Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 09/11/10 inom alla områden

  1. 5 poäng
    Kamrater! Fienden står för dörren. För att rädda vår fostersajt behöver var man och kvinna dra sina strå till stacken; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Bekämpa Fienden på alla sätt som går, och på alla sätt som ni kan: Gissa i “Gissa Animen”-tråden! Spekulera i senaste säsongstråden om vilken serie som kommer att bli en snackis! Starta en tråd om varför flickorna i Clannad är så dumma! Starta en sajtblogg om hur otakuproletariatet på bästa sätt kan ta över anim­éproduktionsmedlen! Skriv en statusuppdatering om hur DU hjälper Anime.se! Anmäl förrädare vid åsynen av dem – de springer Fiendens bud! …och så vidare. Endast genom vårt flit kan vi hålla Fienden på avstånd! Och kom ihåg: Tillsammans står vi starka! ⚠️ Obs. För att överge ditt fosterland Anime.se, bläddra till botten på sidan, tryck på “Tema” och välj “Uniform 4.2”. ⚠️
  2. 4 poäng
    Konflikt i bild Vid skrivandes stund har konflikten rasat i dryga tolv timmar. I dessa prövande tider ber vi våra kamrater att härda ut och bidra till vår ärade nations insats. Självfallet så tar vi vara på all hjälp som kommer in, och tro inte för en sekund att det är förgäves. För tack vare er starka patriotism och stolthet till flaggan har vi brutit mark i konflikten, och kan presentera bilder från våra meriterade ledares prestationer. Vi har ärade hjältar som gör sin del för moderlandet. Vi ber nu er att göra ER del! Varje insats, liten eller stor, bidrar till vår enade front och garanterad vinst mot förtryckarna. для родины!
  3. 4 poäng
    Det första du måste göra är att hitta närmaste 7-Eleven och käka deras cheeseburgare. Få den uppvärmd. Det är seriöst det godaste man kan äta för bara 200 yen. Japans ambrosia. Allting annat är en parantes i jämförelse. Skämt (?) åsido, mina erfarenheter är i stort sett koncentrerade till Kyoto, då det var där jag bodde, men jag rekommenderar varmt att du strosar omkring i bostadsområdena runt Higashiyama. De små ihopklämda husen, de trånga gränderna, de små lustiga bakgårdarna; det är en atmosfär där som jag inte riktigt kan beskriva. Annars är Kurama en höjdare. Det är en liten by norr om Kyoto, vars största attraktioner är dels ett tempel på ett berg med sjukt fin utsikt, och dels en liten utomhus-onsen. En sån där man skulle ha fått höra ett 'HYOOOO' från någonstans i bakgrunden, hade det varit en anime. Byn i sig består bara av en enda gata, men den är definitivt värd att se. Jag blev också imponerad av Arashiyama. Apberget i all ära, det måste man uppleva, men går man norr (nordöst?) om tågstationen kommer man till ett fält av åkrar. Det var lite smått surrealistiskt att gå direkt från bostadsområdet och ut på landet. Håll utkik efter grönsaksautomaterna. Vill du klättra i berg, så gå upp för Daimonjiyama. Det är någon timme upp, men naturen är fenomenal, och bättre utsikt över Kyoto finns inte. Vad gäller manga finns det vad jag vet enbart på japanska. Jag kan inte minnas att jag hittade något alls på engelska när jag var där. Med det sagt är det värt att besöka Book-Off enbart för att se det enorma utbudet. Man kan också köpa begagnade spel, om man är ute efter något japanexklusivt. Gah, nu längtar jag tillbaks! Nästa år, banne mig.
  4. 3 poäng
    En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen. Dag 1 och 2 Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse. Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök... Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen. Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!
  5. 3 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  6. 3 poäng
    "Är det såna man kallar för sjörövare?"
  7. 3 poäng
    Trion från Yorozuya'n tar sig an vilket jobb som helst mot en avgift. Här ser vi deras revolutionerande behandling av förstoppning!
