Hoppa till innehåll

Resultattavla


Populärt innehåll

Visar innehåll med högsta anseende sedan 12/09/18 inom alla områden

  1. 3 poäng
    Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet: Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen! "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock! Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.
  2. 3 poäng
    Jag har köpt en bil som har en inbyggd webbrowser:
  3. 3 poäng
    Då tråden nu blivit väldigt lång så tänkte jag försöka summera de klichéer som vi tagit upp hittills. 😊 Jag tror jag fick med alla här och att de går att förstås, annars får man gå tillbaka och söka lite. - Snubbla på något (mattkant, tröskel, tidning, dammkorn) - Krockar med person av motsatt kön och landar i en "intim" position. - Person blir förkyld och svimmar av den höga febern. Folk vill ringa ambulans. - Manlig karaktär ser tjejs underkläder och får näsblod - Manlig karaktär får panik när någon av motsatt kön gör närmanden. - Brinnande passion- skrika sig till styrka/mod whatnot för att lyckas mot alla odds osv. - Person blir mobbad, får stryk, tar emot alla typer av kränkningar utan att försvara sig eller bry sig. - Tjejer som är korkad, pratar som en treåring, beter sig som en treåring. Vad gör hon på high school? - Snälla manliga karaktärer har fyrkantiga glasögon och är nördiga. - Glasögon har aldrig bra passform och måste petas upp på näsan hela tiden. - Tjejer har oftast halfmoon-glasögon eller pincenez. - Tsundere-flickan som beter sig som skit mot en manlig person men gillar honom. Han förlåter allt och anser som söt när hon är arg. - Killen som ska rädda tjejen och hon bara ser på honom med tindrande ögon och beter sig hjälplöst. - Det goda makterna samlas i sista sekunden för att besegra det onda när allt hopp tycks ute. - Shonen-hjältar som pressar sig bortom sina förmågor. Lyckas hitta okända och dolda krafter och besegra sin motståndare mot mot alla odds. - Stayups/overknee-socks är mycket överrepresenterat hos skoltjejer. - Inlåst i gymnastiksalens förråd med någon av motsatt kön. - Alla är oskulder. Det påpekas allt för ofta som om det skulle vara något fel med det. - Han är ju en hälsosam kille... Att killar alltid skulle tvinga sig på tjejer när de är ensamma som om det vore en djurisk drift. - Vart är alla "normala" föräldrar? De syns aldrig till i serier, möjligen som ett blurrat foto på sin höjd. - Tjej som omringas av 2-4 killar som tycker hon ska följa med dem och "ha lite roligt..." - Tjejer som tar på varandras bröst, gärna i badet eller liknande. - Huvudrollen var egentligen död hela tiden men hade något mission att göra till varje pris. - Minnesförlusterna haglar tätt. Ett vanligt grepp för att göra en story intressant. - Småbarn springer alltid ut rätt i gatan när man inte håller ett öga på dem och blir räddade av vår hjälte i serien. - Jag stönar (eller har andra mysko ljud för mig) när jag tänker. - Man måste alltid skrika lite belåtet när man druckit öl. Gärna högt och överdrivet. - Söta tjejer gör små ljud när de äter en bit bröd. - Karaktärer tänker högt/pratar med sig själva, gärna på stan så att folk vänder sig om och stirrar på idioten. - Allt låter likadant i anime. Ljudeffekter och bakgrundsljud återanvänds i överflöd. - Hoppsan, jag blev visst full. Nån råkar dricka ett helt glas sprit utan att märka det och blir full på 5 sekunder. - Folk tackar nej till alkohol och hänvisar till sin låga ålder. Placerad moralkaka? - Bli full på saft eller läsk. De tror att de dricker alkohol och blir fulla på det. - Jag ska vara en hjälte men är deprimerad, missförstådd och självömkande. Oftast manlig. Förklarar sig aldrig, utan låter folk hata honom mer. - Tjej och kille är attraherade av varandra men bråkar istället och har ihop det med andra osv. - Killen som till stor överraskning visar sig vara en tjej. Genderbender och crossdressing till leda. - Kille som ser ut som en tjej utan att ens försöka och det blir förvecklingar mm. - Fobi mot män. Blir gärna våldsam och spöar den som kommer i närheten (valfri huvudroll) och det blir komedi av allt. - Osaka är en annan planet. Bara för att de har en annan dialekt än i Tokyo och beter sig lite annorlunda så är de från Osaka. - Folk som är så dåliga på att laga mat att man spyr/svimmar/dör av att äta det. - Lärare som patrullerar på skolan på kvällen eller natten? Vad gör de där? Är inte skolan låst? - Extrem överdrift av en normal handling. - Jag gör ngt pinsamt eller tänker något snuskigt och blir påkommen. Då skrattar jag galet högt och artificiellt för att släta över det. - Nyss ville du döda mig och hatar mig men jag förlåter dig och skyddar dig. - Snö är fantastiskt. Alla blir hänförda och det blir rena festen så fort några flingor dalar ned. - Tjocka personer måste låta tjocka. - Tjejer som är dåliga på precis allt. Olycksdrabbad, kan inget och är klumpig. - Alla som är från USA eller europa har blont hår, blå ögon och är odrägliga. - Nån har gjort sig illa och en annan karaktär vill sterilisera såret genom att slicka på det. - Battle Royale i Skolans kafeteria Man slåss om det extra goda brödet. - Någon ropar till annan roll och vinkar, sen måste förtydliga att den tittar på en soptunna och att man står "här". - Bara kvinnor kan föda barn, styra jätterobotar, vara frilanslönnmördare och köra stridsvagn. Tusenåriga generaler återföds som småtjejer... - Jordens öde hänger på mig, men jag måste extraknäcka som servitris eller något liknande. Gärna iförd kroppsnära sexig outfit. - Allergisk mot tjejer... - Varför ska ögonlappen indikera att jag bara har ett öga? Jag kommer ta av den vid ett dramatiskt ögonblick. - Neo-Tokyo. Hightech i överflöd i Tokyo även om det ska föreställa nutid. - Icke-Tokyo. Folk blir till sig i brallorna och beter sig som idioter så fort de är utan för huvudstaden och ser ut över landskapet. - Soldater (som ska vara tränade) står stela som rådjur i strålkastarljus inför annalkande monster och död utan att göra något. - Manlig karaktär har varit hemligt kär i en tjej länge men aldrig gjort något åt saken. Ny tjej kommer in i bilden och rör till det. - Tjej råkar illa ut och håller på att få stryk av stor butig man men slaget fångas i sista stunden av "hjälten". - Folk trillar (ofta tjejer) på alla möjliga sätt och det händer knäppa saker som aldrig skulle hänt i verkligheten. - Man ska äta sin lunch på taket på skolan även om det är förbjudet för alla att vara där... - Fyrverkeri är SÅÅÅÅ förtrollande och ingen verkar ha sett det förr.. Ooooh! Aaah! - Unga barn/ungdomar har psyken, komplexitet, djup och erfarenheter som mycket äldre människor. - En fint i en fint i en fin i en fint... - Den snälla barndomskompisen som aldrig, aldrig får ihop det med huvudpersonen. - Ingen vill någonsin lyssna när någon säger att det var ett missförstånd. - Den brådmogna och extremt irriterande lillasystern som har kunskaper som hon för sin ålder inte borde ha och lägger sig i allt. - Vatten är alla kvinnors fiende. Oavsett vad de har på sig så blir alla kläder (utom badkläder) genomskinligt av det. - Resande föräldrar. Alla bor själva då föräldrarna jobbar utomlands eller i andra änden landet. - Vinden lyckas alltid få tjejers kjol att flyga upp och visa underkläderna, gärna vid helt fel tillfälle. - Det underdåniga tjänstefolket. Rika personer har totalt underdåniga och lojala tjänare utan privatliv eller identitet. - Våldsidkare och våldtäcktsmän kommer undan alldeles för lätt. - Varför står folk och flinar mot varandra med stängda ögon? - Elevrådet med oinskränkt makt som kan göra vad de vill utan att skolan bryr sig. - Föräldern har plötsligt gift om sig och ställer sina barn inför ultimatumet när partnern inkl. ev. barn presenteras när de flyttar in. - Du är blöt, kom in och låna duschen så tumlar jag dina kläder under tiden. -
