Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 09/27/19 inom alla områden

  1. 4 poäng
    Måndag vecka 6, 2019 började jag skriva ner hur många avsnitt anime jag ser varje dag, här är sammanställningen till och med vecka 52: Veckodagen jag såg minst anime var torsdag och mest söndag Veckan jag såg minst antal avsnitt såg jag bara 2 avsnitt, dagen jag såg flest blev det 32 Totalt antal avsnitt mellan vecka 6 och vecka 52 blev 1233 Medelvärdet för antal avsnitt per vecka är drygt 26 "Medel mitten 80%" är ett försök att filtrera bort några av extremvärdena från statistiken.
  2. 3 poäng
    Jag gjorde en liten datadump av MyAnimeList, fast bara av deras listdata: i korthet, vad jag gjorde var att spara alla 327 HTML-sidor på formen https://myanimelist.net/topanime.php?limit=0 och kombinera dem och göra lite textmanipulering — stället för att ladda ner alla 16 350 enskilda animesidor som dock har mer information. (Vill ju inte bli IP-bannad eller nåt!) Bifogar en CSV. De 100 mest populära (= flest medlemmar som har verket i sin lista) från 2010-talet, flest medlemmar först: Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online (2012, TV-serie, 25 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) No Game No Life (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Angel Beats! (2010, TV-serie, 13 avsnitt) Boku no Hero Academia (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mirai Nikki (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Noragami (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Ao no Exorcist (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online II (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Akame ga Kill! (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Kill la Kill (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Psycho-Pass (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Another (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Nanatsu no Taizai (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Durarara!! (2010, TV-serie, 24 avsnitt) Highschool of the Dead (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul √A (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Death Parade (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/Zero (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu (2015, TV-serie, 22 avsnitt) Hataraku Maou-sama! (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Dungeon ni Deai wo Motomeru no wa Machigatteiru Darou ka (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Guilty Crown (2011, TV-serie, 22 avsnitt) Deadman Wonderland (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Noragami Aragoto (2015, TV-serie, 13 avsnitt) High School DxD (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Overlord (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Charlotte (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Chuunibyou demo Koi ga Shitai! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Sakura-sou no Pet na Kanojo (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Log Horizon (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Hyouka (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Yahari Ore no Seishun Love Comedy wa Machigatteiru. (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! 2 (2017, TV-serie, 10 avsnitt) Kyoukai no Kanata (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Kaichou wa Maid-sama! (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Owari no Seraph (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Nisekoi (2014, TV-serie, 20 avsnitt) Zankyou no Terror (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Kuroko no Basket (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) One Punch Man 2nd Season (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Magi: The Labyrinth of Magic (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Tonari no Kaibutsu-kun (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Darling in the FranXX (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken (2012, TV-serie, 26 avsnitt) Black Bullet (2014, TV-serie, 13 avsnitt) Mahouka Koukou no Rettousei (2014, TV-serie, 26 avsnitt) Btooom! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Shokugeki no Souma: Ni no Sara (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Date A Live (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Fate/stay night: Unlimited Blade Works (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Fairy Tail (2014, TV-serie, 102 avsnitt) Kobayashi-san Chi no Maid Dragon (2017, TV-serie, 13 avsnitt) ReLIFE (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Boku wa Tomodachi ga Sukunai (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Danganronpa: Kibou no Gakuen to Zetsubou no Koukousei The Animation (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Gekkan Shoujo Nozaki-kun (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Tate no Yuusha no Nariagari (2019, TV-serie, 25 avsnitt) Prison School (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Accel World (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) High School DxD New (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Golden Time (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Bungou Stray Dogs (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kokoro Connect (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Magi: The Kingdom of Magic (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Kekkai Sensen (2015, TV-serie, 12 avsnitt) K (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Koutetsujou no Kabaneri (2016, TV-serie, 12 avsnitt) De 100 högst betygsatta från 2010-talet, högst betyg först: Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Shingeki no Kyojin Season 3 Part 2 (2019, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama° (2015, TV-serie, 51 avsnitt) Gintama' (2011, TV-serie, 51 avsnitt) 3-gatsu no Lion 2nd Season (2017, TV-serie, 22 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Gintama': Enchousen (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!!: Karasuno Koukou vs. Shiratorizawa Gakuen Koukou (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama Movie 2: Kanketsu-hen - Yorozuya yo Eien Nare (2013, film) Gintama. (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Owarimonogatari 2nd Season (2017, TV-serie, 7 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Mob Psycho 100 II (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari III: Reiketsu-hen (2017, film) Vinland Saga (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu: Sukeroku Futatabi-hen (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Monogatari Series: Second Season (2013, TV-serie, 26 avsnitt) Mushishi Zoku Shou 2nd Season (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen - Kouhan-sen (2018, TV-serie, 14 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Yumemiru Shoujo no Yume wo Minai (2019, film) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen (2018, TV-serie, 12 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken Part 5: Ougon no Kaze (2018, TV-serie, 39 avsnitt) Mushishi Zoku Shou (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Ookami Kodomo no Ame to Yuki (2012, film) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Natsume Yuujinchou Shi (2012, TV-serie, 13 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Suzumiya Haruhi no Shoushitsu (2010, film) Natsume Yuujinchou Roku (2017, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/stay night Movie: Heaven's Feel - II. Lost Butterfly (2019, film) Kizumonogatari II: Nekketsu-hen (2016, film) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Yojouhan Shinwa Taikei (2010, TV-serie, 11 avsnitt) Sora yori mo Tooi Basho (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Ping Pong the Animation (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Natsume Yuujinchou San (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Hajime no Ippo: Rising (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Bakuman. 3rd Season (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Natsume Yuujinchou Go (2016, TV-serie, 11 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Suzu no Shizuku (2015, film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 4: Diamond wa Kudakenai (2016, TV-serie, 39 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Kimi no Suizou wo Tabetai (2018, film) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mushishi: Hihamukage (2014, TV-film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 3: Stardust Crusaders 2nd Season (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Tenki no Ko (2019, film) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan 2 (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo!: Kurenai Densetsu (2019, film) Steins;Gate 0 (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinin (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Zoku Owarimonogatari (2018, film) Steins;Gate Movie: Fuka Ryouiki no Déjà vu (2013, film) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) No Game No Life: Zero (2017, film) Gintama.: Porori-hen (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan (2016, TV-serie, 120 avsnitt) Gintama Movie 1: Shinyaku Benizakura-hen (2010, film) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) Dr. Stone (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Uchuu Kyoudai (2012, TV-serie, 99 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Hotarubi no Mori e (2011, film) Kaze ga Tsuyoku Fuiteiru (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Usagi Drop (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Sayonara no Asa ni Yakusoku no Hana wo Kazarou (2018, film) Kono Oto Tomare! 2nd Season (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Senki Zesshou Symphogear XV (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Kuroko no Basket 3rd Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Odoro no Michi (2014, TV-film) Barakamon (2014, TV-serie, 12 avsnitt) 3-gatsu no Lion (2016, TV-serie, 22 avsnitt) Owarimonogatari (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica Movie 3: Hangyaku no Monogatari (2013, film) Houseki no Kuni (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Chihayafuru 2 (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Pingu in the City (2017, TV-serie, 26 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Bakuman. 2nd Season (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Beastars (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Promare (2019, film) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari I: Tekketsu-hen (2016, film) Kamisama Hajimemashita: Kako-hen (2015, OVA-serie, 4 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Funderade på att göra om listan i förstainlägget, men äsch, nä. malanime.zip
  3. 3 poäng
    På tal om ramen så kan jag varmt rekommendera den japanska dokumentären "Ramen Heads" från 2017 som jag sprang på ute på nätet tidigare i år. Otroligt fascinerande på alla sätt och vis och som bör ses om man gillar ramen och människorna som tillagar dessa. Det är verkligen en vetenskap i sig och ett sätt att leva.
