Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 2020-05-11 i Inlägg

  1. 3 poäng
    Startade en podcast. Tre avsnitt än så länge. Avsnitt 1: samtal med My Bergström om mangaöversättning i Sverige. Avsnitt 2: samtal med serietecknaren Lisa Medin. Avsnitt 3: samtal med Tomas Antila om manga-/animeföreningen Mangakai och Tomas egna serier.
  2. 2 poäng
  3. 2 poäng
  4. 2 poäng
    This season is going to be lit!
  5. 2 poäng
    Insiktsfulla diskussioner i kommentarfältet. (Google Translate + lite redigering.)
  6. 2 poäng
    Titta, jag lever!! och en relativt färsk bild.
  7. 1 poäng
    Din svägerska, alltså din brors fru, är din syster – din ingifta syster. “Sister in law”, som det heter på engelska. Förutom det så använder de östasiatiska kulturerna “syster” och “bror” lösare än vad vi gör: det kan vara en mer avlägsen släkting (t.ex. kusin), det kan vara en äldre kamrat i grannskapet, det kan vara en senior medlem i ett gäng (ungdomsgäng eller yakuza) eller någon annan man ser upp till, det kan till och med vara en total främling: “nej men, lilla vän, har du kommit ifrån din mamma?” säger du till det gråtande främmande barnet, “låt storebror hjälpa dig”. (Äldre personer kan också kalla yngre för “storebror” och “storasyster”, fast det är snarast med undermeningen “ett gammalt barn” än “ett barn som är äldre än mig”, så det betyder egentligen något som “grabben” eller “tjejen”; snubben som sålde äpplen i början av Re:Zero säsong 1 kallade väl Subaru för “nii-chan”.) Så det är inte konstigt att Fortuna kallade henne för “syster”. Med det sagt så hade Fortuna kunnat använda hennes namn också, typ “Marumaru-neesan”, så jag tror inte att de undanhöll namnet av anledningen att hålla dialogen naturlig. Geuses svar tolkar jag personligen inte som tillrättavisning. Jag är egentligen inte ens säker på om “You mean your brother… and his wife?” är en bra översättning om man ska försöka utläsa ledtrådar. Replikskiftet (「万が一があったら、兄さんにも姉さんにも顔向けできなくなるもの…。」「兄上と…奥様のことは…」「いいの。分かってるから。」) skulle jag mer ordagrant skriva som: – Skulle det osannolika (“en-på-tiotusen”) inträffa, skulle [jag] inte längre kunna bemöta (varken) bror eller syster. – Angående broder och… hustrus omständighet… – Det är bra (= du behöver inte säga). För att [jag] vet. Geuse börjar dra upp brodern och (paus) hustruns omständigheter (ett brett ord), men kruxet är outtalat. Det är inte ens nödvändigtvis en fråga, som i översättningen. Om vi följer diskussionen från start så talade de löst om alvernas och sektens omständigheter, sedan förseglingen, sedan drar Fortuna med lätthet upp Emilias föräldrar. Men Geuse håller tillbaka, han talar med största försiktighet, och jag ser det som (1) skamsenhet mot de döda, och (2) skamsenhet och omtanke för Fortuna. Typ att han hade velat säga: “Angående er bror och… hans hustru… jag beklagar deras bortgång, och att jag inte kunde göra mer för dem är en synd jag aldrig kommer att kunna gottgöra”. Nu när jag tänker på saken, förresten, så säger Geuse “aniue” (bokstavligen “broder ovan”), och jag tror att det i sammanhanget kan översättas till “vår ärade broder” snarare än “din ärade broder”. (Japanskan har en del olika sätt att tala om andra människor beroende på om den omtalade personen ingår i talarens “grupp” eller ej, och på om mottagaren gör det eller ej; du säger “otōsan” om din far när du talar med din mor, men “chichi” om din far när du talar med din chef.) Alltså, Geuse har en personlig relation till Fortunas bror. De kanske var vänner (och Fortuna är lillasystern som var/är lite förtjust i storebrorsans kompis). Det hade dock kunnat vara en Naruto-situation: byborna visste att en hiskelig kraft förseglades i barnet, en kraft som en gång orsakade en tragedi och kan göra det igen, och det färgade deras attityder mot barnet. Jag tycker nog att vi inte kan dra några slutsatser om hur raserna fungerar, eller vad Geuse faktiskt är. Fantasylättromanserien New Gate har “high human”, som är typ alver-fast-människor, och hans långa liv kan förklaras av andra mekanismer, t.ex. såna där “välsignelser” som gör att en del är födda svärdsmästare eller kan tala med djur. Eller så är det en följd av att vara religiös. – Fortuna-sama, are you tired? – Don't treat me like such an old lady. I know I'm old compared to a young boy like you, but I'm still in very good shape! – You know, Mother Fortuna and Geuse, you're acting like a mommy and daddy. – D-Don't say silly things like that! Geuse and I have known each other for a long time! That's why— – That's right, Emilia-sama! To one with a lifespan as long as mine, even Fortuna-sama is basically a child. Ja, det var lite lustigt. Jag hade också trott att Fortuna skulle reagera lite starkare. Av hur hon säger det så låter det inte riktigt som att hon misstror Geuse, utan… kanske för att inte komplicera saker för den lilla flickan? Eller för att minimera risken att hon blir sedd av utomstående. Geuse är ju inte den enda som är där, och kanske någon hade kunnat följa dem.
  8. 1 poäng
    I runda slängar: Utveckla en idé: vad ska det handla om, vilka karaktärer, vilken värld etc. Skriv ett manus: nedteckna i textform, med begränsade händelsebeskrivningar, alla scener och repliker. Typisk omfattning är ungefär 1 sida/minut speltid. Designa dina karaktärer: hitta på hur de ska se ut, både i grundutförande och med olika ansiktsuttryck. (Detta blir referensmaterial till själva animationen.) Bestäm färger (som referensmaterial till den senare färgläggningen). Utveckla ditt manus till ett bildmanus: bestäm hur scenerna ska se ut grovkornigt, och exakt hur de ska flyta tidmässigt. Teckna layouter: ta varje vinkel från ditt bildmanus och teckna finkornigt hur scenerna ska se ut, inklusive bakgrunder. Animera layouterna: rita med blyerts på papper på ljuslåda så att du får ett lämpligt antal teckningar, något mellan 1-24 teckningar per sekund, för varje vinkel. Anteckna teckningarnas ordning och tider så att du inte glömmer bort dem. Måla bakgrunder: titta på bakgrunden från layouten och måla den i önskad stil. Scanna in dem om du målade dem traditionellt. Digitalisera animationsteckningarna: scanna in dem i datorn och måla linjerna. Det kan du göra i t.ex. OpenToonz. Färglägg de digitala animationsteckningarna. Går också att göra i OpenToonz. Sätt samman de färglagda animationsteckningarna i ett animations-/klippningsprogram, tillsammans med bakgrunderna. Adobe After Effects verkar vara vanligt. Jag tror att man arbetar på vinkel- eller scennivå, så att varje vinkel (eller scen) ger en egen resultatvideofil. Sätt in specialeffekter. Många effekter kan du skapa direkt i kompositionsprogrammet, men exempelvis 3D-animationer måste du nog göra i andra program (och sedan importera). Sätt in alla resultatvideofiler i ett klippningsprogram, typ Adobe Premiere, i ordning enligt bildmanuset. Välj eller skapa ljudeffekter och musik och mixa in. Spela in röster och mixa in. Exportera projektet från klippningsprogrammet. Att animera en video på en minut med samma kvalitet som professionell anime kommer nog att kosta dig tusentals arbetstimmar och tiotusentals kronor, så lycka till!