  4. 3 poäng
    Nu i dessa intressanta tider där allting måste vara ett battle royale så har Apex Legends poppat upp som nästa Fortnite...bokstavligt talat. Vi har nu reklam om gratis battle passes för att få tillbaka spelare. Nyheten och smygreleasen påminde mig om att Titanfall 2 existerar och att detta var tänkt som en efterföljare, men som sedan blev sin egna grej.Så jag spelade båda och detta har jag kommit fram till. Apex Legends tar plats i Titanfall-universumet med den troliga kopplingen från legosoldatgruppen Apex Predators. Skillnaden är att inga mechas (Titans) används utan istället slängs en skara av karaktärer in i ett battle royale och den som överlever...gissningsvis får ett jobb och kanske en egen Titan? Det som skiljer detta från tidigare spel i genren är att det försöker mixa från alla möjliga influenser. Gameplayet är likt de i Titanfall, battle royalet lånar friskt från både Fortnite och PUBG samt att det lånar från Overwatch i att det samtidigt är ett hero shooter med olika förmågor. Detta är ett perspektiv från ens första erfarenhet i genren är detta spel, men det jag ser är två saker som stör mig: Till att börja med så är det riktigt snålt med loot. Det är riktigt svårt att hitta vapen jämfört med de andra två stora i genren. Flertalet gånger känner jag att man inte har något att komma med mot de andra grupperna. Lägg till att kartan är mycket mindre och du har extremt hård konkurrens om vapnen. Intressant för vissa, jobbigt för mig och speciellt när du har två kamrater som också behöver vapen och ammunition. Den andra punkten är dess skyddssystem. PUBG har skyddsvästar och hjälmar, Fortnite har sköldar, Apex Legends valde båda. Du kan nu hitta body armor med olika rariteter som också ger olika lager av sköld. Så hittar man inte bra armor så har man också inget övertag mot en motståndare med fyra lager av sköld. I övrigt så är spelet precis som jag förväntade mig: Frustrerande och för det mesta död. Titanfall 2 å andra sidan är av en mer klassisk skjutare med mer rörelsefrihet med dubbelhopp och parkour samt att man kan kalla ner sin Titan och riktigt krossa på. Dess främsta läge, Attrition, är en hybrid av klassiskt team deathmatch och MOBA, där bottar droppar in för att förhindra ens framfart lite grann. Att döda dessa ger poäng och boostar hur snabbt du kan kalla ner din Titan. Detta gör att matcherna är mer jämnare då det är enklare att göra en comeback och att spela för objective är bokstavligen att bara döda, vilket gör det lättare än att få folk att knuffa en vagn. Lägg till ett solitt horde mode och en av de bästa kampanjer i modern tid och du har ett riktigt roligt spel. Apex Legends är, i min mening, överhypat. Samtidigt är det roligt att dess framgång hotar Fortnites dominans och samtidigt sparkat nytt liv i Titanfall 2 igen.
  5. 2 poäng
    こんばんわ!Konbanwa! Hittade hit för någon dag sen och wow vilket fantastisk forum! Vart alldeles lycklig över att se att det finns andra anime/manga/Japan tokiga。 Mitt namn är Emelie, jag är 24 år och bor i Västerås。 Favorit Anime: Fairy Tail, Inuyasha, Rurouni Kenshin, Naruto (minus all fillers..), Hiiro No Kakera, Pretear。 Favorit Manga: Naruto, Fairy Tail, Edens Zero, Gakuen Alice, Fruits Basket, Distancia, Kamisama Hajimemashita。 よろしく おねがいします! Yoroshiku Onegaishimasu!
  6. 1 poäng
    En tråd där man kan posta lite japansk etymologi (ordens och frasernas ursprung), tänkte jag. "すみません" tänkte jag på nyss. "-masen" är ju en "artig negation". Men vad är det egentligen som man negerar? 済すみません är det med kanji. 済すむ betyder att fullborda något, och på Edoperioden (1600-1870) så använde man det tydligen när man talade om pengar: att ha fullbordat en betalning. Men om man inte har fullbordat betalningen? "済すまぬ, jag har inte betalat ännu" säger man och böjer skamset på huvudet. "Jag har inte betalat" blir, underförstått, "jag ber om ursäkt för olägenheten".
  7. 1 poäng
    Ser om Claymore och Great Teacher Onizuka för 711:e gången...
  8. 1 poäng
    Om det nu är viktig kunskap går att diskutera, men roligt att du gillar det. Dags för en djupdykning.
  9. 1 poäng
    Ett litet sidoprojekt jag försökt få igång här på forumet, och det verkar som att det blir av. Yatta! Denna podcast är "av communityt, för communityt" halvseriös podcast där vi pratar ut om våran gemensamma nämnare, kinesiska tecknade serier. I en livesändning via Twitch pratar jag och en handfull andra intresserade forummedlemmar via Discord om ett tema i en till två timmar drygt. Denna tråd är till för att samla datum för sändningar, vad för teman och deltagare som gäller och länkar till VoDs om ni inte hinner till livesändningen (om flera önskar sig en mp3-variant kan vi även göra det tillgängligt). Utöver detta kommer denna tråd även fungera som feedback med medlemmar. Önskas ett speciellt tema, vill ni delta i en sändning eller vill ni ge feedback på vad som var bra och mindre bra, skriv det här så lyssnar vi! Låt oss göra detta till den bästa (icke-officiella) podcasten forumet har sett någonsin! YouTube Playlist: SoundCloud Playlist+Download: Google Drive: https://drive.google.com/drive/folders/1C6S5j1g4G9yEK7cxpiecQ1JxFpCR76eI?usp=sharing
  10. 1 poäng
    Det är snart den 20:e september, datumet för årets stora event: stormningen av Area 51. Eventskaparen har själv nämnt att deltagarna ska "Naruto-springa" för att kunna undvika att bli träffad av amerikanska kulor. Om du som deltar inte vet nog mycket om Naruto (eller om du har nog med självrespekt att inte se den serien, lol) så kommer här en lista över andra rekommenderade stilar att vandra in i den hemliga basen på. Stilrent? Effektivt? I din egna takt? Vi har för alla smaker! Menacing Man kommer långt med klassiker, även om det är lite långsammare än andra stilar. Som extra bonus så skrämmer man iväg de mera knäsvaga motståndarna innan du ens hunnit fram till ingången. Saitama Det ser ut som en normal jogg, men med rak rygg och extra höga knälyft...och extremt snabba såna. Du ser lite fånig ut när du springer så, men garanterar en plats längst fram i leden. True Shinobi Få vet om att Narutostilen är bara en av olika ninjastilar när man springer. Denna är en mer effektiv och disciplinerad stil där den främre armen minskar luftmotståndet mot kroppen. Detta gör en även redo att dabba på direkten om så tes nödvändigt. Nii-san Mer miljövänlig än en Micra och snabbare än en Qashqai, denna coola (heh, pun) snabbtransport används av de mest disciplinära kombattanter utan att trötta ut deras ben. Andra varianter inkluderar issurfning och isskridskor, men då krävs extra ninjaträning. Valkyria Snabb acceleration och ganska bra medelhastighet, denna variant garanterar att motståndarna vet att du kommer. Det är också rekommenderat att bara använda denna för att fly i motsatt håll. Garanterar att du springer som en häst. Devil Dash Ingen kommentar... Bröderna Fluff Ett svenskt patent, denna manöver kräver två personer och en lite längre uppstart. Men när den väl kommer igång så är man så gott som ostoppbar. Hastigheter uppemot 50 krull i minuten är garanterat.
