MathJuice

Ara ara~

Början av Fruits Basket är då 1 till 1 nästan. Vissa minnesluckor finns, men det är vissa subtila ändringar som kanske leder till en annorlunda riktning mot slutet. Den fräscha stilen hjälper till en del också.

Lord El-Melloi II Sei no Jikenbo- Rail Zeppelin Grace Note: Tio år efter kriget om den heliga Graalen i Fate/Zero har Waver Velvet återvänt till London och Klocktornet, den kraftfulla organisationen för trollkarlar. Efter olika omständigheter har han nu tagit över sin förra mentors gamla magikurs och även (för tillfället) hans titel Lord El-Melloi. Han spelar nu det politiska spelet inom Klocktornets organisation samtidigt som han verkar åta sig fall likt en detektiv. En annorlunda vinkel inom Fate-universumet, och ett riktigt tacksamt ett för den delen med tanke på hur besviken jag varit med seriens riktning. Stay Night, Zero, Apocrypha och till viss del Kaleid Liner har varit riktigt underhållande men resten av universumet har i min mening blivit för stora för sina skor. Den personliga resan som vi följer Waver på är hittills riktigt intressant och är ett väl behövt avbrott från all bråd död, översmarta intriger och yta-över-substans som de senaste serierna försökt sälja en på. Vem tyckte att man behövde tre filmer för den sista routen? Cop Craft: En portal mot en annan värld öppnar sig ute i Stilla havet som leder till fantasyvarelsers hemvärld. Nu lever vissa immigranter bland oss dödliga i staden San Teresa. I och med dessa nya "möjligheter" har även brottsligheten ökat med droger, smuggling och prostitution. Vi följer den hårdkokta polisen Kei Matoba som förlorar sin partner i ett tillslag som gick fel. Han tilldelas nu en ny partner, som råkar vara från den andra världen - riddaren Tirana. En buddy cop film där två olika personligheter blir partners och självfallet avskyr de varandra. Inget nytt koncept, men "isekai"-elementet ger en intressant vibb. Hårdkokt rätt igenom utan att för den delen tappa charm eller vara överbrutal. Riktigt intressant, kommer följa denna noggrant. Tejina-senpai: En senpai som är ensam i sin magiklubb och misslyckas med alla trolleritrick får besök och lite (bönad) hjälp från sin kouhai, eller "assistent". Följer mangaformatet ganska rakt av med korta sekvenser i varje avsnitt. Var ett tag sen som jag läste dock och av det minns jag mer att hon misslyckades p.g.a. att hon hade någon form av scenskräck och kunde bara utföra dessa om assistenten hjälpte till under repetitionerna. Hon verkar också vara mera...påstridig och livlig än vad jag hade föreställt mig. Sen så känns det som att den är mera lewd än vad jag hade förväntat mig. Dock så är den ganska rolig och skön i sitt utförande samt att animationen är bra.

Lite lustigt också att de andra är smalare och redan i viss mån vältränade, så kommer hon med sina större oppais och ska jämföras med dom. Visst, det skadar aldrig med lite träning (och kanske om hon snaskade lite mindre) men per min definition är hon inte tjock per se. Lite samma sak med Galko-chan som var riktigt kurvig och "stor" i jämförelse med hennes andra klasskamrater.

