Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 01/23/18 inom alla områden

  1. 3 poäng
    En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen. Dag 1 och 2 Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse. Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök... Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen. Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!
  2. 3 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  3. 3 poäng
    "Är det såna man kallar för sjörövare?"
  4. 3 poäng
    Trion från Yorozuya'n tar sig an vilket jobb som helst mot en avgift. Här ser vi deras revolutionerande behandling av förstoppning!
  5. 3 poäng
    Jag såg ett avsnitt av första säsongen, och även med femtonminutersavsnitt var det outhärdligt. Jag har svårt att tro att siffrorna bakom skulle vara imponerande som sådana: det är knappast tal om typ att "400 000 svenskar tittar på Darling in the Franxx varje vecka, men 600 000 svenskar tittar på Gin no Guardian 2 varje vecka!", jag tror istället att skillnaderna är så små att de är praktiskt taget meningslösa när det gäller att prata om smakskillnader mellan länder. Låt oss räkna på det! Crunchyroll har omkring 60-70 miljoner besök per månad. 50-70 % är från USA, sedan kommer engelsktalande länder kring 2-5 % vardera, och sedan kommer den långa svansen. Låt oss säga att Sverige ligger på 0,3 %. Det blir runt 200 000 svenska besök. Om vi antar att genomsnittsbesökaren kollar in sajten 8 gånger i månaden så får vi det till 25 000 svenskar som besöker Crunchyroll under loppet av en månad. (Vi räknar för enkelhetens skull alla besök som kommande av människor som faktiskt ibland ser anime, men verkligheten är nog mer skev.) Genomsnittstiden per besök är 8 minuter. Eftersom ett genomsnittsavsnitt är ungefär tre gånger det, så räknar jag med att besökarna i genomsnitt varvar två korta besök med ett långt besök. (Typ, tillfälle 1: 2 minuter, tillfälle 2: 2 minuter, tillfälle 3: 23 minuter.) Jag räknar med att 15 % av tittartiden går åt till sånt som inte är att titta på anime. Total besökstid för svenskarna blir 1 600 000 minuter per månad, vilket alltså blir c:a 1 360 000 minuter faktisk tittartid. Det blir omkring 60 500 fullängdsavsnitt tittade av svenskar, eller omkring 2½ avsnitt per person. Våra svenska tittarminuter är förmodligen fördelade enligt någon potenslag: majoriteten av minuterna går till ett fåtal av de tillgängliga serierna. Jag kan tänka mig att en tabell över de mest sedda serierna skulle kunna se ut som nedan; mycket av ordningen är taget från Crunchyrolls utbud sorterat efter popularitet. Serier märkta * räknas inte som säsongsserier, serier märkta ^ är inte anime. Siffrorna trollade jag fram med en paretodistribution. Ungefär 2000 avsnitt ryms bortom topp 20; det rymmer alltså sånt som folk som ströser något gammalt avsnitt Lucky Star eller vad som. 24200 Dragonball Super* 9170 Boruto* 5198 Naruto Shippuuden* 3475 Black Clover* 2542 Ancient Magus Bride* 1970 Gintama* 1587 Hunter x Hunter* 1317 Silver Guardian 2 1117 Overlord 963 How to Keep a Mummy 843 Hitori no Shita* 746 My Hero Academia* 667 Katana Maidens 602 Citrus 546 Darling in the Franxx 499 Laid-Back Camp 458 Bleach* 423 Hakata Tonkotsu 392 Naruto* 365 RWBY*^ 341 Jojo S4* 319 Fairy Tail* 300 Pop Team Epic 283 Death March 267 Food Wars* Det ska alltså läsas som att "under en månad ser svenskarna 24 200 avsnitt Dragonball Super" (vilket ju innebär bara ungefär 6000 trogna tittare). Igen, siffrorna är bara påhittade, men de är i storleksordningen och enligt de ungefärliga proportioner som jag kan föreställa mig att de är i verkligheten (förutom att jag tror att Boruto underskattas). Men vi fattar ju att det knappast rör sig om 500 000 svenskar som glor på Crunchyroll. I diagramform: De röda serierna är vinterserier. Vad Crunchyroll-sidan över "mest populära vinteranimeserier per land" visar är "den röda kolumn som är längst åt vänster". Men medan förstaplatsen och andraplatsen knappast byter plats utan vidare, så är höjdskillnaden mellan de röda kolumnerna praktiskt taget försumbara. Små svängningar av intresse eller bara ren slump kan ge ett annat toppresultat, och vad som är "Sveriges mest populära vinteranime" kan variera dag till dag. (Jag räknade månadsvis, men det som Crunchyroll-sidan listar är ju bara gällande det senaste avsnittet, så vi snackar om skillnader typ 300 visningar för senaste Gin no Guardian 2 och 240 visningar för senaste How to Keep a Mummy.) tl;dr: skräp som Gin no Guardian 2 kan vara Sveriges mest populära nya anime under den senaste veckan, för att det förmodligen är så liten skillnad mellan hur populära serierna är.
