Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 03/02/20 inom alla områden

  1. 3 poäng
    I dessa prövande tider är det bra att ha något att se fram emot. Men herregud vad uppföljare det var här!
  2. 2 poäng
  3. 2 poäng
    Hej och hå, anime ser man på. Ibland. Jag bläddrade igenom netflix en kväll och såg planschen för Nanatsu no Taizai, och jag tänkte "Jamenvafan" och slog på första avsnittet. Det var underhållande nog för att jag skulle se några avsnitt till. Först tittade jag för att serien hade en del snusk. Sen tittade jag för att den hade Yuuki Aoi. Sen fortsatte jag titta för att det var ett ganska kuligt, lättsamt äventyr, och innan jag visste ordet av hade jag sett igenom hela första säsongen. Det här är min sorts genre! Ett äventyr som drar världen över med en bunt knasiga karaktärer och mycket humor. Det är som en snuskig Slayers. Dessutom spelar Omigawa Chiaki en uppkäftig gris. Taizais största problem, vilket för mig gör serien ganska tråkig trots dess charm, är att alla slagsmål är väldigt ospännande. Jag är inte helt säker på varför, men jag tror att det är väldigt vagt definierat hur starka alla karaktärer är. Vad det är som gör dem starka och vad deras svagheter är. När en ny karaktär introduceras så utför de alltid en jätteimponerande bravad, men sen måste de närapå retconnas för att inte överlägset vinna alla strider. Förutom huvudkaraktären Meliodas. Han är alltid överlägsen, från början till slut, vilket också är ospännande. Kikade lite på andra säsongen men den tog så lång tid på sig att dra igång att jag mer eller mindre gav upp. Jag kanske fortsätter titta på den någon gång, vem vet.
  4. 2 poäng
    Puh, äntligen har jag sett första avsnittet av allt! (Jag räknar bara TV-serier som inte är uppföljare eller franchiseserier som Precure.) Jag hade som målsättning att se första av allt innan jag började se serierna på riktigt, så jag har egentligen bara hållit mig à jour med Darwin's Game, Natsunagu och Itai no wa Iya nano de Bōgyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu. (Jag såg lite mer Dendrogram, men den var tråkig.) ARP Backstage Pass: Handlar om Artist Republic Performers (ARP), en pojkidolgrupp vars fyra medlemmar går i samma musikskola. Första avsnittet visar några uppträdanden och hur de blev värvade till gruppen: musikunderbarnet var en besvikelse för sin klassisk-musik-farsa; två spelade i en gaturockmusikantgrupp men fick stipendium; den sista var en ung, sprallig ARP-fan som dansade sig till en inbjudan. Totalt livlöst berättande med blaskiga karaktärer. Fokus ligger mest på musiknumren som renderas i 3DCG, modell Playstation 4, med typiskt generiska ikemen-animeidolpoplåtar framförda framför anonym publik med ljusstavar. I slutet av avsnittet är det ett motion capture-3DCG-pratmoment som påminde mig om motsvarande inslag i den där usla Dimension High School, vilket är ytterligare ett slag emot ARP Backstage Pass. 4/10, kommer inte att se. Breakers: Sportanime om parasport (handikappidrott). I första avsnittet: Kai, som har två benproteser, träffar en muskelforskare (med robot-AI-assistent/-maskot) som introducerar rullstolsbasket för honom. I rollen som Kai: någon tarento, vilket märks. Det är inget man ser för en rafflande story eller en toppenproduktion (fast den hade dock en faktisk stil), men avsnitten är korta (~9 min) och det är ett ovanligt ämne. 5/10, kommer kanske att se. Dorohedoro: Invånarna i en stor slumstad, “Hole”, utsätts för “trollkarlar” som kommer genom frammanade dörrar från… någon annanstans, för att öva och utföra magiska experiment på Hålets invånare. En som utsatts är Caiman, en stor man med ett ödlehuvud och tappat minne. Nikaido, en robust, stridsförmögen blondin som driver en restaurang, hittade Caiman och hjälper honom nu bekämpa trollkarlar för att leta reda på den som förtrollat Caiman. För att hitta ledtrådar stoppar Caiman de misstänktas huvud i sin mun där de granskas av en man inuti Caimans mun. Vem är Caiman? Vem är mannen i Caimans mun? Vad är trollkarlarna ute efter? Mysterierna är många. Det är en otroligt bisarr berättelse med märkliga syner och en god dos brutalitet och “body horror”: folk blir skurna i bitar, får ansikten avbitna, och förvandlas till vämjeliga insekter. Handlingen är udda och mystisk, men det är inte en pretentiös berättelse som babblar filosofi eller är överdrivet outtalad: man förstår enkelt grunderna, som vilka mysterierna är och vad karaktärerna vill. Caiman är en sak, men Nikaido är lite intressant. Hon verkar vara tuff, men liksom distanserad på ett sätt som antyder något slags galenskap. (Den där blicken i öppningsvinjetten…) Och fräscht icke-moé. Animationen är en blandning av 2D och 3D som fungerar, men desto bättre är bakgrunderna som är toppen: smutsiga, detaljerade, målade i en lite skissartad-men-inte stil, som motsvarar den för karaktärerna som har dova men blandade färger och svaga linjer. Dorohedoro bygger på en känd manga som gick 2000-2018. Jag har känt till den vid namn i mer än 15 år, så det är lite kul att se vad allt ståhej gäller, och trevligt att den får en högklassig modern adaption som Parasyte, Banana Fish, och Dororo. 