Vad är Bloodstained: Ritual of the Night? Ni kanske har hört talas om en serie kallad Castlevania, en riktigt klassisk spelserie som namngav en hel genre kallad metroidvania. Metroidvania är ett samlingsnamn för 2D- plattformers som uppmanar till utforskning och att utveckla sin karaktär för att kunna klara de olika utmaningar som dyker upp. Konami är utvecklaren och utgivaren bakom Castlevania- spelen men har på senare tid inte satsat på serien, eftersom dom stegvist distanserat sig från spelutveckling (och bränt många broar på vägen). I maj 2015 startade skaparen bakom det extremt populära Castlevania: Symphony of the Night, Koji Igarashi, en Kickstarterkampanj för Bloodstained: Ritual of the Night, den spirituella uppföljaren till hans förra titel. Och nu finns det att beskåda på senaste generationens hårdvara. Story Under 1700- talet började industrialismen verkligen komma igång, till fasa för alkemisterna som riskerade att tappa sin relevans. För att skrämma tillbaka sina följare (och sponsorer) skapade de en ny typ av människa: Shardbinders, människor som fått demoniskt laddade kristaller inplanterade i sig. Dessa offrades för att frammana demoner som ställer till med kaos i världen. Kyrkan ryckte in och stoppade invasionen, men då hade människooffren redan skett. Av dessa shardbinders fanns nu bara två kvar; Gebel som överlevde alkemisternas ritual, och Miriam som var i en form av koma innan uppoffringen och blev därför skonad. Tio år senare vaknar Miriam upp till att höra att ett slott infekterat med demoner har manifesterats tack vare Gebel. Hon beger sig mot detta slott för att stoppa en ny demoninvasion och ta reda på varför Gebel har gått över till den mörka sidan. Gameplay Bloodstained är ett renodlat Castlevania i allt förutom namn (upphovsrättsliga skäl). Så har man erfarenhet av exempelvis Symphony of the Night, vilket kommer refereras friskt till här, så kan man lätt sätta sig in spelet direkt. I sann metroidvania- anda ligger fokus på plattforming och sidoscrollande fightning. Du slår dina fiender med en mäktig arsenal av olika vapentyper som svärd, spjut, stora svärd, yxor, piskor, musköter och även skor. Banka tills numren slutar visa sig och de sjunker ihop till en röra. Självfallet kan man backsteppa för att undvika deras attacker och man kan nu även glidtackla efter backen för att snabbt fara efter golvet och undvika attacker uppifrån. Och det lär behövas för fienderna är mer livliga än i klassiska Castlevania- spel. Det finns exempelvis en fågelskrämma med en pilbåge som siktar efter en, och kan även hoppa upp i luften och skjuta ner mot dig. Det finns massor med paralleller att dra till Symphony of the Night men snäppet vassare. Alucard (Symphony of the Night) hade det lite lättare motstånd och tålde lite mera stryk, medan Miriam möter monster som är lite tuffare och mera spralliga än de från den klassiska Playstation- eran. Skulle inte förvåna om vissa drog parallellen att detta är "the Dark Souls of metroidvania". Som en shardbinder kan Miriam använda dessa till sin fördel. När en fiende dör finns en chans att denna släpper en skärva som hon kan plocka upp. Dessa ger olika förmågor i olika kategorier som en passiv buff, enkelkast eller en riktad spell. Exempelvis kan man kasta ett eldklot i den riktning man styr med via höger styrspak på kontrollen eller slänga ner en studsande vattenboll. Att hantera sitt loot fungerar detsamma som i Castlevania där man kan välja vapen, rustning och olika accessoarer. Det sistnämnda påverkar även hur Miriam ser ut. Vill du ha en tomtemössa, alvöron och glasögon? Nu kan du det! En rolig liten detalj att ha med, och senare i spelet kan man även ändra frisyr och färgtoner på henne. Det finns även ett craftingsystem med där man kan skapa nya vapen och tillbehör och även matlagnings som ger Miriam permanenta buffar till olika attribut. Man kan även uppgradera sina shards till att vara mera kraftfulla eller sälja såna man inte använder. Grafik Bloodstained utnyttjar Unreal Engine till att få hela världen att kännas levande i renodlad 2,5D- stil. Det känns som en remaster av Castlevania: Symphony of the Night då spelet som sagt lånar friskt från sin företrädare. Vissa fiender och miljöer kan dock kännas lite ur fas med varandra då grafiken gått igenom några iterationer av ändringar under utvecklingen. Trots detta kan man säga att det verkligen fått världen och karaktärerna att kännas levande. Ljud Att säga att musiken är tungt inspirerat av Symphony of the Night vore en underdrift. Särskilt som Castlevania- seriens gamla kompositör, Michiru Yamane, är med även här och orkestrerar. Det presenteras mera lugnare och med en viss modernare tappning här utan att för den delen förstöra dess arv, så verkligen ett stort plus för deras arbete med detta. Andra ljudeffekter kan även de beskrivas som typiskt Castlevania. Det som märks kanske mest är voice acting då storyn spelar större roll än i tidigare versioner. Engelsk dubb känns som vanligt mera livlös och krystat, men det kommer nog inte vara ett så stort hinder. Miriam känns dock mer levande med japansk dubb tack vare Ami Koshimizu, känd för sina roller som Holo (Spice and Wolf), Ryouko Matoi (Kill la Kill) och Charlotte E. Yeager (Strike Witches =3). Rekommenderat att köra med japansk dubb är vad som insinueras alltså... Sammanfattning Det var sagt att Bloodstained skulle bli den spirituella uppföljaren till Castlevania: Symphony of the Night...och kort och gott så har det blivit det. Med en fräschare makeup och utmanande grundmekanik känner man att det fanns en vision med detta spel. Även kul att efter senare tids bakslag med Kickstarterprojekt som anspelat på nostalgi så faller man inte i samma fälla, utan överglänser förväntningarna som lagts på Igarashis axlar. Omdöme: What is a man/10

