Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 05/25/19 inom alla områden

  1. 4 poäng
    Måndag vecka 6, 2019 började jag skriva ner hur många avsnitt anime jag ser varje dag, här är sammanställningen till och med vecka 52: Veckodagen jag såg minst anime var torsdag och mest söndag Veckan jag såg minst antal avsnitt såg jag bara 2 avsnitt, dagen jag såg flest blev det 32 Totalt antal avsnitt mellan vecka 6 och vecka 52 blev 1233 Medelvärdet för antal avsnitt per vecka är drygt 26 "Medel mitten 80%" är ett försök att filtrera bort några av extremvärdena från statistiken.
  2. 3 poäng
    Jag gjorde en liten datadump av MyAnimeList, fast bara av deras listdata: i korthet, vad jag gjorde var att spara alla 327 HTML-sidor på formen https://myanimelist.net/topanime.php?limit=0 och kombinera dem och göra lite textmanipulering — stället för att ladda ner alla 16 350 enskilda animesidor som dock har mer information. (Vill ju inte bli IP-bannad eller nåt!) Bifogar en CSV. De 100 mest populära (= flest medlemmar som har verket i sin lista) från 2010-talet, flest medlemmar först: Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online (2012, TV-serie, 25 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) No Game No Life (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Angel Beats! (2010, TV-serie, 13 avsnitt) Boku no Hero Academia (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mirai Nikki (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Noragami (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Ao no Exorcist (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Sword Art Online II (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Akame ga Kill! (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Kill la Kill (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Psycho-Pass (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Another (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Nanatsu no Taizai (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Durarara!! (2010, TV-serie, 24 avsnitt) Highschool of the Dead (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Tokyo Ghoul √A (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Death Parade (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/Zero (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu (2015, TV-serie, 22 avsnitt) Hataraku Maou-sama! (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Dungeon ni Deai wo Motomeru no wa Machigatteiru Darou ka (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Guilty Crown (2011, TV-serie, 22 avsnitt) Deadman Wonderland (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Noragami Aragoto (2015, TV-serie, 13 avsnitt) High School DxD (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Overlord (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Charlotte (2015, TV-serie, 13 avsnitt) Chuunibyou demo Koi ga Shitai! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Sakura-sou no Pet na Kanojo (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Log Horizon (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Hyouka (2012, TV-serie, 22 avsnitt) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Yahari Ore no Seishun Love Comedy wa Machigatteiru. (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo! 2 (2017, TV-serie, 10 avsnitt) Kyoukai no Kanata (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Kaichou wa Maid-sama! (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Owari no Seraph (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Nisekoi (2014, TV-serie, 20 avsnitt) Zankyou no Terror (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Kuroko no Basket (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) One Punch Man 2nd Season (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Magi: The Labyrinth of Magic (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Tonari no Kaibutsu-kun (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Darling in the FranXX (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken (2012, TV-serie, 26 avsnitt) Black Bullet (2014, TV-serie, 13 avsnitt) Mahouka Koukou no Rettousei (2014, TV-serie, 26 avsnitt) Btooom! (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Shokugeki no Souma: Ni no Sara (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Date A Live (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Fate/stay night: Unlimited Blade Works (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Fairy Tail (2014, TV-serie, 102 avsnitt) Kobayashi-san Chi no Maid Dragon (2017, TV-serie, 13 avsnitt) ReLIFE (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Boku wa Tomodachi ga Sukunai (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Danganronpa: Kibou no Gakuen to Zetsubou no Koukousei The Animation (2013, TV-serie, 13 avsnitt) Gekkan Shoujo Nozaki-kun (2014, TV-serie, 12 avsnitt) Tate no Yuusha no Nariagari (2019, TV-serie, 25 avsnitt) Prison School (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Accel World (2012, TV-serie, 24 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) High School DxD New (2013, TV-serie, 12 avsnitt) Golden Time (2013, TV-serie, 24 avsnitt) Bungou Stray Dogs (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Kokoro Connect (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Magi: The Kingdom of Magic (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai (2010, TV-serie, 12 avsnitt) Kekkai Sensen (2015, TV-serie, 12 avsnitt) K (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Koutetsujou no Kabaneri (2016, TV-serie, 12 avsnitt) De 100 högst betygsatta från 2010-talet, högst betyg först: Steins;Gate (2011, TV-serie, 24 avsnitt) Hunter x Hunter (2011, TV-serie, 148 avsnitt) Kimi no Na wa. (2016, film) Shingeki no Kyojin Season 3 Part 2 (2019, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama° (2015, TV-serie, 51 avsnitt) Gintama' (2011, TV-serie, 51 avsnitt) 3-gatsu no Lion 2nd Season (2017, TV-serie, 22 avsnitt) Koe no Katachi (2016, film) Gintama': Enchousen (2012, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!!: Karasuno Koukou vs. Shiratorizawa Gakuen Koukou (2016, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama Movie 2: Kanketsu-hen - Yorozuya yo Eien Nare (2013, film) Gintama. (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Owarimonogatari 2nd Season (2017, TV-serie, 7 avsnitt) Kimetsu no Yaiba (2019, TV-serie, 26 avsnitt) Mob Psycho 100 II (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shigatsu wa Kimi no Uso (2014, TV-serie, 22 avsnitt) Made in Abyss (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Haikyuu!! Second Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari III: Reiketsu-hen (2017, film) Vinland Saga (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu: Sukeroku Futatabi-hen (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Monogatari Series: Second Season (2013, TV-serie, 26 avsnitt) Mushishi Zoku Shou 2nd Season (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen - Kouhan-sen (2018, TV-serie, 14 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Yumemiru Shoujo no Yume wo Minai (2019, film) Gintama.: Shirogane no