8/10, kommer att följa. A3! Season Spring & Summer: Teatertrupp i trubbel! Med 10 miljoner yen i skulder hotas teaterhuset att byggas om till en bar. Med bara en manager och en enda nybliven tonårig skådespelare ser de inte ut att kunna vända sin tur, men en ung kvinna vars far var inblandad i truppen axlar ansvaret att hjälpa dem på fötter igen, och börjar med att locka in två nya medlemmar samma dag och få ett löfte från långivaren: de får behålla huset om de kan fixa fullsatta föreställningar inom en månad, rekrytera fyra säsongstrupper (vår, sommar, höst, vinter), och betala tillbaka skulden inom ett år. Det är en fånig liten historia, som när de försöker få långivaren att vekna genom att påpeka att den där gymnasistskådespelaren har “gjort sitt bästa” med den banala lilla pjäs han debuterade med, fastän hans engagemang är helt irrelevant för den katastrofala ekonomiska situationen, eller när grabben försöker springa ikapp en kille men istället för att ropa efter honom så fångar han hans uppmärksamhet genom att läsa repliker från Shakespeare. Det är “corny” på ett sätt som inte fungerar. Men det ska också erkännas att den gör något rätt: den lägger upp en hotbild för serien härefter. Hotbilden må vara en klyscha (rädda klubben från nedläggning!), men den är en klyscha för att den är användbar; sämre serier struntar helt i dramat, så att man inte får någon spänning som driver en att vilja se avsnitt 2. I det här fallet vill jag inte se avsnitt 2 hur som helst, otome-spelanime är sällan min grej, men det är inte det sämsta denna säsong. 5/10, kommer inte att se.
  5. 2 poäng
    Göra egen Onigiri är inte svårt alls, det gäller bara att ha lite fantasi. Jag gör onigiri lite då och då som mellanmål och tar med mig till jobbet. Här ett par bra förslag på fyllningar man kan göra. Tonfisk och majonäs Använd Tonfisk på burk (i olja eller i vatten spelar ingen roll) och mixa den med japansk majonäs (Kewpie). Ta ca 2 msk mayo till 70-100 g tonfisk. Det viktiga är att det inte blir rinnigt men inte heller för torrt. Baka in en klutt mitt i din onigiri. Okaka Onigiri Ta ca en msk Katsuobushi (Bonito flakes) och ungefär tsk japansk soya och blanda ihop för att blöta ner flagorna. Baka sen in dem i din Onigiri. Ägg och Umeboshi Gör en äggröra i stekpannan efter egen smak, den behöver inte hålla ihop utan är bättre om den blivit grynig och fast men inte hårdstekt. Jag brukar smaksätta äggsmeten med lite japansk soya mest för att få lite mer smak på den. Lägg i lite äggröra och ett Umeboshi i mitten på din Onigiri. Laxflagor Ta en bit lax och skär upp den i strimlor som du sen steker i stekpannan tillsammans med salt och ev. de kryddor du tycker passar. Jag har testat både med svartpeppar eller soya med gott resultat. Rör runt så allt blir stekt och det gör inget om det flagar upp sig rejält, det blir bara lättare sen att fylla din Onigiri med laxflagorna. Låt de bara svalna innan du gör din onigiri så du inte bränner händerna. Jag kan också tipsa om att steka (eller grilla) din färdiga Onigiri, det blir faktiskt riktigt gott, men man får vara försiktig så den inte fastnar i stekpannan och den går sönder. Jag använder en nonstick-panna som jag oljat lite lätt. Hemgjord Furikake finns det mängder med recept och tips på om man bara googlar och testar sig fram själv. Jag personligen är ingen stor fantast av nori så jag vill gärna ha så lite sånt i maten som möjligt, men lite grann går bra. Slutligen, kolla in en av mina favoritkockar på Youtube här som visar hur man gör perfekt Onigiri och även furikake. Kolla även in de andra filmerna han har gjort, det finns mycket gott där att dregla över och få inspiration av. :😄
  6. 2 poäng
    Vad är Dead or Alive 6? Sjätte (duh!) upplagan i en serie som haft en mindre skara fans än sina konkurrenter men som ändå tuffat på med sin nisch. Men i takt med att Koei Tecmo börjat hänga på "live service"- trenden så har även deras spel påverkats negativt, mest märkbart med releasen av Dynasty Warriors 9. Dead or Alive 5 började sniffa på konceptet men gick inte "full retard" förrän del 6. Det skulle också vara "mer seriöst" och "vara mer moget" än sina föregångare bara för att kunna smita in till EVO- scenen, men det föll pladask såklart när dom föll i bekanta spår. Story Antagonisten från första spelet, Raidou, har varit död i flera år, men M.I.S.T. har fått hjälp från professor NiCO i att återuppliva honom. Och han är riktigt sugen på hämnd gentemot sin gamla ninjaklan. Samtidigt