  8. 3 poäng
    Jag såg ett avsnitt av första säsongen, och även med femtonminutersavsnitt var det outhärdligt. Jag har svårt att tro att siffrorna bakom skulle vara imponerande som sådana: det är knappast tal om typ att "400 000 svenskar tittar på Darling in the Franxx varje vecka, men 600 000 svenskar tittar på Gin no Guardian 2 varje vecka!", jag tror istället att skillnaderna är så små att de är praktiskt taget meningslösa när det gäller att prata om smakskillnader mellan länder. Låt oss räkna på det! Crunchyroll har omkring 60-70 miljoner besök per månad. 50-70 % är från USA, sedan kommer engelsktalande länder kring 2-5 % vardera, och sedan kommer den långa svansen. Låt oss säga att Sverige ligger på 0,3 %. Det blir runt 200 000 svenska besök. Om vi antar att genomsnittsbesökaren kollar in sajten 8 gånger i månaden så får vi det till 25 000 svenskar som besöker Crunchyroll under loppet av en månad. (Vi räknar för enkelhetens skull alla besök som kommande av människor som faktiskt ibland ser anime, men verkligheten är nog mer skev.) Genomsnittstiden per besök är 8 minuter. Eftersom ett genomsnittsavsnitt är ungefär tre gånger det, så räknar jag med att besökarna i genomsnitt varvar två korta besök med ett långt besök. (Typ, tillfälle 1: 2 minuter, tillfälle 2: 2 minuter, tillfälle 3: 23 minuter.) Jag räknar med att 15 % av tittartiden går åt till sånt som inte är att titta på anime. Total besökstid för svenskarna blir 1 600 000 minuter per månad, vilket alltså blir c:a 1 360 000 minuter faktisk tittartid. Det blir omkring 60 500 fullängdsavsnitt tittade av svenskar, eller omkring 2½ avsnitt per person. Våra svenska tittarminuter är förmodligen fördelade enligt någon potenslag: majoriteten av minuterna går till ett fåtal av de tillgängliga serierna. Jag kan tänka mig att en tabell över de mest sedda serierna skulle kunna se ut som nedan; mycket av ordningen är taget från Crunchyrolls utbud sorterat efter popularitet. Serier märkta * räknas inte som säsongsserier, serier märkta ^ är inte anime. Siffrorna trollade jag fram med en paretodistribution. Ungefär 2000 avsnitt ryms bortom topp 20; det rymmer alltså sånt som folk som ströser något gammalt avsnitt Lucky Star eller vad som. 24200 Dragonball Super* 9170 Boruto* 5198 Naruto Shippuuden* 3475 Black Clover* 2542 Ancient Magus Bride* 1970 Gintama* 1587 Hunter x Hunter* 1317 Silver Guardian 2 1117 Overlord 963 How to Keep a Mummy 843 Hitori no Shita* 746 My Hero Academia* 667 Katana Maidens 602 Citrus 546 Darling in the Franxx 499 Laid-Back Camp 458 Bleach* 423 Hakata Tonkotsu 392 Naruto* 365 RWBY*^ 341 Jojo S4* 319 Fairy Tail* 300 Pop Team Epic 283 Death March 267 Food Wars* Det ska alltså läsas som att "under en månad ser svenskarna 24 200 avsnitt Dragonball Super" (vilket ju innebär bara ungefär 6000 trogna tittare). Igen, siffrorna är bara påhittade, men de är i storleksordningen och enligt de ungefärliga proportioner som jag kan föreställa mig att de är i verkligheten (förutom att jag tror att Boruto underskattas). Men vi fattar ju att det knappast rör sig om 500 000 svenskar som glor på Crunchyroll. I diagramform: De röda serierna är vinterserier. Vad Crunchyroll-sidan över "mest populära vinteranimeserier per land" visar är "den röda kolumn som är längst åt vänster". Men medan förstaplatsen och andraplatsen knappast byter plats utan vidare, så är höjdskillnaden mellan de röda kolumnerna praktiskt taget försumbara. Små svängningar av intresse eller bara ren slump kan ge ett annat toppresultat, och vad som är "Sveriges mest populära vinteranime" kan variera dag till dag. (Jag räknade månadsvis, men det som Crunchyroll-sidan listar är ju bara gällande det senaste avsnittet, så vi snackar om skillnader typ 300 visningar för senaste Gin no Guardian 2 och 240 visningar för senaste How to Keep a Mummy.) tl;dr: skräp som Gin no Guardian 2 kan vara Sveriges mest populära nya anime under den senaste veckan, för att det förmodligen är så liten skillnad mellan hur populära serierna är.
