Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 2021-03-14 i Inlägg

  1. 2 poäng
  2. 1 poäng
  3. 1 poäng
    Nu har ni faktiskt missförstått lite, hörni! Dialogen på japanska är typ: — Stark, du [är]. Den delen [av dig], [är] helt olik modern. — Eh? Min mors [förhållande/situation/sak/omständigheter/faktum]…? (私の母様のこと) — Ja, känner till (知ってる) [det] väl, men säger inte. För att den sortens löfte. Från grammatikboken: “こと means a thing which is intangible. […] Nounのこと, whose literal meaning is 'thing of Noun' is often used with such verbs as 知っている 'know', 話す 'talk' and 忘れる 'forget', and means 'know about Noun', 'talk about Noun', etc.” Minerva säger inte att hon är vän med Emilias mor, utan att hon har kunskap om Emilias mor. Det som Emilia frågar och Minerva besvarar är alltså snarare “känner till” än “känner”. Om Minerva är Emilias mor så är det verkligen ingen lögn. :-) Fast jag hade tyckt att det hade varit helt godtagbart att kalla sig själv för sin egen vän också, om hon faktiskt hade gjort det. Om Minerva är Emilias mor så betyder det dock att Minerva har lovat en annan person X att hemlighålla sina egna omständigheter (こと). Det är lite knasigt. Jag tänkte att det hade kunnat vara Echidna som hade sagt att “du får inte säga åt henne att du är hennes morsa, det skulle störa mina planer”, men det är inte vibbarna jag får nu. Just nu är jag nog mer inne på att modern är en helt ovisad karaktär, och att det är hon som begärt löftet. (Jag påminns om Game of Thrones: “Promise me, Ned.”) Jag hade tänkt föreslå att Minerva är typ Emilias moster, men jag kom på en komplikation som jag råkade läsa: Det komplicerar inte bara idén om att Minerva skulle vara släkt med Emilia, utan också att Minerva skulle ha en personlig relation till Emilias mor. Och då faller vi tillbaka till frågan: varför är Minerva så ömhjärtad för Emilia? Kanske för att hon är ömhjärtad rent allmänt och blöder för en tapper flicka med tungt öde som Emilia. Om hon sett Emilia växa upp, som @Klona tänker, så måste hon ha fått den informationen någonstans ifrån; jag tror inte att häxorna kan se vad som händer i världen, så då kanske Echidna skulle behöva berätta för dem med hjälp av sin Visdomsbok, och jag köper nog inte att Echidna skulle göra det. Teori: Emilias mor är en person vi inte sett, som lärt känna Minerva genom att ha kommit till “Windows XP-bakgrunden” (som @Ashaz sa). (Hon måste alltså ha besökt Helgedomen.) Hon spenderade ganska mycket tid bland häxorna – kanske var hon själv en häxa – och blev vän med Minerva och hat-älskad vän med Echidna. Hon hade sitt eget tunga öde som hon vägrade fly ifrån, vilket krossade Minervas hjärta och gjorde även Echidna mycket upprörd. I Emilia ser Echidna den där kvinnan. Också Geuse var upprörd över att inte ha kunnat rädda Emilias mor från sitt öde. Men hon efterlämnade en dotter, och fick alla de bekanta att lova att inte yppa något – kanske hennes självuppoffring skulle hotas om det blev känt vad hon gjort, eller kanske Emilia skulle hotas om det blev känt att hon hade en dotter. Att Emilia såg moster Fortuna som sin riktiga mor kallade Minerva för det goda resultatet av Echidnas planer, så kanske Echidna hade del i självuppoffringen. Typ “jag avskyr att du ska göra det men om du ska göra det kan du göra så här (och skicka ungen till alverna där i skogen)”.