Tamashii-hen (2018, TV-serie, 12 avsnitt) JoJo no Kimyou na Bouken Part 5: Ougon no Kaze (2018, TV-serie, 39 avsnitt) Mushishi Zoku Shou (2014, TV-serie, 10 avsnitt) Ookami Kodomo no Ame to Yuki (2012, film) Yakusoku no Neverland (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Natsume Yuujinchou Shi (2012, TV-serie, 13 avsnitt) One Punch Man (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Suzumiya Haruhi no Shoushitsu (2010, film) Natsume Yuujinchou Roku (2017, TV-serie, 11 avsnitt) Fate/stay night Movie: Heaven's Feel - II. Lost Butterfly (2019, film) Kizumonogatari II: Nekketsu-hen (2016, film) Haikyuu!! (2014, TV-serie, 25 avsnitt) Violet Evergarden (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Fate/Zero 2nd Season (2012, TV-serie, 12 avsnitt) Yojouhan Shinwa Taikei (2010, TV-serie, 11 avsnitt) Sora yori mo Tooi Basho (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Ping Pong the Animation (2014, TV-serie, 11 avsnitt) Natsume Yuujinchou San (2011, TV-serie, 13 avsnitt) Hajime no Ippo: Rising (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Bakuman. 3rd Season (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Natsume Yuujinchou Go (2016, TV-serie, 11 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Suzu no Shizuku (2015, film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 4: Diamond wa Kudakenai (2016, TV-serie, 39 avsnitt) Boku no Hero Academia 2nd Season (2017, TV-serie, 25 avsnitt) Ansatsu Kyoushitsu 2nd Season (2016, TV-serie, 25 avsnitt) Kimi no Suizou wo Tabetai (2018, film) Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu (2016, TV-serie, 13 avsnitt) Mushishi: Hihamukage (2014, TV-film) JoJo no Kimyou na Bouken Part 3: Stardust Crusaders 2nd Season (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Tenki no Ko (2019, film) Boku no Hero Academia 3rd Season (2018, TV-serie, 25 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan 2 (2018, TV-serie, 24 avsnitt) Kono Subarashii Sekai ni Shukufuku wo!: Kurenai Densetsu (2019, film) Steins;Gate 0 (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinin (2010, TV-serie, 26 avsnitt) Zoku Owarimonogatari (2018, film) Steins;Gate Movie: Fuka Ryouiki no Déjà vu (2013, film) Mob Psycho 100 (2016, TV-serie, 12 avsnitt) No Game No Life: Zero (2017, film) Gintama.: Porori-hen (2017, TV-serie, 13 avsnitt) Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai. (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Nichijou (2011, TV-serie, 26 avsnitt) Saiki Kusuo no Ψ-nan (2016, TV-serie, 120 avsnitt) Gintama Movie 1: Shinyaku Benizakura-hen (2010, film) Shingeki no Kyojin Season 3 (2018, TV-serie, 12 avsnitt) Dr. Stone (2019, TV-serie, 24 avsnitt) Uchuu Kyoudai (2012, TV-serie, 99 avsnitt) Boku dake ga Inai Machi (2016, TV-serie, 12 avsnitt) Hotarubi no Mori e (2011, film) Kaze ga Tsuyoku Fuiteiru (2018, TV-serie, 23 avsnitt) Shingeki no Kyojin (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Kiseijuu: Sei no Kakuritsu (2014, TV-serie, 24 avsnitt) Usagi Drop (2011, TV-serie, 11 avsnitt) Sayonara no Asa ni Yakusoku no Hana wo Kazarou (2018, film) Kono Oto Tomare! 2nd Season (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Senki Zesshou Symphogear XV (2019, TV-serie, 13 avsnitt) Shokugeki no Souma (2015, TV-serie, 24 avsnitt) Kuroko no Basket 3rd Season (2015, TV-serie, 25 avsnitt) Mushishi Zoku Shou: Odoro no Michi (2014, TV-film) Barakamon (2014, TV-serie, 12 avsnitt) 3-gatsu no Lion (2016, TV-serie, 22 avsnitt) Owarimonogatari (2015, TV-serie, 12 avsnitt) Mahou Shoujo Madoka★Magica Movie 3: Hangyaku no Monogatari (2013, film) Houseki no Kuni (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Chihayafuru 2 (2013, TV-serie, 25 avsnitt) Pingu in the City (2017, TV-serie, 26 avsnitt) Seishun Buta Yarou wa Bunny Girl Senpai no Yume wo Minai (2018, TV-serie, 13 avsnitt) Bakuman. 2nd Season (2011, TV-serie, 25 avsnitt) Beastars (2019, TV-serie, 12 avsnitt) Promare (2019, film) Mahou Shoujo Madoka★Magica (2011, TV-serie, 12 avsnitt) Shinsekai yori (2012, TV-serie, 25 avsnitt) Kizumonogatari I: Tekketsu-hen (2016, film) Kamisama Hajimemashita: Kako-hen (2015, OVA-serie, 4 avsnitt) Shingeki no Kyojin Season 2 (2017, TV-serie, 12 avsnitt) Funderade på att göra om listan i förstainlägget, men äsch, nä. malanime.zip
  3. 3 poäng
    På tal om ramen så kan jag varmt rekommendera den japanska dokumentären "Ramen Heads" från 2017 som jag sprang på ute på nätet tidigare i år. Otroligt fascinerande på alla sätt och vis och som bör ses om man gillar ramen och människorna som tillagar dessa. Det är verkligen en vetenskap i sig och ett sätt att leva.
  4. 3 poäng
    Det pratas på tok för lite mat här på sajten! :D Jag tänker därför bidra med lite boktips för er som vill laga schysst japansk mat. Först och främst Tove Nilssons bok om "Ramen - Japanska nudlar och smaker". Den är en rejäl djupdykning i konsten att göra en perfekt ramen från grunden samt en massa härliga tillbehör du gärna vill ha. Jag har själv testat att göra en buljonggrund likt hennes recept och det har funkat utmärkt men inget hindrar ju sen att man smaksätter och varierar buljongen sen efter tycke och smak. En mycket bra inspiration och jag har sett att Lagerhaus har den för endast 149 kr nu innan jul, vet inte om det gäller alla butiker men ni får väl kika. En bra julklapp till en ramennörd? Nästa boktips är "Japansk Grillning" av Jonas Cramby. Här finns det mycket läckerheter man vill testa men även lite inblickar i de japanska grillrestaurangerna och Isakayas som finns överallt i storstäderna och är hur mysiga som helst. Också en helt fantastisk bok som jag inte vet hur jag har klarat mig utan tidigare. :D Man får många tokiga idéer om att skaffa sig en bordsgrill och ha lite grillparty hemma. Flera av rätterna och tillbehören i böckerna ovan använder jag numera nästan dagligen. Framför allt chilioljan är gudomlig på allt möjligt. Chilipicklade gurkor är numera ett vardagligt tilltugg till det mesta. Jag gör numera också Curry med ris och Okonomiyaki väldigt ofta och upptäckte nyligen att man kan köpa Kewpie mayo och Okonomiyakisås på vanliga mataffärer numera (de som har en bra asienhylla) vilket gjort livet betydligt enklare. Man slipper leta i div. asiatiska butiker eller beställa på nätet. WIN! Är det nån mer som gillar och gör okonomiyaki? Bjuder på några av mina egna kreationer här:
  5. 3 poäng
