Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 05/24/18 inom alla områden

  1. 2 poäng
    Eller hur! Det hade ju kunnat vara ett till lager på berättelsen om han våndades internt över sin spelade ondska, men som det är är det mest “jahopp, människor, ha ha, vem bryr sig”. Det finns alternativ. Jag läste en kort prequel-berättelse om hur deras spelgille fick tag på Nazaricks grav som högkvarter till att börja med (dvs åratal innan animeserien började) och jag tror att det var där som man fick en bättre bild av hur jorden ser ut år 2100-nånting då serien börjar. Det är typ smutsigt och superkapitalistiskt och orättvist. Storföretag utnyttjar folk och förorenar miljön till den grad att ingen kan vistas utomhus utan att använda gasmasker. En karaktär berättar att familjemedlemmar dött i arbetsolycka men att kompensationen var obefintlig och att bolaget inte ens stoppade fabriken, och Momonga själv berättar att hans egen mor arbetade ihjäl sig. Momongas lägenhet är nästan helt tom, VR-internet är det enda han gör som inte är jobb. Men det var några extraberättelser som följde med de japanska Blu-ray-skivorna. Serien hade kunnat integrera sådan information mer och visa att han verkligen inte bryr sig om människor, därför att han kommer från ett riktigt skitsamhälle – det enda som han bryr sig om är vännerna från sitt dataspel (om jag nu förstår honom rätt). Då hade vi förstått hur han kan vara så kall. Hade de velat göra en snäll historia hade de sedan kunnat låta honom lära sig tycka om människor genom goda erfarenheter i den nya världen, men oavsett så hade de kunnat bygga upp honom som karaktär mer. Ett annat alternativ kommer från en annan isekai-dataspelshistoria vars mangaversion jag följer, En vild slutboss uppenbarar sig. Den handlar om en MMORPG-gamer som blev mäktig i dataspelet tillsammans med några onlinekompisar, men han bestämde sig för att sluta spela, och då valde gruppen att göra det till ett litet “event” där hans karaktär, kvinnliga ängeln Ruphas, blev förrådd av de andra. En tid senare sugs han in i spelet och hamnar i sin dataspelskaraktär Ruphas kropp, av olycka “återuppväckt” i en magisk ritual 200 år efter “förräderiet”. Mysterier uppstår: datorstyrda supportkaraktärer har fått liv (som i Overlord), saker verkar mycket mer ifyllda än i spelet, och karaktärerna tillhörande de kompisar som han spelade med förut verkar inte vara desamma. En delvis intressant infallsvinkel är att gränsen mellan Ruphas och dataspelaren bakom Ruphas börjar suddas ut. I början handlar det om att rollspela som i Overlord, men beteendet kommer allt mer självklart, och h@n börjar minnas Ruphas “backstory” som ju inte borde finnas. (Risken är förstås att om han blir Ruphas helt och hållet och utan särskilda konsekvenser så var det ju helt meningslöst att göra det som en “gamer fast i dataspelet fast på riktigt”-berättelse, då hade de kunnat göra en ren fantasy. Det ligger något i att de flesta isekai-berättelser hade kunnat skrivas om utan isekai, som @Truly påpekade på Discord.) Ainz hade kunnat ha en liknande grej på gång, där hans mänskliga och medmänskliga inre jag håller på att tas över av ett människoföraktande Undead-yttre. Det är bara två förslag, och det finns ju andra grejer som de hade kunnat göra. Något bör de då göra.
  2. 2 poäng
    Tjena, tjena! Efter att ha varit inne på Discord-servern en tid nu tänkte jag att det hade varit bra läge att presentera mig själv lite djupare på forumet. Måste bara först nämna att det var väldigt länge sedan jag senast använde mig av ett forum, får lite tidigt 2000-tals nostalgi haha. Jag är en 21-årig aspirerande fullstack-utvecklare som i år avslutade sina studier och nu letar efter nytt ämbete. Anime och manga är något som ligger varmt i hjärtat, lite som en trogen kompanjon som följt en genom livets stunder och motgångar. Jag blev introducerad till anime genom Selector Infected WIXOSS, fastnade för det efter att ha sett Puella Magi Madoka Magica (stackars Homura!), och därefter har det bara fortsatt. Är lite av en allätare och gillar allt från shonenfyllda serier såsom My Hero Academia (JoJo för finsmakarna 😉) till romanser som Toradora och även serier som får en att tänka efter, ex. Paranoia Agent. För tillfället är jag förtjust i saker som berör människopsyket, saker som behandlar hur folk växer upp och varför de utvecklas till de personer de är idag. Den visuella novellen euphoria där huvudpersonen brottas med sina sadistiska känslor, och mangan Goodnight Punpun med dens destruktiva romans är bra exempel på detta. Hade det varit förvånande om jag, efter allt jag sagt, tillade att min favoritserie är D-Frag! och söta karaktärer som Platelet-chan återinför hoppet för mänskligheten inom mig? En plot twist måste man alltid avsluta med! Se fram emot att lära känna alla här, ge mig gärna en rundtur!
