att se allt, läsa vittnesmål från överlevande och sen såklart stå på Ground Zero och titta uppåt. Såg amerikanska besökare här som var otroligt tagna av stundens allvar och flera var faktiskt tårögda. En lärdom värd resan i sig. Resan norrut igen tog mig tillbaka till Kyoto, jag hade inte sett nog av vad den staden hade att erbjuda och jag tog in på samma kapselhotell/hostel som sist och gav mig genast ut på upptäcksfärder igen. Järnvägsmuseet, bambuskogen, Geishadistriktet mm. men också en dagsutflykt till Nara som flera jag pratat med sagt att jag inte får missa så nu säger jag det här också. Missa inte att besöka Nara när ni är i Japan! Kanske Japans vagga, vem vet, men klart är att här har man hittat de äldsta lämningarna efter människor i landet och troligen låg en av de första huvudstäderna just där. Där finns också världens största enskilda träbyggnad, ett tempel som dessutom innehåller en av de största bronsstatyerna av Buddha i världen. Mäktig byggnad som först inte ser så stor ut då den ser ut som andra tempel man sett tidigare, men när man kommer närmare… Jisses! Här finns det också rådjur... i hundratal! De är överallt i mängder, har aldrig sett så många rådjur samtidigt någon gång och här springer de omkring bland turisterna och snattar godsaker när de kommer åt eller ligger och dåsar i skuggan någonstans. Väldigt annorlunda men kul. Här i stadens centrum finns det ett par gallerior värda att besöka om man vill köpa sig en begagnad Yukata (eller ny för den delen) till ett bra pris. Hittade även en antikaffär som bla. sålde gamla wallscrolls till fantastiska priser. Köpte en vacker sådan som var 170 cm lång och ca 50 cm bred, förpackad i en fin trälåda för säker hemtransport för endast 2000 yen. Det är under 200 kr! Nog ett av de bästa köpen under resan. Innan hemresan så landade jag återigen i Tokyo för att där shoppa och se mer av den härliga staden. Nu gick jag lös på allvar i Akihabara (wohoo!) och på andra ställen jag redan spanat in sedan tidigare. Jag kom över en komplett banduppsättning figurer från K-On! för ynka 1200 kr (5 figurer i skala 1/8) från samma tillverkare som såldes som ett set. Wohoo! Där svaldes den lilla plats jag hade kvar i ryggsäcken. Det slutade med att jag fick köpa en väska till helt enkelt som jag lätt fyllde inför hemresan. Hittade en helt fantastisk shoppinggalleria för nördiga saker som var i klass med Akihabara och som jag rekommenderar varmt då det var koncenterat till en byggnad och lätt att bara gå från butik till butik, våning för våning och dreggla… ehh… ja, ni förstår säkert. Åk hit om ni får chansen! Stället heter Nakano Broadway och är helt underbart. Runtomkring ligger dessutom mängder med andra kul butiker och restauranger. Mer nördigheter då. Tokyo Tower ser man ju i var och varannan animeserie som utspelar sig i Tokyo och varför inte besöka det själv? Kostar en slant att åka upp i och blicka ut över staden men det var det lätt värt när jag var där sent på kvällen. Vyn över stan var magisk i mörkret. Sen finns det en fräck utställning för alla One Piece-fans här. Jag insåg också av en slump när jag satt på tåget söderut att Comiket började dagen efter i Tokyo… Var på vippen att vända om, men höll mig till min plan trots allt. Ett megahäftigt konvent ja, men det får bli nästa resa då jag förhoppningsvis är bättre på japanska och kan ta till mig allt där och mycket mer. Diver City på den konstgjorda ön Odaiba är också fräckt. Ett häftigt område med nöjescenter, spelhallar, gallerior och teknikmuseum samt mycket annat kul. Ett stort område där det hålls events och konserter finns också här och såklart Gundam… :D