Hoppa till innehåll

MathJuice

Styrelse
  • Innehållsräkning

    1484
  • Blev medlem

  • Senaste besök

  • Dagar vunnit

    147

Blogginlägg postat av MathJuice

  1. MathJuice
    Det tog länge att komma fram med denna, och många bra låtar fick betala priset av att hamna utanför. Sorry Attack on Titan. Och Psycho-Pass. Och Tanya the Evil. Och Ghost in the Shell Stand Alone Complex...
     
    10. Miiro (Kantai Collection)
     
    Ett stycke av episka proportioner sätter verkligen ribban högt för serien. Tufft och heroiskt visar den att trots den söta ytan så är det mycket som står på spel för dessa slagskepp.
     
    9. Aozora no Rhapsody (Miss Kobayashi's Dragon Maid)
     
    Chu chu yeah! Vill man introducera sin publik till drakar så verkar detta vara det bästa sättet för det. Det är ren magi vad som sker i både text och bild, och med medryckande toner så känner man sig så glad av att höra på denna.
     
    8. THE HERO !! Set Fire to the Furious Fist (One Punch Man)
     
    En awesome serie förtjänar en awesome låt som verkligen pumpar upp en. JAM Project vet verkligen hur man hajpar upp lyssnaren. Tungt svängig och alltigenom tuff, denna ikoniska låt ger verkligen Saitama den respekt han (kanske) förtjänar.
     
    7. Tatta Hitotsu no Omoi (Gunslinger Girl: Il Teatrino)
     
    KOKIAs röst tillsammans med pianot ger verkligen gåshud i denna klassiker från 2008. Andra säsongen av Gunslinger Girl skiljer sig extremt mycket från första, speciellt gällande soundtracket. Väldigt charmigt med mycket piano och extra italienska intryck överlag, men denna opening står ut gentemot resten. Lämnar ett riktigt starkt intryck. 
     
    6. Saturday Night Question (Recovery of an MMO Junkie)
     
    Kanske det coolaste gitarriffet inom öppningsteman. Det ger denna mer avslappnade serie lite mera umph bakom sig, vad som än händer så har man alltid detta att falla tillbaka på. En unik tuffhet utan att vara mörk eller bryta temat. Seriöst, man kan leva länge på det där episka riffet!
     
    5. Shanranran (Flying Witch)
     
    Shan ran ran ran sora wo, tonde kono machi wo mi watasu no. Och en massa klappande! Medryckande, trallvänlig och alltigenom wholesome.
     
    4. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy)
     
    Pan-pan-punch mind! Ett extremt lekfullt musikalnummer om fem skolelever med olika varierande grader av otur. Roligt men samtidigt medryckande. Videon är också oslagbar.
     
    3. My Soul, Your Beats (Angel Beats!)
     
    Jag är extremt svag för pianon, och det finns inget bättre stycke än den från Angel Beats. De första tonerna skälver genom hela kroppen och hela stycket är minst lika rörande som serien i helhet. Man blir mållös av det hela helt enkelt.
     
    2. Shiny Days (Yuru Camp)
     
    Man kan tro att Jackson 5 ska köra igång så fort de första tonerna klingar till. Skönt gungig och passar verkligen atmosfären till serien. Man kan bara bli glad när man hör den.
     
    1. gravityWall och sh0ut (Re:CREATORS)
     
    Min lista, mina regler, och bästa action/reverse-isekaiserien med en av de bästa soundtracksen har självfallet inte bara det bästa, utan de två bästa öppningarna som finns! Hiroyuki Sawano komponerade hela seriens soundtrack och gjorde sig odödlig med dessa två tungt pumpande låtar som verkligen dunkar hårdast inom openings just nu.
  2. MathJuice
    *SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN*
    Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret...
    I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare.
    Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över.
    Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare...
    Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig?
    Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman:
    "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd?
    Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre."
    Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!
  3. MathJuice
    Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1.
     
    10. Psycho-Pass

    Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget.
     
    9. K-On!

    En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie.
     
    8. Yuru Camp

    Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på.
     
    7. Fate/Zero

    Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006.
     
    6. Girls und Panzer

    Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut.
     
    5. Re:Creators

    En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas.
     
    4. My Hero Academia

    En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den.
     
    3. Angel Beats

    I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats.
     
    2. Violet Evergarden

    Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé.
     
    1. Strike Witches

    2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.
  4. MathJuice
    Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Ranko Kanzaki.
     

    Namn: Ranko Kanzaki Nationalitet: Japan Yrke: Professionell idol Roll: Artist för 346 Productions Karaktärsdrag: Blyg gothic lolita med chuunibyou-syndrom Hårfärg: Grått Hårprofil: Twin drills toppar Serie: The iDOLM@STER Cinderella Girls Voice Actress: Maaya Uchida  
    Som en idol gäller det att sticka ut och samtidigt hitta sin nisch. Man kan nog säga att Ranko mer eller mindre föddes med den. Hon är fascinerad av gothkulturen och dess mani gällande mörka färger och spets. Dock så kan det misstolkas att hon är intresserad av metal eller skräck, vilket är helt fel då hon inte klarar av läskiga saker. Huvudtemat bakom looken (enligt henne själv) är en fallen ängel som söker efter försoning. Ranko har även tagit åt sig lite av chuunibyou-fenomenet i hennes språk och blandat det med goth för ett riktigt unikt men förvirrande anförande. Detta är mest för att dölja det faktum att hon är riktigt blyg, men det har samtidigt influerat hela hennes akt. Hon var den förste i hennes produktionsgrupp att bli soloartist och deltog även i 346 Productions årliga upplaga av Cinderella Girls-konserten. Hennes största hobby är att rita, även det väldigt gothinspirerat. Är bästis med ryska Anastasia från samma produktionsgrupp som också bor i samma idolhem.
    När man kör twin drills kör man vanligtvis genom hela svansen (se Claire Harvey), men Ranko har bara sina toppar krullade. Dom är inte små och diskreta som med längre hårlängder men dom dominerar heller inte för mycket över resten av håret. Från toppen av svansen ända ut till topparna känner man en mer raffinerad och välpolerad volym av hår som definierar folk med den klassiska gothlooken, i kontrast med ojousamas som har spretigare och yvigare hår. Toppa av det med spetsiga rosetter och looken passar Ranko som hand i handsken.  10/10 Ranrans!
  5. MathJuice
    Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Luvia Edelfelt.
     