  4. 3 poäng
    Det pratas på tok för lite mat här på sajten! :D Jag tänker därför bidra med lite boktips för er som vill laga schysst japansk mat. Först och främst Tove Nilssons bok om "Ramen - Japanska nudlar och smaker". Den är en rejäl djupdykning i konsten att göra en perfekt ramen från grunden samt en massa härliga tillbehör du gärna vill ha. Jag har själv testat att göra en buljonggrund likt hennes recept och det har funkat utmärkt men inget hindrar ju sen att man smaksätter och varierar buljongen sen efter tycke och smak. En mycket bra inspiration och jag har sett att Lagerhaus har den för endast 149 kr nu innan jul, vet inte om det gäller alla butiker men ni får väl kika. En bra julklapp till en ramennörd? Nästa boktips är "Japansk Grillning" av Jonas Cramby. Här finns det mycket läckerheter man vill testa men även lite inblickar i de japanska grillrestaurangerna och Isakayas som finns överallt i storstäderna och är hur mysiga som helst. Också en helt fantastisk bok som jag inte vet hur jag har klarat mig utan tidigare. :D Man får många tokiga idéer om att skaffa sig en bordsgrill och ha lite grillparty hemma. Flera av rätterna och tillbehören i böckerna ovan använder jag numera nästan dagligen. Framför allt chilioljan är gudomlig på allt möjligt. Chilipicklade gurkor är numera ett vardagligt tilltugg till det mesta. Jag gör numera också Curry med ris och Okonomiyaki väldigt ofta och upptäckte nyligen att man kan köpa Kewpie mayo och Okonomiyakisås på vanliga mataffärer numera (de som har en bra asienhylla) vilket gjort livet betydligt enklare. Man slipper leta i div. asiatiska butiker eller beställa på nätet. WIN! Är det nån mer som gillar och gör okonomiyaki? Bjuder på några av mina egna kreationer här:
  5. 3 poäng
    Hautahauta, Abroad in Japan är en av mina favoritkanaler på YT. Har följt honom ett par år nu och det är riktigt roligt. Jag gillar hans brittiska humor och lite annorlunda vinklingar på japanska företeelser och saker. Hans cykeltur genom Japan förra året var en höjdpunkt. :) Ett par andra jag följer mer eller mindre aktivt är dessa: Tokyo Llama https://www.youtube.com/channel/UCBQ3TEq5SrUuTJuMl1S_4ig Min senaste sida som jag har börjat följa nu. En australiensare som är gift med en japanska har köpt ett "övergivet" hus ute på landsbygden och ska renovera upp det och bo i det. Kul process att följa från början och ger lite mer insikter i det japanska livet. De startade våren 2019 så projektet är i full gång. Kitchen Princess Bamboo https://www.youtube.com/channel/UCeiS1WhO7Gav_Za9oe8SQ7w/featured Trots det lite kitchiga namnet så är det en riktigt bra liten kanal där Akino Ogata visar hur man lagar japansk husmanskost. Bra och enkelt. Hon är dessutom himla trevlig, har pratat en hel del med henne och följt henne sen hennes kanal var rätt liten. Life where I'm from https://www.youtube.com/channel/UCqwxJts-6yF33rupyF_DCsA/featured Små mysiga och personliga videoklipp om livet i japan sett ur en inflyttad kanadensares ögon. Ger ett bra down-to-earth intryck och är inte så trendig som en del vloggare tenderar att vara. Paolo from TOKYO https://www.youtube.com/channel/UCixD9UbKvDxzGNiPC_fgHyA/featured Tyckte förr att den här snubben var lite dryg men ju mer jag ser av honom så inser jag att han gör riktigt bra videos. Framför allt så gillar jag hans serie "A day in a life..." Rachel & Jun https://www.youtube.com/channel/UC4yqcgz49APdbgj0OMv7jpA Det här paret gör faktiskt rätt kul videos de med om ditt och datt i deras liv i Japan. Jun har också en egen matlagningskanal. De är såklart också bekanta med Chris Broad (Abroad in Japan) och Sharla (Sharmander) som också gör rätt okej videos och till och från så dyker de upp i varandras videos när de gör något kul tillsammans. Internationally ME https://www.youtube.com/channel/UCW_yDyDfu1bpqDNxeobW02Q/featured En trevlig liten vlog om en japansk tjej som växt upp på Nya Zeeland flyttat "hem" till Japan igen och nu återupptäcker sitt hemland. En del bra resetips och ställen man inte så ofta besöker. Hon har nyligen också startat en skola vilket är intressant att följa. Only in Japan https://www.youtube.com/channel/UCVmz3n15U7S52xShN8NCzsw Det här är också en av de "stora" kanalerna med över miljonen följare. Han kan ibland vara lite för på men har en hel del intressanta filmer som är värda att kolla in. Sen finns det ju såklart en mängd annat kul man kan kolla på efter specialintresse. Mycket snubblar man över av en slump har jag märkt. :) En serie korta dokumentärer jag verkligen älskar är Japanology Plus som produceras av NHK. De är säkerligen inte helt obekanta för folk men kanske nån har missat dem. De är små härliga nedslag i den japanska kulturen och är gjorda med både värme och glädje. Har du inte sett dem så är det en stark rekommendation. 👍
  6. 3 poäng
    Förra året när jag phöste (var fadder till de nya på universitet) så tog vi lite bilder som man kunde ha som profilbild på Facebook och andra sociala-medier. Två av mina kompisar hade tråkigt den dagen och tyckte att de skulle krydda till bilderna lite, bilden nedan är resultatet.