  3. 2 poäng
    Väntar på att min nya dator ska komma innan nästa avsnitt, för annars så hör man mitt döende ljudkort och det är inte så najs. Kan förövrigt lägga upp en ny lista över kommande (vissa preliminära) teman: Spelklubb - Vi spelar en hel del spel, så låt oss gå loss på det. Fritt fram vad ni spelar nu, vad ni diggar mest eller ser fram emot, och bonus om man har något animéspel att prata om. Året som gått - Vi tar tempen på vad som hittills kommit och gått och ser ifall vi har några favoriter. Best of 2018 - Den förhoppningsvis årliga showen i januari om det bästa från årets säsonger. Return of the mangabokklubb - Jag gillade att prata om manga, så vi kanske skjuter in ett till avsnitt på det ämne. Slice of life - Ni visste att den skulle komma! Dedikerat till världens bästa genre. Frågesport - En lite tävling mellan två deltagare om lite trivia i och omkring animé/Japan med en tvist eller två. Q&A - Ett moment som skulle vara kul att ta tag i men som jag i dagsläget inte vet hur man ska realisera ännu.
  4. 2 poäng
  5. 2 poäng
    Läste nyss ut första volymen av Family, en shôjomanga från tidigt 80-tal. Köpte den för att teckningarna var så fina och för att jag länge varit nyfiken på den aldrig återutgivna animeversionen Oh Family. Mangan är något så ovanligt som en manga som varken utspelar sig i japansk vardag eller i något magiskt rike eller ens med en japansk huvudperson utan handlar om en amerikansk familj i Kalifornien. Det är å andra sidan kanske inte så konstigt just eftersom Family är från tidigt 80-tal då den japanska Kalifornienvurmen stod på sin höjdpunkt. I familjen Anderson ingår pappa Wilfred (37) mamma Sharon (35 och super-MILF) och barnen Kay (17 år och bög, som hans lillasyster påpekar redan i på sidan 4), Fea (15-årig pojkflicka) och sladdbarnet Tracy (en sjuårig liten nippertippa). I första kapitlet får familjen tillökning i form av femårige Jonathan och hans stora hund Adam då Jonathan plötsligt dyker upp och påstår sig vara pappans hemliga kärleksbarn. I själva verket var hans mor bara en barndomskamrat till Wilfred, men eftersom familjen Anderson är en sån där varm amerikansk tv-familj tar de till sig Jonathan som en av sina egna och allt är frid och fröjd. I de följande kapitlen blir Tracy av misstag kidnappad av världens klantigaste kidnappare, Fea försöker bota sin storebrors homosexualitet genom att sno hans pojkvän, Fea upptäcker att hon kanske är intresserad av killar som annat än bara kompisar, hunden Adam försöker bli ihop med Feas kompis hund men visar sig i slutet vara kär i hundens matte istället, och i sista kapitlet kommer Mariko, en japansk tjej, på kulturutbyte till familjen Anderson och blir omedelbart kär i Fea, som hon tror är en pojke. Förvånansvärt nog reser Mariko hem i slutet av kapitlet istället för att bli ett permanent identifikationsobjekt i serien. Teckningarna är tekniskt väldigt fina i tidig 80-talsstil, men handlingen (eller snarare bristen på handling) gör att jag inte skulle köpa volym två av Family. Varje kapitel är fristående och känns som taget ur en amerikansk tv-såpa à la Cosby eller Huset fullt (den enda amerikanska såpa japaner verkar ha nåt förhållande till). Den enda intressanta tråden i berättelsen är Feas utveckling från sportig pojkflicka till ung kvinna, men att hålla trådar levande är inte direkt tecknaren Taeko Watanabes styrka.
  6. 1 poäng
    Free och Overlord är tillbaka, tyvärr gäller det också för One Room. Plus mera Cinderella Girls Gekijou!
  7. 1 poäng
    Podcast klockan 19:00. Vi pratar spel, spel, spel! @Twitch.tv
  8. 1 poäng
    Efter några halvtaskiga veckor om irrelevant skit (vem bryr sig om den där sketna byn? Fast det var åtminstone bättre än ödlorna i Overlord II), så händer äntligen saker, som @Soverejn skrev, och det måste man väl hålla med om – Ainz lurar äventyrare från kejsardömet att “invadera” Nazarick för att få en ursäkt att skramla med sabeln mot kejsardömet och därmed röja sin existens och sin makt för omvärlden – men serien visade också sin meningslöst illvilliga sida igen. I'm not feeling it. Jag tänker alltså på det här med att lura in och döda och stycka oskyldiga namngivna karaktärer med personligheter. Nu menar jag inte att jag hann bli något stort fan av figurerna, då deras närvaro var kortvarig och deras bakgrunder och karaktärskoncept var schabloner; de fick bara tillräckligt med introduktion och tid för att understryka vad som stod på spel för dem (gruppens kamratskap! Parets kärlek! Tjejens småsystrar!), för att sedan utöva grymhet mot dem. Det känns som helt onödig sadism, ur ett berättarperspektiv. Etiskt är det ju ingen skillnad mot att döda en namngiven karaktär som en namnlös karaktär, men berättarmässigt är det en mycket stor skillnad. Det måste liksom ha en tydlig funktion. Hade superskurkmonstren varit antagonister, som i en vanlig berättelse, hade det kunnat tjäna syftet att göra dem mer förhatliga, men jag får inte känslan att Overlord är som Death Note, där ju huvudpersonen är någon som man inte ska heja på. Om man ska heja på Ainz och gänget, så är det nära “edgelord”-nivå att låta dem vara extremt onda, om det då inte har någon funktion, som sagt. Ett sätt att se det på är ju givetvis att “Overlord har gjort ett medvetet val att handla om superskurkmonster, och då är det ju bara en konsekvens att de gör som superskurkmonster gör: dödar människor, äter människor, torterar människor, sätter skräck i människor” – men Ainz är inte ett superskurkmonster, han är en vanlig mänsklig dataspelare som rollspelar som superskurkmonster, och alla hans undersåtar var programmerade NPC-figurer skapade av mänskliga dataspelare som knappast hade velat att deras skapelser skulle få liv och gå ut och verkligen utöva ondska på människor. Det var bara ett spel för dem. Det känns som att Overlord helst vill glömma detta, för det enda som “Ainz är egentligen en människa” används för är lustiga sekvenser där han tänker som en avdelningschef på ett företag och inte som en “last boss”-karaktär. Serien hade kunnat göra mer med det etiska dilemmat — eller gjort om så att han aldrig hade varit en människa till att börja med. Det Overlord som jag helst vill se är ett där den tydliga människan inuti Ainz försöker se ut som en superskurkmonsterboss för sina undersåtar, men som genomför planer som faktiskt inte är så superskurkmonsteraktiga. Det har potential för både komik (t.ex. roliga missförstånd) och spänning (ska undersåtarna lyckas se igenom honom?).