så håller Helena upp fasaden från DOATEC och anordnar Dead or Alive- turneringen i år igen. Däremot så ger hon en viktig uppgift till Marie Rose (svensk loli och Helenas piga): hitta en flicka vid namn Honoka. Hon bär på extrema krafter som inte bör hamna i orätta händer. Och hon råkar också vara dotter till Raidou... Det är ett fightingspel, så självfallet är handlingen lite överallt med så många olika karaktärer att hålla koll på som antingen bara fokuserar på turneringen helt ovetande om det kommande kaoset, eller om de som faktiskt försöker rädda världen och skippar turneringen. Har samma upplägg som femman där olika karaktärers tidspunkter och vinklar kan spelas igenom. Om man mot förmodan ska spela med engelsk dub (varför???) så är det dåligt synkat med läpparna så ha kul med det. Gameplay Dead or Alive är mer likt Tekken om man ska beskriva det för nykomlingar. Du kan röra dig fritt i fyra riktningar och använda banans yttre område för mer skada mot din motståndare. Du kan även använda ett unikt kontringssystem som gör det möjligt att komma ur en motståndares kombo om du har rätt timing och kan läsa av vilken typ av attack den gör. För återvändande spelare så finns det en ny funktion: Break Blows. Det finns en ny mätare i fyra steg som laddas upp med slag och motslag likt andra spel i genren. Vid en full mätare använder man Break Blow- knappen och framåt för att riktigt sända iväg ens motståndare och förstöra deras frisyrer. Break Blows kan också användas som en counter, en stun, eller som en egen separat kombo som laddar upp mätaren. Överlag så är gameplayet intakt från tidigare installationer. Nytt för denna version är DOA Quest som ger en olika matchups där du måste göra olika saker under en match med en utvald karaktär. Exempelvis så måste du kanske ducka X attacker, göra X skada med en kombo eller göra ett särskilt move. Du får belöningar om du klarar alla kriterier, men jag går igenom det lite senare. Det som saknas från tidigare spel är tag teams, så man kan nu inte spela 2v2. Egna lobbies finns inte heller att tillgå så det finns inget sätt att spela med kompisar. Online har varit problematiskt från start och har sett ett rejält tapp i spelare, och om man är likt mig mer fokuserad på single player så finns det inget som tilltalar en att stanna längre stunder. Det som verkligen tar emot dock är dess framstegssystem. Dead or Alive 6 har nu en in-game valuta med guldpengar. Du använder dessa för att låsa upp kostymer och frisyrer med mera. Men innan du kan låsa upp en kostym med pengar så måste du låsa upp dess mönster. Efter varje onlinematch, varje arkad eller om du klarar alla kriterier i en match i DOA Quest så får du mellan 100 till ungefär 500 mönster beroende på vad du gör. Du behöver allt mellan 200 till 1000 mönster för att låsa upp en kostym. Men här är hållhaken: Du styr inte vilken kostym du låser upp! Så om du får mönster så delas det ut helt random till något plagg och du kan inte styra det. 90 procent av alla kostymer är återanvänt från tidigare spel och varje plagg har tre färgvarianter, så lycka till med att få din favoritkostym. Självfallet så kan du köpa DLC för att bygga ut ditt förråd, men det mesta av det är också återanvänt från tidigare. Dessutom så kommer de i olika season passes på upp till 900 (!) kronor. Du kan köpa ett bättre spel och ha pengar över till chips och toapapper, eller så kan du köpa kostymer som redan fanns i Dead or Alive 5. Men oroa dig inte, du kan låsa upp dom i separata pack, men det kostar flera hundra kronor styck och blir i längden dyrare utan ett season pass. Nyligen så kom en ny feature: Köp biljetter för 10 kronor styck så kan du låsa upp separata DLC- kostymer för två- tre biljetter. Plus att du kan ändra hårfärg med dessa också, men...Du sparar inte den färgen. Om du vill byta hårfärg igen så behåller du inte den förra, så varje gång du vill byta hårfärg så är det tio kronor. För att inte tala om att Nyotengu, Momiji och Rachel, huvudkaraktärer från femman, är låsta bakom en betalvägg. Det är katastrof nog att inte veta vad man låser upp, men sen vill dom mjölka en för kung och fosterland! Om du känner för att bara prova på så finns gratisversionen Core Fighters som ett free to play- alternativ. Det är bara det att det kostar mera att låsa upp från den versionen än att köpa det från handeln. Om du vill låsa upp alla karaktärer plus story mode så går det uppemot 800 kronor. Det märks att detta spel är bara här för att gräva ett hål i plånböcker utan att förbättra gameplay. Skamligt upplägg. Grafik Dead or Alive 6 vill vara mer verklighetstroget i sitt utförande, på gott och ont. Karaktärsmodellerna är riktigt läckra och detaljerna kring slagen och all svett som flyger är imponerande. Det är det enda positiva jag kan säga egentligen. Banor och bakgrunder