  7. 3 poäng
    Nyheter om KyoAni Kyoto Animation president Hideaki Hatta held a press conference in Kyoto on Friday, and announced that 27 of the 33 victims injured in the fire at the company's Studio 1 building have returned to work. Hatta stated during the conference, "until July 18, Person A, Person B, and Person C were all at the company. And suddenly, those people all passed away. It's incredibly tough mentally." He added, "Many staff are still feeling extremely stressed. The staff are talking and supporting one another while dealing with starting work again. We are working with medical institutions to provide psychological care." Hatta stated that the number of people who retired from the company after the incident is very few. "My heart really aches. I have offered support to the bereaved families of the victims for these three months," Hideaki Hatta told a press conference in Kyoto. Hatta expressed his gratitude for all the messages from everyone around the world such as the "Pray for KyoAni" and "hang in there" messages, as well as all the donations the company has received. The city of Kyoto announced on Thursday that the bank account accepting donations on behalf of the company has reached 2,915,460,000 yen (about US$26.8 million). Hatta also talked about work on the delayed Violet Evergarden film, and the upcoming Free! film slated to premiere next summer. He stated that the company is working first on getting Violet Evergarden into theaters after April 2020. Then while working on that, the company is also looking at the situation for what will come afterward. Violet Evergarden was originally slated to open on January 10, but Kyoto Animation announced on September 6 that the film is delayed. On July 18, a devastating fire broke out at Kyoto Animation's Studio 1 building. A total of 70 people were inside the building at the time. The fire killed 36 people, and injured 33 others. In addition to those victims, a man in his 40s on his way to work in the area suffered minor injuries from smoke inhalation. Kyoto Prefectural Police have apprehended a 41-year-old man who allegedly used gasoline to start the fire, and they are investigating the case as arson. Police have yet to arrest the man as he is still in the hospital recovering from his injuries from the fire. The man is now undergoing rehabilitation and is starting to walk and talk. Kyoto Animation plans to host a memorial event for the general public on November 3-4 in Kyoto, although the company has yet to announce specific details for the event. The company held a private mourning event in late September for bereaved families, employees, and injured victims. Around 250 people attended the event. -------------------------- Helt fantastiska summor de fått in som donationer! 🙏❤️ Över 260 miljoner kronor!!! Härligt att se att de drabbade börjat jobba igen. Det visar ju på att de är på väg tillbaka till ett liv igen så smått men det lär ta lång tid att läka skulle jag tro.
  8. 2 poäng
    Just ja, det kommer ju mera ju kallare det blir... Det faktum att MHA inte syns till här gör mig lite orolig dock. Och Azur Lane "fortsätter" för att de tydligen väntar med det sista avsnittet i januari? Jag vet inte.
  9. 2 poäng
    Jibaku Shōnen Hanako-kun: Ryktet säger att en flicka Hanako spökar i damtoan på skolan: Hanako kan uppfylla en önskan i utbyte mot något värdefullt. Yashiro Nene, kär gymnasietjej, hittar Hanako, ett pojkspöke, och får tvivelaktig kärlekshjälp. Men när Yashiro gör en desperat blunder kommer Hanako till räddning, i utbyte mot hennes hjälp i sina spökaffärer. Håller god ton, men inte särskilt stark i humor eller spökaction, så det är 90 % stil, fast på ett helt annat sätt än en Shaft-anime. Estetiskt går de hårt in på en sagovinkel med papperstextur, tjocka linjer, jordfärger, och akvarelliknande(?) bakgrunder, och sätter lite visuell särprägel med inramade inklipp (bilder-i-bilden). Överlag hyfsat. 6/10, kommer kanske att följa. Oshi ga Budōkan Itte Kuretara Shinu (“Tar sig min favorit till (storartistarenan) Budōkan skulle jag (kunna) dö (lycklig)”) En ung, attraktiv, normal kvinna Eripiyo råkar se en spelning med nya popidoler Cham Jam, ett halvt dussin personer i publiken, och blir hänförd av blyga Maina. Två år senare har gruppen blivit en undergroundidolgrupp stor nog att locka några tiotal personer till sina spelningar, medan Eripiyo blivit en idol-otaku av rang: endast iklädd en gammal skolträningsoverall verkar hon lägga all sin lediga tid och alla sina pengar på Cham Jam och Maina. Hon besöker alla spelningar och handskakningsevenemang, och har blivit ökänd för sitt excentriska beteende. Maina verkar dock vara ganska kylig mot Eripiyo. Kanske det ska vara en komedi. Kanske Eripiyos förvandling ska vara ett skämt. Men det känns mest hemskt, att en ung kvinna som till synes såg ut att ha framtiden framför sig (jämfört med de andra, mer sorgliga idolfansen som handen på hjärtat kanske inte har så mycket annat att hoppas på) skulle bli ett psykfall. I en bra värld skulle detta kunna vara en psykologisk inblick i besatthet, och en bitande kritik mot idolverksamhetens krassa kommersialism (köp fem CD för att få skaka en hand etc.). Fast det är det nog inte. Det är nog en “komedi” — med citattecken. Varför är Eripiyo en attraktiv ung kvinna? Kanske för att hennes besatthet hade varit obehaglig och oursäktlig om det var en klängig, alldaglig-som-bäst kille som stod för det. Men kanske det är en faktisk yuriromantik, om det kan bli något mellan Eripiyo och Maina. Stilen är ljus och oskarp, med en för tjejerna elegant karaktärsdesign åt det realistiska hållet, vilket skulle fungera för en romantisk komedi. Regi och animation är inget att anmärka på, men egyptisk-japanskan Ai Fairouz (Hibiki i Dumbbell Nan-Kilo Moteru) är tillbaka och gör odrägliga Eripiyo med bravur. 6/10, kommer kanske att följa. Uchi Tama?! Uchi no Tama Shirimasenka?: I ett grannskap lever katten Tama tillsammans med sina katt- och hundvänner, och ägare förstås. I första avsnittet: Tama och Pochi virrar bort sig när de följer en främmande katt; hundarna kollar in nya hunden Bull; katterna undersöker vad det varma paradiset “Waiha” är. I djurform är de tecknade som 1980-talsanimedjur; oftast ser man dem dock som ungdomar med djuröron och -svans. Antropomorfisering av denna grad kräver nog en viss sorts tittare. En annan sort kan känna att det blir för konstig frånkoppling mellan faktisk situation och vad man ser (kattpojken bläddrar i en bok; vad gör den faktiska katten bakom?). Det är en väldigt tunn slice-of-life. Kanske inte dåligt om man är rätt sorts tittare och vill titta på gulliga kattpojkar, men vi andra kan nog känna att karaktärerna är intetsägande, handlingen innehållslös, och produktionen grundligt oanmärkningsvärd. 5/10, kommer inte att följa. 22/7: Ano Hi no Kanojotachi: Egentligen inte vintern 2020, men närbesläktat nog. Mars-november 2018 släpptes på Youtube åtta stycken minutlånga videor. I den första står blyga Miu på ett snöigt höghustak och samlar mod inför en repetition och blir hämtad av Nicole som ser något i henne. I film 2 vill spontana Miyako (osakadialekt) tillkalla servitör fast Akane vill avvakta. I tredje träffar metallyssnande “cool beauty” Ayaka tjejen Jun på pendeltåget och skojar om att vara kär i en tjejkusin. I fjärde värmer sansade Reika upp med Sakura och undrar över sin position/förmåga som ledare över tjejerna. I femte ser Miu upp till drivna, självförbättrande Nicole som visar danssteg för henne. I sjätte får Miyako hjälp av lugna men överfokuserande Akane med att fånga ett mjukdjur i ett kranspel i en arkadhall. I sjunde lagar gammaldagliga, hushålliga Jun mat och får hjälp av Ayaka. I åttonde går barnsliga Sakura tillsammans med Reika och leker en lek. Bra kortavsnitt som lyckas ge karaktär på kort tid, även om det förstås inte blir någon rafflande berättelse. De förmedlar känsla på ett diskret sätt, med fina teckningar och effekter som linsdjup. Om det är en idolserie tyder det på något mer konkret än många andra, på att figurerna har sina egna perspektiv och problem, och det tyder på parvis dynamik, som Mius beundran av Nicole och Nicole som kanske motvilligt tvingas erkänna att Miu har en stjärnkvalitet. Kortfilm 2 har en Monty Pythons flygande cirkus-referens, så det är ju också lovande. 