  9. 1 poäng
    Avsnitt 3 På spindelsidan: Två nya förmågor, trådkontroll och lättare kunna upptäcka faror. Den senare avfärdade hon snabbt som trasig, och tillbringar resten av avsnittet från att springa från fiender mycket starkare än henne själv. Jag tror den förmågan liknar klassifieringsförmågan genom att börja hemskt dålig men bli bättre och bättre över tid med att den går upp i nivå. På människosidan: Under magiträningen tyckte jag det verkade som att samtliga reinkarnerade var flera steg över resten av klassen i skicklighet, vad kan det bero på? Är det en bonus för att ha kommit från en annan värld? Som jag sett det är alla kungliga eller landade i andra fina familjer. (Har inte sett någon replik i stil med "Varför hamnade ni i fina familjer medan mina föräldrar är fattiga bönder?", det närmsta är draken) Är det likt hur det är i Black Clover att adliga och kungligheter har en större medfödd magisk förmåga? Tror inte det, passar inte riktigt in i level-baserad värld om inte adliga är en annan underart av människa. Troligare i så fall att de kunnat få specialundervisning eftersom de är från rika familjer och därför är bättre. Eller så har jag missat något och detta stämmer inte alls. Det kanske är på väg att börja hända lite mer i människodelen av historian. Efter bråket om vem som skulle vara den som besegrade det attackerande monstret och få äran är det tydligt att en av dem är missnöjd, min känsla är att det är början till något större.
  10. 1 poäng
    Andra halvan av säsong 2 har börjat Avsnitt 40
  11. 1 poäng
    Gunslinger Girl?
  12. 1 poäng
  13. 1 poäng
    @Stekeblad: Redan sagt av @MathJuice! 761 tecken långa webbadresser är sällan avsedda för delning. Att det fungerar för dig kan ha att göra med webbläsarcache och, om du laddat upp bilden själv, rättigheter.
  14. 1 poäng
    Första bilden påminner om Amaama to Inazuma.
  15. 1 poäng
    Jag tror inte att de svenska anime/manga entusiasterna gömmer sig, de är bara inte på samma plattform. Många sitter nog engelska eller andra utländska forum då de är större och mer aktiva medan andra kanske enbart vill konsumera och sedan är de nöjda. Det är otroligt svårt att nå ut till alla i dagens läge då man är så överstimulerad av all reklam för alla diverse sidor. För att komma i kontakt med andra så finns det en del olika sätt, skapa ett medium där kan folk kan samlas eller söka runt och leta efter dem själv. Du skrev att du inte var så sugen på att skapa en sida då du kände att du inte är professionell nog men om alla tänker så så kommer ingen skapa en. Man kan starta litet och sen om man träffar någon som delar samma intresse så kan man jobba tillsammans och lära sig en ny sak. Jag har inte själv gjort det men man kan åka på konvent (kanske inte i år eller nästa år) då det ändå finns ett par runtom i Sverige. Som jag har förstått det så är folk väldigt öppna där så vågar man gå runt och prata med främmande personer så tror jag inte att det är svårt att hitta nya vänner som delar samma intresse. Du skriver " En webbsida som är mycket mer modern än den här sidan (inget illa till modds anime.se) ". Har du några idéer vad som skulle göra den mer modern? Det kan vara som så att de som underhåller sidan inte har just tänkt på den delen och jag tror de är tacksamma för alla förslag de skulle få in. Sen om det fungerar att implementera eller inte är en helt annan fråga.
  16. 1 poäng
    Jag drömde att jag hade råkat ta fel buss, och skulle till något slags resecentrum för att försöka ta mig hem igen, men vem satt inte där vid ett cafébord om inte amerikanska regissören James Cameron! Han fick syn på mig och vinkade – det visade sig att han hade sett vad jag hade twittrat om hans arbete på One Punch Man – säsong 1, tror jag – där han (enligt min dröm) regisserat något avsnitt.
  17. 1 poäng
    Echidna och häxorna Till säsongens centralaste figur, den flinande vithåriga häxan, och hennes vänner! Vad hände när häxorna dog för 400 år sedan? Varför är de där de är nu? Jag blev förvirrad av vad som hände i avsnittet där Subaru sväljs av Satellas skugga, så jag kollade boken: Subaru höll på att tappa sin form, men Echidna hade förtrollat näsduken så att den lyste i mörkret och blev en kniv. Det var det Echidna menade med att hon skulle “lägga sig i”: jag trodde först att hon menade med Petras förälskelse i Subaru, men det var Echidna som visste att Satella skulle komma, och gav Subaru lite hjälp. Hur som helst, när kollade upp det så såg jag stället där Subaru träffar andra häxor för första gången. I animeversionen så förklarar Echidna att deras själar också är där, i “drömslottet”. I romanversionen så säger hon lite mer än så: “För att inte förlora dem samlade jag dem i mitt eget kött innan Volcanica förstörde min kropp och förseglade mig”. Varför bevarade Echidna de andra häxorna? För att de var vänner? För att Echidna drivs av vetgirighet, och deras existens ger underhållning? Eller för att få uppbackning mot något annat hot? Kunde de andra häxorna inte ha bevarat sina egna själar? Om Satella är en häxa som kan manipulera tid, är Echidna kanske en häxa som kan manipulera själar. Hon har ju i och med Ryuzu experimenterat med kloning och överföring och skapande av själar. Det låter alltså som att att Echidna var den sista eller näst sista att dö, eftersom hon hade tillgång till deras själar, så man kan börja fundera på vad som hände. Var det verkligen Satella som dödade de andra häxorna? Echidna beskriver Satella som “Avundets häxa, som dödade de andra häxorna och använde dem som näring medan hon gjorde hela världen till sin fiende” och ger bilden av den superskurk som beskrivs i sagoboken Subaru läste, men när Satella anländer till Echidnas drömvärld så tycks de andra väldigt accepterande: Typhon kallar henne vid smeknamnet “Tella”, Minerva tycker att Subaru är otacksam. Men Echidna såg arg eller frustrerad ut när Satella kom. Varför? En möjlighet är att de andra häxorna dödades men inte minns/vet att det var Satella, medan Echidna vet och är bitter över det. Eller så är det antingen för att hon tänker att det stör hennes planer att lura Subaru, eller att hon är en rival om Subarus uppmärksamhet, vilket leder till frågor i sig. Den officiella storyn är att Satella dödade de andra häxorna, ställde