är tråkiga och extremt fula i design. Överlag så funkar inte deras försök att få det mer verklighetstroget då det känns mer uttorkat och grådassigt. Det är dessutom krävande överlag för dina maskiner. PS4 (icke-pro versionen) har bildmässigt svårt att hänga med ibland i fighter och filmsekvenser kan lagga hårt på PC. Har du ett grafikkort i stil med GTX 1050 eller sämre så kommer du ha en laggig upplevelse. Ljud Låter väldigt likt femmans soundtrack men ändå ingen större förbättring. Huvudtemat är fantastiskt och den som riktigt sticker ut, resten är inget som fastnar. Ljudeffekterna har inte direkt utvecklats från femman så på gott och ont är det bekanta ljud som dyker upp när du slår till någon. Sammanfattning Dead or Alive 6 skiter på de få fans som serien har och har skrämt iväg potentiella nykomlingar med dess hutlösa extra kostnader och ett belöningssystem som är det sämsta jag någonsin varit med om. Köp femman istället för detta skräp! Omdöme: Skit/10
  7. 1 poäng
    Den ena startade som ett populärt mobilspel som populariserade gijinka-genren där båtar från andra världskriget förvandlades till söta animéflickor. Den andra är dess kinesiska klon som tar till egna friheter och expanderade till marknaden i väst. Båda har nu sin egen animation och vi ska nu se vad som verkligen skiljer sig mellan dessa två titlar (animémässigt det vill säga). Handling Båda historier handlar om hur människan tvingats bort från de sju haven på grund av ett mystiskt hot. I gensvar skapas en flotta av "shipgirls", hälften människa hälften slagskepp. Dessa skepp kämpar nu mot dessa övernaturliga krafter i hopp om att göra världen säkrare. Största skillnaden mellan dessa två i frågan om handling är hur de behandlar fraktioner. Alla nationer är representerade i respektive spel, men animationsmässigt har Kantai Collection hittills bara representerat den japanska flottan. Azur Lane har mer bredd i det perspektivet men det spelar även en roll i det stora hela då det är fullt inbördeskrig här. Ursprungligen var alla under Azur Lanes flagg, men just nu är det bara brittiska och amerikanska styrkor kvar och under tiden har Tyskland och Japan skapat sin egna fraktion. Ett mer intressant upplägg istället för att banka hjärndött mot en monoton fiende. Hjältinnorna: Fubuki vs Enterprise Fubuki är en japansk jagare och hennes namn betyder snöstorm. Hon är ung och oerfaren när hon först kommer till flottbasen, men vill ändå visa vad hon går för. En klassisk hjältes resa man ofta sett i andra serier. Samtidigt från andra hållet har vi hangarfartyget Enterprise med smeknamnet "Grey Ghost". Erfaren och sliten av alla strider, hon är mer lågmäld och säger inte mycket. Respekterad av sina allierade och fruktad av fienden, Enterprise låter hennes handlingar föra talan. Det hela kommer ner till smak. Vill man ha den slitna veteranen som inte har viljan kvar att bry sig, eller vill man ha den nervösa men engagerade nybörjaren att föra talan. Fubuki växer sig lite i rollen men kräver mycket från sina medspelare för att komma någonstans. I det stora hela kanske hon inte gör ett så stort intryck i kampen som man kan tro. Enterprise å andra sidan kan vända striden till sin fördel på ett ögonblick (kanske säger mer om Azur Lanes övriga styrkor). Den gemensamma nämnaren är att de runtomkring oroar sig om dessa två och vill ta hand om dom, om än för två olika orsaker. Allierade Som tidigare nämnt så har våra huvudkaraktärer mycket support från sina vänner. Låt se om några sticker ut bland dom. Kantai Collections största dragplåster måste nog vara Kongou, det brittiskt tillverkade slagskeppet. Hyperaktiv och med mycket engrish är hon som en storasyster till Fubuki. Hon har även tre systrar som i viss mån beter sig som henne, så mycket energi överlag. Vi har även kuuderen Kaga och tsunderen Zuikaku som ofta hamnar i luven på varandra i och med att de är från två olika divisioner. Det finns ett ganska bra djup utan att gå helt överbord med deras personligheter. Azur Lane har nästan för många bakgrundskaraktärer och "huvudskaran" är också ganska många att hålla reda på. Vissa får lida i slutändan med mindre scentid. Men den mest engagerade karaktären utöver Enterprise måste nog vara Belfast. Den brittiska kryssaren och Royal Navy's huvudpiga, Belfast är beslutsam och professionell i sitt uppdrag att få Enterprise att bli "mänsklig". Vi har även Prinz Eugen som är fältledare för de tyska styrkorna och har en viss "ara ara"-atmosfär om henne, dock så syns hon inte så mycket i action vilket är synd. Sen har vi några som förekommer på båda sidor och den största karaktären i detta fält är utan tvekan hangarfartyget Akagi. I Kantai Collection är hon glad och uppmuntrande samt lite av en förebild för Fubuki. Trots att hon även är en komisk karaktär som gillar att äta mycket (ju