7/10, är inte en aktuell serie. 22/7: I det första fulla avsnittet följer man dystra gymnasietjejen Miu vintern 2016. Tillbakadragen i skolan och snabbköpjobbet är lillasystern och den sjuka modern hennes “värld”. En mystik inbjudan till ett “projekt” anländer per post, men mot bättre vetande går hon till mötesplatsen, ett zoo. Där träffar hon sju andra utvalda tjejer, vissa mer sällskapliga än andra. En stor man anländer: hans bolag vill lansera dem som idoler. Han leder dem till bolaget som har sina moderna faciliteter (kontor, studio, dansträningshall, …) under jorden. Sju våningar under markytan visar han “idolernas väntrum”, där en mystisk stenvägg, “projektets kärna”, utfärdar skrivna order som måste följas. Märkligt, men tjejerna ser det som en chans – utan Miu, som lämnar. Hon får en veckas betänketid till 24 december. Under veckan får Miu sparken från snabbköpet p.g.a. “osällskaplighet”, och från hemmet känner hon press. Besviken över vuxenvärldens hårdhet och lögner återvänder hon till idolprojektet för att, för sin familjs skull, lära sig göra även det jobb hon vill göra minst av allt. Från de helt naturliga kortfilmerna, till en övernaturlighet och en hemlig bas nästan som ur en James Bond-film; inte vad som väntades ur ren storysynpunkt. Men det fungerar. Avsnittet ger en del frågor, presenterar teman, och bäddar upp för konflikter i gruppen. Ett problem är dock Mius röstskådespel; fastän leveransen är amatörmässig går det hyfsat i scener där Miu ska vara en deppig “loner”, men värst är det när röstskådespelaren inte kan leverera för slutscenens starkare stämning. Nicoles röstis låter också som en nybörjare, men hennes roll var mindre i detta avsnitt. Snabba efterforskningar visar att alla huvudröstskådisar är debutanter som valts ut för detta projekt “22/7”, ett mixmediaidolprojekt vars slutgiltiga audition/urval ägde rum just 24 december 2016; fyra CD-singlar med animerade musikvideor har släppts 2017-2019. Alla åtta karaktärer har grunddesignats av olika personer, fast det är varken särskilt viktigt eller märkbart; det ser bra ut, men det är typiska idolanimedesigner. På en beskrivning av Mius skådis Nagomi Saijō låter Miu och Saijō mentalt lika; kanske har skapandet av varje karaktär informerats av sin skådespelare. (Annars är det förstås helt möjligt att Saijōs biografi är “dramatiserad”.) Jag upptäckte också att Sakuras röstskådis är Sally Amaki, som jag snubblade på för ett par år sedan. Det känns som att jag borde ha länkat henne någonstans, men jag kan inte hitta. (Ping @Volbla?) Sally är uppvuxen i USA i Californien, så hon har ett för aidoru väldigt annorlunda, roligt kroppsspråk och sätt att tala, i princip en amerikansk tonårstjej fast japansk idol. Hon växlar flytande mellan japanska och engelska. Den här videon är nog ett bra exempel. Edit: ANN skrev en artikel om Sally. 6/10, kommer att följa.
  10. 2 poäng
    Number 24: (uttalat “two-four”) En universitetsstudent, Natsusa, var passagerare i en motorcykelolycka som gjorde honom oförmögen att fortsätta spela i skolans rugbylag. För sin kärlek till sporten blir han istället assistent (“manager”), trots sin barndomsvän Seis oro. I första avsnittet märker han att det inte är så lätt att assistera heller, och hjälper en av lagets nykomlingar som lider av press, under tiden som motorcykelföraren – en avhoppare från rugbylaget – slösar bort sin tid i samvetskval över olyckan. Det är konventionellt attraktivt designat och berättat, och kryddat med lite drama: en grym omställning, besvikelse och skuldbeläggning, skuldkänslor, nybörjarpress… Om resten av serien bjuder på sådana interna och externa konflikter som kan utveckla sina karaktärer och hålla igång tittares intresse och empati så är det en bra sak. Det är inte dåligt, men det är inte min kopp té: detta är en sportanime främst för de som vill se vackra män utföra sport, med lite homoerotiska vibbar. En stor del av en sportanime är sportanimation, och första avsnittet har ingen – och inte heller andra avsnittet, om man ska tro förhandstittens berättarröst – så den aspekten har inte heller lyckats (försökt) locka. 6/10, kommer inte att följa. Hatena Illusion: Kana, smeknamn Hatena (annat uttal på 果菜 Kana), en ung tjej i rik familj, får ett huvudbry: hennes efterlängtade barndomsvän – som ska bli lärjunge åt Kanas pappa, en världsberömd illusionist, och bo hos dem – visar sig vara en pojke. Det är för mycket för en tidigpubertal Kana, men hon blir övertalad att låta honom stanna tills vidare, medan tjänarna smider ränker om att få de unga närmare varandra. Samtidigt har hushållet en hemlighet: de är mästertjuvar med riktig magi, och Makoto har ett magiskt artefakt i sin ägo. Vet inte vad målgruppen är, men det känns som en hyfsad barnserie: lite magiska äventyr varvat med oskyldig kärlek. Hyfsat, men inte starkt. Varken story eller karaktärer är direkt intressanta, och produktionen är duglig (om än kanske lite ojämnt tempo och lite för mycket närbilder) men inte mer. 5/10, kommer inte att följa. Hōsekishō Richard-shi no Nazo Kantei (“Herr juvelerare Richards mysterievärdering”): Universitetsstudenten Seigi (正義, sv. "rättvisa"; verkar vara ett tema) lär känna en utländsk ädelstensvärderingsman, gentlemannen Richard, och ber honom värdera en juvel i en ring som Seigis mormor höll undangömd. När mysteriet lösts blir Seigi inbjuden till den byrå som Richard just tänkt starta. Seigi lär också känna en vänlig universitetstjej. En knappast rafflande eller imponerande mysterieserie, men på något sätt med viss elegans - som Richard själv. Det är kanske inget man bör se för spänning eller för att följa karaktärernas psykologiska utveckling, utan gissningsvis för att ta del av "veckans lunkande livsberättelse kretsande kring en juvel", lite som vad Bartender var för alkohol. Dock bara “lite som”, för tjejen (spelad av Hanazawa Kana) som Seigi rodnar åt tyder på en romantisk utveckling också. 6/10, kommer kanske att följa. Infinite Dendrogram: (Ett dendrogram är en typ av graf som ofta används inom evolutionär biologi – ett evolutionsträd.) År 2045 börjar Reiji, spelnamn "Ray", spela VRMMORPG:t Infinite Dendrogram, ett fantasyspel med extrem naturtrogenhet, till den grad att NPC är unika personer med tankar, känslor, relationer och beteende som påverkar och påverkas av spelarna. Rays första uppdrag är att hitta en kvinnlig riddares lillasyster och rädda dem ur en farlig situation. Ett grundligt oanmärkningsvärt bidrag till VR-äventyrsanimegenren. Idén om frihet och äventyr i “deep dive”-dataspel är förvisso lockande, men det har gjorts många gånger förr, och då med substantiva infallsvinklar. Vad gimmicken är här är otydligt; att NPC är simulerade människor? NPC:ernas möjlighet till “permadeath” skulle teoretiskt sett kunna höja insatserna, men inte när karaktärerna är generiska, om inte rent ut sagt karaktärslösa: generisk huvudperson, generisk “onna kishi”, generisk lillasyster. Förvisso är Rays bror en flamsig björn, men han visar heller ingen personlighet. Det är en anime som vill visa en fantastisk värld att utforska och äventyra i, men den har varken förmågan att måla upp en fantastisk värld eller presentera den på ett inlevelsefullt sätt, så det blir bara känslokallt. Och om man tänker på det så verkar det som grymhet att simulera människor till den grad som Infinite Dendrogram (spelet) verkar göra. 5/10, kommer inte att följa.
