Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 05/11/12 inom alla områden

  1. 5 poäng
    Kamrater! Fienden står för dörren. För att rädda vår fostersajt behöver var man och kvinna dra sina strå till stacken; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Bekämpa Fienden på alla sätt som går, och på alla sätt som ni kan: Gissa i “Gissa Animen”-tråden! Spekulera i senaste säsongstråden om vilken serie som kommer att bli en snackis! Starta en tråd om varför flickorna i Clannad är så dumma! Starta en sajtblogg om hur otakuproletariatet på bästa sätt kan ta över anim­éproduktionsmedlen! Skriv en statusuppdatering om hur DU hjälper Anime.se! Anmäl förrädare vid åsynen av dem – de springer Fiendens bud! …och så vidare. Endast genom vårt flit kan vi hålla Fienden på avstånd! Och kom ihåg: Tillsammans står vi starka! ⚠️ Obs. För att överge ditt fosterland Anime.se, bläddra till botten på sidan, tryck på “Tema” och välj “Uniform 4.2”. ⚠️
  2. 4 poäng
    En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen. Dag 1 och 2 Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse. Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök... Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen. Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!
  3. 4 poäng
    Konflikt i bild Vid skrivandes stund har konflikten rasat i dryga tolv timmar. I dessa prövande tider ber vi våra kamrater att härda ut och bidra till vår ärade nations insats. Självfallet så tar vi vara på all hjälp som kommer in, och tro inte för en sekund att det är förgäves. För tack vare er starka patriotism och stolthet till flaggan har vi brutit mark i konflikten, och kan presentera bilder från våra meriterade ledares prestationer. Vi har ärade hjältar som gör sin del för moderlandet. Vi ber nu er att göra ER del! Varje insats, liten eller stor, bidrar till vår enade front och garanterad vinst mot förtryckarna. для родины!
  4. 4 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  5. 4 poäng
    Det första du måste göra är att hitta närmaste 7-Eleven och käka deras cheeseburgare. Få den uppvärmd. Det är seriöst det godaste man kan äta för bara 200 yen. Japans ambrosia. Allting annat är en parantes i jämförelse. Skämt (?) åsido, mina erfarenheter är i stort sett koncentrerade till Kyoto, då det var där jag bodde, men jag rekommenderar varmt att du strosar omkring i bostadsområdena runt Higashiyama. De små ihopklämda husen, de trånga gränderna, de små lustiga bakgårdarna; det är en atmosfär där som jag inte riktigt kan beskriva. Annars är Kurama en höjdare. Det är en liten by norr om Kyoto, vars största attraktioner är dels ett tempel på ett berg med sjukt fin utsikt, och dels en liten utomhus-onsen. En sån där man skulle ha fått höra ett 'HYOOOO' från någonstans i bakgrunden, hade det varit en anime. Byn i sig består bara av en enda gata, men den är definitivt värd att se. Jag blev också imponerad av Arashiyama. Apberget i all ära, det måste man uppleva, men går man norr (nordöst?) om tågstationen kommer man till ett fält av åkrar. Det var lite smått surrealistiskt att gå direkt från bostadsområdet och ut på landet. Håll utkik efter grönsaksautomaterna. Vill du klättra i berg, så gå upp för Daimonjiyama. Det är någon timme upp, men naturen är fenomenal, och bättre utsikt över Kyoto finns inte. Vad gäller manga finns det vad jag vet enbart på japanska. Jag kan inte minnas att jag hittade något alls på engelska när jag var där. Med det sagt är det värt att besöka Book-Off enbart för att se det enorma utbudet. Man kan också köpa begagnade spel, om man är ute efter något japanexklusivt. Gah, nu längtar jag tillbaks! Nästa år, banne mig.
  6. 3 poäng
    Resten av resan - Hamami i Yokohama och Kamakura Den andra halvan av dag sex spenderades med något väldigt japanskt, nämligen att pussla ihop tågsträckningar och tidtabeller för att navigera till Yokohama utan att behöva bege mig in till liggsåret som är Shinjuku. Det komplicerades lite av att min telefon dog så jag fick göra allt analogt, men jag lyckades till slut nå Yokohama vid sjutiden efter att ha spenderat två timmar på en 'express service' vilket gav mig värdefulla 20% batteritid på telefonen igen (lokaltågen har inga eluttag). Jag lyckades få tag i min japanska vän och värd för den sista delen av resan. Hon hade, true to her roots, jobbat till cirka 03:00 natten innan och gått upp vid 05:00 och sedan jobbat till 19:00 när hon mötte upp mig, men var ändå strålande glad och såg piggare ut än mig när hon tog mig med på Shin-Yokohama Ramen Museum. Jag tror jag fick min bästa ramen någonsin där (till och med bättre än från 2010, på haket i Harajuku som jag inte minns namnet på men eventuellt kan navigera tillbaka till om jag har turen att gå ut ur rätt utgång vid Shibuya). Om ni har chansen, ta den rökta soja-baserade ramen, från Hokkaido. Jag inser nu i efterhand när jag skriver, hur många superlativ denna reseskildring innehåller men jag kan inte göra annat än att hålla mig till sanningen. :) Dag sju, efter att ha fotograferat den begynnande körsbärsblomningen i den lokala parken, begav vi oss tillsammans till Kamakura, en liten pärla på kusten söder om Yokohama. Nästan lika tempeltätt som Nara (minus rådjuren) och med terräng och andrum var det en naturupplevelse i stadsformat. En enorm buddha i brons var den största attraktionen, men även en rad shinto-helgedomar (varav ett altare var tillägnat kitsune) och några mindre buddhistiska tempel hann vi med. Det här var enda dagen jag reste utan mitt huvudbagage, vilket var tur för vi klockade in 24 km vandring i kuperad terräng den dagen! Körsbärsträden vid templen hade precis börjat spricka ut (de stod 60% i blom enligt min värds sakura-app på telefonen) och förgyllde verkligen vistelsen. När jag bokade resan i början av januari hade inga prognoser för hanami ännu publicerats, vilket är anledningen att jag fick resan för endast 6000 kr. Hade jag väntat tills prognosen hade det nog blivit mycket dyrare. Jag chansade alltså lite på en tidig blomning och även om jag inte fick se den legendariska blomningen till 100% (ni vet, med köande till picknick-platserna ett dygn i förväg) så känner jag mig ändå extremt lyckosam - ett vanligt år hade jag inte fått se mer än några knoppar vid den här tiden i Yokohama, men våren kom hårt och plötsligt efter den hårda vintern i år och vände på spelbrädet inom en tvåveckors period. Kulinariska höjdpunkter inkluderade klassisk japansk restaurang gömt på en bakgata vid stranden, mochi och taiyaki samt resans tredje kopp sanslöst goda kaffe. Jag hade precis börjat få huvudvärk av koffeinbrist så det kom väldigt påpassligt. På kvällen återvände vi till Yokohama och vandrade runt i parkerna nere vid hamnen och Chinatown. Yokohama är som en stillsammare förort till Tokyo (med "endast" 3.4 miljoner invånare) med en väldigt fin stadsbild, speciellt med kvällsbelysning. Jag shoppade matcha-pulver som ska räcka i ett par år och vi avrundade kvällen med några flottiga takoyaki och lite umeshuu medan vi planerade morgondagens etapp.
