Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 09/11/10 inom alla områden

  1. 5 poäng
    Kamrater! Fienden står för dörren. För att rädda vår fostersajt behöver var man och kvinna dra sina strå till stacken; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Bekämpa Fienden på alla sätt som går, och på alla sätt som ni kan: Gissa i “Gissa Animen”-tråden! Spekulera i senaste säsongstråden om vilken serie som kommer att bli en snackis! Starta en tråd om varför flickorna i Clannad är så dumma! Starta en sajtblogg om hur otakuproletariatet på bästa sätt kan ta över anim­éproduktionsmedlen! Skriv en statusuppdatering om hur DU hjälper Anime.se! Anmäl förrädare vid åsynen av dem – de springer Fiendens bud! …och så vidare. Endast genom vårt flit kan vi hålla Fienden på avstånd! Och kom ihåg: Tillsammans står vi starka! ⚠️ Obs. För att överge ditt fosterland Anime.se, bläddra till botten på sidan, tryck på “Tema” och välj “Uniform 4.2”. ⚠️
  2. 4 poäng
    Konflikt i bild Vid skrivandes stund har konflikten rasat i dryga tolv timmar. I dessa prövande tider ber vi våra kamrater att härda ut och bidra till vår ärade nations insats. Självfallet så tar vi vara på all hjälp som kommer in, och tro inte för en sekund att det är förgäves. För tack vare er starka patriotism och stolthet till flaggan har vi brutit mark i konflikten, och kan presentera bilder från våra meriterade ledares prestationer. Vi har ärade hjältar som gör sin del för moderlandet. Vi ber nu er att göra ER del! Varje insats, liten eller stor, bidrar till vår enade front och garanterad vinst mot förtryckarna. для родины!
  3. 4 poäng
    Det första du måste göra är att hitta närmaste 7-Eleven och käka deras cheeseburgare. Få den uppvärmd. Det är seriöst det godaste man kan äta för bara 200 yen. Japans ambrosia. Allting annat är en parantes i jämförelse. Skämt (?) åsido, mina erfarenheter är i stort sett koncentrerade till Kyoto, då det var där jag bodde, men jag rekommenderar varmt att du strosar omkring i bostadsområdena runt Higashiyama. De små ihopklämda husen, de trånga gränderna, de små lustiga bakgårdarna; det är en atmosfär där som jag inte riktigt kan beskriva. Annars är Kurama en höjdare. Det är en liten by norr om Kyoto, vars största attraktioner är dels ett tempel på ett berg med sjukt fin utsikt, och dels en liten utomhus-onsen. En sån där man skulle ha fått höra ett 'HYOOOO' från någonstans i bakgrunden, hade det varit en anime. Byn i sig består bara av en enda gata, men den är definitivt värd att se. Jag blev också imponerad av Arashiyama. Apberget i all ära, det måste man uppleva, men går man norr (nordöst?) om tågstationen kommer man till ett fält av åkrar. Det var lite smått surrealistiskt att gå direkt från bostadsområdet och ut på landet. Håll utkik efter grönsaksautomaterna. Vill du klättra i berg, så gå upp för Daimonjiyama. Det är någon timme upp, men naturen är fenomenal, och bättre utsikt över Kyoto finns inte. Vad gäller manga finns det vad jag vet enbart på japanska. Jag kan inte minnas att jag hittade något alls på engelska när jag var där. Med det sagt är det värt att besöka Book-Off enbart för att se det enorma utbudet. Man kan också köpa begagnade spel, om man är ute efter något japanexklusivt. Gah, nu längtar jag tillbaks! Nästa år, banne mig.
  4. 3 poäng
    Nu i dessa intressanta tider där allting måste vara ett battle royale så har Apex Legends poppat upp som nästa Fortnite...bokstavligt talat. Vi har nu reklam om gratis battle passes för att få tillbaka spelare. Nyheten och smygreleasen påminde mig om att Titanfall 2 existerar och att detta var tänkt som en efterföljare, men som sedan blev sin egna grej.Så jag spelade båda och detta har jag kommit fram till. Apex Legends tar plats i Titanfall-universumet med den troliga kopplingen från legosoldatgruppen Apex Predators. Skillnaden är att inga mechas (Titans) används utan istället slängs en skara av karaktärer in i ett battle royale och den som överlever...gissningsvis får ett jobb och kanske en egen Titan? Det som skiljer detta från tidigare spel i genren är att det försöker mixa från alla möjliga influenser. Gameplayet är likt de i Titanfall, battle royalet lånar friskt från både Fortnite och PUBG samt att det lånar från Overwatch i att det samtidigt är ett hero shooter med olika förmågor. Detta är ett perspektiv från ens första erfarenhet i genren är detta spel, men det jag ser är två saker som stör mig: Till att börja med så är det riktigt snålt med loot. Det är riktigt svårt att hitta vapen jämfört med de andra två stora i genren. Flertalet gånger känner jag att man inte har något att komma med mot de andra grupperna. Lägg till att kartan är mycket mindre och du har extremt hård konkurrens om vapnen. Intressant för vissa, jobbigt för mig och speciellt när du har två kamrater som också behöver vapen och ammunition. Den andra punkten är dess skyddssystem. PUBG har skyddsvästar och hjälmar, Fortnite har sköldar, Apex Legends valde båda. Du kan nu hitta body armor med olika rariteter som också ger olika lager av sköld. Så hittar man inte bra armor så har man också inget övertag mot en motståndare med fyra lager av sköld. I övrigt så är spelet precis som jag förväntade mig: Frustrerande och för det mesta död. Titanfall 2 å andra sidan är av en mer klassisk skjutare med mer rörelsefrihet med dubbelhopp och parkour samt att man kan kalla ner sin Titan och riktigt krossa på. Dess främsta läge, Attrition, är en hybrid av klassiskt team deathmatch och MOBA, där bottar droppar in för att förhindra ens framfart lite grann. Att döda dessa ger poäng och boostar hur snabbt du kan kalla ner din Titan. Detta gör att matcherna är mer jämnare då det är enklare att göra en comeback och att spela för objective är bokstavligen att bara döda, vilket gör det lättare än att få folk att knuffa en vagn. Lägg till ett solitt horde mode och en av de bästa kampanjer i modern tid och du har ett riktigt roligt spel. Apex Legends är, i min mening, överhypat. Samtidigt är det roligt att dess framgång hotar Fortnites dominans och samtidigt sparkat nytt liv i Titanfall 2 igen.
  5. 3 poäng
    En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen. Dag 1 och 2 Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse. Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök... Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen. Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!
  6. 3 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  7. 3 poäng
    "Är det såna man kallar för sjörövare?"
  8. 3 poäng
    Trion från Yorozuya'n tar sig an vilket jobb som helst mot en avgift. Här ser vi deras revolutionerande behandling av förstoppning!