  11. 1 poäng
    Wohooo! Jag har blivit uppgraderad till "Stamgäst"! Sweet! :D
  12. 1 poäng
    Välkommen! @Sandy Bee Naruto, right in the feels... Fillers borde vara förbjudet! Dela gärna med dig av din favorit musik i den icke-populära "Vad lyssnar ni på just nu-tråden" fite me MathJuice 1v1 csgo
  13. 1 poäng
    In-story-anledning? Mja, mjo, det kan man väl säga, men det är nog mer författarens efterhandskonstruktion. Men det är ganska kul att den fungerar! Jag ser den med min bror och han kan inte hålla sig från att kommentera medan vi tittar. “Han sköldhjälten borde [xxx]” och “om det var jag hade jag [yyy]”, där det utelämnade oftast är utövandet av någon form av våld mot de orättvisa. 😅
  14. 1 poäng
    Efter en bunt typiskt konstiga drömhändelseutvecklingar så anlände drömmens “jag” till ett slags tävling med åskådare: det gick ut på att givet ett urval apparater, sådana som gamla Megadrive-konsoler, avgöra om de var brukbara bara baserat på utseendet, och sedan koppla in dem för att bekräfta att de fungerade eller ej. De medtävlande var experter på just detta. (Nintendospelkonsoler fick inte vara med i tävlingen alls, för en av de tävlande var så överlägset bäst på att avgöra vilka som fungerade att det inte hade blivit någon match.) Det var ingen stor tävling, mer som något man kan hitta på ett konvent. Vi snackar om apparater samlade på ett rektangulärt bord typ 2x8 meter med 4-6 (inkopplade) TV-apparater, för 4-6 tävlande, med en bunt begagnade apparater på bordet, och kanske runt 50 åskådare på behörigt avstånd i en liten ring runt bordet (de tävlande var uppdelade på varsin sida av bordet). Av någon anledning fann “jag” “mig” vid en TV – kanske “jag” blivit förväxlad med en tävlande – och kopplade in Laserdisc-spelare som “jag” givetvis testade med en svenskt 90-talsfansubbad anime-Laserdisc! Här var det några viktiga skillnader mot verkligheten: för det första var dröm-LD:n inte en stor silvrig skiva, det var snarare två CD-stora skivor i en kassett. I drömmen var fansubben inbränd på LD:n, men i verkligheten använde man inte de obskyra inspelningsbara LD-formaten. Jag tänkte också säga att i drömmen var det “softsubs” på LD:n, men det verkar ha funnits i verkligheten också i form av teletext. Det “jag” satte igång var en mechaanime. Det var en högstadie-/gymnasietjej i skoluniform som just hade teleporterats hem från sin robots cockpit. Hon var trött och plaskvåt, för tydligen var det en sån cockpit som innehåller vatten(ish), som i Evangelion. Hon låg utmattad på golvet och pratade med någon familjemedlem, någon bror förmodligen, och försökte liksom dölja sanningen bakom att hon låg i vardagsrummet och blötte ner golvet. Det var en anime som hette något i stil med “Zenon”, men det var inte Exper Zenon (som jag inte sett) från 1991, utan stilmässigt kändes det mer som Zegapain (som jag inte sett) från 2006. Typ den korthåriga tjejen. Men “jag” tänkte inte så mycket på animen i sig, utan störde “mig” på att textens två rader var olika stora; de var individuellt inställningsbara av någon anledning. Egentligen borde det inte påverka tävlingen, men det kändes för “mig” som ett misstag.
  15. 1 poäng
    Oj oj, vilken natt. Ridit elefant, blivit spjutattackerad av Greenpeace (ingen fara, de träffade bara elefanten), spelat synth/keyboard med julljud (tänk: tomteskratt, bjällerklang, julklappspappersprassel), och, viktigast av allt, tittat på satellitsänd NHK: de bjöd på Mästerdetektiven Conan, svensktextat! “Svensk text: Yoko Svensson” (typ) i slutet av avsnittet. Tror dock att svensktexten bara var ett av många språk; alltså att satellitsändningen hade valbar text, som på DVD.
  16. 1 poäng
  17. 1 poäng
    ÅÅÅÅH! Jag tittade på videon ovan, och programledaren sa att Svärdmön var mördaren i stan. Det lät fel, så skummade kommentarerna för att se vad andra har för åsikt. Och såg denna: (Min emfas.) Det förklarar ju hennes replik: — Ironic, don't you think? To think that the messenger of the Supreme God should protect the city and the city alone. — You should've known. Killing women, ripping out entrails on the spot, then leaving the corpse there... Those aren't things goblins do. — Indeed. [Goblins] bring their prey back to their nest to toy with them. [Goblins] won't kill [women] quickly. [The Demon Lord Loyalists] were plotting something using that mirror. [The Demon Lord Loyalists] are minions of the Demon Lord. The mastermind[ of the Demon Lord Loyalists]... no longer exists in this world. [The Demon Lord Loyalists] were disposed of in a completely different place... by the Hero[ as shown in episode 6]. But... But if the goblins were to attack, I would just break down in tears. I had heard about [the Demon Lord Loyalists] moving under the city. I also knew that [the Demon Lord Loyalists] was plotting their revenge against me. I would have been able to endure that. But[ as for the goblins]... Who could I have asked? The hero known as the Sword Maiden, asking for protection from mere goblins? No one would believe me... What do you plan to do with me? Det var djävulsdyrkarna som mördade folk, och Svärdmön mörklade det och skyllde på goblinerna. Man kan ju föreställa sig ett lite mer tydligt manus: — Du om någon skulle veta: mörda kvinnor, slita ut inälvor på plats, sen lämna liket… Det är inte något som gobliner gör. — Ja, gobliner tar offren med sig… så jag förstod att det var ritualmord. Djävulsdyrkarna nästlade sig in i staden för flera år sedan. De hade något planerat för den där spegeln, något för Demonfurstens räkning. De planerade hämnas mot mig. Djävulsdyrkarna är förstås alla döda nu, besegrade av hjälten någon helt annanstans. men om goblinerna skulle anfalla även utan deras ledning… skulle jag vara hjälplös. Och jag kunde inte be någon om hjälp. …eller liknande.