    Hautahauta, Abroad in Japan är en av mina favoritkanaler på YT. Har följt honom ett par år nu och det är riktigt roligt. Jag gillar hans brittiska humor och lite annorlunda vinklingar på japanska företeelser och saker. Hans cykeltur genom Japan förra året var en höjdpunkt. :) Ett par andra jag följer mer eller mindre aktivt är dessa: Tokyo Llama https://www.youtube.com/channel/UCBQ3TEq5SrUuTJuMl1S_4ig Min senaste sida som jag har börjat följa nu. En australiensare som är gift med en japanska har köpt ett "övergivet" hus ute på landsbygden och ska renovera upp det och bo i det. Kul process att följa från början och ger lite mer insikter i det japanska livet. De startade våren 2019 så projektet är i full gång. Kitchen Princess Bamboo https://www.youtube.com/channel/UCeiS1WhO7Gav_Za9oe8SQ7w/featured Trots det lite kitchiga namnet så är det en riktigt bra liten kanal där Akino Ogata visar hur man lagar japansk husmanskost. Bra och enkelt. Hon är dessutom himla trevlig, har pratat en hel del med henne och följt henne sen hennes kanal var rätt liten. Life where I'm from https://www.youtube.com/channel/UCqwxJts-6yF33rupyF_DCsA/featured Små mysiga och personliga videoklipp om livet i japan sett ur en inflyttad kanadensares ögon. Ger ett bra down-to-earth intryck och är inte så trendig som en del vloggare tenderar att vara. Paolo from TOKYO https://www.youtube.com/channel/UCixD9UbKvDxzGNiPC_fgHyA/featured Tyckte förr att den här snubben var lite dryg men ju mer jag ser av honom så inser jag att han gör riktigt bra videos. Framför allt så gillar jag hans serie "A day in a life..." Rachel & Jun https://www.youtube.com/channel/UC4yqcgz49APdbgj0OMv7jpA Det här paret gör faktiskt rätt kul videos de med om ditt och datt i deras liv i Japan. Jun har också en egen matlagningskanal. De är såklart också bekanta med Chris Broad (Abroad in Japan) och Sharla (Sharmander) som också gör rätt okej videos och till och från så dyker de upp i varandras videos när de gör något kul tillsammans. Internationally ME https://www.youtube.com/channel/UCW_yDyDfu1bpqDNxeobW02Q/featured En trevlig liten vlog om en japansk tjej som växt upp på Nya Zeeland flyttat "hem" till Japan igen och nu återupptäcker sitt hemland. En del bra resetips och ställen man inte så ofta besöker. Hon har nyligen också startat en skola vilket är intressant att följa. Only in Japan https://www.youtube.com/channel/UCVmz3n15U7S52xShN8NCzsw Det här är också en av de "stora" kanalerna med över miljonen följare. Han kan ibland vara lite för på men har en hel del intressanta filmer som är värda att kolla in. Sen finns det ju såklart en mängd annat kul man kan kolla på efter specialintresse. Mycket snubblar man över av en slump har jag märkt. :) En serie korta dokumentärer jag verkligen älskar är Japanology Plus som produceras av NHK. De är säkerligen inte helt obekanta för folk men kanske nån har missat dem. De är små härliga nedslag i den japanska kulturen och är gjorda med både värme och glädje. Har du inte sett dem så är det en stark rekommendation. 👍
  6. 3 poäng
    Förra året när jag phöste (var fadder till de nya på universitet) så tog vi lite bilder som man kunde ha som profilbild på Facebook och andra sociala-medier. Två av mina kompisar hade tråkigt den dagen och tyckte att de skulle krydda till bilderna lite, bilden nedan är resultatet.
  7. 3 poäng
    Nyheter om KyoAni Kyoto Animation president Hideaki Hatta held a press conference in Kyoto on Friday, and announced that 27 of the 33 victims injured in the fire at the company's Studio 1 building have returned to work. Hatta stated during the conference, "until July 18, Person A, Person B, and Person C were all at the company. And suddenly, those people all passed away. It's incredibly tough mentally." He added, "Many staff are still feeling extremely stressed. The staff are talking and supporting one another while dealing with starting work again. We are working with medical institutions to provide psychological care." Hatta stated that the number of people who retired from the company after the incident is very few. "My heart really aches. I have offered support to the bereaved families of the victims for these three months," Hideaki Hatta told a press conference in Kyoto. Hatta expressed his gratitude for all the messages from everyone around the world such as the "Pray for KyoAni" and "hang in there" messages, as well as all the donations the company has received. The city of Kyoto announced on Thursday that the bank account accepting donations on behalf of the company has reached 2,915,460,000 yen (about US$26.8 million). Hatta also talked about work on the delayed Violet Evergarden film, and the upcoming Free! film slated to premiere next summer. He stated that the company is working first on getting Violet Evergarden into theaters after April 2020. Then while working on that, the company is also looking at the situation for what will come afterward. Violet Evergarden was originally slated to open on January 10, but Kyoto Animation announced on September 6 that the film is delayed. On July 18, a devastating fire broke out at Kyoto Animation's Studio 1 building. A total of 70 people were inside the building at the time. The fire killed 36 people, and injured 33 others. In addition to those victims, a man in his 40s on his way to work in the area suffered minor injuries from smoke inhalation. Kyoto Prefectural Police have apprehended a 41-year-old man who allegedly used gasoline to start the fire, and they are investigating the case as arson. Police have yet to arrest the man as he is still in the hospital recovering from his injuries from the fire. The man is now undergoing rehabilitation and is starting to walk and talk. Kyoto Animation plans to host a memorial event for the general public on November 3-4 in Kyoto, although the company has yet to announce specific details for the event. The company held a private mourning event in late September for bereaved families, employees, and injured victims. Around 250 people attended the event. -------------------------- Helt fantastiska summor de fått in som donationer! 🙏❤️ Över 260 miljoner kronor!!! Härligt att se att de drabbade börjat jobba igen. Det visar ju på att de är på väg tillbaka till ett liv igen så smått men det lär ta lång tid att läka skulle jag tro.
  8. 3 poäng
    Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet: Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen! "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock! Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.
  9. 2 poäng
    Just ja, det kommer ju mera ju kallare det blir... Det faktum att MHA inte syns till här gör mig lite orolig dock. Och Azur Lane "fortsätter" för att de tydligen väntar med det sista avsnittet i januari? Jag vet inte.
  10. 2 poäng
    Det är de som jag kommer att följa, av de som jag hunnit “recensera” – och nu har jag hunnit lite fler! Ishuzoku Reviewers: En fantasyvärld där alla möjliga fantasyarter möts – särskilt i bordellkvarteren. En människa och en alv börjar recensera sex med olika arter, med gästande medrecensenter, däribland en (hermafroditisk) ängel. Inte mycket till handling, men allt den vill vara är en munter fantasysexkomedi som använder klyscharterna från modern animangafantasy, vilket den gör galant. Glada färger och gullig design, ett lättsamt tempo, etc. Det blir dock väldigt objektifierande: de prostituerade är mer som produkter än som karaktärer eller ens individer. Å andra sidan har de faktiska karaktärerna inte heller så mycket karaktär. Det närmaste man kommer en "konflikt" är ängeln som håller sin biologi hemlig för de andra recensenterna, och fågelkvinnan i tavernan som ogillar herrskapet för deras kåthet och ofinkänslighet, men gillar dem för att de faktiskt inte är dåliga personer. Av någon anledning är öppningslåten en In the Navy-inspirerad visa. 6/10, kommer att följa. Magia Record: Mahō Shōjo Madoka Magica Gaiden: “Sidohistoria” endast för de som redan sett Madoka