  9. 3 poäng
    Jag såg ett avsnitt av första säsongen, och även med femtonminutersavsnitt var det outhärdligt. Jag har svårt att tro att siffrorna bakom skulle vara imponerande som sådana: det är knappast tal om typ att "400 000 svenskar tittar på Darling in the Franxx varje vecka, men 600 000 svenskar tittar på Gin no Guardian 2 varje vecka!", jag tror istället att skillnaderna är så små att de är praktiskt taget meningslösa när det gäller att prata om smakskillnader mellan länder. Låt oss räkna på det! Crunchyroll har omkring 60-70 miljoner besök per månad. 50-70 % är från USA, sedan kommer engelsktalande länder kring 2-5 % vardera, och sedan kommer den långa svansen. Låt oss säga att Sverige ligger på 0,3 %. Det blir runt 200 000 svenska besök. Om vi antar att genomsnittsbesökaren kollar in sajten 8 gånger i månaden så får vi det till 25 000 svenskar som besöker Crunchyroll under loppet av en månad. (Vi räknar för enkelhetens skull alla besök som kommande av människor som faktiskt ibland ser anime, men verkligheten är nog mer skev.) Genomsnittstiden per besök är 8 minuter. Eftersom ett genomsnittsavsnitt är ungefär tre gånger det, så räknar jag med att besökarna i genomsnitt varvar två korta besök med ett långt besök. (Typ, tillfälle 1: 2 minuter, tillfälle 2: 2 minuter, tillfälle 3: 23 minuter.) Jag räknar med att 15 % av tittartiden går åt till sånt som inte är att titta på anime. Total besökstid för svenskarna blir 1 600 000 minuter per månad, vilket alltså blir c:a 1 360 000 minuter faktisk tittartid. Det blir omkring 60 500 fullängdsavsnitt tittade av svenskar, eller omkring 2½ avsnitt per person. Våra svenska tittarminuter är förmodligen fördelade enligt någon potenslag: majoriteten av minuterna går till ett fåtal av de tillgängliga serierna. Jag kan tänka mig att en tabell över de mest sedda serierna skulle kunna se ut som nedan; mycket av ordningen är taget från Crunchyrolls utbud sorterat efter popularitet. Serier märkta * räknas inte som säsongsserier, serier märkta ^ är inte anime. Siffrorna trollade jag fram med en paretodistribution. Ungefär 2000 avsnitt ryms bortom topp 20; det rymmer alltså sånt som folk som ströser något gammalt avsnitt Lucky Star eller vad som. 24200 Dragonball Super* 9170 Boruto* 5198 Naruto Shippuuden* 3475 Black Clover* 2542 Ancient Magus Bride* 1970 Gintama* 1587 Hunter x Hunter* 1317 Silver Guardian 2 1117 Overlord 963 How to Keep a Mummy 843 Hitori no Shita* 746 My Hero Academia* 667 Katana Maidens 602 Citrus 546 Darling in the Franxx 499 Laid-Back Camp 458 Bleach* 423 Hakata Tonkotsu 392 Naruto* 365 RWBY*^ 341 Jojo S4* 319 Fairy Tail* 300 Pop Team Epic 283 Death March 267 Food Wars* Det ska alltså läsas som att "under en månad ser svenskarna 24 200 avsnitt Dragonball Super" (vilket ju innebär bara ungefär 6000 trogna tittare). Igen, siffrorna är bara påhittade, men de är i storleksordningen och enligt de ungefärliga proportioner som jag kan föreställa mig att de är i verkligheten (förutom att jag tror att Boruto underskattas). Men vi fattar ju att det knappast rör sig om 500 000 svenskar som glor på Crunchyroll. I diagramform: De röda serierna är vinterserier. Vad Crunchyroll-sidan över "mest populära vinteranimeserier per land" visar är "den röda kolumn som är längst åt vänster". Men medan förstaplatsen och andraplatsen knappast byter plats utan vidare, så är höjdskillnaden mellan de röda kolumnerna praktiskt taget försumbara. Små svängningar av intresse eller bara ren slump kan ge ett annat toppresultat, och vad som är "Sveriges mest populära vinteranime" kan variera dag till dag. (Jag räknade månadsvis, men det som Crunchyroll-sidan listar är ju bara gällande det senaste avsnittet, så vi snackar om skillnader typ 300 visningar för senaste Gin no Guardian 2 och 240 visningar för senaste How to Keep a Mummy.) tl;dr: skräp som Gin no Guardian 2 kan vara Sveriges mest populära nya anime under den senaste veckan, för att det förmodligen är så liten skillnad mellan hur populära serierna är.
  10. 3 poäng
    Cooking Mama: Hell's Kitchen Expansion
  11. 3 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  12. 3 poäng
    Jag drömde att jag på något sätt hade blivit tecknare för Shōnen Jump (mangatidningen där One Piece går), fastän jag inte kan teckna (vilket jag också tänkte), och därför närvarade på ett möte för nya tecknare. Vi var kanske ~10 stycken som satt vid ett litet konferensbord i ett litet rum som kändes som ett nedgånget fikarum. Och vem tror ni kommer in genom dörren om inte självaste Masashi Kishimoto, skaparen av Naruto! Han hade ju redan avslutat sin serie, så han kom in på Shōnen Jump-kontoren antingen för något mindre ärende eller bara för att hälsa på. Och då tänkte han säga hej till oss "rookies". Fastän jag säger "Masashi Kishimoto" så skilde han sig en del från verkligheten: han var drygt 10 cm längre än mig (istället för 10 cm kortare som på riktigt), och drygt 10 år yngre än mig (istället för 10 år äldre som på riktigt). Och i ansiktet såg han ut precis som Naruto. Alltså som den mangatecknade mangafiguren. Men han hade ett varmt, fast handslag och goda "lycka till"-ord. Men medan det var en överraskning för mig så hade de andra tecknarna väntat på honom, så de hade tagit fram saker för honom att signera! Typ en Naruto-pocket, såna grejer. Jag hade en orelaterad manga med mig (minns inte vilken) och det dög ju inte… Men kanske visitkort eller nåt då? Jag tog fram min märkligt rymliga plånbok – och såg att jag ju hade med mig små kort! Typ 5x7 cm i papp eller i urfräst metall. De flesta korten var av Evangelion. Jag bestämde mig för att Kishimoto skulle få signera mitt Asuka-pinupkort. Jag tror att min hjärna på kudden hade börjat tänka på honom som Hideaki Anno, så det gick väl an. Men det bästa av de 10-20 kort jag hade i plånboken var ett litet kort med en bild av en generisk kvinnlig animeidol och texten "I'M DATING THE SAME IDOL AS MY 10-YEAR OLD DAUGHTER". Fråga mig inte varför, fråga mig inte hur, fråga mig inte vad det betyder. Allt jag vet är: jag vill göra en T-tröja eller nåt av det där! Alltså en idol som dottern också är ihop med, inte ihop med en dotter som själv är idol.
  13. 3 poäng
    Såg klart Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag har inte sett den sedan den sändes, för tio år sedan. (Tio år? Herregud.) I början av serien var jag skeptisk, men efter några avsnitt var jag fast. Det var vi många som var. Serien skapade så många memer och minnesvärda citat, och satte djupa spår i animefandom världen runt. Det kändes lite nervöst att se om. Denna gång såg jag med min bror, som inte hade sett den förut. Var den så bra som jag mindes? Svar: ja. Absolut. Gurren Lagann har så mycket fantasi och energi och humor och värme och goda budskap; lekfull design av karaktärer och robotar och djur, toppenmusik, skarpa teckningar och starka färger, högklassanimation med spännande regi, bra karaktärer och karakterisering (Nia var t.o.m. bättre än jag kom ihåg henne!), stark manusstruktur. Man dras så mycket in i berättelsen och figurernas öden, och slutet är så fantastiskt tillfredsställande och bitterljuvt och välförtjänt. Genuint rörande. 2007 gav jag Gurren Lagann betyget 9/10. 2017 ger jag Gurren Lagann betyget 9/10.
  14. 3 poäng
    Så här skrev en yngre Hikari no Hohenheim en Januari-dag 2010 angående anime-serien Sasameki Koto: Idag, ca. 7 och ett halvt år senare, har jag läst klart mangan-versionen. Och... herre jösses. Vad jag trodde inte skulle bli mer än en kort titt för skoj skull, tog mig istället på en emotionell berg-och-dalbana som slutade med en helt oväntad sucker punch rakt i känslorna. Saker och ting är INTE som jag minns det. Humorn är visserligen fortfarande densamma, men dels är tempot snabbare i mangavarianten, och dels har min tolerans för japanska sämhällsnormer ökat markant. Handlingen är förvisso inte perfekt, och karaktärernas motivationer påminner mig ofta om varför jag avkydde animen så mycket. Vissa delar av handlingen var förvirrande, andra rentav tråkiga. Men i slutändan, till skillnad från animen, så brydde jag mig. Sumika och Kazama kändes som riktiga personer med riktiga problem, präglade av sin riktiga omgivning, och jag ville se dem utvecklas, överkomma sina hinder. Jag visste redan innan hur det skulle sluta mellan dem--ironiskt nog så vad det att jag spoilade mig själv när jag såg sista volymen i Sci-Fi-bokhandeln som gjorde mig nyfiken nog att börja läsa överhuvudtaget--men resan dit lyckades överraska mig vid varje steg. Detta toppat med en riktigt fin tecknarstil, och ett avslut som (spoiler?) levererar precis allt vad jag saknade från animen, och jag är faktiskt redo att ge Sasameki Koto (mangan) en: 8/10. En riktigt bra serie som på (nästan) alla vis gör flickromansen rättvisa.