  9. 1 poäng
    (Andas in, andas ut. Andas iiin, andas uuut…) Vad gäller militäranime, du har inte kollat in Legend of Galactic Heroes då? Gamla är min favorit, men nya tror jag ska vara bra den med (fast oavslutad).
  10. 1 poäng
    Välkommen tillbaka till 2000-talet, lilla platelet! En liten rundtur borde jag nog kunna bistå med: Till att börja med kan man enklast söka efter nya eller gamla serier i fliken animé. Under Aktuell anime finns det senaste om pågående säsong antingen som megathread eller som enskild showtråd. I Gissa animen har vi forumets egna lek där man får gissa vilken serie som bilder kommer ifrån, jättepopulärt och gött. Är du lite av en spelare kan du kika in i våra speltrådar för att höra lite om gaming å sånt. Roliga klipp finns i Den stora YouTube-tråden och om du är sugen på en helt-okej-podcast så finns även det tillhanda. Vi hoppas att du kommer att trivas här, @PlateletLucoa
  11. 1 poäng
    Bara en kort rant så jag fyller min dela med mig kvot. Med tanke på riktningen serien gått i tidigare om jag minns rätt där Ains räddat folk och visat sympati och barmhärtighet till skillnad från ödlorna som han var ganska elak med men även där visade på någon slags barmhärtighet, återupplivade den där krigaren och tog in dom etc. Så trodde jag verkligen att de äventyrare han lurade in skulle han på något sätt visa barmhärtighet även där, att det skulle bli komedi på något sätt hur han skulle försöka lösa den situationen att vara ond overlord med massa onda planer men samtidigt inte mörda oskyldiga eller alla oskyldiga i kallt blod. Men så lät han dem dö ändå. Har han glömt av sig själv lite grann där och börjat leva sig in i sin roll som ond overlord, han verkar ju fortfarande komiskt överraskad och sig själv lite grann när den där kostymskorpionen eller vad han är presenterar hans världshärskar planer som han själv inte vet om. Men han verkar fortfarande värna om "Carne Village" och dess invånare så varför har det blivit annorlunda med dessa äventyrare som han dessutom haft kontakt med som "Momon". Verkar ju som först i serien att han tar världen lite på allvar och vill va lite av en hjälte trots att hans karaktär är en ond jävla härskar skelett. Men det är ju från tiden det var coolt för att det var ju bara ett roleplay spel osv. Sen så kommer han in som sig själv i början i den här onda härskar formen och är snäll, har sympati etc och det är där konflikten är som jag trodde skulle fortsätta hela serien. Men nu har han plötsligt övergått till någon slags mentalitet där det är bara ett spel så det är ok att mörda på utan konsekvenser, det är ju kul att vara ond mäktigt overlord dessutom. Whats going on...
  12. 1 poäng
  13. 1 poäng
    “Va? Kan inte min beställning av Anime.se®-kramkudden™ uppfyllas!?”
  14. 1 poäng
    Jag hade en konstig dröm. Det var något (övernaturliga fenomen?) i himlen – jag vill minnas att det var mycket ovädershimmel: mörka, grå moln – och jag var i en grupp som hade något slags uppdrag. Någon i gruppen hade en idé om någon vi kunde söka hjälp av: Shinobu Ohtaka, tecknaren av Magi och Sumomomo Momomo! Jag vet inte hur hon ser ut på riktigt, men i min dröm såg hon ut typ som en korthårig aidoru, väldigt söt. Hon tecknade själv, utan assistenter, i en liten tvåvåningsträstuga på ett berg. Trästugan var också ett fordon, så hon gav oss skjuts. Kanske rätt sinnesbild är stugan nedanför, fast med larvfötter som på en stridsvagn. Jag brukar tänka på drömmar som remixar av tankar och bryderier man haft på sistone, men jag tror verkligen inte att jag tänkt på Shinobu Ohtaka på länge; Magi, som jag läste, slutade ju för nästan ett år sedan. Men jag måste också säga att jag är imponerad att jag kom ihåg hennes förnamn, “Shinobu”, i drömmen. Efternamnet fick jag googla fram i vaket tillstånd.