  11. 2 poäng
    Det är de som jag kommer att följa, av de som jag hunnit “recensera” – och nu har jag hunnit lite fler! Ishuzoku Reviewers: En fantasyvärld där alla möjliga fantasyarter möts – särskilt i bordellkvarteren. En människa och en alv börjar recensera sex med olika arter, med gästande medrecensenter, däribland en (hermafroditisk) ängel. Inte mycket till handling, men allt den vill vara är en munter fantasysexkomedi som använder klyscharterna från modern animangafantasy, vilket den gör galant. Glada färger och gullig design, ett lättsamt tempo, etc. Det blir dock väldigt objektifierande: de prostituerade är mer som produkter än som karaktärer eller ens individer. Å andra sidan har de faktiska karaktärerna inte heller så mycket karaktär. Det närmaste man kommer en "konflikt" är ängeln som håller sin biologi hemlig för de andra recensenterna, och fågelkvinnan i tavernan som ogillar herrskapet för deras kåthet och ofinkänslighet, men gillar dem för att de faktiskt inte är dåliga personer. Av någon anledning är öppningslåten en In the Navy-inspirerad visa. 6/10, kommer att följa. Magia Record: Mahō Shōjo Madoka Magica Gaiden: “Sidohistoria” endast för de som redan sett Madoka Magica. Iroha är en häxbekämpande magisk flicka i en japansk stad med en bortglömd uppfylld önskning. Något fattas i hennes liv, men hon vet inte vad. En annan magisk flicka i samma stad berättar om ett rykte och en dröm: något kallar dem till staden Kamihama, där magiska flickor ska kunna finna räddning. En häxa tar dem båda i en strid ända till Kamihama, där en befintlig magisk flicka skickar hem dem med en varning: där finns ingen räddning, och ingen Kyubey. Den natten minns Iroha sin önskning: bota lillasyster Uis sjukdom, en lillasyster hon inte ens kunde minnas att hon hade. Å ena sidan är det en (jämfört med originalet) konventionell berättelse: det är omisskänligen Madoka Magica och Shaft, med samma sorts design och arkitekturintresse och östeuropainspirerade kollageanimation, men de nya regissörerna har en mindre excentrisk berättarstil - fastän de är skaparna av originalets unika, minnesvärda häxscener. Å andra sidan känns det som en berättelse som inte behövdes, och som inte tillför något nytt, särskilt i och med att den just följer gamla stilmönster fast något tamare. Men, igen, det är goda stilmönster, och konstruktionen är god. 7/10, kommer att följa. Natsunagu: En universitetstjej får ett meddelande av en gammal onlinespelkompis: "jag vill träffas". Men innan hon hinner svara så läggs onlinespelet ner. Därför åker hon till Kumamoto för att hitta sin vän. Kortavsnittsanime (4 minuter per avsnitt) med lite skissig, pastellfärgad stil, god fart, och debutantlåtande röstskådis. Märklig fjärdeväggenbrytande replik när hon säger "eller hur?" åt kameran; inte den sortens anime i övrigt. Ingen aning om det är yuriromantik (om onlinekompisen också är tjej), eller straightromantik, eller om det är en turistanime om att skåda Kumamoto-prefekturen. 6/10, kommer att följa. Itai no wa Iya nano de Bōgyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu (“Jag gillar inte smärta så jag tänker maxa mitt försvar”): Kaede blir pressad av sin kompis, gamern Risa, att spela ett VRMMORPG, dock utan Risas hjälp. Hon väljer sköldkaraktärsklassen och börjar specialisera sig på försvar, för att hon "inte gillar smärta". Kaedes unika spelstil ger henne fort förmågor som gör henne uppmärksammad utan att veta om det. Hon träffar glatt nya vänner och går glatt på soloäventyr och får glatt en unik rustning. Vid första anblicken såg det ut som en sliten moéblobhistoria med enbart falsettröster, pojkar förbjudna, men det blev en lite roligare historia, som en Sword Art Online där inget går snett. Kaede talar förvisso med moéröst, men hon är medryckande glad och aktiv. Hennes försvarsstil för serien snabbt till "cheat"-territorium: en obalanserad styrka som inte tillför något slags spänning, men som kan ge lite kul reaktioner i form av överraskning och förstummelse av andra karaktärer. D.v.s. en lockelse är väntan att se vad andra kommer att säga om Kaedes bedrifter och upptåg. 6/10, kommer att följa (så länge jag känner för det).
  12. 2 poäng
    Gaiden, eller nåt, smått inspirerad av en sak @doppler skrev på IRC.
  13. 2 poäng
    Ett par slag för saken: Det är typ samma hjältemusik som Boku no Hero Academia (samma kompositör); som nån på Youtube skrev, “are they playing volleyball or saving the world?”. Matcherna är så spännande! Dels det här att man förstås redan sett huvudpersonerna träna och kämpa mot motgångar så att man hejar för dem, men själva matcherna tar till alla de rätta knepen: variabel tid (slow motion där det behövs), en kraftbalans som antingen går fram och tillbaka eller ger en David-och-Goliat-känsla, motståndarlag som man hejar emot tills de humaniseras mitt i matchen genom tillbakablickar, musiken som klipps i klimax så att till och med hjärtat stannar för att hålla andan… och toppklassanimation. Med risk för att gå till överdrift känns de bästa matcherna i Haikyū lika spännande som de bästa striderna i Boku no Hero Academia! Fast, förstås, Haikyū har inte All Might.