  15. 3 poäng
    En uppdatering nu på vad jag hittils sett när vi nu börjar se slutet av säsongen: Seven Mortal Sins: Ärkeängeln Lucifer är arrogant och allmänt uppkäftig (kan nog tro med det namnet), så pass så att ärkengeln Michaelus blir less och korsfäster Lucifer och skickar henne ner till helvetet. Där svär hon på att besegra alla de sju dödliga synderna för att...ja, varför vet jag inte. För att hon kan? För att hon är less? Det här är säsongens värsta serie, och jag kan nog gå så långt och säga att detta är den sämsta serie jag någonsin sett. Animationen känns billig, storyn är stendum, den kretsar kring fanservice men det tillför ingenting och karaktärerna är så irriterande. Speciellt Leviathan. Så jäkla jobbig! Precis som Super Sonico så skulle denna ha stannat vid figurstadiet, för det finns ingenting att bygga en serie på här. Utter garbage! The IDOLM@STER Cinderella Girls Gekijou: Vi följer idolerna från 346 Production på deras små upptåg. Det är en spinoff på Cinderella Girls, men dom glömde nämna att det innebär inte bara animén, utan även från mobilspelet. Så det kommer finnas många obekanta ansikten som dyker upp och helt plötsligt ska underhålla en. Annars händer inte så mycket speciellt i varje avsnitt men det har skapats ett underliggande tema av att alla är lite småkära i "Producer-san". Det känns lite skumt när tjejerna beter sig annorlunda utifrån det man har sett från serien bara för att sen ha en "skolgårdsflört" med en medelålders man. Känns lite skumt, även om det inte går för hårt på så är det ändå lite creepy... The Royal Tutor: Professor Heine får i uppdrag att förbereda Grannzreichs fyra kronprinsar till att vara redo att överta den kungliga tronen en dag. Men hur ska den kortvuxne läraren "nå" sina elever som har en rad olika problem? Hehe, jag gjorde en pun! =3 Det handlar mycket om att utforska personligheter och deras charm. En lite ovanligare komedi som lånar lite från slice of life boken. Det är också en rolig känsla att se den korta Heine dominera på alla plan likt Sherlock Holmes och hur de fyra prinsarna blir fästa vid honom. Det är också roligt att se fyra personligheter inte bara ligga i kontrast mellan varandra, utan även aktivt blandas ihop till en rolig mix. Det finns även en intressant understory som jag inte går in på här. Riktigt go, rekommenderar varmt. Eromanga-sensei: Masamunes pappa gifter om sig och han får en ny styvsyster, Sagiri. Efter en olycka som lämnar båda syskonen föräldralösa blir Sagiri en NEET och lämnar inte sitt rum. Masamune vill inget hellre än att hon ska komma ut då hon är enda familjen han har. Vid sidan om studierna så är Masamune end light novel författare, och jobbar tillsammans med den begåvade illustratören Eromanga-sensei. Han har dock inte träffat sensei personligen, förrän han av en slump får reda på att hans syster är Eromanga-sensei... Jag tycker att denna har blivit lite orättvist behandlad p.g.a. att folk jämfört den med OreImo. Visst finns det likheter, men det är inte på samma...kan man säga nivå? Om man gillade OreImo så kan man gilla Eromanga också. Serien har sin väg med humorn och de olika karaktärerna. Ja, karaktärerna är olika. Till att börja med så hatar inte alla Masamune på en gång och dusterna mellan honom och Yamada Elf är riktigt roliga. Så ge den en chans och tänk inte för mycket på OreImo så ska du se att det går bra. Hinako Note: Den skygga Hinako från landsbygden flyttar till Tokyo för att lära sig bli bättre att hantera kontakt med andra människor...via teater. En moe-bubblare som många har tappat intresset för verkar det som. Ytterligare en slice of life månne, men med mycket charm. Mycket kärlek har används vid skapandet av animationen då man skiftar smidigt mellan vanligt perspektiv och vad som verkar vara ett halvt-chibi läge.Det är också inte ofta man har en karaktär som gillar att klä ut sig i monsterdräkter och äta böcker. Riktigt skön serie att följa även om det inte fanns på radarn tidigare. Slice of life of the season! Re:Creators: Många serier har haft en handling som kretsat kring karaktärer som sugits in i fiktiva världar, men vad händer om man vänder på konceptet? Vad skulle hända om karaktärer från animé, manga och spel plötsligt får liv i vår värld? Och vad händer när dom blir medvetna att den värld dom hamnar i är hem till deras världars "Gudar"? Högoktanig action med en mix av både science fiction och fantasy. Ett fristående och originellt manus med riktigt grym animation och strider. Lägg till att man blandar från olika genres i och med de olika karaktärer som dyker upp samtidigt som fysikens alla lagar kolliderar och skapar en medryckande intrig. För mig är det Chaika och Gate gånger 2. Älskar det! Bäst hands down! Och musiken är också awesome! Lyssna på det här bara och börja se den sen!
  16. 3 poäng
    Bilden ovanför har jag satt in i inlägget genom att spara bilden på min dator, dragit in den över filbifogningsfältet här på webbsidan, och sedan tryckt på (+)-ikonen för att sätta in bilden i inlägget. Äntligen! ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Nu slipper man ladda upp bilder någonstans utanför sajten!
  17. 2 poäng
    Eller hur! Det hade ju kunnat vara ett till lager på berättelsen om han våndades internt över sin spelade ondska, men som det är är det mest “jahopp, människor, ha ha, vem bryr sig”. Det finns alternativ. Jag läste en kort prequel-berättelse om hur deras spelgille fick tag på Nazaricks grav som högkvarter till att börja med (dvs åratal innan animeserien började) och jag tror att det var där som man fick en bättre bild av hur jorden ser ut år 2100-nånting då serien börjar. Det är typ smutsigt och superkapitalistiskt och orättvist. Storföretag utnyttjar folk och förorenar miljön till den grad att ingen kan vistas utomhus utan att använda gasmasker. En karaktär berättar att familjemedlemmar dött i arbetsolycka men att kompensationen var obefintlig och att bolaget inte ens stoppade fabriken, och Momonga själv berättar att hans egen mor arbetade ihjäl sig. Momongas lägenhet är nästan helt tom, VR-internet är det enda han gör som inte är jobb. Men det var några extraberättelser som följde med de japanska Blu-ray-skivorna. Serien hade kunnat integrera sådan information mer och visa att han verkligen inte bryr sig om människor, därför att han kommer från ett riktigt skitsamhälle – det enda som han bryr sig om är vännerna från sitt dataspel (om jag nu förstår honom rätt). Då hade vi förstått hur han kan vara så kall. Hade de velat göra en snäll historia hade de sedan kunnat låta honom lära sig tycka om människor genom goda erfarenheter i den nya världen, men oavsett så hade de kunnat bygga upp honom som karaktär mer. Ett annat alternativ kommer från en annan isekai-dataspelshistoria vars mangaversion jag följer, En vild slutboss uppenbarar sig. Den handlar om en MMORPG-gamer som blev mäktig i dataspelet tillsammans med några onlinekompisar, men han bestämde sig för att sluta spela, och då valde gruppen att göra det till ett litet “event” där hans karaktär, kvinnliga ängeln Ruphas, blev förrådd av de andra. En tid senare sugs han in i spelet och hamnar i sin dataspelskaraktär Ruphas kropp, av olycka “återuppväckt” i en magisk ritual 200 år efter “förräderiet”. Mysterier uppstår: datorstyrda supportkaraktärer har fått liv (som i Overlord), saker verkar mycket mer ifyllda än i spelet, och karaktärerna tillhörande de kompisar som han spelade med förut verkar inte vara desamma. En delvis intressant infallsvinkel är att gränsen mellan Ruphas och dataspelaren bakom Ruphas börjar suddas ut. I början handlar det om att rollspela som i Overlord, men beteendet kommer allt mer självklart, och h@n börjar minnas Ruphas “backstory” som ju inte borde finnas. (Risken är förstås att om han blir Ruphas helt och hållet och utan särskilda konsekvenser så var det ju helt meningslöst att göra det som en “gamer fast i dataspelet fast på riktigt”-berättelse, då hade de kunnat göra en ren fantasy. Det ligger något i att de flesta isekai-berättelser hade kunnat skrivas om utan isekai, som @Truly påpekade på Discord.) Ainz hade kunnat ha en liknande grej på gång, där hans mänskliga och medmänskliga inre jag håller på att tas över av ett människoföraktande Undead-yttre. Det är bara två förslag, och det finns ju andra grejer som de hade kunnat göra. Något bör de då göra.