Magica. Iroha är en häxbekämpande magisk flicka i en japansk stad med en bortglömd uppfylld önskning. Något fattas i hennes liv, men hon vet inte vad. En annan magisk flicka i samma stad berättar om ett rykte och en dröm: något kallar dem till staden Kamihama, där magiska flickor ska kunna finna räddning. En häxa tar dem båda i en strid ända till Kamihama, där en befintlig magisk flicka skickar hem dem med en varning: där finns ingen räddning, och ingen Kyubey. Den natten minns Iroha sin önskning: bota lillasyster Uis sjukdom, en lillasyster hon inte ens kunde minnas att hon hade. Å ena sidan är det en (jämfört med originalet) konventionell berättelse: det är omisskänligen Madoka Magica och Shaft, med samma sorts design och arkitekturintresse och östeuropainspirerade kollageanimation, men de nya regissörerna har en mindre excentrisk berättarstil - fastän de är skaparna av originalets unika, minnesvärda häxscener. Å andra sidan känns det som en berättelse som inte behövdes, och som inte tillför något nytt, särskilt i och med att den just följer gamla stilmönster fast något tamare. Men, igen, det är goda stilmönster, och konstruktionen är god. 7/10, kommer att följa. Natsunagu: En universitetstjej får ett meddelande av en gammal onlinespelkompis: "jag vill träffas". Men innan hon hinner svara så läggs onlinespelet ner. Därför åker hon till Kumamoto för att hitta sin vän. Kortavsnittsanime (4 minuter per avsnitt) med lite skissig, pastellfärgad stil, god fart, och debutantlåtande röstskådis. Märklig fjärdeväggenbrytande replik när hon säger "eller hur?" åt kameran; inte den sortens anime i övrigt. Ingen aning om det är yuriromantik (om onlinekompisen också är tjej), eller straightromantik, eller om det är en turistanime om att skåda Kumamoto-prefekturen. 6/10, kommer att följa. Itai no wa Iya nano de Bōgyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu (“Jag gillar inte smärta så jag tänker maxa mitt försvar”): Kaede blir pressad av sin kompis, gamern Risa, att spela ett VRMMORPG, dock utan Risas hjälp. Hon väljer sköldkaraktärsklassen och börjar specialisera sig på försvar, för att hon "inte gillar smärta". Kaedes unika spelstil ger henne fort förmågor som gör henne uppmärksammad utan att veta om det. Hon träffar glatt nya vänner och går glatt på soloäventyr och får glatt en unik rustning. Vid första anblicken såg det ut som en sliten moéblobhistoria med enbart falsettröster, pojkar förbjudna, men det blev en lite roligare historia, som en Sword Art Online där inget går snett. Kaede talar förvisso med moéröst, men hon är medryckande glad och aktiv. Hennes försvarsstil för serien snabbt till "cheat"-territorium: en obalanserad styrka som inte tillför något slags spänning, men som kan ge lite kul reaktioner i form av överraskning och förstummelse av andra karaktärer. D.v.s. en lockelse är väntan att se vad andra kommer att säga om Kaedes bedrifter och upptåg. 6/10, kommer att följa (så länge jag känner för det).
  11. 2 poäng
    Gaiden, eller nåt, smått inspirerad av en sak @doppler skrev på IRC.
  12. 2 poäng
    Ett par slag för saken: Det är typ samma hjältemusik som Boku no Hero Academia (samma kompositör); som nån på Youtube skrev, “are they playing volleyball or saving the world?”. Matcherna är så spännande! Dels det här att man förstås redan sett huvudpersonerna träna och kämpa mot motgångar så att man hejar för dem, men själva matcherna tar till alla de rätta knepen: variabel tid (slow motion där det behövs), en kraftbalans som antingen går fram och tillbaka eller ger en David-och-Goliat-känsla, motståndarlag som man hejar emot tills de humaniseras mitt i matchen genom tillbakablickar, musiken som klipps i klimax så att till och med hjärtat stannar för att hålla andan… och toppklassanimation. Med risk för att gå till överdrift känns de bästa matcherna i Haikyū lika spännande som de bästa striderna i Boku no Hero Academia! Fast, förstås, Haikyū har inte All Might.
  13. 2 poäng
    Jag tittar mest på Crunchyroll men också på Wakanim Några känslofulla avsnitt /scener från detta årtiondet: Smärta: Det där ReZero-avsnittet när, ehh.. allting verkade gå emot Subaru... kommer inte ihåg så mycket mer än att det gjorde ont att titta på. Sorgligt: Avsnitt 24 av K-On säsong 2, avskedssången. Det händer sällan att anime får mig att gråta men detta är en av gångerna jag kommer ihåg det hände. Gulligt: Tror ni att man kan få en överdos av gullighet? Det är den enda förklaringen jag har till att avslutningssången för säsong 2 av Is the order a rabbit fick tårarna att börja rinna första gången jag såg det.
  14. 2 poäng
    Under 2010-talet kom det ut (= släpptes eller började sändas) strax under 4200 animeverk, inklusive pornografi. Utan pornografi: kring 3700. Nästan 600 filmer, fler än 900 OVA-serier och -filmer, och nästan 1900 TV-serier, med tillsammans omkring 38 000 TV-avsnitt. Resterande är sådant som musikvideor, TV-specialer, och webbisar. Jag har sett strax fler än 500 stycken. Jag har fler än 1000 från 2010-talet som jag skulle vilja se någon gång. Jag har funderat, och funderat, och funderat, och fått ner min topp 10 favoriter-lista till dessa, i bokstavsordning: Blood Blockade Battlefront (med uppföljare): privat insatsstyrka i ett demoniskt invaderat New York. Rasande cool, “stylish”, komisk, fantasirik och känslosam, och fantastisk animation. Fate/Zero (med uppföljare): hemlig magikerdödsturnering i japansk småstad. Pompös och pratig, men välgjord och spännande och intressant. Golden Kamuy (med uppföljare): guldjakt i japanska nordens 1910-tal. En otroligt bisarr och underhållande blandning av blasébehandlat brutalt våld, knaskomedi, och kulturutbyte med ainu-folket. Gundam Unicorn: nya konflikter som bara kan lösas med en Gundam. En fantastisk “bookend” för universalseklet, en berättelse som ger ett nytt perspektiv på allt tidigare Gundam, och bäddar för en ny framtid, med lysande lyssningsvärt soundtrack och 2D-mechaanimation i referensklass. Haikyū (med uppföljare): volleybollsportanime. Toppenanimation och olidligt spännande matcher! Mawaru Penguindrum: tre syskon, övernaturliga pingviner, och en mystisk sekt. Regidriven symbolisk saga som bara Kunihiko Ikuhara kan göra. My Hero Academia (med uppföljare): en kraftlös pojkes väg mot att bli superhjälte. En något standardmässig berättelse som lyfts av en skicklig produktion som vet precis var den ska lägga krutet, resulterande i en del otroligt starka (ha ha) partier. One Punch Man: anspråkslös superhjälte kämpar mot supermonster och tristess. Komisk finurlighet i monster och hjältar, och testosteronpumpande öppningslåt, förvisso, men animationen är absolut världsklass. Shirobako: vad som händer bakom kulisserna i produktionen av anime. Som animefan fångade den mitt intresse med sina löst verklighetsbaserade berättelser och karaktärer, men den fångade även min kärlek till detta medium. Tatami Galaxy: en universitetsstudents våndor över ~det perfekta universitetslivet~. Rolig, smart, expressiv, och väldigt tänkvärd. Måste jag plocka ut en enda över alla andra skulle jag nog välja Shirobako. Jag har inte kunnat placera Evangelion: Q i närheten av någon lista; min relation till filmen är för komplicerad.
