Hoppa till innehåll

Volbla

Medlemmar
  • Innehållsräkning

    2334
  • Blev medlem

  • Senaste besök

  • Dagar vunnit

    79

Volbla vann senast dagen den november 3 2017

Volbla hade det mest gillade innehållet!

Communityanseende

306 Utmärkt

Om Volbla

  • Rang
    Medelmåttig murvel
  • Födelsedag 07/31/89

Profilinformation

  • Kön
    Man
  • Plats
    Linköping
  • Intressen
    Matematik, musik, film.
  1. Det finns ett litet obskyrt spel just nu som heter Overwatch, och där har de precis introducerat sin andra svenska hjälte. Den här gången använder de till och med en svensk röstskådespelare så att hon faktiskt låter svensk! Jag var nyfiken på vem det var och fann Matilda Smedius. Ingen jag känner igen, men då har jag inte heller sett på mycket svenskdubbat de senaste tio åren. Många (inkl mig själv) har pekat ut att Brigitte inte är ett vanligt svenskt namn, men det är ett tyskt och franskt. Ryktet på stan är att hon fick sitt namn av sin gudfar Reinhardt som kommer från just Tyskland.
  2. Vilket spel klarade du senast?

    Häromstundas fick jag ett infall att spela ett nytt spel. Jag gick igenom min steam-lista och märkte "Batman Arkham Asylum? Det vill jag ju spela." Så jag värmde upp mikrochippen och la i växel och öppnade det första spelet jag spelat i den här serien. Jag hade inge roligt. Det var kanske lite dumt av mig att välja högsta svårighetsgraden, men jag fick ingen känsla för slagsmålsystemet. Jag förstod att man ska hoppa fram och tillbaka mellan skurkar och blockera dem när det behövs, men jag fann inte tempot och jag märkte inte vad fienderna gjorde. Dessutom var handlingen väldigt linjär och handhållande, åtminstone den första timmen. Så jag skippade den idén och körde igång Mirror's Edge Catalyst istället, för nu har jag ett grafikkort som inte får krampanfall av det spelet. Haja detta! I Batman när man behövde ta ner ett galler för att krypa igenom en lufttrumma så behöver man sparka på gallret tre gånger. I Mirror's Edge så öppnas på direkten när du trycker på knappen. Jag älskade första Mirror's Edge och jag älskade det här. Man spelar en prisjägare/frihetskämpe/gerillamygga som försöker slå käppar i hjulet för den totalitära regeringen, och man gör det genom att springa parkour på hustaken i en jättestor stad. Det finns en handling som man kan ledas igenom när man vill, men det är samtidigt en öppen värld med hundra små sidomål på kartan. Uppgifter som "spring den här vändan så fort du kan" och "ta dig till punkt B på utsatt tid" och "hitta till det här gömda området". Jag tycker det är ett utmärkt sätt att utforma det här spelet för jag älskar mekaniken. Det här är ett system där jag hittar tempot! Jag älskar hur det känns att springa och hoppa och kullerbytta sig fram för att vara så effektiv/snabb som möjligt eller för att undvika eller knocka polissoldaterna. En liten sak jag vill klaga på är levelsystemet. Allteftersom man spelar får man poäng att sätta i ett fåtal nya färdigheter, men ett par av dem var saker man kunde direkt i första spelet. Jag fick sakna dem i nån timme. Några av de färdigheterna är dessutom fullständigt nödvändiga sent i spelet. Du kommer inte sakna poäng vid det laget, men jag tycker ändå att det kunde gjorts mera strömlinjeformat och mindre rollspeligt. Handlingen är förunderlig i ett avseende. Detta ska halvt om halvt föreställa en prequel med en ung Faith som i början av spelet blir släppt från en ungdomsanstalt. En bit in blir dock Faiths syster en viktig spelare i storyn, och hon är fullständigt annorlunda från hur hon var i första spelet. Så jag antar att det här är en helt annan canon?? Om man är nyfiken på Mirror's Edge kan man alltså strunta i första spelet och börja här om man så vill. Men handlingen i stort gillade jag starkt, vilket är en uppgradering från första spelet som jag minns att jag inte brydde mig om alls. Det finns några riktigt färgstarka karaktärer med jättebra kroppsspråk och röstinsats. Hon Faith får gå igenom en del känslomässiga grejor. Det enda riktigt besvickande med både handling och spelning är klimaxet. Det kändes förhastat och konstlat, vilket även hände i första spelet. Det kanske är svårt att skapa en "slutboss" när spelmekaniken är parkour och "fiended" är väggarna och taken man springer på. Fast... nivån precis innan det riktiga klimaxet tyckte jag kändes som en utmärkt final, åtminstone spelmässigt, men så kommer det en väldigt långsam och enkel nivå efter det. Jag förstår inte riktigt vitsen. Det kanske var meningen att ha en långsam stämning i slutet istället för en actionstämning, men jag tror jag hade gillat slutet mycket bättre om sista nivån tagits bort eller gjorts om drastiskt och handlingen finjusterad för att passa. Överlag ett jättekul spel med några skavanker. Om det kommer fler uppföljare i den här serien så kommer jag definitivt spela dem, men jag vet inte om jag vågar ha några förhoppningar om det. De verkar inte ha varit de största snackisarna. Fast å andra sidan gick det åtta år mellan första spelet och det här, så jag kanske har något att se fram emot när jag är 40
  3. "Animemer", Roliga bilder & videos!