större skepp desto mer bränsle) så är hon extremt professionell när det väl gäller. I Azur Lane är Akagi mer skräckinjagande. Hennes ansiktsuttryck har sadistiska undertoner och hon gillar att vara längst fram i ledet och provocera fienden till handling. Hon är extremt lojal mot sina medskepp och gör vad som helst för att försvara dom, men hennes utstrålning gör det svårt för andra att bemöta henne eller förstå vad hon verkligen tänker. Action Här ser vi en klar skillnad. Om vi skulle jämföra dessa två i form av speltermer skulle man säga att Kantai Collection är mer av en simulator som försöker vara trogen riktiga sjöslag. Azur Lane är mer likt action/hack and slash i dess utförande. Vad som påverkar är deras metod hur man hanterar beväpning. Vi pratar om tjejer som ska bete sig som slagskepp, och lösningen är att de bär sina kanoner, torpedrör och kommandobryggor som ryggsäckar eller via midjefästen. Dock så är skeppen från Azur Lane byggda runt en speciell energikärna som tillåter oändliga möjligheter. De kan ha framme sina skepp i full skala och på en sekund krympa det till sina moduler utan fördröjning. Detta gör dom mer rörliga i strid och tillåter dom att manövrera fritt både på land och vatten. De finns även möjlighet att frammana olika familiars som en enhörning, en örn eller en varg. Kantai Collection däremot har en mer verklig approach där utrustningen måste utrustas manuellt. Detta kan underlättas via automatiserade arsenaler vilket ger en viss "magical girl transform sequence" för de som är stenhårda fans av militära grejer. De kan röra sig ganska fritt på vattnet med deras vattenskridskor, men inte lika snabbt eller explosivt som Azur Lane. Så i form av action snackar vi klassisk militärfilm för de som föredrar den genren samtidigt som Azur Lane gör det mer explosivt och mindre verklighetsförankrat. Möt din fiende: Abyssals vs Sirens Det här sätter verkligen tonen. Båda har samma ursprung i och med att de kom från ingenstans och förstörde sjöfarten för människan. Abyssals är dock mer mardrömslika i deras utförande. Vissa ser ut som deformerade shipgirls, andra som rena monster med massvis med tänder. De verkar arbeta mer som en enad organism men har inget medel att kommunicera med den andra sidan. Lite zombietendenser fast mer organiserat och mardrömsliknande, plus att de kan slå riktigt hårt. Sirenerna å andra sidan är mer individuella och gillar att smida ränker. Deras arsenal är också mer baserat på modern teknologi där deras skepp ser ut att komma från valfri science fiction serie. De uppfyller en mer traditionell roll som skurkar medan Abyssals är en okänd katastrof man måste stå emot. I Azur Lane föregår även ett inbördeskrig som Sirens kan utnyttja och skratta likt Doctor Evil, så där kommer det alltid att ske något med eller utan deras huvudfiende i fokus. Kantai Collection har ett något mer mardrömsliknande scenario, men det är svårt att sätta sig in i då det inte har lika stor inverkan som fienderna i Kabaneri of the Iron Fortress och Attack on Titan. Animation Kantai Collection är i en helt annan liga gällande produktionskvalité. Animationerna är mjuka och riktigt imponerande (dock så förekommer lite 3D lite här och var för de som avskyr det). Vågskvalpet, kanonröken och skeppens rörelser ger en äkta känsla av hur ett sjöslag kan se ut. I kontrast har vi Azur Lanes standardiserade formula som lätt kan kännas bekant i liknande serier. Dess action håller en helt okej standard och faller inte samman även om det oftast är mer hektiskt. Sen så ser vi mer färg och mer liv i bakgrunden överlag gentemot sin motpart. Musik Än en gång så är Kantai Collection strået vassare. Dess soundtrack är mer pampig orkester och rikt med stråkinstrument. Men med tidigare lagda punkter är det förståeligt att den känsla de anspelar mest på är mer klassiskt, storskaligt och militäriskt. Azur Lanes har för det inte ett värdelöst bibliotek, men det är lätt bortglömt efter att man sett klart den. Det är också mycket mer lättsammare och strömlinjeformat likt andra i genren. Gör sitt jobb men sticker inte ut från mängden helt enkelt. Sammanfattning För att vara så likt varandra och byggda utifrån samma fundament så är det två olika bestar att hantera. Kantai Collection försöker vara en krigsfilm men samtidigt lyfter fram väldigt mycket lättsamma stunder. De är i alla fall lite mer verklighetstroget i dess utformning av sjöslagen och produktionskvalitén är riktigt hög. Samtidigt försöker Azur Lane att hålla uppe tempot lite mer och kan kännas lite väl framrusigt, men den har en klassisk dynamik som fler kan sätta sig in i. Finsmakare och veteraner kommer nog föredra Kantai Collection medan yngre generationer kommer föredra det lite mer överdrivna Azur Lane.
  8. 1 poäng
    Can confirm, det fanns på plats. Vågade inte prova på det dock.
