Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 05/17/15 inom alla områden

  1. 4 poäng
    Det första du måste göra är att hitta närmaste 7-Eleven och käka deras cheeseburgare. Få den uppvärmd. Det är seriöst det godaste man kan äta för bara 200 yen. Japans ambrosia. Allting annat är en parantes i jämförelse. Skämt (?) åsido, mina erfarenheter är i stort sett koncentrerade till Kyoto, då det var där jag bodde, men jag rekommenderar varmt att du strosar omkring i bostadsområdena runt Higashiyama. De små ihopklämda husen, de trånga gränderna, de små lustiga bakgårdarna; det är en atmosfär där som jag inte riktigt kan beskriva. Annars är Kurama en höjdare. Det är en liten by norr om Kyoto, vars största attraktioner är dels ett tempel på ett berg med sjukt fin utsikt, och dels en liten utomhus-onsen. En sån där man skulle ha fått höra ett 'HYOOOO' från någonstans i bakgrunden, hade det varit en anime. Byn i sig består bara av en enda gata, men den är definitivt värd att se. Jag blev också imponerad av Arashiyama. Apberget i all ära, det måste man uppleva, men går man norr (nordöst?) om tågstationen kommer man till ett fält av åkrar. Det var lite smått surrealistiskt att gå direkt från bostadsområdet och ut på landet. Håll utkik efter grönsaksautomaterna. Vill du klättra i berg, så gå upp för Daimonjiyama. Det är någon timme upp, men naturen är fenomenal, och bättre utsikt över Kyoto finns inte. Vad gäller manga finns det vad jag vet enbart på japanska. Jag kan inte minnas att jag hittade något alls på engelska när jag var där. Med det sagt är det värt att besöka Book-Off enbart för att se det enorma utbudet. Man kan också köpa begagnade spel, om man är ute efter något japanexklusivt. Gah, nu längtar jag tillbaks! Nästa år, banne mig.
  2. 3 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  3. 3 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  4. 3 poäng
    Jag drömde att jag på något sätt hade blivit tecknare för Shōnen Jump (mangatidningen där One Piece går), fastän jag inte kan teckna (vilket jag också tänkte), och därför närvarade på ett möte för nya tecknare. Vi var kanske ~10 stycken som satt vid ett litet konferensbord i ett litet rum som kändes som ett nedgånget fikarum. Och vem tror ni kommer in genom dörren om inte självaste Masashi Kishimoto, skaparen av Naruto! Han hade ju redan avslutat sin serie, så han kom in på Shōnen Jump-kontoren antingen för något mindre ärende eller bara för att hälsa på. Och då tänkte han säga hej till oss "rookies". Fastän jag säger "Masashi Kishimoto" så skilde han sig en del från verkligheten: han var drygt 10 cm längre än mig (istället för 10 cm kortare som på riktigt), och drygt 10 år yngre än mig (istället för 10 år äldre som på riktigt). Och i ansiktet såg han ut precis som Naruto. Alltså som den mangatecknade mangafiguren. Men han hade ett varmt, fast handslag och goda "lycka till"-ord. Men medan det var en överraskning för mig så hade de andra tecknarna väntat på honom, så de hade tagit fram saker för honom att signera! Typ en Naruto-pocket, såna grejer. Jag hade en orelaterad manga med mig (minns inte vilken) och det dög ju inte… Men kanske visitkort eller nåt då? Jag tog fram min märkligt rymliga plånbok – och såg att jag ju hade med mig små kort! Typ 5x7 cm i papp eller i urfräst metall. De flesta korten var av Evangelion. Jag bestämde mig för att Kishimoto skulle få signera mitt Asuka-pinupkort. Jag tror att min hjärna på kudden hade börjat tänka på honom som Hideaki Anno, så det gick väl an. Men det bästa av de 10-20 kort jag hade i plånboken var ett litet kort med en bild av en generisk kvinnlig animeidol och texten "I'M DATING THE SAME IDOL AS MY 10-YEAR OLD DAUGHTER". Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, fråga mig inte vad det betyder. Allt jag vet är: jag vill göra en T-tröja eller nåt av det där! Alltså en idol som dottern också är ihop med, inte ihop med en dotter som själv är idol.
  5. 3 poäng
    Såg klart Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag har inte sett den sedan den sändes, för tio år sedan. (Tio år? Herregud.) I början av serien var jag skeptisk, men efter några avsnitt var jag fast. Det var vi många som var. Serien skapade så många memer och minnesvärda citat, och satte djupa spår i animefandom världen runt. Det kändes lite nervöst att se om. Denna gång såg jag med min bror, som inte hade sett den förut. Var den så bra som jag mindes? Svar: ja. Absolut. Gurren Lagann har så mycket fantasi och energi och humor och värme och goda budskap; lekfull design av karaktärer och robotar och djur, toppenmusik, skarpa teckningar och starka färger, högklassanimation med spännande regi, bra karaktärer och karakterisering (Nia var t.o.m. bättre än jag kom ihåg henne!), stark manusstruktur. Man dras så mycket in i berättelsen och figurernas öden, och slutet är så fantastiskt tillfredsställande och bitterljuvt och välförtjänt. Genuint rörande. 2007 gav jag Gurren Lagann betyget 9/10. 2017 ger jag Gurren Lagann betyget 9/10.
  6. 3 poäng
    Så här skrev en yngre Hikari no Hohenheim en Januari-dag 2010 angående anime-serien Sasameki Koto: Idag, ca. 7 och ett halvt år senare, har jag läst klart mangan-versionen. Och... herre jösses. Vad jag trodde inte skulle bli mer än en kort titt för skoj skull, tog mig istället på en emotionell berg-och-dalbana som slutade med en helt oväntad sucker punch rakt i känslorna. Saker och ting är INTE som jag minns det. Humorn är visserligen fortfarande densamma, men dels är tempot snabbare i mangavarianten, och dels har min tolerans för japanska sämhällsnormer ökat markant. Handlingen är förvisso inte perfekt, och karaktärernas motivationer påminner mig ofta om varför jag avkydde animen så mycket. Vissa delar av handlingen var förvirrande, andra rentav tråkiga. Men i slutändan, till skillnad från animen, så brydde jag mig. Sumika och Kazama kändes som riktiga personer med riktiga problem, präglade av sin riktiga omgivning, och jag ville se dem utvecklas, överkomma sina hinder. Jag visste redan innan hur det skulle sluta mellan dem--ironiskt nog så vad det att jag spoilade mig själv när jag såg sista volymen i Sci-Fi-bokhandeln som gjorde mig nyfiken nog att börja läsa överhuvudtaget--men resan dit lyckades överraska mig vid varje steg. Detta toppat med en riktigt fin tecknarstil, och ett avslut som (spoiler?) levererar precis allt vad jag saknade från animen, och jag är faktiskt redo att ge Sasameki Koto (mangan) en: 8/10. En riktigt bra serie som på (nästan) alla vis gör flickromansen rättvisa.