    KONGOW DEEES!
  4. Vilken anime såg du klart senast?

    Såg på Blame! över nyår, en helt 3D-animerad postapolalyptisk sci-fi från tidigare i år. Den var... annorlunda. Det var inte ett Hollywood-manus. Hur karaktärer introducerades och vad de hade för sig var inte vad jag förväntade mig i en film. Men det var ganska spännande och ganska intressant. Ofta långsam och lågmäld men även flashig och brutal. Sex av tio brödrostar.
  5. Vad ser du på för anime just nu?

    Kikade in tre avsnitt av Fate/Apocrypha. Det är väldigt mycket "sitta ner och prata"-scener för att göra ursäkter om varför den här BS-en fortfarande passar i Fate-universumet. Det är inte en särskilt snygg serie heller, men actionscenerna har en riktigt stark energi. Det är högt tempo (när action händer) och bländande gnistror och stora explosioner. Och jag älskar Mordred, den mest framstående hjälteanden (?). Hon är pojkaktig, lättklädd, har spetsigt hår och hetsigt humör, och hon röstas dessutom av Sawashiro Miyuki. Jag tror inte jag har sett henne i en fullt så intensiv roll tidigare. Jag har lust att snabbspola igenom resten av avsnitten och bara titta uppmärksamt på actionscenerna. Får se hur länge de håller mig tillfredsställd.
  6. "Animemer", Roliga bilder & videos!

    Har på något sätt redan snubblat över det memet ^. När en serie ger något så uppenbart så måste man utnytja det antar jag
  7. NHKs top 100 anime någonsin!

    Ja, nä, det går ju inte att göra en "objektiv" lista förstås, men jag tycker det är intressant att se hur fandomlandskapet ser ut. Varför ligger Love Live så högt? Är det för att det fortfarande kommer ut Love Live-projekt så hypen bara har blivit större och större? Varför är det ett sånt fenomen till att börja med? Man kan ju t o m undra om det är hur fandomet ser ut eller om någon internetcommunity har annordnat en massröstning. En annan sak jag tycker är intressant är att Legenden om Galaxhjältarna ligger på nr 13. Fastän den är så omtyckt av alla som sett den så verkar det vara en ganska niche serie. Inte något jag hade förväntat mig placera högt. Samma sak med att se Mononoke i top 100 alls. Udda och ambitiösa serier med, trodde jag, en ganska liten publik. Även spännande att den högst rankade Ghibli-filmen är Nausicaa, tätt följt av Laputa. Det är de Ghibli-filmer jag tycker jag hör minst om i väst men av någon anledning är de visst mer tilltalande i Japan. Men ett par till av Miyazakis gamla verk är också med på listan, så de kanske är mer nostalgiska för supernördar och/eller gamlingar? Jag tycker toplistor kan vara rätt spännande ¯\(´ー`)/¯
  8. Vilken anime såg du klart senast?