  18. 2 poäng
    Jag reste som sagt till Japan i början av augusti 2017. Resan varade 25 dagar. Jag åkte själv då jag inte hittade någon som hade råd eller möjlighet att hänga med den här gången och jag kände inte för att vänta längre. Det första som mötte mig var en våt vägg av värme... Hade visserligen blivit förvarnad att det skulle vara varmt men ändå... Hu... 32 grader och hög luftfuktighet redan på morgonkvisten och jetlaggad som fan. Kul dag det blev… Lyckades fixa mitt Rail-Pass, köpa biljett och ta mig till ett pendeltåg in mot Tokyo centrum. Skulle bo nära Sky Tree, så mycket hade jag koll på och satt nu och försökte lista ut var jag skulle hoppa av. Hoppar av vid Sky Tree och tar därifrån en taxi till mitt Hostel då jag verkligen inte orkade gå längre än nödvändigt. Det visade sig inte alls ligga långt bort. Hehe… Tokyo är stort... Väldigt stort... Jag tillbringade de första fyra dagarna i Tokyo enligt plan för att sen resa söderut. Det var rätt förvirrande till en början med japanska skyltar överallt och engelskan som funkade sådär. Men skam den som ger sig. Det gav sig till slut och jag vågade ge mig på den lilla japanska jag kunde och man märkte att det uppskattades vilket var kul. Träffade en vän som bor i Tokyo sen två år tillbaka och han tog mig runt en dag. Vi började såklart i Akihabara. Mycket kan man säga om det området och det ÄR ett häftigt ställe helt klart. Jag tror jag bara skrapade lite på ytan och då tillbringade jag ändå totalt två dagar där. Men jag har ändå missat massor som jag skulle vilja se och göra. De stora drakarna (som finns överallt i storstäderna) är Bic Camera och Yodobashi Camera. De elektronikbutikerna får MediaMarkt här hemma att likna en närbutik. 6-7 våningar av hemelektronik, hushållsapparater, datorer och tillbehör, telefoner, spel, leksaker, DVD/BL/CD och en såklart kameror och sån utrustning. (Samt mycket mer) Ett väl värt besöksmål i sig var man än landar här i landet. Bra priser (tax-free + VISA-rabatter). Det som dock slog mig var den stora mängd butiker som sålde begagnade prylar. Figurer framför allt men också samlarkort, spel och div. anime/manga-stuff(/saker). Ofta var det varianten där man fick hyra en monterlåda att ställa upp saker i och så fixade butikspersonalen försäljningen åt dig mot en viss procent. Där fanns mycket av de populäraste figurerna och en hel del annat. Jag letade figurer framför allt och beg. DVD så jag hade inte så stor koll på allt annat då jag mest gick förbi det. Jag handlade ingenting första vändan där, men jag skulle ju ändå hit innan hemresan. Avnjöt härlig mat till billigt pris hela tiden. Oväntat, men uppskattat. Priserna var överlag mycket lägre än jag hade förväntat mig både vad det gäller boende och mat. Även saker i butiker var billigare än tänkt. Mycket beroende på att kursen för Yen/Kronan var klart fördelaktig just nu. Jag som inte är ett sushi-fan har nu ätit den bästa sushin jag någonsin träffat på. Då på en vanlig kedja här i Tokyo, inte nån specialrestaurang. Dessutom till mycket bra priser. 100 yen (7-8 kr) tallriken (2 bitar) och 150 yen för det lite exklusivare. Men det är mer sushiställen hemma i Gävle per kvadratkilometer än i Japan har jag insett. Här hemma tror man att det är okej bara att kunna rulla ihop lite ris till en boll och slänga på en laxskiva och vips har man en bit fin sushi. Icke sa Nicke! Kvalitet kräver sin expert, därav relativt tunnsått med sushi. Ramenställen däremot går det 15 på dussinet här. Tokyo bjöd på mycket häftigt. Events och Gundam i naturlig storlek på Odaiba (Diver City), Onsen ute i nån förort som var fantastisk, mysiga tempel och parker, shopping och icke att förglömma; fyrverkerifestival. Svenska fyrverkerier vi är vana vid här hemma kan slänga sig i väggen. Var på en av de största i Tokyo då jag var där och det var ungefär 1 miljon besökare där bara för att se fyrverkerierna!!! Har aldrig sett så mycket folk på en plats någonsin! Picknickfilt, yukata, något att äta och dricka och så var familjen/vännerna samlade. Fyrverkeriet pågick i 1 timme och 15 minuter… Var genomtänkt och till musik allt som oftast. Mycket trevligt. Resan tog mig sen söderut med Shinkansen (tågnörden i mig hade lilla julafton) till Kyoto där jag började vistelsen med att sitta inne nästan en hel dag och avvakta en tyfon som drog över stan. Kul… Hällregn och 30 grader varmt… Ni kan tänka er den luftfuktigheten. Kyoto var vackert och klart annorlunda än Tokyo. Mer avslappnat på något vis och mycket vackrare, omgivet av berg på tre sidor. De stora begivenheterna här för min del var, förutom de vanligaste turistmålen, Mangamuseet. Hittade det av en slump i en guidebok som jag satt och läste under regnandet och drog iväg dit på en gång. Det var till och med inom gångavstånd från där jag bodde. Kul ställe i en gammal nedlagd skola. Utställning om mangans historia och influenser på dagens japanska samhälle samt såklart manga från 50-talet fram till idag som man fick läsa på plats. I den internationella avdelningen hittade jag faktiskt en del manga på svenska som donerats hit. Är ni i Kyoto så missa inte det här stället! Resan tog mig vidare till Osaka ett par dagar och sen Himeji med sitt enormt vackra (och nyrenoverade) slott som såklart krävde ett besök. Var också uppe i bergen här utanför stan till ett tempelområde som var väldigt rogivande och vackert. Här spelades Den siste Samurajen in med Tom Cruise bland annat så nu har han och jag suttit på samma ställe och sett ut över templet. (Lassiemoment) En skön avkoppling mot stadens hets och ljud. Här var det lugnet som härskade. Inte så mycket folk heller vilket var skönt. Resans sydligaste punkt var Hiroshima. Staden krävde ett besök av flera skäl. Dels fredsparken, minnesmonumenten sen bomben och det tillhörande museet och dels ett besök på Miyajima, kanske en av de vackraste platserna i Japan. En vacker ö utanför stan med ett högt berg och ett väldigt läckert tempel i vattenbrynet och den världsberömda Toriin ute i vattnet som nog ingen har missat. Och så fanns det rådjur… överallt i samhället var de. Klart surrealistiskt att gå in i en affär men först runda rådjuret som stod i dörren och