  7. 3 poäng
    En uppdatering nu på vad jag hittils sett när vi nu börjar se slutet av säsongen: Seven Mortal Sins: Ärkeängeln Lucifer är arrogant och allmänt uppkäftig (kan nog tro med det namnet), så pass så att ärkengeln Michaelus blir less och korsfäster Lucifer och skickar henne ner till helvetet. Där svär hon på att besegra alla de sju dödliga synderna för att...ja, varför vet jag inte. För att hon kan? För att hon är less? Det här är säsongens värsta serie, och jag kan nog gå så långt och säga att detta är den sämsta serie jag någonsin sett. Animationen känns billig, storyn är stendum, den kretsar kring fanservice men det tillför ingenting och karaktärerna är så irriterande. Speciellt Leviathan. Så jäkla jobbig! Precis som Super Sonico så skulle denna ha stannat vid figurstadiet, för det finns ingenting att bygga en serie på här. Utter garbage! The IDOLM@STER Cinderella Girls Gekijou: Vi följer idolerna från 346 Production på deras små upptåg. Det är en spinoff på Cinderella Girls, men dom glömde nämna att det innebär inte bara animén, utan även från mobilspelet. Så det kommer finnas många obekanta ansikten som dyker upp och helt plötsligt ska underhålla en. Annars händer inte så mycket speciellt i varje avsnitt men det har skapats ett underliggande tema av att alla är lite småkära i "Producer-san". Det känns lite skumt när tjejerna beter sig annorlunda utifrån det man har sett från serien bara för att sen ha en "skolgårdsflört" med en medelålders man. Känns lite skumt, även om det inte går för hårt på så är det ändå lite creepy... The Royal Tutor: Professor Heine får i uppdrag att förbereda Grannzreichs fyra kronprinsar till att vara redo att överta den kungliga tronen en dag. Men hur ska den kortvuxne läraren "nå" sina elever som har en rad olika problem? Hehe, jag gjorde en pun! =3 Det handlar mycket om att utforska personligheter och deras charm. En lite ovanligare komedi som lånar lite från slice of life boken. Det är också en rolig känsla att se den korta Heine dominera på alla plan likt Sherlock Holmes och hur de fyra prinsarna blir fästa vid honom. Det är också roligt att se fyra personligheter inte bara ligga i kontrast mellan varandra, utan även aktivt blandas ihop till en rolig mix. Det finns även en intressant understory som jag inte går in på här. Riktigt go, rekommenderar varmt. Eromanga-sensei: Masamunes pappa gifter om sig och han får en ny styvsyster, Sagiri. Efter en olycka som lämnar båda syskonen föräldralösa blir Sagiri en NEET och lämnar inte sitt rum. Masamune vill inget hellre än att hon ska komma ut då hon är enda familjen han har. Vid sidan om studierna så är Masamune end light novel författare, och jobbar tillsammans med den begåvade illustratören Eromanga-sensei. Han har dock inte träffat sensei personligen, förrän han av en slump får reda på att hans syster är Eromanga-sensei... Jag tycker att denna har blivit lite orättvist behandlad p.g.a. att folk jämfört den med OreImo. Visst finns det likheter, men det är inte på samma...kan man säga nivå? Om man gillade OreImo så kan man gilla Eromanga också. Serien har sin väg med humorn och de olika karaktärerna. Ja, karaktärerna är olika. Till att börja med så hatar inte alla Masamune på en gång och dusterna mellan honom och Yamada Elf är riktigt roliga. Så ge den en chans och tänk inte för mycket på OreImo så ska du se att det går bra. Hinako Note: Den skygga Hinako från landsbygden flyttar till Tokyo för att lära sig bli bättre att hantera kontakt med andra människor...via teater. En moe-bubblare som många har tappat intresset för verkar det som. Ytterligare en slice of life månne, men med mycket charm. Mycket kärlek har används vid skapandet av animationen då man skiftar smidigt mellan vanligt perspektiv och vad som verkar vara ett halvt-chibi läge.Det är också inte ofta man har en karaktär som gillar att klä ut sig i monsterdräkter och äta böcker. Riktigt skön serie att följa även om det inte fanns på radarn tidigare. Slice of life of the season! Re:Creators: Många serier har haft en handling som kretsat kring karaktärer som sugits in i fiktiva världar, men vad händer om man vänder på konceptet? Vad skulle hända om karaktärer från animé, manga och spel plötsligt får liv i vår värld? Och vad händer när dom blir medvetna att den värld dom hamnar i är hem till deras världars "Gudar"? Högoktanig action med en mix av både science fiction och fantasy. Ett fristående och originellt manus med riktigt grym animation och strider. Lägg till att man blandar från olika genres i och med de olika karaktärer som dyker upp samtidigt som fysikens alla lagar kolliderar och skapar en medryckande intrig. För mig är det Chaika och Gate gånger 2. Älskar det! Bäst hands down! Och musiken är också awesome! Lyssna på det här bara och börja se den sen!
  8. 3 poäng
    Bilden ovanför har jag satt in i inlägget genom att spara bilden på min dator, dragit in den över filbifogningsfältet här på webbsidan, och sedan tryckt på (+)-ikonen för att sätta in bilden i inlägget. Äntligen! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Nu slipper man ladda upp bilder någonstans utanför sajten!
  9. 2 poäng
  10. 2 poäng
    Jag har gjort så att det slumpas mellan nio olika säsongsaktuella bakgrunder; total storlek för alla är 2 MB, så i och med caching borde det väl inte bli något vidare besvär för någon, men om det blir det, klaga då hos mig.