    Jag såg ett kort klipp ur en anime där en lillasyster flörtade med kameran. Jag tänkte förstås "Jag måste veta vad det här är." Jag kunde inte ana vad jag gett mig in på! OneRoom är en kortformanime med mestadels pov-vy ur en tyst protagonists synvinkel. Man ser alltså ur en vanlig killes ögon och han säger aldrig något fastän flickorna i serien har konversationer med honom. Så det är en väldigt enkel romansserie där jag antar att det ska kännas som att tittaren är en del av romansen. Fast jag förstår inte! Jag förstår inte vad det här är eller varför det finns. Jag kanske skulle kunna förstå om jag försökte tänka på det, men jag kan inte tänka Där skon klämmer, för mig i alla fall, är att animeflickor inte beter sig som riktiga människor, inte som de är skrivna här åtminstone Det känns inte som att jag lär känna en ny person eller är en del av en relation. Det känns som att jag tittar på en plastdocka fladdra runt framför mig. En snyggt tecknad plastdocka, men det räcker inte. Ska det här tilltala folk som spelar ett nytt galge varje vecka? Jag vet inte; dejtingspel har åtminstone interaktivitet, och de tar mycket längre tid på sig för att definiera karaktärerna. OneRoom har bokstavligen 14 minuter per karaktär. Och det här är en orginalanime, förresten. Någon bestämde sig för att lägga ner tid och pengar på det här projektet i det här formatet! Serien är fristående stycken om tre olika tjejer som får fyra avsnitt var. Jag lyckades komma igenom bitarna om den vanliga tjejen (jag kan inte beskriva henne bättre) och lillasystern. Jag vet inte om jag pallar den sista. Jag kommer bara bli besviken när hon inte är så mogen som hon ser ut. ... Fan, den sista tjejen röstas av någon jag gillar. Jag måste kanske se på det i alla fall då. Men nu när jag efterforskar så uptäcker jag, som grädde på moset, att det finns ett bonusavsnitt "It uses clips of the initial introduction of all three girls respectively but has them in swimsuits instead of their normal attire." och att det är en andra säsong planerad.
  9. NHKs top 100 anime någonsin!

    NHK, Japans public service radio- och TV-bolag, ville fira hundra år av anime genom att göra en omröstning över de hundra bästa animeserierna och -filmerna någonsin. NHKs top 100 lista (på japanska) Listan översatt till engelska En snubbe som går igenom nästan hela listan i omvänd ordning En del kanske lite oväntade resultat. Till exempel att över hälften av top 10 består av Tiger & Bunny och Love Live. Love Live kan jag nästan förstå för det är (av någon anledning) ett så massivt fenomen just nu, men jag hade ingen aning om att Tiger & Bunny var så värst omtyckt varken nu eller när den först sändes. När det gäller serier med några år på nacken är jag också smått förvånad över att Code Geass fortfarande är omtyckt nog för att hitta en top 10-plats. Det kanske är därför de fortsätter göra uppföljarprojekt Är det något annat ni är förvånade över eller ni tycker saknas från listan?
  10. Ola! Vi kör nu, häng med på Discord!

  11. Anime hösten 2017

    Säsongens snuskserier kommer tuffande! Allt Du Behöver är en Lillasyster var... intressant. Det handlar om en lättromanförfattare (som faktiskt är vuxen???) med en massiv systerfetisch. Avsnittet börjar med att hans redaktör skäller på honom för att hans senaste manuskript är helt osammanhängande och fokuserar för mycket på den helnakna lillasystern. Resten av avsnittet har mindre driv än en slice-of-lifeserie. Killens författarkompisar kommer över på middag och de leker en lek. Sen går alla hem. Det finns två anmärkningsvärda saker. Det första är att en av kompisarna är ett stort fan av huvudkaraktären och väldigt sexuellt aggressiv. Bokstavligen "Det var gott med mat. Kan jag få din snopp till efterrätt, senpai?" Men killen avvisar henne helt för att hon inte är en lillasyster(?). Jag tror det är hur jag ska förstå det hela. Det andra anmärkiningsvärda är att seriens beskrivning säger att huvudkaraktären har en "perfekt" lillasyster, men i avsnittet hänvisas hen till som en bror. Den här författaren har haft karaktärer som lurats om sitt kön förut så jag tänker inte ropa hej än, men jag undrar vad poängen är i den här serien, vare sig syskonet visar sig vara kille eller tjej. Att ha imouto-appeal utan sexuell spänning? Vem vet. Inte en direkt rolig serie, men författarleken de lekte var väl lite skoj. Nånting nånting, tema om motivation, nånting nånting. Jag kan se ett par avsnitt till, om så bara för att få reda på mer om brorn/systern/tinget. Min Flickvän är en Oskuldsfull Hora handlar om en kille som frågar chans på den snygga tjejen i skolan, och hon säger ja! Innan jag såg första avsnittet hörde jag att det inte är en vanlig fanservice-serie utan mer en snuskreferenskomedi i stil med Seitokai Yakuindomo. Det är typ sant, men istället för att huvudtjejen skämtar om sex och själv tycker det är roligt så är hon... efterbliven? Hon förstår inte normalt socialt beteende och tror att sex är allt relationer handlar om, och hon vill vara så tillfredställande för sin nya pojkvän som hon kan. Serien är ganska sexig men nästan helt utan naket. Det skämtas mer om porrspels-klichéer. Och det är typ roligt? Jag tror jag fick tre ganska goda skratt. Jag vet inte om det är par för en anime-komedi. Plussidor är att huvudkaraktärerna redan är ett par och det inte velas en massa (nå, lite velande kanske) och deadpan Yuuki Aoi. Nedsida är att det redan introducerats två till tjejer som flörtar med huvudkaraktären (en barndomskompis och en lillasyster) och det verkar som de bara kommer bli fler. Jag kan följa Sho-Bitch ett tag. Jag tror inte att den kommer överaska mig, men jag hatade den ändå inte. Fastän den var ganska konstig.
  12. Anime sommaren 2017