  7. 3 poäng
    Resten av resan - Suntory Hakushu Det bästa med Suntory Hakushu är utan tvekan läget. Beläget i en dal i en förlängning av japanska alperna med snöklädda bergstoppar, tallskog och fruktodlingar var det extremt fotogent så här på vårkanten. Det är något med Japans natur som får mig att gå igång på alla cylindrar. Som Jämtland, fast med mer färg och mindre gråskalor! Själva rundturen på destilleriet var väl genomförd och proffsig. Jag har gått ett gäng liknande turer i Skottland tidigare så jag kan processen utan och innan och kunde fokusera mer på att ta in miljön. Rundturen avslutades med en provsmakning och var inte riktigt som jag är van vid. Vi serverades fyra glas med Hakushu, varav nr 3 och nr 4 var samma produkt - den vanliga tolvåringen. Varför två glas med samma? Ni ska få höra varför. För eventuella whiskynördar på forumet ska jag försöka återge mina intryck: Nr 1 var en komponentwhisky som lagrats på nya fat (amerikansk vit ek) som jag förstår det. Medan detta normalt skulle ge en produkt som liknar bourbon (vilket inte jag ser som "riktig" whisky) var träsmaken extremt mild. En recensent beskriver detta fenomen som en trolig produkt av att Hakushu lagras på så hög höjd vilket ger en långsam process och upptagning av smakämnen. Smaken var, precis som en vanlig Hakushu, frisk och fruktig. Ljus, med nästan obefintliga rinnspår vid slungning av glaset och ett brett spektrum av dofter (gröna äpplen, spannmål, vårblommor, vaniljkex). Väldigt komplex för en komponentwhisky och jag tycker den kunde buteljeras som den är - men då är jag också ett fan av single casks och andra sätt att gå tillbaka till "flintyxe-whisky". Alkoholinnehållet var runt 50% så jag spädde ner den med några droppar vatten och lukterna formligen exploderade och drog med sig nya smaker upp. Sedan gjorde jag tyvärr som japanerna rekommenderade och spädde ner den till runt 20%, vilket visserligen lät mig känna smakerna av gräs och sommaräng bättre, men jag tycker fortfarande att det som gör whisky till whisky smakas bäst vid runt 40%. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 17; Balance 19 = 82/100. Nr 2 var en annan komponentwhisky från lätt rökt malt. Enligt länken ovan ska denna ha lagrats på ex-bourbon casks. För mig var denna whisky bättre än Hakushus vanliga tolvåring. Den hade fruktigheten hos den orökta malten, något varmare och sötare från fattypen och en perfekt rökighet utan att doppa ner sig alltför mycket i torv-träsket, vilket många skotska destillerier från Islay tyvärr gör (jag personligen skiljer på rök och torv och jag ogillar den senare smaken). Långa rinnspår vittnar om fenolhalterna. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 23; Balance 18 = 87/100. Nr 3 var Hakushu 12 yo, destilleriets "standardwhisky" som är en vat av tre komponenter (återigen enligt länken ovan). Förutom den fräscha, orökta Nr 1 och den rökta Nr 2 ska en tredje komponent ingå - en sherrylagrad orökt malt, vilken jag saknade från provsmakningen. Det hade varit väldigt intressant att veta hur den smakade (det finns ju faktiskt helt sherrylagrade skotska whiskies som funkar hur bra som helst - faktiskt tillhör de mina favoriter). Allt sammantaget tycker jag tyvärr att man tämjer smakerna och lukterna alltför mycket för att uppnå den berömda japanska balansen. Betyg: Nose 22; Palate 20; Finish 18; Balance 23 = 85/100. Och Nr 4? det var alltså Nr 3 igen, men hela 4 cl. Nu skulle vi njuta whiskyn som de flesta japaner helst dricker den, nämligen som 'highball'. Man bygger drinken från iskuber (eller helst hackade isstycken, vilket vi naturligtvis fick), whisky och sodavatten, med en lätt krossad kvist mynta på toppen. Med en utspädning till 16 cl förvandlas whiskyn till något ölliknande, som enligt utsago kan "åtnjutas som måltidsdryck av fadern i den japanska familjen". Smakerna kom till förvånande mycket rätt i denna drink och myntan tillförde verkligen något som gav mig känslan av att sitta i en barrskog uppe i bergen om våren (vilket jag ju också gjorde). Jag är helt för whisky som måltidsdryck, men jag tycker nog fortfarande att cask strength Islay är den bästa drycken - till haggis, förstås. För tio år sedan var japansk whisky extremt i ropet (folk började till och med dricka highballs) men jag genomskådade det som lite av en fluga. Efter den här provsmakningen har jag dock öppnat mina ögon lite mer för perfektionen som går att få i balans och komplexitet i whiskyn från mitt favoritland i så många andra avseenden. Det här har nog gjorts möjligt av att min fabläss för extremt rökig Islay-whisky gått över lite grann (just nu ser jag Talisker och Oban som de perfekta kompromisserna).
  8. 3 poäng
    Dag 4 - Det går inte alltid som man tänkt Snöstormen slog till med full kraft mot Shiga Kogen vid 11:30. På morgonen hade jag ödslat två timmar på att försöka lära mig snowboard innan jag gav upp och växlade in brädan mot ett par skidor, så jag hann med ett helt åk på skidor innan alla liftar plötsligt stängdes. Det var bara att bege sig tillbaka till hotellet, dra på sig yukatan och ta ett bad. Jag satt ett tag och funderade över mina alternativ. Jag skulle kunna avboka mitt hotell i Matsumoto och förlänga vistelsen i Ichinose med en dag och göra ett nytt försök på åkningen dagen efter. Men med tanke på att jag ska möta upp mitt japanska sällskap i Yokohama på fredag inför den andra delen av resan kände jag att jag ville vara en bit på väg. Fast just nu såg det ut som att snöstormen måste bedarra först innan det gick att ta sig någonstans alls. Vinden fullkomligen dånade utanför och fönstren kändes ungefär lika hållfasta som såpbubblor. Mitt första möte med nyckfullt fjällväder. Det var bara att glömma en promenad till ölstugan igen denna kväll (mindre än en kilometer bort), men jag hade en burkautomat med chu-hi utanför dörren och roade mig med duolingo resten av kvällen. Snöstormen slutade 05:45 nästföljande morgon.
  9. 3 poäng
    "Är det såna man kallar för sjörövare?"
  10. 3 poäng
    Trion från Yorozuya'n tar sig an vilket jobb som helst mot en avgift. Här ser vi deras revolutionerande behandling av förstoppning!