  11. 2 poäng
    Jag reste som sagt till Japan i början av augusti 2017. Resan varade 25 dagar. Jag åkte själv då jag inte hittade någon som hade råd eller möjlighet att hänga med den här gången och jag kände inte för att vänta längre. Det första som mötte mig var en våt vägg av värme... Hade visserligen blivit förvarnad att det skulle vara varmt men ändå... Hu... 32 grader och hög luftfuktighet redan på morgonkvisten och jetlaggad som fan. Kul dag det blev… Lyckades fixa mitt Rail-Pass, köpa biljett och ta mig till ett pendeltåg in mot Tokyo centrum. Skulle bo nära Sky Tree, så mycket hade jag koll på och satt nu och försökte lista ut var jag skulle hoppa av. Hoppar av vid Sky Tree och tar därifrån en taxi till mitt Hostel då jag verkligen inte orkade gå längre än nödvändigt. Det visade sig inte alls ligga långt bort. Hehe… Tokyo är stort... Väldigt stort... Jag tillbringade de första fyra dagarna i Tokyo enligt plan för att sen resa söderut. Det var rätt förvirrande till en början med japanska skyltar överallt och engelskan som funkade sådär. Men skam den som ger sig. Det gav sig till slut och jag vågade ge mig på den lilla japanska jag kunde och man märkte att det uppskattades vilket var kul. Träffade en vän som bor i Tokyo sen två år tillbaka och han tog mig runt en dag. Vi började såklart i Akihabara. Mycket kan man säga om det området och det ÄR ett häftigt ställe helt klart. Jag tror jag bara skrapade lite på ytan och då tillbringade jag ändå totalt två dagar där. Men jag har ändå missat massor som jag skulle vilja se och göra. De stora drakarna (som finns överallt i storstäderna) är Bic Camera och Yodobashi Camera. De elektronikbutikerna får MediaMarkt här hemma att likna en närbutik. 6-7 våningar av hemelektronik, hushållsapparater, datorer och tillbehör, telefoner, spel, leksaker, DVD/BL/CD och en såklart kameror och sån utrustning. (Samt mycket mer) Ett väl värt besöksmål i sig var man än landar här i landet. Bra priser (tax-free + VISA-rabatter). Det som dock slog mig var den stora mängd butiker som sålde begagnade prylar. Figurer framför allt men också samlarkort, spel och div. anime/manga-stuff(/saker). Ofta var det varianten där man fick hyra en monterlåda att ställa upp saker i och så fixade butikspersonalen försäljningen åt dig mot en viss procent. Där fanns mycket av de populäraste figurerna och en hel del annat. Jag letade figurer framför allt och beg. DVD så jag hade inte så stor koll på allt annat då jag mest gick förbi det. Jag handlade ingenting första vändan där, men jag skulle ju ändå hit innan hemresan. Avnjöt härlig mat till billigt pris hela tiden. Oväntat, men uppskattat. Priserna var överlag mycket lägre än jag hade förväntat mig både vad det gäller boende och mat. Även saker i butiker var billigare än tänkt. Mycket beroende på att kursen för Yen/Kronan var klart fördelaktig just nu. Jag som inte är ett sushi-fan har nu ätit den bästa sushin jag någonsin träffat på. Då på en vanlig kedja här i Tokyo, inte nån specialrestaurang. Dessutom till mycket bra priser. 100 yen (7-8 kr) tallriken (2 bitar) och 150 yen för det lite exklusivare. Men det är mer sushiställen hemma i Gävle per kvadratkilometer än i Japan har jag insett. Här hemma tror man att det är okej bara att kunna rulla ihop lite ris till en boll och slänga på en laxskiva och vips har man en bit fin sushi. Icke sa Nicke! Kvalitet kräver sin expert, därav relativt tunnsått med sushi. Ramenställen däremot går det 15 på dussinet här. Tokyo bjöd på mycket häftigt. Events och Gundam i naturlig storlek på Odaiba (Diver City), Onsen ute i nån förort som var fantastisk, mysiga tempel och parker, shopping och icke att förglömma; fyrverkerifestival. Svenska fyrverkerier vi är vana vid här hemma kan slänga sig i väggen. Var på en av de största i Tokyo då jag var där och det var ungefär 1 miljon besökare där bara för att se fyrverkerierna!!! Har aldrig sett så mycket folk på en plats någonsin! Picknickfilt, yukata, något att äta och dricka och så var familjen/vännerna samlade. Fyrverkeriet pågick i 1 timme och 15 minuter… Var genomtänkt och till musik allt som oftast. Mycket trevligt. Resan tog mig sen söderut med Shinkansen (tågnörden i mig hade lilla julafton) till Kyoto där jag började vistelsen med att sitta inne nästan en hel dag och avvakta en tyfon som drog över stan. Kul… Hällregn och 30 grader varmt… Ni kan tänka er den luftfuktigheten. Kyoto var vackert och klart annorlunda än Tokyo. Mer avslappnat på något vis och mycket vackrare, omgivet av berg på tre sidor. De stora begivenheterna här för min del var, förutom de vanligaste turistmålen, Mangamuseet. Hittade det av en slump i en guidebok som jag satt och läste under regnandet och drog iväg dit på en gång. Det var till och med inom gångavstånd från där jag bodde. Kul ställe i en gammal nedlagd skola. Utställning om mangans historia och influenser på dagens japanska samhälle samt såklart manga från 50-talet fram till idag som man fick läsa på plats. I den internationella avdelningen hittade jag faktiskt en del manga på svenska som donerats hit. Är ni i Kyoto så missa inte det här stället! Resan tog mig vidare till Osaka ett par dagar och sen Himeji med sitt enormt vackra (och nyrenoverade) slott som såklart krävde ett besök. Var också uppe i bergen här utanför stan till ett tempelområde som var väldigt rogivande och vackert. Här spelades Den siste Samurajen in med Tom Cruise bland annat så nu har han och jag suttit på samma ställe och sett ut över templet. (Lassiemoment) En skön avkoppling mot stadens hets och ljud. Här var det lugnet som härskade. Inte så mycket folk heller vilket var skönt. Resans sydligaste punkt var Hiroshima. Staden krävde ett besök av flera skäl. Dels fredsparken, minnesmonumenten sen bomben och det tillhörande museet och dels ett besök på Miyajima, kanske en av de vackraste platserna i Japan. En vacker ö utanför stan med ett högt berg och ett väldigt läckert tempel i vattenbrynet och den världsberömda Toriin ute i vattnet som nog ingen har missat. Och så fanns det rådjur… överallt i samhället var de. Klart surrealistiskt att gå in i en affär men först runda rådjuret som stod i dörren och sneglade in. Fick en del snygga bilder i alla fall och det var kul. Tillbringade min födelsedag där på ön och besteg bergets 500 meter (linbana upp till 400m) och det var en prövning i sig i hettan vill jag lova. 100 höjdmeter på snirkliga stigar, små trappor från en liten bergstopp upp till den högsta. Det gick att vrida ur min tröja när jag väl var uppe. Men det var det värt om man hade sett