  18. 1 poäng
    Goblin Slayer gjorde mig förvirrad igen – jag trodde att Demonfursten redan var besegrad! – så jag sökte igenom undertexterna efter “hero” och “demon”; här är vad jag fann, avsnitt för avsnitt: Två namnlösa äventyrare pratar om hur en demonfurste uppstod i huvudstaden, så folk har möjlighet att tjäna pengar på att gå med motattacken. Inga omnämningar. Två diskussioner. Häxan: “Man borde inte bara dräpa gobliner. Det finns många demoner i huvudstaden, och världen är full av monster.” Alven, dvärgen och ödlemannen talar med GS, informerar honom att antalet demoner i huvudstaden växer, för Demonfursten har återuppstått och samlar krafter för att ta över världen. Ledare för de fyra raserna ska hålla möte i förberedelse för ett stort slag mot Demonfursten, men på grund av ökad goblinaktivitet på alvterritorium har de tre äventyrarna fått i uppdrag att ta uti med problemet. Resen (Drakar och demoner-svenska för “ogre”) tar illa upp när GS inte hört talas om hans sort förut: “Hånar du mig, som fått denna armé av en av Demonfurstens generaler?” Inspektören och gillemön har hållit förhör med en misstänksam äventyrare; inspektören: “Rättvisa handlar om att göra folk medvetna om att ondska existerar.” “Vilket underbart sätt att tänka.” “Om man kan sätta det i verket. Jag är inte ens nära Svärdmön, inte ens nära. Hon var en av äventyrarna som besegrade Demonfursten.” Tre scener: I början av avsnittet anfaller Hjälten – en söt flicka – med sina medhjälpare, en Vise och en Svärdmästare – givetvis också söta flickor – en bunt onda präster: Präst: “Hur visste ni vår sekts hemliga mötesplats!?” Hjälten: “Jag bara hade en aning.” Den vise: “Vi känner till era onda planer.” Svärdmästaren: “Ni har ingenstans att fly.” Präst: “D-det heliga svärdet! Det kan inte stämma!” Det övergår till äventyrare i Goblin Slayers stad: “Och med det så kom Hjälten och besegrade alla av Demonfurstens underhuggare!” Prästinnan: “S-svärdmön. […] För tio år sedan var hon en av äventyrarna som besegrade den återuppstådda Demonfursten.” GS och Svärdmön: “Blev du tillsagd att det inte var någon idé att mobilisera armén mot ynka gobliner?” “Ja.” Dvärgen: “Men vem kan klandra dem, de är trots allt upptagna med att bekämpa Demonfurstens arméer.” Inga omnämningar. Svärdmön: “Är det inte lustigt? Jag är kvinnan som besegrade Demonfursten, och ändå är jag rädd för några gobliner.” Två diskussioner: Svärdmön: “De hade något planerat med den där spegeln. De är demonfurstens underhuggare. Hjärnan bakom… finns inte längre i denna värld. H@n eliminerades på en helt annan plats, av Hjälten. Men… Men om gobliner skulle anfalla skulle jag bara bryta ihop i tårar. Jag hade hört om deras rörelser under staden. Jag visste också att sekten planerade sin hämnd mot mig. Det hade jag kunnat utstå. Men… Vem hade jag kunnat fråga? Skulle hjälten känd som Svärdmön be om hjälp mot ynka gobliner?” GS och SM: “Har något ändrats sedan du började dräpa gobliner?” “Något?” “Om Hjälten lyckas dräpa Demonfursten är jag säker på att världen är räddad. Men om den femtonåriga flickan som anfölls av gobliner fortfarande letar efter räddning, skulle ingen ens märka det.” Fem scener: Hjälten och hennes två medhjälpare möter Demonfursten. “Vi får inte förlora!” “Vi måste rädda världen!” Koflickans morbror och GS: “Varit ute på patrull?” “Ja. Inga problem.” “Jag tror verkligen inte att du behöver oroa dig så. Jag hörde att Hjälten besegrat Demonfursten. Monstren kommer nog att lugna sig—” “Det kommer de inte. Åtminstone inte goblinerna.” Spjutmannen: “Om du vill tjäna pengar som äventyrare nu är det huvudstaden du ska till. Mycket av Demonfurstens armé är fortfarande där. De är bara eftersläntrare, så de skulle vara enkla att ta hand om för bra betalning.” Alven och gillemön: “Stämmer ryktet att Hjälten besegrat Demonfursten?” “Ja, det stämmer! Vi har fått ord från huvudstaden. Tydligen har Hjälten blivit historiens tionde platinumäventyrare!” Svärdmöns brev: “Hjälten har besegrat Demonfursten, vilket bör leda världen till fred. Men mycket av Demonfurstens armé återstår, så vi måste fortsätta vara på vår vakt.” Det var några saker jag lärde mig: Jag hade glömt att man såg Hjälten i avsnitt 6. Och hon anföll en “sekt”, alltså den som Svärdmön talar om i avsnitt 9. Men är det en sekt av monster, eller av människor(/alver/…) som efterlängtar Demonfurstens tyranni? Vill minnas att en sån ond präst hade ett skeletthuvud, så monster känns troligt, men monster har väl inte så lätt att driva igenom planer i människors städer. Jag hade helt glömt att de pratat om att Demonfursten återuppstått, att det var en Demonfurste vid liv; den informationen blev nog överskriven av det om Svärdmön pratade om hur Demonfursten besegrats tio år tidigare. Enligt Prästinnan var även Demonfursten för tio år sedan återuppstådd, åtminstone i engelsk undertext. Fast om det var den Demonfursten som låg bakom planen med spegeln, så måste ju “[h@n] finns inte längre i denna värld” innebära att den nuvarande Demonfursten är en annan individ. “Demonfursten har återuppstått” får ses som “en individuell demon har kommit till makten över demoner och monster och antagit titeln/funktionen ‘Demonfurste’ som så att säga återuppstått”. Kanske det är individuella demoners ambition, eller så är det världen i sig (eller gudarna) som skapar Demonfurstar ur intet. Så under hela seriens gång har man i bakgrunden kämpat mot Demonfursten, det är väl ett lite intressant storytrick. Goblin Slayer har lite crossover, då åtminstone två av goblinbaserna hade anknytning till nuvarande eller dåvarande Demonfurste, så GS är nästan som en “side-story”. Jag hade kunnat skriva detta inlägg mycket kortare, men det är inte så Scellan rullar.