  4. 1 poäng
    (Jag hittade ingen befintlig tråd om denhär?) Darling in the Franxx. Mänskligheten har fått på nöten av blåa monster. Dom gömmer sig i mobila städer som rullar runt i resterna av en förstörd planet. För att försvara städerna mot blå monster har man odlat fram ungdomar vars enda syfte är att pilota mechs och slåss med blåa monster. Darling in the Franxx handlar om ett gäng sådana ungdomar. Huvudkaraktären, Hiro (orginelt namn va?) var en sådan pilot som hade stora förväntningar på sig. Men där storyn börjar har allt just rasat samman för honom. Han och hans partner har misslyckats att synka med deras Mech och de ska därför inte vara kvar i programmet längre. Cue the love interest. Zero two är en konstig rosahårig tjej med horn. Hon pilotar också mechs, men alla killar som pilotar tillsammans med henne dör och hon går berzerk när hon tvingas styra sin Mech ensam. Ni som hänger på discord har kanske noterat att mitt första intrck av serien inte var det bästa. De inledande avsnitten är proppade med fanservice-humor och meme-nivå av innuendo. Ibland så att man garvar. Ibland så att man bara tar sig för pannan och suckar åt det. Men det sken ändå igenom tillräckligt mycket kvalitéer att jag fortsatte titta. Det är jag väldigt glad för. Det här är nämligen ett praktexemplar av genre-beskrivningen "Action och elände" som vissa har hört mig använda tidigare. Mycket i handlingen är förutsägbart, men på ett bra vis. De är inte direkt diskreta i sin foreshadowing, men det känns ok, eftersom slåss med monster biten bara är en liten del av vad Darling in the Franxx handlar om. Den primära storyn skulle jag påstå handlar om känslor, relationer, vänskap och kärlek. och hur svårt det är att hantera sådant om man är en framavlad soldat vars enda syfte är att styra en Mech och dö ung och därför aldrig fått lära sig något om känslor, relationer eller livet över huvud taget. Serien har ett par avsnitt som hade kunnat bli filler avsnitt. Där finns till exempel både ett strand avsnitt och ett "gänget lagar mat" avsnitt, men istället för menlös filler använder de dem till att driva historien vidare, foreshadowing av plot twists, att etablera karaktärer och få tittaren att bry sig. Och jag tycker faktiskt att dom lyckas med det. Darling in the franxx är ostig fanservice och fåniga innuendo skämt (I början). Den är också något av en kopia å NGE. Men den är mer än så och den är jävligt sevärd.
  5. 1 poäng
    På begäran så tänkte jag skriva lite om Boku no Hero Academia the Movie 2: Heroes:Rising som jag såg för lite mer än ett halvår sen och då jag inte hittade någon annan trodde tänkte jag att jag tar den här. Nåja till sak. Likt många andra filmer som bygger på serier så är den här filmen fristående från serien men man bör ha sett åtminstone säsong 2 eller 3 (lite osäker) för jag tror det är någonstans där filmen utspelar sig. Klass 1-A jobbar som hjältar på en lite avsides ö där de utför hjältesysslor, allt från att få igång traktorer till att hjälpa tanter. De har en lugn tillvaro tills ett gäng skurkar kommer till ön av en anledning man får reda på i filmen. Det är här mitt största problem med filmen börjar, då allt ska hända på under 2 timmar så blir skurkarnas introduktion väldigt kort och det blir svårt att få någon direkt känsla för skurkarna. Det är ett vanligt problem jag har med den här typen av filmer och är en anledning att jag inte tittar så ofta på dem. Förutom den delen så tycker jag att filmen följer temat på serien ganska bra, Deku är snäll mot allt och alla, Bakugou vill spränga allt, ni vet jargongen. Det är mot slutet av filmen som mina största problem kommer. För att kunna beskriva problemen med filmen så behöver jag spoila den så om ni har tänkt att se den kolla på den först och läs sen om ni vill vad jag tycker, om ni inte tänkt se filmen så läs på. För de som inte läst spoilertagen så kan jag sammanfatta att mitt största problem med filmen är att går lite för mycket "Go beyond, plus ultra" och bryter sina egna regler. Att skurkarna sedan är ganska tråkiga gör inte saken bättre. Boku no Hero Academia the Movie 2: Heroes:Rising var ingenting för mig men den har fått bra betyg på MAL så det är ju bra att folk uppskattar den och jag hoppas att SF kommer att släppa mer Animé på bio.