till med elände, och besegrades av draken. Men, som sagt, de andra häxorna hyser inget agg (om än de blir lite nervösa när Satella kommer), och Echidna säger att “Volcanica” förstörde hennes kropp. Namnet “Volcanica” för namnet till eld, och eld för namnet till drakar, så jag tänker att Volcanica är den berömda draken bortom vattenfallet, som Roswaal vill hämnas på. Jag tänker att häxorna och deras undersåtar (Petelgeuse, Roswaal, Puck) och andar (som Beatrice) anfölls, möjligtvis för att häxorna orsakade lidande och fick många fiender, men det är möjligt att häxorna var goda (om än obegripliga) men blev förrådda. Kanske draken var en av dem. Kanske draken manipulerade Satella att anfalla de andra häxorna, eller så var de redan döende och Satella “åt upp” dem för att få styrka att kämpa tillbaka. Det kanske är lite problem med ordningen, för Echidna beskriver Lättjans häxa Sekhmet som den som “drev en drake bortom det stora vattenfallet bara för en chans att få vila”, vilket låter svårt för en död häxa – faaast “att få vila” låter kopplat till lättja, men är kanske vilseledning och avser egentligen själslig vila, för att hon redan tappat sin kropp. Det är möjligt att häxorna var goda. Echidna forskade i odödlighet, Daphne försökte bota hunger, Minerva “beklagade sin krigstärda värld”, Typhon dömde brottslingar, Carmilla gav “känslor till ickemänniskor” och försökte “fylla världen med kärlek”. Kanske var de ungefär som nu, enkelsinnade bortom mänskligt förstånd, så att deras godhet orsakade lidande, men det är också möjligt att de var normala då och att de blivit “galna” i döden. Man fick bilden av att Daphne skapade och släppte ut sin vita val, stora kanin och svarta orm till stort kaos, men kanske de var kontrollerade när hon fortfarande levde, och blev katastrofer efter hennes död. (Viktig fråga: Hur ska stora kaninen stoppas? De måste samlas ihop och förstöras samtidigt.) Vad är Echidnas planer för Subaru? Vad känner hon för Subaru? Kontraktdiskussionen i avsnitt 12-13 var lite oklar. Hon säger att om hon får använda honom till att tillfredsställa sin nyfikenhet, så kan hon använda sin kunskap till att leda honom till framgång och låta honom rädda de han vill rädda. Men vad är nackdelen? Som jag tolkar det skulle Echidnas hjälp innebära att Subaru skulle behöva dö väldigt många gånger, för att pröva olika saker, för att få fram information. Det gör att Subaru är väldigt lockande för henne: förutom att han är oförutsägbar (säger tack istället för att slå henne på käften) så gör hans förmåga att de verkligen kan pröva allt. Men nu har Subaru börjat vilja sluta använda sina extraliv och sitt eget lidande som ett verktyg, så därför kan han inte acceptera. Garfiel och Helgedomen Jag tror att Garfiel är en av de viktigaste figurerna denna säsong, för att jag tror att han är central för lösningen. Låt oss börja med att tänka på halvblod och prövningen. Har Echidna skapat prövningen? Varför kan bara halvblod genomgå prövningen? Varför håller barriären inne halvblod? Det tycks som sagt inte som att Echidna varit specifikt intresserad av Emilia, så det kanske inte har något med halvalver i sig att göra. Betänk att Garfiel beskriver Helgedomen som “bara ett hopkok av [halvhjärtade varelser]” och “ett experiment i dödläge”, och att arterna man ser inuti barriären verkar ovanliga utanför. Ända sedan första avsnittet har man sett djurfolk: hundar, ödlor, sengångare, flodhästar etc. Möjligtvis är det dessa som avsågs när Echidna sa Carmilla gav “känslor till ickemänniskor”, alltså att (teori:) Carmilla skapade djurfolken! Men dessa djurfolk är djur som går på två ben, de har kvar sin päls och svans och nos och allt. Halvbloden inuti barriären är människor med djuröron eller bockhorn och liknande. Teori: Echidna skapade halvbloden! Då kan man fråga sig varför Echidna skapade halvbloden, och varför de inte får komma ut utan att genomgå prövningar. Echidna är den som gav Beatrice ett kontrakt att vänta på en “utvald person” bara för att se vad som skulle hända, så kanske Echidna skapat halvbloden i sitt laboratorium för att se hur de reagerar. Typ, oavsett om de är för fega för att bege sig ut, eller inte, så är det intressant för henne att observera. Möjligtvis, men då känns det lite för specifikt att prövningarna ska tvinga deltagaren att bemöta först sitt förflutna, sedan… vad då andra provet är. (Vad går andra prövningen ut på? Det är ju bara Subaru som har extraliv, så det borde bara vara han som ser hur världen skulle fortsätta utan honom. Kanske andra prövningen är att tvingas bemöta konsekvenserna av sina handlingar?) Det finns väl en möjlighet att prövningarna är till för Garfiel, att Echidna skapat situationen för att se hur Garfiel reagerar (kommer han att leda sitt folk ut?), men Garfiel slår mig som yngre än 400 år, och Garfiel säger att han inte kan (“om jag kunde så skulle jag”). Jag tolkade det som att Garfiel inte har kvalifikationerna, men han kanske menade att han inte är mentalt stark nog? Det skulle förklara empatin med Emilia; när han säger: “Jag såg Emilia-sama genomgå prövningen. Jag såg hur det krossade henne. Och varje gång kommer hon tillbaka alldeles vettskrämd. […] Vill hon verkligen besegra sitt förflutna? När hon gråter över hur rädd hon är, är det inte vad hon verkligen känner?” – talar han då också om sig själv? Han säger att Subaru “vet inte ens vad smärta och lidande är”, så han måste ju tala om något annat än att bara sitta och vänta i en by där inget händer. Han tycks ha försökt genomgå prövningarna. Men förresten: Vilka är kvalifikationerna? Det är alltså uppenbarligen inte halvblod, eftersom ingen gjort det på 400 år. Det tycks frånkopplat det att vara “Girighetens häxas apostel”; Subaru fick specialtillstånd, Garfiel tycks ha tappat sitt, och Emilia är ju inte en apostel (åtminstone inte Echidnas!). Jag tror som sagt att Garfiel är central för lösningen. En möjlighet är att Subaru måste smussla ut Garfiel genom barriären på något sätt, för att hjälpa sin syster Frederica slåss mot Elsa och Maylie, medan Subaru hjälper Emilia klara prövningen (och stora kaninen); detta är kanske vad jag föredrar, för att jag tycker att det är lämpligt att Emilia ska besegra sitt förflutna och bli starkare (det är ju praktiskt taget