Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 05/11/12 inom alla områden

  1. 4 poäng
    En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen. Dag 1 och 2 Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse. Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök... Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen. Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!
  2. 4 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  3. 4 poäng
    Det första du måste göra är att hitta närmaste 7-Eleven och käka deras cheeseburgare. Få den uppvärmd. Det är seriöst det godaste man kan äta för bara 200 yen. Japans ambrosia. Allting annat är en parantes i jämförelse. Skämt (?) åsido, mina erfarenheter är i stort sett koncentrerade till Kyoto, då det var där jag bodde, men jag rekommenderar varmt att du strosar omkring i bostadsområdena runt Higashiyama. De små ihopklämda husen, de trånga gränderna, de små lustiga bakgårdarna; det är en atmosfär där som jag inte riktigt kan beskriva. Annars är Kurama en höjdare. Det är en liten by norr om Kyoto, vars största attraktioner är dels ett tempel på ett berg med sjukt fin utsikt, och dels en liten utomhus-onsen. En sån där man skulle ha fått höra ett 'HYOOOO' från någonstans i bakgrunden, hade det varit en anime. Byn i sig består bara av en enda gata, men den är definitivt värd att se. Jag blev också imponerad av Arashiyama. Apberget i all ära, det måste man uppleva, men går man norr (nordöst?) om tågstationen kommer man till ett fält av åkrar. Det var lite smått surrealistiskt att gå direkt från bostadsområdet och ut på landet. Håll utkik efter grönsaksautomaterna. Vill du klättra i berg, så gå upp för Daimonjiyama. Det är någon timme upp, men naturen är fenomenal, och bättre utsikt över Kyoto finns inte. Vad gäller manga finns det vad jag vet enbart på japanska. Jag kan inte minnas att jag hittade något alls på engelska när jag var där. Med det sagt är det värt att besöka Book-Off enbart för att se det enorma utbudet. Man kan också köpa begagnade spel, om man är ute efter något japanexklusivt. Gah, nu längtar jag tillbaks! Nästa år, banne mig.
  4. 3 poäng
    Resten av resan - Suntory Hakushu Det bästa med Suntory Hakushu är utan tvekan läget. Beläget i en dal i en förlängning av japanska alperna med snöklädda bergstoppar, tallskog och fruktodlingar var det extremt fotogent så här på vårkanten. Det är något med Japans natur som får mig att gå igång på alla cylindrar. Som Jämtland, fast med mer färg och mindre gråskalor! Själva rundturen på destilleriet var väl genomförd och proffsig. Jag har gått ett gäng liknande turer i Skottland tidigare så jag kan processen utan och innan och kunde fokusera mer på att ta in miljön. Rundturen avslutades med en provsmakning och var inte riktigt som jag är van vid. Vi serverades fyra glas med Hakushu, varav nr 3 och nr 4 var samma produkt - den vanliga tolvåringen. Varför två glas med samma? Ni ska få höra varför. För eventuella whiskynördar på forumet ska jag försöka återge mina intryck: Nr 1 var en komponentwhisky som lagrats på nya fat (amerikansk vit ek) som jag förstår det. Medan detta normalt skulle ge en produkt som liknar bourbon (vilket inte jag ser som "riktig" whisky) var träsmaken extremt mild. En recensent beskriver detta fenomen som en trolig produkt av att Hakushu lagras på så hög höjd vilket ger en långsam process och upptagning av smakämnen. Smaken var, precis som en vanlig Hakushu, frisk och fruktig. Ljus, med nästan obefintliga rinnspår vid slungning av glaset och ett brett spektrum av dofter (gröna äpplen, spannmål, vårblommor, vaniljkex). Väldigt komplex för en komponentwhisky och jag tycker den kunde buteljeras som den är - men då är jag också ett fan av single casks och andra sätt att gå tillbaka till "flintyxe-whisky". Alkoholinnehållet var runt 50% så jag spädde ner den med några droppar vatten och lukterna formligen exploderade och drog med sig nya smaker upp. Sedan gjorde jag tyvärr som japanerna rekommenderade och spädde ner den till runt 20%, vilket visserligen lät mig känna smakerna av gräs och sommaräng bättre, men jag tycker fortfarande att det som gör whisky till whisky smakas bäst vid runt 40%. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 17; Balance 19 = 82/100. Nr 2 var en annan komponentwhisky från lätt rökt malt. Enligt länken ovan ska denna ha lagrats på ex-bourbon casks. För mig var denna whisky bättre än Hakushus vanliga tolvåring. Den hade fruktigheten hos den orökta malten, något varmare och sötare från fattypen och en perfekt rökighet utan att doppa ner sig alltför mycket i torv-träsket, vilket många skotska destillerier från Islay tyvärr gör (jag personligen skiljer på rök och torv och jag ogillar den senare smaken). Långa rinnspår vittnar om fenolhalterna. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 23; Balance 18 = 87/100. Nr 3 var Hakushu 12 yo, destilleriets "standardwhisky" som är en vat av tre komponenter (återigen enligt länken ovan). Förutom den fräscha, orökta Nr 1 och den rökta Nr 2 ska en tredje komponent ingå - en sherrylagrad orökt malt, vilken jag saknade från provsmakningen. Det hade varit väldigt intressant att veta hur den smakade (det finns ju faktiskt helt sherrylagrade skotska whiskies som funkar hur bra som helst - faktiskt tillhör de mina favoriter). Allt sammantaget tycker jag tyvärr att man tämjer smakerna och lukterna alltför mycket för att uppnå den berömda japanska balansen. Betyg: Nose 22; Palate 20; Finish 18; Balance 23 = 85/100. Och Nr 4? det var alltså Nr 3 igen, men hela 4 cl. Nu skulle vi njuta whiskyn som de flesta japaner helst dricker den, nämligen som 'highball'. Man bygger drinken från iskuber (eller helst hackade isstycken, vilket vi naturligtvis fick), whisky och sodavatten, med en lätt krossad kvist mynta på toppen. Med en utspädning till 16 cl förvandlas whiskyn till något ölliknande, som enligt utsago kan "åtnjutas som måltidsdryck av fadern i den japanska familjen". Smakerna kom till förvånande mycket rätt i denna drink och myntan tillförde verkligen något som gav mig känslan av att sitta i en barrskog uppe i bergen om våren (vilket jag ju också gjorde). Jag är helt för whisky som måltidsdryck, men jag tycker nog fortfarande att cask strength Islay är den bästa drycken - till haggis, förstås. För tio år sedan var japansk whisky extremt i ropet (folk började till och med dricka highballs) men jag genomskådade det som lite av en fluga. Efter den här provsmakningen har jag dock öppnat mina ögon lite mer för perfektionen som går att få i balans och komplexitet i whiskyn från mitt favoritland i så många andra avseenden. Det här har nog gjorts möjligt av att min fabläss för extremt rökig Islay-whisky gått över lite grann (just nu ser jag Talisker och Oban som de perfekta kompromisserna).