  6. 1 poäng
    Hm, det har du ju rätt i. Vad säger romanen? Bok 5: “When he touched the rather cold wall, he wondered what it must be made of; as he did so, it gave off a pale-blue glow that allowed him to see several meters ahead.” Bok 15: “Subaru had never gone beyond the door in the hidden passage. He knew this escape tunnel ultimately led to a cabin off in the forest.” I och med det andra citatet kom jag på en sak: det var ju genom denna passage som Petra och Otto (och Rem) flydde. De klarade sig oskadda och anmärkte ingenting om stället. Så nja, det är nog inget särskilt hokuspokus där trots allt. 😅 Fast det är lite speciellt och mystiskt för Subaru, förstås, eftersom han aldrig sett vad som är där innanför. Letade upp citatet (har undertexterna liggande så det går fort att söka); det är Beatrice som säger att “Long ago, she devoured the other six witches who bore the names of the remaining deadly sins, and drained half the world dry.” Det betyder alltså inte att de 6+1 var de enda som existerade, utan de enda som hade namn efter de sju dödssynderna. Hm? Tänker du på att Puck säger “Roswaal, you amaze me. You're quite the magician. As far as I know, there's no human alive as skilled as you. But no matter how far you go, you're still a human. You'll never be like that devil.”? Det låter inte för mig som att Puck särskilt reagerar på Roswaals konstlade beteende, utan hans skicklighet. När jag dessutom skummar i boken ser jag att den delen betonar att Roswaal också har förlorat emotionellt mot Ram, och avslutar med att “He was a wretched fool who had tried to become a devil and failed.” Så där tycker jag att det låter som att Puck menar att “dina känslor hindrar dig, och det skulle inte ha hänt för Hector”. BONUSTANKAR! Häxsektens medlemmar ryktas ha varsitt Evangelium, en mystisk bok som sägs driva sina mottagare galna – och göra dem till häxsektmedlemmar. Deras Evangelium är enligt Roswaal “defekta versioner” av de böcker som han och Beatrice har. Böckerna som Roswaal och Beatrice har är “lättversioner” av Vishetens bok. Vishetens bok är Echidnas förmåga (“auktoritet”) som tydligen låter henne se framtiden – och jag gissar att det är genom den som hon visste allt vad Subaru varit med om, så att det är något slags akashakrönika. Ett Evangelium är alltså en framtidsbok, och Häxsektens förhållande till den tycks som Roswaals och Beatrices till sina egna kopior: instruktionsmanualer. Häxsektens mål med Emilia är att utsätta henne för “Prövningen” (“the Ordeal”), där de ska se huruvida hennes kropp kan intas av Satella. Någon har skapat Häxsektens Evangelium till synes för att hjärntvätta folk och leda dem till att återuppliva Satella. Men vem? Kanske Pandora, som tycks vara ledande i Häxsekten. Hon hänger ju med Regulus, och lämnade med galna Geuse. Om det är Pandora, varför? Jag tänker på två saker: Pandora ville öppna den där dörren som Emilia hade nyckeln till, om vilket Fortuna säger “If they get their hands on the seal, the world will end this time!”, och det där att Satella “drained half the world dry”. Sååå Pandora försöker förstöra världen genom antingen förseglingen som vaktas av Emilia eller genom Satella – eller genom Satella-som-är-Emilia?
  7. 1 poäng
    Post S2 Rant: Vad var grejjen med dörren i källaren? I s1 dog folk bara av att gå i närheten av den. Så vad var där bakom? Jag hade fått för mig att det var detdär sigillet som Emilia har nyckeln till. men nu såg den ut som en vanlig dörr. Ingen progress alls på Rems problem. Alls. Inga förklaringar eller direkta hintar om vilken häxa som är Emilias mamma, även om det känns ganska uppenbart att det är avundshäxan. Och trotts att de la SÅ mycket tid på att älta bakgrundshistorier och attförklara hur saker hänger ihop, så fick man inte veta något om varför hon uppfostrades av sin faster. Inget om vem pappan är heller. Eller varför puck kallar henne för sin dotter trotts att han är ett magiskt väsen och hon är en halvalv. Och varför kommer hon inte ihåg vem mamman är om hon nu fått tillbaka sina minnen? Många frågetcken. Fler än jag kommer ihåg att lista just nu. Hade hoppats på lite mer av säsong 2. Särskilt då den kändes ganksa långdragen och ältande. S1 hade även en hel del Higurashi vibbar. Något som saknades helt i S2. Jag hoppas S3 inte dröjjer för länge och att den är bättre. Dock tycker jag det var en riktigt bra serie med bra och trovärdig karaktärsutveckling. Just att karaktärr får växa gradvis över lång tid är något jag tycker ofta misslyckas i mycket mainstream anime. Ofta görs det itället abrupta hopp som gärna synkas med att karaktären byter kläder, frisyr eller något för att symbolisera skillnaden. Här fick vi istället se Emilia gradvis bli mer sjlvständig och starkare. Ram var ett mysterium som bit för bit förklarades och skalades som en lök. Roswall, Beatrice...Och Subaru själv givetvis som hela tiden påverkas mer och mer av alla alternativa utvecklingar och av att komma ihåg allt som dom andra inte vet har hänt. Sen fanns det ett par undantag som garfields helomvändning. Fast den kändes ändå ok med hur den motiverades. Trist bara att Rem blev förpassad till garderoben så fort hennes karaktär hade fått sin resa. Best girl needs more screentime ;)