  9. 3 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  10. 3 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  11. 3 poäng
    Jag drömde att jag på något sätt hade blivit tecknare för Shōnen Jump (mangatidningen där One Piece går), fastän jag inte kan teckna (vilket jag också tänkte), och därför närvarade på ett möte för nya tecknare. Vi var kanske ~10 stycken som satt vid ett litet konferensbord i ett litet rum som kändes som ett nedgånget fikarum. Och vem tror ni kommer in genom dörren om inte självaste Masashi Kishimoto, skaparen av Naruto! Han hade ju redan avslutat sin serie, så han kom in på Shōnen Jump-kontoren antingen för något mindre ärende eller bara för att hälsa på. Och då tänkte han säga hej till oss "rookies". Fastän jag säger "Masashi Kishimoto" så skilde han sig en del från verkligheten: han var drygt 10 cm längre än mig (istället för 10 cm kortare som på riktigt), och drygt 10 år yngre än mig (istället för 10 år äldre som på riktigt). Och i ansiktet såg han ut precis som Naruto. Alltså som den mangatecknade mangafiguren. Men han hade ett varmt, fast handslag och goda "lycka till"-ord. Men medan det var en överraskning för mig så hade de andra tecknarna väntat på honom, så de hade tagit fram saker för honom att signera! Typ en Naruto-pocket, såna grejer. Jag hade en orelaterad manga med mig (minns inte vilken) och det dög ju inte… Men kanske visitkort eller nåt då? Jag tog fram min märkligt rymliga plånbok – och såg att jag ju hade med mig små kort! Typ 5x7 cm i papp eller i urfräst metall. De flesta korten var av Evangelion. Jag bestämde mig för att Kishimoto skulle få signera mitt Asuka-pinupkort. Jag tror att min hjärna på kudden hade börjat tänka på honom som Hideaki Anno, så det gick väl an. Men det bästa av de 10-20 kort jag hade i plånboken var ett litet kort med en bild av en generisk kvinnlig animeidol och texten "I'M DATING THE SAME IDOL AS MY 10-YEAR OLD DAUGHTER". Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, fråga mig inte vad det betyder. Allt jag vet är: jag vill göra en T-tröja eller nåt av det där! Alltså en idol som dottern också är ihop med, inte ihop med en dotter som själv är idol.
  12. 3 poäng
    Såg klart Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag har inte sett den sedan den sändes, för tio år sedan. (Tio år? Herregud.) I början av serien var jag skeptisk, men efter några avsnitt var jag fast. Det var vi många som var. Serien skapade så många memer och minnesvärda citat, och satte djupa spår i animefandom världen runt. Det kändes lite nervöst att se om. Denna gång såg jag med min bror, som inte hade sett den förut. Var den så bra som jag mindes? Svar: ja. Absolut. Gurren Lagann har så mycket fantasi och energi och humor och värme och goda budskap; lekfull design av karaktärer och robotar och djur, toppenmusik, skarpa teckningar och starka färger, högklassanimation med spännande regi, bra karaktärer och karakterisering (Nia var t.o.m. bättre än jag kom ihåg henne!), stark manusstruktur. Man dras så mycket in i berättelsen och figurernas öden, och slutet är så fantastiskt tillfredsställande och bitterljuvt och välförtjänt. Genuint rörande. 2007 gav jag Gurren Lagann betyget 9/10. 2017 ger jag Gurren Lagann betyget 9/10.
