Hoppa till innehåll

Volbla

Medlemmar
  • Innehållsräkning

    2348
  • Blev medlem

  • Senaste besök

  • Dagar vunnit

    81

Volbla vann senast dagen den oktober 15 2019

Volbla hade det mest gillade innehållet!

Communityanseende

312 Utmärkt

Om Volbla

  • Rang
    Medelmåttig murvel
  • Födelsedag 07/31/1989

Profilinformation

  • Kön
    Man
  • Plats
    Linköping
  • Intressen
    Matematik, musik, film.

Senaste profilbesökare

Blocket för de senaste besökarna är inaktiverat och visas inte för andra användare.

  1. Volbla

    Clichéer vi älskar och hatar

    På tal om sjukdom och dylikt så påminde Gigguks senaste video mig om att ingen håller för munnen när de nyser i anime. Det är lite udda med tanke på hur vanligt det är med ansiktsmasker i Japan. Min gissning är att det helt enkelt är enklare att animera ett prosit rätt ut i luften (och kanske även är mer kavaj).
  2. Volbla

    Vilken anime såg du klart senast?

    Hej och hå, anime ser man på. Ibland. Jag bläddrade igenom netflix en kväll och såg planschen för Nanatsu no Taizai, och jag tänkte "Jamenvafan" och slog på första avsnittet. Det var underhållande nog för att jag skulle se några avsnitt till. Först tittade jag för att serien hade en del snusk. Sen tittade jag för att den hade Yuuki Aoi. Sen fortsatte jag titta för att det var ett ganska kuligt, lättsamt äventyr, och innan jag visste ordet av hade jag sett igenom hela första säsongen. Det här är min sorts genre! Ett äventyr som drar världen över med en bunt knasiga karaktärer och mycket humor. Det är som en snuskig Slayers. Dessutom spelar Omigawa Chiaki en uppkäftig gris. Taizais största problem, vilket för mig gör serien ganska tråkig trots dess charm, är att alla slagsmål är väldigt ospännande. Jag är inte helt säker på varför, men jag tror att det är väldigt vagt definierat hur starka alla karaktärer är. Vad det är som gör dem starka och vad deras svagheter är. När en ny karaktär introduceras så utför de alltid en jätteimponerande bravad, men sen måste de närapå retconnas för att inte överlägset vinna alla strider. Förutom huvudkaraktären Meliodas. Han är alltid överlägsen, från början till slut, vilket också är ospännande. Kikade lite på andra säsongen men den tog så lång tid på sig att dra igång att jag mer eller mindre gav upp. Jag kanske fortsätter titta på den någon gång, vem vet.
  3. Volbla

    Anime sommaren 2019

    Det enda jag såg den här säsongen var Hur mycket lyfteru!? Jag gillade den Det är inte en serie med någon vidare substans alls. Författaren försöker ge huvudpersonen en gnutta personlighet genom att göra henne och hennes bästis till filmnördar, men det är allt. Jag blev fångad av serien bara för att 1: jag är måttligt intresserad av styrketräning, och 2: tjejerna är söta och mysiga. Dessutom halvnakna i demonstrationerna av nya träningsmoment. Det är viktigt! Min största förhoppning, liksom med många andra vardagsserier, var att Hibiki faktiskt skulle få en pojkvän och de gjorde lite saker tillsammans. I den här serien var det t o m hela poängen från första början! Men det hände förstås inte. Det var bara ett avsnitt jag tyckte hade någon narrativ tillfredställelse, och det var avsnitt 6. Inte för att Hibiki faktiskt lyckades gå ner i vikt, utan för att hon hade blivit mycket starkare. Annorlunda framgång än den man letade efter är trevligt.
  4. Volbla

    Den stora YouTube-tråden

    Intervju med en animatör om den svåra situationen att vara animatör.
  5. Volbla

    Dina senaste animeintryck

    Första avsnittet av Gakkou Gurashi är som första avsnittet Kotoura-san fast tvärtom.
  6. Volbla