  8. 1 poäng
    Tankar om sista avsnittet! Striden mot kaninerna var lite antiklimaktisk. Fast inte väldigt, för egentligen har det inte varit så stor fokus på dem, inte lika mycket som anfallet på herrgården. Beatrice visste inte att Roswaal var Roswaal! Så det lär vara därför som hon inte kände sig så förrådd när Roswaal avslöjade hennes dörrhemlighet, antar jag. Var det på grund av detta som Roswaal sminkade sig och talade konstigt? “För att lura sina fiender måste man först lura sina vänner.” Eh, det var väl okej. Serien slutar på motsvarande bok 15. Det betyder att “säsong 2” (2020 & 2021) täcker originalböcker 9,75 till 15. Det betyder att medan första säsongen täckte 0,39 originalböcker per avsnitt, så täckte andra säsongen bara 0,21 böcker/avsnitt. Och jag tyckte att det kändes. Det här var något för långsam takt – Helgedomen var inte så intressant. Bok 25 kom ut idag(!), så det finns alltså material till ytterligare 25-47 avsnitt. Apropå böckerna så kan jag också avslöja att boken hade en epilog som inte avsnittet hade: Jag skummade lite och fick lite svar på några frågor: Boken skriver att Emilia alltid hade undvikit att se sig själv i spegeln. Dels för att hon var lite ovan med sin vuxna kropp – hon blev ju nedfrusen som barn, och upptinad som tonåring – och dels för hur folk bemötte henne. Hon tänkte på hur Puck hade hjälpt henne med den skönhetsvård hon inte klarade utan spegel, och det var det som hon tänkte på: “Puck har skyddat mig genom att låta mig leva utan att se min spegelbild.” Men när hon såg spegelbilden i vattenytan var det första gången hon såg sig själv som vuxen, och då blev hon lite besviken över att hon inte var så lik Fortuna. Det var några viktiga nyansskillnader mot amerikanska boköversättningen: Anime-Otto: “If that's the case, I should've just been wrapped up in that cave and left for dead!” Bokfigur: “What, you feel like this is fulfilling your promise? If so…then you should have left me to die wrapped in a mat in that cave! If… If you were going to show me a dawn like this, it should all have ended there! Damn it! Damn it all!” Låter som en reaktion på en Subaru-död. Anime-Crusch: “Under no circumstances shall I be killed by something as nonsensical as a curse!” Bokfigur: “I absolutely will not allow you to die for some nonsensical reason like a curse!” Anime-Julius: “If I bend my knee and lose my sword, what is left for me?” Bokfigur: “You have bent your knees before irresistible despair, and you have lost even your sword… Just what is it you still cling to?” Låter som en reaktion på en förkrossad Subaru. Bokversionen var tydligare: “I remembered Mom, I remembered Dad, and I remembered my big brother and everyone in the forest. That’s plenty… This was all because of Echidna’s Trials, so…” “I see… So even that girl’s… Even Echidna’s wicked deeds result in something good once in a while…” (Jag tyckte väl att det var lite konstigt att beskriva Fortuna som en ränksmidare!) I boken känner Emilia hennes värme och hör hennes hjärtslag (“which was strange, given that the Witch was dead”), och säger att hon kände sig “märkligt lugn”. Så det låter ju väldigt moderligt. Boken förklarar: kvinnan i graven ser ut att vara 20-nånting, medan Echidna som Emilia sett såg ut att vara äldre tonåring. “En storasyster?” undrar Emilia. Så tydligen levde Echidna i några år efter uppförandet av barriären. Animeversionen var inget vidare på att förklara skillnaden. (Jag trodde att Echidna skulle se vuxen ut hela tiden.) Det undrade Emilia också: For one brief moment, she hesitated. If she broke the ritual, the barrier would be lifted, and the tomb, bereft of its duty, would become dormant. If that happened, she would lose her only means of going to the tea party as well as all leads about the Witch who knew her mother— “…That has nothing to do with any of this!”
  9. 1 poäng
    Bara 5 år sen på bollen. Det är kul att läsa era tankar från avsnitten jag just sett, men det blir lite av ett chickenrace att inte läsa för långt i tråden. Är just nu lite förvirrad över att de i början på avsnittet planterade iden att han kanske inte vaknar igen denhär gången, för att sedan i slutet på avsnittet hoppa från en klippa i full tillförsikt. Väldigt frustrerande cituation han har hamnat i. Det är som en inverterad Ef A Tale Of Memmories. Fast utan minnesanteckningar.