  13. 3 poäng
    Så här skrev en yngre Hikari no Hohenheim en Januari-dag 2010 angående anime-serien Sasameki Koto: Idag, ca. 7 och ett halvt år senare, har jag läst klart mangan-versionen. Och... herre jösses. Vad jag trodde inte skulle bli mer än en kort titt för skoj skull, tog mig istället på en emotionell berg-och-dalbana som slutade med en helt oväntad sucker punch rakt i känslorna. Saker och ting är INTE som jag minns det. Humorn är visserligen fortfarande densamma, men dels är tempot snabbare i mangavarianten, och dels har min tolerans för japanska sämhällsnormer ökat markant. Handlingen är förvisso inte perfekt, och karaktärernas motivationer påminner mig ofta om varför jag avkydde animen så mycket. Vissa delar av handlingen var förvirrande, andra rentav tråkiga. Men i slutändan, till skillnad från animen, så brydde jag mig. Sumika och Kazama kändes som riktiga personer med riktiga problem, präglade av sin riktiga omgivning, och jag ville se dem utvecklas, överkomma sina hinder. Jag visste redan innan hur det skulle sluta mellan dem--ironiskt nog så vad det att jag spoilade mig själv när jag såg sista volymen i Sci-Fi-bokhandeln som gjorde mig nyfiken nog att börja läsa överhuvudtaget--men resan dit lyckades överraska mig vid varje steg. Detta toppat med en riktigt fin tecknarstil, och ett avslut som (spoiler?) levererar precis allt vad jag saknade från animen, och jag är faktiskt redo att ge Sasameki Koto (mangan) en: 8/10. En riktigt bra serie som på (nästan) alla vis gör flickromansen rättvisa.
  14. 3 poäng
    En uppdatering nu på vad jag hittils sett när vi nu börjar se slutet av säsongen: Seven Mortal Sins: Ärkeängeln Lucifer är arrogant och allmänt uppkäftig (kan nog tro med det namnet), så pass så att ärkengeln Michaelus blir less och korsfäster Lucifer och skickar henne ner till helvetet. Där svär hon på att besegra alla de sju dödliga synderna för att...ja, varför vet jag inte. För att hon kan? För att hon är less? Det här är säsongens värsta serie, och jag kan nog gå så långt och säga att detta är den sämsta serie jag någonsin sett. Animationen känns billig, storyn är stendum, den kretsar kring fanservice men det tillför ingenting och karaktärerna är så irriterande. Speciellt Leviathan. Så jäkla jobbig! Precis som Super Sonico så skulle denna ha stannat vid figurstadiet, för det finns ingenting att bygga en serie på här. Utter garbage! The IDOLM@STER Cinderella Girls Gekijou: Vi följer idolerna från 346 Production på deras små upptåg. Det är en spinoff på Cinderella Girls, men dom glömde nämna att det innebär inte bara animén, utan även från mobilspelet. Så det kommer finnas många obekanta ansikten som dyker upp och helt plötsligt ska underhålla en. Annars händer inte så mycket speciellt i varje avsnitt men det har skapats ett underliggande tema av att alla är lite småkära i "Producer-san". Det känns lite skumt när tjejerna beter sig annorlunda utifrån det man har sett från serien bara för att sen ha en "skolgårdsflört" med en medelålders man. Känns lite skumt, även om det inte går för hårt på så är det ändå lite creepy... The Royal Tutor: Professor Heine får i uppdrag att förbereda Grannzreichs fyra kronprinsar till att vara redo att överta den kungliga tronen en dag. Men hur ska den kortvuxne läraren "nå" sina elever som har en rad olika problem? Hehe, jag