hennes uttalade mål för säsongen, hon säger till Crusch att “nästa gång vi möts ska jag inte vara den som bara behöver räddas, utan en som kan hjälpa andra”!). En annan möjlighet är dock att Garfiel först måste genomföra prövningen och sedan hjälpa värja attacken; det passar med hans empati för Emilia. Jag tror åtminstone inte att lösningen bara handlar om att kringgå Garfiel. Echidna ger ju sin ledtråd om att Garfiel är rädd för världen utanför barriären, och då låter det ju som något som Subaru ska “bota”. Att Subaru ska göra en fiende till en vän, som han gjort förut. Men vad driver Garfiel? Vad vet vi om honom? Han är som sagt rädd för omvärlden. Han är osams med sin syster som han klandrar för att hon lämnade barriären 10 år tidigare, hon “övergav det här stället”. Han tycks vara bitter över att sitta fast i ett gammalt experiment. Fler frågor: Finns det verkligen konservativa? Ram varnade Subaru för de konservativa: “Bara [folk som Garfiel och Ryuzu] strävar efter befrielse. Det finns en konservativ falang som inte vill bli fria.” Frederica förstod inte alls vad Subaru menade, så det kanske var en lögn från Roswaal genom Ram. Vad är Fredericas roll? Till vem har hon svurit en ed? Vad är den blå stenen? Hon undanhåller information p.g.a. en “ed” (som hon gärna tvingas bryta!), men till vem? Roswaal? Det känns lite fel; hon agerade enligt ett brev som Roswaal hade lämnat, men jag tror inte att eden var till honom. Kanske någon som hon träffat under tiden hon var ifrån herrgården. Vad gjorde hon under den tiden? I säsongens början misstänktes Frederica ha särskilda planer, som när den blå stenen transporterade Subaru. Men hon visste inte vad han menade när han förhörde henne. När Subaru först träffar Echidna i boken så säger hon att hon inte har något med kristallen att göra. Kanske det är Roswaal som hade gillrat en “fälla” enligt sin profetiska bok, och förmått Frederica att ge den åt gänget när de skulle resa till Helgedomen? Man ser aldrig Frederica besegras av Elsa och Maylie, så det är möjligt att hon är med dem eller på annat sätt drar sig undan enligt anvisningar – men hon verkar vara för godhjärtad för att låta Petra m.fl. mördas, och Roswaal var ju inte där för att gillra transportfällan. Så kanske det var någon annan. Stenens funktion är väldigt oklar. Varför skickar Garfiel sin sten med Ram? Ram och Subaru kan väl resa in och ut ur barriären utan problem? Varför skickar Frederica sin sten, om det inte var för transportfällan? Kanske den skulle hålla Emilia från att svimma, eftersom hon är halvalv. Stenarna fungerar också som en nyckel till Ryuzus klonrum, men dörren såg ut att ha “nyckelhål” på båda sidorna, så vad skulle hända om man öppnade den med båda stenarna samtidigt? Varför har Garfiel och Frederica stenar som öppnar Ryuzus klonrum? Vilket är det tredje provet? Första handlar om det förflutna, andra handlar om nutiden som hade kunnat vara, tredje handlar om framtiden?
  18. 1 poäng
    Jag såg ikapp 2nd Season för ett par veckor sedan – och sen såg jag säsongen igen. Jag är lite kluven. Just innan så såg jag om första seriens “director's cut”, och jag fick faktiskt ökad respekt för serien jämfört med fyra år sedan – den gör ju faktiskt en hel del rätt. Det viktigaste: utsätter Subaru för prövningar som tvingar svåra val och karaktärsutveckling. Det finns så många serier, i allra synnerhet i isekai-genren, där huvudpersonen mest liksom glider igenom världen utan mer motstånd än vad som orsakar en svettning. Subaru å sin sida sätts öga mot öga med sina mardrömmar på löpande band, med knappt någon förmåga till andrum eller ens förståelse, och han tvingas konfrontera sina svagheter och undertryckta känslor. Det är engagerande och intressant att titta på. Jag t.o.m. gillade den avsnittslånga terapisessionen mellan Subaru och Rem, där Subaru håller på att spricka sönder av självförakt efter att ha tvingats konfrontera sin maktlöshet, men får en lektion i villkorslös kärlek av Rem: han har räddat någon, och även han förtjänar kärlek. Vad han lär sig är att det är okej att söka stöd hos andra. 2nd Season känns som ett återbesök i Subarus utveckling. Återigen spelar självförakt och mindervärdeskänslor stor tematisk roll, och återigen handlar lärdomarna om att söka stöd och att förtjäna kärlek. Infallsvinklarna är förvisso annorlunda, och man kan förstås ge argumentet att självförakt inte tillintetgörs av bara en diskussion och att det är rimligt att han inte blev “botad” i första serien – men det kändes även som att den beträder gammal mark. En annan sak jag uppskattade med första Re:Zero var att den känns ärlig, att den tar sig själv på allvar. Inte med en snustorr “LEENDEN FÖRBJUDNA”-inställning – serien har ju gott om uppkäftig dialog och “gags” – men till skillnad från en del verk som tycks misstro sin egen förmåga att ha fångat publikens känslor, så vågar Re:Zero ha riktiga tunga, dramatiska stunder, utan ironi eller punktering av stämningen med komisk lättnad. Det fortsätter med 2nd Season, men det kändes som att fortsättningen tappade i allvarskänsla, för att det kändes som att den gick in ännu hårdare på “animu”-faktorn; här tänker jag nog främst på Frosseriets syndabiskop som med sina “cartoon”-tänder äter upp Rem, Minerva som är en gråtmild magisk flicka som slår folk så att det flyger hjärtsymboler överallt, och Daphne som är instängd i en järnjungfru som trissar runt på spindelben (samt att hon också har “cartoon”-tänder). Alltså, det är roliga, excentriska designer och karaktärsdrag, och serien har ju aldrig varit “seriös fantasy” typ Berserk, så det känns lite orättvist att säga, men det fick mig att tappa respekt för Re:Zero. Jag har dock fortfarande respekt för serien när jag tänker på hur mycket karaktärisering Subaru får jämfört med andra isekai-serier! Och det var faktiskt kul en kul säsong. Jag gillade häxorna! Särskilt Echidna var ju charmant. Säsongen motverkade också en av svagheterna med serien fram till det: att Subaru får “göra om, göra rätt”. Det är rimligt att Subaru blir uppriven av att se när och kära dö fruktansvärt, och jag empatiserar, men idén att han får försöka tills saker går bra har förtagit en del av spänningen. Nu så har vi däremot en situation där, ja, Subaru har förmodligen oändligt med