sneglade in. Fick en del snygga bilder i alla fall och det var kul. Tillbringade min födelsedag där på ön och besteg bergets 500 meter (linbana upp till 400m) och det var en prövning i sig i hettan vill jag lova. 100 höjdmeter på snirkliga stigar, små trappor från en liten bergstopp upp till den högsta. Det gick att vrida ur min tröja när jag väl var uppe. Men det var det värt om man hade sett något men såklart så stod jag nu mitt inne i ett moln och såg typ 150 meter åt vardera riktningen. Lyckat… Det skingrade sig så småningom så jag fick lite fin utsikt i alla fall. Hiroshimabombningen ja. Är ni här ska ni gå till museet och se, lära och förstå varför något sånt här aldrig får ske igen. Känslosamt, allvarstyngt och otroligt tillnyktrande var det att se allt, läsa vittnesmål från överlevande och sen såklart stå på Ground Zero och titta uppåt. Såg amerikanska besökare här som var otroligt tagna av stundens allvar och flera var faktiskt tårögda. En lärdom värd resan i sig. Resan norrut igen tog mig tillbaka till Kyoto, jag hade inte sett nog av vad den staden hade att erbjuda och jag tog in på samma kapselhotell/hostel som sist och gav mig genast ut på upptäcksfärder igen. Järnvägsmuseet, bambuskogen, Geishadistriktet mm. men också en dagsutflykt till Nara som flera jag pratat med sagt att jag inte får missa så nu säger jag det här också. Missa inte att besöka Nara när ni är i Japan! Kanske Japans vagga, vem vet, men klart är att här har man hittat de äldsta lämningarna efter människor i landet och troligen låg en av de första huvudstäderna just där. Där finns också världens största enskilda träbyggnad, ett tempel som dessutom innehåller en av de största bronsstatyerna av Buddha i världen. Mäktig byggnad som först inte ser så stor ut då den ser ut som andra tempel man sett tidigare, men när man kommer närmare… Jisses! Här finns det också rådjur... i hundratal! De är överallt i mängder, har aldrig sett så många rådjur samtidigt någon gång och här springer de omkring bland turisterna och snattar godsaker när de kommer åt eller ligger och dåsar i skuggan någonstans. Väldigt annorlunda men kul. Här i stadens centrum finns det ett par gallerior värda att besöka om man vill köpa sig en begagnad Yukata (eller ny för den delen) till ett bra pris. Hittade även en antikaffär som bla. sålde gamla wallscrolls till fantastiska priser. Köpte en vacker sådan som var 170 cm lång och ca 50 cm bred, förpackad i en fin trälåda för säker hemtransport för endast 2000 yen. Det är under 200 kr! Nog ett av de bästa köpen under resan. Innan hemresan så landade jag återigen i Tokyo för att där shoppa och se mer av den härliga staden. Nu gick jag lös på allvar i Akihabara (wohoo!) och på andra ställen jag redan spanat in sedan tidigare. Jag kom över en komplett banduppsättning figurer från K-On! för ynka 1200 kr (5 figurer i skala 1/8) från samma tillverkare som såldes som ett set. Wohoo! Där svaldes den lilla plats jag hade kvar i ryggsäcken. Det slutade med att jag fick köpa en väska till helt enkelt som jag lätt fyllde inför hemresan. Hittade en helt fantastisk shoppinggalleria för nördiga saker som var i klass med Akihabara och som jag rekommenderar varmt då det var koncenterat till en byggnad och lätt att bara gå från butik till butik, våning för våning och dreggla… ehh… ja, ni förstår säkert. Åk hit om ni får chansen! Stället heter Nakano Broadway och är helt underbart. Runtomkring ligger dessutom mängder med andra kul butiker och restauranger. Mer nördigheter då. Tokyo Tower ser man ju i var och varannan animeserie som utspelar sig i Tokyo och varför inte besöka det själv? Kostar en slant att åka upp i och blicka ut över staden men det var det lätt värt när jag var där sent på kvällen. Vyn över stan var magisk i mörkret. Sen finns det en fräck utställning för alla One Piece-fans här. Jag insåg också av en slump när jag satt på tåget söderut att Comiket började dagen efter i Tokyo… Var på vippen att vända om, men höll mig till min plan trots allt. Ett megahäftigt konvent ja, men det får bli nästa resa då jag förhoppningsvis är bättre på japanska och kan ta till mig allt där och mycket mer. Diver City på den konstgjorda ön Odaiba är också fräckt. Ett häftigt område med nöjescenter, spelhallar, gallerior och teknikmuseum samt mycket annat kul. Ett stort område där det hålls events och konserter finns också här och såklart Gundam… :D Ska ni på Ghibli-museet förresten så boka biljetter i GOD TID innan resan för att ens ha en chans att komma in. Utan förbokade biljetter är man chanslös då inget säljs i dörren. Det finns massor att berätta, tipsa om och säga om Tokyo, Japan och shopping såklart och ni som varit där vet vad jag menar, men till er som inte har varit där men längtar dit kan jag bara tipsa om att läsa på innan ni åker och göra en hygglig plan över er resa. Men spika såklart inte allt för det finns mycket man vill göra spontant när man väl är där. Jag läste alltid i min Lonely Planet-bok varje kväll inför nästa mål jag var på väg mot för att se vad för kul jag kunde förvänta mig där. Nätet är också till stor hjälp, där finns bra sidor som Tokyo Cheapo, Japan Guide.com och andra som ger verkligt bra tips på aktiviteter, festivaler och happenings man inte visste om. För min egen del så är chansen stor att jag nog åker dit igen om ett eller två år, men då med sällskap, för det finns så mycket att göra tillsammans med någon eller några som du inte direkt känner för eller kan göra själv. Upplevelser ska delas anser jag, de blir så mycket bättre då. Mata ne! Några tips: Odaiba: https://www.japan-guide.com/e/e3008.html#diver Här kan man roa sig flera dagar utan problem, lätt värt ett besök. Tokyo Cheapo: https://tokyocheapo.com/ Bästa guiden till att ta sig fram billigt i Tokyo, men även för att hitta de där små roliga ställena du inte visste fanns. Japan Guide: https://www.japan-guide.com/ Allmänt bra artiklar och tips Festivalguide: http://www.japanvisitor.com/japanese-festivals/ Missa inte chansen att vara med på en häftig festival. Nakano Broadway: https://www.japan-guide.com/e/e3069.html Akihabaras konkurrent på Otakufronten. Massor av beg. Manga, anime, figurer, dvd mm.