    Alita - Battle Angel

    Jag såg Digibro prata om filmen och han summerade den som "Hur du får dina syskon att börja med anime." Jag tror det ligger nånting i det för min storasyster verkligen älskar den här filmen :3 Jag är en sån där som har läst mangan hundra gånger, så jag är lite kluven. Å ena sidan är filmen väldigt trogen källmaterialet. Väldigt, väldigt trogen. Å andra sidan så fortsätter handlingen efter det här i mangan medan filmen mest bara tar slut utan en så värst bra avslutning. ¯\(ツ)/¯ Jag älskar inte filmen alls, för jag har alltid mangan och mangan är såklart bättre (hehu), men jag uppskattar den väldigt mycket för att det är en så trofast adaption som är riktigt häftig och kul och allt sånt. Jag tänkter till och med påstå att det är den bästa hollywoodadaptionen, inte bara av anime/manga utan av allt nördigt någonsin. Tv-spel (ää, Prince of Persia?), amerikanska barnprogram (Turtles, Transformers). Alita är bättre än allt sånt för att det är en adaption för en mainstreampublik som inte förringar vad som gjorde det nördigt till att börja med. Därför har den en egen charm och personlighet istället för att vara "Medioker Hollywoodfilm #5023 med samma namn som något häftigt". Tag lärdom, Hollywoodproducenter! 🤬
  7. Volbla

    Vilken anime såg du klart senast?

    I början på 10-talet kom två liknande serier ut. Min Syster är en Subba och Jag har inga Vänner. Båda adaptioner av lättromaner av olika författare; båda ganska dumma harem/romcom-serier med görtråkig protagonist och allt annat som följer med den genren. 2017 fick båda författarna göra comeback med varsin ny animadaption, fortfarande med många likheter. Båda handlar om lättromanförfattare och båda har massa snygga brudar etc. Eromanga-sensei visade sig vara ännu dummare och ännu konstigare än OreImo, men ju mer jag såg av Allt du behöver är en Syster desto mer... annorlunda tyckte jag den var. Jag tror jag fick min första uppenbarelse i avsnitt 3 eller nåt. Först ett sidospår: I ett av de sista avsnitten av gamla goa Angel Beats finns en scen som jag ogillar starkt. Hela den serien bygger på att alla karaktärer har en tragisk bakgrund, och här i slutet ser vi den tragiskaste karaktären berätta om sin. Jag har alltid tyckt att den scenen är tråkig för den är väldigt rak på sak. Yui berättar vad som hände. Vi får se i realtid vad som hände. Inga omsvep eller krusiduller. [Sidospår över] ImoSae har typ exakt samma scen fast den hanteras så som jag önskar att Angel Beats-scenen hade hanterats. En tragisk karaktär berättar om sin tragiska bakgrund för en annan karaktär, men vi hör inte vad de säger. Vi bara ser på avstånd hur upprörda de båda blir, och klipper då och då till snabba bilder av vad som hände. Väldigt visuellt; talar direkt till känslosinnet. Filmskapande! Men den största överraskningen med ImoSae är att det egentligen inte är en harem/romcom. Det är huvudsakligen bara en komedi. Eller... ok, det är en harem/romcom. Det finns en massa snygga brudar och en hel del dumheter. Men! I en serie som Eromanga-sensei så tas romansen på största möjliga allvar och mycket av humorn kommer ifrån tsundere-bullshit. I Imosae så är kärleksbitarna i jämförelse väldigt odramatiska. Det mesta av både drama och humor kommer från saker relaterade till författarskap. Hur många köper min bok; vad tycker folk om min animeadaption; hur ska jag klara den här deadlinen, etc. Någon av författarna säger t o m en gång att "Karaktärerna i en romcom-lättroman är inte som verkliga människor." Och, hör och häpna, huvudkaraktären har flera stycken killkompisar! Killar med sina egna personligheter och problem! Jag är nästan upprörd över att jag vill kalla ImoSae för ganska bra. På många sätt är det en dum haremserie, men den är mer rolig och mindre dum än sina gelikar. Det är den bästa dumma haremserien!
  8. Volbla

    "Animemer", Roliga bilder & videos!