  9. 1 poäng
    Hemma i karantän då jag har förkylningssymptom så... HEY Corona! Eller vad vet jag... Inte helt sjuk, men inte heller frisk. I vanliga fall hade jag dragit i mig ett par alvedon och gått till jobbet. Men så som läget är i landet nu så, Nope! Lagom drygt med andra ord. Vad passar då bättre än att passa på att beta av de där serierna som man hamnat efter i. :) Först ut blev Kono Oto Tomare! som jag sneglat på ett tag nu sen första säsongen kom ut för ett år sen. Hade börjat läsa mangan men insåg att den just då hade släppts som anime och tänkte att det nog var intressant då jag gillar musikserier oftasat (K-On fanboy here) För er som inte sett den så handlar det kort om Koto-klubben på en highschool där det är nytt år och en stackars ensam kille ska försöka rekrytera nya medlemmar så att inte klubben läggs ned. Inte helt ovanlig story nej, men vad jag vet troligen första som fokuserat på just det klassiska instrumentet Koto. I mångt och mycket följer serien den vanliga mallen och man känner igen flera berättelseelement (funkar lika bra i en sportserie) i den men även en del (för mig) nya drag vilket gör den både fräsch och intressant. Så intressant faktiskt att jag binge-tittade på den i två svep under två dagar nu. Det brukar vara ett bra betyg för min del när jag inte kan släppa den utan plöjer på tills det ljusnar ute. hehe... Kul serie som hade både bra humor, lite lagom drama och intressanta karaktärer. Lättittat och lättsmält men långt ifrån ointressant. Man blev lätt engagerad i karaktärerna och handlingen men jag hade gärna sett lite mer fördjupning i MCs bakgrund och familjesituation men han bleknade lite tyvärr och fokus landade mer på den missförstådda ligisten och underbarnet med de trassliga familjeförhållandet. Övriga roller var bra stöd och lagom involverade såsom sidokaraktärer ska vara. Andra saker hade de gärna kunnat återkomma till, men jag antar att tiden inte räckte till för mer utvikningar i andra arcs. Det var lagom fokus på de intriger som fanns. Lite lätta kärleksinslag också såklart, vad är väl en high school serie utan dessa? Men det var alldeles lagom mycket. Det var också riktigt intressant att få lära sig mer om instrumentet som hade huvudrollen i serien och få lite mer inblick i hur det spelas och fungerar. Dessutom så var det väldigt bra musik såklart men det hade jag förväntat mig redan. Dumt att göra en sån här serie lite halvhjärtat, nä All-in är tricket. Nu är då frågan... vilken ska jag ge mig på nu? :)
  10. 1 poäng
    Har bestämt mig för att endast nyttja meddelandefunktionen på den här sajten. Är det så att Du är intresserad av att nå mig, joina gärna min server på Discord! https://discordapp.com/channels/547031774530764800/547031774530764802
  11. 1 poäng
    Jag vill att Overlord, Re:Zero, Yōjō Senki, Konosuba och Shield Hero alla skriver in Isekai Quartet och gör det canon. En referens i en replik (Ainz: “det här skulle Kazuma ha gillat”) räcker!
  12. 1 poäng
    Oregairu S3: Gah, jag ville ju se om S1-S2 först! Kaguya-sama wa Kokurasetai S2: Gah, jag ville ju se S1 först! Sword Art Online S5: Gah, jag ville ju se om S1 och se S2-S4 och filmen och Gun Gale Online först! Fruits Basket S2: Gah, jag ville ju se S1 först! Shokugeki no Sōma S6: Gah, jag ville ju att S5 skulle vara den sista! Honzuki no Gekokujō S2: Gah, kommer att följa. …Okej, icke-uppföljare då. Otome Game no Hametsu Flag shika Nai: Jag följer mangaversionen (av lättromanoriginal), den är småskoj. Japansk tjej återföds alltså som antagonisten i ett dejtingspel för tjejer, så hon börjar förbereda sig för sin undergång på olika naiva, knasiga sätt som istället bara gör henne omtyckt av de som i spelet skulle vara hennes fiender. Jag är lite svag för en sån där huvudperson som är något av en virrpanna och misslyckas uppåt. BNA: Känns väl som lite av en plikt att kolla in Triggers anime. Yesterday wo Utatte: Originalmangaserien var bra: ett mänskligt, trovärdigt drama som utspelar sig under några år. Kakushigoto: Från skaparen av Sayōnara Zetsubō-sensei; jag har läst några kapitel, det verkade inte vara ett komiskt mästerverk, men… trevligt. Hachinan tte: Jag följer mangaversionen (av lättromanoriginal), det är en ganska karaktärslös historia om ännu en snubbe som blir en fantasy-supermänniska. Det är åtminstone bättre än Trollkarlens sonson som gick härom sistens. Arte: Jag har inte läst originalet, men volymomslagen har varit fina. Inte min favoritepok, men historiska serier lockar mig. Nami yo Kiitekure: Originalet finns att läsa på Crunchyroll, men det gjorde jag aldrig. Från skaparen av Blade of the Immortal som jag någon gång borde se eller läsa färdigt… Listeners: Om det inte vore produktionsstudio MAPPA så hade jag nog inte gett den en chans. Gal to Kyōryū: Jag har sett att mangan finns men aldrig kollat in. Visste inte att den skulle få en anime. Dinosaurien ser kul ut, så jag vill nog kolla in nåt avsnitt! Komatta Jiisan: Komediserie om gubbe som beter sig som en ung snygging – anime of the year?