Ska ni på Ghibli-museet förresten så boka biljetter i GOD TID innan resan för att ens ha en chans att komma in. Utan förbokade biljetter är man chanslös då inget säljs i dörren. Det finns massor att berätta, tipsa om och säga om Tokyo, Japan och shopping såklart och ni som varit där vet vad jag menar, men till er som inte har varit där men längtar dit kan jag bara tipsa om att läsa på innan ni åker och göra en hygglig plan över er resa. Men spika såklart inte allt för det finns mycket man vill göra spontant när man väl är där. Jag läste alltid i min Lonely Planet-bok varje kväll inför nästa mål jag var på väg mot för att se vad för kul jag kunde förvänta mig där. Nätet är också till stor hjälp, där finns bra sidor som Tokyo Cheapo, Japan Guide.com och andra som ger verkligt bra tips på aktiviteter, festivaler och happenings man inte visste om. För min egen del så är chansen stor att jag nog åker dit igen om ett eller två år, men då med sällskap, för det finns så mycket att göra tillsammans med någon eller några som du inte direkt känner för eller kan göra själv. Upplevelser ska delas anser jag, de blir så mycket bättre då. Mata ne! Några tips: Odaiba: https://www.japan-guide.com/e/e3008.html#diver Här kan man roa sig flera dagar utan problem, lätt värt ett besök. Tokyo Cheapo: https://tokyocheapo.com/ Bästa guiden till att ta sig fram billigt i Tokyo, men även för att hitta de där små roliga ställena du inte visste fanns. Japan Guide: https://www.japan-guide.com/ Allmänt bra artiklar och tips Festivalguide: http://www.japanvisitor.com/japanese-festivals/ Missa inte chansen att vara med på en häftig festival. Nakano Broadway: https://www.japan-guide.com/e/e3069.html Akihabaras konkurrent på Otakufronten. Massor av beg. Manga, anime, figurer, dvd mm.
  15. 1 poäng
    Dags vi återupplivar denna tråd!
  16. 1 poäng
    Grejen med just Kumiko är att man enklare kunde relatera till henne då det som sker runtomkring ibland är utom hennes kontroll. Hon kanske vet, hon kanske kan knuffa det i rätt riktning, eller så löser det sig av sig självt. Poängen är att man bryter mönstret där "huvudkaraktären måste lösa alla konflikter". Hibike! Euphonium gör det fruktansvärt bra och engagerar en i de andra karaktärerna runtomkring. Pluspoäng att hennes hår är lite annorlunda från andra huvudkaraktärer som tydligen måste ha kort rakt hår med ahoge.
  17. 1 poäng
  18. 1 poäng
    Youtube-kanalen Crash Course, som lägger upp undervisningsvideor (tänk 10-40 stycken à 5-15 minuter) inom historia, mytologi, politik, ekonomi, datavetenskap, kultur osv, ska publicera en filmkritikvideoserie. Ingen fara, det kommer inte att bli särskilt pretentiöst! Filmerna som ska avhandlas, 1 per vecka med start torsdag 11 januari(?), är: Citizen Kane Aliens Where Are My Children? Selma In the Mood For Love Do the Right Thing Lost In Translation Apocalypse Now Pan's Labyrinth The Limey Three Colors: Blue The Eagle Huntress Moonlight Beasts of No Nation 2001: A Space Odyssey Så man bör alltså ha sett närmast kommande film innan närmast kommande torsdag. En inte-dålig idé är att se den två gånger, t.ex. innan man ser tillhörande Crash Course-avsnitt och efter man sett tillhörande Crash Course-avsnitt. Vad jag tänker mig med denna tråd är att man kan posta kommentarer, typ samma som man hade kunnat posta som Youtube-kommentar, fast på svenska då: "Den här filmen var överraskande bra!" "Jag förstår inte vad han menade med XYZ, kan någon förklara?" "FÖRSTA KOMMENTAREN" osv. Vill man förbereda sitt filmkunnande så kan man se Crash Courses videor om filmhistoria och filmproduktion (total speltid: 5h 06m).