  6. 2 poäng
  7. 2 poäng
    Jag har gjort så att det slumpas mellan nio olika säsongsaktuella bakgrunder; total storlek för alla är 2 MB, så i och med caching borde det väl inte bli något vidare besvär för någon, men om det blir det, klaga då hos mig.
  8. 2 poäng
    Resten av resan - Suntory Hakushu Det bästa med Suntory Hakushu är utan tvekan läget. Beläget i en dal i en förlängning av japanska alperna med snöklädda bergstoppar, tallskog och fruktodlingar var det extremt fotogent så här på vårkanten. Det är något med Japans natur som får mig att gå igång på alla cylindrar. Som Jämtland, fast med mer färg och mindre gråskalor! Själva rundturen på destilleriet var väl genomförd och proffsig. Jag har gått ett gäng liknande turer i Skottland tidigare så jag kan processen utan och innan och kunde fokusera mer på att ta in miljön. Rundturen avslutades med en provsmakning och var inte riktigt som jag är van vid. Vi serverades fyra glas med Hakushu, varav nr 3 och nr 4 var samma produkt - den vanliga tolvåringen. Varför två glas med samma? Ni ska få höra varför. För eventuella whiskynördar på forumet ska jag försöka återge mina intryck: Nr 1 var en komponentwhisky som lagrats på nya fat (amerikansk vit ek) som jag förstår det. Medan detta normalt skulle ge en produkt som liknar bourbon (vilket inte jag ser som "riktig" whisky) var träsmaken extremt mild. En recensent beskriver detta fenomen som en trolig produkt av att Hakushu lagras på så hög höjd vilket ger en långsam process och upptagning av smakämnen. Smaken var, precis som en vanlig Hakushu, frisk och fruktig. Ljus, med nästan obefintliga rinnspår vid slungning av glaset och ett brett spektrum av dofter (gröna äpplen, spannmål, vårblommor, vaniljkex). Väldigt komplex för en komponentwhisky och jag tycker den kunde buteljeras som den är - men då är jag också ett fan av single casks och andra sätt att gå tillbaka till "flintyxe-whisky". Alkoholinnehållet var runt 50% så jag spädde ner den med några droppar vatten och lukterna formligen exploderade och drog med sig nya smaker upp. Sedan gjorde jag tyvärr som japanerna rekommenderade och spädde ner den till runt 20%, vilket visserligen lät mig känna smakerna av gräs och sommaräng bättre, men jag tycker fortfarande att det som gör whisky till whisky smakas bäst vid runt 40%. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 17; Balance 19 = 82/100. Nr 2 var en annan komponentwhisky från lätt rökt malt. Enligt länken ovan ska denna ha lagrats på ex-bourbon casks. För mig var denna whisky bättre än Hakushus vanliga tolvåring. Den hade fruktigheten hos den orökta malten, något varmare och sötare från fattypen och en perfekt rökighet utan att doppa ner sig alltför mycket i torv-träsket, vilket många skotska destillerier från Islay tyvärr gör (jag personligen skiljer på rök och torv och jag ogillar den senare smaken). Långa rinnspår vittnar om fenolhalterna. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 23; Balance 18 = 87/100. Nr 3 var Hakushu 12 yo, destilleriets "standardwhisky" som är en vat av tre komponenter (återigen enligt länken ovan). Förutom den fräscha, orökta Nr 1 och den rökta Nr 2 ska en tredje komponent ingå - en sherrylagrad orökt malt, vilken jag saknade från provsmakningen. Det hade varit väldigt intressant att veta hur den smakade (det finns ju faktiskt helt sherrylagrade skotska whiskies som funkar hur bra som helst - faktiskt tillhör de mina favoriter). Allt sammantaget tycker jag tyvärr att man tämjer smakerna och lukterna alltför mycket för att uppnå den berömda japanska balansen. Betyg: Nose 22; Palate 20; Finish 18; Balance 23 = 85/100. Och Nr 4? det var alltså Nr 3 igen, men hela 4 cl. Nu skulle vi njuta whiskyn som de flesta japaner helst dricker den, nämligen som 'highball'. Man bygger drinken från iskuber (eller helst hackade