  10. 1 poäng
    Några tankar för avsnitt 8-11, innan avsnitt 12: Beatrice är passiv, lämnar ödet till en bok som är tom, hatappat hopp, övergivadskänslor, rädsla för att bli bortglömd. Subarus tredelade konfrontation med Beatrice är något för mycket (utdragen, överspelad), men jag tycker inte att den är dålig: det är en konstant dragkamp. Som Subaru förlorar första rundan av p.g.a. foten i munnen. Emilia ser i andra prövningen livet som det hade kunnat vara, i utmaningen som går ut på att acceptera spåret man är på: picknick med fostermor och nästan-fosterfar, och hon får vara bara ett barn. Hon speglar sig, men reagerar konstigt. Ser hon inte sin spegelbild? Eller något oväntat? Fortuna har en konstig replik som betonar att Emilia har sin fars ögon, och Emilia svarar att Fortuna har samma färg – kanske funktionen på utbytet är att poängtera att Emilia ser Fortuna som sin riktiga förälder, men det visste vi ju redan. Archi säger att det smärtar honom att Emilia väljer den riktiga världen, där Fortuna är död, Geuse M.I.A., Puck borta, hennes folk isstoder, och Emilia själv förföljd. Archi försvinner och Echidna tar hans plats, men när Emilia tackar henne för denna lyckliga värld som hon fick se säger Echidna bara tårögt och föga övertygande att hon avskyr Emilia, och försvinner. Ordet “nikui” som hon använder får mig att tänka på ett japanskt ordspråk, “可愛さ余って憎さ百倍”, som betyder typ “ömhet i övermått, avsky i hundrafald” – alltså att om man börjar ogilla någon som man gillade, blir känslorna lika starka (eller starkare) men åt det andra hållet. Jag blir helt enkelt inte klok på vad Echidna har för tankar om Emilia. Hon säger avsky, men jag kan bara se ömhet, eller skuldkänslor. Kanske var känslorna som Archi uttalade Echidnas? Kanske Echidna önskar att hon kunde erbjuda Emilia en sån naiv lycka. Emilia tänker igen på när hon sågs som ett monster p.g.a. sitt utseende, och när Puck försvann, och anmärker att hon beskyddats. Vad betyder det i denna scen? Menar hon att hon har beskyddats hela sitt liv – fastän hon just tänkt på tillfällen där hon mottagit spott och spe? Eller menar hon att Echidna beskyddat henne just då, genom lyckodrömmen? Emilia dyker mot vattnet och ser sin spegelbild igen och anmärker att hon inte är så lik Fortuna trots allt, och tänker ett ironiskt(?) "så synd". Vad betyder det? Är det ledtrådar om Emilias föräldrar, eller Emilia som undrar om dem? (Kommenterar att hon inte är blodsdotter.) Det går tillbaka till tidigare i prövningen. Det är något som handlar om hennes bild av sitt eget utseende. Jag förstår inte… Emilia ser och hör framtiden som kan bli, i sista prövningen. Slottet som är förstört känns väldigt Game of Thrones, där det var Daenarys som hade en vision. Och vem är det som Emilia säger att hon hatar? Röster man hör: Subaru som säger till Reinhard: “You're a hero. A hero is all you can be.” – och det är ju nästan precis vad gigantiska Puck säger till Reinhard efter Lias död, i Subarus andra prövning! “You are a true hero. And a hero is all you can be.” Wilhelm som konfronterar en “tjuv” som inte kan “hålla ett svärd” utan “det”. Petra som ber om förlåtelse för att belasta trötta Subaru och Emilia. Rom som säger att hans flicka (Felt) vuxit upp till en dam – var inte det med i första säsongen, typ då Rom bröt sig in i slottet, eller i närheten? Otto som hade föredragit att ha dött i grottan. Al (Priscillas gladiator) som ber om förlåtelse över att inte ha kunnat döda “dig” – jag tänker att den som han inte kunde döda är Subaru. Al tycker väl om Subaru, eller minns jag fel? De är väl båda isekaiare från jorden. Crusch som vägrar dö för en förbannelse. Priscilla som “vinner igen”. Hennes förmåga var ju att allt gick i hennes fördel. Ram som upptäcker att någon hon ville döda var snäll. Julius som inte finner någon mening i att ge upp sitt svärd – förmodligen menar han sitt riddarskap för sin dam Anastasia. Kanske Anastasia är död eller oskadliggjord och utslagen ur tronkampen. Anastasia som säger att man får säga “jag vill inte vara ensam”. Garfiel som säger att han ska döda Subaru. Roswaal som säger att han inte är ensam trots allt – jag tänker att vi får se honom säga det när han inser att han hade Rams kärlek