något men såklart så stod jag nu mitt inne i ett moln och såg typ 150 meter åt vardera riktningen. Lyckat… Det skingrade sig så småningom så jag fick lite fin utsikt i alla fall. Hiroshimabombningen ja. Är ni här ska ni gå till museet och se, lära och förstå varför något sånt här aldrig får ske igen. Känslosamt, allvarstyngt och otroligt tillnyktrande var det att se allt, läsa vittnesmål från överlevande och sen såklart stå på Ground Zero och titta uppåt. Såg amerikanska besökare här som var otroligt tagna av stundens allvar och flera var faktiskt tårögda. En lärdom värd resan i sig. Resan norrut igen tog mig tillbaka till Kyoto, jag hade inte sett nog av vad den staden hade att erbjuda och jag tog in på samma kapselhotell/hostel som sist och gav mig genast ut på upptäcksfärder igen. Järnvägsmuseet, bambuskogen, Geishadistriktet mm. men också en dagsutflykt till Nara som flera jag pratat med sagt att jag inte får missa så nu säger jag det här också. Missa inte att besöka Nara när ni är i Japan! Kanske Japans vagga, vem vet, men klart är att här har man hittat de äldsta lämningarna efter människor i landet och troligen låg en av de första huvudstäderna just där. Där finns också världens största enskilda träbyggnad, ett tempel som dessutom innehåller en av de största bronsstatyerna av Buddha i världen. Mäktig byggnad som först inte ser så stor ut då den ser ut som andra tempel man sett tidigare, men när man kommer närmare… Jisses! Här finns det också rådjur... i hundratal! De är överallt i mängder, har aldrig sett så många rådjur samtidigt någon gång och här springer de omkring bland turisterna och snattar godsaker när de kommer åt eller ligger och dåsar i skuggan någonstans. Väldigt annorlunda men kul. Här i stadens centrum finns det ett par gallerior värda att besöka om man vill köpa sig en begagnad Yukata (eller ny för den delen) till ett bra pris. Hittade även en antikaffär som bla. sålde gamla wallscrolls till fantastiska priser. Köpte en vacker sådan som var 170 cm lång och ca 50 cm bred, förpackad i en fin trälåda för säker hemtransport för endast 2000 yen. Det är under 200 kr! Nog ett av de bästa köpen under resan. Innan hemresan så landade jag återigen i Tokyo för att där shoppa och se mer av den härliga staden. Nu gick jag lös på allvar i Akihabara (wohoo!) och på andra ställen jag redan spanat in sedan tidigare. Jag kom över en komplett banduppsättning figurer från K-On! för ynka 1200 kr (5 figurer i skala 1/8) från samma tillverkare som såldes som ett set. Wohoo! Där svaldes den lilla plats jag hade kvar i ryggsäcken. Det slutade med att jag fick köpa en väska till helt enkelt som jag lätt fyllde inför hemresan. Hittade en helt fantastisk shoppinggalleria för nördiga saker som var i klass med Akihabara och som jag rekommenderar varmt då det var koncenterat till en byggnad och lätt att bara gå från butik till butik, våning för våning och dreggla… ehh… ja, ni förstår säkert. Åk hit om ni får chansen! Stället heter Nakano Broadway och är helt underbart. Runtomkring ligger dessutom mängder med andra kul butiker och restauranger. Mer nördigheter då. Tokyo Tower ser man ju i var och varannan animeserie som utspelar sig i Tokyo och varför inte besöka det själv? Kostar en slant att åka upp i och blicka ut över staden men det var det lätt värt när jag var där sent på kvällen. Vyn över stan var magisk i mörkret. Sen finns det en fräck utställning för alla One Piece-fans här. Jag insåg också av en slump när jag satt på tåget söderut att Comiket började dagen efter i Tokyo… Var på vippen att vända om, men höll mig till min plan trots allt. Ett megahäftigt konvent ja, men det får bli nästa resa då jag förhoppningsvis är bättre på japanska och kan ta till mig allt där och mycket mer. Diver City på den konstgjorda ön Odaiba är också fräckt. Ett häftigt område med nöjescenter, spelhallar, gallerior och teknikmuseum samt mycket annat kul. Ett stort område där det hålls events och konserter finns också här och såklart Gundam… :D Ska ni på Ghibli-museet förresten så boka biljetter i GOD TID innan resan för att ens ha en chans att komma in. Utan förbokade biljetter är man chanslös då inget säljs i dörren. Det finns massor att berätta, tipsa om och säga om Tokyo, Japan och shopping såklart och ni som varit där vet vad jag menar, men till er som inte har varit där men längtar dit kan jag bara tipsa om att läsa på innan ni åker och göra en hygglig plan över er resa. Men spika såklart inte allt för det finns mycket man vill göra spontant när man väl är där. Jag läste alltid i min Lonely Planet-bok varje kväll inför nästa mål jag var på väg mot för att se vad för kul jag kunde förvänta mig där. Nätet är också till stor hjälp, där finns bra sidor som Tokyo Cheapo, Japan Guide.com och andra som ger verkligt bra tips på aktiviteter, festivaler och happenings man inte visste om. För min egen del så är chansen stor att jag nog åker dit igen om ett eller två år, men då med sällskap, för det finns så mycket att göra tillsammans med någon eller några som du inte direkt känner för eller kan göra själv. Upplevelser ska delas anser jag, de blir så mycket bättre då. Mata ne! Några tips: Odaiba: https://www.japan-guide.com/e/e3008.html#diver Här kan man roa sig flera dagar utan problem, lätt värt ett besök. Tokyo Cheapo: https://tokyocheapo.com/ Bästa guiden till att ta sig fram billigt i Tokyo, men även för att hitta de där små roliga ställena du inte visste fanns. Japan Guide: https://www.japan-guide.com/ Allmänt bra artiklar och tips Festivalguide: http://www.japanvisitor.com/japanese-festivals/ Missa inte chansen att vara med på en häftig festival. Nakano Broadway: https://www.japan-guide.com/e/e3069.html Akihabaras konkurrent på Otakufronten. Massor av beg. Manga, anime, figurer, dvd mm.
  12. 2 poäng
    Jag har grubblat över att prova på att ha en podcast. Bara en sån ljudchatt där jag har en ursäkt att prata om ett intresse med personer som delar detta intresse i en och en halv-två timmar ungefär en eller ett par gånger i månaden. Jag vet att det redan finns Jam (även om jag inte hört så mycket från dom just nu), men det skadar inte att ha fler. En som är mer av communityt för communityt, där gästerna är medlemmar av detta forum. Vi pratar om förra säsongen, kommande säsong, nuvarande säsong, nostalgi, dåliga serier, klichéer och sen så packas det ihop till ett best of vid årsskiftet. =3 Så det jag undrar nu är om det skulle finnas intresse av att delta i ett sådant um...evenemang, kan man kalla det? Etablissemang? Finns det intresse att vara med helt enkelt?