  5. 3 poäng
    Dag 4 - Det går inte alltid som man tänkt Snöstormen slog till med full kraft mot Shiga Kogen vid 11:30. På morgonen hade jag ödslat två timmar på att försöka lära mig snowboard innan jag gav upp och växlade in brädan mot ett par skidor, så jag hann med ett helt åk på skidor innan alla liftar plötsligt stängdes. Det var bara att bege sig tillbaka till hotellet, dra på sig yukatan och ta ett bad. Jag satt ett tag och funderade över mina alternativ. Jag skulle kunna avboka mitt hotell i Matsumoto och förlänga vistelsen i Ichinose med en dag och göra ett nytt försök på åkningen dagen efter. Men med tanke på att jag ska möta upp mitt japanska sällskap i Yokohama på fredag inför den andra delen av resan kände jag att jag ville vara en bit på väg. Fast just nu såg det ut som att snöstormen måste bedarra först innan det gick att ta sig någonstans alls. Vinden fullkomligen dånade utanför och fönstren kändes ungefär lika hållfasta som såpbubblor. Mitt första möte med nyckfullt fjällväder. Det var bara att glömma en promenad till ölstugan igen denna kväll (mindre än en kilometer bort), men jag hade en burkautomat med chu-hi utanför dörren och roade mig med duolingo resten av kvällen. Snöstormen slutade 05:45 nästföljande morgon.
  6. 3 poäng
    "Är det såna man kallar för sjörövare?"
  7. 3 poäng
    Trion från Yorozuya'n tar sig an vilket jobb som helst mot en avgift. Här ser vi deras revolutionerande behandling av förstoppning!
  8. 3 poäng
    Jag såg ett avsnitt av första säsongen, och även med femtonminutersavsnitt var det outhärdligt. Jag har svårt att tro att siffrorna bakom skulle vara imponerande som sådana: det är knappast tal om typ att "400 000 svenskar tittar på Darling in the Franxx varje vecka, men 600 000 svenskar tittar på Gin no Guardian 2 varje vecka!", jag tror istället att skillnaderna är så små att de är praktiskt taget meningslösa när det gäller att prata om smakskillnader mellan länder. Låt oss räkna på det! Crunchyroll har omkring 60-70 miljoner besök per månad. 50-70 % är från USA, sedan kommer engelsktalande länder kring 2-5 % vardera, och sedan kommer den långa svansen. Låt oss säga att Sverige ligger på 0,3 %. Det blir runt 200 000 svenska besök. Om vi antar att genomsnittsbesökaren kollar in sajten 8 gånger i månaden så får vi det till 25 000 svenskar som besöker Crunchyroll under loppet av en månad. (Vi räknar för enkelhetens skull alla besök som kommande av människor som faktiskt ibland ser anime, men verkligheten är nog mer skev.) Genomsnittstiden per besök är 8 minuter. Eftersom ett genomsnittsavsnitt är ungefär tre gånger det, så räknar jag med att besökarna i genomsnitt varvar två korta besök med ett långt besök. (Typ, tillfälle 1: 2 minuter, tillfälle 2: 2 minuter, tillfälle 3: 23 minuter.) Jag räknar med att 15 % av tittartiden går åt till sånt som inte är att titta på anime. Total besökstid för svenskarna blir 1 600 000 minuter per månad, vilket alltså blir c:a 1 360 000 minuter faktisk tittartid. Det blir omkring 60 500 fullängdsavsnitt tittade av svenskar, eller omkring 2½ avsnitt per person. Våra svenska tittarminuter är förmodligen fördelade enligt någon potenslag: majoriteten av minuterna går till ett fåtal av de tillgängliga serierna. Jag kan tänka mig att en tabell över de mest sedda serierna skulle kunna se ut som nedan; mycket av ordningen är taget från Crunchyrolls utbud sorterat efter popularitet. Serier märkta * räknas inte som säsongsserier, serier märkta ^ är inte anime. Siffrorna trollade jag fram med en paretodistribution. Ungefär 2000 avsnitt ryms bortom topp 20; det rymmer alltså sånt som folk som ströser något gammalt avsnitt Lucky Star eller vad som. 24200 Dragonball Super* 9170 Boruto* 5198 Naruto Shippuuden* 3475 Black Clover* 2542 Ancient Magus Bride* 1970 Gintama* 1587 Hunter x Hunter* 1317 Silver Guardian 2 1117 Overlord 963 How to Keep a Mummy 843 Hitori no Shita* 746 My Hero Academia* 667 Katana Maidens 602 Citrus 546 Darling in the Franxx 499 Laid-Back Camp 458 Bleach* 423 Hakata Tonkotsu 392 Naruto* 365 RWBY*^ 341 Jojo S4* 319 Fairy Tail* 300 Pop Team Epic 283 Death March 267 Food Wars* Det ska alltså läsas som att "under en månad ser svenskarna 24 200 avsnitt Dragonball Super" (vilket ju innebär bara ungefär 6000 trogna tittare). Igen, siffrorna är bara påhittade, men de är i storleksordningen och enligt de ungefärliga proportioner som jag kan föreställa mig att de är i verkligheten (förutom att jag tror att Boruto underskattas). Men vi fattar ju att det knappast rör sig om 500 000 svenskar som glor på Crunchyroll. I diagramform: De röda serierna är vinterserier. Vad Crunchyroll-sidan över "mest populära vinteranimeserier per land" visar är "den röda kolumn som är längst åt vänster". Men medan förstaplatsen och andraplatsen knappast byter plats utan vidare, så är höjdskillnaden mellan de röda kolumnerna praktiskt taget försumbara. Små svängningar av intresse eller bara ren slump kan ge ett annat toppresultat, och vad som är "Sveriges mest populära vinteranime" kan variera dag till dag. (Jag räknade månadsvis, men det som Crunchyroll-sidan listar är ju bara gällande det senaste avsnittet, så vi snackar om skillnader typ 300 visningar för senaste Gin no Guardian 2 och 240 visningar för senaste How to Keep a Mummy.) tl;dr: skräp som Gin no Guardian 2 kan vara Sveriges mest populära nya anime under den senaste veckan, för att det förmodligen är så liten skillnad mellan hur populära serierna är.
