MathJuice

Stämmer bra det, och nu facit: 1. The IDOLM@STER 2. Senran Kagura 3. Overlord 4. Brave Witches & 6. Trinity Seven. Med samma röstskådis Yumi Hara, som är awesome btw. Bollen är din!

Märkte just hur mycket krångligare jag gjorde det hela. Låt oss smala av till nummer 5.

Från typ den enda av tre idolserier som finns... Ninjas in Pyjamas. "Ainz-sama!" Rakryggade ragator. DJ Timothy. Sju LGF-skyltar.

Nu gör jag något annorlunda igen: Nedanför ser vi sex karaktärer, alla med samma röstskådespelare. Ge mig namnet på serierna dom är ifrån och ni tar bollen. De tre översta är hennes mest kända roller, de tre nedersta...nja, i alla fall två av dom kan vara obskyra. Postar lite ledtrådar om ingen kommer på sådär direkt. Lycka till!

Fate/Apocrypha

Dags igen att försöka trycka in en ny podcast där vi diskuterar vad som var bäst från året som gått. Ungefärlig planerad tid: 26 januari. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2019 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2020 är godkända så länge de började under 2019. Serier som började 2018 och fortsatte 2019 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Enklaste sättet att hitta serier från året som gått är att via MyAnimeList gå på filter, välja airing dates och välj startade 2018. Kategorier: Bästa action: Häftigaste fighterna, snyggaste koreografin eller de största explosionerna som fick ditt blod att pumpa av upphetsning. Bästa äventyr: Svinga dig ut i världen med solen i ryggen, vinden i håret och kanske en motorcykel att ta sig runt med. Bästa drama: Serier som värmer inombords eller får dig att gråta okontrollerat. Bästa komedi: Du skrattade okontrollerat när du såg denna serie. Bästa thriller: Spänning och intriger när de är som bäst. Bästa romans: Bästa serien om två (eller fler) människor som älskar varandra väldigt mycket. Bästa science fiction: Bäst när det gäller dystopiskt framtidsbyggande eller rymdfärder. Bästa fantasy: Bäst när det gäller drakar och demoner i en värld främmande från våran egen. Bästa slice of life: Bästa genren ska självfallet ha sin egna kategori! Bästa slice of life från i år enligt dig. Bästa soundtrack: Bästa musik till en serie. Intron och outron räknas inte då de har sina egna kategorier. Bästa OP: Bästa öppningstema. Bästa ED: Bästa endingtema. Årets överraskning: En serie som kom från ingenstans eller som du hade inga förväntningar på. Årets besvikelse: En serie som verkligen tog dina förväntningar och slängde ut dom genom fönstret. Årets sämsta: Värsta serien vars enda syfte är att källsorteras som brännbart. För att den är sämst! Årets värsta karaktär: Den mest irriterande sak som du bara vill sparka i röven. Årets kvinnliga karaktär: Ganska uppenbart beskrivet. Årets manliga karaktär: Samma som ovan, fast det andra könet. Årets darling: Serien som du gillade men som andra undvek eller avskydde. Best of 2019: Det ultimata priset, din favoritserie under hela 2019!

Des!

"Var det där...en hund som red på en roomba?"

Green Green?

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!

Välkommen till vår lilla hörna! Vill du ha en intellektuell diskussion så finns det flera här som gärna deltar. För ditt första gratisprov av slice of life, hit me up. För allt annat så finns även vår Discordserver till förfogande.

Jepp!

Rätt svar: Girls Frontline