  13. 2 poäng
    Det blev nog ett missförstånd i hur jag beskrev min vision. Jag börjar om: Säg att jag skapar en tråd dedikerad till podcasten som berättar att detta datum, denna tid ska det ske och här är en lista på vad temat blir då men punkter på vad gäster kanske vill ta upp. Så manus hamnar hos programledaren (mig) och fungerar mer som en punktlista att driva samtalen om det stannar upp. Planen är en öppen diskussion men med viss styrning i nödfall. Detta sker via en livesändning på Twitch där jag innan sändning kan kontrollera aspekter som ljudnivåer och därefter enkelt klippa ihop det till en video och/eller ljudfil. Så det som egentligen sökes är folk som gillar att prata med en trött-snart-30-årig-slice-of-life-nörd om varför det finns bröstavundsjuka bland kvinnor i serierna eller varför Re:Creators har bästa soundtracket någonsin. Det är typ planen. Det mesta jobbet hamnar då hos mig och det enda jag egentligen efterfrågar är lite av någons tid att slänga ihop något som vi varit med och bidragit till. Ungefär...
  14. 2 poäng
    När jag började kolla på Hunter X Hunter 2011 var jag i japan. Mina klasskompisar var heltokiga i den, och nästintill krävde att jag också skulle glo. Jag är glad att jag gav vika, för visst var det så fantastisk som jag fick höra. Det var i princip ännu en fight-shounen, men den kändes på något sätt smartare än andra. Fokuset låg inte på pang bom smack SMAKA PÅ MIN SUPERKRAFT!, utan mer på psykologiska strider. Såklart fanns det superkrafter, men de hade alla regler och villkor de var bundna till, vilket gjorde det lättare att köpa striderna. Det gav en viss oförutsägbarhet som får hela världen att kännas verkligare. Visst fanns det briser: jag ogillade de flesta kvinnliga karaktärerna, som i mångt och mycket kändes som tunna stereotyper, med endast några få undantag. Ibland kändes den också lite väl mörk, som om den försökte se hur mycket edgy de kunde komma undan med. Men i övrigt, mycket bra grejer. När jag kom hem från japan och inte längre kunde diskutera avsnitten med samma människor, tappade jag dock intresset. Jag såg därför aldrig klart arken om chimärmyrorna, och med åren glömde jag i nästan helt bort serien. Tills för en månad sedan, då jag bestämde mig för att kolla igenom rubbet. Idag blev jag klar. Dags att spoil järnet, med andra ord: Jag gillar chimärmyrorna, men jag tyckte att det i många fall drogs ut lite för mycket. I slutändan är det nog den ark jag gillar minst, fast som ironiskt nog har en del av mina favoritstundet. Gons "strid" mot pitou när hon skulle hela Komugi gav mig rysninar. Att de sedan hade en karaktär som Meruem, som i princip är Cell från Dragonball, och ändå lyckads lägga vikten på hans karaktär istället hans för stridskraft förtjänar också applåder. De som kan se slutscenen med honom och Komugi utan att känna någonting alls i hjärtat är officiellt döda inombord. Slutarken då? För vad det var, lyckades de faktiskt avsluta serien på ett helt okej. Ordförarvalet var skoj; att se Leorio, som i stort sett hade försvunnit från serien i ca. 60 avsnitt, drämma till Gons pappa var ytterst tillfredsställande. Alluka... tja, hon funkar väl. Det är väl inte hur otroligt som helst att någon i den världen skulle kunna vara som en ande i lampan. Dock tycker jag att de kunda ha varit mer ingående på hur hennes krafter fungarar; var är det till exempel som hindrar denna obermhärtiga lönnmördarfamilj från att "lära upp" henne att inte prara såvida hon inte blir tillsagd? Mitt största problem är att hon helt plötsligt, denna karaktär som vi inte har hört jota om på sisådär 130 avsnitt, plötsligt är Killuas prio nummer ett. Att han är redo att viga sitt liv till henne, att Gon inte är lika viktig. Sedan har jag aldrig gillar den gamla tropen att "vi är bästa vänner, men nu måste vi gå våra skillda vägar; jag kommer aldrig att glömma dig". Efter allt de varit med om hade jag hellre sett att de fortsatte att resa runt tillsammans, och att Alluka blev en tredje resepartner. Jag ser med spänning fram emot Hunter X Hunter 2043.
  15. 2 poäng
    God argumentation! Men jag känner att jag kanske måste förtydliga en sak. Med hyfsad ljudproduktion så menar jag faktiskt inte studioklassutrustning; ljudkvaliteten kan hålla bruklig nivå med väldigt enkla medel. Jag har två mikrofoner (1, 2) för kring 500-lappen, men jag skulle nog säga att en 50-kronorsmikrofon är tillräckligt bra under rätt förutsättningar: medverkande spelar in sitt eget ljud (för att slippa sönderkomprimering och ljudbortfall genom Skype/Discord/Teamspeak), och man gör inspelningen tillräckligt isolerad (för att slippa ljud från trafik eller diskmaskiner eller en mamma som ropar att man ska gå ut med soporna). När man klipper ihop avsnittet så lägger man fem minuter (max) på att förbehandla varje ljudspår med en volymnormalisering så att allas röster i normalläge samt inklippt musik är lika högljudda, sen lägger man 10 minuter på att ta bort onödiga pauser (Audacity har ett plugin). Är man inte villig att lägga en femtiolapp och en halvtimmes jobb (utöver taltiden) så tycker jag att man är respektlös mot sina eventuella lyssnare. Haha, "Scellans och Klonas animepodd", det hade varit nåt! När jag skrivit ett långt inlägg så kan ni gott räkna med att jag suttit med det i två timmar, ibland så länge att jag blivit helt less på att stirra på texten. Och då menar jag exempelvis kortare "långa" inlägg på kring 1000 ord, sådana som skulle ta 5 minuter att läsa högt. Jag brukar tänka typ "vad vill jag säga i detta stycke?", och när jag bestämt mig så funderar jag på flera olika sätt att säga det, och filar på det en stund – men även senare kan jag fortsätta ändra: sätta in meningar, ta bort meningar, ordval, bilder eller textformatering, eller hela textstycken. Jag utforskar vad jag vill skriva (och ibland även mina egna åsikter) "on the fly", medan jag skriver, och det fungerar nog inte lika bra i diskussionsform. (Eller kanske det skulle kunna? En mer diskussionsorienterad, utforskningsorienterad poddradio. Hm…!) Improvisation är inte min starka sida. Jag är en sån där som kommer på en bra comeback-replik först timtal senare och tänker att "fan, varför sa jag inte så!". Jag tappar lätt tråden när jag pratar. Och jag är ganska dålig – åtminstone långt sämre än vad jag vill vara – på att ta intryck av sådant jag ser och läser och lyssnar på. Så för att jag ska prestera som jag vill när jag ska prata om ett ämne, så måste jag förbereda mig ganska mycket. Ska man prata om en film så räcker det inte för mig att se igenom filmen medan jag äter popcorn och bara lever mig in, utan jag vill nog ta anteckningar under och efter den filmen och sedan tänka ut vad jag har fått ut att prata om; en del saker kommer jag ha tänkt ut även hur jag vill säga dem. Det är typ en stor del till att jag har svårt att hinna spela in något nu, jag skulle inte hinna göra ordentliga förberedelser. (Det skulle ju även tillkomma avsnittsplanering.) Jag vet inte hur det skulle fungera, men det lät som ett intressant frö till något där! Typ att ett avsnitt inte är inspelat på en gång, utan är sammanklippt av mindre snuttar. Små guldkorn ur en serie av interaktioner.