  9. 3 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  10. 3 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  11. 3 poäng
    Jag drömde att jag på något sätt hade blivit tecknare för Shōnen Jump (mangatidningen där One Piece går), fastän jag inte kan teckna (vilket jag också tänkte), och därför närvarade på ett möte för nya tecknare. Vi var kanske ~10 stycken som satt vid ett litet konferensbord i ett litet rum som kändes som ett nedgånget fikarum. Och vem tror ni kommer in genom dörren om inte självaste Masashi Kishimoto, skaparen av Naruto! Han hade ju redan avslutat sin serie, så han kom in på Shōnen Jump-kontoren antingen för något mindre ärende eller bara för att hälsa på. Och då tänkte han säga hej till oss "rookies". Fastän jag säger "Masashi Kishimoto" så skilde han sig en del från verkligheten: han var drygt 10 cm längre än mig (istället för 10 cm kortare som på riktigt), och drygt 10 år yngre än mig (istället för 10 år äldre som på riktigt). Och i ansiktet såg han ut precis som Naruto. Alltså som den mangatecknade mangafiguren. Men han hade ett varmt, fast handslag och goda "lycka till"-ord. Men medan det var en överraskning för mig så hade de andra tecknarna väntat på honom, så de hade tagit fram saker för honom att signera! Typ en Naruto-pocket, såna grejer. Jag hade en orelaterad manga med mig (minns inte vilken) och det dög ju inte… Men kanske visitkort eller nåt då? Jag tog fram min märkligt rymliga plånbok – och såg att jag ju hade med mig små kort! Typ 5x7 cm i papp eller i urfräst metall. De flesta korten var av Evangelion. Jag bestämde mig för att Kishimoto skulle få signera mitt Asuka-pinupkort. Jag tror att min hjärna på kudden hade börjat tänka på honom som Hideaki Anno, så det gick väl an. Men det bästa av de 10-20 kort jag hade i plånboken var ett litet kort med en bild av en generisk kvinnlig animeidol och texten "I'M DATING THE SAME IDOL AS MY 10-YEAR OLD DAUGHTER". Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, fråga mig inte vad det betyder. Allt jag vet är: jag vill göra en T-tröja eller nåt av det där! Alltså en idol som dottern också är ihop med, inte ihop med en dotter som själv är idol.
  12. 3 poäng
    Såg klart Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag har inte sett den sedan den sändes, för tio år sedan. (Tio år? Herregud.) I början av serien var jag skeptisk, men efter några avsnitt var jag fast. Det var vi många som var. Serien skapade så många memer och minnesvärda citat, och satte djupa spår i animefandom världen runt. Det kändes lite nervöst att se om. Denna gång såg jag med min bror, som inte hade sett den förut. Var den så bra som jag mindes? Svar: ja. Absolut. Gurren Lagann har så mycket fantasi och energi och humor och värme och goda budskap; lekfull design av karaktärer och robotar och djur, toppenmusik, skarpa teckningar och starka färger, högklassanimation med spännande regi, bra karaktärer och karakterisering (Nia var t.o.m. bättre än jag kom ihåg henne!), stark manusstruktur. Man dras så mycket in i berättelsen och figurernas öden, och slutet är så fantastiskt tillfredsställande och bitterljuvt och välförtjänt. Genuint rörande. 2007 gav jag Gurren Lagann betyget 9/10. 2017 ger jag Gurren Lagann betyget 9/10.
  13. 3 poäng
    Så här skrev en yngre Hikari no Hohenheim en Januari-dag 2010 angående anime-serien Sasameki Koto: Idag, ca. 7 och ett halvt år senare, har jag läst klart mangan-versionen. Och... herre jösses. Vad jag trodde inte skulle bli mer än en kort titt för skoj skull, tog mig istället på en emotionell berg-och-dalbana som slutade med en helt oväntad sucker punch rakt i känslorna. Saker och ting är INTE som jag minns det. Humorn är visserligen fortfarande densamma, men dels är tempot snabbare i mangavarianten, och dels har min tolerans för japanska sämhällsnormer ökat markant. Handlingen är förvisso inte perfekt, och karaktärernas motivationer påminner mig ofta om varför jag avkydde animen så mycket. Vissa delar av handlingen var förvirrande, andra rentav tråkiga. Men i slutändan, till skillnad från animen, så brydde jag mig. Sumika och Kazama kändes som riktiga personer med riktiga problem, präglade av sin riktiga omgivning, och jag ville se dem utvecklas, överkomma sina hinder. Jag visste redan innan hur det skulle sluta mellan dem--ironiskt nog så vad det att jag spoilade mig själv när jag såg sista volymen i Sci-Fi-bokhandeln som gjorde mig nyfiken nog att börja läsa överhuvudtaget--men resan dit lyckades överraska mig vid varje steg. Detta toppat med en riktigt fin tecknarstil, och ett avslut som (spoiler?) levererar precis allt vad jag saknade från animen, och jag är faktiskt redo att ge Sasameki Koto (mangan) en: 8/10. En riktigt bra serie som på (nästan) alla vis gör flickromansen rättvisa.
  14. 3 poäng
    En uppdatering nu på vad jag hittils sett när vi nu börjar se slutet av säsongen: Seven Mortal Sins: Ärkeängeln Lucifer är arrogant och allmänt uppkäftig (kan nog tro med det namnet), så pass så att ärkengeln Michaelus blir less och korsfäster Lucifer och skickar henne ner till helvetet. Där svär hon på att besegra alla de sju dödliga synderna för att...ja, varför vet jag inte. För att hon kan? För att hon är less? Det här är säsongens värsta serie, och jag kan nog gå så långt och säga att detta är den sämsta serie jag någonsin sett. Animationen känns billig, storyn är stendum, den kretsar kring fanservice men det tillför ingenting och karaktärerna är så irriterande. Speciellt Leviathan. Så jäkla jobbig! Precis som Super Sonico så skulle denna ha stannat vid figurstadiet, för det finns ingenting att bygga en serie på här. Utter garbage! The IDOLM@STER Cinderella Girls Gekijou: Vi följer idolerna från 346 Production på deras små upptåg. Det är en spinoff på Cinderella Girls, men dom glömde nämna att det innebär inte bara animén, utan även från mobilspelet. Så det kommer finnas många obekanta ansikten som dyker upp och helt plötsligt ska underhålla en. Annars händer inte så mycket speciellt i varje avsnitt men det har skapats ett underliggande tema av att alla är lite småkära i "Producer-san". Det känns lite skumt när tjejerna beter sig annorlunda utifrån det man har sett från serien bara för att sen ha en "skolgårdsflört" med en medelålders man. Känns lite skumt, även om det inte går för hårt på så är det ändå lite creepy... The Royal Tutor: Professor Heine får i uppdrag