extraliv, men hans “savepoint” kan flyttas efter oavsett hans önskningar, och göra vissa val och uppoffringar oföränderliga. Jag tvivlar väl på att serien skulle göra något riktigt drastiskt – t.ex. Rem är ju inte död (tack och lov, det! Jag började verkligen tycka om Rem när jag såg om serien – hon är ju så himla rar!) – men det blir en starkare illusion av att saker kan gå permanent illa. Säsongen i ett nötskal: efter en smärre pyrrhusseger mot Lättjans syndabiskop har ingen återvänt från Helgedomen, som visar sig vara en by invid Girighetens häxa Echidnas dödsplats, inuti en barriär som förhindrar alla halvblod från att ta sig ut – inklusive halvalver som Emilia. Medan Emilia tvingas genomgå svåra rituella prövningar för att avlägsna barriären, anfalls byn och herrgården (Petra, Frederica, och en komatös Rem) av lönnmördarna Elsa och Maylie. Helgedomen har en egen deadline: inom dagar kommer ett av Frosseriets odjur att äta upp alla inuti barriären. Om Subaru lämnar för att rädda folket i herrgården kommer Emilia att mentalt krossas av provet, och alla inuti barriären att ätas levande – men om han stannar så kommer flera av Subarus viktigaste närstående att bli brutalt mördade. Säsongen har väckt många frågor, som jag tänkte ta upp. Beatrice När jag tänker tillbaka på säsongen i helhet finns det några figurer som känns mer centrala än andra: Echidna, Beatrice, och Garfiel. Jag tänkte börja med Beatrice, som av dem har varit med längst, och kanske mest förtjänade karaktärsutveckling. Den nya säsongen sätter hennes tidigare uppträdande i ett nytt ljus. Fram till nu har hon varit lite svårläslig. Hon har varit en småkul liten brysk sidofigur som Subaru har gått på nerverna, men som har reagerat på ett oväntat sätt på vissa situationer. Varför har det verkat som att hon velat skydda Subaru, men till synes ignorerat de andra? Efter 2nd Season vet vi att Beatrice är en ande som ingått ett kontrakt att vänta i ett magiskt bibliotek tills “en [utvald] person” kommer och befriar henne – och hon har nu väntat i 400 år, med sin profetiska bok som slutat säga framtiden, och väntan tär på henne och får henne att längta efter ett slut. Det sätter hennes samröre med Subaru i ett nytt ljus. Hennes attityd har varit distanstagande, för att hon antagit att han bara är ännu en i raden av alla personer som kommer och går genom århundradena. Men en del av henne har känt något mer för Subaru, kanske omedvetet hopp att han är den utvalde, men kanske ännu starkare känslor. Så när deras samröre har berört döden har det stuckit dubbelt för henne; när Subaru ber henne döda honom säger hon: “Att be mig döda dig, det är bara för grymt. Du förstår ingenting.” Han ber henne döda sitt eget hopp om befrielse. Fler observationer och frågor: Skapades Beatrice av Echidna? Beatrice talar om sin “mor” (okāsama), som vi kan anta är Echidna, eftersom Echidna är den som kontrakterade med anden. På ordvalet låter det ju dock som att Echidna gjorde mer än bara kontrakterade henne. Echidna forskade i kroppar och överförande av själar, så kanske hon skapade Beatrices kropp och personlighet med en enklare ande som bas? Vad är kopplingen mellan Beatrice och Petelgeuse? När hon hör att han är död säger hon “så du har också lämnat mig, Geuse” (d.v.s. dött före henne, hon som vill dö). En möjlighet är att hon kände honom enbart genom sin profetiska bok, likt hur man kan fästa sig vid fiktiva karaktärer. En annan möjlighet är att Petelgeuse var frisk för många, många år sedan, och att de kände varandra då. Kanske de båda var vid häxornas sida för 400 år sedan. Petelgeuse hade Lättjans häxfaktor, så kanske han var en följeslagare åt Sekhmet (den som låg på backen och suckade). Varför har häxsekten en “degraderad [version]” av Beatrices bok? Är det Echidna som skrivit Beatrices bok? Var hon så profetisk, eller var det kanske mer att Echidna kunde räkna ut hur vad som skulle ske i framtiden? Vad känner Beatrice för Subaru? Är hon en kandidat till hans harem? Hon säger att om han vill rädda henne (utan att döda henne) ska han “sätta [henne] först”, “dra [henne] till [sig], håll[a] om [henne]”. Är det specifik kärlek för Subaru, för att han lyckats komma henne nära? Eller för att hon längtat romantiskt efter sin “utvalde” i 400 år, vem det må vara? Eller är det något slags desperation för att hon saknat närhet under all den tiden? Hur kan Subaru hjälpa Beatrice? Han kan inte döda henne, men han kan ju inte sätta henne över Emilia. Puck Apropå Beatrice – Puck. Betänk att Beatrice (slarvigt) kallar Puck för “bror” ([o]nīcha[n]). Jag vill också minnas att Puck är 400 år gammal, men jag hittar inte att han faktiskt sagt det. Re:Zero-filmen Frusna band är en del av Emilias backstory: hon väcktes av Puck i en nedfryst alvby (byborna är nu isstatyer), och levde sedan där ensam förutom Puck, och förutom tillfälliga besök för provianter i en skräckslagen människoby. Filmen börjar med en röst, spelad av Maaya Sakamoto (är jag övertygad om; tror inte hon stod i rollistan), som spelar Echidna i 2nd Season. Och Echidna beskriver vad som är Pucks ed till henne: “Att skydda henne [= Emilia] är skälet till din existens, ditt enda mål. Men du förbjuds påverka hennes liv för mycket; att se över henne från fjärran är kompromissen mellan din existens och din önskan. Skulle du påverka för mycket i hennes liv kommer du att tappa dina minnen, känslor, och mål, allt som gör dig till dig. Du kommer sluta att vara du.” Med andra ord, Puck tycks ha “skapats” på samma sätt som Beatrice, fast med det specifika uppdraget att vakta över Emilia. I filmen ser man när Emilia vaknar ur isen; Puck gråter och ber om förlåtelse: “För att jag lämnade dig ensam. För att jag inte kunde hitta dig under hela den här tiden. […] Mitt namn är… Jag är Puck. Fram till nu och hädanefter är jag en ande bara för dig.” (Observera hur Puck ger sitt namn.) I filmen beskriver Puck sina känslor för Emilia: “Du är kär för mig, och jag vill skydda dig för alltid. Du föddes för att vara lycklig, och jag vill hjälpa dig bli det. […] Jag tror inte att du kommer hitta många som kommer att älska dig för alltid på samma sätt som jag.” Jag kommer tillbaka till punkterna ovan, men en fråga för säsongen: Var håller Puck hus? Emilia säger att hon känner av honom i sin