  11. 3 poäng
    Jag såg ett avsnitt av första säsongen, och även med femtonminutersavsnitt var det outhärdligt. Jag har svårt att tro att siffrorna bakom skulle vara imponerande som sådana: det är knappast tal om typ att "400 000 svenskar tittar på Darling in the Franxx varje vecka, men 600 000 svenskar tittar på Gin no Guardian 2 varje vecka!", jag tror istället att skillnaderna är så små att de är praktiskt taget meningslösa när det gäller att prata om smakskillnader mellan länder. Låt oss räkna på det! Crunchyroll har omkring 60-70 miljoner besök per månad. 50-70 % är från USA, sedan kommer engelsktalande länder kring 2-5 % vardera, och sedan kommer den långa svansen. Låt oss säga att Sverige ligger på 0,3 %. Det blir runt 200 000 svenska besök. Om vi antar att genomsnittsbesökaren kollar in sajten 8 gånger i månaden så får vi det till 25 000 svenskar som besöker Crunchyroll under loppet av en månad. (Vi räknar för enkelhetens skull alla besök som kommande av människor som faktiskt ibland ser anime, men verkligheten är nog mer skev.) Genomsnittstiden per besök är 8 minuter. Eftersom ett genomsnittsavsnitt är ungefär tre gånger det, så räknar jag med att besökarna i genomsnitt varvar två korta besök med ett långt besök. (Typ, tillfälle 1: 2 minuter, tillfälle 2: 2 minuter, tillfälle 3: 23 minuter.) Jag räknar med att 15 % av tittartiden går åt till sånt som inte är att titta på anime. Total besökstid för svenskarna blir 1 600 000 minuter per månad, vilket alltså blir c:a 1 360 000 minuter faktisk tittartid. Det blir omkring 60 500 fullängdsavsnitt tittade av svenskar, eller omkring 2½ avsnitt per person. Våra svenska tittarminuter är förmodligen fördelade enligt någon potenslag: majoriteten av minuterna går till ett fåtal av de tillgängliga serierna. Jag kan tänka mig att en tabell över de mest sedda serierna skulle kunna se ut som nedan; mycket av ordningen är taget från Crunchyrolls utbud sorterat efter popularitet. Serier märkta * räknas inte som säsongsserier, serier märkta ^ är inte anime. Siffrorna trollade jag fram med en paretodistribution. Ungefär 2000 avsnitt ryms bortom topp 20; det rymmer alltså sånt som folk som ströser något gammalt avsnitt Lucky Star eller vad som. 24200 Dragonball Super* 9170 Boruto* 5198 Naruto Shippuuden* 3475 Black Clover* 2542 Ancient Magus Bride* 1970 Gintama* 1587 Hunter x Hunter* 1317 Silver Guardian 2 1117 Overlord 963 How to Keep a Mummy 843 Hitori no Shita* 746 My Hero Academia* 667 Katana Maidens 602 Citrus 546 Darling in the Franxx 499 Laid-Back Camp 458 Bleach* 423 Hakata Tonkotsu 392 Naruto* 365 RWBY*^ 341 Jojo S4* 319 Fairy Tail* 300 Pop Team Epic 283 Death March 267 Food Wars* Det ska alltså läsas som att "under en månad ser svenskarna 24 200 avsnitt Dragonball Super" (vilket ju innebär bara ungefär 6000 trogna tittare). Igen, siffrorna är bara påhittade, men de är i storleksordningen och enligt de ungefärliga proportioner som jag kan föreställa mig att de är i verkligheten (förutom att jag tror att Boruto underskattas). Men vi fattar ju att det knappast rör sig om 500 000 svenskar som glor på Crunchyroll. I diagramform: De röda serierna är vinterserier. Vad Crunchyroll-sidan över "mest populära vinteranimeserier per land" visar är "den röda kolumn som är längst åt vänster". Men medan förstaplatsen och andraplatsen knappast byter plats utan vidare, så är höjdskillnaden mellan de röda kolumnerna praktiskt taget försumbara. Små svängningar av intresse eller bara ren slump kan ge ett annat toppresultat, och vad som är "Sveriges mest populära vinteranime" kan variera dag till dag. (Jag räknade månadsvis, men det som Crunchyroll-sidan listar är ju bara gällande det senaste avsnittet, så vi snackar om skillnader typ 300 visningar för senaste Gin no Guardian 2 och 240 visningar för senaste How to Keep a Mummy.) tl;dr: skräp som Gin no Guardian 2 kan vara Sveriges mest populära nya anime under den senaste veckan, för att det förmodligen är så liten skillnad mellan hur populära serierna är.
  12. 3 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  13. 3 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  14. 3 poäng
    Jag drömde att jag på något sätt hade blivit tecknare för Shōnen Jump (mangatidningen där One Piece går), fastän jag inte kan teckna (vilket jag också tänkte), och därför närvarade på ett möte för nya tecknare. Vi var kanske ~10 stycken som satt vid ett litet konferensbord i ett litet rum som kändes som ett nedgånget fikarum. Och vem tror ni kommer in genom dörren om inte självaste Masashi Kishimoto, skaparen av Naruto! Han hade ju redan avslutat sin serie, så han kom in på Shōnen Jump-kontoren antingen för något mindre ärende eller bara för att hälsa på. Och då tänkte han säga hej till oss "rookies". Fastän jag säger "Masashi Kishimoto" så skilde han sig en del från verkligheten: han var drygt 10 cm längre än mig (istället för 10 cm kortare som på riktigt), och drygt 10 år yngre än mig (istället för 10 år äldre som på riktigt). Och i ansiktet såg han ut precis som Naruto. Alltså som den mangatecknade mangafiguren. Men han hade ett varmt, fast handslag och goda "lycka till"-ord. Men medan det var en överraskning för mig så hade de andra tecknarna väntat på honom, så de hade tagit fram saker för honom att signera! Typ en Naruto-pocket, såna grejer. Jag hade en orelaterad manga med mig (minns inte vilken) och det dög ju inte… Men kanske visitkort eller nåt då? Jag tog fram min märkligt rymliga plånbok – och såg att jag ju hade med mig små kort! Typ 5x7 cm i papp eller i urfräst metall. De flesta korten var av Evangelion. Jag bestämde mig för att Kishimoto skulle få signera mitt Asuka-pinupkort. Jag tror att min hjärna på kudden hade börjat tänka på honom som Hideaki Anno, så det gick väl an. Men det bästa av de 10-20 kort jag hade i plånboken var ett litet kort med en bild av en generisk kvinnlig animeidol och texten "I'M DATING THE SAME IDOL AS MY 10-YEAR OLD DAUGHTER". Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, fråga mig inte vad det betyder. Allt jag vet är: jag vill göra en T-tröja eller nåt av det där! Alltså en idol som dottern också är ihop med, inte ihop med en dotter som själv är idol.
  15. 3 poäng
    Såg klart Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag har inte sett den sedan den sändes, för tio år sedan. (Tio år? Herregud.) I början av serien var jag skeptisk, men efter några avsnitt var jag fast. Det var vi många som var. Serien skapade så många memer och minnesvärda citat, och satte djupa spår i animefandom världen runt. Det kändes lite nervöst att se om. Denna gång såg jag med min bror, som inte hade sett den förut. Var den så bra som jag mindes? Svar: ja. Absolut. Gurren Lagann har så mycket fantasi och energi och humor och värme och goda budskap; lekfull design av karaktärer och robotar och djur, toppenmusik, skarpa teckningar och starka färger, högklassanimation med spännande regi, bra karaktärer och karakterisering (Nia var t.o.m. bättre än jag kom ihåg henne!), stark manusstruktur. Man dras så mycket in i berättelsen och figurernas öden, och slutet är så fantastiskt tillfredsställande och bitterljuvt och välförtjänt. Genuint rörande. 2007 gav jag Gurren Lagann betyget 9/10. 2017 ger jag Gurren Lagann betyget 9/10.