att förbereda Grannzreichs fyra kronprinsar till att vara redo att överta den kungliga tronen en dag. Men hur ska den kortvuxne läraren "nå" sina elever som har en rad olika problem? Hehe, jag gjorde en pun! =3 Det handlar mycket om att utforska personligheter och deras charm. En lite ovanligare komedi som lånar lite från slice of life boken. Det är också en rolig känsla att se den korta Heine dominera på alla plan likt Sherlock Holmes och hur de fyra prinsarna blir fästa vid honom. Det är också roligt att se fyra personligheter inte bara ligga i kontrast mellan varandra, utan även aktivt blandas ihop till en rolig mix. Det finns även en intressant understory som jag inte går in på här. Riktigt go, rekommenderar varmt. Eromanga-sensei: Masamunes pappa gifter om sig och han får en ny styvsyster, Sagiri. Efter en olycka som lämnar båda syskonen föräldralösa blir Sagiri en NEET och lämnar inte sitt rum. Masamune vill inget hellre än att hon ska komma ut då hon är enda familjen han har. Vid sidan om studierna så är Masamune end light novel författare, och jobbar tillsammans med den begåvade illustratören Eromanga-sensei. Han har dock inte träffat sensei personligen, förrän han av en slump får reda på att hans syster är Eromanga-sensei... Jag tycker att denna har blivit lite orättvist behandlad p.g.a. att folk jämfört den med OreImo. Visst finns det likheter, men det är inte på samma...kan man säga nivå? Om man gillade OreImo så kan man gilla Eromanga också. Serien har sin väg med humorn och de olika karaktärerna. Ja, karaktärerna är olika. Till att börja med så hatar inte alla Masamune på en gång och dusterna mellan honom och Yamada Elf är riktigt roliga. Så ge den en chans och tänk inte för mycket på OreImo så ska du se att det går bra. Hinako Note: Den skygga Hinako från landsbygden flyttar till Tokyo för att lära sig bli bättre att hantera kontakt med andra människor...via teater. En moe-bubblare som många har tappat intresset för verkar det som. Ytterligare en slice of life månne, men med mycket charm. Mycket kärlek har används vid skapandet av animationen då man skiftar smidigt mellan vanligt perspektiv och vad som verkar vara ett halvt-chibi läge.Det är också inte ofta man har en karaktär som gillar att klä ut sig i monsterdräkter och äta böcker. Riktigt skön serie att följa även om det inte fanns på radarn tidigare. Slice of life of the season! Re:Creators: Många serier har haft en handling som kretsat kring karaktärer som sugits in i fiktiva världar, men vad händer om man vänder på konceptet? Vad skulle hända om karaktärer från animé, manga och spel plötsligt får liv i vår värld? Och vad händer när dom blir medvetna att den värld dom hamnar i är hem till deras världars "Gudar"? Högoktanig action med en mix av både science fiction och fantasy. Ett fristående och originellt manus med riktigt grym animation och strider. Lägg till att man blandar från olika genres i och med de olika karaktärer som dyker upp samtidigt som fysikens alla lagar kolliderar och skapar en medryckande intrig. För mig är det Chaika och Gate gånger 2. Älskar det! Bäst hands down! Och musiken är också awesome! Lyssna på det här bara och börja se den sen!
  15. 3 poäng
    Bilden ovanför har jag satt in i inlägget genom att spara bilden på min dator, dragit in den över filbifogningsfältet här på webbsidan, och sedan tryckt på (+)-ikonen för att sätta in bilden i inlägget. Äntligen! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Nu slipper man ladda upp bilder någonstans utanför sajten!
  16. 2 poäng
    Jag reste som sagt till Japan i början av augusti 2017. Resan varade 25 dagar. Jag åkte själv då jag inte hittade någon som hade råd eller möjlighet att hänga med den här gången och jag kände inte för att vänta längre. Det första som mötte mig var en våt vägg av värme... Hade visserligen blivit förvarnad att det skulle vara varmt men ändå... Hu... 32 grader och hög luftfuktighet redan på morgonkvisten och jetlaggad som fan. Kul dag det blev… Lyckades fixa mitt Rail-Pass, köpa biljett och ta mig till ett pendeltåg in mot Tokyo centrum. Skulle bo nära Sky Tree, så mycket hade jag koll på och satt nu och försökte lista ut var jag skulle hoppa av. Hoppar av vid Sky Tree och tar därifrån en taxi till mitt Hostel då jag verkligen inte orkade gå längre än nödvändigt. Det visade sig inte alls ligga långt bort. Hehe… Tokyo är stort... Väldigt stort... Jag tillbringade de första fyra dagarna i Tokyo enligt plan för att sen resa söderut. Det var rätt förvirrande till en början med japanska skyltar överallt och engelskan som funkade sådär. Men skam den som ger sig. Det gav sig till slut och jag vågade ge mig på den lilla japanska jag kunde och man märkte att det uppskattades vilket var kul. Träffade en vän som bor i Tokyo sen två år tillbaka och han tog mig runt en dag. Vi började såklart i Akihabara. Mycket kan man säga om det området och det ÄR ett häftigt ställe helt klart. Jag tror jag bara skrapade lite på ytan och då tillbringade jag ändå totalt två dagar där. Men jag har ändå missat massor som jag skulle vilja se och göra. De stora drakarna (som finns överallt i storstäderna) är Bic Camera och Yodobashi Camera. De elektronikbutikerna får MediaMarkt här hemma att likna en närbutik. 6-7 våningar av hemelektronik, hushållsapparater, datorer och tillbehör, telefoner, spel, leksaker, DVD/BL/CD och en såklart kameror och sån utrustning. (Samt mycket mer) Ett väl värt besöksmål i sig var man än landar här i landet. Bra priser (tax-free + VISA-rabatter). Det som dock slog mig var den stora mängd butiker som sålde begagnade prylar. Figurer framför allt men också samlarkort, spel och div. anime/manga-stuff(/saker). Ofta var det varianten där man fick hyra en monterlåda att ställa upp saker i och så fixade butikspersonalen försäljningen åt dig mot en viss procent. Där fanns mycket av de populäraste figurerna och en hel del annat. Jag letade figurer framför allt och beg. DVD så jag hade inte så stor koll på allt annat då jag mest gick förbi det. Jag handlade ingenting första vändan där, men jag skulle ju ändå hit innan hemresan. Avnjöt härlig mat till billigt pris hela tiden. Oväntat, men uppskattat. Priserna var överlag mycket lägre än jag hade förväntat mig både vad det gäller boende och mat. Även saker i butiker var billigare än tänkt. Mycket beroende på att kursen för Yen/Kronan var klart fördelaktig just nu. Jag som inte är ett sushi-fan har nu ätit den bästa sushin jag någonsin träffat på. Då på en vanlig kedja här i Tokyo, inte nån specialrestaurang. Dessutom till mycket bra priser. 