ädelsten. I filmen hände det att Puck lämnade henne, mest för att hålla henne gömd från andra andar som vill bli av med henne. Antingen är han frånvarande för att han gör något, eller så har han manats till det av någon. Roswaal? En annan fråga: Puck har kallats för Slutets odjur, och i boken där Subaru först läser om Satella ser häxan ut som ett stort monster – som fick mig att tänka på Pucks stora form. Kan Puck ha orsakat en del av Satellas onda rykte? En sista Puck-fråga: Hur stark är Puck? Han har i första säsongen talat om att förgöra världen efter Emilias död, men har han verkligen den kraften? När han slåss mot Elsa får han slut mana, han misslyckas ju skydda Emilia när häxsekten anfaller, och senare i Subarus vision ser man att hjälten Reinhard slåss mot honom. Det känns inte som att han kan förgöra världen, ens genom att frysa den. Emilia och Satella Apropå Puck – Emilia. Echidna har alltså skapat en ande för att skydda Emilia från fjärran, och hon vaknade ur is i en by där alla bybor blivit isstatyer. Det är något slags koppling till Avundets häxa Satella. Så vad är Emilia? Är hon Satella med minnesförlust? En intressant grej som hennes film visar, är när hon får höra att hon är en halvalv. Då blixtrar det förbi två bilder: Det antyds alltså att det där är Emilias föräldrar. Hon har sin mors hårsmycke (om det inte är Emilia, före minnesförlust). Observera att den gråtande fadern är klädd som en häxsektmedlem. Hans hårfärg är som Petelgeuses och Roswaals, och hårstilen något som Roswaals. Låt oss kalla honom för person P. Här är en idé: för 400 år sedan fanns en grupp icke-galna undersåtar åt häxorna, där Petelgeuse och Roswaal ingick, samt denna P. Alvkvinnan och P hade ett förhållande, och Emilia blev resultatet – men något hände som fryste ner hela alvbyn. P dog, kanske frånskilt alvbyns öde, men kanske hans själ fick en ny chans av Echidna; ja, precis! Teori: Puck är Emilias verkliga pappa! Av någon anledning kunde han inte finna henne nedfryst på länge, kanske några hundra år, så han kände stor skuld. Det förklarar en hel del, som Pucks pappamotiv (bland det första Emilia frågar Puck är om han är hennes pappa; Subaru kallar honom för “[Emilias] pappa”) och att Puck säger hur mycket han älskar Emilia fast det inte verkar romantiskt. P gråter på bilden, och Puck gråter när han tar Emilias hand för första gången. Jag har också undrat varför Echidna skapade en ande för att skydda Emilia, men i 2nd Season tycks Echidna inte alls vara särskilt intresserad av Emilia. Den svurna eden som jag citerade där uppe är kanske den motbalans som krävdes; kom ihåg när Echidna “smakade” Petras näsduksönskan som betalning? Echidna kan så att säga arbeta med känslor. Då känns det inte orimligt att trolleriet som förkroppsligade P till Puck bara fungerade om han höll avstånd. Han bröt eden, så kanske minns han inte längre själv att han är hennes far. Besläktat är en av säsongens återkommande frågor: Vilket är Emilias förflutna som hon inte lyckas bemästra? Hennes reaktion är “det var inte jag, jag säger ju att det inte var jag”; är det skuldkänslor, eller rädsla för att bli övergiven genom att få skulden för något hon inte gjort? Den naturliga kandidaten är att hon orsakade alvbyns nedfrysning. I filmen så har hon dock inget sådant minne, och 2nd Season tycktes antyda att hon kom ihåg sitt prov när hon vaknade (fast det kan betyda att hon numera kommer ihåg det). Alternativa förslag: Emilia minns fördomar hon mött för sitt utseende; eller så är hennes koppling till Satella något starkare än slumpen, och det är Satellas illdåd som hon minns – om Satella verkligen utförde illdåd. Följdfrågan är sedan: Ska Emilia klara provet, och isåfall hur? Hon tycks få styrka av Subarus uppmuntran, och av möjligheten att hjälpa honom, och misslyckas när han inte är där, särskilt när han försvinner utan ens ett brev. (Vad hände med breven Subaru lämnade? Hon fick inget, Roswaal kände inte till det.) Hon saknar också Puck, och Roswaal fick det att snöa så att hon skulle bli ännu mer misstänkliggjord av byborna och isolerad. Vad kan Subaru göra, särskilt om han måste hindra ett massmord? Vad är det som händer när Emilia misslyckas? Hennes sinne tycks gå sönder, vilket öppnar för… något. Jag hade en teori om att Emilia = Satella med minnesförlust, så jag tänkte att hennes riktiga personlighet kom fram. Men Puck-teorin känns dock mer sannolik (fast de kanske inte säger emot varandra?), och Satellas själ tycks frånskild Emilia. Häxsektens mål med Emilia var ju för övrigt att finna ett kärl för Satellas själ, men de hade inget till övers för henne i sig. Men om Emilia inte är Satella, varför är då Emilia och Satella så lika? De har samma röstskådis, det brukar betyda något. Jag har en teori. Tänk på Ryuzu, lolitanten i 2nd Season. Echidna sades ha skapat Ryuzu-klonerna som ett kärl att föra över sin själ till, en form av odödlighet, men kärlet kunde inte rymma Echidna. Ryuzu är en klon med alvöron. Kanske är alla alver skapade, kanske inte, men teori: Emilias mor var en klon av Satella, som Echidna skapat för att husera Satella. Fast det för med sig egna problem, som frågan: Varför är Satella så förtjust i Subaru? “Jag har älskat dig, bara dig, så länge. […] Jag älskar dig, för att du gav mig mitt allt. […] Du är den som räddade mig” säger hon. Satella levde för 400 år sedan, så om det inte gäller att hon tagit fel person, så får vi ta i beaktning att Subarus tillbakaspolningsförmåga är Satellas, d.v.s. att Satella har något slags kontroll över tiden. Teori: Subaru är inblandad i något slags tidsloop. Han har inte räddat Satella… ännu! Det ger en följdteori: Satella är Emilia i en tidsloop. Det är alltså inte Emilia som är Satella, utan Satella som är Emilia. När Emilia misslyckas provet är det inte Satella som kommer fram, utan Emilias inre yandere, orsakad av ensamhet och övergivenhetskänslor. Hon kommer att räddas av Subaru och bli förälskad, och Subaru kommer att dö, och hon kommer att bli galen och resa bakåt i tiden och bli Satella. Observera att Satella är klädd som en änka. Minifråga (i sammanhanget): Varför beger sig Satella mot Roswaals herrgård? Åtminstone om Subaru har rätt; för att döda sina kärleksrivaler? Det får nog räcka för inatt, men jag har mer att skriva.