    Sånt som man stöter på ibland.
  9. Volbla

    Den stora otecknade TV-Serier-tråden

    Nu har jag sett på något som varken är otecknat eller japanskt, men den här tråden får väl duga När jag fortfarande hade en Netflix-prenumeration så hände det att jag bläddrade bland serierna i hopp om att stöta på något sevärt, och en trevlig kategori var alltid barnprogrammen. Vem gillar inte lite lättsama och oskyldiga äventyr då och då? En dag hittade jag något som var så trevligt att jag efterhand tog mig igenom rubbet. Det var Miraculous: Tales of Ladybug and Cat Noir. En fransk, 3d-animerad serie med inspirationer från anime, och det är en stor underdrift att säga "inspirationer." Det här är en magiska flickor-serie komplett med förvandlingssekvenser, söta små varelser, en magisk kraft som räddar dagen, samt moralkakor som förklär sig som Ondskans Undersåtar. Till och med handlingen avsnitt till avsnitt är nästan exakt likadan som en magiska flickor-serie jag sett; Heartcatch Precure. Det börjar med att en sidokaraktär, oftast en vanlig tonåring i samma skola som huvudkaraktärerna, har ett personligt problem som gör dem bittra. Ondkans Krafter utnytjar vreden i deras hjärtan för att förvandla dem till detta avsnittets motståndare, och det är upp till Ladybug och Cat Noir att besegra dem och sätta allt till rätta. Det som Miraculous gör annorlunda är att en av de magiska flickorna är en magisk pojke istället. Det första som intresserade mig med den här serien var de energiska karaktärerna (speciellt huvudkaraktären Marinette/Ladybug), de kuliga ansiktsuttrycken och den spralliga animationen. Den engelska röstinsatsen är också bra; bättre än tecknade barnprogram på min tid 👴 Något jag gillar bättre här än i Precure är att det faktiskt ingår en hel del action i gott tempo, och våra hjältar använder sig inte av trollspön utan magiska vapen. Jag är speciellt charmerad av Ladybugs vapen som är en jojo hon använder för att knocka till saker, blockera projektiler och Spiderman-svinga sig över Paris hustak. Men min favoritsak i hela serien är kärleken! En till liten-fast-ändå-stor skillnad från anime är att våra superhjältar inte vet vem som är bakom deras partners mask, och när de är vanliga tonåringar så är flickan kär i pojken men när de är sina superhjälte-alter egon är pojken kär i flickan. Genialiskt! Det är så otroligt sött när egentligen båda två uttrycker sin kärlek men deras jobb som superhjältar är ivägen för att det ska nå fram. Om de bara visste! Nackdelen, åtminstone med den första säsongen, är att det är fruktansvärt episodiskt. Första avsnittet är en gnutta uppfriskande eftersom det börjar när våra hjältar redan varit igång ett tag istället för att köra en ursprungshandling, men genom hela säsongen så kommer de nästan inte alls närmre sitt mål. Det finns en ärkeskurk bakom allting men det är bara ett par avsnitt där vi som publik får veta lite mer om honom. Hjältarna får inte veta ett dyft. Inte ens romansen kommer någon vidare stans. Visst är den söt och så, men till slut vill man att karaktärerna ska... vinna spelet. En andra säsong blev visst nyligen färdig och en tredje är planerad. Jag kommer definitivt att fortsätta titta med hopp om att handlingen kommer gå mera bestämt framåt, men även om den inte gör det litar jag på att det kommer vara kul och trevligt
  10. Volbla

    Vilken anime såg du klart senast?

    Jag har sett på mera Jojo, nu med undertiteln Stardust Crusaders. Det här var för mig ett steg bakåt underhållning. Eller, det är väl inte väldigt annorlunda från tidigare, men vi står åtminstone och trampar. Mitt största problem med Jojo när jag först började titta på det var att handlingen verkade väldigt simpel, och i Stardust har den bara blivit simplare. Simplare än de flesta dugliga shounen-serier, vill jag påstå. "Jojos Bizarra Äventyr" heter det. Stilen är då fortfarande bizarr, men äventyren är det icke. Huvudkaraktärernas enda direkta mål är att nå plats B, och det enda som händer på vägen är att skurkar dyker upp en efter en för att slåss. Det var även en besvikelse att: Jojo kan fortfarande vara riktigt skoj att titta på från stund till stund. Det var ganska häftigt att se två stycken Jojo, morfar och barnbarn, slåss sida vid sida. Något jag uppskattar stort är hur internationell serien är. Även fast Japan blev En Större Grej den här säsongen så är det fortfarande inte mitten av universum som det är i mycket annan anime, och olika platser och kulturer skildras väldigt icke-stereotypiskt. Det enda problemet är att handlingen inte alls är hänförande. Jag kanske borde titta på Samurai Flamenco eller nåt för att se något faktiskt bizarrt.
  11. Volbla

    Den stora YouTube-tråden

    Efter att ha hört ett antal gånger hur "Star Wars räddades i klippningen" så var det väldigt intressant att se hur det hände i mer detalj.
  12. Volbla

    Vilken anime såg du klart senast?