100 yen (7-8 kr) tallriken (2 bitar) och 150 yen för det lite exklusivare. Men det är mer sushiställen hemma i Gävle per kvadratkilometer än i Japan har jag insett. Här hemma tror man att det är okej bara att kunna rulla ihop lite ris till en boll och slänga på en laxskiva och vips har man en bit fin sushi. Icke sa Nicke! Kvalitet kräver sin expert, därav relativt tunnsått med sushi. Ramenställen däremot går det 15 på dussinet här. Tokyo bjöd på mycket häftigt. Events och Gundam i naturlig storlek på Odaiba (Diver City), Onsen ute i nån förort som var fantastisk, mysiga tempel och parker, shopping och icke att förglömma; fyrverkerifestival. Svenska fyrverkerier vi är vana vid här hemma kan slänga sig i väggen. Var på en av de största i Tokyo då jag var där och det var ungefär 1 miljon besökare där bara för att se fyrverkerierna!!! Har aldrig sett så mycket folk på en plats någonsin! Picknickfilt, yukata, något att äta och dricka och så var familjen/vännerna samlade. Fyrverkeriet pågick i 1 timme och 15 minuter… Var genomtänkt och till musik allt som oftast. Mycket trevligt. Resan tog mig sen söderut med Shinkansen (tågnörden i mig hade lilla julafton) till Kyoto där jag började vistelsen med att sitta inne nästan en hel dag och avvakta en tyfon som drog över stan. Kul… Hällregn och 30 grader varmt… Ni kan tänka er den luftfuktigheten. Kyoto var vackert och klart annorlunda än Tokyo. Mer avslappnat på något vis och mycket vackrare, omgivet av berg på tre sidor. De stora begivenheterna här för min del var, förutom de vanligaste turistmålen, Mangamuseet. Hittade det av en slump i en guidebok som jag satt och läste under regnandet och drog iväg dit på en gång. Det var till och med inom gångavstånd från där jag bodde. Kul ställe i en gammal nedlagd skola. Utställning om mangans historia och influenser på dagens japanska samhälle samt såklart manga från 50-talet fram till idag som man fick läsa på plats. I den internationella avdelningen hittade jag faktiskt en del manga på svenska som donerats hit. Är ni i Kyoto så missa inte det här stället! Resan tog mig vidare till Osaka ett par dagar och sen Himeji med sitt enormt vackra (och nyrenoverade) slott som såklart krävde ett besök. Var också uppe i bergen här utanför stan till ett tempelområde som var väldigt rogivande och vackert. Här spelades Den siste Samurajen in med Tom Cruise bland annat så nu har han och jag suttit på samma ställe och sett ut över templet. (Lassiemoment) En skön avkoppling mot stadens hets och ljud. Här var det lugnet som härskade. Inte så mycket folk heller vilket var skönt. Resans sydligaste punkt var Hiroshima. Staden krävde ett besök av flera skäl. Dels fredsparken, minnesmonumenten sen bomben och det tillhörande museet och dels ett besök på Miyajima, kanske en av de vackraste platserna i Japan. En vacker ö utanför stan med ett högt berg och ett väldigt läckert tempel i vattenbrynet och den världsberömda Toriin ute i vattnet som nog ingen har missat. Och så fanns det rådjur… överallt i samhället var de. Klart surrealistiskt att gå in i en affär men först runda rådjuret som stod i dörren och sneglade in. Fick en del snygga bilder i alla fall och det var kul. Tillbringade min födelsedag där på ön och besteg bergets 500 meter (linbana upp till 400m) och det var en prövning i sig i hettan vill jag lova. 100 höjdmeter på snirkliga stigar, små trappor från en liten bergstopp upp till den högsta. Det gick att vrida ur min tröja när jag väl var uppe. Men det var det värt om man hade sett något men såklart så stod jag nu mitt inne i ett moln och såg typ 150 meter åt vardera riktningen. Lyckat… Det skingrade sig så småningom så jag fick lite fin utsikt i alla fall. Hiroshimabombningen ja. Är ni här ska ni gå till museet och se, lära och förstå varför något sånt här aldrig får ske igen. Känslosamt, allvarstyngt och otroligt tillnyktrande var det att se allt, läsa vittnesmål från överlevande och sen såklart stå på Ground Zero och titta uppåt. Såg amerikanska besökare här som var otroligt tagna av stundens allvar och flera var faktiskt tårögda. En lärdom värd resan i sig. Resan norrut igen tog mig tillbaka till Kyoto, jag hade inte sett nog av vad den staden hade att erbjuda och jag tog in på samma kapselhotell/hostel som sist och gav mig genast ut på upptäcksfärder igen. Järnvägsmuseet, bambuskogen, Geishadistriktet mm. men också en dagsutflykt till Nara som flera jag pratat med sagt att jag inte får missa så nu säger jag det här också. Missa inte att besöka Nara när ni är i Japan! Kanske Japans vagga, vem vet, men klart är att här har man hittat de äldsta lämningarna efter människor i landet och troligen låg en av de första huvudstäderna just där. Där finns också världens största enskilda träbyggnad, ett tempel som dessutom innehåller en av de största bronsstatyerna av Buddha i världen. Mäktig byggnad som först inte ser så stor ut då den ser ut som andra tempel man sett tidigare, men när man kommer närmare… Jisses! Här finns det också rådjur... i hundratal! De är överallt i mängder, har aldrig sett så många rådjur samtidigt någon gång och här springer de omkring bland turisterna och snattar godsaker när de kommer åt eller ligger och dåsar i skuggan någonstans. Väldigt annorlunda men kul. Här i stadens centrum finns det ett par gallerior värda att besöka om man vill köpa sig en begagnad Yukata (eller ny för den delen) till ett bra pris. Hittade även en antikaffär som bla. sålde gamla wallscrolls till fantastiska priser. Köpte en vacker sådan som var 170 cm lång och ca 50 cm bred, förpackad i en fin trälåda för säker hemtransport för endast 2000 yen. Det är under 200 kr! Nog ett av de bästa köpen under resan. Innan hemresan så landade jag återigen i Tokyo för att där shoppa och se mer av den härliga staden. Nu gick jag lös på allvar i Akihabara (wohoo!) och på andra ställen jag redan spanat in sedan tidigare. Jag kom över en komplett banduppsättning figurer från K-On! för ynka 1200 kr (5 figurer i skala 1/8) från samma tillverkare som såldes som ett set. Wohoo! Där svaldes den lilla plats jag hade kvar i ryggsäcken. Det slutade med att jag fick köpa en väska till helt enkelt som jag lätt fyllde inför hemresan. Hittade en helt fantastisk