  15. 2 poäng
    Mest bortglömda: Vissa kommer nog skämtsamt att säga säsong 2 av No Game No Life, men det som jag först tänker på är Horizon in the Middle of Nowhere just för att den fick en säsong 2 men inget mer. Ett ganska stort upplägg bara för att lägga det åt sidan till novellerna. Mangavis är nog Lucky Star en stark utmanare då vi fortfarande väntar på bok nio och tio. En unik kategori borde kanske vara Mest överskattade: En serie som kanske blev stor i början men ju längre den höll på desto mer känns den överskattad. Och här känns det lite som att One Punch Man och Attack on Titan lätt kan fastna här. Nu vet jag inte om samma gäller för mangan dock. Apropå din rubrik om "dessa kom ut under 10-talet" så känns det som att My Hero Academia ligger högt i kurs. Visst, den är en briljant serie, men det känns också som att shounen- serier har det enklare att fastna inom mainstream såväl som i "våra" kretsar.
  16. 2 poäng
    Vad är Code Vein? För så länge sedan som 2009 kom en liten smygsuccé i form av Demon's Souls. Låter bekant? Det borde det göra, för det var föregångaren till Dark Souls, spelet som som skapade Soulslike- trenden och alla memes med "Git Gud". Efter det så kom flera olika spel i genren med olika tagningar på grundkonceptet. Bloodborne visade en mörkare tagning på 1800- talets Viktorianska era medan The Surge handlade om en dystopisk framtid där människoaugmentering och robotar krigade sinsemellan. Sen så lekte Nioh och Sekiro med olika japanska mytologier och samurajer. Namco Bandai, utgivarna bakom Dark Souls, tyckte ändå att det fattades något: vampyrer och anime! Och där är vi nu, helt enkelt... Story I en dystopisk framtid är människan nästan helt utrotad och ur dess aska reser sig Revenants: vampyrer som uppstår från människor bärandes en parasit. Självfallet så krävs människoblod för att Revenants ska överleva, för utan blod förvanldas dom till själlösa monster som kallas the Lost. Revenants var en form av vapenexperiment som slogs mot drottningen bakom the Lost. När hon besegrades skapades en kedjereaktion där en tjock dimma nu skär av vad som är kvar av samhället med resten av omvärlden och luften torkar ut ens blodreserver extremt fort om man inte använder en gasmask. Du vaknar upp utan minne av vad som hände innan du dog och en kvinna i vitt vägleder dig till en uttorkad blodkälla, en källa som du av någon oförklarlig anledning kan få att blomstra igen. Som den unika snöflinga i denna uppochnervända värld måste du utforska din unika gåva innan resten av världen dukar under av blodförlust och allt som lämnas kvar är the Lost. Gameplay Code Vein är exakt vad du förväntar dig från ett Soulslike: Slå ihjäl fienden utan att ta för mycket stryk från dom, rulla runt och spara din stamina, använd "estus" för att heala dig, vila och uppgradera dig vid "bonfires", plocka upp dina själar var du senast dog etcetera. Utöver temat finns det kanske inte mycket som skiljer sig, men en sak som sticker ut är Blood Code. Principen är att ditt blod väljer ditt öde, vilket översätts till "eftersom du är spelaren och den utvalde kan du nu välja vilken klass du vill spela som". Här kan man välja fritt och byta i farten din specialitet. De tre man startar med är den klassiska hacka-och-slå- krigaren som gillar att vara i ansiktet på motståndaren, supportklassen ranger som gillar snabbare attacker och räckvidden från skjutvapnen och en magikerklass som prioriterar just användandet av formler. Eftersom du är en vampyr så används självfallet blod i dina formler och har då en mekanik för att kunna återställa lite av det. En "Drain attack" kan utföras genom att helt enkelt attackera en motståndare bakifrån eller hålla i A-knappen på kontrollen och sen slunga iväg en förödande attack med RB (X och R1 på Playstation). Den är väldigt svår att landa och kräver uppladdning dock, så var försiktigt med när du använder den. Du har även tillgång till en AI- partner under spelets gång. Den kan hjälpa dig att slåss och även återuppliva dig om du dör, upp till ett begränsat antal gånger. Detta kan hjälpa nyare spelare i genren lite på traven och inte vara lika bestraffande som andra spel i serien. En effektiv taktik i början är att vara aggressiv mot mindre fiender och att inte springa för mycket. Spara din stamina till de lite större monstrens tunga sving eller om någon anfaller från håll, och försök att komma runt bakifrån när de laddar sina attacker för att enklare ta ner dom. Det finns möjlighet att blocka och även en direktparering, men hittills är det mest effektivt att rulla och helt enkelt undvika att bli träffad. Likt föregångarna i genren så finns det möjlighet till multiplayer, så jag bjöd in vår lokala Dark Souls- mästare Klona som försökskanin i detta. När man söker efter en partner via Dark Souls så kan man inte bjuda någon direkt utan man måste söka via ett nätverk av alla som söker efter en partner. Ingen lobby, ingen privat inbjudan, utan söka i molnet efter förhoppningsvis din kompis (källa: Klona). Code Vein löste detta genom att du och din partner skriver ett gemensamt lösenord och då kopplas ni två ihop med varandra. Det är dock det enda framsteget när man kör online. När man kör tillsammans kan bara hosten plocka byten och få sina framsteg sparade. Så exempelvis när jag hostade från senaste sparpunkten fram till en boss så var Klona tvungen att göra om den biten i sitt egna spel senare, för den sparades inte för hans genomspel. Sen så blir man automatiskt kickad om du dör som gäst, om hosten dör eller om man besegrar en boss. Lite bakåtsträvande i den kooperativa delen som verkar vara ett dilemma i genren överlag. I karaktärsskaparen finns det dock gott om möjligheter. Väldigt mycket går att ändra och de mesta kan även ändras under spelets gång. Sen så låser du upp mer kläder och tillbehör ju längre in man kommer. Man kan göra klassiska animé karaktärer med exempelvis heterokromi och såna där extremt unika ögonbryn som Mugi i K-on har. Det kan dock kännas som mindre urval än man lovats innan man kommer till accessoarerna, där magin händer. Det är där som alla unika tillbehör och hattar kommer i spel. Det är också här som man kan göra så mycket med hårförlängningar. Det slutade med att jag gjorde min egna skruvkorksblondin med många ringlets i håret. Åh så vackert! Grafik Namco Bandai spottar ut spel med cellshadad grafik för att maximera animé känslan, och det märks även här. Karaktärsmässigt påminns jag av min tid med Sword Art Online: Fatal Bullet som hade imponerande ansiktsanimation. Code Vein är dock ett Soulslike i en dystopisk framtid, så det är därför lite mer livlöst i färgpaletten. Mycket grått och svart blandat med neonrött för den där vampyreffekten. Animationerna och de unika bossarna och karaktärerna (din egna avatar inräknad) är väl gjorda, men de vanliga packet av lågnivå monster känns väldigt enformigt och att det kommer återanvändas ganska friskt. The Lost ger en vibb av desperation