  19. 1 poäng
    Nä, alltså, blä. UQ Holder blev i slutändan en urvattnad och illa producerad animeversion av en hyfsad actionmanga. Den pressade ihop alldeles för mycket material för att kunna nästan hinna ikapp mangautgivningen, till ingen nytta. Det hade varit bättre att avverka en begränsad del i bättre takt. Jag kan inte tänka mig att en dålig anime som denna får folk intresserade av att läsa källmaterialet, och de kommer verkligen inte att vilka köpa skiten på Blu-ray sen. UQ Holder, 5/10 men då känner jag mig snäll. Dumsnäll. Ja, nä, inte så mycket att säga. Det slutade alldeles vid en liten "cliffhanger", då det kommit ut en liten bit information som kommer att ändra lite av karaktärsdynamiken vilket kommer att vara intressant att se senare. Shokugeki no Soma 3, 7/10. Mja, mjo. Bisarr ultravåldserie med skurkar och mördare. Jag satt inte direkt och höll andan av spänning; mina reaktioner i avsnitten var mer "eh, ok, lol". Kvaliteten kan ha varit bristfällig, men jag kan inte låtsas som att jag tänkt på det. Recensenten på Anime News Network verkade alltid tycka att den hade potential men drogs ner av dålig animation och att den kvävde sitt eget drama genom misstag efter misstag i hur den presenterar handlingen, men det förstår jag mig inte på. Jag kan inte föreställa mig något som skulle ha gjort den till en bra serie, som inte också hade gjort den till en fullkomligt annan serie. Jūni Taisen, 6/10 tror jag. Tidsfördrivnivå, inget att rekommendera. Säsongens bästa för min del. Otroligt charmig och gullig serie, med bra röstskådisar. Det hade varit trevligt om handlingen gick längre, och om serien gick in lite på psykologin och tog uti med i synnerhet huvudpersonens faktiska problem, men beroende på synvinkeln så kan det vara onödigt. Och så bygger det ju på en manga, så "läs mangan~" är väl budskapet. Net-jū no Susume, 8/10. Lite "tomma kalorier" över det, men det var en hyfsad slice-of-life-romcom. Jag var nog egentligen mer inne på sidoparningen än huvudparningen, så det var kanske lite synd att det inte blev så mycket av det, men, igen, "läs mangan~". Blend S, 6/10.
  20. 1 poäng
    Tack för tipset Sceleris! Den här mangan hjälpte mig i natt när jag var strandad och väntade på tåget hem till Köping. Mycket underhållande än så länge.
  21. 1 poäng
    Jag tänkte posta detta i "Betygsätt avataren ovan"-tråden för @Ashaz, men det blir för off-topic så jag skriver här. Min nuvarande avatar är från en manga som heter Fire Punch: jorden är i en istid, men i en by lever en pojke med regenerativa förmågor. Han håller byn vid liv genom att offra kroppsdelar som byborna får äta – de växer snabbt tillbaka – tills en dag det anländer soldater ledda av en man med eldförmåga: hans eld slocknar inte förrän offret dör. Soldaterna utplånar hela byn med elden, och pojken brinner i ofattbara plågor, vid liv på grund av sin regeneration… i åtta år. Till slut lär han sig tygla smärtorna och ger sig av, fortfarande brinnande och djupt psykologiskt förvriden, för att utkräva hämnd. Han sprider skräck och får namnet Fire Punch. Fire Punch är en spektakulär serie! Det är scifi, fantasy, religion, kannibalism, incest, våld, ultravåld, vidrigheter, tragedi, komedi, och fantastiskt galna vändningar som kommer med regelbundenhet. Massvis med konstiga karaktärer: naiva, grymma, skickliga, klumpiga, sadistiska, knäppa. Serien innehåller den mest absurda skurkmotivation som jag någonsin stött på: Många verkar tycka att serien är för galen. Jag tycker att den är lysande!