  14. 2 poäng
    Jag tittar mest på Crunchyroll men också på Wakanim Några känslofulla avsnitt /scener från detta årtiondet: Smärta: Det där ReZero-avsnittet när, ehh.. allting verkade gå emot Subaru... kommer inte ihåg så mycket mer än att det gjorde ont att titta på. Sorgligt: Avsnitt 24 av K-On säsong 2, avskedssången. Det händer sällan att anime får mig att gråta men detta är en av gångerna jag kommer ihåg det hände. Gulligt: Tror ni att man kan få en överdos av gullighet? Det är den enda förklaringen jag har till att avslutningssången för säsong 2 av Is the order a rabbit fick tårarna att börja rinna första gången jag såg det.
  15. 2 poäng
    Under 2010-talet kom det ut (= släpptes eller började sändas) strax under 4200 animeverk, inklusive pornografi. Utan pornografi: kring 3700. Nästan 600 filmer, fler än 900 OVA-serier och -filmer, och nästan 1900 TV-serier, med tillsammans omkring 38 000 TV-avsnitt. Resterande är sådant som musikvideor, TV-specialer, och webbisar. Jag har sett strax fler än 500 stycken. Jag har fler än 1000 från 2010-talet som jag skulle vilja se någon gång. Jag har funderat, och funderat, och funderat, och fått ner min topp 10 favoriter-lista till dessa, i bokstavsordning: Blood Blockade Battlefront (med uppföljare): privat insatsstyrka i ett demoniskt invaderat New York. Rasande cool, “stylish”, komisk, fantasirik och känslosam, och fantastisk animation. Fate/Zero (med uppföljare): hemlig magikerdödsturnering i japansk småstad. Pompös och pratig, men välgjord och spännande och intressant. Golden Kamuy (med uppföljare): guldjakt i japanska nordens 1910-tal. En otroligt bisarr och underhållande blandning av blasébehandlat brutalt våld, knaskomedi, och kulturutbyte med ainu-folket. Gundam Unicorn: nya konflikter som bara kan lösas med en Gundam. En fantastisk “bookend” för universalseklet, en berättelse som ger ett nytt perspektiv på allt tidigare Gundam, och bäddar för en ny framtid, med lysande lyssningsvärt soundtrack och 2D-mechaanimation i referensklass. Haikyū (med uppföljare): volleybollsportanime. Toppenanimation och olidligt spännande matcher! Mawaru Penguindrum: tre syskon, övernaturliga pingviner, och en mystisk sekt. Regidriven symbolisk saga som bara Kunihiko Ikuhara kan göra. My Hero Academia (med uppföljare): en kraftlös pojkes väg mot att bli superhjälte. En något standardmässig berättelse som lyfts av en skicklig produktion som vet precis var den ska lägga krutet, resulterande i en del otroligt starka (ha ha) partier. One Punch Man: anspråkslös superhjälte kämpar mot supermonster och tristess. Komisk finurlighet i monster och hjältar, och testosteronpumpande öppningslåt, förvisso, men animationen är absolut världsklass. Shirobako: vad som händer bakom kulisserna i produktionen av anime. Som animefan fångade den mitt intresse med sina löst verklighetsbaserade berättelser och karaktärer, men den fångade även min kärlek till detta medium. Tatami Galaxy: en universitetsstudents våndor över ~det perfekta universitetslivet~. Rolig, smart, expressiv, och väldigt tänkvärd. Måste jag plocka ut en enda över alla andra skulle jag nog välja Shirobako. Jag har inte kunnat placera Evangelion: Q i närheten av någon lista; min relation till filmen är för komplicerad.
  16. 2 poäng
    Mest bortglömda: Vissa kommer nog skämtsamt att säga säsong 2 av No Game No Life, men det som jag först tänker på är Horizon in the Middle of Nowhere just för att den fick en säsong 2 men inget mer. Ett ganska stort upplägg bara för att lägga det åt sidan till novellerna. Mangavis är nog Lucky Star en stark utmanare då vi fortfarande väntar på bok nio och tio. En unik kategori borde kanske vara Mest överskattade: En serie som kanske blev stor i början men ju längre den höll på desto mer känns den överskattad. Och här känns det lite som att One Punch Man och Attack on Titan lätt kan fastna här. Nu vet jag inte om samma gäller för mangan dock. Apropå din rubrik om "dessa kom ut under 10-talet" så känns det som att My Hero Academia ligger högt i kurs. Visst, den är en briljant serie, men det känns också som att shounen- serier har det enklare att fastna inom mainstream såväl som i "våra" kretsar.
  17. 2 poäng
    Vad är Code Vein? För så länge sedan som 2009 kom en liten smygsuccé i form av Demon's Souls. Låter bekant? Det borde det göra, för det var föregångaren till Dark Souls, spelet som som skapade Soulslike- trenden och alla memes med "Git Gud". Efter det så kom flera olika spel i genren med olika tagningar på grundkonceptet. Bloodborne visade en mörkare tagning på 1800- talets Viktorianska era medan The Surge handlade om en dystopisk framtid där människoaugmentering och robotar krigade sinsemellan. Sen så lekte Nioh och Sekiro med olika japanska mytologier och samurajer. Namco Bandai, utgivarna bakom Dark Souls, tyckte ändå att det fattades något: vampyrer och anime! Och där är vi nu, helt enkelt... Story I en dystopisk framtid är människan nästan helt utrotad och ur dess aska reser sig Revenants: vampyrer som uppstår från människor bärandes en parasit. Självfallet så krävs människoblod för att Revenants ska överleva, för utan blod förvanldas dom till själlösa monster som kallas the Lost. Revenants var en form av vapenexperiment som slogs mot drottningen bakom the Lost. När hon besegrades skapades en kedjereaktion där en tjock dimma nu skär av vad som är kvar av samhället med resten av omvärlden och luften torkar ut ens blodreserver extremt fort om man inte använder en gasmask. Du vaknar upp utan minne av vad som hände innan du dog och en kvinna i vitt vägleder dig till en uttorkad blodkälla, en källa som du av någon oförklarlig anledning kan få att blomstra igen. Som den unika snöflinga i denna uppochnervända värld måste du utforska din unika gåva innan resten av världen dukar under av blodförlust och allt som lämnas kvar är the Lost. Gameplay Code Vein är exakt vad du förväntar dig från ett Soulslike: Slå ihjäl fienden utan att ta för mycket stryk från dom, rulla runt och spara din stamina, använd "estus" för att heala dig, vila och uppgradera dig vid "bonfires", plocka upp dina själar var du senast dog etcetera. Utöver temat finns det kanske inte mycket som skiljer sig, men en sak som sticker ut är Blood Code. Principen är att ditt blod väljer ditt öde, vilket översätts till "eftersom du är spelaren och den utvalde kan du nu välja vilken klass du vill spela som". Här kan man välja fritt och byta i farten din specialitet. De tre man startar med är den klassiska hacka-och-slå- krigaren som gillar att vara i ansiktet på motståndaren, supportklassen ranger som gillar snabbare attacker och räckvidden från skjutvapnen och en magikerklass som prioriterar just användandet av formler. Eftersom du är en vampyr så används självfallet blod i dina formler och har då en mekanik för att kunna återställa lite av det. En "Drain attack" kan utföras genom att helt enkelt attackera en motståndare bakifrån eller hålla i A-knappen på kontrollen och sen slunga iväg en förödande attack med RB (X och R1 på Playstation). Den är