  16. 3 poäng
    Så här skrev en yngre Hikari no Hohenheim en Januari-dag 2010 angående anime-serien Sasameki Koto: Idag, ca. 7 och ett halvt år senare, har jag läst klart mangan-versionen. Och... herre jösses. Vad jag trodde inte skulle bli mer än en kort titt för skoj skull, tog mig istället på en emotionell berg-och-dalbana som slutade med en helt oväntad sucker punch rakt i känslorna. Saker och ting är INTE som jag minns det. Humorn är visserligen fortfarande densamma, men dels är tempot snabbare i mangavarianten, och dels har min tolerans för japanska sämhällsnormer ökat markant. Handlingen är förvisso inte perfekt, och karaktärernas motivationer påminner mig ofta om varför jag avkydde animen så mycket. Vissa delar av handlingen var förvirrande, andra rentav tråkiga. Men i slutändan, till skillnad från animen, så brydde jag mig. Sumika och Kazama kändes som riktiga personer med riktiga problem, präglade av sin riktiga omgivning, och jag ville se dem utvecklas, överkomma sina hinder. Jag visste redan innan hur det skulle sluta mellan dem--ironiskt nog så vad det att jag spoilade mig själv när jag såg sista volymen i Sci-Fi-bokhandeln som gjorde mig nyfiken nog att börja läsa överhuvudtaget--men resan dit lyckades överraska mig vid varje steg. Detta toppat med en riktigt fin tecknarstil, och ett avslut som (spoiler?) levererar precis allt vad jag saknade från animen, och jag är faktiskt redo att ge Sasameki Koto (mangan) en: 8/10. En riktigt bra serie som på (nästan) alla vis gör flickromansen rättvisa.
  17. 3 poäng
    En uppdatering nu på vad jag hittils sett när vi nu börjar se slutet av säsongen: Seven Mortal Sins: Ärkeängeln Lucifer är arrogant och allmänt uppkäftig (kan nog tro med det namnet), så pass så att ärkengeln Michaelus blir less och korsfäster Lucifer och skickar henne ner till helvetet. Där svär hon på att besegra alla de sju dödliga synderna för att...ja, varför vet jag inte. För att hon kan? För att hon är less? Det här är säsongens värsta serie, och jag kan nog gå så långt och säga att detta är den sämsta serie jag någonsin sett. Animationen känns billig, storyn är stendum, den kretsar kring fanservice men det tillför ingenting och karaktärerna är så irriterande. Speciellt Leviathan. Så jäkla jobbig! Precis som Super Sonico så skulle denna ha stannat vid figurstadiet, för det finns ingenting att bygga en serie på här. Utter garbage! The IDOLM@STER Cinderella Girls Gekijou: Vi följer idolerna från 346 Production på deras små upptåg. Det är en spinoff på Cinderella Girls, men dom glömde nämna att det innebär inte bara animén, utan även från mobilspelet. Så det kommer finnas många obekanta ansikten som dyker upp och helt plötsligt ska underhålla en. Annars händer inte så mycket speciellt i varje avsnitt men det har skapats ett underliggande tema av att alla är lite småkära i "Producer-san". Det känns lite skumt när tjejerna beter sig annorlunda utifrån det man har sett från serien bara för att sen ha en "skolgårdsflört" med en medelålders man. Känns lite skumt, även om det inte går för hårt på så är det ändå lite creepy... The Royal Tutor: Professor Heine får i uppdrag att förbereda Grannzreichs fyra kronprinsar till att vara redo att överta den kungliga tronen en dag. Men hur ska den kortvuxne läraren "nå" sina elever som har en rad olika problem? Hehe, jag gjorde en pun! =3 Det handlar mycket om att utforska personligheter och deras charm. En lite ovanligare komedi som lånar lite från slice of life boken. Det är också en rolig känsla att se den korta Heine dominera på alla plan likt Sherlock Holmes och hur de fyra prinsarna blir fästa vid honom. Det är också roligt att se fyra personligheter inte bara ligga i kontrast mellan varandra, utan även aktivt blandas ihop till en rolig mix. Det finns även en intressant understory som jag inte går in på här. Riktigt go, rekommenderar varmt. Eromanga-sensei: Masamunes pappa gifter om sig och han får en ny styvsyster, Sagiri. Efter en olycka som lämnar båda syskonen föräldralösa blir Sagiri en NEET och lämnar inte sitt rum. Masamune vill inget hellre än att hon ska komma ut då hon är enda familjen han har. Vid sidan om studierna så är Masamune end light novel författare, och jobbar tillsammans med den begåvade illustratören Eromanga-sensei. Han har dock inte träffat sensei personligen, förrän han av en slump får reda på att hans syster är Eromanga-sensei... Jag tycker att denna har blivit lite orättvist behandlad p.g.a. att folk jämfört den med OreImo. Visst finns det likheter, men det är inte på samma...kan man säga nivå? Om man gillade OreImo så kan man gilla Eromanga också. Serien har sin väg med humorn och de olika karaktärerna. Ja, karaktärerna är olika. Till att börja med så hatar inte alla Masamune på en gång och dusterna mellan honom och Yamada Elf är riktigt roliga. Så ge den en chans och tänk inte för mycket på OreImo så ska du se att det går bra. Hinako Note: Den skygga Hinako från landsbygden flyttar till Tokyo för att lära sig bli bättre att hantera kontakt med andra människor...via teater. En moe-bubblare som många har tappat intresset för verkar det som. Ytterligare en slice of life månne, men med mycket charm. Mycket kärlek har används vid skapandet av animationen då man skiftar smidigt mellan vanligt perspektiv och vad som verkar vara ett halvt-chibi läge.Det är också inte ofta man har en karaktär som gillar att klä ut sig i monsterdräkter och äta böcker. Riktigt skön serie att följa även om det inte fanns på radarn tidigare. Slice of life of the season! Re:Creators: Många serier har haft en handling som kretsat kring karaktärer som sugits in i fiktiva världar, men vad händer om man vänder på konceptet? Vad skulle hända om karaktärer från animé, manga och spel plötsligt får liv i vår värld? Och vad händer när dom blir medvetna att den värld dom hamnar i är hem till deras världars "Gudar"? Högoktanig action med en mix av både science fiction och fantasy. Ett fristående och originellt manus med riktigt grym animation och strider. Lägg till att man blandar från olika genres i och med de olika karaktärer som dyker upp samtidigt som fysikens alla lagar kolliderar och skapar en medryckande intrig. För mig är det Chaika och Gate gånger 2. Älskar det! Bäst hands down! Och musiken är också awesome! Lyssna på det här bara och börja se den sen!
  18. 3 poäng
    Bilden ovanför har jag satt in i inlägget genom att spara bilden på min dator, dragit in den över filbifogningsfältet här på webbsidan, och sedan tryckt på (+)-ikonen för att sätta in bilden i inlägget. Äntligen! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Nu slipper man ladda upp bilder någonstans utanför sajten!
  19. 2 poäng
  20. 2 poäng
    Apropå skräp... Jag har tidigare nämnt mitt förakt för serien The Seven Mortal Sins (inte att förväxlas med Seven Deadly Sins) och utnämnt den inte bara värsta serien under 2017, utan den värsta serie jag någonsin sett. Så när jag hörde att den skulle få en uppföljare så var min första reaktion att undvika som pesten. Sen dök denna bild upp och jag tänkte "Vad är det som händer? Jag behöver kontext." Och så blev det bara för att man har lite tråkigt en vardagskväll... The Seven Heavenly Virtues följer sju änglar i jakten på nästa Messias. Alla har olika tillvägagångssätt att träna sin kandidat till att bli en bättre människa, men på ett eller annat sätt så dyker det upp lite snusk och anspelningar. Självfallet så menar änglarna inte det, det bara blir så... Så den är inte bra. MEN! Den är ljusår bättre än dess föregångare. Till att börja med så tar inte serien någonting på allvar vilket var ett problem i den första "säsongen". För det andra så håller det sig till fyra minuters episoder så det inte blir för utdraget. Bikini Warriors gjorde liknande men föll ändå ganska platt, dock så verkar det fungera bättre denna gång. De första två avsnitten med Michael och Uriel var helt okej och resten är ge och ta med mycket boobshots. Så hade dom varit mindre seriösa från början i första djävulsserien hade jag kanske inte hatat den så mycket som jag gör. Fortfarande sämre delen av denna säsong, men jag ger kudos för att dom faktiskt försöker förbättra.