  15. 1 poäng
    *går lös med dammsugare, dammvippa och putsmedel här* Tråden börjar bli lite dammig så vi väcker väl den igen. :D För nog finns det väl fler klichéer vi irriterar oss på? :D När en person som har bråttom till något så måste de först stanna upp och säga "å där är det jag har bråttom till" eller oj, den där saken som kommer emot mig kommer att skada mig om jag inte rör på mig, det är bäst att jag skyddar mig med armarna (vilket är helt värdelöst som skydd) istället för att flytta mig två steg åt valfritt håll. Är karaktärerna för dumma i huvudet för att kunna gå och tänka samtidigt eller vad är grejen? Man kan ju undra vart självbevarelsedriften finns...
  16. 1 poäng
    Ja, det var lite underligt. Vet inte riktigt vad jag ska säga om själva serien, den var inte som jag förväntade mig. Men jag tyckte fortfarande väldigt mycket om den! Den var rolig och annorlunda från vad jag brukar titta på. Skulle helt klart vilja se mer liknande animes i framtiden! Själva stilen har jag inte mycket att säga om. För mig kändes den ganska i linje med generella animes nu för tiden med de runda ögonen och mjuka glansiga håret. Inget att direkt klaga på, det är ju fint, men inte särskilt orginellt på den fronten 🙂
  17. 1 poäng
    Swedish Torches i laid-back camp episode 5
  18. 1 poäng
  19. 1 poäng
    Efter Kyoto Animations tydligen lyckade Maidragon-anime (som jag inte har sett) tänker jag mig att folk kanske gärna tror att originaltecknaren Cool Kyōshinsha är ganska helylle. Men av hans serier som jag läst, är Chichi Chichi, (“bröst bröst”) kanske den som bäst visar hans sanna natur. Serien handlar om en kortväxt snubbe som ska ta in en onlinekompis som rumskamrat medan onlinekompisen går på närliggande högskola. Men det visar sig att onlinekompisen är en tjej – de missförstod båda varandras onlinesmeknamn (han kallade sig för 万光 vilket fel utläst blir (nästan) homofont med “fitta”, hon kallade sig för Chintarō, typ “Snopp-pelle”) – och dessutom en tjej med enorma bröst. Men de börjar bo med varandra ändå, vilket snart leder till… komplikationer. Sexuella komplikationer. Hon börjar närapå våldta honom med sina bröst, och han börjar få 🌟lucky sukebe🌟-stunder där han snubblar och ramlar med snoppen mellan hennes bröst och råkar gnida runt och råkar komma. Det är väldigt, väldigt mycket bröstknull, men med en del ytterligare inslängda fetischer som analstimulans, bäbisrollspelssex (tjejen är lång, killen är lika liten som en 6-åring fastän 20+), och en extremt incestuös lillasyster. Cool Kyōshinshas serier, även de som inte är fullt så jävla urflippade, har element som ger dem en särprägel jämfört med många andra serier i samma “stil” av enkelt tecknade komiska typ-4-bildsserier (flera är 4-bildsserier, andra känns som 4-bildsserier). Dels har Cool Kyōshinsha ett nonchalant sätt att ta upp för sammanhanget ovanliga ämnen (se bild till vänster; just här är det som något ur Oshiete! Galko-chan), dels ger han dem ofta en psykologisk aspekt. I Chichi Chichi har båda huvudpersonerna varsin börda som de måste ta uti med, vilket deras samboende förstås leder till. Det är avsnittsvis en klottrig och plump sexkomedi, men serievis ett psykologiskt drama, skulle man kunna säga. Cool Kyōshinshas sanna natur? Ett vrickat bröstälskande pervo med ett hjärta av guld.
  20. 1 poäng
    Årets E3-mässa har smugit sig på oss lite diskret sådär, men det är nu dags igen för årets röra av hype och brutna löften. Vad sägs om att samla våra tankar om de olika nyheterna och presskonferenserna. Starttider för de olika presskonferenserna: EA - Lördag 9/6 20:00 Microsoft - Söndag 10/6 22:00 Bethesda - Måndag 11/6 03:30 Devolver Digital - Måndag 11/6 05:00 Square Enix - Måndag 11/6 19:00 Ubisoft - Måndag 11/6 22:00 PC - Tisdag 12/6 00:00 Sony - Tisdag 12/6 03:00 Nintendo - Tisdag 12/6 18:00 Nedan följer en kort summering/noteringar av varje konferens, uppdateras flytande så titta in lite då och då. *******EA******* Battlefield V är på tapeten med en sneak peek på hur multiplayer kommer se ut. Ganska standard BF-grejer egentligen, men dom droppade battle royale-bomben direkt så vi får se hur det ser ut. En mer detaljerad genomgång av single player sker under Microsofts konferens. Fifa 19 får VM och Champions League som spelbara lägen. Star Wars Battlefront 2 får en Ewok Hunt-uppdatering samt en djupdykning i Clone Wars-timelinen. Obi-Wan Kenobi, Anakin, Dooku och General Grievous blir nya hjältekaraktärer. På tal om Star Wars: Respawn Entertainment, studion bakom Titanfall, hintar om ett Star Wars-spel som utspelas mellan episod 3 och 4 under Order 66. Unravel får en uppföljare med mer co-op fokus. Släppt redan under lördagen. Ny indietitel inom EA Originals, Sea of Solitude, från deras nya studio i Berlin. NBA Live 19 och Madden 19 vill bara titta förbi och säga att de finns...till ingens förvåning. Resterna av vad jag tror är Visceral Games visar ett mobilt strategispel: Command & Conquer Rivals. Vad är värst, mobilspelet i sig eller att de fick med