isstycken, vilket vi naturligtvis fick), whisky och sodavatten, med en lätt krossad kvist mynta på toppen. Med en utspädning till 16 cl förvandlas whiskyn till något ölliknande, som enligt utsago kan "åtnjutas som måltidsdryck av fadern i den japanska familjen". Smakerna kom till förvånande mycket rätt i denna drink och myntan tillförde verkligen något som gav mig känslan av att sitta i en barrskog uppe i bergen om våren (vilket jag ju också gjorde). Jag är helt för whisky som måltidsdryck, men jag tycker nog fortfarande att cask strength Islay är den bästa drycken - till haggis, förstås. För tio år sedan var japansk whisky extremt i ropet (folk började till och med dricka highballs) men jag genomskådade det som lite av en fluga. Efter den här provsmakningen har jag dock öppnat mina ögon lite mer för perfektionen som går att få i balans och komplexitet i whiskyn från mitt favoritland i så många andra avseenden. Det här har nog gjorts möjligt av att min fabläss för extremt rökig Islay-whisky gått över lite grann (just nu ser jag Talisker och Oban som de perfekta kompromisserna).
  9. 2 poäng
    Dag 4 - Det går inte alltid som man tänkt Snöstormen slog till med full kraft mot Shiga Kogen vid 11:30. På morgonen hade jag ödslat två timmar på att försöka lära mig snowboard innan jag gav upp och växlade in brädan mot ett par skidor, så jag hann med ett helt åk på skidor innan alla liftar plötsligt stängdes. Det var bara att bege sig tillbaka till hotellet, dra på sig yukatan och ta ett bad. Jag satt ett tag och funderade över mina alternativ. Jag skulle kunna avboka mitt hotell i Matsumoto och förlänga vistelsen i Ichinose med en dag och göra ett nytt försök på åkningen dagen efter. Men med tanke på att jag ska möta upp mitt japanska sällskap i Yokohama på fredag inför den andra delen av resan kände jag att jag ville vara en bit på väg. Fast just nu såg det ut som att snöstormen måste bedarra först innan det gick att ta sig någonstans alls. Vinden fullkomligen dånade utanför och fönstren kändes ungefär lika hållfasta som såpbubblor. Mitt första möte med nyckfullt fjällväder. Det var bara att glömma en promenad till ölstugan igen denna kväll (mindre än en kilometer bort), men jag hade en burkautomat med chu-hi utanför dörren och roade mig med duolingo resten av kvällen. Snöstormen slutade 05:45 nästföljande morgon.
  10. 2 poäng
    Apropå skräp... Jag har tidigare nämnt mitt förakt för serien The Seven Mortal Sins (inte att förväxlas med Seven Deadly Sins) och utnämnt den inte bara värsta serien under 2017, utan den värsta serie jag någonsin sett. Så när jag hörde att den skulle få en uppföljare så var min första reaktion att undvika som pesten. Sen dök denna bild upp och jag tänkte "Vad är det som händer? Jag behöver kontext." Och så blev det bara för att man har lite tråkigt en vardagskväll... The Seven Heavenly Virtues följer sju änglar i jakten på nästa Messias. Alla har olika tillvägagångssätt att träna sin kandidat till att bli en bättre människa, men på ett eller annat sätt så dyker det upp lite snusk och anspelningar. Självfallet så menar änglarna inte det, det bara blir så... Så den är inte bra. MEN! Den är ljusår bättre än dess föregångare. Till att börja med så tar inte serien någonting på allvar vilket var ett problem i den första "säsongen". För det andra så håller det sig till fyra minuters episoder så det inte blir för utdraget. Bikini Warriors gjorde liknande men föll ändå ganska platt, dock så verkar det fungera bättre denna gång. De första två avsnitten med Michael och Uriel var helt okej och resten är ge och ta med mycket boobshots. Så hade dom varit mindre seriösa från början i första djävulsserien hade jag kanske inte hatat den så mycket som jag gör. Fortfarande sämre delen av denna säsong, men jag ger kudos för att dom faktiskt försöker förbättra.