  16. 2 poäng
    Jag ser gärna en podcast eller talkshow där det är lite mer casual än vad Sceleris syftar på. Då skulle även jag kunna tänka mig att medverka. Dock så syftar ju Sceleris främst på en officiell podcast när det gäller kraven. Det känns som ribban är lite för hög när man ska representera Anime.se och det känns som att engagemanget kommer dö ut ganska snabbt och kanske blir resultatet en ganska stel podcast utan personalitet. Man måste ju börja någonstans och en podcast är väl bättre än ingen så länge den är intressant eller rolig oavsett kvaliteten. Jag har verkligen uppskattat de samtal vi haft på Teamspeak eller Discord om anime med mycket banter, ofta efter spelandet på spelhelg eventen som vi haft. Det är synd att vi inte fick inspelat då en viss tjej(legend) på forumet berättade att hon såg på en incest anime med sin broder. Däremot kan jag tänka mig att denne person aldrig hade delat med sig detta om vi satt i en podcast haha. Jag tycker vi inte kan förvänta oss att få igång något om vi ställer krav på att alla som ska vara med måste ha en studio mick och ett externt ljudkort. Jag håller däremot med både Klona och Sceleris att man bör ha en planering. För det är ju viktigt för att hålla igång snacket, undvika onödiga pauser och hålla diskussionen intressant. Man kan hitta på egna segment, gärna något kul som frågesport eller något annat påhitt och givetvis ha med de vanliga som nyheter i anime världen, kommande anime, nuvarande säsongen etc. Men kanske inte lika seriös approach, jag skulle gärna vilja lyssna på en podcast där fokuset kanske var lite mer mot komedi men växlande inslag där det är mera seriöst. Om någon kollade på gamla "Top Gear" så förstår man precis vad jag pratar om. Dom hade sin struktur, gav seriösa reviews om superbilarna och sarkastiska och komiska reviews om de vanligare bilarna. Dom hade sina komiska "gimmicks": "The Cool Wall", testföraren "The Stig" som alltid bar mask och aldrig pratade. Gästerna på showen som alltid fick tävla i "reasonably priced car" osv. Detta är ju en tv-show och jag menar inte att man ska försöka kopiera detta rakt av men jag hoppas att jag fick igenom min poäng. Lyckas man med humorn så har man ett vinnande koncept. Jag skulle kunna sitta och lyssna på Sceleris och Klona prata i en timme om olika teorier om vissa animer som är mer komplicerade eller har oklara slut som t.ex. Ergo Proxy och Code Geass. Ni skriver alltid så utförligt och nyanserat, frågan är hur ni skulle göra ifrån er i en podcast? Kanske Mathjuice skulle provat hålla igång en live talkshow så som han vill ha det medans ni väntar på att köra igång någon riktig hardcore podcast. Kanske är en bra uppvärmning? Tycker inte man behöver tvinga fram avsnitt till några regelbundna deadlines. Utan man kör ett snack när man har samlat på sig tillräckligt med material att prata om och tillräckligt många som kan prata om det. Vi har alla olika smak, är alla olika insatta osv och har olika tider att passa. På discord eller teamspeak så kan den som spelar in ändra volymer på enskilda personer i förväg och på så vis balansera ljudnivån. Förutsatt att den som spelar in har ett separat ljudspår för sin egen mikrofon. Det är mina tankar iallafall... Kör ni hardcore med studiokvalla och allt så kan jag vara eran maskot, arg norrlänning eller testlyssnare Pre-release.
  17. 2 poäng
    Hur i hela friden lyckades jag kolla på 8-9 avsnitt anime om dagen när jag var yngre? Idag lyckas jag nätt och jämt få in tre, och det om jag har något att sträcktitta.