  22. 1 poäng
    Kanske – förhoppningsvis? – har ni märkt att Anime.se var otillgängligt från 1 december 2017 till 17 december 2017. KORTFORM: Vi blev hackade. Hackaren har troligtvis inte våra lösenord, men byt för säkerhets skull ändå lösenord här på Anime.se och överallt där du använder samma lösenord som du använder på Anime.se. Överväg att aktivera tvåstegsverifiering. LÅNGFORM: Vad hände? Servern blev hackad. @Avathars serverdator som var värd åt Anime.se var också värd åt några andra webbplatser. Den 30 november märkte vi att Anime.se samt en annan av dessa webbplatser hade blivit hackade. Med "hackade" så menar vi att obehöriga människor har lyckats använda säkerhetsbrister i serverkonfigurationen för att kunna utföra egen programkod. Hackningen av den andra webbplatsen användes för att bedriva nätfiske/phishing, vilket drog till sig uppmärksamhet från några tunga namn inom internationell bekämpning av bedrägeri på Internet. För att inte skada Anime.se:s internetleverantörs rykte (det är inte en konventionell internetleverantör) bestämde vi oss för att inte enbart städa bort hackningen, utan också flytta själva servern till annan leverantör. Det är främst denna serverflyttning som har tagit tid. Varför inträffade hackningen? Slumpen, och bristfällig säkerhet från vår sida. Varje offentlig webbserver utsätts dagligen för dussintals (om inte hundratals eller tusentals) hel- och halvautomatiserade attacker som prövar kända säkerhetshål, t.ex. särskilda installationer av webbmjukvara som Wordpress. De flesta försök misslyckas, och hackaren prövar ett nytt offer. Men när hackaren får "vittring" på någon säkerhetsbrist, så kan den göra ett manuellt hackningsförsök och pröva olika tekniker för att få tillgång antingen till administratörsgränssnitt i någon viss programvara, eller tillgång till serverdatorns filsystem. Sådana hackare har inget särskilt offer i sikte, utan bara prövar mängder av sajter. Givetvis sker även attacker mot specifika webbplatser, med avsikt att exempelvis stjäla ekonomiska uppgifter eller utföra sabotage, men efter analys av hackningsmetoderna och spåren som efterlämnats (programkod och uppgifter i webbserverloggarna) finner jag det osannolikt att tro att detta ska ha utförts av en person som specifikt velat Anime.se illa. Vi blev attackerade för att vi inte hade en säker webbserver. Jag har inte kunnat avgöra när Anime.se-hackningen inträffat (hackningen av den andra webbplatsen är orelaterad), eller genom vilket säkerhetshål. Det kan ha skett så länge som ett år sedan (runt december 2016), eller mer nyligt. Säkerhetshålet kan ha varit dålig säkerhet i programkoden bakom forummjukvaran, men i så fall tror jag att det är en äldre version, då jag tror att den är bättre nu. Jag kan dock inte utesluta att säkerhetsbristen har varit i någon programkod som jag skrivit själv, även om jag alltid försöker minimera riskerna i den kod jag skriver. Vilken skada är skedd? Ingen känd, men användares uppgifter kan ha läckt ut. Jag har som sagt analyserat hackningen. För Anime.se:s fall har det i princip gått ut på uppladdning och körning av obehörig programkod i språket PHP. Det har inte lett till (och kan under rimliga omständigheter inte leda till!) en hackning av operativsystemet på serverdatorn, men hackaren har onekligen haft möjlighet att göra allting som forummjukvaran har kunnat göra: manipulera webbfiler och manipulera databasen. Vi har redan kammat igenom och säkerställt att alla filer på webbserverinstallationen är korrekta. Med tanke på hur hackningar som dessa brukar yttra sig så misstänker jag personligen att hackaren inte intresserat sig av vår databas, men jag kan inte utesluta det, så det är rimligt att agera från ett värstafallsscenario: vi bör utgå från att hackaren har laddat ner hela databasen. Vilka uppgifter kan ha läckt ut, om en läcka har skett? Vad som helst som medlemmar själva har angett. Anime.se är trots allt inte