  11. 2 poäng
    Hej, Har tänkt förut att man skulle ta och titta förbi i denna tråd ^.^ Kort om mig: Började kolla som mest på anime sedan 2008. Utöver anime gillar jag även fantasy och sci-fi. Mina favorit animeserier innehåller gärna något av följande teman: fantasy, magi, sci-fi, mecha, historia, postapokalyps, japansk folklore. Spelar även japanska appspel i min smartphone så som Touken Ranbu -Online-, Yume Oukoku to Nemureru 100 Nin no Ouji-sama, Love Live! School Idol Project, Tales of Link. Är på anime.se för att jag delar gärna med mig och hör om andras erfarenheter och rekommendationer av anime, manga, japansk kultur japanskt mat, japanska trädgårdar, japansk historia, japanska resmål, japanska event och allt möjligt om Japan.
  12. 2 poäng
    "Under mitt tak lyder du mina regler! Drick!" "V-vi är utomhus..."
  13. 2 poäng
    Terminator 6: Moé Day "Come with me if you want to be daijoubu!"
  14. 2 poäng
    Dags för lite uppdateringar i denna tråd med. Ramenkulturen måste spridas. Jag gör ofta egen ramen och experimenterar fortfarande med soppan, så jag har ingen universallösning än så länge. Det har varit lite misovarianter, kycklingbuljong och blandningar och kryddningar av olika slag men jag ska ta och sätta mig ner och på allvar testa mig fram till en bra grund. Det var ett mycket inspirerande inlägg ovan om att göra soppbas och det gav mig mer inspiration. Något annat som också gett mig mycket energi och inspiration är ju såklart den japanresa jag gjorde i augusti. Åt mycket spännande och testade både bra och medioker ramen. Den bästa jag provade var i Akihabara och var med kött och "svart" vitlök. SJUKT gott! :D Sen så fick jag ju en klart spännande upplevelse i Kyoto vad det gäller ramen. :P Fire Ramen... Rent kulinariskt så kan jag göra godare ramen, men upplevelsemässigt en höjdare! :D Stället erbjöd en upplevelse som inte finns någon annanstans i Japan (enligt dem själva). De häller brinnande olja direkt ner i din skål med ramen. Överst ligger en handfull hackad salladslök som på det viset blir mer eller mindre friterad och ska då ge en bra smak enligt dem men jag vete tusan om det gjorde något speciellt för smaken. Men den meterhöga eldpelaren som blev ur skålen var dock effektfull och kul. :) Se videon nedan. Ett annat tips jag vill dela med mig till intresserade av Ramen är den här boken av Tove Nilsson. Mycket intressant och bra djupdykning i japansk ramenkultur och matlagning av en svensk kock. Bra grundrecept för den som verkligen vill göra en soppbas från scratch. En hel del recept på tillbehör och toppings finns med. Numera kan man köpa riktigt bra snabbnudlar på asienbutikerna som finns lite här och där. Jag har hittat mina favoriter, men också snubblat över en del rätt läskiga... Vad sägs om en rosa ramen som smakade sött. Det var nog några matskedar socker i den förutom buljongpulver och kryddor. Fy farao! Det är bara att testa sig fram, det är ju trots allt billigt. :) På ICA och Willys finns det numera en hel del bra ingredienser dessutom. Du hittar utan svårigheter nudlar av olika sort, även färska Udon-nudlar som är min favorit (på Willys), Mirin, risvinäger, japansk soya, Panko och inlagd ingefära mm. MOV_0754.mp4
  15. 1 poäng
    Podcast klockan 19:00. Vi pratar spel, spel, spel! @Twitch.tv
  16. 1 poäng
    Hm, kanske ett kortfattat exempel hjälper? Du kan se Gintama, eller låta bli att se Gintama. Om du ser Gintama så kan den väcka emotioner/känslor hos dig, till exempel glädje (roliga scener), nervositet (spännande scener), och sorg (rörande scener); eller så väcker den inga känslor hos dig. Om Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna vara medveten om det (“åhå, jag upplever glädje just nu! Intressant!”), eller omedveten om det. Om du är medveten om att Gintama väcker känslor hos dig, så skulle du kunna försöka identifiera det, gärna i stunden (“åhå, jag upplever glädje just nu! Det hände just när Gin stack ett svärd i baken på Kondō, så jag antar att jag helt enkelt gillar slapstickhumor”), men annars i efterhand eller vid en “rewatch”. Om du har identifierat att slapstickhumorn i Gintama fungerar för dig… …så kan du fundera på varför den fungerade. “Jag antar att jag gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför människor gillar slapstick. “Jag antar att människor gillar