  19. 1 poäng
    Det är väl just det här att jag inte gillade hur de fläskade ut storyn i AO, så jag är skeptisk till deras förmåga att fläska ut den i Hi-Evolution. Men hoppet är det sista som dör etc etc! Jag menar inte att förringa dina känslor kring mecha, men jag tror att man lätt kan få lite fel uppfattning. Det är så att säga skillnad på mecha och mecha. En del handlar till stor del om robotarna, med fokus på jätterobotar som slåss mot jättemonster eller andra jätterobotar, typ en barnmechaserie från 1970-talet eller Pacific Rim: berättelsen var mest en ram för att hålla upp jätterobotactionsekvenser. Om det inte är ens kopp té så är det förstås inget att tvinga sig att se, men andra mechaverk är omvänt konstruerade: de använder jätterobotgrejen som en ram för att hålla upp en karaktärs- eller storyinriktad berättelse. Robotarna blir bara ett scifi- eller fantasy-element. Eureka Seven är ett exempel, Evangelion (en berättelse om depression) och Gundam (en berättelse om krig där robotarna motsvarar stridsvagnar/stridsflygplan) ett annat. Det är klart, om man verkligen inte vill se robotar alls så är det väl bara så det är, men det är synd om man avstår från mecha för att man tror att de uteslutande fokuserar på robotar. Den korta förklaringen av Gundam-djungeln är att det började som en anime som fick några storyuppföljare, men senare kom ju serier som bara hade “Gundam” i namnet: förutom att robotarna var bekant designade så var handlingarna och ibland stilarna helt annorlunda. Det betyder att man kan hoppa in i vilken “tideräkning” man vill: de olika versionerna brukar ofta namnges efter sina respektive tideräkningar. Originalet är Universal Century, UC. Jag tycker att Gundam Unicorn är utmärkt, men jag skulle nog inte rekommendera den som en startpunkt. För mig känns den som en kulmen av 30 år av UC-anime. Om man vill se original-Gundam-sagan så hade nog ett gångbart alternativ varit Gundam the Origin-OAV:n (6 delar, 2015) -> Gundam-filmtrilogin (1980) -> Gundam Z-filmtrilogin (1985/2005) -> läsa på lite om Gundam ZZ (1986) -> Char's Counterattack-filmen (1988) -> Gundam Unicorn (7 delar, 2010), då har man det mesta om den huvudsakliga konflikten som Gundam är känd för: kriget mellan planeten jorden och de frihetssökande rymdkolonierna och den långa konflikten mellan hjälten Amuro Ray och skurken/antihjälten/antiskurken Char. Det är totalt typ 28 timmar speltid, men det kanske känns mindre oöverkomligt om man tänker på att det i princip är 20 filmer på i snitt 86 minuter, som man gott kan se sisådär en i veckan av. (Jag är dock inte helt säker på att börja med Gundam the Origin, serien om Chars uppväxt och upptrappningen till kriget – det är lite som att börja sitt Star Wars-tittande med prequel-trilogin, om prequel-trilogin hade varit bra: vill man börja med att se berättelsen om Darth Vaders uppväxt? Jag tror dock inte att det skadar. Och så kanske det är tryggande att börja med något modernare, om det blir lättare att knyta an.) Annars kan man ju börja med en alternativ tideräkning. Iron-Blooded Orphans ska väl vara bra, tror jag, om man vill se en serie om barnsoldater på Mars. Fast det är ju ändå 50 avsnitt, uppemot en 18-19 timmar; samma med det fristående alternativet Gundam 00, och det fristående alternativet Gundam SEED har fler än 100 avsnitt.
  20. 1 poäng
    I don't always listen to jazz, but when I do, I prefer Hiromi.
  21. 1 poäng
    Morgonen dag 6 Okej, det kanske var en dålig ide att gå loss på basashi (alltså rå häst) så här på resande fot. Den här morgonen har varit rätt jobbig. Nu ska jag åka pendeltåg två timmar till Kobuchizawa - wish me luck. Jag har tills sjutiden ikväll innan jag måste vara i Yokohama, så före dess tänkte jag hinna med en rundtur på whiskydistilleriet Hakushu.
  22. 1 poäng
    Tack så mycket. Det är trevlig. Jag kan liten Japanska så kan jag hjälpa här. Min svenska är mellanliggande, så jag hoppas att Ni ska förstå mig : 親「おや」 oya, betyder förälder, det har kanji består av tre liten kanji : 木「き」träd, 立「たち」att stå, och 見「み」att se eller titta. Så förelder är en man ( eller kvinna) som står på en träd och se för sin familj
  23. 1 poäng
    Bra fråga! Jag vet dock inte om den kan besvaras rationellt. Vad gör manga bättre än anime? Med dess kommersiella förutsättningar är det ett bättre utlopp för konstnärligt uttryck. På grund av att det krävs en avsevärd mindre budget finns det en mycket större möjlighet till en djupare vision i form av experimentalitet och olika/kontroversiella ämnen och personliga berättelser. (Animeproducenter som lägger motsvarande miljontals kronor vill ofta säkra återbäring genom att öka berättelsernas dragningskraft.) På grund av att berättelserna oftast är gjorda av 1-3 personer (författare, tecknare, redaktör), så finns det en mycket större möjlighet till en enhetlig vision. På grund av att serierna oftare är mindre tidsbegränsade -- bortsett från risken för nedläggning -- så finns det en större möjlighet till en genomförd, komplett vision. Det är billigare att köpa för konsumenterna. Man kan få "mer berättelse per krona". Det kan vara bättre tecknat, då mer arbete läggs ner per bildruta -- jämför ett kapitels typ 50-200 bildrutor mot ett animeavsnitts 5 000-15 000. Konsumenten har större kontroll över intagandet av berättelsen -- att läsa jättefort, att stanna på enstaka bildrutor, att bläddra fram och tillbaka och hoppa mellan sidor. Det kan vara ett sätt att skräddarsy sin upplevelse. Det är en större marknad, vilket ger fler verk, vilket ger större möjlighet att det finns serier som är perfekta (för den enskilda läsaren). Vad gör anime bättre än manga? Det känns som att Shirobako visar typ allt jag vill säga här, men: Det är ett kollaborativt medium. Många människor arbetar på det, vilket ger det ett annat sorts djup. En chefsförfattare som arbetar med en regissör för att ta fram handlingen, som av olika personer skrivs avsnittsvis, som av olika personer blir till bildmanus, som av ännu fler olika personer animeras, varpå det av ytterligare personer färgsätts och effektläggs och ljudläggs och röstageras och klipps -- och i alla steg tillkommer en personlig "touch". Om man vill ha enhetlighet kan det vara spretigt, men vill man å andra sidan utsättas för en mångfald av uttryck inom ramar kan det vara det starkare alternativet. Det kan också göra det till ett mångtydigare, djupare verk. Många människor arbetar på det, vilket ger mer att vara besatt över. Att sätta sig in i hur olika regissörer brukar vilja uttrycka sig, vilka berättarstilar olika författare har, vilka styrkor olika animatörer har, vilka förmågor olika studior brukar kunna värva, vilka roller som passar olika röstskådespelare, vilka försäljningsvolymer olika serier får, och så vidare. Det är ett multimedium. Som animeskapare har man fler verktyg för att realisera den berättelse/upplevelse man vill förmedla. Animation som konst och hantverk är, om man är så lagd, väldigt fascinerande. Man kan tänka på hur dynamisk animation har sin egen dimension jämfört med teckningar: "animation" är i sin essens något som ska antyda en verklighet eller skapa en effekt genom att simulera rörelse, en tidsbaserad kvalitet. Jämför detta med "teckningar", vars funktion är "spatiell". Vad gäller hantverket kan man uppskatta vilka skickligheter som krävs för bra animation, och hur animatörer står för typ hälften av karaktärsskådespelet. Den andra hälften står röstskådespelare för, och de är duktiga; när de är rätt för sin roll och får bra regi så kan de tillföra rysligt mycket. Ett tonläge i en replik, ett litet darr på rösten, ett själdjupt ångestskrik -- eller klockren "deadpan". Även detta är konst och hantverk, det är mycket mer än att någon med gnällig röst läser ett par ord på papper. Och vad är väl musik om inte en stämningssättare? Det är inte för inte som "anison" blivit ett begrepp. För att inte tala om ljudläggning (ofta underskattat), klippning (för att ändra tempo), färgsättning (då manga oftast är i svartvitt). Det är ett mindre medium (än manga). Det gör att det (diskuterbart) blir mer överskådligt än manga, en bra egenskap för historiker såväl som komplettister. Även "kurering" blir lättare, alltså i benämningen att gå igenom material för att hitta det som är värt för andra att ägna tid på. Det är ett större community, många fler fans, och -- kanske -- större bredd på typen av konsumenter, åtminstone utanför Japan. (Typ hur vanliga gamers kan ha sett Attack on Titan.) Det är roligare att samla på, då utgåvor kan vara större och ha mer extramaterial, som bakom kulisserna-dokumentärer och kommentarspår. Det är inte heller blad som kan gulna eller gå sönder. (Fast även plastskivor degraderas med tiden, och kan bli oläsliga.) Man utsätts för en kontrollerad berättelse. Det innebär att verket vad gäller tempo och ordning uppfattas som dess skapare vill. Man kan även argumentera för att anime ligger närmare filmkonsten, vilken ju manga efterliknar, och därför är mer "renodlat". (Jag blir påmind om denna föreläsning.) Ett möjligt motargument skulle dock kunna vara att "cinematiskt berättande" egentligen är generella visuella tekniker som filmkonsten inte har ensamrätt på. Det är åtminstone några punkter jag kan komma på, och båda har alltså sina fördelar. Det handlar förstås inte om att utse en vinnare (och det tror jag inte att någon av oss försöker göra). Men med handen på hjärtat så tror jag att jag föredrar anime för att det som genre har lättare till bombasm. Stora, ljudliga explosioner! Svulstiga känslospel! Jätterobotar som slåss med svärd! Innehållet kan vara detsamma, men anime som presentation är större på det sättet. Och det liksom tilltalar min inre sjuåring, han som vuxit upp med och alltid älskat film, tecknad och ej. Och vad gäller det du nämner om att kontrollera läsandet, så är jag nog mer passiv i min animangakonsumtion. Jag s.a.s. säger åt animeverket "visa mig vad du har". Det är dock, medger jag, naiv, omogen konsumtion som jag vill växa ifrån, för att berättarkonst är starkare som dialog än monolog. Med allt detta sagt så vet jag dock inte om jag i praktiken prioriterar anime! Med anime följer jag 14 runt serier i taget. Med manga följer jag 200!