  21. 2 poäng
    Hej, Har tänkt förut att man skulle ta och titta förbi i denna tråd ^.^ Kort om mig: Började kolla som mest på anime sedan 2008. Utöver anime gillar jag även fantasy och sci-fi. Mina favorit animeserier innehåller gärna något av följande teman: fantasy, magi, sci-fi, mecha, historia, postapokalyps, japansk folklore. Spelar även japanska appspel i min smartphone så som Touken Ranbu -Online-, Yume Oukoku to Nemureru 100 Nin no Ouji-sama, Love Live! School Idol Project, Tales of Link. Är på anime.se för att jag delar gärna med mig och hör om andras erfarenheter och rekommendationer av anime, manga, japansk kultur japanskt mat, japanska trädgårdar, japansk historia, japanska resmål, japanska event och allt möjligt om Japan.
  22. 2 poäng
    Det blev nog ett missförstånd i hur jag beskrev min vision. Jag börjar om: Säg att jag skapar en tråd dedikerad till podcasten som berättar att detta datum, denna tid ska det ske och här är en lista på vad temat blir då men punkter på vad gäster kanske vill ta upp. Så manus hamnar hos programledaren (mig) och fungerar mer som en punktlista att driva samtalen om det stannar upp. Planen är en öppen diskussion men med viss styrning i nödfall. Detta sker via en livesändning på Twitch där jag innan sändning kan kontrollera aspekter som ljudnivåer och därefter enkelt klippa ihop det till en video och/eller ljudfil. Så det som egentligen sökes är folk som gillar att prata med en trött-snart-30-årig-slice-of-life-nörd om varför det finns bröstavundsjuka bland kvinnor i serierna eller varför Re:Creators har bästa soundtracket någonsin. Det är typ planen. Det mesta jobbet hamnar då hos mig och det enda jag egentligen efterfrågar är lite av någons tid att slänga ihop något som vi varit med och bidragit till. Ungefär...
  23. 2 poäng
    Wikipedia: Ordet kompendium härrör från det latinska ordet "compendium", med betydelsen "sammanfattning", "avkortning" eller "noggrann avvägning". Det är söndag och jag behöver skriva av mig, så varför inte en rekommendationstråd? Detta är alltså en samling/sammanfattning av slice of life som berört mig i mitt animé-tittande. Jag tänkte att det skulle fungera som en lista över de som vill "djupdyka" i en genre som inte lägger för mycket tyngd i action, djup intrig eller brutalitet, utan en som får dig att skratta och/eller får dig att slappna av. Plus att kompendium även betyder samling av kurslitteratur, så se det som en rekommenderad lista över de bästa inom genren. =3 Acchi Kocchi (Place to Place) Tsumiki är kär i Io, men hon vågar inte öppna upp sig och han verkar inte förstå signalerna som hon ger ut. Detta är historien om deras äventyr med sina vänner där dom bakar choklad till alla hjärtans dag, leker snöbollskrig, spelar burkas och spelar spratt på deras lärare. Varmhjärtad komedi som vaggar in en i ett varmt bad av choklad kryddad med kramar och hyss. Rekommenderas till alla typer av tittare som vill koppla av. Aiura Seinfeld: Vi är en show om ingenting. Aiura: Håll mitt juicepaket! Vi följer Ayuko, Kanaka och Saki genom deras mindre händelserika vardag där dom pratar om udda drömmar och stör deras syskon. En renodlad serie inom genren som i ett lugnt tempo berättar om vardagliga saker som sker kring dessa tre. Väldigt avslappnande och tar inte mycket av din tid. Anima Yell Kohane gillar att hjälpa andra men är rejält spretig med vad hon gillar. Helt plötsligt slår det henne när hon ser en grupp cheerleaders: chair (cheer) är en konstform i att stödja andra med hjälp av dans och hejaramsor. Sagt och gjort, nu är det bara att starta en cheerleadingklubb i skolan! Riktigt underhållande serie med mycket charm och fågelimitationer. Anne Happy♪ Tennomifune gymnasium har en unik klass som samlar alla med olika typer av otur. Här hittar vi Hibari som har otur i kärlek, Botan som har otur med hälsan och Hanako som har...världens värsta otur? Följ med i deras skolvardag där det gör allt för att bli lyckliga. Denna serie lyfter fram oturskortet och lägger det på alla spelare, vilket förstärker humorn och de udda situationer flickorna hamnar i. En personlig favorit som leker med varma färger och en udda charm till otur. Azumanga Daioh Tioåriga Chiyo är så smart att hon hoppat upp till gymnasiet där hon möter ett helt galleri av olika lustiga personligheter. Killiga Tomo, den tysta coola Sakaki, Koyomi med sin korta stubin och den lite tröga "Osaka" och många andra. Denna serie är en av stöttepelarna i genren och är en av de mer udda i sällskapet. Det är en sån där serie som får dig att säga "jag vet inte vad det var jag just såg, men jag kunde inte sluta skratta". Väldigt skum, väldigt rolig och lite av en grundare av slice of life. Bakuon!! Vi följer Sakura Hane från när hon upptäcker nöjet med motorcyklar till det att hon tar motorcykelkort och går med i skolans motorcykelklubb. Föreställ dig att K-On! och Top Gear slår sig samman och ger en serie med roadtrips och tävlingar. Serien gör bra ifrån sig att även inkludera folk som är måttligt intresserade i motorcyklar och låta dom vara med i det roliga. Rekommenderas speciellt för dig som gillar att klanka ner på Suzuki. Blend S Maika Sakuranomiya är en vanlig gymnasietjej som söker extrajobb. Problemet är att hennes ansiktsuttryck lätt missförstås som något elakt och nedlåtande, och därmed skrämmer folk från att anställa henne. På gränsen att ge upp dyker ett jobb upp som en uppenbarelse: den italienska (och excentriska) Dino erbjuder henne ett jobb på hans Café Stile. Caféet är dock speciellt i och med att personalen har varsin "personlighet"...och Maika får spela sadisten. Följ en grupp med udda karaktärer som verkligen går in i sina roller på caféet som startade en meme. Det finns något för alla i detta fik. Boku wa Tomodachi ga Sukunai (Haganai: I don't have many friends) Kodaka och Yozora har svårt att skaffa vänner och bemöta andra elever i skolan. Så de startar "Neighbor's Club", en klubb där de lär sig hur man blir "populär" och skaffar vänner. Klubben fylls sakta men säkert med en färgstark skara av individer men deras mål verkar bli mer och mer ouppnåeligt...eller? En riktigt populär serie med en humor som är oöverträffad och drar sig inte för att verkligen hamra på med den. För er som vill ha en mer fartfylld serie med lite grövre skämt. Comic Girls Kaoruko Moeta, författarnamn "Chaos-chan", är en nystartad mangaka som har problem med att få sina storyboards godkända av sin redaktör. För att få inspiration börjar hon bo med tre andra artister: Ero-kärleksförfattaren Ruki, shonenfanatiken Tsubasa och romantikern Koyume. Dessa författare är mer än vad deras arbeten får en att tro dock. Riktigt rolig serie som får en att relatera till vad tjejerna går igenom. Samtidigt så blir man peppad (ibland lite oroad) över Chaos och hennes strävan att få sin manga publicerad. Rekommenderas varmt. Dagashi Kashi Kokonotsu vill bli en mangaka men är för tillfället fast på landsbygden och i familjens godisbutik. Hans pappa vill få honom att ta över butiken efter honom och får oväntad hjälp av Hotaru, dottern till en storkonkurrent på godismarknaden. Hon gör allt i hennes makt att få "Kokosnöt" att förstå magin bakom klassisk japansk konfektyr. När det gäller serier som utspelar sig på landet så har dom en avslappnande atmosfär. Dagashi Kashi blandar detta med den skumma fascination som karaktärerna har över godis. För dom som vill ha "laidback" komedi. Flying Witch Makoto är en häxa och bor nu hos sina småkusiner samtidigt som hon studerar häxkonst. Serien vänder på all fakta vi vet om häxkonst och gör om det till något som likväl kunde komma direkt från Studio Ghibli. Med en avslappnad lantlig atmosfär, varma färger och stämningsfull musik målar serien upp en vacker duk av glädje och harmoni. En serie som rekommenderas för alla. Gabriel DropOut Efter att änglar och demoner går ut skolan skickas de till Jorden för att lära sig om oss dödliga. Gabriel är inget undantag och hon råkar också vara klassens bästa ängel. Det ändrar sig dock snabbt när hon upptäcker MMORPG:n och hon förvandlas till en hopplös shut-in. Följ med Gabriel och hennes vänner, både änglar och demoner, när de försöker leva och förstå livet som dödlig samtidigt som de dras med deras ovanliga karaktärsdrag. Vad sägs om en snäll demon eller en sadistisk ängel? En komedi som verkligen får en att rulla på golvet. Girlfriend Kari (Girlfriend Beta) Följ med Shiina Kokomi och hennes vänner när de söker efter de bästa fotoobjektet, tränar inför skolmästerskapen i gymnastik och hjälper den nya transferstudenten från Frankrike förstå olika japanska sägen. En serie som leker med värme och charm i ett lugnt tempo som alla kan komma in i. Sött som socker! GJ-bu (GJ Club) Shinomina Kouya blir tvingad till att bli medlem i klubben GJ, en klubb som med sina unika karaktärer gör saker som faller på. En serie som trots ett vanligt koncept endast utspelar sig i klubbrummet. Resa till Amerika? Nä, låt Amerika komma till oss! Gå till stranden? Nix, byt om till baddräkter här inne! En komedi som gör mycket av lite, som MacGyver fast sötare. Gochuumon wa Usagi desu ka? (Is the order a rabbit?) Kokoa ska börja en ny skola och får bo hos Chino och hennes familjs café Rabbit House. Hon tar då beslutet att jobba deltid på caféet och bli vän med alla hon träffar i den nya staden. Serien utstrålar värme, vänskap och massvis med kaniner. Den utspelar sig även i en stad i vacker europeisk stil. Följ med vännerna i deras äventyr och arbetsbestyr när dom lär sig engelska, bästa kaffebrygden och varifrån Rize fått sitt vapendille ifrån. Hinako Note Hinako är en blyg flicka från landsbygden. Varje gång någon främling försöker prata med henne fryser hon till likt en fågelskrämma. Nu har hon bestämt sig för att studera i Tokyo och samtidigt gå med i skolans teaterklubb, allt för att lära sig att träffa nya människor utan att få panik. En serie som gillar att skifta till en chibistil då och då för utökad effekt utöver några andra trick, som en flicka som gillar att äta böcker. Den har hamnat lite i skymundan men bör få en chans att ses igenom för det är en riktig pärla. Hitoribocchi no Marumaru Seikatsu Hitori Bocchi är extremt blyg bland folk och har problem med sociala interaktioner. Hennes bästa (och enda) vän Kai bestämmer att nu när de två ska börja i olika skolor så ska dom sluta vara vänner, ända tills Bocchi blir bästis med alla i sin nya klass. Vi följer hennes strapatser i att kunna interagera med sina nya klasskompisar. En smårolig och extremt charmig serie om att verkligen kämpa sig fram med lite hjälp från sina vänner. Joukamachi no Dandelion (Castle Town Dandelion) Konungafamiljen Sakurada består av nio syskon och alla har unika superkrafter. Och deras far har utlyst ett val om ett år som avgör vem som blir nästa arvinge av kronan. En komedi om vanliga människor med ovanliga förmågor i en stad fylld med kameror som följer alla deras tokigheter. Teleportering, prata med saker, ändra ens gravitation eller rent utav materialisera vad som helst (så länge plånboken tillåter). Det finns gott om utrymme för skratt och knas med dessa ingredienser blandade i smeten. K-On! Yui vill gå med i "Light Music Club". Problemet är att klubben görs om till ett band och Yui kan ingenting om instrument. En mästerlig serie från Kyoto Animation om aspirerande musiker och deras upptåg som för det mesta inte handlar om musikträning utan mer om att få alla till att träna...och misslyckas helt. Utöver fika och upptåg så uppstår även ljuv musik som vi får tar del av. Rekommenderas varmt! Kill Me Baby Yasuna är bästis med sin klasskompis Sonya som råkar vara en lönnmördare. Bara Yasuna vet om det dock. Så vad gör hon då? Retas med Sonya så klart...Det skulle hon inte ha gjort. En komedi om att tänja på gränserna innan ens ursprungliga planer slutar i att ge sig inför någon som har en kniv i bakfickan. Ren dum humor och dumheter som humoristiskt utspelar sig när en ninja, lönnmördare, student och ett fjärde hjul går till skolan. Kiniro Mosaic Shinobu far på studieresa i England och bor hos Alice under denna tid. Båda blir vänner och självfallet saknar varandra efter avskedet, trots att de inte pratar samma språk. När Shinobu sedan börjar gymnasiet får hon reda på att Alice ska leva och bo med henne samt gå i samma skola. En serie som utöver klassisk slice of life formula även anspelar på kulturella skillnader mellan japaner och engelsmän. Mycket värme och engrish utlovas! Kobayashi-san Chi no Maid Dragon (Miss Kobayashi's Dragon Maid) Kobayashi är en kontorsslav och har ett ensamt och händelselöst liv. Plötsligt en morgon står en drake utanför hennes dörr. Draken förvandlas till en piga som vill jobba och bo hos henne efter ett erbjudande Kobayashi lämnat. En unik komedi om olika drakar som söker sig till våran värld och försöker smälta in i samhället. Gulligt och roligt kul som ger något åt alla. Konohana Kitan Yuzu är en rävflicka som börjar jobba på värdshuset Konohanatei. Värdshuset är ett känt stopp för andar, gudar och andra väsen. Här får Yuzu se världen från ett nytt perspektiv med lite hjälp från sina nya kollegor och vänner. En serie som är mer än vad du tror samtidigt som den utstrålar enorm värme. Varje gäst har något nytt att erbjuda och Yuzus osjälviska natur får en att smälta snabbare än en snögubbe i en varm onsen. Koufuku Graffiti (Gourmet Girl Graffiti) Ryou bor nu själv efter att hennes mormor gått bort. Mormor lärde henne allt om matlagning och hade roligt när de lagade tillsammans. Nu känns det lite ensamt, ända tills hennes kusin Kirin kommer över under helgerna. Serien lär ut att det inte bara är måltiden som är höjdpunkten, utan känslan att dela den med någon. Så i Koufuku Graffiti har vi matporr i slice of life format. Ifall du blir less på Food Wars och vill ha en mer mjukt gående serie så är denna serie för dig. Lucky☆Star Vem har inte hört talas om denna serie tro? Nörden Konata, tvillingarna Kagami och Tsukasa samt "damen" i sällskapet Miyuki frontar i serien som hjälpte definiera genren. Serien är som dom där Facebookposterna om saker man kan relatera till, fast bättre och du slipper bli störd av dina vänner. Om du söker efter den enda sanna slice of life serien eller ska börja tåga in i den världen så börja med denna diamant. Mikakunin de Shinkoukei (Engaged to the Unidentified) Kobenis liv vänds upp och ner när hon fyller 16 år. Helt plötsligt dyker en fästman och en liten svägerska upp hemma hos henne. Så nu har den blyga Hakuya och den sprattliga Mashiro flyttat in och Kobeni har nu fullt upp i att lära sig mer om sina nya släktingar. En komedi med en udda tvist och med charmiga ögonblick med alla hjärtans dag choklad, UFO:n och en systertokig elevrådspresident. New Game! Aobas favoritspel är Fairies Story-serien. Hon är speciellt dragen