slapstick för att…” Eller (eller “och”), så kan du fundera på varför just slapsticken i Gintama är så mycket roligare än slapsticken i valfri generisk romcomanime (jag tänkte skriva “än slapsticken i Love Hina”, men det är väl gott fjorton år för sent för att hacka på den). “Jag antar att slapsticken i Gintama är så rolig för att…” Obs! Förmågan att kunna djupanalysera vad man ser samtidigt som man njuter av det är inte självklar, utan något som måste övas. Då tänker jag mig den analysgrad som skickliga recensenter arbetar med, men jag tror att även vi, vanligt folk, skulle må gott av att helt enkelt vara mer frågvisa när vi ser på film och läser böcker. Ja, klassisk Sceleris: det skrevs mest utan plan. 😅 Det är så jag gillar att arbeta. Bara att spåna, liksom. Att tänka i text. Oj du, alltså, det här är ju bara ett inledande inlägg i frågan! Ett slags problemidentifikation. Jag ska nämligen i senare inlägg försöka resonera mig till hur man blir mer aktiv som tittare, för det är vad jag själv behöver. Din beskrivning är minst sagt bekant. Det är ett absolut rimligt tvivel att ha, men recensioner är ganska high-level. Vad jag vill ha mer hos folk är förmågan att skriva om vad de ser och vad de känner, på ett sätt som passar dem. Ärligt talat hade redan din kommentar kunnat vara ett blogginlägg, åtminstone enligt som jag ser det: man skriver om något man tänker på, och försöker reda ut det för sig själv och med lite tur för en och annan läsare.
  17. 1 poäng
    Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!
  18. 1 poäng
    ÄNTLIGEN!!! :D Я, гражданин Союза Советских Социалистических Республик, вступая в ряды Рабоче-Крестьянской Красной Армии, принимаю присягу и торжественно клянусь быть честным, храбрым, дисциплинированным, бдительным бойцом, строго хранить военную и государственную тайну, беспрекословно выполнять все воинские уставы и приказы командиров и начальников.
  19. 1 poäng
    Animetitel. Förhoppningsvis krånglig.
  20. 1 poäng
    Morgonen dag 6 Okej, det kanske var en dålig ide att gå loss på basashi (alltså rå häst) så här på resande fot. Den här morgonen har varit rätt jobbig. Nu ska jag åka pendeltåg två timmar till Kobuchizawa - wish me luck. Jag har tills sjutiden ikväll innan jag måste vara i Yokohama, så före dess tänkte jag hinna med en rundtur på whiskydistilleriet Hakushu.
  21. 1 poäng
    Hi hi. Ni vet när anime byter ut vanliga slutvinjetter mot specialare, när något särskilt glädjande (karaktär återvänder! ^o^) eller sorgligt (karaktär dör... ;_;) inträffar? Inte bara i sista avsnitt, utan ibland tidigare. (Tänk t.ex. avsnitt 14 eller 16 eller vad det var, det där bästa avsnittet av Re:Zero.) Death March avsnitt 10 hade ett specialslut, med en karaktär som då står framför en grav i 90 sekunder, med magiska ljus omkring och till tonerna av en känslosam operaaktig sång. Det är inget särskilt fel med sekvensen som sådan. Det hade kunnat vara en rörande avslutning i ett avsnitt av en bättre anime. I Death March så har den dock NOLL känslomässig vikt. Absolut inget som helst. (Det är därför jag postar om det. Det är ingen spoiler, för det finns inget med det att spoila.) Och det är som sagt det som är problemet med serien i stort: det finns inget att bry sig om. Den försöker inte ens ge oss något att bry oss om, inte mer än det där automatiska som förväntas med moéblobbkaraktärer, d.v.s. vi gillar de söta animeflickorna endast för att de är söta animeflickor. (Och jag erkänner, de är lite söta.) Alltså, jag menar inte ens att graven tillhör någon viktig figur som inte fått någon ordentlig karaktärisering, och att det är därför vi inte bryr oss om denna tysta minut. Nej, anledningen till att vi inte bryr oss är för att graven tillhör några karaktärer som (1) vi inte sett eller hört talas om tidigare, (2) inte har gjort något med särskild känslomässig innebörd för oss tittare, (3) inte väcker några upprivande känslor ens hos karaktären som visar sin respekt vid graven (vi hade ju eventuellt kunnat sympatisera, åtminstone). Så det är på sätt och vis en förbluffande sekvens. Varför trodde animeproducenterna att det passade med en känslosam avslutning? Trodde de verkligen att de hade sparat ihop tillräckligt känslomässigt kapital för detta? Det gör mig inte uppretad eller nåt, jag blir snarare road och smått förvirrad.