och äckel och speciellt imponerande när de större unika monstren kommer i fas. Miljön är tyvärr ganska tom och grå då man mestadels vandrar runt i grottsystem och stadsruiner utan något grönt eller levande runtomkring sig. Ljud Eftersom temat är vampyrer så verkar det som att man automatiskt vill ha med så mycket orglar i sina stycken. Personligen känns det väldigt cheesy, men det finns några effektiva låtar med vanligt piano och stråkar blandat emellan dessa. Sen så är slagsmålsmusiken riktigt pampig när det händer mycket på en och samma gång. De dyker tyvärr inte upp så ofta då du bemöts till större delen av vindens sus genom det sargade landskapet. The Lost påminner lite om hur goblins i Goblin Slayer låter, men med tanke på hur dom ser ut är det kanske förståeligt. Vapnen däremot låter finemang och varje gång man svingar det påminns man om liknande slagsmålsscener från någon shonen- serie. När det stöter mot kött så är det mycket blod och smask i kollisionen. Inte så verklighetstroget, men ändå ett ganska bra ljud att höra när man hackar någon i småslamsor. Sammanfattning Dark Souls the Animé. Här finns utmaning, fin karaktärsdesign och en bättre story än Twilight. Rekommenderas dock ej för multiplayer. Däremot det bästa som kan sägas är att Klona tycker om det, och om inte det övertygar en så gör nog det faktum att man kan ge sin karaktär skurvkorkar! Omdöme: Git Gud/10
  17. 2 poäng
    (Flyttad till egen tråd då det inte handlade om etymologi, alltså ordens ursprung/utveckling.) Jodå, det stämmer! Lite som att säga till ett barn "vill du ha en godis, lilla Ida?" (Ida-chan), till en skolkamrat "hänger du med på McD, unge Nyström?" (Nyström-kun), till en kund "mitt ödmjuka jag önskar att allt är belåtenhet, ärade gäst" (okyaku-sama). Kinesiska och koreanska har liknande hederstitlar, och säkert andra öst-/sydöstasiatiska språk också. (Det kan märkas ett släktskap, t.ex. japanska "kôhai"/"sempai" och mandarinkinesiska "hòu bèi"/"xiān bèi".) Japanska har sätt att uttrycka artighet, respektfullhet, ödmjukhet, och formalitet. Komplicerade grejer. Koreanska verkar också ganska komplicerat med sju nivåer som varierar i artighet och formalitet, och några komplikationer med hederstitlar som inte japanskan har (t.ex. ordet för "storebror"/"storasyster" är olika beroende på om talaren är man eller kvinna). Red.: https://en.wikipedia.org/wiki/Honorific_speech_in_Japanese
  18. 2 poäng
    Ta fram näsdukarna... De kommer behövas. KyoAni har haft en offentlig minnesstund för offren nu häromdagen. En del av er har kanske redan uppmärksammat detta men jag länkar till en artikel om det här för er som inte sett det än. Jag hade nog gärna varit där jag med, för den här händelsen tog hårt även på mig på ett sätt jag inte trodde. Men det visar bara på vilket inflytande KyoAni och deras verk har haft på mig och många andra med skulle jag tro. Hoppas nu de kan gå vidare och låta detta stärka dem än mer. https://www.animenewsnetwork.com/interest/2019-11-07/fans-gather-and-mourn-together-at-kyoto-animation-memorial-event/.153034 We held "Kyoto Animation Co.,Ltd. The ceremony of Farewell and Taking over the Will" without mishap on November 3rd-4th. We appreciate that all attendants cooperated making calm space. Your tears that you grieved for our friends and colleagues were with us, and healed our feeling of loss. The kind messages and support from all over the world have reached us, and have been a big help for us to move forward once again. Our grief that we lost many of our friends and colleagues with bright future will not go away, but the love and passion for our works, and sure breath that existed there, are firmly engraved in us and shall continue to live. We will continue to create animation for all over the world that help people have dreams, hopes, and impress them. Please continue to watch over us. November 5th, 2019 Kyoto Animation Co.,Ltd.
  19. 2 poäng
    Jag har döpt om dem. De flesta avsnitt har haft en avsnittsbeteckning i namnet, men ibland på ett sätt som, som sagt, inte gjort dem teckentabellmässigt sorterbara. Ex: Animeradion avs. 1.m4a Animeradion-72.mp3 Animeradion-74.mp3 Animeradion-julspecial-avs.-73.mp3 Animéradion avs. 10.m4a Animéradion avs. 20.m4a animeradion-avs.-2.mp3 animeradion-avs.-9.mp3 podcast-2.mp4 (avsnitt 0, förf.anm.) Så jag gav dem som synes i torrentfilen namn enligt “Animeradion-nn.m4a” (eller “.mp3” där ingen m4a kom ut) där nn står för numret. Sorterbart i Windows så väl som i Unix.
  20. 2 poäng
    Jag är nog inte rätt person att svara här, eftersom jag (vad gäller OPM) i första hand är mangaläsare vilket gör att min upplevelse av storyn är mer flytande och utspridd (senaste animeavsnittet täckte material som kom ut februari till maj 2017), men jag tror att det beror lite på hur man ser det. För liksom, vad är One Punch Man egentligen? Är det främst en skämtserie? Det är fullt med knasiga hjältar och monster och missförståndskomik och repliker typ “jag åt så mycket krabba att jag blev ett krabbmonster”. Är det främst en “rule of cool”-actionserie? Vår hjälte kan bita sönder svärd, slå så hårt att molnen delas över en fjärdedel av planeten, och ta sig från månen genom att hoppa. I mangaversionen känns det också som att formatet i sig är en stor del av “innehållet”; det är inte bara presentation av ett material, utan man skulle nog till och med kunna argumentera att storyn är en “ursäkt” för teckningarna (serien är webbpublicerad, så Murata har experimenterat: olika kapitellängd (från 13 sidor till 140+(!) sidor), varierade publiceringsmellanrum, uppdaterade kapitel, vackert färgade sidor, animationsefterliknande uppslag, faktiskt animerade uppslag, etc.). Vad gäller drama har jag nog aldrig riktigt känt att det varit en djup del av berättelsen. Det är onekligen där, som när Körkortslösa ryttaren slåss mot Havskungen, men i och med huvudpersonen (han bryr sig inte om hot, så varför ska vi?) framstår det för mig mer som ett upplägg inför en punchline (ha ha) som går ut på att förlösa spänningen på ett fånigt anti-dramatiskt sätt. Om man liknar det med bågskytte är det som att bågen spänns, och spänns, och spänns, och man bara förväntar sig allt mer att pilen ska avlossas (som i vanliga berättelser), men istället så brister strängen, varenda gång, och det är just den (ovanliga) spänningslösningen i sig som är skämtet. Vare sig det är komedi eller action eller bildkonst eller drama så förekommer förstås tematiska idéer om hjältar och hjältemod och möda och motstånd – och negativa känslor som apati och depression. Vi får se starka superhjältar, småflicksuperhjältar, feta superhjältar, svarta, vita, unga, excentriska, hemlighetsfulla, traditionella hjältar och superhjältar. Hjältemod och bristen därav exemplifieras gång på gång i serien: jämför Körkortslösa ryttaren som står upp mot Havskungen, och King som flyr från maskingud G4. Saitama visar också ett annat hjälteideal: den som utför sina