    Pratar inte folk om Taylor fortfarande? Jag har i alla fall hört talas om den fastän jag inte sett den och den är gammal. Men kortformsserie låter ju lustigt. Kan det åstadkomma något? Låter ungefär som att göra en slice-of-life spinoff till Suzumiya Haruhis Försvinnande...
  13. Anime sommaren 2017

    Vafalls! Jag missade det igen. Så jääkla bra hon har blivit över åren. Jag gav två sommarserier en chans. Nora to Oujo no Noraneko Heart bara för att det är adaption av ett porrspel. Det märks typ av bröststorlekarna och ett komiskt censurerat avsnitt, men det är mest bara en lätt, non-sequitor komedi om en kille som blivit förvandlad till en katt och alla brudar i hans liv. Den var medioker. Några fniss blev det men inte jättemånga. Ändå dugligt för en 3-minutersserie. Sen såg jag faktiskt ett avsnitt av Battle Girl High School. Det var ganska fruktansvärt. Stund till stund var serien så övertydlig och simpel att det kändes som ett dåligt barnprogram. Det enda som var dramatiskt visade sig inte alls vara dramatiskt. Ska det vara dramatiskt? Ska det finnas en handling? Det verkar som serien försöker med det, men det har inte hänt något än. Och det finns alldeles för många tjejer. En hel del kända röstisar medverkar... men jäklar alltså. När jag sa att den påminde om Vividred Operation var jag för generös.
  14. Anime hösten 2017

    Vänta här nu va. Det går inte att göra en riktig uppföljare till min sötnosserie Yuuki Yuuna är en Hjälte för Bövelen utan att säga till först. Den serien har fått prequels och sidohistorier men nu vill någon försöka föra handlingen framåt? Det verkar... komplicerat. Det jag tyckte var näst bäst med första säsongen var att utforska världen, och det är vi färdiga med nu. Såvida det inte blir stora förändringar. Någon med ordentligt med stake kanske kan skriva mera bra Yuuki Yuuna. Men vänta här nu va! Det går inte att plötsligt göra en Idolmaster med pojkar utan att säga till först. Jag gillar första Idolmasters och jag... tittade på Cinderella Girls. Det är ett franchise med klass. Hur är det egentligen att bli känd och framgångsrik? Jag visste inte ens att det fanns mer än tre pojkar i Idolmaster-universumet. Om serien är åtminstone så duglig som Cinderella Girls så ser jag gärna på den. Trollkarlns Hustru är något jag bara sett en massa bilder ifrån, men det räcker för att jag ska vilja se den för den ser så snygg ut. Jag tror det är prolog-ovaavsnitten som finns på Crunchyroll (?). Utgivningen har varit så konstig med ett avsnitt i månaden och nu en fullängds tv-serie. Eftersom jag bryr mig så mycket mer om snuskiga lättromaner än jag borde så har jag lite pejl på Imouto sae Ireba Ii. En snubbe med en "perfekt syster" (jag antar att hon kallar honom Onii-chan och lagar mat och är glad hela tiden) skriver sisconhistorier. Högst orginellt. Men systern verkar inte vara fokus för snuskeriet. Hon är mest bara bakgrund för två andra brudar som blir nakna titt som tätt. Jag vet inte riktigt vad poängen är med att göra en sisconserie där systern inte är viktig, men de här lättromanförfattarna vet säkert vad de håller på med! Umaru-chan piskade upp lite kontrovers när den sändes för den blev ganska populär fastän många tyckte att huvudkaraktären är en hög med skit, vilket inte är direkt orättvist. Jag kanske ser på uppföljaren i alla fall. Jag gillade hur serien såg ut och jag är lite kär i Sylphin. Skithögar kan jag dessutom relatera till. Sho-Bitch såg jag en trailer för. Det verkar handla om en kille som tvingas dejta en deadpan slampa. Det låter som Hajimete no Gal fast mindre udda tecknarstil och dummare premiss. Godzilla tror jag inte har haft en animerad långfilm förut. Jag har inte sett jättemycket Godzilla, men jag skulle nog ändå jag ha svårt att se det som annat än en snubbe i en kostym. Hur monstrena rör sig och hur det är filmat ser speciellt ut. Animation skulle vara... annorlunda.
×