Resultattavla

Fuskar jag om jag kör egna kategorier? Jag kör i alla fall egna kategorier. Bäst drama: Heike Monogatari Väldigt gripande skildring av The Tale of the Heike, vilken följer den unga flickan Biwa, som blir adopterad av Taira-klanens ledares äldsta son. Där får hon vittna klanens öde, i dess kamp över makt med de andra stora klanerna i en väsentlig del av Japansk historia. Serien har många kraftiga moment, och hade det mest mind-blowing sista avsnitt jag sett på ett tag. Bäst fantasy: Kobayashi's Maid Dragon S Älskade redan första säsongen, och denna lyckades rent av överträffa säsong ett. Fokuset på karaktärernas backstory gav serien en mycket välkommen balans till dess komedi. Blev också överaskad av hur väl introduktionen av Ilulu hjälpte till med att stärka dynamiken mellan seriens karaktärer. Bäst romans: The Duke of Death and His Maid Vad får man om man kombinerar en så introvert kille att han literally dödar allt som kommer i närheten av honom, och en riktigt kåt tjej med absolut noll dödsrädsla? En väldigt feel good romcom! Medan de inte kan röra vid varandra utan tjocka lager med skyddsutrustning så bygger serien upp deras förhållande samtidigt som de letar efter ett sätt att bryta förbannelsen som ligger över huvudkaraktären. Bäst komedi: Welcome to Demon School! Iruma-kun Season 2 Ännu en sequel som överträffade sin prequel. Till skillnad från säsong ett som hade ett rätt svagt arc i mitten så var denna säsong fylld av bangers. Mer fokus på huvudkaraktärer och sidokaraktärer, flera fantastiska arcs, och en hel del saker som jag inte visste att jag behövde i mitt liv. Bäst slice of life: Yuru Camp Season 2 Mer chill vibes precis som första säsongen, svårt att slå det. Jag kan också alltid uppskatta när Kurosawa Tomoyo får roller i serier jag tycker om! Bäst mystery: Odd Taxi Mycket likt en Quentin Tarantino-film så tar denna bisarra serie en mängd olika plotlines som från första anblick inte ser ut att ha något med varandra att göra, men sakta väver ihop de olika trådarna till en komplett bild, sedd från ögonen av Odokawa, en valross som jobbar som taxiförare i staden. Bäst sport: Uma Musume: Pretty Derby Season 2 Att skifta fokus från Special Week till seriens bästa karaktär Tokai Teio var redan ett otroligt lyft, men det som serien sen gjorde med Teios story långt överträffade alla förväntningar. Många nagelbitare där seriens högst rankade löpare kämpar för att ta förstaplatsen och uppnå sina egna personliga mål, följt av riktigt tunga scener där man verkligen kan känna av karaktärernas känslor, både positiva och negativa. Bäst horror: Higurashi: When They Cry - SOTSU Under en stor del av första säsongen av Higurashis remake/spinoff/sequel/alternate universe/whatever så förstod man inte helt varför som det här var en grej, eller vad målet med att göra denna serie var. Men där mot de sista avsnitten så släppte de en twist som fick en att säga "Oh. OHH!". Att få Gou's förvirrande delar kontextualiserade i SOTSU's answer arcs förhöjde serien till samma nivåer som orginalet. Seriens avslut kan vara en hit eller miss, beroende på hur man ser på de olika karaktärernas motiv och handlingar, men oavsett så var det en väldigt intressant resa. Bäst isekai: Mushoku Tensei Måste ju få in denna kontroversiella serie här. En isekai som till skillnad från de flesta inlägg i genren har en väldigt utvecklad värld/lore, och ett mycket detaljerat magisystem. Animeringen av Studio Bind är i toppklass. Karaktärerna... det finns en hel del personer som inte tycker om.. vissa av personerna i serien. De ser dock inte serien för vad den är menad att vara, en berättelse om en väldigt bruten person som bestämt sig för att försöka bättra sig. Den gör ett bra jobb på att visa honom sakta mogna allt eftersom hans förhållanden med de andra karaktärerna växer. Bäst idols: Selection Project Var osäker vad jag borde tycka om serien medans jag såg på dess första halva. Den försöker sig på ett upplägg som skiljer sig från de flesta andra idol-serier, men det blev rätt snabbt uppenbart att det konceptet inte funkar i praktiken. Jag var orolig att de bara skulle ignorera det och i princip falla tillbaka i samma spår som alla andra idolserier. Men, serien började därefter tackla problemet, och löste det på ett väldigt smart sätt. Bäst opening: MindaRyn - Like Flames (That Time I Got Reincarnated as a Slime Season 2 Part 2) Runner up: EXiNA - DiViNE (Blue Reflection Ray) Bäst ending: Yuiko Ohara - Kaze to iku michi (Mushoku Tensei Part 2) Runner up: 9-tie - Only One Yell (Selection Project) Årets honorary mention: Blue Reflection Ray Visuellt så var serien kanske inte en höjdare, men ser man förbi det så var Blue Reflection Ray en väldigt väl berättad Mahou Shojo-serie som tacklar teman om mental ohälsa. Anime of the year Tredje plats: Odd Taxi Andra plats: Uma Musume: Pretty Derby Season 2 Första plats:

Mer specifikt: Muv-Luv är ett gammalt dejtingporrspel om en kille med barndomsvän och påtvingad fästmö och barndomsminnen av gifteslöften och andra go'a klyschor. Typ som en Love Hina eller Nisekoi, fast med sexscener; det utspelar sig faktiskt i samma värld som gamla snyftaren Kimi ga Nozomu Eien (Rumbling Hearts). Under andra halvan av spelet, typ 10 timmar in… …och det är det som spelet Muv-Luv Alternative är en uppföljare till. (Högsta betyget på visualromandatabasen.) Sen har Muv-Luv Alternative fått spinoffberättelser, som lättromanserien Total Eclipse som fick en animeversion, och lättromanserien Schwarzesmarken som också fick en animeversion. Och det som nu är på väg är alltså – om jag inte fått allt om bakfoten – en animeversion av originalspelet Muv-Luv Alternative från 2006. Vilket på ett sätt är väldigt trist, dels för att det låter som att de hoppar över första halvan av berättelsen, den halvan som i idealfallet skulle invagga tittarna i falsk trygghet (jag tror att @Ashaz skulle ha älskat det!), dels för att det bara blir typ 13 timmar anime av en visuellroman som tar mer än 50 timmar att läsa. Så en animeversion av Muv-Luv Alternative är både något gott och något ont.

Om det nu är viktig kunskap går att diskutera, men roligt att du gillar det. Dags för en djupdykning.

(Andas in, andas ut. Andas iiin, andas uuut…) Vad gäller militäranime, du har inte kollat in Legend of Galactic Heroes då? Gamla är min favorit, men nya tror jag ska vara bra den med (fast oavslutad).

Hm, kanske ett kortfattat exempel hjälper? Du kan se Gintama, eller låta bli att se Gintama. Om du ser Gintama så kan den väcka emotioner/känslor hos dig, till exempel glädje (roliga scener), nervositet (spännande scener), och sorg (rörande scener); eller så väcker den inga känslor hos dig. Om Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna vara medveten om det (“åhå, jag upplever glädje just nu! Intressant!”), eller omedveten om det. Om du är medveten om att Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna försöka identifiera det, gärna i stunden (“åhå, jag upplever glädje just nu! Det hände just när Gin stack ett svärd i baken på Kondō, så jag antar att jag helt enkelt gillar slapstickhumor”), men annars i efterhand eller vid en “rewatch”. Om du har identifierat att slapstickhumorn i Gintama fungerar för dig… …så kan du fundera på varför den fungerade. “Jag antar att jag gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför människor gillar slapstick. “Jag antar att människor gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför just slapsticken i Gintama är så mycket roligare än slapsticken i valfri generisk romcomanime (jag tänkte skriva “än slapsticken i Love Hina”, men det är väl gott fjorton år för sent för att hacka på den). “Jag antar att slapsticken i Gintama är så rolig för att…” Obs! Förmågan att kunna djupanalysera vad man ser samtidigt som man njuter av det är inte självklar, utan något som måste övas. Då tänker jag mig den analysgrad som skickliga recensenter arbetar med, men jag tror att även vi, vanligt folk, skulle må gott av att helt enkelt vara mer frågvisa när vi ser på film och läser böcker. Ja, klassisk Sceleris: det skrevs mest utan plan. 😅 Det är så jag gillar att arbeta. Bara att spåna, liksom. Att tänka i text. Oj du, alltså, det här är ju bara ett inledande inlägg i frågan! Ett slags problemidentifikation. Jag ska nämligen i senare inlägg försöka resonera mig till hur man blir mer aktiv som tittare, för det är vad jag själv behöver. Din beskrivning är minst sagt bekant. Det är ett absolut rimligt tvivel att ha, men recensioner är ganska high-level. Vad jag vill ha mer hos folk är förmågan att skriva om vad de ser och vad de känner, på ett sätt som passar dem. Ärligt talat hade redan din kommentar kunnat vara ett blogginlägg, åtminstone enligt som jag ser det: man skriver om något man tänker på, och försöker reda ut det för sig själv och med lite tur för en och annan läsare.

Sant. Ett annat forum som jag hänger på införde för ett antal år sedan en gallring av äldre nyhetstrådar. Det gjordes mot bakgrund av att merparten av medlemmarna tyckte att det var lite störande med att nya trådar om dagsfärska nyheter blandades med trådar som gjordes för t.ex. 7-8 år sedan. Jag minns inte exakt enligt vilka premisser som gallringen gjordes, annat än att regeln var att trådar i den huvudsakliga forumdelen för nyheter bara fick vara ett år, eller om det var ett par år, gamla. Allt annat skickades till en nytt delforum som fick agera som nyhetsarkiv. Där kunde man fortfarande göra inlägg i dom befintliga trådarna men inte skapa nya. På så sätt så var det bara "färska" nyheter i det reguljära delforumet och alla var nöjda och belåtna. Det du föreslår är ju identiskt med den lösningen och något som jag helt klart skriver under på. På så sätt exkluderar man inte någon.