  19. 2 poäng
    Wikipedia: Ordet kompendium härrör från det latinska ordet "compendium", med betydelsen "sammanfattning", "avkortning" eller "noggrann avvägning". Det är söndag och jag behöver skriva av mig, så varför inte en rekommendationstråd? Detta är alltså en samling/sammanfattning av slice of life som berört mig i mitt animé-tittande. Jag tänkte att det skulle fungera som en lista över de som vill "djupdyka" i en genre som inte lägger för mycket tyngd i action, djup intrig eller brutalitet, utan en som får dig att skratta och/eller får dig att slappna av. Plus att kompendium även betyder samling av kurslitteratur, så se det som en rekommenderad lista över de bästa inom genren. =3 Acchi Kocchi (Place to Place) Tsumiki är kär i Io, men hon vågar inte öppna upp sig och han verkar inte förstå signalerna som hon ger ut. Detta är historien om deras äventyr med sina vänner där dom bakar choklad till alla hjärtans dag, leker snöbollskrig, spelar burkas och spelar spratt på deras lärare. Varmhjärtad komedi som vaggar in en i ett varmt bad av choklad kryddad med kramar och hyss. Rekommenderas till alla typer av tittare som vill koppla av. Aiura Seinfeld: Vi är en show om ingenting. Aiura: Håll mitt juicepaket! Vi följer Ayuko, Kanaka och Saki genom deras mindre händelserika vardag där dom pratar om udda drömmar och stör deras syskon. En renodlad serie inom genren som i ett lugnt tempo berättar om vardagliga saker som sker kring dessa tre. Väldigt avslappnande och tar inte mycket av din tid. Anima Yell Kohane gillar att hjälpa andra men är rejält spretig med vad hon gillar. Helt plötsligt slår det henne när hon ser en grupp cheerleaders: chair (cheer) är en konstform i att stödja andra med hjälp av dans och hejaramsor. Sagt och gjort, nu är det bara att starta en cheerleadingklubb i skolan! Riktigt underhållande serie med mycket charm och fågelimitationer. Anne Happy♪ Tennomifune gymnasium har en unik klass som samlar alla med olika typer av otur. Här hittar vi Hibari som har otur i kärlek, Botan som har otur med hälsan och Hanako som har...världens värsta otur? Följ med i deras skolvardag där det gör allt för att bli lyckliga. Denna serie lyfter fram oturskortet och lägger det på alla spelare, vilket förstärker humorn och de udda situationer flickorna hamnar i. En personlig favorit som leker med varma färger och en udda charm till otur. Azumanga Daioh Tioåriga Chiyo är så smart att hon hoppat upp till gymnasiet där hon möter ett helt galleri av olika lustiga personligheter. Killiga Tomo, den tysta coola Sakaki, Koyomi med sin korta stubin och den lite tröga "Osaka" och många andra. Denna serie är en av stöttepelarna i genren och är en av de mer udda i sällskapet. Det är en sån där serie som får dig att säga "jag vet inte vad det var jag just såg, men jag kunde inte sluta skratta". Väldigt skum, väldigt rolig och lite av en grundare av slice of life. Bakuon!! Vi följer Sakura Hane från när hon upptäcker nöjet med motorcyklar till det att hon tar motorcykelkort och går med i skolans motorcykelklubb. Föreställ dig att K-On! och Top Gear slår sig samman och ger en serie med roadtrips och tävlingar. Serien gör bra ifrån sig att även inkludera folk som är måttligt intresserade i motorcyklar och låta dom vara med i det roliga. Rekommenderas speciellt för dig som gillar att klanka ner på Suzuki. Blend S Maika Sakuranomiya är en vanlig gymnasietjej som söker extrajobb. Problemet är att hennes ansiktsuttryck lätt missförstås som något elakt och nedlåtande, och därmed skrämmer folk från att anställa henne. På gränsen att ge upp dyker ett jobb upp som en uppenbarelse: den italienska (och excentriska) Dino erbjuder henne ett jobb på hans Café Stile. Caféet är dock speciellt i och med att personalen har varsin "personlighet"...och Maika får spela sadisten. Följ en grupp med udda karaktärer som verkligen går in i sina roller på caféet som startade en meme. Det finns något för alla i detta fik. Boku wa Tomodachi ga Sukunai (Haganai: I don't have many friends) Kodaka och Yozora har svårt att skaffa vänner och bemöta andra elever i skolan. Så de startar "Neighbor's Club", en klubb där de lär sig hur man blir "populär" och skaffar vänner. Klubben fylls sakta men säkert med en färgstark skara av individer men deras mål verkar bli mer och mer ouppnåeligt...eller? En riktigt populär serie med en humor som är oöverträffad och drar sig inte för att verkligen hamra på med den. För er som vill ha en mer fartfylld serie med lite grövre skämt. Comic Girls Kaoruko Moeta, författarnamn "Chaos-chan", är en nystartad mangaka som har problem med att få sina storyboards godkända av sin redaktör. För att få inspiration börjar hon bo med tre andra artister: Ero-kärleksförfattaren Ruki, shonenfanatiken Tsubasa och romantikern Koyume. Dessa författare är mer än vad deras arbeten får en att tro dock. Riktigt rolig serie som får en att relatera till vad tjejerna går igenom. Samtidigt så blir man peppad (ibland lite oroad) över Chaos och hennes strävan att få sin manga publicerad. Rekommenderas varmt. Dagashi Kashi Kokonotsu vill bli en mangaka men är för tillfället fast på landsbygden och i familjens godisbutik. Hans pappa vill få honom att ta över butiken efter honom och får oväntad hjälp av Hotaru, dottern till en storkonkurrent på godismarknaden. Hon gör allt i hennes makt att få "Kokosnöt" att förstå magin bakom klassisk japansk konfektyr. När det gäller serier som utspelar sig på landet så har dom en avslappnande atmosfär. Dagashi Kashi blandar detta med den skumma fascination som karaktärerna har över godis. För dom som vill ha "laidback" komedi. Flying Witch Makoto är en häxa och bor nu hos sina småkusiner samtidigt som hon studerar häxkonst. Serien vänder på all fakta vi vet om häxkonst och gör om det till något som likväl kunde komma direkt från Studio Ghibli. Med en avslappnad lantlig atmosfär, varma färger och stämningsfull musik målar serien upp en vacker duk av glädje och harmoni. En serie som rekommenderas för alla. Gabriel DropOut Efter att änglar och demoner går ut skolan skickas de till Jorden för att lära sig om oss dödliga. Gabriel är inget undantag och hon råkar också vara klassens bästa ängel. Det ändrar sig dock snabbt när hon upptäcker MMORPG:n och hon förvandlas till en hopplös shut-in. Följ med Gabriel och hennes vänner, både änglar och demoner, när de försöker leva och förstå livet som dödlig samtidigt som de dras med deras ovanliga karaktärsdrag. Vad sägs om en snäll demon eller en sadistisk ängel? En komedi som verkligen får en att rulla på golvet. Girlfriend Kari (Girlfriend Beta) Följ med Shiina Kokomi och hennes vänner när de söker efter de bästa fotoobjektet, tränar inför skolmästerskapen i gymnastik och hjälper den nya transferstudenten från Frankrike förstå olika japanska sägen. En serie som leker med värme och charm i ett lugnt tempo som alla kan komma in i. Sött som socker! GJ-bu (GJ Club) Shinomina Kouya blir tvingad till att bli medlem i klubben GJ, en klubb som med sina unika karaktärer gör saker som faller på. En serie som trots ett vanligt koncept endast utspelar sig i klubbrummet. Resa till Amerika? Nä, låt Amerika komma till oss! Gå till stranden? Nix, byt om till baddräkter här inne! En komedi som gör mycket av lite, som MacGyver fast sötare. Gochuumon wa Usagi desu ka? (Is the order a rabbit?) Kokoa ska börja en ny skola och får bo hos Chino och hennes familjs café Rabbit House. Hon tar då beslutet att jobba deltid på caféet och bli vän med alla hon träffar i den nya staden. Serien utstrålar värme, vänskap och massvis med kaniner. Den utspelar sig även i en stad i vacker europeisk stil. Följ med vännerna i deras äventyr och arbetsbestyr när dom lär sig engelska, bästa kaffebrygden och varifrån Rize fått sitt vapendille ifrån. Hinako Note Hinako är en blyg flicka från landsbygden. Varje gång någon främling försöker prata med henne fryser hon till likt en fågelskrämma. Nu har hon bestämt sig för att studera i Tokyo och samtidigt gå med i skolans teaterklubb, allt för att lära sig att träffa nya människor utan att få panik. En serie som gillar att skifta till en chibistil då och då för utökad effekt utöver några andra trick, som en flicka som gillar att äta böcker. Den har hamnat lite i skymundan men bör få en chans att ses igenom för det är en riktig pärla. Joukamachi no Dandelion (Castle