en finansorganisation, så vi bör inte ha någon särskilt känslig information, men varje medlem som angett information får själv tänka på vad som kan finnas. Om du skickat viktiga lösenord eller hemligheter med PM (privata meddelanden) till andra medlemmar, så kan det finnas i en potentiell läcka. De viktigaste uppgifterna för de flesta medlemmarna är förmodligen deras mejladresser och hashade, saltade lösenord (+ salt). Mejladresser kan man vilja hemlighålla exempelvis för att slippa skräppost, och för att inte ge hackare förslag på inloggningsuppgifter (d.v.s. de skulle kunna försöka logga in med mejladressen på andra sajter, om de också kunde komma på lösenord att pröva). Behöver jag vara orolig för att mitt lösenord har läckt ut? Jag tror att risken är liten, men för bästa säkerhet är det en bra utgångspunkt, särskilt nu år 2017. Lösenorden på servern är inte lagrade i klartext. Om du har lösenordet "mysecretpassword123" och det står i klartext i databasen, så kan en hackare se det direkt, och logga in på Anime.se i ditt namn. Lösenorden på servern är INTE lagrade i klartext; de är "hashade" och "saltade". Tänk på hashning som en metod att omvandla information till tal med specifik längd. Metoden MD5 omvandlar "mysecretpassword123" till hashen/talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef (= 328681265058597787962136258559093315311). En minimal ändring av lösenordet ger en oförutsägbar ändring av hashen: "mysecretpassword124" ger istället talet 0db56efa3f6ff4b33127065bfd0a000b (= 18222020568328642345997323382465101835). Beroende på vilken metod som används kan hashning vara rimligt säkert, på så sätt att det är väldigt svårt att givet en hash/tal komma fram till ursprungsinformationen. Om du har talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef och undrar vilket lösenord som ligger bakom, så måste du pröva dig fram: "a" är fel, "b" är fel, "c" är fel, "d" är fel, och så vidare. Detta kräver extremt många försök. Om du söker efter talet på Google så kommer du dock till en webbsajt där någon redan har tagit fram detta; de har beräknat massvis med kombinationer och erbjuder snabba uppslag i vad som kallas för "regnbågstabeller". För att komma ifrån problemet med regnbågstabeller – och det faktum att många har lätta lösenord som "abc123" – kan man "salta" lösenordet, vilket är att man kombinerar det med ett slumpmässigt tillägg. "abc123" ger hashen e99a18c428cb38d5f260853678922e03, och om du söker på Google efter det så får du 1800 träffar: det är inte ett bra lösenord. Om man kombinerar "abc123" med saltet (= en slumpmässig kort text som är unik för varje medlem) "9AgpyW", så har man istället "lösenordet" "abc1239AgpyW", vilket ger hashen b2f1015f9ee3411b227633b50fac909d som du förmodligen inte kommer att återfinna i någon regnbågstabell. Denna forummjukvara sparar så vitt jag vet hashar av metoden MD5(MD5(salt) MD5(lösenord)). Antag saltet "9AgpyW" (hash 11c565979273e02e2725d4f71186f8da) och lösenordet "abc123" (hash e99a18c428cb38d5f260853678922e03): hashen som lagras blir hashen av texten "11c565979273e02e2725d4f71186f8dae99a18c428cb38d5f260853678922e03" vilket blir hashen 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Det som lagras i databasen är alltså din mejladress t.ex. animefan@example.org; din salt, t.ex. "9AgpyW"; och hashen av kombinationen av hashen av saltet och hashen av lösenordet, t.ex. 