  18. 2 poäng
    Hina Logi - From Luck & Logic: I en skola tränas elever till Logicalists, en individ som via en fusion med en Foreigner (person från en annan värld) blir "magical girls" och slåss mot ondska. Nu ska även prinsessan Liones Yelistratova börja sin träning som Logicalist. Modern fantasy med magical girl-inslag om ett gäng studenter som formar kontrakt med andra dimensioner och blir en typ av fredsbevarande krigare. Nu nämns det att det var ett stort krig tidigare som ledde till seger och därmed även långvarig fred, vilket gjort att serien tar mer av en slice of life- approach. Helt okej i min mening, om nu inte Liones var så jobbig att lyssna på. Annars charmigt i stil med Vividred Operation/Strike Witches men med mindre krigande (för tillfället) och mindre fanservice (nåja, för tillfället). There Was a Beast Inside the Skirt: Shizuka Kominami är rätt blyg av sig bland killar men hamnar mitt i en mixer tack vare hennes vän. Obekväm och blyg sitter hon i ett hörn tills Ryou Kirishima bemöter henne. Shizuka ser en vacker kvinna som hon gärna vill bli vän med och de blir en utekväll hon sent glömmer...för Ryou är egentligen en man! Det är en hentai rakt igenom. Vet inte vad den gör här eller hur den kom igenom sommarschemat, men här är den. Det är tuttar, det är och jag skulle även gå så långt som att säga att det är en typ av våldtäkt som sker. Seriously Japan, what the fuck? Netsuzou TRap: Yuma och Hotaru är barndomsvänner och har båda pojkvänner. Det är bara det att Hotaru gillar att retas med Yuma som att vara lite väl närgången och även ta hennes första kyss. Men är det bara "busstreck" som Hotaru håller på med? Och håller Yuma på att falla för den förbjudna frukt hon smakat? Ett ganska seriöst kärleksdrama om, typ, sann kärlek eller nånting. Det håller en bra linje när det gäller stämning och ger en spännande intrig. Jag menar det är ju yuri i slutändan, alla gillar yuri eller hur... New Game!!: Efter succén med Fairies Story 3 så är det snart dags för nästa projekt på Eagle Jump Studio. Rin blir producent, Kou blir art director och Umiko blir huvudprogrammerare. Och kan det hända att Hifumi blir ledare för karaktärsteamet? Samtidigt öppnas det upp en tävling där man kan bestämma vems karaktärsdesign som hamnar i spelet, och Aoba är sugen att knipa den chansen! En av de bästa slice of life- serier i modern tid får en ny säsong och det blir därmed fred på Jorden och alla beger sig ut till närmsta torg och hurrar i ren eufori! Följ med i en spelutvecklares vardag och möt älskvärda karaktärer i en varm, charmig och sjukt rolig animation för att sedan få svar på frågan varför det bara finns kvinnor på företaget. Bäst i test, så gå nu och ge Aoba en kram! Princess Principal: Föreställ dig att Kalla Kriget istället utspelades i 30-talets England som är splittrat i ett västligt och östligt kungadöme, självfallet av en mur emellan. Lägg till steampunk och spiontema och du har Princess Principal, där fem studenter från en prestigefylld skola utför hemliga operationer i ett mörkt och nedslitet London. Väldigt lovade koncept som utnyttjar steampunk- temat till max. Det flyter ihop så väl med Kalla Kriget i det att den ena sidan led mer än det andra och förstärks med alla grunkor och mojänger man kan tänka sig som passar in i temat. Kol och ånga har även bytts ut mot det mera radioaktiva cavorite som ger spännande uppfinningar som trotsar alla grundlagar. Lägg till det ett välskrivet manus och vassa actionscener och en huvudrollsfigur som påminner om en iskall och brutal Sherlock Holmes, och du har en serie som slår alla förväntningar och ligger i toppen denna säsong. Spänning rakt igenom, rekommenderas varmt! Fate/Apocrypha: Ett nytt krig om den heliga graal har börjat, men reglerna har ändrats dramatiskt. Nu är det två fraktioner som slåss om ensamrätt till reliken, rött mot svart. Detta betyder att totalt 14 mästare och 14 servants deltar i ett mindre krig. Nytt är även att samtliga servants är nya ansikten och av dom vet vi för tillfället dessa karaktärer: Som enda återkommande karaktär har vi från Fate/Zero och ett väldigt bekant ansikte i en av kyrkans anhängare, , väldigt bekant och mystiskt. En annan detalj är att serien skapas av A-1 istället för ufotable. Den mest troliga orsaken är nog att de är upptagna med den tredje routen i Fate/Stay Night, Heaven's Feel, som ska få tre (!) långfilmer. Jag klagar inte efter hur dom klantade till sig med Unlimited Blade Works. Hittills så har A-1 visat sig vara kapabla att bära på licensen. Re:Creators: När fiktion blir verklighet och skapelser från populärmedia dyker upp i vår värld och kolliderar med andra skapelser hänger världen i dess balans. Still going strong med en av de roligaste recap- episoder i animéhistoria samt ett nytt episkt öppningstema från SawanoHiroyuki[nZk]:Tielle & Gemie, som var även bakom första temat gravityWall. En originell serie med nytt koncept som kan backa upp det med en mångskiftande rollbesättning, tuffa actionscener och episkt soundtrack. Glöm Attack on Titan, alla borde se Re:Creators istället!
  19. 2 poäng
    Måste skriva av mig nu när Steams sommarrea är över. Det blev den mest kaotiska rean för mig: Senran Kagura Shinovi Versus: Har det fortfarande på min Vita men ville prova hur det fungerar i 60fps med snittet bättre upplösning och support för både tangentbord och kontroller. Håller fortfarande och är riktigt kul. En skum bugg är att det går extremt dåligt i fullskärm så rekommenderar att använda borderless window när man kör. Breach & Clear: En simulator om hur man ska rensa rum med sin elitstyrka. På ytan känns det som en ganska simpel mobilport, men det är riktigt medryckande. Uppgradera din trupp och planera noga hur du ska täcka varje hörn. Var väl värt reapriset. Battlefield Bad Company 2: En av de få Battlefield-spelen med fokus på storyn, Bad Company 2 ger en mer gammaldags kampanj som är både underhållande som utmanande. Stort plus är att du kan spara och välja vilka vapen du vill använda under spelets gång. Sen så finns det gott om utrymme att manövrera runt fienden...eller så spränger man bara väggen som står i vägen! Shantae: Half-Genie Hero: Plattformsspel och senaste i serien om Shantae. Riktigt vacker handmålad grafik och ett gameplay som känns lite metroidvania-aktigt. Halo - Spartan Strike: Twin stick shooter baserat på fjärde (femte?) spelet i serien. Gillade första spelet, Spartan Assault, och detta ger mer av samma. Kommer nog inte få in nya eller gamla fans av serien MEN det är fortfarande bättre än Halo 4. Half Life - Opposing Force: Har spelat alla spel i serien förutom detta. De nya vapnen känns grymma, men i övrigt så är pusslen och miljön inte i samma klass som originalet eller Blue Shift. Sen så var det två jag inte fastnade och lämnade tillbaka. Arma 3 hade problemet att jag fortfarande inte finner nöjet i för djupa simulatorer och det faktum att jag inte kan se någon alls. Halo Wars var definitivt inte en Definitive Edition. Grafiken känns inte riktigt som att den maxats ut, kameran är klumpig och går inte att ändra vissa kommandon. Att inte kunna ändra knappsatser är en dödssynd för ett PC-spel. Ett jätteroligt spel på konsol men på PC kan jag lika gärna spela Starcraft eller Command & Conquer. Slutligen, utanför Steam men väl på rea, föll jag på frestelsen för Megadimension Neptunia VII till PS4. Jag fastnade aldrig riktigt i första trilogin då det var tekniskt slött och kantigt, ljudeffekter störde mig otroligt och spelet var till större delen väldigt långdraget. Riktigt synd då jag gillar karaktärerna (INTE DU NEPTUNE!) och deras upptåg. I "sjuan" så har flera av mina kritiker bemötts och några funktioner som jag inte visste jag behövde kommit som verkligen gjort mig sugen att köra igenom resten.