två stora StarCraft-profiler att visa detta? Command & Conquer is dead! =( En avslutande monolog som understryker att "vi lyssnar, vi vill ge så många valmöjligheter som möjligt, och vi vill göra bra spel". Ironiskt. Slutligen visas Anthem...eller ja, en trailer av Anthem. Ingenting gameplay-aktigt. Sedan började en liten Q&A med några Bioware-anställda (producenter och manusförfattare). Låter som att det blir en live service-modell likt Destiny. Därefter dyker en gameplay-trailer upp. De försöker verkligen bli nästa Destiny. Release februari nästa år. *******Microsoft******* Öppnar med trailer för Halo Infinite. Om det är sexan i serien verkar oklart. Ori and the Blind Forest får en uppföljare: Ori and the Will of the Wisps. From Software visar ett nytt samurajspel, Sekiro. Dark Souls med samurajer? Todd Howard från Bethesda visar lite från Fallout 76. Ska vara en form av prequel som utspelas i West Virgina. The Awesome Adventures of Captain Spirit, utspelas inom Life is Strange-universumet. Crackdown 3 visar gameplay. Eller ja, Terry Crews skriker fram det som en Old Spice-reklam. Nier Automata får en uppgradering för Xbox One X. Lite mer från Metro Exodus. Metro är en bra spelserie och denna ser riktigt grym ut! En liten titt på Kingdom Hearts 3. Visar scener från Frost, Röjar Ralf, Rapunzel med mera. Sea of Thieves visar kommande innehåll. Eller hintar om det det vill säga. Ingenting konkret om det verkligen kommer fixa den långtråkiga gameplayloopen. Battlefield V visar story trailer från en av kampanjerna. Denna följer en norska under tysk ockupation. Trailer för Forza Horizon 4. Visar sedan upp deras öppna värld och de ändrande säsongerna. Utspelas i Skottland verkar det som. Phil Spencer visar några studios som de köpt upp. En av dom är Compulsion Games, skaparna av We Happy Few och självfallet visas en ny trailer. Det ska tydligen vara klart i augusti (tog sin lilla tid). PUBG visar nya grejer och speltyper. Det är dock mindre optimerat på Xbox än PC, så det är inte lovande i dagsläget kanske... Tales of Vesperia får en definitiv edition. Sneak peek för The Division 2 och lite gameplay. Självklart med samma gamla fejkade in-game chatt (verkar som om dom aldrig lär sig). Utspelas i Washington denna gång. Release i mars. Xbox Game Pass får en uppgradering i form av snabbstart av spel. Mashuptrailer av indietitlar och tredjepartutvecklade spel. Nya Tomb Raider visas upp. Nytt skateboardspel. Inte Skate 4, utan Session. Black Desert Online kommer till Xbox One. Nytt Devil May Cry med nya Dante som alla gillar den där andra snubben från DMC 4. Han har också en robotarm nu tydligen. Cuphead, the Delicious Last Course visades. Uppföljare eller DLC är oklart, men nya karaktärer och platser utlovas. Tunic, Ett Zelda-liknande spel med en räv i huvudrollen visas. Animé-mashup i form av en 3D-brawler med det lama namnet Jump Force. Innehåller One Piece, Naruto, Dragonballz och Death Note. Dying Light 2 blir mer post-apokalyptisk och med mera valmöjligheter. Freaking Battletoads! Fick inte se något konkret dock... Just Cause 4 blir mer futuristisk likt framtida Call of Duty-spelen. En bait and switch teaser visade Gears Pop, en Funko Pop variant av Gears of War. Därefter annonseras Gears Tactics som liknar XCOM. DÄREFTER visas Gears of War 5. CD Projekt Red visar äntligen vad Cyberpunk 2077 är. Får riktiga Ghost in the Shell-vibbar av det hela. *******Bethesda******* Rage 2 öppnade, med lite hjälp av Andrew W.K. och hans "Ready to die". Tough crowd... The Elder Scrolls Legends kommer till Xbox One, PS4 och Switch. 2 nya expansioner till The Elder Scrolls Online. Doom Eternal, uppföljaren till Doom 2016, utspelas på jorden. Visas mer på QuakeCon. Quake Champions har en gratis trial denna vecka. Laddar du ner den då så får du behålla spelet. Prey får nya uppdateringar med New Game+ och Survival Mode. Plus nytt DLC med Mooncrash och Typhon Hunter, det sistnämnda är ett alla-mot-en multiplayerläge där man kan spela som Mimics. Läget ska stödja VR. Wolfenstein får New Revolution och Young Blood, det sistnämnda är ett co-op spel där man spelar som BJ Blaskovics döttrar. Utöver detta så kommer VR-exklusiva Cyberpilot. De bjuder på sig själva och skämtar om hur Skyrim är på alla enheter med Very Special Edition. Mer info om Fallout 76: Man kan nu spela online. Byggandet kommer tillbaka från fyran men du kan nu bygga var du vill. Det finns även atombombssilos som kan användas för att bomba andra spelare eller städer med. Release 14 november. Fallout Shelter släpps till PS4 och Switch. Borde vara släppta vid skrivandets stund. The Elder Scrolls Blades är ett Dungeon Crawler-ish mobilspel. Verkar intressant samtidigt som det är lite för bra för att vara sant för ett mobilspel. Ny IP i form av Starfield. Vet inte så mycket ännu. The Elder Scrolls 6 är bekräftat. *******Ubisoft******* Dansande panda och blåsorkester vore vara mer ovanligt, men när det gäller Ubisoft så är det nästa Just Dance. Beyond Good and Evil 2 kom svingande ut med