hela tiden. Frederica som säger att “vi” får sona med “vårt” blod. Felt som säger att hon ska fortsätta kämpa mot “trollkonst, drakar, allt i min väg” – är det den berömda draken!? Felis som inte får en själ att fästa sig – jag började tänka på Subarus prövning igen, men vad Felis sa där var “It's too late. His soul is already gone”. Jag tänker mig att visionen visar en framtid där Priscilla vinner tronkampen, över de andras lidanden, och att höga makter har någon påverkan. En skugg-Rem säger räddande att man ska be för förlåtelse, inte för tjänster. Menar hon ungefär “det är bättre att ångra vad man har gjort än att ångra det som aldrig blev gjort”? Är hon en del av framtidsvisionen (räddad från glömskan), eller är det typ hennes själ, var den då är? Förmodligen det första eftersom skugg-Subaru står bredvid. Är det en vision av en enda framtid, eller flera olika möjligheter? Emilia: “I saw lots of very sad worlds.” Minerva: “It was a possible one.” Emilia kommer till tebjudningen, men Echidna är inte där. Istället bemöts hon av Minerva. Emilia blir hindrad av Minerva från att äta något. Vi påminns om att Subaru blev lurad att dricka te; då sa Echidna “It stimulates your Sloth Witch Factor and strengthens your resistance. Now you and I can speak at leisure.”. Jag tänker också på att det i shintoismen (det finns i grekisk och annan mytologi också) finns en idé om att den som besöker de dödas land (Yomi) inte ska äta något där, för att man då blir fast. Minerva undviker att visa sig för Emilia. Hon pratar med Emilia som om Emilia vore ett litet barn (snäll flicka, stygg flicka). Hon drar moderligt Emilia till sin barm. Är Minerva Emilias mor? Hon är väl människa, de har runda ansikten, lite lika ögon… Det finns argument emot, t.ex. Satellas oförklarade likhet med Emilia, och Minerva som tårfyllt säger att hon känner (nutid! Inte “kände”!) Emilias mor men lovade att inte berätta. Minerva har en personlig koppling till Emilia och hennes mor. Kanske blir hon så berörd för att Emilia är hennes dotter hon aldrig fick ta hand om, eller kanske för att Minerva är så närstående Emilias mor att det är ren empati med modern som aldrig fick ta hand om Emilia – eller, tänker jag, kanske hon blir så berörd för att hon har ett slags skuldkänslor. Typ att Minervas situation (liv och död) är direkt kopplad med Emilias mor. “Jag har inte rätt att gråta” säger Minerva. Minerva säger att Emilia är stark, till skillnad från sin mor. Det är en replik som sticker ut i en scen där den vanliga gästmottagaren Echidna har flytt undan Emilia. Är Echidna Emilias mor? Minerva är ju närstående med Echidna, så sympati eller skuldkänslor skulle fungera. Och Echidna tycks ju känna något för Emilia, både gott och ont. “Min mor är Fortuna” säger Emilia, och Minerva snyftar att “den flickans ränksmideri gör nytta ibland”. “Den flickan” om Fortuna får det också att låta som om hon kände Fortuna personligen, vilket kanske inte är konstigt om hon också känner Emilias mor. Echidna “hade det svårt i prövningen” – varför? (Emilia själv tror att hon sårade Echidna… genom att säga tack?) Och varför tycker Echidna illa om Emilia? För att hon påminner henne om sina egna brister och misstag, eller kanske om en hemsk framtid? För att Echidna och Emilias mor var närstående, och Emilias födsel orsakade en händelsekaskad som ledde till moderns och häxornas och Echidnas död? För att Echidna råkat orsaka moderns död och Emilias liv (igen, hon skickade ju Puck att vakta över henne) och hon känner djupa skuldkänslor? Minerva säger att den hemska framtidsvisionen var Echidnas sätt att mobba Emilia, men Emilia är inte det minsta upprörd, för att hon har hopp om att det inte blir som i visionen. På Minerva verkar det som om häxorna är desto mer övertygade om att den framtiden är på väg. Echidnas kraft är ju kopplad till den där “Visdomens bok” som verkar beskriva framtiden, vars kopior Roswaal och Beatrice fått. Kanske det är länkat till varför hon byggde barriären etc. Kanske hon kämpar mot ödet. I efterföljande miniavsnitt ser man häxorna träffas efteråt: “Wait, where did Tella go?” “I told you, that wasn't Satella!” “[…] Now that you mention it, Tella had a more gloomy face.” “That girl tried her best