Så baserat på en webbmanga angående träning så fick nu Dumbbell Nan Kilo Moteru? sin egna serie. Var inte riktigt intresserad förrän trailern droppade och såg en gyaru huvudkaraktär (stort plus =3) och en stil som liknar Castle Town Dandelion. Så jag provade på den...och nu vill jag inte gå på gymmet längre. =/ En serie om en skoltjej som vill gå ner i vikt och börjar därför gymma, serien är en mix av överdriven komedi med hon som tsukkomi plus att den samtidigt fungerar lite som en träningshjälp med hur man utför en övning och vilka muskler som påverkas. Den var riktigt tråkig och det var något som strök mig fel men vet inte riktigt vad. Kanske var det att hon var den kurvigaste hittills medan andra tjejer var smala som pinnar och det kändes inte riktigt rätt kanske. Men hennes kroppsfett är 35% på 55kg, så vad vet jag. Hon kunde i alla fall sluta med allt småätande men det skulle ändå inte göra serien mer intressant. Inte rolig, inte intressant, vet inte ens om gymfantaster skulle orka med denna heller.

Fyrverkerier smäller i luften. Det spelas musik från en stråkorkester ute på ett grönt fält. Kameran zoomar in till ett kommentatorsbås där två slipsnissar sitter. MathJuice: Hej och välkomna ska ni vara till den första årliga upplagan av Isekai Battle Royale! Just det, det två mest outhärdliga fenomenen i modern tid har nu slagit sig samman, gjort ett barn och lagt upp det för adoption! Enda skillnaden är att Ninja är inte med, men istället får vi en massa andra freaks. Med på denna resa har ni mig, MathJuice, och min färgstarka kollega Klona som kommentatorer för detta bombnedslag. Klona: Jajamänsan! Vet inte varför jag är så upphetsad över det hela men jag misstänker att den där pallen från vår sponsor Nocco har något att göra med det hela. MathJuice: Um, Nocco sponsrar inte detta evenemang. Klona: Jahapp, men nu är dom skyldiga oss det. I alla fall så har vi en intressant skara deltagare som är redo att slita varandra i stycken med deras övernaturliga krafter de fick från "den andra sidan". MathJuice: Vare sig truck-kun körde över en eller ditt favoritspel slukade upp dig så har vi utmanare av alla spektrum. Självfallet har vi med de ökända fyra som är Overlord, Youjo Senki, Re:Zero och Konosuba. Klona: Dock så har vi fått återbud från sköldhjälten Naofumi himself då han sa att han hade ouppklarade affärer med någon kvinna. MathJuice: Måste vara hans ex. Med alla dessa tokstolla...jag menar "unika individer" så har vi skickat våran man Soverejn ut på fältet för att ta reda på om det finns någon som sticker ut och kan bli den sista kvarvarande överlevande Fortnite-dansaren. Soverejn, hur ser det ut där nere? Soverejn: Well, jag har nu sett nog av dessa plebs, och jag kan säga med all säkerhet att dessa noobs har aldrig haft en one DEag tidigare i sitt meningslösa liv (deras förra liv inräknat). Oddsen är väldigt höga för ett kaos där ingen samlar byggmaterial, ingen fixar rank 4 kevlarväst och definitivt för mycket fotarbete à la Carlton. Jag står inte ut med dessa bronsskrubs, så jag sticker och tar en Biltemakörv. Säg till om alla dör. Soverejn tar av sig sitt headset och vandrar sig bort mot korvstånden. Klona: Okej, det var ganska rakt på sak. Vi får hoppas att deltagarna kan leverera mer än vad som förväntas. MathJuice: Och där går startskottet! Vilken isekai-figur kommer stå som ensam segrare i detta hektiska och förhoppningsvis kaotiska...eh kaos. Klona: Vänta lite nu, det står ett kylskåp mitt ute i fältet. Vad gör det där? MathJuice: Måste vara en referens. Kommer du ihåg den där gången från Indiana Jones när... Klona: Hold your horses, för Megumin har laddat upp och är redo att smälla av! Hennes mål verkar vara...slimebollen Rimuru. Låt oss se ifall han klarar av smällen, här kommer den...och wow, det är lika magnifikt varje gång hon gör det där! Och inget slime syns för