  13. 1 poäng
    Vi lever i en speciell tidslinje som många påpekat, samtidigt som andra menar att en pandemi är oundviklig vart tjugonde år. Även om vi svenskar har varit mer lyckligt lottade än säg Italien så finns det en viss osäkerhet fortfarande över det hela. Det är svårt att fortfarande förstå vad som egentligen händer och om, eller hur, man borde prata om det. Det ironiska som jag gjort är att spela två spel med ett blekt tema. Första är The Division som handlar om en pandemi 2015. En aggressiv form av smittkoppor hade sitt ground zero i Manhattan mitt under julhandeln, och skadorna blev förödande. Som en agent från Strategic Homeland Division är det ditt jobb att hjälpa blåljusenheter och civila samtidigt som du försöker lista ut orsaken och ett eventuellt botemedel till smittan. Vi är inte i samma båt ännu och förhoppningsvis kommer det inte att sluta så, men det kanske ger lite perspektiv på saker och ting. Det andra spelet är Code Vein. En trasig framtid där vampyrhybrider är isolerade från omvärlden och försöker överleva dag för dag i jakt på blod. Väldigt fiktivt, men de som hamstrar toapapper och desinfektion påminner lite om vad en desperat människa kan göra i kristider...även om de som hamstrar inte är i största riskzonen. Så det jag gjort för att glömma om vår situation är att sätta mig in i två olika dystopier, ironiskt nog. Det är ironiskt nog mer lugnande än att scrolla Reddit och lyssna på Trump. Sen så har jag ökat mitt immunförsvar med lite skogspromenader, grönt te på morgonen, rom på kvällen och massvis med Senran Kagura. Vet inte om dessa metoder är vetenskapligt bevisat, men det hjälper en att finna ro i dessa tider. Man säger att det är mörkast före gryning och att denna text kanske känns lite "nere" när vi kanske är minimalt eller inte alls utsatta, men hela världen har påverkats indirekt av det hela och det går inte att trippa runt det hela (hur mycket man än vill göra det). Men det är under den tiden som vi weebs och gamers skiner med våra färdigheter inom social distancing (den stereotypen funkar till vår fördel nu =3) och att ha något att göra när vi stannar hemma. Samtidigt så är det bevisat att under kan ske även under mörkaste timmen då helt plötsligt från ingenstans hörs det att Bleach gör en comeback. Det och Date A Live 4... Det känns som att jag har skrivit nonsens på ett A4 utan eftertanke. Jag ville bara få ut mig till de som kanske känner sig mer ensamma/oroliga än andra att vi sitter i samma båt, och vi kommer se till att vi kommer iland oskadda. Så håll modet uppe tills du ser solskenet igen.
  14. 1 poäng
    Många uppföljare nu till våren. Serier jag kommer att följa: No Guns Life s2: Tyckte att första säsongen var trevlig så kommer att fortsätta titta på den. Shokugeki no Soma - Gou no Sara: Har fått för mig att detta ska vara den sista säsongen då mangan är avslutad men det kanske finns en del material kvar. Efter att ha sett fyra säsonger så vore det konstigt att sluta nu. Fruit Basket 2and season: Tittar på ganska lite drama/romans-serier just nu så bra att slänga in en sån lite då och då men jag gillade även första säsongen så det passar bra. Serier jag kanske tittar på: Kami no Tou: Har jag hört talas om ett par gånger, tror jag började läsa den men kom inte mycket mer än ett kapitel och sen glömde jag bort den. BNA: Originalserie från Studio Trigger, det kan bli bra. Det lilla jag läste om den gjorde mig inte helt övertygad men tyckte att grundidén till Kill la Kill också var lite konstig men den gjordes ju bra. Listenners: Än värld där konceptet musik inte finns, intressant idé. Tror jag väntar tills jag ser vad den får för omdöme på de första avsnitten innan jag börjar titta på den. Shin Sakura Taisen the Animation: Kanske tittar på denna enbart för att jag har hört att spelen ska vara bra och intromusiken är bra. Kommer nog att avvakta några avsnitt likt Listeners.
  15. 1 poäng
    Date A Live...4!
  16. 1 poäng
    Hej alla! Nu har jag varit här sedan 2007, men inte riktigt haft intresset för att vara aktiv mest på grund av tidsbrist. Jag har olika intressen, ett är mytologier och historia, ett annat är språk. vad gör jag här? Då jag har ett visst intresse för anime och manga samt Japansk kultur i övrigt, tänkte jag att jag skulle ge stället en chans för att se om det fanns någon som hade samma intressen och kroppskemi som jag. Såhär långt har jag hittat mycket trevligt folk att snacka med, men vad jag egentligen söker just nu är några att bolla japanska med, gärna konversationer. Sedan tackar jag aldrig nej till animediskussioner, både om gammalt och nytt där. VIKTIGT! Jag är inte en flugmänniska på riktigt, det är bara så det ser ut :)
  17. 1 poäng