en läcker trailer samt lite från alfabuilden. Sen kommer Joseph Gordon-Levitt med sitt HitRecord som verkar vara en form av kollaboration där fansen kan skicka musik och illustrationer som har möjlighet att hamna i spelet. E-sportsfokus för Rainbow Six Siege. "President of Finland" kör in på en crossmotorcykel och snubblar sönder ett podium innan trailern för Trials Rising spelas upp. Mer Trials mer eller mindre. The Division 2 kommer ha mera end game i jämförelse med första spelet. De tre första DLC-paketen de första året ska vara gratis, vilket är lite oroande på sikt då det är ett ovanligt drag för dem. Mario+Rabbids får Donkey Kong DLC. Vi får se mer av Skull and Bones. Ser ut som om man gjort ett bättre Sea of Thieves med fartygssekvenserna från Assassin's Creed 3 och Black Flag. Open world och online såklart, för det är Ubisoft vi pratar om. Elijah Wood visar VR-skräckisen Transference. Det nya "Spel-där-man-köper-leksaker-som-DLC" likt Skylanders, Starlink, liknar No Man's Sky och får Starfox crossover. For Honor får ny uppdatering med ny fraktion från Kina. Starter Edition är nu under veckan gratis på Uplay, laddar ner det och det är ditt. Ny trailer för The Crew 2. Verkar bli mindre storybundet och mer sandlådeaktigt. Nästa Assassin's Creed, Odyssey, utspelas i antikens Grekland. Är själv spyless på denna serie och ingenting verkar få mig att ens bli intresserad av dessa spel. Dom borde ta en paus eller något. *******PC******* Factorio möter Minecraft i Satisfactory. Verkar vara bästa beskrivningen jag kommer på. Från svenska Coffee Stains Studios, skaparna bakom...Goat Simulator... Battle royale är buzzwordet denna konferens. Först ut Maverick's Proving Grounds som sägs stödja tusen spelare. Forgotten City, tidigare ett mod för Skyrim, får en standalone release. Rymdsimulatorn Star Sim visade gameplay. Archangel: Hellfire är en ny form av MechWarrior Online. Warframe får nytt innehåll och en ny frame. Sega släpper nya och gamla titlar till PC som Shining Resonance: Refrain, Valkyria Chronicles 4, Shenmue 1 och 2 med mera. En steampunk-aktig uppdatering för Killing Floor 2 där man slåss på en zeppelinare. Maneater är ett spel där du är en haj. Jaws theme playing in the distance månne? Trailer för Jurassic World Evolution. Ska föreställa en parksimulator. Lånar väldigt mycket från filmen i trailern, om det nu blir så i spelet vet vi inte än. Stormland är ett VR-spel där du spelar en robot i en öppen värld. Sable verkar blandar Journeys spelmekanik med Borderlands estetik. Ny trailer för Star Citizen. Det kommer nog aldrig komma ut i den här takten... Acer visar lite skärmar. Första titt på Genesis Alpha One. Slåss mot utomjordingar i ett riktigt brutalt spel. Don't Starve Hamlet kommer i december. DLC eller uppföljare? The Walking Dead från Overkill får en ny trailer samtidigt som Telltales The Walking Dead får sin sista del. Two Point Hospital verkar vara den spirituella uppföljaren till Theme Hospital Mer battle royale: Paladins har sin egna Realm Royale. Anno 1800 får en teaser trailer. Webbserien Cyanide and Happiness får sitt egna spel i Rapture Rejects...som också är ett battle royale. Typiskt! Hitman 2 kommer i november. Väldigt likt förra spelet. *******Sony******* Konferensen hålls i en kyrk-aktig lokal med live banjospelande, allt för att gå över till The Last of Us 2. Kanske att ta i, men det verkade funka. Lite mer från Days Gone, men inte mycket. Reklam för nästa Destiny 2 och Black Ops 3 DLC. Ugh! Riktigt intressant titt på Ghost of Tsushima, ett hack and slash där man är en samurai. Trailer för Resident Evil 2. Ser inte ut som en vanlig remaster utan byggt upp från grunden. Fast jag har då inte spelat originalet så vad vet jag, kanske är en form av reboot. Trover Saves the Universe är ett väldigt skumt spel från skaparen bakom Rick and Morty. Säger väl allt antar jag. Ny Kingdom Hearts 3 trailer, nu med Pirates of the Caribbean, Herkules och Monsters Inc. Äntligen någon form av gameplay från Death Stranding. Har fortfarande ingen aning vad som händer dock. Har Norman Reedus börjat jobba för Postnord? Nioh 2 bekräftat. Mer gameplay från nya Spiderman spelet. Påminner lite om de äldre spelen om honom samtidigt som man lånar lite från Arkham-seriens fightingsystem. Hypad för detta nu faktiskt, ser riktigt lovande ut. *******Nintendo******* Ny IP i form av Daemon X Machina. DLC för Xenoblade Chronicles 2 kommer i september. Mera gameplay för de nya Pokémon för Switch. Mew följer med vid köp av Poke Ball Plus. Ett nytt Mario Party kommer till Switch. Nya Fire Emblem Three Houses ser lovande ut. Fortnite kommer till Switch. Finns det nu till alla plattformar? Andra third party spel som kommer är Overcooked 2, Hollow Knight, Dragonball FighterZ, Fifa 19 och Wasteland 2. Stora uppdateringar angående nya Smash Bros. Ultimate: Innehåller alla gamla karaktärer från tidigare spel, vissa har blivit ändrade mekaniskt och estetiskt, plus att Ridley från Metroid nu är med, och du kan använda en Gamecube kontroller.
