Hoppa till innehåll

Om du vill men inte kan posta statusuppdateringar, gå till din profil, tryck på ”Redigera profil”, och på ”Aktivera statusuppdateringar?”.

Ebhen

Medlemmar
  • Innehållsräkning

    632
  • Blev medlem

  • Senaste besök

  • Dagar vunnit

    42

Inlägg postat av Ebhen


  1. 22 timmar sedan sa Sceleris:

    Hur passar den inte, menar du? Låten är upbeat, så med tanke på scenerna (i avsnitt 1, 3 och 10, så vitt jag kunde hitta) skulle jag säga att den ska representera hur Mami är en pålitlig, beundransvärd senpai som kommer till undsättning för de andra, och att den passar utmärkt för innehållet. Tänker du på tempot? Jag tyckte att även det passade skapligt. 🤔 Det är inte animerat till takten, förstås, men de kommer inte värst i olag.

    Men Madoka Magica är förresten ett toppexempel på tonsättare, i synnerhet med slutlåten. I första två avsnitten var det nån glad fjantlåt med Madokas röstis, sen boom, Magia, för att slutföra det ”rugpull” de hade siktat på och poängtera att framtiden ser mörk ut!

    Ja verkligen, det går väl inte att höra den och inte tänka att det är något slags operaaktig tragedi på gång! Om något är det väl serien som inte passar öppningsvinjetten! (*host* moéflickor som pissar på sig *host* 😅)

    Jag kan bara minnas en scen dock, men just den kändes inte som om den passade musiken riktigt, men jag får kika tillbaka lite och se de du hänvisade till. :) Det var några år sen jag såg serien och när jag kollade runt lite på YT så hittade jag bara en scen som sagt. Men jag ska plocka fram den ur hyllan och ta en titt igen. Och jag instämmer helt ang. musiken i serien. Den är bland de bättre jag hört faktiskt för en serie. Yuki Kajiura är en av mina absoluta favoriter och tillsammans med Kalafina blir det ren magi. En annan av favoriterna är Ceui som nästan är i samma kaliber. Köpte ett par av hennes CD när jag var i Japan. Upptäckte henne i serien Sola och har gillat hennes musik sen dess. 

    Ja, Elfen Lied lämnar ju lite att önska tyvärr och den har definitivt inte åldrats med värdighet. Såg om den nyligen mest för att kolla och den har stora plot holes och mycket skulle nog kunnat göras bättre, definitivt om den skulle gjorts idag. Musiken är mer minnesvärd än själva innehållet. 


    Klona, jag instämmer till fullo, det är ju låten i sig man oftast fastnar för, inte själva videon i en OP/ED, och den är viktig för att sätta dig i stämning inför serien ja. Vissa serier har jag märkt har en grupp/artist som gjort titellåten och sen någon annan som gjort resterande musik i serien och där krockar det ibland lite väl mycket. Som Sceleris var inne på gällande Madoka där det var lite så, titellåten gjordes av en annan grupp och Yuki Kajiura (och Kalafina) gjorde home run med resten. Kan säga att titellåten helt har fallit i glömska. Kajiura har ju gjort en hel del minnesvärt och var nog faktiskt de första jag stötte på när jag blev introducerad till Anime i början på 2000-talet. Mai-HIME var den första serie jag såg och den musiken sitter ff. i huvudet och är något jag gillar än idag. Noir, Hack//Sign, SAO, Fate/Zero och många fler serier har ju backats upp av henne på ett mästerligt sätt och ska jag vara ärlig så är det numera musiken som jag minns mest från några av de serierna. :P Många serier med snärtiga pop- och rocklåtar går helt förbi mig även om jag gillade serien så måste man ju gilla titelspåret för att komma ihåg den och koppla den till serien. Det är nog därför jag failade hårt på det testet nyligen. ;) 

    Ska vi prata bra musik OP/ED så ska jag nog också fundera lite. 