    Jag fick som sagt en chans till då Filmstaden nådigt lät filmen gå en helg till i Uppsala så förra lördagen var jag äntligen iväg och såg filmen. ✌️ Makoto Shinkai kan verkligen det här med att bedöva oss med slående vackra och realistiska vyer, det är lite hans signum numera. Sen så finns det nog ingen annan än han som så vackert och naturligt kan avbilda regn, och sånt är det ju rätt rikligt av i den här filmen. Det skvalar ned i princip hela filmen med några få undantag så medtag paraply. 😎☂️ Filmen är riktigt bra, långt ifrån lika lättsam som Your Name vilket man har kunnat höra lite prat om här och där av de som sett filmen. Säkert är det sånt som kommer göra att den inte slår lika hårt som sin föregångare, för folk vill ju ha lättsamma filmer såklart. Filmen har också ett helt annat djup såklart och känns betydligt "skitigare" än hans tidigare produktioner vilket i mitt tycke bara gör det intressantare. Det visar ju att han kan bemästra annat än sockersöta "boy meets girl"-filmer. Men visst är det ju "boy meets girl" som är den röda tråden även i den här filmen såklart, men det finns flera bottnar. MC rymmer till Tokyo från ön där han växt upp och försöker hitta jobb och försörjning vilket ju går sådär. Han stöter på flickan i fråga och det framkommer att hon är en väderflicka och kan be för bättre väder lokalt. Men inga krafter får man ju gratis, det finns ett pris att betala också. Hela den storyn och lite till har de varit bra duktiga med att inte visa så mycket i trailern vilket jag gillar. En trailer ska locka och visa lite saker från filmen men inte ha med alla nyckelscener och trådar för då har man ju sabbat för mycket. Trailern till den här var alldeles lagom så det finns en hel del överraskningar kvar vill jag lova. Självklart finns det ett gulligt djur med i filmen, det känns nästan som ett måste numera. Det övernaturliga är som alltid precis utanför det där greppbara och är väldigt lättsmält även om man som i Your Name aldrig får veta exakt vad det handlar om utan man får bara en massa kryptiska hänvisningar till historien och annat som kittlar vår fantasi. Det är nog en av styrkorna i Shinkais filmer tycker jag. Det är både frustrerande att aldrig riktigt få veta, men samtidigt också kul att mystiken till viss del kommer finnas kvar även när filmen är slut. Musiken tål att nämnas både en och två gånger. Radwimps som slog igenom med buller och bång efter Your Name har gjort musiken även till den här filmen och deras popularitet lär inte dala för det. Mycket bra musik och väl använt igenom hela filmen. Jag har numera en playlist på Spotify med Radwimps musik från Your Name och Weathering with You. I like! Jag tycker att Shinkai blir bättre och bättre på att knyta ihop en berättelse och leverera en bra story som inte har allt för stora hål i sig och det bådar gott in för framtiden. Jag och flickvännen var mer än lovligt nöjda med filmen och vill man så kan man säkert hitta en hel del att kritisera om man bara vill och visst, ingen film är perfekt. Men den är mycket underhållande och jag gillar den skarpt. Ska ta och se om den igen när den släpps på DVD och se med lite mer kritiska ögon. Det vore kul att höra vad andra tyckte om filmen så kommentera gärna när ni sett den. 😊
  18. 1 poäng
  19. 1 poäng
    Ringo no uta/Äpplens sång av Shina Ringo
  20. 1 poäng
    Tsumi to batsu/Brott och straff av Shina ringo
  21. 1 poäng
  22. 1 poäng
    Edit: Noterade just att den här nämndes i listan ovan... Gick lite fort här... hehe... Nåja, bifogade iaf. lite YT-länkar för den som är intresserad av att kika närmare. ✌️ ---- Hajade till när jag satt och kollade på Rising of the Shield Hero och jag plötsligt förstod orden i bakgrundssången i en scen. Mycket riktigt, den var på svenska! I avsnitt 15 för att vara exakt. Snacka om att jag blev snopen. Återkommer igen lite kort även i avsnitt 21 har jag för mig. Inte riktigt vad man förväntat sig i en animeserie. 😁 Länk till scenen i fråga: Länk till musikvideon som gjorts om man bara vill höra sången.
  23. 1 poäng
  24. 1 poäng
    (Flyttad till egen tråd då det inte handlade om etymologi, alltså ordens ursprung/utveckling.) Jodå, det stämmer! Lite som att säga till ett barn "vill du ha en godis, lilla Ida?" (Ida-chan), till en skolkamrat "hänger du med på McD, unge Nyström?" (Nyström-kun), till en kund "mitt ödmjuka jag önskar att allt är belåtenhet, ärade gäst" (okyaku-sama). Kinesiska och koreanska har liknande hederstitlar, och säkert andra öst-/sydöstasiatiska språk också. (Det kan märkas ett släktskap, t.ex. japanska "kôhai"/"sempai" och mandarinkinesiska "hòu bèi"/"xiān bèi".) Japanska har sätt att uttrycka artighet, respektfullhet, ödmjukhet, och formalitet. Komplicerade grejer. Koreanska verkar också ganska komplicerat med sju nivåer som varierar i artighet och formalitet, och några komplikationer med hederstitlar som inte japanskan har (t.ex. ordet för "storebror"/"storasyster" är olika beroende på om talaren är man eller kvinna). Red.: https://en.wikipedia.org/wiki/Honorific_speech_in_Japanese
  25. 1 poäng
    Det finns en rolig kokbok på svenska av Eiko och Yukiko Duke som heter Mikaku, jag köpte den på bokrean för några år sedan och gillar den skarpt. http://www.kanalen.org/bok/rec.php?id=234 Just nu är jag lite besatt av Tamago kake gohan, helt enkelt ris som man rör ner ett ägg uppvispat med lite soja i. Bra om man verkligen inte orkar laga mat(och det är sällan...wee heltidarbete) :| Hej förresten. Jag är ny. =)
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×