gjorde en pun! =3 Det handlar mycket om att utforska personligheter och deras charm. En lite ovanligare komedi som lånar lite från slice of life boken. Det är också en rolig känsla att se den korta Heine dominera på alla plan likt Sherlock Holmes och hur de fyra prinsarna blir fästa vid honom. Det är också roligt att se fyra personligheter inte bara ligga i kontrast mellan varandra, utan även aktivt blandas ihop till en rolig mix. Det finns även en intressant understory som jag inte går in på här. Riktigt go, rekommenderar varmt. Eromanga-sensei: Masamunes pappa gifter om sig och han får en ny styvsyster, Sagiri. Efter en olycka som lämnar båda syskonen föräldralösa blir Sagiri en NEET och lämnar inte sitt rum. Masamune vill inget hellre än att hon ska komma ut då hon är enda familjen han har. Vid sidan om studierna så är Masamune end light novel författare, och jobbar tillsammans med den begåvade illustratören Eromanga-sensei. Han har dock inte träffat sensei personligen, förrän han av en slump får reda på att hans syster är Eromanga-sensei... Jag tycker att denna har blivit lite orättvist behandlad p.g.a. att folk jämfört den med OreImo. Visst finns det likheter, men det är inte på samma...kan man säga nivå? Om man gillade OreImo så kan man gilla Eromanga också. Serien har sin väg med humorn och de olika karaktärerna. Ja, karaktärerna är olika. Till att börja med så hatar inte alla Masamune på en gång och dusterna mellan honom och Yamada Elf är riktigt roliga. Så ge den en chans och tänk inte för mycket på OreImo så ska du se att det går bra. Hinako Note: Den skygga Hinako från landsbygden flyttar till Tokyo för att lära sig bli bättre att hantera kontakt med andra människor...via teater. En moe-bubblare som många har tappat intresset för verkar det som. Ytterligare en slice of life månne, men med mycket charm. Mycket kärlek har används vid skapandet av animationen då man skiftar smidigt mellan vanligt perspektiv och vad som verkar vara ett halvt-chibi läge.Det är också inte ofta man har en karaktär som gillar att klä ut sig i monsterdräkter och äta böcker. Riktigt skön serie att följa även om det inte fanns på radarn tidigare. Slice of life of the season! Re:Creators: Många serier har haft en handling som kretsat kring karaktärer som sugits in i fiktiva världar, men vad händer om man vänder på konceptet? Vad skulle hända om karaktärer från animé, manga och spel plötsligt får liv i vår värld? Och vad händer när dom blir medvetna att den värld dom hamnar i är hem till deras världars "Gudar"? Högoktanig action med en mix av både science fiction och fantasy. Ett fristående och originellt manus med riktigt grym animation och strider. Lägg till att man blandar från olika genres i och med de olika karaktärer som dyker upp samtidigt som fysikens alla lagar kolliderar och skapar en medryckande intrig. För mig är det Chaika och Gate gånger 2. Älskar det! Bäst hands down! Och musiken är också awesome! Lyssna på det här bara och börja se den sen!
  15. 3 poäng
    Bilden ovanför har jag satt in i inlägget genom att spara bilden på min dator, dragit in den över filbifogningsfältet här på webbsidan, och sedan tryckt på (+)-ikonen för att sätta in bilden i inlägget. Äntligen! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Nu slipper man ladda upp bilder någonstans utanför sajten!