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Under åren har detta varit ett tämligen säkert sätt att lagra lösenord, för det har varit praktiskt taget ogenomförligt att knäcka fram ursprungslösenordet genom endast dessa uppgifter. Men nu, år 2017, har vi väldigt kraftfulla datorer, inklusive hyrdatorer via tjänster som AWS, som kan pröva åtskilliga miljarder kombinationer varje sekund. (Det finns sätt att motverka detta, genom att använda långsammare hashfunktioner som Bcrypt; detta används dock inte av vår forummjukvara.) Det är därför inte omöjligt att hackaren har laddat ner och lyckats knäcka våra lösenord. Jag tror att det är väldigt osannolikt, men det är inte omöjligt, och den säkraste vägen är därför att anta att lösenordet har läckt. Hur ska jag tänka kring lösenord till olika webbplatser? Återanvänd inte lösenord, använd svåra lösenord. Det är inte smart att återanvända lösenord. Om du använder samma lösenord på Anime.se som du gör på exempelvis Facebook, och någon stjäl och knäcker ditt lösenord via ett hack av Anime.se, så kommer de ju att kunna logga in på ditt Facebook-konto. I ett mardrömsscenario skulle de kunna använda konton för att få tillgång till andra konton, och i slutändan lyckas genomföra en identitetskapning och få tillgång till viktiga saker som bankinloggningar. Lita inte på någon enskild webbplats mer än du måste. Hackning och läckor är inte den enda risken. Tänk om jag och @Avathar var illvilliga, då hade vi kunnat knäcka era lösenord! Så lita inte på oss heller: återanvänd inte lösenord. (Och ange inte någon information som du inte vill att någon under några omständigheter ska få veta, t.ex. en hemlig mejladress.) Svåra lösenord är bättre än lätta lösenord. Exakt vad som är svårt råder debatt kring; en del menar att lösenord som "correct horse battery staple" är jättebra lösenord, andra menar att man bör ha något i stil med "BHr+y:ffhuYB!2,%". Båda är dock svårare än "abc123", som i många fall går att knäcka på sekunder. Tänk på var de största riskerna ligger. Jag skulle vilja påstå att de allra flesta bör vara mer på sin vakt mot hackare över nätet, än vad de behöver vara på sin vakt mot personer i sin fysiska närhet. Om det enda sättet som du kan ha ett säkert Anime.se-lösenord på är att du skriver ner det på ett papper, gör då det. (Men skriv kanske inte ner ditt banklösenord, särskilt inte på en PostIt-lapp med texten "mitt banklösenord".) Bered någon metod för att kunna hantera många olika lösenord. Med en bra metod kan man använda varierade, långa, väldigt svåra lösenord, utan särskilt mycket besvär. Lösenordshanterare är program som lagrar de olika lösenorden man har i krypterade filer. Man måste fortfarande komma ihåg ett lösenord, för att kunna dekryptera lösenordsfilen. Glömmer man det så är man körd! Och det bör vara ett bra lösenord, för annars riskerar man att en obehörig person kopierar och knäcker den krypterade filen. Det finns program och webbläsartillägg till alla möjliga plattformar. Jag har tidigare använt KeePass. Den metod som jag använder nu heter Password Maker. Det är en metod som använder inmatad data och ett huvudlösenord för att generera unika lösenord; genom att ändra det inmatade så får man olika lösenord. Till exempel: om mitt huvudlösenord är "abc123" och jag behöver ett lösenord till Anime.se så matar jag in "anime.se" under "Input Url" och "abc123" under "Master Password", väljer lösenordslängd 32, och får "F[V9fj^\K:I0l@7$TDGzHTCS[7,wa+4i"; lycka till att knäcka det lösenordet! Har jag flera användare på Anime.se så kan jag skriva in t.ex. "Sceleris" under "Username" och istället få lösenordet "Bz8%tz^/J6x-`=`GrLu|C9c&GWG428I}". Metoden använder ingen lagring och ingen dataöverföring, så det finns inget att knäcka och ingen trafik att tjuvlyssna på. Den finns i mobilappform och som webbläsartillägg, och även webbsidan kan sparas ner lokalt på din dator. Man kan använda något U2F-baserat där det går; det är en metod som använder en elektronisk nyckel i USB- eller NFC-format; tänk säkerheten med bankdosor. Med allt det sagt: byt ditt lösenord, och överväg att aktivera tvåstegsverifiering. Om du inte kan logga in och inte kan återställa ditt lösenord själv, kontakta oss på info@anime.se. Om du har frågor eller åsikter, kommentera detta blogginlägg eller mejla oss. Slutligen ber vi om ursäkt för besväret. Vi ber även om ursäkt för att vi varit så dåliga på att informera, och vi lovar att vi ska skärpa våra rutiner.