  24. 1 poäng
    Titta på angående växthuseffekten och tänk djupt på dess innerbörd (trångsynta personer varnas). Vad tycker ni? Är vad han säger vettigt? Eller är allt detta blaj från någon överparanoid snubbe på internet? Personligen har jag tittat igenom många av videorna han har gjort, och jag kan ärligt talat inte hitta ett enda hål i hans resonemang. Visst bör ni vara öppensinnade, men lita för guds skull inte blint på vad han säger; tänk efter för er själva. Hans argument bygger i stort sett på att ingen är perfekt – alla kan ha fel. Om ni är skeptiska mot vad han säger, rekommenderar jag att ni även kollar på videon, och sedan ser igenom alla filmer som är listade i indexet i beskrivningen. Det kan visserligen ta sin lilla tid, men det ger en grymt bra insikt på hela resonemanget. För er tidspressade människor kan samt vara att föredra. Detta må vara ett känsligt ämne, men låt oss hålla alla flames i schack. Om ni har motargument, var beredd att backa upp det med resonemang. Och om ni finner dessa videor vettiga, framför de gjärna till andra ni känner, och/eller till andra forum ni hänger på.
  25. 1 poäng
    Jag tänkte att jag kan ge några tips på japanska filmer, men det finns så mycket bra filmer att jag knappt vet var jag ska börja. Japan har nämligen en stark filmtradition och släpper massor av intressanta filmer varje år. Till att börja med måste jag nämna att jag inte är förtjust i skräck och splatter, vilket innebär att jag inte kan rekommendera någon titel i Japans stora utbud av sådana filmer. Men det är hursomhelst inte en så stor del av det Japanska filmutbudet som man skulle kunna tro om man tittar på vad som är populärt bland filmintresserade i Sverige. Utbudet av japanska filmer i Sverige är faktiskt större än man kan tro vid första anblick. Svenska Filminstitutet är nog de som distribuerar mest japansk film, men flera andra distributörer gör det också. Annars är det ju lätt att importera nuförtiden. SVT visar regelbundet kvalitetsfilm från olika länder, och ibland faller lyckligtvis lotten på Japan. En del kabelkanaler visar också japansk film, ofta av det yngre extremare slaget. Men film gör sig ju alltid bäst på bio, och det finns faktiskt en hel del chanser att se japansk film på vita duken. Cinemateket kör japanska filmer då och då, och Folkets Bios biografer visar kvalitetsfilm från många olika länder, bl.a. Japan. På filmfestivaler, t.ex. Göteborgs Filmfestival visas nya japanska filmer (även om urvalet ofta är lite märkligt). Att gå med i eller skapa filmklubbar är ju ekonomiskt eftersom man inte behöver köpa alla filmer själv, och dessutom kan man diskutera filmerna sinsemellan. Jag kan börja med att rada upp några regissörer. Jag tar dem i ungefärlig tidsordning. Kenji Mizoguchi var en av de stora regissörerna i stumfilmseran i Japan, och sedan i ljudfilmen, och han är känd som en av Japans tre största regissörer (de andra två står nedan). Hans Ugetsu Monogatari (Sagor om en Blek och Mystisk Måne) gick på SVT för ett par år sedan. Yasujirô Ozu är en av de största japanska regissörerna, men hans återhållsamma japanska stil (han kallas ofta Japans mest japanske regissör) har inte gått hem hos omvärlden i samma utsträckning som Kurosawa. Hans mest kända film är nog Tôkyô Monogatari (Tokyo Story) som anses som en av världens bästa filmer av många kritiker. Ohayou (God Morgon), en av hans sista filmer, gick på SVT för ett par år sedan. Akira Kurosawa är utan tvekan den japanske regissör som är mest berömd utanför Japan. Men i Japan har han inte riktigt samma status, och har kritiserats för att ha en alltför västerländsk stil. Kurosawa var influerad av amerikanska västernfilmer, vilket märks väl i de samurajfilmer han är mest känd för, och han gjorde filmatiseringar av flera kända västerländska pjäser och romaner (t.ex. av Shakespeare och Dostojevski). Att hans filmer är uppskattade i Väst märks inte minst på alla amerikanska nyfilmatiseringar av hans filmer. Den som vill veta vilka filmer som är nyfilmatiseringar av Kurosawafilmer kan slå upp det på imdb.com men här är två filmer som alla känner till: Clintans genombrott som den iskalle och stenhårde revolvermannen var i filmen För En Handfull Dollar, vilket är en nyfilmatisering av Kurosawas Yôjinbô (Livvakten). Stjärnornas Krig var enligt George Lucas själv till stor del baserad på Kakushitoride no San-akunin (Hidden Fortress), vilket märks väl om man ser båda filmerna. Jag har sett de flesta av Kurosawas filmer, och ingen av dem har gjort mig besviken, men om jag ska välja ut några att rekommendera till att börja med får det bli Shichinin no Samurai (De Sju Samurajerna), Yôjinbô (Livvakten), Tsubaki Sanjûrô (Sanjuro), Ikiru (Att Leva), och Akahige (Rödskägg). Flera av Kurosawas filmer brukar visas på SVT då och då, och Cinemateket har visat de flesta av hans filmer, och det gör de säkert igen. Flera filmer finns på svensk video. Umi wa Mieta (The Sea Watches) är tydligen baserad på ett manus (troligen ofullständigt) av Kurosawa, men den är långt ifrån Kurosawas stil och kvalité. Kurosawa var t.ex. aldrig så melodramatisk. Jag tyckte att filmen bestod av flera trevliga segment, men segmenten flöt inte ihop smärtfritt, vilket jag gissar beror på att manuset var ofullständigt. Nagisa Ôshima är en kontroversiell regissör. Hans Ai no Corrida (In the Realm of the Senses) innehåller explicita sexscener, vilket gjorde att den förbjöds i Japan. Internationellt har filmen blivit väldigt kritikerrosad, och på senare tid har en censurerad version (könsorganen är utsuddade) släppts i Japan. Den är baserad på en verklig händelse (en passionerad förbindelse som går överstyr), och berättelsen har filmatiserats flera gånger. Senjo no Merry Christmas (Merry Christmas Mr Lawrence) med bl.a. David Bowie, Takeshi Kitano och Ryûichi Sakamoto (både som skådespelare och kompositör) är en annan av hans filmer. Den handlar om en brittisk major (Bowie) som fångatas av japanska styrkor under andra världskriget, och ett befäls (Sakamoto) fascination och frustration av honom. De som har spelat International Karate på Commodore 64 känner nog igen titelmelodin. Gohatto (Taboo) är en nyare titel som handlar om en samurajtrupp och de homoerotiska tendenser som en