shoppinggalleria för nördiga saker som var i klass med Akihabara och som jag rekommenderar varmt då det var koncenterat till en byggnad och lätt att bara gå från butik till butik, våning för våning och dreggla… ehh… ja, ni förstår säkert. Åk hit om ni får chansen! Stället heter Nakano Broadway och är helt underbart. Runtomkring ligger dessutom mängder med andra kul butiker och restauranger. Mer nördigheter då. Tokyo Tower ser man ju i var och varannan animeserie som utspelar sig i Tokyo och varför inte besöka det själv? Kostar en slant att åka upp i och blicka ut över staden men det var det lätt värt när jag var där sent på kvällen. Vyn över stan var magisk i mörkret. Sen finns det en fräck utställning för alla One Piece-fans här. Jag insåg också av en slump när jag satt på tåget söderut att Comiket började dagen efter i Tokyo… Var på vippen att vända om, men höll mig till min plan trots allt. Ett megahäftigt konvent ja, men det får bli nästa resa då jag förhoppningsvis är bättre på japanska och kan ta till mig allt där och mycket mer. Diver City på den konstgjorda ön Odaiba är också fräckt. Ett häftigt område med nöjescenter, spelhallar, gallerior och teknikmuseum samt mycket annat kul. Ett stort område där det hålls events och konserter finns också här och såklart Gundam… :D Ska ni på Ghibli-museet förresten så boka biljetter i GOD TID innan resan för att ens ha en chans att komma in. Utan förbokade biljetter är man chanslös då inget säljs i dörren. Det finns massor att berätta, tipsa om och säga om Tokyo, Japan och shopping såklart och ni som varit där vet vad jag menar, men till er som inte har varit där men längtar dit kan jag bara tipsa om att läsa på innan ni åker och göra en hygglig plan över er resa. Men spika såklart inte allt för det finns mycket man vill göra spontant när man väl är där. Jag läste alltid i min Lonely Planet-bok varje kväll inför nästa mål jag var på väg mot för att se vad för kul jag kunde förvänta mig där. Nätet är också till stor hjälp, där finns bra sidor som Tokyo Cheapo, Japan Guide.com och andra som ger verkligt bra tips på aktiviteter, festivaler och happenings man inte visste om. För min egen del så är chansen stor att jag nog åker dit igen om ett eller två år, men då med sällskap, för det finns så mycket att göra tillsammans med någon eller några som du inte direkt känner för eller kan göra själv. Upplevelser ska delas anser jag, de blir så mycket bättre då. Mata ne! Några tips: Odaiba: https://www.japan-guide.com/e/e3008.html#diver Här kan man roa sig flera dagar utan problem, lätt värt ett besök. Tokyo Cheapo: https://tokyocheapo.com/ Bästa guiden till att ta sig fram billigt i Tokyo, men även för att hitta de där små roliga ställena du inte visste fanns. Japan Guide: https://www.japan-guide.com/ Allmänt bra artiklar och tips Festivalguide: http://www.japanvisitor.com/japanese-festivals/ Missa inte chansen att vara med på en häftig festival. Nakano Broadway: https://www.japan-guide.com/e/e3069.html Akihabaras konkurrent på Otakufronten. Massor av beg. Manga, anime, figurer, dvd mm.
  17. 2 poäng
    Hej, Har tänkt förut att man skulle ta och titta förbi i denna tråd ^.^ Kort om mig: Började kolla som mest på anime sedan 2008. Utöver anime gillar jag även fantasy och sci-fi. Mina favorit animeserier innehåller gärna något av följande teman: fantasy, magi, sci-fi, mecha, historia, postapokalyps, japansk folklore. Spelar även japanska appspel i min smartphone så som Touken Ranbu -Online-, Yume Oukoku to Nemureru 100 Nin no Ouji-sama, Love Live! School Idol Project, Tales of Link. Är på anime.se för att jag delar gärna med mig och hör om andras erfarenheter och rekommendationer av anime, manga, japansk kultur japanskt mat, japanska trädgårdar, japansk historia, japanska resmål, japanska event och allt möjligt om Japan.
  18. 2 poäng
    Okej, så Sound Euphonium, alltså. En KyoAni-serie i ett japanskt gymnasium som handlar om söta tjejer. Efter några oundvikliga K-ON-flashback bestämde jag mig för att kolla in den trots allt; jag var väl sugen på lite high school, och jag hade hört bra saker om den från en Youtubare jag följer. Nu är den förmodligen min favoritserie från studion. Det klickade inte först. Nog var animationen snygg nog att hålla intresset, men jag var inte helt såld på Kumiko som huvudkaraktär. Hon var liksom lite för chill, och efter hennes konversationer med killkompisen kändes det som att hon skulle fall ner i tsundere-träsket. Ännu värre med Kousaka Reina, vars enda existensberättigande verkade vara 'kolla vad kall och hård jag är, är jag inte söt?' Sedan hände den scenen. Ni vet, den på berget, på natten. Då klickade det. Med ens förstod jag vad som var grejen med deras karaktärsdrag, och vad de saknade. Varandra. Kemin mellan dessa två är något av det vackraste jag sett i animeväg på bra länge, och nästan varenda scen när de var tillsammans efter det bjöd på gulligheter som fick mitt gamla animehjärta att smälta till en pöl. Sedan gick det snabbt upp för mig att det inte bara var detta som gjorde serien till en pärla. Som en god slice-of-life serie fanns det många små vardagliga, tankeväckande och hjärtvärmande scener, och helt ärligt förväntade jag mig inte att det skulle bli så känslosamt som det blev. Teman som den desperata viljan att bli bättre, eller svårigheter att handskas med en familj som har en helt andra idéer av vad man borde göra med sitt liv än en själv, är något många av oss nog kan relatera till, och det var ganska många tillfällen som fick mig att reflektera över hur jag själv hade reagerat i karaktärernas ställe. Scenerna mellan Kumiko och hennes storasyster var speciellt slagkraftiga. Lite små tankar om sista avsnittet. En obetydlig men ändå rolig detalj är också att klubben under ett avsnitt spelar på Kyoto-stationen. Precis där jag själv har gått. Precis där jag själv har sett en orkester spela. Det ni!
  19. 2 poäng
    Blir nog inte mer drama än vad som hände i detta avsnitt, om man kan kalla det för dramatiskt. Klassisk formula där något händer i varje avsnitt och det måste lösa det. Om det händer något "överdramatiskt" så sker det i slutet (typ om hon skulle vara tvungen att sluta jobba där men vill inte för dom blivit så kära vänner). Lite väl melankolisk/melodramatisk musik och animationen känns lite ovan men vi får se om den kan leverera. Lustigt att se henne vara hälften fågel genom hela avsnittet.