väldigt svår att landa och kräver uppladdning dock, så var försiktigt med när du använder den. Du har även tillgång till en AI- partner under spelets gång. Den kan hjälpa dig att slåss och även återuppliva dig om du dör, upp till ett begränsat antal gånger. Detta kan hjälpa nyare spelare i genren lite på traven och inte vara lika bestraffande som andra spel i serien. En effektiv taktik i början är att vara aggressiv mot mindre fiender och att inte springa för mycket. Spara din stamina till de lite större monstrens tunga sving eller om någon anfaller från håll, och försök att komma runt bakifrån när de laddar sina attacker för att enklare ta ner dom. Det finns möjlighet att blocka och även en direktparering, men hittills är det mest effektivt att rulla och helt enkelt undvika att bli träffad. Likt föregångarna i genren så finns det möjlighet till multiplayer, så jag bjöd in vår lokala Dark Souls- mästare Klona som försökskanin i detta. När man söker efter en partner via Dark Souls så kan man inte bjuda någon direkt utan man måste söka via ett nätverk av alla som söker efter en partner. Ingen lobby, ingen privat inbjudan, utan söka i molnet efter förhoppningsvis din kompis (källa: Klona). Code Vein löste detta genom att du och din partner skriver ett gemensamt lösenord och då kopplas ni två ihop med varandra. Det är dock det enda framsteget när man kör online. När man kör tillsammans kan bara hosten plocka byten och få sina framsteg sparade. Så exempelvis när jag hostade från senaste sparpunkten fram till en boss så var Klona tvungen att göra om den biten i sitt egna spel senare, för den sparades inte för hans genomspel. Sen så blir man automatiskt kickad om du dör som gäst, om hosten dör eller om man besegrar en boss. Lite bakåtsträvande i den kooperativa delen som verkar vara ett dilemma i genren överlag. I karaktärsskaparen finns det dock gott om möjligheter. Väldigt mycket går att ändra och de mesta kan även ändras under spelets gång. Sen så låser du upp mer kläder och tillbehör ju längre in man kommer. Man kan göra klassiska animé karaktärer med exempelvis heterokromi och såna där extremt unika ögonbryn som Mugi i K-on har. Det kan dock kännas som mindre urval än man lovats innan man kommer till accessoarerna, där magin händer. Det är där som alla unika tillbehör och hattar kommer i spel. Det är också här som man kan göra så mycket med hårförlängningar. Det slutade med att jag gjorde min egna skruvkorksblondin med många ringlets i håret. Åh så vackert! Grafik Namco Bandai spottar ut spel med cellshadad grafik för att maximera animé känslan, och det märks även här. Karaktärsmässigt påminns jag av min tid med Sword Art Online: Fatal Bullet som hade imponerande ansiktsanimation. Code Vein är dock ett Soulslike i en dystopisk framtid, så det är därför lite mer livlöst i färgpaletten. Mycket grått och svart blandat med neonrött för den där vampyreffekten. Animationerna och de unika bossarna och karaktärerna (din egna avatar inräknad) är väl gjorda, men de vanliga packet av lågnivå monster känns väldigt enformigt och att det kommer återanvändas ganska friskt. The Lost ger en vibb av desperation och äckel och speciellt imponerande när de större unika monstren kommer i fas. Miljön är tyvärr ganska tom och grå då man mestadels vandrar runt i grottsystem och stadsruiner utan något grönt eller levande runtomkring sig. Ljud Eftersom temat är vampyrer så verkar det som att man automatiskt vill ha med så mycket orglar i sina stycken. Personligen känns det väldigt cheesy, men det finns några effektiva låtar med vanligt piano och stråkar blandat emellan dessa. Sen så är slagsmålsmusiken riktigt pampig när det händer mycket på en och samma gång. De dyker tyvärr inte upp så ofta då du bemöts till större delen av vindens sus genom det sargade landskapet. The Lost påminner lite om hur goblins i Goblin Slayer låter, men med tanke på hur dom ser ut är det kanske förståeligt. Vapnen däremot låter finemang och varje gång man svingar det påminns man om liknande slagsmålsscener från någon shonen- serie. När det stöter mot kött så är det mycket blod och smask i kollisionen. Inte så verklighetstroget, men ändå ett ganska bra ljud att höra när man hackar någon i småslamsor. Sammanfattning Dark Souls the Animé. Här finns utmaning, fin karaktärsdesign och en bättre story än Twilight. Rekommenderas dock ej för multiplayer. Däremot det bästa som kan sägas är att Klona tycker om det, och om inte det övertygar en så gör nog det faktum att man kan ge sin karaktär skurvkorkar! Omdöme: Git Gud/10
  18. 2 poäng
    (Flyttad till egen tråd då det inte handlade om etymologi, alltså ordens ursprung/utveckling.) Jodå, det stämmer! Lite som att säga till ett barn "vill du ha en godis, lilla Ida?" (Ida-chan), till en skolkamrat "hänger du med på McD, unge Nyström?" (Nyström-kun), till en kund "mitt ödmjuka jag önskar att allt är belåtenhet, ärade gäst" (okyaku-sama). Kinesiska och koreanska har liknande hederstitlar, och säkert andra öst-/sydöstasiatiska språk också. (Det kan märkas ett släktskap, t.ex. japanska "kôhai"/"sempai" och mandarinkinesiska "hòu bèi"/"xiān bèi".) Japanska har sätt att uttrycka artighet, respektfullhet, ödmjukhet, och formalitet. Komplicerade grejer. Koreanska verkar också ganska komplicerat med sju nivåer som varierar i artighet och formalitet, och några komplikationer med hederstitlar som inte japanskan har (t.ex. ordet för "storebror"/"storasyster" är olika beroende på om talaren är man eller kvinna). Red.: https://en.wikipedia.org/wiki/Honorific_speech_in_Japanese
  19. 2 poäng
    Ta fram näsdukarna... De kommer behövas. KyoAni har haft en offentlig minnesstund för offren nu häromdagen. En del av er har kanske redan uppmärksammat detta men jag länkar till en artikel om det här för er som inte sett det än. Jag hade nog gärna varit där jag med, för den här händelsen tog hårt även på mig på ett sätt jag inte trodde. Men det visar bara på vilket inflytande KyoAni och deras verk har haft på mig och många andra med skulle jag tro. Hoppas nu de kan gå vidare och låta detta stärka dem än mer. https://www.animenewsnetwork.com/interest/2019-11-07/fans-gather-and-mourn-together-at-kyoto-animation-memorial-event/.153034 We held "Kyoto Animation Co.,Ltd. The ceremony of Farewell and Taking over the Will" without mishap on November 3rd-4th. We appreciate that all attendants cooperated making calm space. Your tears that you grieved for our friends and colleagues were with us, and healed our feeling of loss. The kind messages and support from all over the world have reached us, and have been a big help for us to move forward once again. Our grief that we lost many of our friends and colleagues with bright future will not go away, but the love and passion for our works, and sure breath that existed there, are firmly engraved in us and shall continue to live. We will continue to create animation for all over the world that help people have dreams, hopes, and impress them. Please continue to watch over us. November 5th, 2019 Kyoto Animation Co.,Ltd.