ny rekryt vållar. Bland skådespelarna märks bl.a. Takeshi Kitano och Tadanobu Asano, och den unge vackre samurajen i centrum är Ryûhei Matsuda, son till Yûsaku Matsuda - en av Japans stora filmstjärnor (se nedan). Shôhei Imamura är en intressant regissör som skildrar människors mörka sidor utan att vara pessimistisk. Unagi (Ålen) har gått på svensk bio och finns på svensk video. Den handlar om en man som mördar sin fru när han får reda på att hon bedrar honom, och hans försök att komma till rätta med sig själv och andra efter att han kommit ut ur fängelset. Kanzô Sensei (Dr. Akagi) visades på Göteborgs Filmfestival, och handlar om en byläkare under andra världskriget som är före sin tid, och människorna omkring honom, eller egentligen om hur människorna påverkas fysiskt och psykiskt av kriget. Även filmen Kuroi Ame (Black Rain) har visats på svensk bio. Jûzô Itamis filmer är fyllda av humor (av varierande svärta) och samhällssatir. Bland mina favoriter är Tanpopo, som handlar om en kvinna som öppnar en ramenrestaurang, och allmänt om mattraditioner i Japan; Minbô no Onna, som driver med yakuzan - och upprörde yakuzan så mycket att de attackerade Jûzô och skar honom i ansiktet; Marusa no Onna (Jakten på Skattesmitarna), som driver med skattesmitare och annat relaterat, och finns faktiskt utgiven på video i Sverige. I alla hans filmer spelas huvudrollen av hans fru, som gör det bra. Itami begick tyvärr självmord i slutet på 90-talet. Masayuki Suos underbara film Shall we Dansu? finns utgiven på video i Sverige, och snart kommer i Hollywoodversion med Richard Gere i huvudrollen. Den handlar om en kontorsarbetare som börjar ta danslektioner i smyg. Naoto Takenaka är underbar i en biroll. Regissörens tidigare film Shiko Funjatta (Sumo Do, Sumo Don’t) är en av mina favoritkomedier, och handlar om en misslyckad sumoklubb på ett japanskt universitet. Takeshi Kitano. Den utan tvekan mest kände nutida japanske regissören/skådespelaren. Som skådespelare går han under namnet "Beat" Takeshi, men som regissör kallar han sig vid sitt riktiga namn. Som komiker har han hållt på länge (han var ursprungligen en i komikerkombin The Two Beats - därav artistnamnet "Beat" Takeshi), och som skådespelare har han hållt på sedan början av 80-talet, men det är först i slutet på 80-talet som han började regissera. Hans egna filmer som har nått utomlands är oftast allvarliga och våldsamma (hans stillsamma filmer, förutom Kikujirô no Natsu och Dolls, verkar inte vara lika populära utanför Japan), och hans egna roller är oftast sammanbitna stenhårda typer. Det har lett till att han har blivit känd som en japansk Clintan. Men i Japan är han känd som en fåordig spexig lustigkurre. Han håller bl.a. i flera program där hans främsta funktion är att då och då klämma ur sig dråpliga kommentarer iklädd märkliga kostymer, och slå folk i huvudet med en plastklubba (även om han även håller i allvarligare program). Filmen Minna Yatteruka? (Getting Any?), visar den sidan av honom, men den verkar inte vara spridd utanför Japan (vilket jag kan förstå eftersom det är en väldigt märklig film). I Kikujirô no Natsu (Kikujiros Sommar) och den i övrigt våldsamma Sonatine märker man av den barnvänliga sidan av hans humor, och Kikujirô no Natsu är också den av hans filmer som tilltalar bredast publik. Bl.a. Hana-Bi och Kikujirô no Natsu (Kikujiros Sommar) har gått på svensk bio och finns att hyra och köpa på video. Han var med om en svår trafikolycka som han nätt och jämt överlevde (vilket syns på hans ansikte), och under rehabiliteringen målade han mycket. De målningarna använde han sedan i Hana-Bi, där en karaktär går igenom en liknande rehabilitering. Sonatine, Hana-Bi och Kikujirô no Natsu rekommenderas varmt. Brother och Dolls var tyvärr besvikelser för mig, men jag vet andra som gillar Dolls. Nu senast har Kitano gjort en nyfilmatisering av den populära filmserien Zatôichi, och spelar själv huvudrollen. Jag har sett några av originalfilmerna, men tyvärr inte ännu Kitanos version, så jag kan inte kommentera den. Sabu (eller Hiroyuki Tanaka som han heter egentligen) är en påhittig regissör med svart humor som bl.a. har gjort den skruvade svarta komedin Postman Blues, som är en av mina favoritfilmer. Han har också gjort Dangan Runner, Unlucky Monkey och Monday. Alla filmer, förutom eventuellt Dangan Runner, har visats på kabel-tv och/eller filmfestivaler i Sverige. Takashi Ishii är en serietecknare som har blivit regissör. Hans film Gonin (som har gått på svensk kabel-tv) är snygg och spännande, och har med Kitano i en biroll som en iskall yrkesmördare. Katsuhito Ishii är regissören till Samehada Otoko to Momojiri Onna (Shark Skin Man and Peach Hip Girl) som visades på Tokyo Style in Gothenburg (enligt deras hemsida). Det är en säregen skruvad actionkomedi med Tadanobu Asano i huvudrollen. En rolig detalj är att Tatsuya Gashuin, mannen som sedan gjorde rösten till grodan i Spirited Away, är med, med nästan likadan röst. Regissören har senare gjort Party 7, som är minst lika skruvad, och nu senast Cha no Aji (Smaken av Te). Bl.a. Asano och Gashuin spelar i alla tre filmerna. Om man pratar om japanska regissörer kan man inte utelämna Hayao Miyazaki. I Japan ses hans filmer som "högre konst" (i nivå med spelfilm) än anime i övrigt. Jag känner till exempel 60-åriga japaner som aldrig skulle kunna tänka sig att se på anime, men går och ser hans filmer på bio. Den kände filmkritikern Rogert Ebert har med Miyazakis Tonari no Totoro (och studiokamraten Takahatas Hotaru no Haka) på sin lista över "Great Movies" tillsammans med Casablanca, Citizen Kane, Ikiru, Shichinin no Samurai, Dr. Strangelove, Gudfadern, Taxi Driver och andra mästerverk, och Sen to Chihiro no Kamikakushi (Spirited Away) har vunnit en rad utmärkelser, bl.a. en Oscar och Berlins filmfestivals Guldbjörn. Eftersom det här är ett forum för anime/manga-intresserade känner säkert alla till honom, eller i alla fall hans filmer, men jag tänkte att hans namn kan vara värt att nämna i sammanhanget ändå. Här kommer några filmer jag kommer att tänka på: Originalfilmen Gojira (Godzilla) är en film som överraskade mig när jag såg den första gången. Jag kände redan till Godzilla-filmerna där Godzilla slåss mot diverse