  16. 2 poäng
    Har nu 24 stycken, varav några inte har något jul/vintertema. Var fräck nog att inkludera Ancient Magus Bride och Brave Witches, men funkar nog ändå rätt bra (självfallet spoilerfritt). Frågan är hur man ska kunna se dom. Lista utan inbördes ordning: Acchi Kocchi #10 Azumanga Daioh #17 Bakuon!! #8 Gabriel DropOut #9 Is the Order a rabbit? S1 #11 K-On! S1 #7 Kill Me Baby #10 Kiniro Mosaic S1 #11 Miss Kobayashi's Dragon Maid #10 Comic Girls #10 Girlfriend Kari #11 Hinato Note #11 Lucky Star #11 Non Non Biyori #11 Yuru Camp #11 Yuru Yuri #7 Seitokai Yakuindomo S1 #11 Mahoutsukai no Yome #16 Brave Witches #7 Blend S #12 New Game! #2 Flying Witch #1 Gekkan Shoujo Nozaki-kun #2 Anne Happy #5
  17. 2 poäng
    Kortisar: Denpa-teki na Kanojo, Kick-Heart, Rain Town, Usavich Fune wo Amu - en redaktörs bekymmer med att färdigställa en ordbok. NieA Under 7: en låg-kast utomjordnings bekymmer på jorden
  18. 2 poäng
    Väntar på att min nya dator ska komma innan nästa avsnitt, för annars så hör man mitt döende ljudkort och det är inte så najs. Kan förövrigt lägga upp en ny lista över kommande (vissa preliminära) teman: Spelklubb - Vi spelar en hel del spel, så låt oss gå loss på det. Fritt fram vad ni spelar nu, vad ni diggar mest eller ser fram emot, och bonus om man har något animéspel att prata om. Året som gått - Vi tar tempen på vad som hittills kommit och gått och ser ifall vi har några favoriter. Best of 2018 - Den förhoppningsvis årliga showen i januari om det bästa från årets säsonger. Return of the mangabokklubb - Jag gillade att prata om manga, så vi kanske skjuter in ett till avsnitt på det ämne. Slice of life - Ni visste att den skulle komma! Dedikerat till världens bästa genre. Frågesport - En lite tävling mellan två deltagare om lite trivia i och omkring animé/Japan med en tvist eller två. Q&A - Ett moment som skulle vara kul att ta tag i men som jag i dagsläget inte vet hur man ska realisera ännu.
  19. 2 poäng
    Jag har gjort så att det slumpas mellan nio olika säsongsaktuella bakgrunder; total storlek för alla är 2 MB, så i och med caching borde det väl inte bli något vidare besvär för någon, men om det blir det, klaga då hos mig.
  20. 2 poäng
    Hej, Har tänkt förut att man skulle ta och titta förbi i denna tråd ^.^ Kort om mig: Började kolla som mest på anime sedan 2008. Utöver anime gillar jag även fantasy och sci-fi. Mina favorit animeserier innehåller gärna något av följande teman: fantasy, magi, sci-fi, mecha, historia, postapokalyps, japansk folklore. Spelar även japanska appspel i min smartphone så som Touken Ranbu -Online-, Yume Oukoku to Nemureru 100 Nin no Ouji-sama, Love Live! School Idol Project, Tales of Link. Är på anime.se för att jag delar gärna med mig och hör om andras erfarenheter och rekommendationer av anime, manga, japansk kultur japanskt mat, japanska trädgårdar, japansk historia, japanska resmål, japanska event och allt möjligt om Japan.
  21. 2 poäng
    Måste skriva av mig nu när Steams sommarrea är över. Det blev den mest kaotiska rean för mig: Senran Kagura Shinovi Versus: Har det fortfarande på min Vita men ville prova hur det fungerar i 60fps med snittet bättre upplösning och support för både tangentbord och kontroller. Håller fortfarande och är riktigt kul. En skum bugg är att det går extremt dåligt i fullskärm så rekommenderar att använda borderless window när man kör. Breach & Clear: En simulator om hur man ska rensa rum med sin elitstyrka. På ytan känns det som en ganska simpel mobilport, men det är riktigt medryckande. Uppgradera din trupp och planera noga hur du ska täcka varje hörn. Var väl värt reapriset. Battlefield Bad Company 2: En av de få Battlefield-spelen med fokus på storyn, Bad Company 2 ger en mer gammaldags kampanj som är både underhållande som utmanande. Stort plus är att du kan spara och välja vilka vapen du vill använda under spelets gång. Sen så finns det gott om utrymme att manövrera runt fienden...eller så spränger man