to do something she didn't have to do.” “I'm really sorry she had to go through that.” “She wanted to have a tea party if we met again.” “That time will never come.” “We can't say that for sure just yet. Echidna, you, of all people, should know that.” “Echidna-chan, what are you thinking about?” “Probably about escaping reality. It's a bad habit of hers.” “You see, while harbouring all those complex feelings, my head is full of all the possibilities that might take place from here on out.” “Echidna-chan, what do you plan on doing this time? […] Are you planning something bad?” “Nothing bad. It's a very good thing.” Echidna har planer~! Varför känner inte Emilia igen Echidnas kropp i graven? Är det någon annans kropp? Är det Echidnas kropp men hennes utseende är annorlunda från vad Emilia såg i prövningarna? Eller är det bara grejen att man tappar minnet av sina visioner från prövningarna, så hon minns inte Echidnas ansikte och hade förväntat sig att Echidnas kropp var 400 år förmultnad? (Det låter mest sannolikt – Echidna hade ju samma kläder på sig.) Vad händer när trollformeln bryts? Kommer häxorna att försvinna? Elsa mot Garfiel var på ett sätt en kamp mellan en ung man som äntligen börjat röra sig framåt, och en gammal vampyrinna som är fast i ett gammalt trauma. I extraavsnittet efteråt minns Maylie när Elsa berättade om sin odödlighet: hon beskrev det som en förbannelse som gjorde de flesta tokiga. Maylie frågade Elsa om hon ville dö. (Det blev ju faktiskt lite fint där mellan dem, att även tokiga mördare kunde visa ömhet mot varandra. Elsa skyddar Maylie och liksom lovar sitt sällskap, och gillar att bli kallade för “systrar”; efter striden, i extraavsnittet, gråter Maylie. “Finns ingen som skulle klandra dig”, säger Garfiel.) Men vad är det som låter Garfiel vinna? Kanske halvblodens egenskaper, samma som möjliggjorde barriären? Garfiel biter hennes hals och hon biter tillbaka, och hon slutar läka. Kanske hans halvblod i hennes kropp bryter förbannelser? Det är också en uppenbar sexuell anspelning i dödskampen: han ligger på henne, hand i hand, vätskor (blodet) flödar, hans kropp mellan hennes höjda ben. Men vad är det hon tittar på när hon ser Garfiels hals? Att hans sår läkt men inte hennes? Har han tagit över hennes odödlighetsförbannelse? Eller är det bara att Garfiels blodiga kropp påminner henne om sitt trauma? En av häxorna var vampyr, sa Garfiel. Någon av dem man sett? “Before heading for the Sanctuary. Doctoring the contract between you [Puck] and Emilia-sama” säger Roswaal. Vad innebar det? Var det detta som gjorde att Puck inte kunde ta sig ut ur kristallen? Puck till Roswaal: “As far as I know, there's no human alive as skilled as you. But no matter how far you go, you're still a human. You'll never be like that devil.” Menar han Hector? Ordet han använder är 魔人, “majin”. Det är intressant att när Emilia föreslår att frakta bort kristallen med Ryuzu hör man Echidna: “Unbelievable. You see this, and that's the first thing you think of?” Man ser inte att klonen rör läpparna, men det antyds att Echidna är där, i klonen. Flashback: Echidna ger Beatrice hennes uppdrag, att skydda biblioteket. Varför? För att skydda biblioteket, eller sin kunskap? Nja, på Echidna lät det improviserat, och “du är inte till någon hjälp mot en fiende inte Roswaal kan hantera”. Så det kan ha varit för att hålla henne säker. Och hon visste redan att Beatrice gillade böcker. “Väx upp med hälsa.” Vilken snäll ond häxa, Echidna! Hur är det egentligen som Subaru vinner över Beatrice? Genom att få henne att välja att bryta sitt löfte med Echidna, genom att hjälpa istället för bli hjälpt, och acceptera flyktig lycka: “Jag kommer att dö, men du kommer att ha lyckliga minnen!” Det påminner lite om prövningarna. Så, det var mina tankar, nu är jag redo för sista avsnittet.
  11. 1 poäng
  12. 1 poäng
    Tio år idag. Här är en karl som berättar om när han fick identifiera sin dotter och sin fru.
  13. 1 poäng
    Ordbilders bokrea är igång och håller på t.o.m. 5 mars 2021. Serieböcker, manga och japanska konstböcker: https://shop.ordbilder.se/rea/
  14. 1 poäng
  15. 1 poäng
    Insiktsfulla diskussioner i kommentarfältet. (Google Translate + lite redigering.)