till karaktärsdesignerna. Nu får hon chansen att jobba med företaget bakom spelen samtidigt som hennes nya kollega är hennes idol och designern bakom Fairies Story, Yagami Ko. En serie som dels tacklar processen om spelutveckling och dels relaterar till folk som börjar ett nytt jobb. Utöver detta ser vi en charmig serie med många olika karaktärer som bidrar till en varm upplevelse. Rekommenderas superhårt! Non Non Biyori I och med att hennes pappa byter jobb flyttar Hotaru med familj ut till landsbygden. En serie som både folk från landsbygden och 80-talet kan relatera till. Non Non Biyori berättar om fyra vänner och deras bästa tips på hur man får tiden att gå ute på vischan. Fiska, jaga insekter, plocka bambuskott, gå till godisbutiken med mera. För er som vill koppla av och se något som verkligen tar tid att njuta av livet utanför storstan. Nyanko Days Tänk om katter var skildrade som kattmänniskor. Yuuko har svårt att skaffa vänner, men älskar sina tre katter Ma, Shi och Ro. En show om catgirls som gör kattsaker helt enkelt. Extremt charmigt och sött när katter går på festival, klättrar i chipsskål och försöker rita. Nyan! Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai (My Little Sister Can't Be This Cute) Kirino är en mönsterstudent, naturlig skönhet och jobbar deltid som modell. Dock så har hon blivit osams med storebror Kyousuke som lett till en liten klyfta mellan dom två. Dock en dag så får Kyousuke reda på hennes hemlighet: Hon är en smygotaku, utöver det så har hon dille på småsystrar. En komedi som sticker ut i mängden om kampen att hålla ens lillasysters udda hobby hemlig, OreImo har också ett unikt trumfkort i kärleksdramat som det bygger upp. Vilket läger du må hålla dig till så kommer du erkänna att denna serie lämnar ett långlivat intryck. Osake wa Fuufu ni Natte kara (Love is Like a Cocktail) Chisato är en proper arbetare på sitt företag. Hon är vacker och jobbar hårt men är lite reserverad av sig. Det ändrar sig snabbt när hennes fästman Sora blandar till en utsökt drink när hon kommer hem. Helt plötsligt blir hon varm och kelig när hon får i sig lite alkohol. Serien visar ett exempel av Umaru-chanisering när en person har två helt udda sidor. Man får även bra tips på drinkrecept som du kan tillaga. Sake, vin, whiskey eller alkoholfritt, finns något för alla smaker samtidigt som man får en varm serie om ett nygift par och deras passion för drinkar. Oshiete! Galko-chan (Please tell me! Galko-chan) En serie som vänder på olika stereotyper samtidigt som den påminner en om samtalen man hade under skoltiden. Gyarun Galko är social och snäll men riktigt blyg när det gäller snusk, Otako är lite nördig men gillar spratt och Ojou är från en rik familj men är lite av en airhead. Denna serie är inte rädd att tackla de samtal man kunde ha om lite mer intima grejer...bara för att sen göra en komedisketch av det. Re-Kan! Hibiki kan se spöken och andar. Samtidigt är hon en snäll person som vill hjälpa dom så gott hon kan. Följ med henne och hennes kompisar när dom hjälper andarna med sina problem. En serie som blandar komedi med lite feelgod magi, med lite övernaturliga vibbar för ett vinnande koncept. Också roligt och se hennes kompis Narumi som är rädd för spöken och hennes tsunderetantrum bland alla övernaturliga fenomen. Sakura Trick Haruka och Yuu har känt varandra och varit tillsammans länge. För att markera sin vänskap kommer de på att göra något som man inte gör med andra personer...dela en kyss. Och med det så lämnar yuritåget sin station och vi är i full sving. Serien anspelar mycket på vänskaplig avundsjuka och gör en helt egen grej med det. Mycket charm med lite yuri som extrakrydda på. Sakurasou no Pet na Kanojo (The Pet Girl of Sakurasou) Suimei High School har en ökänd studentbostad kallad Sakura Hall där de mest excentriska eleverna bor. Sorata hamnar här då hans tidigare bostad inte tillät de katter han tagit in och får då träffa de olika tokiga personligheter som bor där. Sen får han även träffa den nyinflyttade Mashiro, berömd artist men dock väldigt naiv och ovärldsvan, som han nu får lära upp och stötta under hennes tid i Sakura Hall. En svängig komedi med mycket drama och känslor involverade. Den kommer få dig att skratta, gråta och sedan accepterat att denna serie var värt resan. Sansha Sanyou Youkos pappas företag gick i konkurs och hennes liv gick från att vara en rik nobel till att vara fattig. I skolan har hon svårt att hitta vänner i sin nya skolan ända tills hon en lunchrast stöter på Futaba och Teru. En serie om väldigt extrema figurspektrum och hur Youkos förra liv påverkar hennes omgivning. Väldigt livlig serie med mycket karaktär och färgstarka personligheter. Rekommenderas för dig som gillar brödkanter och majonnäs. Seitokai Yakuindomo Ousai Private Academy går från endast flickskola till blandskola, och redan första dagen blir Tsuda rekryterad till elevrådet. Tillsammans med sina kvinnliga kolleger Shino, Aria och Suzu ska dom se till att eleverna följer reglerna. En komedi som är 90% snuskskämt och 10% höjdskämt riktade mot den korta Suzu. Du får fräckisar var du än går och inte bara en utan två straight men att (försöka) kontrollera de snuskiga tankar som halva elevrådet och flera av eleverna har. Urara Meirochou Meirochou är staden där spåkvinnor från hela landet utbildar sig. Chiya som levt i bergen får en inbjudan att börja studera där och ger sig av för att börja sitt livs äventyr. En elegant och charmig serie med ett ämne som inte dyker upp alltför ofta. Lite supernatural och spirituellt tema blandat med klassiskt slice of life-tema ger ett fräsch intryck. Working!! Souta jobbar på familjerestaurangen Wagnaria, mest för att han fallit för sin kortväxta och söta senpai Taneshima Popura. Utöver dessa två finns även Inami som har mansfobi, den halvbittra kocken Satou, retstickan Souma, katanabeväpnade Todoroki samt Kyouko, chefen som bara slappar. Ytterligare en serie med en varierad rollista av olika udda personligheter. Garanterat att få dig att må gott, annars får du en gratis dricka vid nästa måltid. Yuru Camp△ (Laid-Back Camp) En serie om camping helt enkelt. Rin är en speciell campare som gillar att ta lite tid för sig själv, särskilt under den kallare lågsäsongen. En dag stöter hon på den energiska Nadeshiko som får upp ögonen för campingens charm efter att ha sett Mount Fuji en tidig höstmorgon. Riktigt avslappnad serie som går igenom grunderna för en lyckad campingutflykt. Mycket charm och hjärta med bipolära karaktärer och deras förkärlek till att sova i tält under bar himmel. Rekommenderas rikligt. Yuru Yuri "Amusement Club". En klubb som tagit över teklubbens gamla lokal och som utnyttjas mest för slöande och eventuella upptåg. Följ med Akari, huvudpersonen-som-har-liten-närvaro-och-därmed-känns-som-en-backgrundsperson, och hennes vänner i de icke-upptåg som de hittar på och när elevrådet klagar på deras "klubbaktiviteter". Likt titeln så ingår en viss "påstådd" yuri-atmosfär utöver tokigheter som dåliga ordvitsar och en tomatpyjamas. Det var den listan det. Dessa är serie som ligger varmt om mitt tittarhjärta och som verkligen omfamnar genren. Om du har någon titel att dela med dig som du verkligen tycker om och vill att andra ska se, skriv det här. Remember: Slice of life is life! EDIT: Städade upp lite i listan så att bara inkludera "rena" slice of life serier. Plus la till extra serier.