  19. 1 poäng
    Vad är Kandagawa Jet Girls? Ett sidoprojekt från skaparna bakom Senran Kagura, Kandagawa Jet Girls är ett racingspel där man mixar vattenskotrar med Mario Kart. Varje jetski är för två personer: en förare och en skytt. Skytten har en vattenpistol att skjuta mot sina motståndare, och träffar man deras skotrar nog mycket "skadas" dom och de tappar fart. En animé gick under vintersäsongen 2019 innan spelet släppte i Japan. Vi i väst fick vänta till augusti i år. Story Rin Namikis mamma var ett jetrace proffs och såg upp till henne. Nu när mamma är borta reser hon till Tokyo för att följa hennes dröm. Som av en slump stöter hon på Misa Aoi, en före detta skytt inom sporten. Rin vill börja tävla tillsammans men Aoi är motvillig, där båda är helt varandras motsatser. Mitt i allt så dyker deras framtida rival upp; Kaguya Shijyuin. En utmaning kungörs och de båda är nu på jetskin, deras framtid oviss... Varje lag har sitt egna story mode, men man måste börja med Rin/Aoi för att låsa upp dom andra. Första akten är baserad till stora delar av animén med några helt andra tvister. Likt Senran Kagura presenteras den via visual novel formatet. Gameplay Kandagawa Jet Girls är en frisk fläkt racingmässigt. Kanalerna i Tokyo har tighta kurvor och din jetskis manöverbarhet är beroende hur hårt du lutar din kroppsmassa. Bakåtlutad har du högsta toppfarten, men du har det svårare att svänga och vice versa framåtlutad. Du kan även drifta genom kurvorna och gör du det nog länge bygger du upp en boost som kickar in när du rätar upp dig. Du har även en EPD-mätare som laddas över loppets gång som dels kan användas för en kort boost eller ladda hela mätaren för att använda specialattacker. Dessa kan vara en boost till din...öh, boost, eller övermäktiga attacker som missiler eller en satellitvattenstråle som kör genom banan ända fram till den som leder. Det finns gott om genvägar, hopp och boostpads att utnyttja genom hela banan. Dess skjutardel kan vara lite mer klumpig. Alla skyttar startar med ett standardgevär med 14 skott. Du trycker på B så skjuts hela magasinet framåt. Runt banorna finns power ups som kan innehålla nya vapen som ändrar attacktypen och dess styrka mot skotrarnas sköldar. Får du ner skölden på en skoter så spinner den ur och tappar extremt med fart. Kruxet med upplockade vapen är att de antingen aktiveras med X där datorn siktar mot närmaste motståndare, eller bakåt och X för att vända kameran till skytten. Du kan nu skjuta bakåt men det enda du gör är att sikta och hoppas att datorn skjuter av en salva. Ett intressant koncept men väldigt klumpigt som det är just nu. Själva racingdelen är kul, men det finns ingen balans för AI:n och heller ingen mekanik som tillåter spelare att hinna ikapp den i första plats. Detta leder till att spelet lider av alltför enkla matcher där du kan vinna med en halv minut tillgodo och större delen av tiden så händer ingenting då du är så överlägset långt fram. Enda utmaningen är från hårdaste AI:n in frispelsläget, och där är det tvärtom där du inte kan vinna alls. Så hela spelets värdegrund fallerar på grund av extremt dåligt balanserad dator. Utöver racing så finns olika klubbaktiviteter att utföra om du vill tjäna extra cash till nya skoterdelar eller kostymer. Du kan tvätta jetskin, skura bryggan, ta en tur på löpbandet eller göra ramptrick. Såna där små pärlor som trots att de är korta är ändå roliga sätt att tjäna in extra pengar. Otroligt nog är det mer utmanande än själva racen! En snabb fotnot - det finns karaktärer från Senran Kagura som DLC. Ryoubi/Ryouna medföljer och de resterande fyra paren kan köpas...för 100 kronor styck. Eller 300 för alla fyra. Väldigt lågt att locka med en huvudfranchise bara för att ta hutlöst betalt för dom. Grafik Kandagawa Jet Girls är byggt i Unity Engine förvånansvärt nog. Det ser imponerande ut, speciellt karaktärerna och munanimationerna. Motorn har dock sina begränsningar när det kommer till effekter och kan upplevas som grötigt när mycket händer på skärmen. PC har stöd för 144hz men känns som att det inte kör i den frameraten. Överlag riktigt färgglatt och coola cellshadade modeller. Ljud Musiken är så upbeat och riktigt klämmig. Kanske det bästa med hela spelet. Karaktärerna har samma skådisar från animén och överlag gör dom ett solitt jobb. Det kan bli lite uttjatat när dom kacklar på under racet. Det mesta du hör dock är motorljudet från alla jetskis och en massa plaskande. Plus en massa pip och bloops från alla boosts och varningar kan irritera i trånga situationer där mycket händer. Sammanfattning Kandagawa Jet Girls har potential att vara ett roligt och kompetent spel, men faller platt i det faktum att det inte finns någon utmaning. Skyttedelen är klumpig men själva racingkomponenten är extremt rolig. Deras försök att tjäna extra på att sälja dyra karaktärer från Senran Kagura känns riktigt cyniskt. Musiken är rätt najs i alla fall. Omdöme: Blött/10
  20. 1 poäng
    Final Fantasy VII Remake: Ett spel jag har både varit intresserad av samtidigt som jag har varit rädd för det. Final Fantasy VII är ett kärt spel och även om jag endast har spelat det en gång så har jag många minnen från det och ser det som ett av de bästa spelen jag har spelat. Jag kan inte tänka mig att det är många som inte hört talas om det men man får spela den manliga huvudkaraktären Cloud Strife som är inhyrd som legosoldat till uppdrag att spräng en av reaktorerna som producerar energi i den avancerade staden Midgar. Gruppen Avalanche som hyrt honom påstår att reaktorerna som omvandlar Mako till energi suger livet ur planeten och någon måste stoppa det. Vad är nytt från originalet? Mycket. Midgar är helt gjord från grunden med dagen grafik och det ser väldigt bra och imponerade ut. Vyn man följer karaktärerna är ganska så nära tredje-personsvy mot mer åt fågelperspektiv som det var i originalet. Stridssytemet är helt omgjort så istället för det är slumpmässiga strider så ser du fienderna på kartan och kommer du för nära dem så slås det om till strid. I striderna så får du styra en karaktär medan de andra styrs av AI. När som helst kan du byta karaktär och striderna bygger mycket på att du ska byta mycket för den du styr går oftast motståndarna på. Du har en så kallas ATB-mätare som gör att du kan utföra specialattacker, magier eller använda föremål, den laddas upp sakta under stridens gång och snabbare om du attackerar fiender. Detta gör att du behöver tänka efter innan du bränner all krut på en fiende för du kan behöva använda den till att hela t.ex. Till en börja gillade jag det då det kändes rappt och det kändes som att man kunde använda sina färdigheter i spel mer. Efter jag kom längre så fick jag delade åsikt, det såklart trevligare att styra sin karaktär själv men det blev lite frustration ibland när man blev nerknuffad eller fiender sprang iväg. Det kändes även som att man många gånger inte kunde undvika fienderna med en välplacerad rullning då fiender målsökte sig när de väl hade laddat upp sin attack. Berättelsen bygger på originalet men vissa saker är helt nya och gör att historian får en annan riktning, vissa saker gillade jag medan andra gillade jag mindre. En ändring jag gillade var att man fick bekanta sig mer med Jessie, Wedge och Biggs. En ändring jag inte var lika förtjust i var att det kändes som att spelet vissa gånger gick mer åt fantasyhållet. Då menar jag inte att det inte fanns magi och liknande saker i originalet men jag vill minnas att tonen på spelet var att försöka vara teknologi först och fantasy sen medan det några gånger i remaken blir tvärt om. Det är inte hela tiden men det kommer ibland och egentligen gör det inte så mycket men det är mina egna preferenser. Jag spelade spelet med engelska röster och jag tyckte de gjorde ett bra jobb. Skulle egentligen behöva spela och testa japanska men det får bli en annan gång. Cloud hade en röst jag kunde tänka mig och dialoger medan Barret skrek för det mesta men hade sina stunder när han kunde sansa sig. Tifa och Aerith lät även dem som jag kunde ha tänkt mig att de skulle låta. En sak med Aerith var att hon var mer rapp i munnen och kunde komma med lite vassa kommentarer ibland, jag kommer inte ihåg det helt från originalet men hon kanske var likadan där? Jag är väldigt nöjd med remaken och tycker att Square Enix har gjort ett bra jobb. Som vanligt med äldre spel/film mm så är det väldigt känsligt när man ska återsläppa nya saker. Många vill ha exakt samma upplägg men ny grafik medan jag känner att det kan vara bra att uppdatera då allt från originalet inte var perfekt. Att dela upp spelet i episoder förstår jag då det verkar som att storleken exploderade och med 40 timmar speltid så känns den första delen som ett fullstort spel. Ska självklart spela de andra delarna när de kommer och förhoppningsvis tar inte utvecklingen av de andra delarna lika lång tid som första delen tog.