bara väggen som står i vägen! Shantae: Half-Genie Hero: Plattformsspel och senaste i serien om Shantae. Riktigt vacker handmålad grafik och ett gameplay som känns lite metroidvania-aktigt. Halo - Spartan Strike: Twin stick shooter baserat på fjärde (femte?) spelet i serien. Gillade första spelet, Spartan Assault, och detta ger mer av samma. Kommer nog inte få in nya eller gamla fans av serien MEN det är fortfarande bättre än Halo 4. Half Life - Opposing Force: Har spelat alla spel i serien förutom detta. De nya vapnen känns grymma, men i övrigt så är pusslen och miljön inte i samma klass som originalet eller Blue Shift. Sen så var det två jag inte fastnade och lämnade tillbaka. Arma 3 hade problemet att jag fortfarande inte finner nöjet i för djupa simulatorer och det faktum att jag inte kan se någon alls. Halo Wars var definitivt inte en Definitive Edition. Grafiken känns inte riktigt som att den maxats ut, kameran är klumpig och går inte att ändra vissa kommandon. Att inte kunna ändra knappsatser är en dödssynd för ett PC-spel. Ett jätteroligt spel på konsol men på PC kan jag lika gärna spela Starcraft eller Command & Conquer. Slutligen, utanför Steam men väl på rea, föll jag på frestelsen för Megadimension Neptunia VII till PS4. Jag fastnade aldrig riktigt i första trilogin då det var tekniskt slött och kantigt, ljudeffekter störde mig otroligt och spelet var till större delen väldigt långdraget. Riktigt synd då jag gillar karaktärerna (INTE DU NEPTUNE!) och deras upptåg. I "sjuan" så har flera av mina kritiker bemötts och några funktioner som jag inte visste jag behövde kommit som verkligen gjort mig sugen att köra igenom resten.
  22. 2 poäng
    Jo, jag såg den på bio (min första animefilm på bio! Wooo!). Det var överraskande många där, runt ett 50-tal personer kanske. Det var nästan löjligt hur visuellt polerad filmen var. Nästan så mycket att det gick till filmens nackdel – alla små detaljer fick mig att vilja pausa hela tiden! Det var lite distraherande! Jag gillade filmen i sig. Typ visuellt 9/10, story och regi 7/10. De största bottennappen tyckte jag var det jag vill kalla för musikvideoinslagen. De bröt filmens flöde, och jag tyckte inte ens att (sång)musiken var särskilt bra. Förutom det så kändes det mer som en redig Mamoru Hosoda-film (typ Summer Wars) än en Ghibli-film. Bättre karakterisering än förut, vilket här dock mest betyder att det uppfyller grundnivå; jag tyckte inte att karaktärerna var särskilt fascinerande. Storyn var mer en fråga om vad som händer med karaktärernas externa värld än vad som händer med deras interna värld. Det var en intressant "extern värld" – medryckande händelseförlopp, bra "plot twist", en del intressanta miljödetaljer typ det tempelmö-relaterade – men den saknade det där "extra" som filmer gärna får ha. Typ särskilda teman (t.ex. om döden som i Children Who Chase Lost Voices) eller mer psykologiska inslag i karakteriseringen (som en av filmens inspirationskällor, den ångestfyllda Inside Mari). Kimi no Na wa blev ju som bekant en superdupersuccé i Japan (och i Sydkorea och i Kina, åtminstone för att vara anime), och efter att ha sett filmen förstår jag äntligen varför: Grundidén med kroppsbyte är kul och frågan om könsidentitet väldigt aktuell, och det att kontrastera storstan mot landsbygden ligger också rätt i tiden i och med avbefolkningen av just den japanska landsbygden. Jag tror att japaner får höra den frågan diskuteras med jämna mellanrum, och det kommer ju också i anime som Sakura Quest. Den är som sagt välgjord, med överlag stark struktur på filmen och maffig, spännande action. Den är blödande sentimental och romantisk, vilket japaner ju särskilt älskar. Det blir väldigt intressant att se vad Shinkais nästa film blir. Han lär ju få ganska lösa tyglar i och med alla intjänade filmmiljoner. I väntan på att få se om filmen för att göra en ordentlig analys, så ger jag Kimi no Na wa betyget 8/10.
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×