    Men för att återanknyta till Madoka här då så hittade jag den här orkestervarianten för ett tag sen. Två tummar upp i min bok iaf. Det är något visst när en klassisk orkester ger sig på och tolkar bra musik. 

     

    • Gillar 1

  2. 23 timmar sedan sa Sceleris:

    Det skräckexempel på OP/ED som jag lättast kommer på är från Clannad After Story, vars glättiga slutvinjett är ganska ökänd som en ”mood killer”. Jag är överlag okej med den – förutom i ett visst avsnitt där man verkligen borde ha tillåtits hålla kvar avsnittsslutets känslor och sitta med det en stund. Jag har alltid tänkt mig att åtminstone just det avsnittet hade kunnat ha slutlåten från första säsongen, eller instrumental bakgrundsmusik med eftertexterna infogade i själva avsnittet (som t.ex. Re:Zero avsnitt 15), men icke.

    Oh, yes! Även fast jag gillar musiken skarpt så har du en poäng där. En annan låt som jag är fantastisk är Credens justitiam från Madoka Magica, som är Mami:s theme. Den matchar inte alls det visuella som händer men det är något jag tänkt på efteråt mer än då jag såg serien. Nu var det ju iofs Shaft som var i farten så där vet man ju aldrig vad som väntar en. 
    Läste förresten för ett bra tag sen när någon skrev att denne inte tyckte musiken till Elfen Lied passade alls då den var så våldsam men där håller inte jag med alls. Den är tvärtom mycket passande. Just mixen av det söta och ultravåldet och framför allt tragiken i serien fångas rätt bra i den låten.


  3. Jag satt här och funderade lite över OP (och ED med iofs.) och det slog mig lite att en del verkar inte ha något med själva serien att göra vare sig det gäller stämning, tempo eller innehåll. Musiken passar inte heller särskilt bra in och det enda man känner igen är bilder på huvudkaraktären/erna som sveper förbi eller gör något annat. 
    Jag vet att fanservice säljer (eller i alla fall att produktionen tror det) och det har förekommit en hel del sånt i själva OP men inte ens en liten gnutta i själva serien... (Karin dök upp i huvudet här...) Då kan man ju undra lite om de som gjort OP:n ens sett serien innan de gjorde sin "musikvideo"? Ska den bara sälja titellåten eller presentera serien är ju frågan ibland? Ibland är det så skruvat att man undrar om de återanvänt någon OP från någon dissad serie och slängt in i brist på andra bra idéer. Allt ska ju också se så originellt ut så att den inte blandas ihop med någon annan serie såklart, men ibland tycks det krystas ut en del som nog borde tänkts över både en och två gånger. Visst handlar det om pengar i slutänden, men man kan ju åtminstone tota ihop något som man slipper ta fram skämskudden för. 

    Naturligtvis finns ju tack och lov motsatsen som i princip är ren fröjd att se där musik, tema och allt flyter ihop till något bra som man inte kan kritisera. Det är ju en fördel att man gillar musiken såklart, men där går ju smaken isär och det jag gillar kanske inte alls någon annan tycker är speciellt bra och sågar den OP:n av just den anledningen. Frågan är ju då vad som gör en bra OP? 
    Det jag tycker är riktigt kul är när en OP är genomtänkt och inte bara är samma upprepande i 12-13 avsnitt utan det dyker upp nya små klurigheter i dem allt eftersom serien utvecklar sig. Speciellt om det är subtilt och snyggt så är det riktigt kul och man får en anledning att sitta och titta igenom den med istället för att kolla mobilen, hämta något att dricka osv. ED är ju lite samma sak där, speciellt när det lämnas små ledtrådar till kommande avsnitt eller andra klurigheter. Sånt gillas. Ett kul exempel där är ju Angel Beats där seriens alla karaktärer visas succesivt genom seriens gång alltmedan bilden zoomar ut. Det var rätt snyggt på sitt sätt i sin enkelhet. 

    Vad gör som sagt en OP bra eller dålig? 