Town Dandelion) Konungafamiljen Sakurada består av nio syskon och alla har unika superkrafter. Och deras far har utlyst ett val om ett år som avgör vem som blir nästa arvinge av kronan. En komedi om vanliga människor med ovanliga förmågor i en stad fylld med kameror som följer alla deras tokigheter. Teleportering, prata med saker, ändra ens gravitation eller rent utav materialisera vad som helst (så länge plånboken tillåter). Det finns gott om utrymme för skratt och knas med dessa ingredienser blandade i smeten. K-On! Yui vill gå med i "Light Music Club". Problemet är att klubben görs om till ett band och Yui kan ingenting om instrument. En mästerlig serie från Kyoto Animation om aspirerande musiker och deras upptåg som för det mesta inte handlar om musikträning utan mer om att få alla till att träna...och misslyckas helt. Utöver fika och upptåg så uppstår även ljuv musik som vi får tar del av. Rekommenderas varmt! Kill Me Baby Yasuna är bästis med sin klasskompis Sonya som råkar vara en lönnmördare. Bara Yasuna vet om det dock. Så vad gör hon då? Retas med Sonya så klart...Det skulle hon inte ha gjort. En komedi om att tänja på gränserna innan ens ursprungliga planer slutar i att ge sig inför någon som har en kniv i bakfickan. Ren dum humor och dumheter som humoristiskt utspelar sig när en ninja, lönnmördare, student och ett fjärde hjul går till skolan. Kiniro Mosaic Shinobu far på studieresa i England och bor hos Alice under denna tid. Båda blir vänner och självfallet saknar varandra efter avskedet, trots att de inte pratar samma språk. När Shinobu sedan börjar gymnasiet får hon reda på att Alice ska leva och bo med henne samt gå i samma skola. En serie som utöver klassisk slice of life formula även anspelar på kulturella skillnader mellan japaner och engelsmän. Mycket värme och engrish utlovas! Kobayashi-san Chi no Maid Dragon (Miss Kobayashi's Dragon Maid) Kobayashi är en kontorsslav och har ett ensamt och händelselöst liv. Plötsligt en morgon står en drake utanför hennes dörr. Draken förvandlas till en piga som vill jobba och bo hos henne efter ett erbjudande Kobayashi lämnat. En unik komedi om olika drakar som söker sig till våran värld och försöker smälta in i samhället. Gulligt och roligt kul som ger något åt alla. Konohana Kitan Yuzu är en rävflicka som börjar jobba på värdshuset Konohanatei. Värdshuset är ett känt stopp för andar, gudar och andra väsen. Här får Yuzu se världen från ett nytt perspektiv med lite hjälp från sina nya kollegor och vänner. En serie som är mer än vad du tror samtidigt som den utstrålar enorm värme. Varje gäst har något nytt att erbjuda och Yuzus osjälviska natur får en att smälta snabbare än en snögubbe i en varm onsen. Koufuku Graffiti (Gourmet Girl Graffiti) Ryou bor nu själv efter att hennes mormor gått bort. Mormor lärde henne allt om matlagning och hade roligt när de lagade tillsammans. Nu känns det lite ensamt, ända tills hennes kusin Kirin kommer över under helgerna. Serien lär ut att det inte bara är måltiden som är höjdpunkten, utan känslan att dela den med någon. Så i Koufuku Graffiti har vi matporr i slice of life format. Ifall du blir less på Food Wars och vill ha en mer mjukt gående serie så är denna serie för dig. Lucky☆Star Vem har inte hört talas om denna serie tro? Nörden Konata, tvillingarna Kagami och Tsukasa samt "damen" i sällskapet Miyuki frontar i serien som hjälpte definiera genren. Serien är som dom där Facebookposterna om saker man kan relatera till, fast bättre och du slipper bli störd av dina vänner. Om du söker efter den enda sanna slice of life serien eller ska börja tåga in i den världen så börja med denna diamant. Mikakunin de Shinkoukei (Engaged to the Unidentified) Kobenis liv vänds upp och ner när hon fyller 16 år. Helt plötsligt dyker en fästman och en liten svägerska upp hemma hos henne. Så nu har den blyga Hakuya och den sprattliga Mashiro flyttat in och Kobeni har nu fullt upp i att lära sig mer om sina nya släktingar. En komedi med en udda tvist och med charmiga ögonblick med alla hjärtans dag choklad, UFO:n och en systertokig elevrådspresident. New Game! Aobas favoritspel är Fairies Story-serien. Hon är speciellt dragen till karaktärsdesignerna. Nu får hon chansen att jobba med företaget bakom spelen samtidigt som hennes nya kollega är hennes idol och designern bakom Fairies Story, Yagami Ko. En serie som dels tacklar processen om spelutveckling och dels relaterar till folk som börjar ett nytt jobb. Utöver detta ser vi en charmig serie med många olika karaktärer som bidrar till en varm upplevelse. Rekommenderas superhårt! Non Non Biyori I och med att hennes pappa byter jobb flyttar Hotaru med familj ut till landsbygden. En serie som både folk från landsbygden och 80-talet kan relatera till. Non Non Biyori berättar om fyra vänner och deras bästa tips på hur man får tiden att gå ute på vischan. Fiska, jaga insekter, plocka bambuskott, gå till godisbutiken med mera. För er som vill koppla av och se något som verkligen tar tid att njuta av livet utanför storstan. Nyanko Days Tänk om katter var skildrade som kattmänniskor. Yuuko har svårt att skaffa vänner, men älskar sina tre katter Ma, Shi och Ro. En show om catgirls som gör kattsaker helt enkelt. Extremt charmigt och sött när katter går på festival, klättrar i chipsskål och försöker rita. Nyan! Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai (My Little Sister Can't Be This Cute) Kirino är en mönsterstudent, naturlig skönhet och jobbar deltid som modell. Dock så har hon blivit osams med storebror Kyousuke som lett till en liten klyfta mellan dom två. Dock en dag så får Kyousuke reda på hennes hemlighet: Hon är en smygotaku, utöver det så har hon dille på småsystrar. En komedi som sticker ut i mängden om kampen att hålla ens lillasysters udda hobby hemlig, OreImo har också ett unikt trumfkort i kärleksdramat som det bygger upp. Vilket läger du må hålla dig till så kommer du erkänna att denna serie lämnar ett långlivat intryck. Osake wa Fuufu ni Natte kara (Love is Like a Cocktail) Chisato är en proper arbetare på sitt företag. Hon är vacker och jobbar hårt men är lite reserverad av sig. Det ändrar sig snabbt när hennes fästman Sora blandar till en utsökt drink när hon kommer hem. Helt plötsligt blir hon varm och kelig när hon får i sig lite alkohol. Serien visar ett exempel av Umaru-chanisering när en person har två helt udda sidor. Man får även bra tips på drinkrecept som du kan tillaga. Sake, vin, whiskey eller alkoholfritt, finns något för alla smaker samtidigt som man får en varm serie om ett nygift par och deras passion för drinkar. Oshiete! Galko-chan (Please tell me! Galko-chan) En serie som vänder på olika stereotyper samtidigt som den påminner en om samtalen man hade under skoltiden. Gyarun Galko är social och snäll men riktigt blyg när det gäller snusk, Otako är lite nördig men gillar spratt och Ojou är från en rik familj men är lite av en airhead. Denna serie är inte rädd att tackla de samtal man kunde ha om lite mer intima grejer...bara för att sen göra en komedisketch av det. Re-Kan! Hibiki kan se spöken och andar. Samtidigt är hon en snäll person som vill hjälpa dom så gott hon kan. Följ med henne och hennes kompisar när dom hjälper andarna med sina problem. En serie som blandar komedi med lite feelgod magi, med lite övernaturliga vibbar för ett vinnande koncept. Också roligt och se hennes kompis Narumi som är rädd för spöken och hennes tsunderetantrum bland alla övernaturliga fenomen. Sakura Trick Haruka och Yuu har känt varandra och varit tillsammans länge. För att markera sin vänskap kommer de på att göra något som man inte gör med andra personer...dela en kyss. Och med det så lämnar yuritåget sin station och vi är i full sving. Serien anspelar mycket på vänskaplig avundsjuka och gör en helt egen grej med det. Mycket charm med lite yuri som extrakrydda på. Sakurasou no Pet na Kanojo (The Pet Girl of Sakurasou) Suimei High School har en ökänd studentbostad kallad Sakura Hall där de mest excentriska eleverna bor. Sorata hamnar här då hans tidigare bostad inte tillät de katter han tagit in och får då träffa de olika tokiga personligheter som bor där. Sen får han även träffa den nyinflyttade Mashiro, berömd artist men dock väldigt naiv och ovärldsvan, som han nu får lära upp och stötta under hennes tid i Sakura Hall. En svängig komedi med mycket