  23. 1 poäng
    Kom att tänka på förra veckan att vi inte har en julkalender i år. Får se om det blir en nästa år!
  24. 1 poäng
    "Yes it's back, back again. anime.se is back, tell a friend."
  25. 1 poäng
    Efter den avgrundsdjupa besvikelse som var Assassin's Creed 3 bestämdejag mig för att aldrig mer köpa ett Assassin's Creed-spel, och om jag gjorde det så skulle jag köpa det begagnat; Ubisoft skulle banne mig inte få mina pengar. Men sedan kom AC Unity, vilket trots buggarna verkade vara ett, om inte annat, ett mycket vackert spel, och AC Syndicate, som många recensenter verkade lovorda. Jag blev nyfiken helt enkelt. Därför gav jag mig ut på en ny Assassin's Creed-resa, ett projekt att spela igenom alla de spel i serien (ej inräknat 2D-spelen) som jag ännu inte spelat. För att göra historien kort... Assassin's Creed 3: Liberation Förmodligen det sämsta spelet i serien. Bilduppdatering från helvetet och fejka franska accenter likaså, med en story som vägrade greppa tag i mig. Assassin's Creed: Freedom Cry Baserat på fyran, och fyran var ju ett bra spel, så det här var också roligt. Lite kort, men så betalade jag också 60 spänn för det. Assassin's Creed: Rogue Assassin's Creed 4-2, i princip. Det hade behövts filas lite, men annars var spelmekaniken skaplig. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om storyn som lider av ett svårt fall av "allting hade löst sig om de bara hade PRATAT MED VARANDRA!"-sjukan. för att inte tala om slutet, där... ...det visar sig att de ondas plan var att visa dem att en av deras förfäder bytte sida en gång, och på så sätt beröva dem vilja att kämpa. För ingenting är så förkrossande för en hemlig organisation som funnits i över tusen år än att få reda på att någon av dem någon gång i historien inte tyckt som dem, eller? Assassin's Creed: Unity Jag är besviken. Jag såg inte ett enda glitchat ansikte. I själva verket kunde jag spela spelet så gott som buggfritt efter den 6.5GB stora patchen. Dock är jag desto mer besviken på den överdrivna (och förutsägbara) storyn, den oacceptablelt sladdriga kontrollen, de högst förglömliga karaktärerna och att meta-storyn som sträcker sig över alla spel i stort sätt ignorerats. Paris är dock ruskigt vackert. Och sedan den stora elefanten i rummet, det spelet jag vill prata om mest: Assassin's Creed: Syndicate. Var ska man ens börja? Besvikelse på sådant här djup har jag inte känt sedan del tre. Folk berömmer spelets setting, och de små men beydelsefulla inovationerna såsom änterhaken man använder för att klättra upp för byggnader snabbare. Jag vill dock mena att för varje förbättring som de lagt till har Ubisoft valt att ta bort en sak som gav serien sin identitet. Kommer ni ihåg Altair, som blev tvingad att ifrågasäta sin order och därmed växa som person? Eller Ezio, som gick från pojkspoling till hämdlysten man till respekterad mästare? Till och med Connor, som har ungefär lika mycket personlighet som godtycklig höstack man stöter på genom serien, hade ett par scener där han var tvungen att tänka igenom sin världssyn. Syndicate's hjältar, Jacob och Evie Frye, får Connor - och höstackarna - att framstå som en välutvecklad karaktärer skapad av självaste JK Rowling. Maken till enspåriga figurer var det länge sedan jag såg i ett