MathJuice

Just ja, det kommer ju mera ju kallare det blir... Det faktum att MHA inte syns till här gör mig lite orolig dock. Och Azur Lane "fortsätter" för att de tydligen väntar med det sista avsnittet i januari? Jag vet inte.

Det tog länge att komma fram med denna, och många bra låtar fick betala priset av att hamna utanför. Sorry Attack on Titan. Och Psycho-Pass. Och Tanya the Evil. Och Ghost in the Shell Stand Alone Complex... 10. Miiro (Kantai Collection) Ett stycke av episka proportioner sätter verkligen ribban högt för serien. Tufft och heroiskt visar den att trots den söta ytan så är det mycket som står på spel för dessa slagskepp. 9. Aozora no Rhapsody (Miss Kobayashi's Dragon Maid) Chu chu yeah! Vill man introducera sin publik till drakar så verkar detta vara det bästa sättet för det. Det är ren magi vad som sker i både text och bild, och med medryckande toner så känner man sig så glad av att höra på denna. 8. THE HERO !! Set Fire to the Furious Fist (One Punch Man) En awesome serie förtjänar en awesome låt som verkligen pumpar upp en. JAM Project vet verkligen hur man hajpar upp lyssnaren. Tungt svängig och alltigenom tuff, denna ikoniska låt ger verkligen Saitama den respekt han (kanske) förtjänar. 7. Tatta Hitotsu no Omoi (Gunslinger Girl: Il Teatrino) KOKIAs röst tillsammans med pianot ger verkligen gåshud i denna klassiker från 2008. Andra säsongen av Gunslinger Girl skiljer sig extremt mycket från första, speciellt gällande soundtracket. Väldigt charmigt med mycket piano och extra italienska intryck överlag, men denna opening står ut gentemot resten. Lämnar ett riktigt starkt intryck. 6. Saturday Night Question (Recovery of an MMO Junkie) Kanske det coolaste gitarriffet inom öppningsteman. Det ger denna mer avslappnade serie lite mera umph bakom sig, vad som än händer så har man alltid detta att falla tillbaka på. En unik tuffhet utan att vara mörk eller bryta temat. Seriöst, man kan leva länge på det där episka riffet! 5. Shanranran (Flying Witch) Shan ran ran ran sora wo, tonde kono machi wo mi watasu no. Och en massa klappande! Medryckande, trallvänlig och alltigenom wholesome. 4. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy) Pan-pan-punch mind! Ett extremt lekfullt musikalnummer om fem skolelever med olika varierande grader av otur. Roligt men samtidigt medryckande. Videon är också oslagbar. 3. My Soul, Your Beats (Angel Beats!) Jag är extremt svag för pianon, och det finns inget bättre stycke än den från Angel Beats. De första tonerna skälver genom hela kroppen och hela stycket är minst lika rörande som serien i helhet. Man blir mållös av det hela helt enkelt. 2. Shiny Days (Yuru Camp) Man kan tro att Jackson 5 ska köra igång så fort de första tonerna klingar till. Skönt gungig och passar verkligen atmosfären till serien. Man kan bara bli glad när man hör den. 1. gravityWall och sh0ut (Re:CREATORS) Min lista, mina regler, och bästa action/reverse-isekaiserien med en av de bästa soundtracksen har självfallet inte bara det bästa, utan de två bästa öppningarna som finns! Hiroyuki Sawano komponerade hela seriens soundtrack och gjorde sig odödlig med dessa två tungt pumpande låtar som verkligen dunkar hårdast inom openings just nu.

Des!

"Var det där...en hund som red på en roomba?"

Green Green?

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!

Välkommen till vår lilla hörna! Vill du ha en intellektuell diskussion så finns det flera här som gärna deltar. För ditt första gratisprov av slice of life, hit me up. För allt annat så finns även vår Discordserver till förfogande.

Jepp!

Rätt svar: Girls Frontline

Meta

Du suger!

Campione

Ja!

"Vill ni spela Rocket League?" =3

*Whale noises*

Ara ara~

Titanfall beta