drama och känslor involverade. Den kommer få dig att skratta, gråta och sedan accepterat att denna serie var värt resan. Sansha Sanyou Youkos pappas företag gick i konkurs och hennes liv gick från att vara en rik nobel till att vara fattig. I skolan har hon svårt att hitta vänner i sin nya skolan ända tills hon en lunchrast stöter på Futaba och Teru. En serie om väldigt extrema figurspektrum och hur Youkos förra liv påverkar hennes omgivning. Väldigt livlig serie med mycket karaktär och färgstarka personligheter. Rekommenderas för dig som gillar brödkanter och majonnäs. Seitokai Yakuindomo Ousai Private Academy går från endast flickskola till blandskola, och redan första dagen blir Tsuda rekryterad till elevrådet. Tillsammans med sina kvinnliga kolleger Shino, Aria och Suzu ska dom se till att eleverna följer reglerna. En komedi som är 90% snuskskämt och 10% höjdskämt riktade mot den korta Suzu. Du får fräckisar var du än går och inte bara en utan två straight men att (försöka) kontrollera de snuskiga tankar som halva elevrådet och flera av eleverna har. Urara Meirochou Meirochou är staden där spåkvinnor från hela landet utbildar sig. Chiya som levt i bergen får en inbjudan att börja studera där och ger sig av för att börja sitt livs äventyr. En elegant och charmig serie med ett ämne som inte dyker upp alltför ofta. Lite supernatural och spirituellt tema blandat med klassiskt slice of life-tema ger ett fräsch intryck. Working!! Souta jobbar på familjerestaurangen Wagnaria, mest för att han fallit för sin kortväxta och söta senpai Taneshima Popura. Utöver dessa två finns även Inami som har mansfobi, den halvbittra kocken Satou, retstickan Souma, katanabeväpnade Todoroki samt Kyouko, chefen som bara slappar. Ytterligare en serie med en varierad rollista av olika udda personligheter. Garanterat att få dig att må gott, annars får du en gratis dricka vid nästa måltid. Yuru Camp△ (Laid-Back Camp) En serie om camping helt enkelt. Rin är en speciell campare som gillar att ta lite tid för sig själv, särskilt under den kallare lågsäsongen. En dag stöter hon på den energiska Nadeshiko som får upp ögonen för campingens charm efter att ha sett Mount Fuji en tidig höstmorgon. Riktigt avslappnad serie som går igenom grunderna för en lyckad campingutflykt. Mycket charm och hjärta med bipolära karaktärer och deras förkärlek till att sova i tält under bar himmel. Rekommenderas rikligt. Yuru Yuri "Amusement Club". En klubb som tagit över teklubbens gamla lokal och som utnyttjas mest för slöande och eventuella upptåg. Följ med Akari, huvudpersonen-som-har-liten-närvaro-och-därmed-känns-som-en-backgrundsperson, och hennes vänner i de icke-upptåg som de hittar på och när elevrådet klagar på deras "klubbaktiviteter". Likt titeln så ingår en viss "påstådd" yuri-atmosfär utöver tokigheter som dåliga ordvitsar och en tomatpyjamas. Det var den listan det. Dessa är serie som ligger varmt om mitt tittarhjärta och som verkligen omfamnar genren. Om du har någon titel att dela med dig som du verkligen tycker om och vill att andra ska se, skriv det här. Remember: Slice of life is life! EDIT: Städade upp lite i listan så att bara inkludera "rena" slice of life serier. Plus la till extra serier.
  20. 2 poäng
    Hina Logi - From Luck & Logic: I en skola tränas elever till Logicalists, en individ som via en fusion med en Foreigner (person från en annan värld) blir "magical girls" och slåss mot ondska. Nu ska även prinsessan Liones Yelistratova börja sin träning som Logicalist. Modern fantasy med magical girl-inslag om ett gäng studenter som formar kontrakt med andra dimensioner och blir en typ av fredsbevarande krigare. Nu nämns det att det var ett stort krig tidigare som ledde till seger och därmed även långvarig fred, vilket gjort att serien tar mer av en slice of life- approach. Helt okej i min mening, om nu inte Liones var så jobbig att lyssna på. Annars charmigt i stil med Vividred Operation/Strike Witches men med mindre krigande (för tillfället) och mindre fanservice (nåja, för tillfället). There Was a Beast Inside the Skirt: Shizuka Kominami är rätt blyg av sig bland killar men hamnar mitt i en mixer tack vare hennes vän. Obekväm och blyg sitter hon i ett hörn tills Ryou Kirishima bemöter henne. Shizuka ser en vacker kvinna som hon gärna vill bli vän med och de blir en utekväll hon sent glömmer...för Ryou är egentligen en man! Det är en hentai rakt igenom. Vet inte vad den gör här eller hur den kom igenom sommarschemat, men här är den. Det är tuttar, det är och jag skulle även gå så långt som att säga att det är en typ av våldtäkt som sker. Seriously Japan, what the fuck? Netsuzou TRap: Yuma och Hotaru är barndomsvänner och har båda pojkvänner. Det är bara det att Hotaru gillar att retas med Yuma som att vara lite väl närgången och även ta hennes första kyss. Men är det bara "busstreck" som Hotaru håller på med? Och håller Yuma på att falla för den förbjudna frukt hon smakat? Ett ganska seriöst kärleksdrama om, typ, sann kärlek eller nånting. Det håller en bra linje när det gäller stämning och ger en spännande intrig. Jag menar det är ju yuri i slutändan, alla gillar yuri eller hur... New Game!!: Efter succén med Fairies Story 3 så är det snart dags för nästa projekt på Eagle Jump Studio. Rin blir producent, Kou blir art director och Umiko blir huvudprogrammerare. Och kan det hända att Hifumi blir ledare för karaktärsteamet? Samtidigt öppnas det upp en tävling där man kan bestämma vems karaktärsdesign som hamnar i spelet, och Aoba är sugen att knipa den chansen! En av de bästa slice of life- serier i modern tid får en ny säsong och det blir därmed fred på Jorden och alla beger sig ut till närmsta torg och hurrar i ren eufori! Följ med i en spelutvecklares vardag och möt älskvärda karaktärer i en varm, charmig och sjukt rolig animation för att sedan få svar på frågan varför det bara finns kvinnor på företaget. Bäst i test, så gå nu och ge Aoba en kram! Princess Principal: Föreställ dig att Kalla Kriget istället utspelades i 30-talets England som är splittrat i ett västligt och östligt kungadöme, självfallet av en mur emellan. Lägg till steampunk och spiontema och du har Princess Principal, där fem studenter från en prestigefylld skola utför hemliga operationer i ett mörkt och nedslitet London. Väldigt lovade koncept som utnyttjar steampunk- temat till max. Det flyter ihop så väl med Kalla Kriget i det att den ena sidan led mer än det andra och förstärks med alla grunkor och mojänger man kan tänka sig som passar in i temat. Kol och ånga har även bytts ut mot det mera radioaktiva cavorite som ger spännande uppfinningar som trotsar alla grundlagar. Lägg till det ett välskrivet manus och vassa actionscener och en huvudrollsfigur som påminner om en iskall och brutal Sherlock Holmes, och du har en serie som slår alla förväntningar och ligger i toppen denna säsong. Spänning rakt igenom, rekommenderas varmt! Fate/Apocrypha: Ett nytt krig om den heliga graal har börjat, men reglerna har ändrats dramatiskt. Nu är det två fraktioner som slåss om ensamrätt till reliken, rött mot svart. Detta betyder att totalt 14 mästare och 14 servants deltar i ett mindre krig. Nytt är även att samtliga servants är nya ansikten och av dom vet vi för tillfället dessa karaktärer: Som enda återkommande karaktär har vi från Fate/Zero och ett väldigt bekant ansikte i en av kyrkans anhängare, , väldigt bekant och mystiskt. En annan detalj är att serien skapas av A-1 istället för ufotable. Den mest troliga orsaken är nog att de är upptagna med den tredje routen i Fate/Stay Night, Heaven's Feel, som ska få tre (!) långfilmer. Jag klagar inte efter hur dom klantade till sig med Unlimited Blade Works. Hittills så har A-1 visat sig vara kapabla att bära på licensen. Re:Creators: När fiktion blir verklighet och skapelser från populärmedia dyker upp i vår värld och kolliderar med andra skapelser hänger världen i dess balans. Still going strong med en av de roligaste recap- episoder i animéhistoria samt ett nytt episkt öppningstema från SawanoHiroyuki[nZk]:Tielle & Gemie, som var även bakom första temat gravityWall. En originell serie med nytt koncept som kan backa upp det med en mångskiftande rollbesättning, tuffa actionscener och episkt soundtrack. Glöm Attack on Titan, alla borde se Re:Creators istället!
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×