  24. 2 poäng
    Måste skriva av mig nu när Steams sommarrea är över. Det blev den mest kaotiska rean för mig: Senran Kagura Shinovi Versus: Har det fortfarande på min Vita men ville prova hur det fungerar i 60fps med snittet bättre upplösning och support för både tangentbord och kontroller. Håller fortfarande och är riktigt kul. En skum bugg är att det går extremt dåligt i fullskärm så rekommenderar att använda borderless window när man kör. Breach & Clear: En simulator om hur man ska rensa rum med sin elitstyrka. På ytan känns det som en ganska simpel mobilport, men det är riktigt medryckande. Uppgradera din trupp och planera noga hur du ska täcka varje hörn. Var väl värt reapriset. Battlefield Bad Company 2: En av de få Battlefield-spelen med fokus på storyn, Bad Company 2 ger en mer gammaldags kampanj som är både underhållande som utmanande. Stort plus är att du kan spara och välja vilka vapen du vill använda under spelets gång. Sen så finns det gott om utrymme att manövrera runt fienden...eller så spränger man bara väggen som står i vägen! Shantae: Half-Genie Hero: Plattformsspel och senaste i serien om Shantae. Riktigt vacker handmålad grafik och ett gameplay som känns lite metroidvania-aktigt. Halo - Spartan Strike: Twin stick shooter baserat på fjärde (femte?) spelet i serien. Gillade första spelet, Spartan Assault, och detta ger mer av samma. Kommer nog inte få in nya eller gamla fans av serien MEN det är fortfarande bättre än Halo 4. Half Life - Opposing Force: Har spelat alla spel i serien förutom detta. De nya vapnen känns grymma, men i övrigt så är pusslen och miljön inte i samma klass som originalet eller Blue Shift. Sen så var det två jag inte fastnade och lämnade tillbaka. Arma 3 hade problemet att jag fortfarande inte finner nöjet i för djupa simulatorer och det faktum att jag inte kan se någon alls. Halo Wars var definitivt inte en Definitive Edition. Grafiken känns inte riktigt som att den maxats ut, kameran är klumpig och går inte att ändra vissa kommandon. Att inte kunna ändra knappsatser är en dödssynd för ett PC-spel. Ett jätteroligt spel på konsol men på PC kan jag lika gärna spela Starcraft eller Command & Conquer. Slutligen, utanför Steam men väl på rea, föll jag på frestelsen för Megadimension Neptunia VII till PS4. Jag fastnade aldrig riktigt i första trilogin då det var tekniskt slött och kantigt, ljudeffekter störde mig otroligt och spelet var till större delen väldigt långdraget. Riktigt synd då jag gillar karaktärerna (INTE DU NEPTUNE!) och deras upptåg. I "sjuan" så har flera av mina kritiker bemötts och några funktioner som jag inte visste jag behövde kommit som verkligen gjort mig sugen att köra igenom resten.
  25. 2 poäng
    Jo, jag såg den på bio (min första animefilm på bio! Wooo!). Det var överraskande många där, runt ett 50-tal personer kanske. Det var nästan löjligt hur visuellt polerad filmen var. Nästan så mycket att det gick till filmens nackdel – alla små detaljer fick mig att vilja pausa hela tiden! Det var lite distraherande! Jag gillade filmen i sig. Typ visuellt 9/10, story och regi 7/10. De största bottennappen tyckte jag var det jag vill kalla för musikvideoinslagen. De bröt filmens flöde, och jag tyckte inte ens att (sång)musiken var särskilt bra. Förutom det så kändes det mer som en redig Mamoru Hosoda-film (typ Summer Wars) än en Ghibli-film. Bättre karakterisering än förut, vilket här dock mest betyder att det uppfyller grundnivå; jag tyckte inte att karaktärerna var särskilt fascinerande. Storyn var mer en fråga om vad som händer med karaktärernas externa värld än vad som händer med deras interna värld. Det var en intressant "extern värld" – medryckande händelseförlopp, bra "plot twist", en del intressanta miljödetaljer typ det tempelmö-relaterade – men den saknade det där "extra" som filmer gärna får ha. Typ särskilda teman (t.ex. om döden som i Children Who Chase Lost Voices) eller mer psykologiska inslag i karakteriseringen (som en av filmens inspirationskällor, den ångestfyllda Inside Mari). Kimi no Na wa blev ju som bekant en superdupersuccé i Japan (och i Sydkorea och i Kina, åtminstone för att vara anime), och efter att ha sett filmen förstår jag äntligen varför: Grundidén med kroppsbyte är kul och frågan om könsidentitet väldigt aktuell, och det att kontrastera storstan mot landsbygden ligger också rätt i tiden i och med avbefolkningen av just den japanska landsbygden. Jag tror att japaner får höra den frågan diskuteras med jämna mellanrum, och det kommer ju också i anime som Sakura Quest. Den är som sagt välgjord, med överlag stark struktur på filmen och maffig, spännande action. Den är blödande sentimental och romantisk, vilket japaner ju särskilt älskar. Det blir väldigt intressant att se vad Shinkais nästa film blir. Han lär ju få ganska lösa tyglar i och med alla intjänade filmmiljoner. I väntan på att få se om filmen för att göra en ordentlig analys, så ger jag Kimi no Na wa betyget 8/10.
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×