  20. 2 poäng
    När jag började kolla på Hunter X Hunter 2011 var jag i japan. Mina klasskompisar var heltokiga i den, och nästintill krävde att jag också skulle glo. Jag är glad att jag gav vika, för visst var det så fantastisk som jag fick höra. Det var i princip ännu en fight-shounen, men den kändes på något sätt smartare än andra. Fokuset låg inte på pang bom smack SMAKA PÅ MIN SUPERKRAFT!, utan mer på psykologiska strider. Såklart fanns det superkrafter, men de hade alla regler och villkor de var bundna till, vilket gjorde det lättare att köpa striderna. Det gav en viss oförutsägbarhet som får hela världen att kännas verkligare. Visst fanns det briser: jag ogillade de flesta kvinnliga karaktärerna, som i mångt och mycket kändes som tunna stereotyper, med endast några få undantag. Ibland kändes den också lite väl mörk, som om den försökte se hur mycket edgy de kunde komma undan med. Men i övrigt, mycket bra grejer. När jag kom hem från japan och inte längre kunde diskutera avsnitten med samma människor, tappade jag dock intresset. Jag såg därför aldrig klart arken om chimärmyrorna, och med åren glömde jag i nästan helt bort serien. Tills för en månad sedan, då jag bestämde mig för att kolla igenom rubbet. Idag blev jag klar. Dags att spoil järnet, med andra ord: Jag gillar chimärmyrorna, men jag tyckte att det i många fall drogs ut lite för mycket. I slutändan är det nog den ark jag gillar minst, fast som ironiskt nog har en del av mina favoritstundet. Gons "strid" mot pitou när hon skulle hela Komugi gav mig rysninar. Att de sedan hade en karaktär som Meruem, som i princip är Cell från Dragonball, och ändå lyckads lägga vikten på hans karaktär istället hans för stridskraft förtjänar också applåder. De som kan se slutscenen med honom och Komugi utan att känna någonting alls i hjärtat är officiellt döda inombord. Slutarken då? För vad det var, lyckades de faktiskt avsluta serien på ett helt okej. Ordförarvalet var skoj; att se Leorio, som i stort sett hade försvunnit från serien i ca. 60 avsnitt, drämma till Gons pappa var ytterst tillfredsställande. Alluka... tja, hon funkar väl. Det är väl inte hur otroligt som helst att någon i den världen skulle kunna vara som en ande i lampan. Dock tycker jag att de kunda ha varit mer ingående på hur hennes krafter fungarar; var är det till exempel som hindrar denna obermhärtiga lönnmördarfamilj från att "lära upp" henne att inte prara såvida hon inte blir tillsagd? Mitt största problem är att hon helt plötsligt, denna karaktär som vi inte har hört jota om på sisådär 130 avsnitt, plötsligt är Killuas prio nummer ett. Att han är redo att viga sitt liv till henne, att Gon inte är lika viktig. Sedan har jag aldrig gillar den gamla tropen att "vi är bästa vänner, men nu måste vi gå våra skillda vägar; jag kommer aldrig att glömma dig". Efter allt de varit med om hade jag hellre sett att de fortsatte att resa runt tillsammans, och att Alluka blev en tredje resepartner. Jag ser med spänning fram emot Hunter X Hunter 2043.
  21. 2 poäng
    God argumentation! Men jag känner att jag kanske måste förtydliga en sak. Med hyfsad ljudproduktion så menar jag faktiskt inte studioklassutrustning; ljudkvaliteten kan hålla bruklig nivå med väldigt enkla medel. Jag har två mikrofoner (1, 2) för kring 500-lappen, men jag skulle nog säga att en 50-kronorsmikrofon är tillräckligt bra under rätt förutsättningar: medverkande spelar in sitt eget ljud (för att slippa sönderkomprimering och ljudbortfall genom Skype/Discord/Teamspeak), och man gör inspelningen tillräckligt isolerad (för att slippa ljud från trafik eller diskmaskiner eller en mamma som ropar att man ska gå ut med soporna). När man klipper ihop avsnittet så lägger man fem minuter (max) på att förbehandla varje ljudspår med en volymnormalisering så att allas röster i normalläge samt inklippt musik är lika högljudda, sen lägger man 10 minuter på att ta bort onödiga pauser (Audacity har ett plugin). Är man inte villig att lägga en femtiolapp och en halvtimmes jobb (utöver taltiden) så tycker jag att man är respektlös mot sina eventuella lyssnare. Haha, "Scellans och Klonas animepodd", det hade varit nåt! När jag skrivit ett långt inlägg så kan ni gott räkna med att jag suttit med det i två timmar, ibland så länge att jag blivit helt less på att stirra på texten. Och då menar jag exempelvis kortare "långa" inlägg på kring 1000 ord, sådana som skulle ta 5 minuter att läsa högt. Jag brukar tänka typ "vad vill jag säga i detta stycke?", och när jag bestämt mig så funderar jag på flera olika sätt att säga det, och filar på det en stund – men även senare kan jag fortsätta ändra: sätta in meningar, ta bort meningar, ordval, bilder eller textformatering, eller hela textstycken. Jag utforskar vad jag vill skriva (och ibland även mina egna åsikter) "on the fly", medan jag skriver, och det fungerar nog inte lika bra i diskussionsform. (Eller kanske det skulle kunna? En mer diskussionsorienterad, utforskningsorienterad poddradio. Hm…!) Improvisation är inte min starka sida. Jag är en sån där som kommer på en bra comeback-replik först timtal senare och tänker att "fan, varför sa jag inte så!". Jag tappar lätt tråden när jag pratar. Och jag är ganska dålig – åtminstone långt sämre än vad jag vill vara – på att ta intryck av sådant jag ser och läser och lyssnar på. Så för att jag ska prestera som jag vill när jag ska prata om ett ämne, så måste jag förbereda mig ganska mycket. Ska man prata om en film så räcker det inte för mig att se igenom filmen medan jag äter popcorn och bara lever mig in, utan jag vill nog ta anteckningar under och efter den filmen och sedan tänka ut vad jag har fått ut att prata om; en del saker kommer jag ha tänkt ut även hur jag vill säga dem. Det är typ en stor del till att jag har svårt att hinna spela in något nu, jag skulle inte hinna göra ordentliga förberedelser. (Det skulle ju även tillkomma avsnittsplanering.) Jag vet inte hur det skulle fungera, men det lät som ett intressant frö till något där! Typ att ett avsnitt inte är inspelat på en gång, utan är sammanklippt av mindre snuttar. Små guldkorn ur en serie av interaktioner.