  21. 1 poäng
    Väntade in i det sista med att posta detta då det är ett extremt tunt schema på grund av världens undergång som pågår för fullt.
  22. 1 poäng
    TV3 1988 https://tidningar.kb.se/?q=%22candy%20candy%22&sort=asc&from=1988-01-01&to=1989-12-31 Candy Candy. Tecknad barnserie sv tal Så ja jag är helt 100. Är det någon som har den här versionen utav Media Dubb inspelad? Jag har tyvärr inte trots mitt stora VHS arkiv av Tv3-inspelningar inte lyckats hitta Candy candy än. ☹️
  23. 1 poäng
    Jag har tänkt på “kvalitetsanalys”. Det man vill utvärdera (t.ex. en animeserie) består ju av ett antal faktorer eller aspekter. Vilka faktorer som spelar in är individuellt, och deras relativa värden är också individuellt. Tänk på t.ex. ett modernt TV-spel, låt säga ett JRPG. Två stora faktorer som många skulle titta på är story-och-design och gameplay. För person A kanske story är väldigt viktigt, så ett spel med bra gameplay kan inte få toppbetyg när karaktärerna är skräp. För person B kanske det omvända gäller; skräpkaraktärer drar ner betyget lite, men knappt märkbart. Person C kanske avskyr story i spel och tycker att spel inte ens ska ha story! En faktor kan ofta brytas upp i mindre faktorer. Faktorn “story-och-design” kanske innefattar karaktärer, miljöer, handling, dialog. “Karaktärer” kanske innefattar deras psykologiska utvecklingar så väl som deras design, medan “dialog” kan innefatta hur repliker skrivs och hur de framförs av röstskådespelare. Poängen är att det är en logisk, trädliknande hierarki. Exakt hur är upp till var och en, men hur jag börjat tänka på anime på sistone är att det består av tre stora faktorer: Första faktorn är grundplaneringen och manuset; jag kallar det för “stoffet”. En fantasyserie kanske är illa skriven, men man kan inte låta bli att tycka att magisystemet är fiffigt. Eller, en actionserie är tråkigt utförd men har en grundhandling som hade varit toppen i en bättre regissörs händer. Andra faktorn är den riktning som de kreativa ledarna vill ta stoffet i; jag kallar det för “visionen”. Samma manus kan i två olika ledares händer ge upphov till två mycket olika verk, beroende på vilken stämning de vill ha, vilken takt, vilken sorts musik, vilken design och så vidare. Tredje faktorn är hantverket, kvaliteten på arbetet som görs för att förverkliga visionen; jag kallar det för “implementationen”. I princip hur bra animationen, ljudsättningen och röstskådespelet är. (I sanningens namn flyter givetvis faktorerna ihop på flera sätt, till exempel hur aspekter av bildhantverket också kan falla under visionsaspekten. Det är svårt, kanske omöjligt, att skapa helt skarpt avskilda faktorer, men man får ta det som det är.) När jag hade skapat min egen hierarki, åtminstone ett utkast till en, så programmerade jag en helt ny “betygshjälpare”, med utgångspunkten att det ska vara enkelt att anpassa betygshjälparen till ens egna föredragna faktorer. Som en kompromiss mellan olika faktorer valde jag HTML och Javascript; betygshjälpen kan sparas ned till hårddisken och redigeras med vilket textprogram som helst, och “köras” i vilken någorlunda modern webbläsare som helst. Man definierar sin faktorhierarki i textformat direkt i HTML-filen, så genererar den en HTML-tabell med betygsmöjligheter. I stora slängar: Källkoden ger en tabell typ . Likt min förra betygshjälpare så utgår jag ifrån det teoretiska mittbetyget: 0 poäng överallt ger ett mittbetyg, t.ex. 5/10. Positiva poäng på faktorer (tänk: procent) höjer betyget, medan negativa poäng drar ner betyget. För att specificera hur viktiga faktorer är relativt varandra finns en möjlighet att ange en vikt (“[wght] 1”). Antag att “aaa” har vikt 1 och “aab” har vikt 2; då gäller att “aa” = (1/(1+2))“aaa” + (2/(1+2))“aab”, alltså att “aa” bestäms till 1/3 av “aaa” och 2/3 av “aab”. Standardvikten är 1. För att faktiskt sätta poäng så kan man definiera hjälpsamma menyalternativ (se rader med “[optn]”). Antingen kan man använda trevärdessystemet – där alternativ märks med symboler “-”, “=” eller “+” och antingen har effekten -100 %, 0 %, eller 100 % – eller ett valfritt poängsystem, där alternativ inleds med siffror och vars värde räknas om till en plus-minus-procentskala. Skala 1-10, 0-3, 1-100 fungerar alltsammans. Det är egentligen inte ett vidare komplicerat system, och jag hoppas att mitt färdiga system fungerar som förklaring i sig. Här är min nya betygshjälpare. Ett litet problem är dock den vanliga skalan 1-10, där 5 brukar sättas som gränsen mellan bra och dåligt, men den matematiska mittpunkten i skalan är ju egentligen 5,5, så det vet jag inte ännu hur jag ska hantera. Alltså, skalor som är icke-linjära, i princip. (Red.) Systemet kan alltså användas för vad som helst, inte bara anime, så om nån skapar en fiffig hierarki så är det ju något som kanske skulle vara trevligt att dela med sig av, och jag själv tar gärna feedback och fräscha idéer om animebetyg.
  24. 1 poäng
    Som ni kanske vet är alla mässor närmaste tiden inställda, vilket betyder en ansenlig intäktsförlust för Ordbilder (och förlust av redan inbetalda monterkostnader som vi kanske inte får tillbaka). Därför kör vi vår egen mässa online i Ordbilders nätbutik med 15% rabatt på allting t.o.m. söndag 29 mars. Använd rabattkoden "ORDBILDERMASSA" i kassan: https://shop.ordbilder.se
  25. 1 poäng
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×