    Är lite nyfiken på om fler har funderat i dessa banor eller har några kul skräckexempel att förevisa där det är helt uppåt väggarna. Även motsatsen vore ju kul att höra om, där det är någon som är exceptionellt bra och snygg. 😊

    • Gillar 1

  4. Från början när jag såg höstens utbud så var jag inte taggad alls och tänkte att det här var ju bra, nu slipper jag hetsa och kan plocka upp lite sånt jag legat efter med från tidigare säsonger som varit intressant. Hade egentligen bara tänkt att jag skulle se Spionfamiljen och DYI som ev. kunde vara något att ha.  
    Spionfamiljen kan jag inte motstå, det är nog årets serie i mitt tycke och ser fram emot den här säsongen. :) DYI har i alla fall börjat bra och känns lite småmysig och sådär simpel underhållning som man kan vilja ha ibland. Lättsamt är inte alltid dåligt. 
    Har legat förkyld nu i veckan och började kika lite på Ninjakillen och så här långt så känns den  relativt kul och kan nog kanske vara skoj att följa vidare, men jag instämmer helt i Sceleris kritik om storyns stora plot hole än så länge att han inte har fått veta något om sin bakgrund eller tränats som ninja. Känns väldigt ologiskt ärligt talat och nu ska han gå i en ninjaskola... Kommer antagligen ses som en stor tönt och vara tafatt vilket nog är tanken (vad nu det är för underhållsvärde i det...). 
    En annan serie som jag nu också råkade kika lite på är More Than a Married Couple, But Not Lovers. Det känns ju lite krystat med upplägget att nu ska ni  bo ihop och låtsas vara gifta, scannas och poängsättas efter hur ni beter er och ni får inte ta studenten om ni inte får okej på detta... Eeh... *host* ja men precis! Väldigt logiskt och... nä... Än så länge så kan jag ju inte säga att Studio Mother (WTF?) har imponerat. Färgsättningen är skum och som sagt storyn känns krystad än så länge men som sagt, duger just nu när jag mest ligger i soffan under en filt och försöker bli frisk. 

    Btw. ska nog snegla lite på Urusei Yatsura och Akiba Maid War bara för att se om det kan vara något. :) 


    Två serier minst den här säsongen iaf. som jag kommer se klart räcker nog för min del just nu. Jag laddar om inför vintersäsongen som i mina ögon ser betydligt mycket mer lovande ut! 😁

    • Gillar 1

  5. Jag är lite gammalmodig och gillar forum. Dels för att jag kan läsa trådar i den takt jag vill och dissa sånt som jag inte är intresserad av samt gå tillbaka till gamla trådar och läsa om ifall jag söker någon info och dels för att detta inte är lika flyktigt som Facebook eller Discord mfl. där det är ett helvete rent ut sagt att hänga med i diskussioner om du inte är online hela tiden eller har tid just då... Och att hitta gamla grejer är omöjligt! 
    Periodvis har jag mycket att göra och kanske inte är aktiv, men jag kan som sagt alltid kolla tillbaka och se vad som sagts. 
    Hade gärna önskat att det var mer fart på forumet här såklart. 😊


  6. Måste dela med mig av denna video som visar en stor mängd dregelsnygga figurer i en butik i Akihabara. 
    Det är verkligen big business med figurer men man kan göra riktigt schyssta deals på andrahandsmarknaden där.
    Det är bara att snoka runt i second-handskåpen så hittar du rätt fort mer än du har resväskor till för riktigt överkomliga priser eller rentav vrakpris. Jag hade turen när jag var där att hitta det jag sökte, dvs. hela gänget i K-On! (5 figurer) i samma serie i en klump för bara 1500 kr så jag hade tur. ✌️😁 
    Men så fick jag ju söka runt några timmar också, men det var ju lätt värt det när man fick se så mycket coolt. 