  22. 2 poäng
    Jag ser gärna en podcast eller talkshow där det är lite mer casual än vad Sceleris syftar på. Då skulle även jag kunna tänka mig att medverka. Dock så syftar ju Sceleris främst på en officiell podcast när det gäller kraven. Det känns som ribban är lite för hög när man ska representera Anime.se och det känns som att engagemanget kommer dö ut ganska snabbt och kanske blir resultatet en ganska stel podcast utan personalitet. Man måste ju börja någonstans och en podcast är väl bättre än ingen så länge den är intressant eller rolig oavsett kvaliteten. Jag har verkligen uppskattat de samtal vi haft på Teamspeak eller Discord om anime med mycket banter, ofta efter spelandet på spelhelg eventen som vi haft. Det är synd att vi inte fick inspelat då en viss tjej(legend) på forumet berättade att hon såg på en incest anime med sin broder. Däremot kan jag tänka mig att denne person aldrig hade delat med sig detta om vi satt i en podcast haha. Jag tycker vi inte kan förvänta oss att få igång något om vi ställer krav på att alla som ska vara med måste ha en studio mick och ett externt ljudkort. Jag håller däremot med både Klona och Sceleris att man bör ha en planering. För det är ju viktigt för att hålla igång snacket, undvika onödiga pauser och hålla diskussionen intressant. Man kan hitta på egna segment, gärna något kul som frågesport eller något annat påhitt och givetvis ha med de vanliga som nyheter i anime världen, kommande anime, nuvarande säsongen etc. Men kanske inte lika seriös approach, jag skulle gärna vilja lyssna på en podcast där fokuset kanske var lite mer mot komedi men växlande inslag där det är mera seriöst. Om någon kollade på gamla "Top Gear" så förstår man precis vad jag pratar om. Dom hade sin struktur, gav seriösa reviews om superbilarna och sarkastiska och komiska reviews om de vanligare bilarna. Dom hade sina komiska "gimmicks": "The Cool Wall", testföraren "The Stig" som alltid bar mask och aldrig pratade. Gästerna på showen som alltid fick tävla i "reasonably priced car" osv. Detta är ju en tv-show och jag menar inte att man ska försöka kopiera detta rakt av men jag hoppas att jag fick igenom min poäng. Lyckas man med humorn så har man ett vinnande koncept. Jag skulle kunna sitta och lyssna på Sceleris och Klona prata i en timme om olika teorier om vissa animer som är mer komplicerade eller har oklara slut som t.ex. Ergo Proxy och Code Geass. Ni skriver alltid så utförligt och nyanserat, frågan är hur ni skulle göra ifrån er i en podcast? Kanske Mathjuice skulle provat hålla igång en live talkshow så som han vill ha det medans ni väntar på att köra igång någon riktig hardcore podcast. Kanske är en bra uppvärmning? Tycker inte man behöver tvinga fram avsnitt till några regelbundna deadlines. Utan man kör ett snack när man har samlat på sig tillräckligt med material att prata om och tillräckligt många som kan prata om det. Vi har alla olika smak, är alla olika insatta osv och har olika tider att passa. På discord eller teamspeak så kan den som spelar in ändra volymer på enskilda personer i förväg och på så vis balansera ljudnivån. Förutsatt att den som spelar in har ett separat ljudspår för sin egen mikrofon. Det är mina tankar iallafall... Kör ni hardcore med studiokvalla och allt så kan jag vara eran maskot, arg norrlänning eller testlyssnare Pre-release.
  23. 2 poäng
    Jo, jag såg den på bio (min första animefilm på bio! Wooo!). Det var överraskande många där, runt ett 50-tal personer kanske. Det var nästan löjligt hur visuellt polerad filmen var. Nästan så mycket att det gick till filmens nackdel – alla små detaljer fick mig att vilja pausa hela tiden! Det var lite distraherande! Jag gillade filmen i sig. Typ visuellt 9/10, story och regi 7/10. De största bottennappen tyckte jag var det jag vill kalla för musikvideoinslagen. De bröt filmens flöde, och jag tyckte inte ens att (sång)musiken var särskilt bra. Förutom det så kändes det mer som en redig Mamoru Hosoda-film (typ Summer Wars) än en Ghibli-film. Bättre karakterisering än förut, vilket här dock mest betyder att det uppfyller grundnivå; jag tyckte inte att karaktärerna var särskilt fascinerande. Storyn var mer en fråga om vad som händer med karaktärernas externa värld än vad som händer med deras interna värld. Det var en intressant "extern värld" – medryckande händelseförlopp, bra "plot twist", en del intressanta miljödetaljer typ det tempelmö-relaterade – men den saknade det där "extra" som filmer gärna får ha. Typ särskilda teman (t.ex. om döden som i Children Who Chase Lost Voices) eller mer psykologiska inslag i karakteriseringen (som en av filmens inspirationskällor, den ångestfyllda Inside Mari). Kimi no Na wa blev ju som bekant en superdupersuccé i Japan (och i Sydkorea och i Kina, åtminstone för att vara anime), och efter att ha sett filmen förstår jag äntligen varför: Grundidén med kroppsbyte är kul och frågan om könsidentitet väldigt aktuell, och det att kontrastera storstan mot landsbygden ligger också rätt i tiden i och med avbefolkningen av just den japanska landsbygden. Jag tror att japaner får höra den frågan diskuteras med jämna mellanrum, och det kommer ju också i anime som Sakura Quest. Den är som sagt välgjord, med överlag stark struktur på filmen och maffig, spännande action. Den är blödande sentimental och romantisk, vilket japaner ju särskilt älskar. Det blir väldigt intressant att se vad Shinkais nästa film blir. Han lär ju få ganska lösa tyglar i och med alla intjänade filmmiljoner. I väntan på att få se om filmen för att göra en ordentlig analys, så ger jag Kimi no Na wa betyget 8/10.
  24. 2 poäng
    Amerikanska visuellromanförlaget Sekai Project har ett erbjudande på välgörenhetsbutiken Humble Bundle, där man kan köpa flera av deras spel för valfri summa: För valfritt pris får man: fault - milestone one KARAKARA NEKOPARA Vol. 0 Ame no Marginal -Rain Marginal- För pris över medel (just nu ~10 USD) får man ovanstående plus dessa: NEKOPARA Vol. 1 Idol Magical Girl Chiru Chiru Michiru Part 1 Narcissu 10th Anniversary Anthology Project fault - milestone two side:above Sound of Drop - fall into poison Highway Blossoms Japanese School Life För 12 USD får man ovanstående plus dessa: NEKOPARA Vol. 2 WORLD END ECONOMiCA -complete- Idol Magical Girl Chiru Chiru Michiru Part 2 Memory's Dogma CODE:01 Root Double -Before Crime * After Days- Xtend Edition Sunrider: Liberation Day - Captain's Edition Jag körde på 12 USD för att välgörenhet bla bla. Eftersom jag redan hade en del av spelen så kan jag ge bort mina extraexemplar av följande spel: fault - milestone one fault - milestone two side:above KARAKARA NEKOPARA Vol. 0 NEKOPARA Vol. 1 NEKOPARA Vol. 2 Ame no Marginal -Rain Marginal- Narcissu 10th Anniversary Anthology Project + Season Pass Sound of Drop - fall into poison WORLD END ECONOMiCA episode.01 + episode.02 Den som vill ha något kan säga till! Jag vet egentligen inget om dem, utom att Nekopara är en grej med kattflickor, och den ska få en Kickstarter-finansierad OAV; Narcissu är en deppig berättelse om döende personer, en berättelse som @Saya älskar; och World End Economica är något som skrivits av snubben som skrev Spice & Wolf-böckerna.
  25. 2 poäng
    Uppdateringen överaskade mig men den verkar bra såhär långt. Något som inte verkar fungera är gamla söklänkar och dolda textstycken, se detta inlägget: (Inbeddade länkar!) Knapparna "visa" fungerar inte för mig. Varken på mobilen (Opera för Android), eller på datorn med Opera eller Microsoft Edge. När man klickar på länkarna för förra forumets sökresultat kommer man till en sidan finns inte-sida med felkoden 2S106/1
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×