  21. 1 poäng
    Resten av resan - Nikko Dagen efter fotograferade vi sakuran i den lokala parken igen. Träden måste nog ha varit uppe i 80% nu, en förvandling över en natt, och jag var givetvis helt lyrisk. Sedan tog vi oss in till Tokyo, shoppade bento i Asakusa och satte oss på expresståget till Nikko. Jag fick uppleva en traditionell japansk weekend-trip med onsen och ryokan och även sevärdheter som tempel, tempel och mer tempel. Naturupplevelserna var återigen det bästa. Middagen på vårt ryokan var en veritabel buffé och utan min guide skulle jag inte haft en blekaste aning om vad jag åt (eller hur, varför och i vilken ordning). Poolerna på detta onsen var icke-naturliga och belägna i själva hotellet men utsikten över flodravinen var väldigt fin på kvällen. En hel del vandring blev det även i Nikko, denna gång med full packning (det var innan vi checkat in på hotellet). Jag tycker verkligen jag ser skillnad på mina lårmuskler efter den här resan... Sista dagen spenderades helt på resande fot i Nikkos bergslandskap fram till tretiden, sedan började den mödosamma resan tillbaka till Tokyo och vidare till Haneda för mig. Några fina bilder av ett vattenfall fick jag med mig. Vi lyckades även se apor i det vilda från bussfönstret och åt olika former av yuba (sojamjölksskinn) till frukost, lunch och middag. Nej förlåt, till middag blev det obligatorisk japansk kare med tonkatsu på ett hak i Asakusa, just innan tåget till flygplatsen. Det slöt verkligen cirkeln på en resa som förutom de föväntade naturupplevelserna som verkligen uppfyllde mina förväntningar även innehöll gott om kulinariska upplevelser. Jag kommer verkligen inte att vänta i åtta år igen till nästa tillfälle. Att ha en kontakt i Japan gör resan så otroligt mycket lättare och bättre - men det är knappast unikt för Japan utan är egentligen det bästa sättet att resa oavsett destination. Jag hoppas få återgälda gästfriheten snart och bjuda min vän på lite svensk natur, kultur och mat. Tillägg: Ingen som reflekterade över datumen jag var där? Japp, Tokyo Anime Expo 2018 var under samma helg som jag var i Nikko. Jag såg det av en slump några veckor innan avresan, men vid det laget var Nikko redan planerat i goda vänners lag. Känns som att det inte gjorde så mycket med tanke på upplevelserna och förresten är jag ju folkskygg så det var nog lika bra...
  22. 1 poäng
    Dag 5 - Basa, basashi Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma. Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter. Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus. Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan! *Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."
  23. 1 poäng
    Dag 4 - Det går inte alltid som man tänkt Snöstormen slog till med full kraft mot Shiga Kogen vid 11:30. På morgonen hade jag ödslat två timmar på att försöka lära mig snowboard innan jag gav upp och växlade in brädan mot ett par skidor, så jag hann med ett helt åk på skidor innan alla liftar plötsligt stängdes. Det var bara att bege sig tillbaka till hotellet, dra på sig yukatan och ta ett bad. Jag satt ett tag och funderade över mina alternativ. Jag skulle kunna avboka mitt hotell i Matsumoto och förlänga vistelsen i Ichinose med en dag och göra ett nytt försök på åkningen dagen efter. Men med tanke på att jag ska möta upp mitt japanska sällskap i Yokohama på fredag inför den andra delen av resan kände jag att jag ville vara en bit på väg. Fast just nu såg det ut som att snöstormen måste bedarra först innan det gick att ta sig någonstans alls. Vinden fullkomligen dånade utanför och fönstren kändes ungefär lika hållfasta som såpbubblor. Mitt första möte med nyckfullt fjällväder. Det var bara att glömma en promenad till ölstugan igen denna kväll (mindre än en kilometer bort), men jag hade en burkautomat med chu-hi utanför dörren och roade mig med duolingo resten av kvällen. Snöstormen slutade 05:45 nästföljande morgon.