     


  7. Jag har inte haft så mycket tid denna sommar att grotta ner mig i den här säsongen men ett par serier har jag nu börjat kika på. Made in abyss såklart, den måste man ju se vidare. 

    Sen kollar jag just nu med stor förtjusning på Lycoris Recoil. Riktigt kul serie med sköna karaktärer. Chisato är en bubblande och skön person som nog lätt är med och slåss om Best Girl när året ska räknas samman. Kemin mellan figurerna i serien är härlig med små underfundiga skämt och gliringar. Storyn har en hel del hål och världen skulle behöva förklaras lite mer liksom den mysko organisation de jobbar åt. Men men... Det är ju bra underhållning. 

    Call of the Night ska jag ju spana in och se om den svarar upp mot mangan. 

    Självklart måste man ju se Campingbrudarnas film när det blir möjligt. En favorit de senaste åren. 

    Sen får vi se vad jag ska ge mig på. En del av det ni skrivit ovan verkar lovande så... 


  8. Jag var på Japanska Filmfestivalen i Leksand i helgen och såg ett par bra filmer jag med varm hand kan rekommendera. 

    Festivalens huvudfilm, den tre timmar långa och nyligen Oscarsbelönade "Drive my Car" var en härligt varm och känslosam film som långt ifrån kändes som tre timmar lång. Den var betydligt mindre dramatisk och tårdrypande än jag förväntat mig och det var nog bara bra för det hade förtagit mycket av den varma feelgood-känslan den gav. Huvudrollen spelas av Hidetoshi Nishijima som är flitigt anlitad till div. tv-serier och anime och någon jag själv sett i flera bra serier. Det var utmärkt skådespeleri rätt igenom och bildligt så var det en rogivande film och som trots bristen på genomsyrande musik ändå lyckade fånga tittarens uppmärksamhet och hålla oss fast vid berättelsens små vindlingar och intrikata vändningar.
    Det enda som stack ut (vilket nog var meningen) var huvudrollens perfekt skötta Ferrariröda SAAB 900 han körde runt i och som mycket av filmen utspelar sig i. Vänsterstyrd dessutom så den stack verkligen ut i Japan får man ju säga. 
     

    Den andra filmen jag såg och kan rekommendera är något så ovanligt som en japansk musikalfilm. 

    "Love, life and goldfish" är en småknasig story om en elitbankman som gjort bort sig på huvudkontoret i Tokyo när han skällt ut chefen blivit skickat ut på jobb i någon håla ute på vischan. Där träffar han Yoshino, som driver en "guldfisk-skopar-etablisemang"... (Jupp, du läste rätt...), som han blir förälskad i. Handlingen är banal och inte så svår att förstå sig på men så är det ju med musikaler men den är snygg, rolig och har bra musiknummer och på det hela taget mycket underhållande. Dock tror jag att japaner har betydligt roligare åt den än vi västerlänningar då vi garantera missar en del subtila skämt och kulturella saker som händer i den. Festivalens arrangör och hans japanska fru såg filmen och vi pratade lite efteråt och hon tyckte den var hysteriskt rolig medan vi andra var lagom roade som mest. Baseras på mangan "Sukutte Goran" av Noriko Otani.
    Huvurollen som spelas av Matsuya Onoe som förutom synts till i flera serier och filmer är en mycket lovande Kabuki skådespelare vilket märks. 

     Jag är glad att jag valde den här som en av de filmer jag ville se. Tycker det är en mycket charmig film med mycket värme och humor. 
    Tyvärr finns det ingen distributör utanför Japan än så länge så jag vet inte vart den går att se just nu. 

    File:Love Life and Goldfish-P1.jpg

     


  9. Tjejer i serier hoppar på MC med kommentarer som: "...that virgin!" ,"He should stay virgin forever..." eller "I do this just to play around with a virgin like you" osv. etc. mm...