spel, speciellt från en serie som brukade vara ett praktexempel på bra story i spel. Syndicate's story kommer tyvärr upp i samma klass som karaktärerna själva, och kan sammanfattas ungefär som "Hej, vi är Jacob och Evie Frye, och vi ska frigöra London från tempelriddarnas klor. Nu har vi frigjort London från tempelriddarnas klor, hurra!" Som en ytterligare förolämpling har de dessutom valt att slänga in några lösa scener från nutidsberättelsen, och dessa är faktiskt riktigt intressanta, men inte tillräckligt mycket att hänga i julgranen för att det ska vara värt att spela spelet för det. Aldrig har det varit mer uppenbart att de inte bryr sig om story längre. De orkar inte ens vara konsekventa; mellan varje kapitel får vi se (vad man generöst kan kalla) berättelsen ur skurkarna perspektiv, vilket de tycks glömt bort är omöjligt i spelets sammanhang, eftersom syftet med animusen är att låta användaren se just förfädernas minnen. Vänta nu... om Jacob och Evie är tvillingar... och Animusen låter dig se förfädernas minnen... åh herregud! Alltså. Assassin's Creed är, tyvärr, död och begraven i mina ögon. Jag kommer förmodligen att förtsätta köpa spelen begagnat för billiga penningar, men att serien skulle plötsligt komma ihåg vad det var som gjorde den så populär - spännande story, härlig atmosfär - är vid det här laget lika troligt som att Half-Life 3 skulle komma ut och vara exklusivt till 3DS. Och det tror jag inte att ett års paus från serien kan ändra på, även om det uppskattas. Ubisoft skyr story som elden nuförtiden, och för en serie som levde på sin story kan det inte sluta bra. Men vem vet.
  26. 1 poäng
    Jag började läsa Rin av Harold Sakuishi, han som gjorde Beck (eller Beck: Mongolian Chop Squad). Rin handlar om en 16-åring som börjar slå sig in på en karriär som professionell mangatecknare. På den vägen är det ganska mycket som Bakuman: mangarivalitet, att försöka med olika serier, arbeta tills man svimmar osv. Men utöver det har den också en övernaturlig sida, i Rin, en 16-årig tjej med en förmåga att se sådant som andra inte ser, vilket oftast betyder att folk ber henne utröna framtiden. Under seriens gång utvecklas också ett tema om drömvärldar eller tidigare liv. På ett sätt känns det lite latt att göra en mangaserie om att teckna manga, men mer allmänt är det egentligen en berättelse om berättarkonsten. I huvudhandlingen ser vi det om att utvecklas eller att stagnera, om att arbeta hårt och så vidare, men det speciellt intressanta är drömmarna och de tidigare liven -- och serier-i-serien-verk med samma tema (huvudpersonens rival gör en serie om en gangster som tar droger som låter honom drömma om hans interaktioner med andra människor, fast ur den andra personens ögon, medan huvudpersonen själv gör en serie om en handikappad kille som på vetenskaplig väg måste infiltrera diverse drömvärldar för att rädda en genialisk kvinnlig fysiker) -- som berör inspiration och berättarkonstens grundläggande funktion och värde: tillfället att se världen ur en annan människas ögon. En ganska bra serie som går en bra balansgång mellan seriös berättelse om att utvecklas som människa och mer komiska inslag, samt kawaiikos (typ som Beck då!), och intressanta teman.
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×