andra jättemonster i gummi och plast, och förväntade mig att originalet skulle vara lika oseriös, men där hade jag fel. Det är en seriös film med atombombssymbolik (atombomberna var fortfarande kvar i närminnet), och Takashi Shimura (känd från Kurosawas filmer) spelar en av huvudrollerna. Med nutida mått ser förstås monstret Godzilla närmast skrattretande ut, men på den tiden var det fantastiska specialeffekter. Filmen har gått på SVT. Tora! Tora! Tora! är en ovanlig krigsfilm. Den är nämligen gjord av båda sidor. Den handlar om händelserna som ledde upp till Japans attack mot Pearl Harbor, och scenerna som visar den amerikanska sidan är gjord av ett amerikanskt team, och scenerna som visar den japanska sidan är gjord av ett japanskt team. Det (och säkerligen antikrigsandan som rådde när filmen spelades in) gör att ingen av sidorna demonifieras eller glorifieras, utan det är snarare krigandet i sig som kritiseras. Jag rekommenderar verkligen den här filmen till alla som har sett amerikanska krigsfilmer. Otoko wa Tsurai yo är en enormt älskad dramakomedifilmserie i Japan som består av över 40 filmer. De handlar om vagabonden Tora-san som alltid ger sig av på en lång resa när han fått kärleksbekymmer. Filmerna brukar bestå av att han kommer hem till sina föräldrar och sin syster efter en tidigare resa, blir kär, hjälper någon, upptäcker att kärleken är obesvarad, och ger sig ut på en ny resa. Det låter kanske inte så spännande, men skådespelarna - speciellt huvudrollsinnehavaren Kiyoshi Atsushi - gör filmerna till ett riktigt nöje. Tsuribaka Nisshi är en nyare filmserie (hittills över 10 filmer) som bygger på en manga som fortfarande går i vuxenseriemagasinet Morning. Den handlar om Hamazaki, en kontorsanställd som bara tänker på fiske, och en dag träffar en deprimerad gammal man som han får med sig på fisketur på havet. Den gamle mannen gillar det, och de blir genast mycket nära fiskekompisar. Efter hand visar det sig att den gamle mannen är VD på företaget Hamazaki jobbar på, och en VD kan ju inte umgås med en anställd med så låg rang (vilket ger en inblick i japansk affärskultur), så de får smussla med det. Stämningen i filmserien påminner om den i Sällskapsresan-filmerna, men med inslag av drama. Maboroshi no Hikari (Illusioner) är en stämningsfylld film med underbar musik av Chen Ming Chang som har gått på svensk bio. Filmen handlar om en kvinna som försöker hantera sin makes plötsliga självmord. Det är ett väldigt långsamt tempo, men om man ger filmen tid är den väldigt vacker. Asano, Ôsugi och Emoto spelar biroller. Den finns på svensk video. Ping Pong är en underhållande over-the-top-komedi om två vänner i en pingisklubb på gymnasiet, med den unge populäre Yôsuke Kubozuka i en av huvudrollerna. Filmen är baserad på en manga med samma namn, och det märks. Natsuki Mari som spelar ”haggan” som tränar upp Kubozukas karaktär gjorde rösten till Yubâba i Spirited Away. Här är några skådespelare som ofta är med i intressanta filmer, jag tar dem i ungefärlig åldersordning: Takashi Shimura. En karaktärsskådis som hade framträdande roller i de flesta av Kurosawas filmer, och huvudroll i Ikiru (Att Leva) och Shichinin no Samurai (De Sju Samurajerna). Han hade en av huvudrollerna i originalversionen av Gojira. Toshirô Mifune. En av Japans största filmstjärnor. Huvudrollen i de flesta av Kurosawas filmer fram till Akahige (Rödskägg) då de bröt med varandra. Hade rollen som shôgun i mini-serien Shôgun som har gått flera gånger på svensk tv. Tatsuya Nakadai. En annan stor stjärna. Tog över Mifunes roll som huvudrollsinnehavare i Kurosawas filmer i Kurosawas senare filmer efter att Mifune och Kurosawa avbröt sitt arbete (t.ex. Ran, Kagemusha), men var redan innan det med i betydande biroller i Yôjinbô, Tsubaki Sanjûrô, etc. Spelade huvudrollen i Seppuku (svensk titel Harakiri) som visades på SVT för ett par år sedan. Yûsaku Matsuda. En stor stjärna, speciellt på 80-talet. Speciellt känd för sin roll som cool deckare (som inte tar sig själv på för stort allvar) i Tantei Monogatari (Spike i Cowboy Bebop är baserad på den karaktären). Hans sista roll var som den hale yakuzaboven i Ridley Scotts Black Rain. Referenser till Matsudas roll i Tantei Monogatari förekommer titt som tätt i japanska filmer och annan japansk media. Takeshi Kitano. Han är inte bara stor som regissör, utan även som skådespelare. Han har spelat i ett trettiotal filmer, förutom roller i sina egna filmer bl.a. Merry Christmas Mr Lawrence, Johnny Mnemonic, Gonin, Tokyo Eyes (en fransk produktion), Gohatto och Battle Royale. Akira Emoto. En karaktärsskådespelare som förekommer i biroller i många intressanta filmer, t.ex. Shiko Funjatta, Shall We Dansu?, Unagi (Ålen) och Zatôichi. Han spelar huvudrollen i bl.a. Imamuras Kanzô Sensei. Ren Ôsugi. En karaktärsskådespelare som av någon anledning är med i biroller i de flesta nutida japanska filmer som visats i Sverige, t.ex. Hana-bi, Postman Blues, Shall We Dansu?, Maboroshi no Hikari, Tokyo Eyes etc. Han spelar i de flesta (om inte alla) av Kitanos filmer. Kôji Yakusho. En karaktärsskådespelare som spelar huvudrollen i flera japanska filmer som finns att få tag på i Sverige, t.ex. Ålen och Shall We Dansu?. Senast såg jag honom i Kiyoshi Kurosawas intressanta och svårdefinierade film Doppelgänger på Göteborgs Filmfestival. Naoto Takenaka. En härlig karaktärsskådis som ofta (men inte bara) spelar udda patetiska roller. Han spelar bl.a. i Shiko Funjatta, Gonin, Shall We Dansu? och Ping Pong. Tadanobu Asano kan kanske förklaras som en timid japansk Brad Pitt. Han är med i allt från smala filmer till blockbusters, och hans image är hipp och cool utan att vara överlägsen. Han spelar i bl.a. Maboroshi no Hikari, Samehada Otoko to Momojiri Onna, Hakuchi (en film av Osamu Tezukas son Makoto Tezuka som har visats på Göteborgs Filmfestival), Party 7, Electric Dragon 80.000 V, Koroshiya Ichi (Ichi the Killer), Last Life in the Universe (Thailändsk film som visades på Göteborgs Filmfestival i år), Zatôichi, etc. När jag sitter och tänker efter poppar det upp fler och fler namn och titlar i huvudet på mig, men jag har inte hur mycket tid som helst, så det här får räcka.
Denna resultattavla är inställd på Stockholm/GMT+01:00
×