hjältedåd utan uppskattning… men Saitama bryr sig heller inte om något i sin lowkey-depression typ dystymi. Jag tycker att OPM2 ändå fortsätter ganska väl på i stort sett alla punkter. Saitamas kontaktnät utvidgas (isolation i en ödelagd stad kan ju inte göra hans sinnestillstånd bättre). Hjältemod och feghet exemplifieras. Hjältar sätts i kontrast med den nya karaktären som vill vara en skurk. Coola strider fortsätter: laservapen, telepati, superkampsport, superninjakonster, supermonster. Och den är fortfarande komisk. Jag kan förvisso förstå att det känns för mycket med alla strider på sistone, men undrar om det inte också är meningen lite; det ska väl vara kaotiskt i och med att Monsterassociationen anfaller överallt samtidigt. Fast det hade nog kunnat göras bättre, kanske lite rappare. Själv känner jag också att kampsportsturneringen tog lite för mycket plats i förhållande till vad den bidrog med: lite Saitama-komik (klumpigt dold identitet) och -psykologi (letar efter något att känna för), lite action, lite hotbildsstegring (trissa upp styrkor och visa monster som står även över det), ett litet utlägg om hjältar (kring Suiryū, stark som en hjälte men utan minsta hjälteådra). Den biten hade gott kunnat halveras; hela “Boros-sagan” är ju bara tre avsnitt, medan vi redan lagt fem avsnitt på kampsportsturneringen. (Hela “Garō och Monsterassociationen-sagan” i helhet är för övrigt en god halva av hela originalstoryn hittills, och ännu mer av Muratas manga.) Fast samtidigt har det inte varit helt överdrivet, den har egentligen bara varit typ mindre än 50 % av speltiden sedan den började, och fem avsnitt har sänts på fem veckor. Som mangaläsare så varade den i 18 månader, så jag har inte särskilt starka klagomål. 🙂
  21. 2 poäng
    Skillnaden i mina ögon: första serien var sådan att den egentligen såg ganska enkel ut i stillbilder: strecken var per standard genomsnittliga – inte ojämna eller tjocka eller tonande – och färgerna låg i enfärgade fält. Exempel: Bild 1. Det var förvisso bra, stundvis väldigt invecklade teckningar (se bild 2), men det var ju främst i rörelse som den verkligen briljerade: frenetisk, expressiv (se bild 3) animation. Tyngd, rörelse, animerade bakgrunder, fantastiska effekter. Vad jag fått för mig är att alla seriens stjärnanimatörer i princip kunnat rekryteras av regissören på ett personligt plan, typ för vänskap eller inkrävda gentjänster. Problemet brukar inte vara pengar (jag tror inte att stjärnanimatörer får särskilt mycket mer i lön/arvode), utan snarare att de är fullbokade; det produceras ju väldigt mycket anime. Bild 2. Bild 3. Jag får liksom känslan av att gänget bakom uppföljaren (första seriens regissör var upptagen med Boogiepop Phantom) visste att de inte kunde frammana samma animationsprestation, så de “maskerar” lite med en annan stil och olika effekter. Den (för mig) mest synliga skillnaden i One Punch Man 2 är färgläggningen. Istället för enhetliga färgområden kör de stenhårt på färggradienter (mjuka övergångar) inom färgområden, som i bild 4. Det hade föregångaren också, men sällan. OPM2 gör det konsekvent. Bild 4. Också märkbart är linjerna. Jämför bild 5 och bild 1; OPM2 har mer skissartade, tunna linjer. Bild 5. En annan sak som OPM2 gör är att simulera rörelse genom kameraeffekter. Exempelvis skakar de kameran. Det gjorde OPM också, men då för att visa vibrationer och explosioner och fart, men i OPM2 kan de göra det i stunder där inget rör sig. Det känns ibland som att de vill simulera handhållen kamera eller, mer cyniskt, som att de vill få tittaren att inte tänka på att inget rör sig. Andra effekter är suddighet (bild 6) och fartlinjer (bild 7) och andra trick som mindre storslagna animeserier kan dra till. (Den kör till och med “blending” av bilder (bild 8), men om det är med flit är jag inte säker på.) Bild 6. Bild 7. Bild 8. Därmed inte sagt att OPM2 aldrig ser bra ut, för det kan den visst göra. Ibland.
  22. 1 poäng
    Ett litet sidoprojekt jag försökt få igång här på forumet, och det verkar som att det blir av. Yatta! Denna podcast är "av communityt, för communityt" halvseriös podcast där vi pratar ut om våran gemensamma nämnare, kinesiska tecknade serier. I en livesändning via Twitch pratar jag och en handfull andra intresserade forummedlemmar via Discord om ett tema i en till två timmar drygt. Denna tråd är till för att samla datum för sändningar, vad för teman och deltagare som gäller och länkar till VoDs om ni inte hinner till livesändningen (om flera önskar sig en mp3-variant kan vi även göra det tillgängligt). Utöver detta kommer denna tråd även fungera som feedback med medlemmar. Önskas ett speciellt tema, vill ni delta i en sändning eller vill ni ge feedback på vad som var bra och mindre bra, skriv det här så lyssnar vi! Låt oss göra detta till den bästa (icke-officiella) podcasten forumet har sett någonsin! YouTube Playlist: SoundCloud Playlist+Download: Google Drive: https://drive.google.com/drive/folders/1C6S5j1g4G9yEK7cxpiecQ1JxFpCR76eI?usp=sharing
  23. 1 poäng
    Koi Suru Asteroid: Mira lovade som barn att upptäcka en asteroid och namnge efter pojken Ao. I astronomi-och-geologiklubben i gymnasiet träffar hon åter Ao, som var tjej, och de blir vänner igen, sammanbundna av sitt löfte. Tunn yuri-Kirara-moéanime med svaga karaktärer. Ao är okej, söt med lite sociala huvudbry som dock verkar bli överstökade snabbt (istället för något att övervinna under seriens gång). Konservativ, kompetent berättarstil, men långsam och utan utbrytande ambitioner. Någon handfull mer intressanta klipp. God produktionsmedelnivå; inte imponerande high-effort, men heller aldrig kvalitetstapp. 6/10, kommer inte att följa. Eizouken ni wa Te o Dasu na: En äventyrsanimeälskande tjej träffar en tjej som vill bli animatör; tillsammans med en tredje vän bestämmer de sig för att bilda en klubb för att göra anime. Av titeln ("håll tassarna borta från Filmstudie[klubben]!") att döma kommer de att möta motstånd. "[Konstform] om att göra [konstform]" känns lite cliché och storyn erbjuder inte mycket i första avsnittet, men det är en underhållande miljö, med gångar och genvägar och konstigheter, som speglar äventyrslusten och ger en unik karaktär. Bra konstruktion och hantverk, med två utstickande tappa-sig-i-fantasin-sättstycken, en med blyerts- och en med konceptbildtema. 7/10, kommer att följa. Somali to Mori no Kamisama: En skogsgolem i en värld av (civiliserade) människoätande monster hittar en liten människoflicka, Somali, som han tar på en resa för att hitta andra människor. I första avsnittet kommer de till en stad där Somali springer iväg efter en katt och nästan blir avslöjad som människa. Känns delvis som missad potential, delvis som överskattning av sitt material. Serien vill uppenbarligen vara ett rörande, finkänsligt långsamt äventyrsdrama med adoptivrelation i fokus, och åtminstone musiken lever upp till målsättningen, men serien förlitar sig för mycket på själva idén. Relationen bör börja osäker och bli starkare, men här är den ointressant: golem är självförklarat okännande, och flickan tyr sig till golem direkt ("pappa!") och springer mest omkring med ett leende istället för att uppvisa något slags kluvenhet. (T.ex. Alice & Zōroku var mycket bättre: en surgubbe och en trotsig flicka!) Alternativt hade den kunnat vara "en magisk resa i en fantastisk värld", typ Mushishi, men fantasymiljön känns inte särskilt slående, varken i design eller hantverk, och monsterstaden är tråkigt "människostad fast monster". 