    Animé har omfamnat mig åter! Min senaste favoritserie heter Tesagure Bukatsumono. Vid första anblick ser det nästan ut som en vanlig skolserie (fast 3D), men snart blir det tydligt att den fjärde väggen inte existerar. Som om inte det vore nog så består en stor bit av varje avsnitt av helt improviserade konversationer mellan skådespelarna där de försöker hitta på roliga skruvar på vissa teman (i början bara skolklubbar). Jag har länge gillat att lyssna på radioprogram och se på live events med röstskådespelare, så det här är redan naturlig underhållning för mig. Som extra bonus så är karaktärerna animerade med skojiga rörelser och ansiktsuttryck. 10/10 brödrostar. Längtar efter en fjärde säsong Jag har även rusat mig igenom första säsongen av JoJos Bisarra Äventyr. Den är fruktansvärt... egen. Jag såg första avsnittet för nästan ett år sen tillsammans med några vänner och det var mycket mer vanilla än jag väntade mig, men snart nog visar serien sina tokiga gaddar. Hjältarna tar jättestora skador mitt i en fight och skurkarna kan göra groteska saker med sina kroppar. Det blir som en blandning av body horror och action. Fast det jag nog tycker är mest eget är alla supermuskulösa män med feminin hållning. De ska hela tiden posera med kroppen böjd i mjuka men vida kurvor. Det är svårt att titta bort ifrån... En grej som skulle kunna vara ett stort minus är hur långsam både handling och slagsmål är. När de slåss så tänjs tiden alltid ut så att alla taktiker och rörelser kan förklaras i detalj, och även plot-dialog kan vara övertydlig. Men (!) det räddas till stor del tack vare melodramat. Herrejösses, melodramat! Alla känslor är uppvridna till 11. I vanliga fall skulle det också vara negativt för mig, men här är det så pass överdådigt och med glimten i ögat att det är en fröjd att titta på! Sannerligen den mest egna serie jag har sett. Och det finns flera säsonger kvar att se. Tyska soldater sviktar inte!
  13. Volbla

    Clichéer vi älskar och hatar

    I kortserien Tonari no Seki-kun så har titelkaraktären inga repliker alls, men han har likväl en röstskådespelare som gör *tänkande* eller Förvånade! läten. I en online livesändning så säger skådisarna att det är det lustigaste manus de har sett. För Seki-kun så stod det bara utropstecken eller trippelpunkter och Shimono Hiro fick uttrycka de känslorna med läten bäst han kunde. Nu vet jag inte om vanliga animemanus gör något liknande alls, men jag tyckte det var en kulig anekdot. Tyckte jättemycket om Extra Unweirded scenen förresten! Tänk om anime gjordes så fast med lite tydligare ansiktsuttryck
  14. Volbla

    Vilken anime såg du klart senast?

    Har fått ett animesläng på sistone och tog en glutt på Intervjuer med Monsterflickor. I en värld där fantasivarelser från sägen är vanliga människor och har integrerats i samhället finns en högstadielärare som fascineras djupt av dem. När han råkar på flera stycken på skolan där han undervisar blir han deras outsagda mentor och hjälper dem att komma underfund med sina situationer samtidigt som han lär sig om dem. Den var rätt söt och kulig. Det finns alltid något nytt att prata om när karaktärerna jämför gamla sägen med hur flickorna fungerar just nu. Men... suck. Jag bäddar som vanligt för besvikelse eftersom:
  15. Det finns ett litet obskyrt spel just nu som heter Overwatch, och där har de precis introducerat sin andra svenska hjälte. Den här gången använder de till och med en svensk röstskådespelare så att hon faktiskt låter svensk! Jag var nyfiken på vem det var och fann Matilda Smedius. Ingen jag känner igen, men då har jag inte heller sett på mycket svenskdubbat de senaste tio åren. Många (inkl mig själv) har pekat ut att Brigitte inte är ett vanligt svenskt namn, men det är ett tyskt och franskt. Ryktet på stan är att hon fick sitt namn av sin gudfar Reinhardt som kommer från just Tyskland.
×