  20. 2 poäng
    Jag har döpt om dem. De flesta avsnitt har haft en avsnittsbeteckning i namnet, men ibland på ett sätt som, som sagt, inte gjort dem teckentabellmässigt sorterbara. Ex: Animeradion avs. 1.m4a Animeradion-72.mp3 Animeradion-74.mp3 Animeradion-julspecial-avs.-73.mp3 Animéradion avs. 10.m4a Animéradion avs. 20.m4a animeradion-avs.-2.mp3 animeradion-avs.-9.mp3 podcast-2.mp4 (avsnitt 0, förf.anm.) Så jag gav dem som synes i torrentfilen namn enligt “Animeradion-nn.m4a” (eller “.mp3” där ingen m4a kom ut) där nn står för numret. Sorterbart i Windows så väl som i Unix.
  21. 1 poäng
    Jag tror att vi har att göra med folk som inte är så vana vid sjukdomar och vad man eg. tar sig för. Jag har också tänkt lite på det där med svettorkandet men det jag mest tycker är fånigt är ju det som vi nämnt tidigare; att erbjuda att ringa efter en ambulans eller vilja köra nån till sjukhuset så fort de har feber eller är förkylda. Dör folk i lunginflammation så ofta i Japan att det blivit den reaktionen så fort nån är lite krasslig och hostar? Sen så funderar jag på det här med den där obligatoriska "Cold pad" som alla sjuka ska ha på pannan. Kom inte på något bra namn för det... Kylplåster? Jag trodde det var en kliché från anime, men de använder dessa i Japan och jag hittade dem lite här och där i butiker. Frågan är bara om de har nån vettig effekt mot förkylningen eller om det bara är något för att det ska kännas lite bättre. Vet inte om pannan just är det ställe man är varmast på när man har feber.
  22. 1 poäng
    Ser om Claymore och Great Teacher Onizuka för 711:e gången...
  23. 1 poäng
    Vi har nämnt det här med förkylning-och-feber åtminstone en gång i tråden, men jag tror att denna aspekt inte fått särskild fokus: det att den sjuke ska torkas av med blöt duk, med ofta erotiska undertoner. Jag tycker att det känns så jäkla krystat. Det är väl en sak om det är ett par som redan är intima med varandra, men i övriga fall förstår jag inte brådskan. I första hand är det rimligast att den sjuke ska få ta en dusch själv. I andra hand, om hen är för orkeslös, så kan hen faktiskt vänta tills friskare tider. Det gör så vitt jag vet ingen skada att vara svettig; om något så kan det vara bra: hela poängen med svett är ju att kyla huden genom avdunstning.
  24. 1 poäng
    Inom manga så går fanservice och action hand i hand hos flera serier, och i de flesta fall så fungerar det alldeles utmärkts. Varför det fungerar bättre på tryck än som animerad serie kan diskuteras men inte denna gång. Istället ska vi fokusera på en serie som i min mening förtjänar mer uppmärksamhet men som överskuggats av sin föregångare... 2006 kom första volymen av en ny serie från författaren Daisuke Sato och illustratören Shouji Sato (inte relaterade) vid namn Highschool of the Dead. Denna manga handlar om ett gäng skolelever under en helt vanlig dag som spårar ur till en fullskalig zombieepidemi. Vi följer deras resa genom Tokyo där de försöker överleva något som ingen trodde skulle inträffa i dagens samhälle. Serien är faktiskt bra, trott eller ej, och den fick även en egen animéadaption 2010. När videotittarna fick tag på den dock så var dom inte lika imponerade. Det var även en specifik scen där bröst som bröt mot tyngdlagen fick alla att reagera extra kraftigt. Ytterligare ett exempel på små detaljer som folk lägger alltför mycket vikt på som inte påverkar kvalitén (som när folk klagade på Rail Wars där de inte kunde se det magnifika i denna deckarserie på räls). Detta till trots så höll sig serien till källmaterialet och var faktiskt välgjord, men skadan var redan skedd. Dock så saknades ett avslut då mangan var fortfarande ett pågående projekt, men kanske inte så länge som man hade hoppats... Omkring 2008 tog serien ett längre uppehåll. Detta var inte p.g.a. inre konflikt eller agg mellan skapare utan på grund av Daisukes hälsa. Under denna tid sa Shoujis redaktör att han skulle börja på en ny manga likt Highschool of the Dead. Sagt och gjort, och utifrån detta så föddes Shouji Satos originalverk Triage X. De dåliga nyheterna är att HotD inte kommer bli klar då Daisuke gick bort 2017. Men vad är då Triage X för något? Triage är en term inom medicin där man sorterar och prioriterar patienter beroende på deras symptom. I serien är vi i Tobioka City där en form av hemligt medborgargarde bildats under namnet Black Label. Black label är också en medicinsk term där en tumör som får denna klassificering anses som skadlig och bör opereras bort. Dessa individer rensar runt stadens maffias och drogkarteller för att hålla staden levande, och alla medlemmar har en stark koppling till deras ledare doktor Mochizuki. Triage X är en form "spirituell uppföljare" till Highschool of the Dead...förutom det faktum att ena handlar om zombieapokalypsen och den andra om doktorer och medicinstuderande som leker Batman. Den fick också en egen animation, men saknade kvalitén som Madhouse hade vid HotD. Så i dessa tider så har folket som inte kan få sitt bokslut från zombieapokalypsen så finns det ett redigt alternativ från samma illustratör. Det är bara lite synd att uppmärksamheten har överskuggats av sin företrädares ökända rykte och dess snabba uttåg. Jag är bara här för att säga att det finns en serie med hårdkokt action och "en gnutta" fanservice som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Sen så måste jag ge en eloge till Shouji Sato för hans stil är verkligen läcker. That is all.
  25. 1 poäng
    Många episoder utkomna nu. Jag gillar färgerna och musiken, roligt att vara i Italien. Karaktärerna är också trevliga men striderna känns inte så spännande för mig personligen. Jag läste mangan innan och det här var nog den tråkigaste delen för mig, det känns ofta lite utdraget. Önskar slickscenen hade varit lite längre, fast det vore kanske onaturligt. Den här "tortyrdansen" var utsökt. o narancia é cool
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×