  24. 1 poäng
    De gamla pod-avsnitten har numera börjat dyka upp på deras youtube-kanal. https://www.youtube.com/channel/UCs-6Yi6N00GuIcvzuopURMA
  25. 1 poäng
    Bra fråga! Jag vet dock inte om den kan besvaras rationellt. Vad gör manga bättre än anime? Med dess kommersiella förutsättningar är det ett bättre utlopp för konstnärligt uttryck. På grund av att det krävs en avsevärd mindre budget finns det en mycket större möjlighet till en djupare vision i form av experimentalitet och olika/kontroversiella ämnen och personliga berättelser. (Animeproducenter som lägger motsvarande miljontals kronor vill ofta säkra återbäring genom att öka berättelsernas dragningskraft.) På grund av att berättelserna oftast är gjorda av 1-3 personer (författare, tecknare, redaktör), så finns det en mycket större möjlighet till en enhetlig vision. På grund av att serierna oftare är mindre tidsbegränsade -- bortsett från risken för nedläggning -- så finns det en större möjlighet till en genomförd, komplett vision. Det är billigare att köpa för konsumenterna. Man kan få "mer berättelse per krona". Det kan vara bättre tecknat, då mer arbete läggs ner per bildruta -- jämför ett kapitels typ 50-200 bildrutor mot ett animeavsnitts 5 000-15 000. Konsumenten har större kontroll över intagandet av berättelsen -- att läsa jättefort, att stanna på enstaka bildrutor, att bläddra fram och tillbaka och hoppa mellan sidor. Det kan vara ett sätt att skräddarsy sin upplevelse. Det är en större marknad, vilket ger fler verk, vilket ger större möjlighet att det finns serier som är perfekta (för den enskilda läsaren). Vad gör anime bättre än manga? Det känns som att Shirobako visar typ allt jag vill säga här, men: Det är ett kollaborativt medium. Många människor arbetar på det, vilket ger det ett annat sorts djup. En chefsförfattare som arbetar med en regissör för att ta fram handlingen, som av olika personer skrivs avsnittsvis, som av olika personer blir till bildmanus, som av ännu fler olika personer animeras, varpå det av ytterligare personer färgsätts och effektläggs och ljudläggs och röstageras och klipps -- och i alla steg tillkommer en personlig "touch". Om man vill ha enhetlighet kan det vara spretigt, men vill man å andra sidan utsättas för en mångfald av uttryck inom ramar kan det vara det starkare alternativet. Det kan också göra det till ett mångtydigare, djupare verk. Många människor arbetar på det, vilket ger mer att vara besatt över. Att sätta sig in i hur olika regissörer brukar vilja uttrycka sig, vilka berättarstilar olika författare har, vilka styrkor olika animatörer har, vilka förmågor olika studior brukar kunna värva, vilka roller som passar olika röstskådespelare, vilka försäljningsvolymer olika serier får, och så vidare. Det är ett multimedium. Som animeskapare har man fler verktyg för att realisera den berättelse/upplevelse man vill förmedla. Animation som konst och hantverk är, om man är så lagd, väldigt fascinerande. Man kan tänka på hur dynamisk animation har sin egen dimension jämfört med teckningar: "animation" är i sin essens något som ska antyda en verklighet eller skapa en effekt genom att simulera rörelse, en tidsbaserad kvalitet. Jämför detta med "teckningar", vars funktion är "spatiell". Vad gäller hantverket kan man uppskatta vilka skickligheter som krävs för bra animation, och hur animatörer står för typ hälften av karaktärsskådespelet. Den andra hälften står röstskådespelare för, och de är duktiga; när de är rätt för sin roll och får bra regi så kan de tillföra rysligt mycket. Ett tonläge i en replik, ett litet darr på rösten, ett själdjupt ångestskrik -- eller klockren "deadpan". Även detta är konst och hantverk, det är mycket mer än att någon med gnällig röst läser ett par ord på papper. Och vad är väl musik om inte en stämningssättare? Det är inte för inte som "anison" blivit ett begrepp. För att inte tala om ljudläggning (ofta underskattat), klippning (för att ändra tempo), färgsättning (då manga oftast är i svartvitt). Det är ett mindre medium (än manga). Det gör att det (diskuterbart) blir mer överskådligt än manga, en bra egenskap för historiker såväl som komplettister. Även "kurering" blir lättare, alltså i benämningen att gå igenom material för att hitta det som är värt för andra att ägna tid på. Det är ett större community, många fler fans, och -- kanske -- större bredd på typen av konsumenter, åtminstone utanför Japan. (Typ hur vanliga gamers kan ha sett Attack on Titan.) Det är roligare att samla på, då utgåvor kan vara större och ha mer extramaterial, som bakom kulisserna-dokumentärer och kommentarspår. Det är inte heller blad som kan gulna eller gå sönder. (Fast även plastskivor degraderas med tiden, och kan bli oläsliga.) Man utsätts för en kontrollerad berättelse. Det innebär att verket vad gäller tempo och ordning uppfattas som dess skapare vill. Man kan även argumentera för att anime ligger närmare filmkonsten, vilken ju manga efterliknar, och därför är mer "renodlat". (Jag blir påmind om denna föreläsning.) Ett möjligt motargument skulle dock kunna vara att "cinematiskt berättande" egentligen är generella visuella tekniker som filmkonsten inte har ensamrätt på. Det är åtminstone några punkter jag kan komma på, och båda har alltså sina fördelar. Det handlar förstås inte om att utse en vinnare (och det tror jag inte att någon av oss försöker göra). Men med handen på hjärtat så tror jag att jag föredrar anime för att det som genre har lättare till bombasm. Stora, ljudliga explosioner! Svulstiga känslospel! Jätterobotar som slåss med svärd! Innehållet kan vara detsamma, men anime som presentation är större på det sättet. Och det liksom tilltalar min inre sjuåring, han som vuxit upp med och alltid älskat film, tecknad och ej. Och vad gäller det du nämner om att kontrollera läsandet, så är jag nog mer passiv i min animangakonsumtion. Jag s.a.s. säger åt animeverket "visa mig vad du har". Det är dock, medger jag, naiv, omogen konsumtion som jag vill växa ifrån, för att berättarkonst är starkare som dialog än monolog. Med allt detta sagt så vet jag dock inte om jag i praktiken prioriterar anime! Med anime följer jag 14 runt serier i taget. Med manga följer jag 200!
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+02:00
×