5/10, kommer inte att följa. Murenase! Seton Gakuen: I en värld där alla djurarter är intelligenta, men socialt separerade enligt arter, börjar Jin i gymnasiet som ensam människohanne. Fast han avskyr djur råkar han "tämja" lilla vargflickan Ranka som vill ha honom i sin flock som hon vill starta för att bli vän med alla möjliga djur. Efter att p.g.a. sin rättvisekänsla ha räddat henne mer än en gång får hon gå med matlagningsklubben som Jin startar med människohonan Hitomi. En komediserie med låga ambitioner: humor och söta flickor. Världsuppbyggnaden brakar samman så fort man tänker på det: alla honor har mänsklig anatomi, d.v.s. är tjejer med djuröron och svans, medan hanar är djuren i naturlig skala och anatomi. Det går inte att ge en rimlig diegetisk (alltså "in-world") förklaring till det, och det blir distraherande uppenbart vad målsättningen är: att visa söta tjejer att glo på utan att behöva visa människoliknande killar att känna rivalitet mot. Inget komiskt guld, men originalmangan har en del bra tillfällen, och den är lyckad med kawaiikos med bra rollsättning. Slutvinjetten, "Vargblues" av Ranka, är kul. 6/10, kommer att följa åtminstone lite till. Pet: Ett autistiskt barn visar sig vara en empat/tankeskrivare. Åratal senare: en reggae-typ som driver bar/café har skumma affärer med en skum typ, men reggae-killen ser den skumma typen ha ihjäl reggae-killens polare, varpå reggae-killen får konstiga visioner. Det visar sig att de två killar som hyr rum ovan baren är tankeskrivare och jobbar med den skumma typen, och får reggae-killen att glömma allt. Något slags anti-deckare med BL-vibbar; kompetent gjort i "vuxen stil", men inget att hänga hatten i i första avsnittet, bara ett lösryckt "fall" som inte väcker något intresse. 6/10, kommer inte att följa. Plunderer: I en fantasyvärld där människor på sina kroppar har räknare som räknar något unikt, siffror som när de når 0 leder till att människan dras av skugghänder till "Avgrunden", letar en föräldralös okunnig flicka Hina efter "Äss", forna krigshjältar. I första avsnittet kommer hon till en liten stad där ett Äss ska finnas, men hittar endast en matvagnskvinna som förklarar världen för henne, en noh-maskprydd usling Licht som tafsar och ofredar henne, och en skurkaktig soldat som försöker ha ihjäl henne och stjäla hennes siffror. Licht kommer dock och räddar henne, eftersom han är ett Äss. Serien verkar tro att siffergimmicken i sig är så stark att den kan bära resten, men det kan den inte. Den är så illa införlivad att karaktärerna måste förklara den på det klumpigaste sättet, och vad man säger är bara ytliga spelregler som gör att det känns artificiellt och pådyvlat: det känns inte som att siffrorna har någon diegetisk motivation. Bortsett från gimmicken finns inte mycket att hämta. Sett till animation och design hade det kunnat vara en sevärd lättsam shônenäventyrsserie, men starten är en klyscha (t.ex. Seven Deadly Sins där Elizabeth letar en gammal hjälte men hittar en snuskhummer som i strid visar sig vara hjälten Meliodas) och den har en del otrevliga sexualvåldsmotiv: dels Lichts "komiska" övergrepp som förlåts direkt (vilket förvisso också hände Meliodas), dels soldatens försök att ta hennes siffror som hon har djupt på insidan av låret. Licht påminner också lite om Rurōni Kenshin: en krigsveteran tyngd av synder som bär en fånig mask (bildligt för Kenshin, bildligt och bokstavligt för Licht), men Kenshin var inte ett sympatiskt pervo. 4/10, kommer inte att följa. ID: Invaded: En ung man vaknar upp med minnesförlust i ett rum som flyter omkring i en vithet, omgiven av en stad som brutits i tusentals flytande bitar. Han själv bryts i bitar, men drar sig samman och hittar en knivmördad ung kvinna. Han vet det inte, men han är en "mästerdetektiv" som i polisens regi med teknologi (teknobabbel) har dykt ned i en seriemördares undermedvetna. Övervakad av polisens analytiker, utanför systemet, pusslar han i sin situation, tills polisen klurat ut en misstänkt. Men mördaren verkar dra en Hannibal och för iväg den unga nya fältdetektiven (som ser ut som en 13-årig tjej). Storyn känns lite som en "jag vill också göra Psycho-Pass": kriminalare med någon fantasyteknologi i fokus. På ett sätt känns det lite kluvet. Storyn är en thriller, men tonen känns ibland mer som en detektivberättelse som ju annars bör presentera olika misstänkta och fakta och i slutändan ge en lösning som sätter allt känt i nytt ljus (vilket inte denna gör). Det är välproducerat, men på snudd till pretentiöst, och erbjuder inte så mycket att engagera sig i. 7/10, kommer att följa åtminstone lite till. Darwin's Game: Kanames kompis blir mördad en natt; hans sista gärning är att bjuda in Kaname till ett mobilspel, Darwin's Game. Kaname installerar det, och snart blir han jagad av samma mördare, som har osynlighetsförmåga. En annan kompis hjälper honom fly, och Kaname lyckas vinna, men kompisen dör också. Kaname kommer i kontakt med en annan spelare som lovar förklara spelet; hon, en gothloli-blondin, vänder sig snart mot honom och påbörjar ett spel där hon försöker döda honom med sina kontrollerade kedjor-med-spetsar. Han upptäcker sin egen förmåga att skapa föremål i handen, och lyckas överlista och besegra henne. Hon erkänner sig besegrad, och båda överlever. Samtidigt i stan använder en gangster sin förmåga till att utrota yakuzagäng och ta över. Dödsmatchanime är inte en personlig favorit, men det är onekligen en genre med höga insatser, så kan rätt utfört bli åtminstone spännande. Darwin's Game är lite för pratig, men det är åtminstone åt det "naturalistiska" hållet, typ "vad är det som händer" och "jag förstår inte vad du menar". Naturliga reaktioner, men Kaname tar kanske lite för lång tid på sig, dramaturgiskt, för att förstå sin situation. I övrigt gör den ganska rätt. Rimligt attraktiv och lämplig stil, inga problem med action-/thrillerscenerna etc. 7/10, kommer att följa åtminstone lite till.
  24. 1 poäng
  25. 1 poäng
    Det finns massa bra japanska filmer, speciellt gillar jag filmer som handlar om yngre människor! All About Lily Chou-Chou är en riktigt sjukt bra film! En annan film som måste ses, en av mina favoriter, är Okuribito (Departures) och alla Sydkoreanska filmer! My Sassy Girl är grymt bra! Kokuhaku (Confessions) är en film som jag tror många kommer gilla, riktigt skruvad!
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×