  22. 1 poäng
    ok https://www.researchgate.net/publication/322530755_Analysis_and_Qualitative_Effects_of_Large_Breasts_on_Aerodynamic_Performance_and_Wake_of_a_Miss_Kobayashi's_Dragon_Maid_Character
  23. 1 poäng
    Tror att fler kan ha nytta av den här informationen så vi kör den här i tråden. :) Jag hade budgeterat 30 000 för resan. Jag bokade flyg lite sent så det blev dyrare än tänkt men ändå acceptabelt. Sen så var både boende och mat billigare än jag förväntat mig så jag behövde inte ens snåla utan höll budgeten hyggligt utan att behöva tänka så mycket på det vilket var skönt. Ungefärlig budget och utfall: Flyg: 9000 (blev 10 000 då jag bokade fönsterplats för att kunna sova lättare och luta mig mot väggen) Rail pass: 3400 kr (Bästa sättet att ta sig runt med. Funkar även på vissa tunnelbanelinjer i Tokyo som körs av JR) Pasmo-kort: ca 700-1000 kr. (Reskassekort som funkar på tunnelbanor, bussar, vissa taxibilar (!) och även varuautomater. Funkar dock inte i alla städer så det bör man kolla upp. Det var betydligt enklare att hantera än att försöka hitta billiga dagbiljetter osv. då det finns flera bolag som trafikerar Tokyo vilket gör det krångligt. Reskassekortet funkade på alla linjer utan problem.) Boende: 8 000 kr. (Snittade ca 350 kr/natt. Ibland lite mer då jag tog in på hotell lite grann. Couchsurfade några nätter också för att testa det. ) Mat: 8 000 kr (Ca 150-300 kr om dagen inkl. enkel frukost, lunch, middag och div. vatten/läsk under dagen. Kom iaf. under budget där.) Det går att snåla in på resan om man har tajt budet tror jag. Billigare flyg går att få om man är beredd att flyga mer obekvämt och längre. Men boka tidigt är bäst oavsett. Jag flög med SAS, men Finnair är nog precis lika bra. Däremot att flyga med div. bolag från mellanöstern med mellanlandningar på uppåt 8 timmar i nån ökenstad intresserade mig inte. Hellre då en lite dyrare biljett och så kort restid som möjligt. :) Boendet går också att få billigare skulle jag tro. Bokar man hostels och spanar in sånt i god tid så kan man komma ner i pris även där. Jag ville ju vara flexibel så jag bokade via Hotels.com successivt under resan vilket nog gjorde det lite dyrare men även där gick det att få riktigt bra priser. Fråga gärna om det är något mer ni undrar. :) Jag och ett par vänner planerar redan för nästa resa som troligen blir 2020.
  24. 1 poäng
    Youtube-kanalen Crash Course, som lägger upp undervisningsvideor (tänk 10-40 stycken à 5-15 minuter) inom historia, mytologi, politik, ekonomi, datavetenskap, kultur osv, ska publicera en filmkritikvideoserie. Ingen fara, det kommer inte att bli särskilt pretentiöst! Filmerna som ska avhandlas, 1 per vecka med start torsdag 11 januari(?), är: Citizen Kane Aliens Where Are My Children? Selma In the Mood For Love Do the Right Thing Lost In Translation Apocalypse Now Pan's Labyrinth The Limey Three Colors: Blue The Eagle Huntress Moonlight Beasts of No Nation 2001: A Space Odyssey Så man bör alltså ha sett närmast kommande film innan närmast kommande torsdag. En inte-dålig idé är att se den två gånger, t.ex. innan man ser tillhörande Crash Course-avsnitt och efter man sett tillhörande Crash Course-avsnitt. Vad jag tänker mig med denna tråd är att man kan posta kommentarer, typ samma som man hade kunnat posta som Youtube-kommentar, fast på svenska då: "Den här filmen var överraskande bra!" "Jag förstår inte vad han menade med XYZ, kan någon förklara?" "FÖRSTA KOMMENTAREN" osv. Vill man förbereda sitt filmkunnande så kan man se Crash Courses videor om filmhistoria och filmproduktion (total speltid: 5h 06m).
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×