  20. 2 poäng
    Jo, jag såg den på bio (min första animefilm på bio! Wooo!). Det var överraskande många där, runt ett 50-tal personer kanske. Det var nästan löjligt hur visuellt polerad filmen var. Nästan så mycket att det gick till filmens nackdel – alla små detaljer fick mig att vilja pausa hela tiden! Det var lite distraherande! Jag gillade filmen i sig. Typ visuellt 9/10, story och regi 7/10. De största bottennappen tyckte jag var det jag vill kalla för musikvideoinslagen. De bröt filmens flöde, och jag tyckte inte ens att (sång)musiken var särskilt bra. Förutom det så kändes det mer som en redig Mamoru Hosoda-film (typ Summer Wars) än en Ghibli-film. Bättre karakterisering än förut, vilket här dock mest betyder att det uppfyller grundnivå; jag tyckte inte att karaktärerna var särskilt fascinerande. Storyn var mer en fråga om vad som händer med karaktärernas externa värld än vad som händer med deras interna värld. Det var en intressant "extern värld" – medryckande händelseförlopp, bra "plot twist", en del intressanta miljödetaljer typ det tempelmö-relaterade – men den saknade det där "extra" som filmer gärna får ha. Typ särskilda teman (t.ex. om döden som i Children Who Chase Lost Voices) eller mer psykologiska inslag i karakteriseringen (som en av filmens inspirationskällor, den ångestfyllda Inside Mari). Kimi no Na wa blev ju som bekant en superdupersuccé i Japan (och i Sydkorea och i Kina, åtminstone för att vara anime), och efter att ha sett filmen förstår jag äntligen varför: Grundidén med kroppsbyte är kul och frågan om könsidentitet väldigt aktuell, och det att kontrastera storstan mot landsbygden ligger också rätt i tiden i och med avbefolkningen av just den japanska landsbygden. Jag tror att japaner får höra den frågan diskuteras med jämna mellanrum, och det kommer ju också i anime som Sakura Quest. Den är som sagt välgjord, med överlag stark struktur på filmen och maffig, spännande action. Den är blödande sentimental och romantisk, vilket japaner ju särskilt älskar. Det blir väldigt intressant att se vad Shinkais nästa film blir. Han lär ju få ganska lösa tyglar i och med alla intjänade filmmiljoner. I väntan på att få se om filmen för att göra en ordentlig analys, så ger jag Kimi no Na wa betyget 8/10.
  21. 2 poäng
    Min "beställning" ifrån Klona kom häromdagen, men inte haft tillfälle att skriva om det förens nu. Kassa bilder för att mobilkameran suger :v Figurer är alltid mycket större än man tror med lådor o grejer :D Gigantisk låda, hur fasen hittade du den Klona? Jag är glad att figurer generellt inte väger så mycket, hade tyckt synd om posten. Säng för skala~ Både papper och plastkuddar Olivia och Miku är verkligen stora... :D Muramasa var lite mer i standard storlek Extra katt i låda bild~ Synd att jag inte kan dra upp några riktiga bilder på figurena i sig, då jag inte har plats för Miku förens i Augusti, men allt ser super schysst ut :3
  22. 2 poäng
    Amerikanska visuellromanförlaget Sekai Project har ett erbjudande på välgörenhetsbutiken Humble Bundle, där man kan köpa flera av deras spel för valfri summa: För valfritt pris får man: fault - milestone one KARAKARA NEKOPARA Vol. 0 Ame no Marginal -Rain Marginal- För pris över medel (just nu ~10 USD) får man ovanstående plus dessa: NEKOPARA Vol. 1 Idol Magical Girl Chiru Chiru Michiru Part 1 Narcissu 10th Anniversary Anthology Project fault - milestone two side:above Sound of Drop - fall into poison Highway Blossoms Japanese School Life För 12 USD får man ovanstående plus dessa: NEKOPARA Vol. 2 WORLD END ECONOMiCA -complete- Idol Magical Girl Chiru Chiru Michiru Part 2 Memory's Dogma CODE:01 Root Double -Before Crime * After Days- Xtend Edition Sunrider: Liberation Day - Captain's Edition Jag körde på 12 USD för att välgörenhet bla bla. Eftersom jag redan hade en del av spelen så kan jag ge bort mina extraexemplar av följande spel: fault - milestone one fault - milestone two side:above KARAKARA NEKOPARA Vol. 0 NEKOPARA Vol. 1 NEKOPARA Vol. 2 Ame no Marginal -Rain Marginal- Narcissu 10th Anniversary Anthology Project + Season Pass Sound of Drop - fall into poison WORLD END ECONOMiCA episode.01 + episode.02 Den som vill ha något kan säga till! Jag vet egentligen inget om dem, utom att Nekopara är en grej med kattflickor, och den ska få en Kickstarter-finansierad OAV; Narcissu är en deppig berättelse om döende personer, en berättelse som @Saya älskar; och World End Economica är något som skrivits av snubben som skrev Spice & Wolf-böckerna.
  23. 2 poäng
    Jag hijackar Sceleris tråd och säger att jag också har spel kvar ifrån bundlen jag inte lyckats slänga på någons händer! Idol Magical Girl Chiru Chiru Michiru Part 1 + 2 Japanese School Life Så.. Ja :D
  24. 2 poäng
    Uppdateringen överaskade mig men den verkar bra såhär långt. Något som inte verkar fungera är gamla söklänkar och dolda textstycken, se detta inlägget: (Inbeddade länkar!) Knapparna "visa" fungerar inte för mig. Varken på mobilen (Opera för Android), eller på datorn med Opera eller Microsoft Edge. När man klickar på länkarna för förra forumets sökresultat kommer man till en sidan finns inte-sida med felkoden 2S106/1
  25. 2 poäng
    Arbetar på svensköversättningen av forumet, eftersom jag tycker att ett svenskt animeforum på svenska för svenskar ska vara på svenska. ? 1125 rader gjort av 10 000 totalt! Jag vill uppmärksamma att man längst ner på sidan kan välja "tema", om man vill ha ett annat, och "språk", om man vill ha forumet på halvfärdig svenska. Ja, åsså klarar forumet av emoji nu. ?
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×