tillfäll...vänta, där är han, helt oskadad. Hur gör han det. MathJuice: Jag vet inte, men Megumin är nu helt ute. Under tiden så kastar Tanya Degurechaff tonvis med artilleri mot Ainz Ooal Gown som bara frammanar odöda hela tiden som en stor vägg av benmjöl. Men vänta, verkar som om nån verka göra något intressan...nej, nej, bara Lancer på väg mot kylskåpet. Klona: Räknas Fate-universumet som isekai? Jag menar historiska karaktärerna i sig kanske räknas som reverse isekai, men är det inte lite väl långsökt? MathJuice: Vet inte, men verkar som att han hittade något drickbart i alla fall. Klona: Om det finns Nocco så hoppas jag han delar med sig. MathJuice: Vette tusan om det vore så klokt. Japp, han spyr av drickan, inte ett bra tecken där inte. Vänta...okej nu är spyan rött. Herregud, hur dålig måste den ha varit för att göra det där? Klona: Måste varit tomteskumsmak, aldrig gillat dom heller. MathJuice: Vad det än var så tog det kål på honom. Luck of the Irish, eh?! Klona: Måhända, han fick ju en sista dricka i alla fall. Och nu ser vi Louise Françoise ute på fältet, staven i högsta hugg. Hon har några nasty explosionsspells att kasta, inte lika potenta som Megumin men ändå väldigt imponerande. MathJuice: Så länge de inte smäller i hennes ansikte. Men vänta, verkar som om hon är förvirrad över något. Åh oj, hennes stav är borta. Tappade hon den mitt under pågående strid? Inte så klokt. Klona: Åh nej, det var Kazuma som låg bakom det, han stal den med hjälp av sin magi. Nu kanske det vänder för...nix, den smällde rätt i hans ansikte. Kanske väntat ändå... MathJuice: Utöver detta så verkar det som att striderna börjar avta lite...åh, vänta. Nu händer det något. Okej, verkar som en plötslig cyklon dök upp från ingenstans. Det stod det inget om på Klart.se! Klona: Det där är inge väderlek, det är militärprinsessan. Och hon verkar vara beväpnad med svärd...massor med dom. Och nu använder hon en som en violinstråke, mot en kpist-violin...Å boj, I have a bad feeling about this... Ett bländande ljus dyker upp från himlen och dränker hela slagfältet i ett tjockt täcke av...well, bländande ljus, allt till ett öronbedövande dån. När ljudet dör ut och ljuset lättar är fältet tömt på alla som tidigare ockuperat det. MathJuice: Vad i...vad hände?? Var är alla? Klona: Hade Mayaindianerna rätt? Är detta ett tecken? MathJuice: Strunta i det, vem vinner om vi inte har några deltagare kvar?? Klona: ¨Bläddrar genom pappren¨ Öhh...Ninja vinner. Han vinner. Igen. MathJuice: ....... MathJuice tar av sig sitt headset och lämnar sin stol i riktning mot korvstånden...

Yeppers.

Nya podcasten uppe. Mycket snack om något som vi inte var så "insatta" i. Uppehåll i juli då jag ska på Närcon, så nästa avsnitt räknas komma under augusti-september.

BlazBlue

Senran Kagura Reflexions är en form av visual novel/dating simulator där målet är i huvudsak...massage. Det är kort och med viss brist i variation gällande gameplayet, men har en viss charm...för mig som är ett fan av serien självfallet. Ironiskt nog en av de mer seriösaste spelen i franchisen där man masserar vår hjältinna Asukas händer i ett tomt klassrum, för att sedan dagdrömma sig till olika fantasier där man ger henne en av de fyra olika massagemetoderna. Eftersom det tidigare släppts på Switch med rörelsekontroller i tanken så blir själva minispelen ganska stela och är inte direkt utmanande eller något som kan hålla ens intresse länge. Själva berättandet är inte så dumt faktiskt. Väldigt berörande, särskilt i "den verkliga världen" i klassrummet där dina handlingar kan leda till att hon (i klassisk animéanda) uttrycker sina sanna känslor för dig. Om man inte är rädd för lite hud kan det vara värt att prova just för karaktärsinteraktionen, men jag tror inte att icke-insatta inom franchisen stannar länge eller lägger ner pengar på de fyra extra karaktärerna.

Rätt.

Go'natt...