  16. 1 poäng
    Som ni kanske vet är alla mässor närmaste tiden inställda, vilket betyder en ansenlig intäktsförlust för Ordbilder (och förlust av redan inbetalda monterkostnader som vi kanske inte får tillbaka). Därför kör vi vår egen mässa online i Ordbilders nätbutik med 15% rabatt på allting t.o.m. söndag 29 mars. Använd rabattkoden "ORDBILDERMASSA" i kassan: https://shop.ordbilder.se
  17. 0 poäng
    Haha, jag kan tänka mig en version där han får nog av att ha sina inälvor utanför av kroppen, så han flyr staden istället för att hjälpa Emilia-tan. Han springer, han går, han får snålåka med köpmannakaravaner. Han övernattar i skogar, han klättrar i berg, han undviker rövare och trotsar sol, regn och snö, han träffar vänliga jägare som lär honom att ta hand om sig själv i naturen. Han kommer till någon liten lantbruksby, där han ser en äldre man ligga medvetslös på en åker. Han störtar dit för att hjälpa honom; mannen har fått värmeslag där han arbetat, men vatten och en stunds skugga får liv i honom. Han är tacksam för Subarus hjälp, och erbjuder ynglingen mat och husrum för natten. På kvällen, efter att ha presenterat Subaru för sin familj -- en rar, mullig tant, två pigga pojkar runt 8-10 år, och en vacker flicka närmare Subarus ålder -- bjuder de på mat, potatissoppa med hjortkött, och bröd. Enkel, men varm och mättande mat. Mannen frågar om Subarus situation; han är försiktig, för han ser i Subarus ögon att det inte är lätt att tala om. Men det framkommer att Subaru inte har något mål eller någon förankring. Mannen erbjuder Subaru att stanna hos dem så länge han vill, i utbyte mot att han hjälper till med jordbruket. Mannens två vuxna söner har flyttat hemifrån och långt bort för länge sedan, så han skulle faktiskt behöva lite hjälp. Subaru accepterar mannens vänlighet. Så Subaru lär sig att bruka jorden. Ett hårt slit, men det är inte dåligt att arbeta i sitt anletes svett. Dagar går, veckor går, månader går, och han känner sig mer till frids än han någonsin gjort. Han har helt vunnit mannens förtroende, och är omtyckt av hela byn. Dagen Subaru fyller tjugo år tar mannen honom till sig vid kvällselden. Han förklarar att han har sett blickarna mellan Subaru och hans dotter, och han ger dem sin välsignelse. Dottern stormar in, röd i ansiktet, upprörd på sin far, men Subaru ställer sig upp, säger hennes namn och ber henne bli hans maka. Hon blir rörd till tårar och kastar sig i hans famn och överöser honom med kyssar. Några dagar därpå ställer byn till med fest för de två som blir ett. Byns karlar retas med Subaru och påpekar hur tur han har. Men de är goda vänner och erbjuder sig hjälpa med husbygge. Ett år senare infrias löftet, när Subaru och hans fru bildar ett eget hushåll. Han arbetar fortfarande på svärfars mark, men har också fått en egen mindre plätt. Deras första barn blir en son. Subaru blir fantastiskt stolt. Han tänker med förståelse, tacksamhet och skuld på sina egna föräldrar. Sonen får samma namn som hans far; ett konstigt namn i trakterna, men det låter ståtligt för mångas öron. Subaru är övertygad om att hans son är ämnad för storverk. De får ytterligare fem barn: tre söner och två döttrar. Den yngsta sonen dör som spädbarn; Subaru minns sitt livs tidigare plågor och trauman, men kan nu avfärda dem alla som oväsentliga i jämförelse. Men med tiden blir avtar känslorna av maktlöshet och sorg, och han värnar starkare om sin fru och sina barn som lever. Åren går, och när svärfar dör faller godset till Subaru och hans fru; de delar det med hans svågrar, som nu själva har familjer. Subaru har börjat investera mer i dragdjur och försöka använda det lilla han minns från Japans jordbruk för att effektivisera, och det märks i hushållets ekonomi. De blir inte rika, men de kan leva ett gott liv. Årtionden går. Subarus äldsta son har till sin fars stolthet blivit lärling och sedan mästare i en stad, medan den näst äldsta sonen bor med sin fru hos Subaru och hans maka. Döttrarna har gift sig; yngsta flickan, grann som sin mor, blev förlovad med sonen till grannbyns storgodsherre, och lever nu ett särskilt lyxigt liv. Subarus hår har blivit grått, och hans hud rynkig. När han ser sig i spegeln tänker han på sin egen farfar, som såg så gammal ut då, men som nu skulle kännas ung och pigg. År av arbete har satt sina spår. Subaru är 74 år gammal. Men hans fru, tycker han, är lika vacker som den dag de träffades. En aggressiv influensa sprider sig i trakterna. Subaru blir särskilt medtagen, med hög feber som kommer och går, men hans fru klarade sig utan att bli smittad, vilket glädjer honom. Byns medicinare kommer till dem; efter att ha undersökt patienten har han ett tungt besked. Subaru kommer sannolikt inte att överleva. Bud skickas till alla hans utflugna barn, som anländer innan veckan är över. Subaru är nästan utan styrka. Han pratar med var och en av sina käraste. Sin fru, hans ledljus. Han driftiga söner, som gjort honom så stolt. Hans klipska döttrar, som gjort honom så lycklig. Alla hans duktiga barnbarn och pigga barnbarnsbarn som gjort ålderns höst så behaglig. Han ger dem alla visa ord, som de tacksamt tar till sig. Efter att ha uttalat sina sista önskningar, som hur de ska dela upp pengarna och att han vill att hans aska ska strös ut på kullen som ser ut över byn, så ber han om att få vila en stund, för han är väldigt, trött. Subaru sluter sina ögon från dunkelt lyktljus, och det blir svart, och tyst... ... Svart, och...
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×