    Vänta nu? Är inte tjejen lika gammal som killen i fråga? Är inte hon också oskuld med största enorma säkerhet? 
    Vad i det här är så himla kul och hur ger det här tjejen makt över killen i fråga? Det blir bara extra töntigt när det överdrivs och används lite för mycket. 
    Det är väl högst normalt att man är oskuld i High School så vad är problemet brudjävel? 😫 Jag skulle för en enda gångs skull vilja se någon av de mesiga grabbarna att svara tillbaka med samma mynt om tjejens troliga erfarenheter inom det området. Det skulle nog få tyst på henne rätt fort. 
    Men det är lite drygt att se när det dyker upp då och då som om det vore något skällsord typ. Den mest aktuella serie där det förekommer är ju Nagatoro skulle jag tro, men jag har sett det flera ggr. på andra ställen och blivit lika störd av det då. 

    • Uppröstad 1

  10. Dags att väcka liv i den här dammiga tråden så här på årets sista dag. :)
    Tänkte inte tipsa om en film egentligen utan om en TV-serie i 10 avsnitt som finns på Netflix nu. Japan sinks - People of Hope.
    Till skillnad mot animeserien Japan Sinks 2020, som iofs var okej nog för att se klart iaf, så är den här serien riktigt bra. 
    Baserad på en novell av Sakyo Komatsu som skrevs redan på tidigt 70-tal.
    Serien fokuserar på det politiska spelet kring den upptäckt en forskare gjort att japan eventuellt är på väg att sjunka i havet. Rävspel mellan äldre politiker och yngre förmågor, mörkläggning, smutskastning och tvivel.
    Vad gör man när ens land är på väg att försvinna ner i havet? Vart ska man göra av 120 miljoner människor? 

    Mycket välspelad, trovärdig (inom vissa gränser) och seriös serie som jag varmt kan rekommendera. Det kryllar också av mer eller mindre välkända skådespelare i serien. För min del blev det ett rejält fniss när jag såg att en av huvudrollerna spelades av Kenichi Matsuyama som jag mest förknippar med live action versionen av Detroit Metal City där han gjorde huvudrollen. (sjukt kul film faktiskt) men som också känd för L i live action filmen av "Death Note" och "Usagi drop" Oväntat att se honom i ett så seriöst politiskt drama.
    Andra kända skådespelare är Shun Oguri, Anne Watanabe och Tōru Nakamura mfl.    

    Det var länge sen jag verkligen satt varje vecka och väntade på ett nytt avsnitt av en serie och det är höga betyg det! 
    Hade nästan gett upp hoppet om Netflix som mest verkar vilja visa koreanska dramaserier, men här landade ett bra undantag. :) 

    Japan Sinks: People of Hope (2021) Discussion thread : r/JDorama


  11. Vi vet ju alla att Japan är ett galet land när det kommer till game-shows, reklamfilmer och liknande. Den ena är knäppare än den andra, men det finns också de som är riktigt bra som man önskade att vår svenska reklam-TV skulle kunna visa istället för alla pinsamma och avskräckande reklamfilmer som nu visas. 
    Tänkte därför att det vore kul att starta en tråd om japansk reklam så vi kan ha något kul att skratta åt men kanske också bli imponerade av. Så, har ni nån favorit så släng upp den så får vi se vad vi kan få ihop. 😄 
    Jag går ut hårt här med en som är riktigt bra faktiskt, såg denna på ett annat ställe än YT så jag hade ingen aning om vad det handlade om. Inte vad jag hade väntat mig... hehe...

     

     

    • Gillar 1

  12. Kan bara instämma, spelet och videon kändes inte som om de hade något med varandra att göra, men det är ju iofs. inte ett krav kanske. Däremot så skulle jag gärna se den "berättelse" man tycks ana i videon bli en film eller serie. Det fanns tillräckligt mycket där för att göra mig nyfiken iaf. En efter-katastrofen-film med tydliga Shinkai-vibbar ja. Vem vet förresten vad den mannen har på gång. Ryktena säger ju att snart släpps lite info om den nya filmen han har på gång. 🤩

×