    Namn: Luviagelita Edelfelt Nationalitet: Finland Yrke: Student/Magiker/Affärskvinna Roll: Edelfeldts familjehuvud och magikerstudent hos Clock Tower i London Karaktärsdrag: Tävlingsinriktad och prålig ojousama Hårfärg: Orangegult Hårprofil: Extremt långa och stora lockar likt ett ormbo Serie: Fate/Kaleid Liner Prisma Illya, Fate/Unlimited Codes, Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works, Lord EL-Melloi II Case Files: Rail Zeppelin Grace Note Voice Actress: Shizuka Itou  
    Luvia har en extrem drivkraft och söker alltid efter perfektion, men i slutändan kan det leta till överdrift och lite väl pompöst även för en rik dam som henne. Likt Batman har hon två sidor: den andra är den av en magiker. Hon studerar hos organisationen Clock Tower i London och är ibland direkt inblandad som en form av agent som sett när hon bistod Lord El-Melloi II eller då hon var en Magical Girl. Jepp, hon är (har varit) en Magical Girl. Trots hennes inflytande och bragder har Luvia inte varit involverad i några av krigen över den Heliga Graal. Men det kan bero på att hennes främsta önskan är helt enkelt att förnedra sin rival- Rin Tohsaka. Båda två har känt varandra länge och även samarbetat vid flera tillfällen, men de kan fortfarande inte stå ut med varandra. Ironiskt nog så är båda tränade inom ädelstensmagikonsten (sorry, hittade ingen bra översättning på jewel magecraft). Det finns två saker som Luvia älskar: Emiya Shirou (eller Shero som hon kallar honom) och professionell wrestling, vilket hon själv utövar flitigt. Hon har även fått smeknamnet "Forklift Lady" efter detta. Utöver alla dessa udda karaktärsdrag så är hon en sann ojousama som bemästrat det klassiska Ohoho- skrattet.
    Luvias hår är av sann ojousama- anda där hennes ringlets dominerar hennes profil. Hennes långa hår har sex- sju stora lockar som kan beskrivas som dreads eller ormar...eller i Rins fall; korvslingor. Som pricken över i:et har vi en delad lugg och två stora blå rosetter på sidorna som ytterligare bekräftar att hon är av blått blod. Det har dock varit exempel där hon har haft håret slungat över hennes högra axel och bara ha topparna som klamrar sig över i slingor (se Lord El-Melloi II och Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works). Vid de tillfällena var det när hon var yngre alternativt när hon var i wrestlingkläder. Men det vore svårt att säga att Luvias frisyr inte är ikonisk och ett välkänt tecken inom Fate- universumet. 10/10 Ohoho!
  6. MathJuice
    Världens största Mobaspel League of Legends är just i detta nu i full rulle med sitt världsmästerskap. Denna vecka är vi i kvartsfinalserien och det kunde inte vara mer spännande just nu! Men självfallet har vi de som är mindre insatta i LoL och deras e-sportscen, så jag tänkte att en mer igenkännande profilering kan hjälpa en i att välja vilket lag man vill stödja.
     
    SK Telecom T1 - Saber (Fate/Stay Night)

    Förhandstippad som starkast på förhand, men beror också på omständigheterna. Även som übermänniska så är man inte oslagbar. Var dock redo på att dom alltid ger sitt allt och med största sannolikhet klamrar sig till toppen.
     
    G2 - Fujiwara Chika (Kaguya-sama: Love is War)

    När man är ute efter att bara ha kul och samtidigt göra något som anses oförutsägbart...men som nästan alltid lyckas i slutändan. Energiskt, positivt och ovanligt lekfullt, detta lag kan gå långt.
     
    Fnatic - All Might (My Hero Academia)

    En välkänd och respekterad symbol, denna organisation kan göra vad som helst möjligt...under en begränsad tid. Därefter är dom rejält sårbara och fallerar. Problemet är hur de felplanerar sin tidsram och har problem att organisera sin energi när det är som viktigast.
     
    Royal Never Give Up - Genos (One Punch Man)

    Det finns massiv eldkraft och potential här. Här backas inte när en utmaning står framför en. Dock så är det också bevisat att när en större motståndare visar sig så slutar det oftast i tragedi, och man lämnas likt ett ensamt skal kvar och väntar tills nästa utmanare besegrar honom istället för dig.
     
    Invictus Gaming - Tanya Degurechaff (Youjo Senki)

    Kyliga, målmedvetna, erfarna och blodtörstiga. Har man stått på toppen så vet man vad som är bäst för en, och här har vi någon som har det i mångfald. Låt oss säga att det vore olyckligt att stå i vägen när dom kommer anstormande.
     
    NA LCS - Aqua (Konosuba)

    Nordamerikanska ligan har konstant hånats för sina motgångar som resulterat i mediokra, ibland patetiska resultat. När alla deras tre representanter inte ens tar sig ut ur gruppspelet...låt oss säga att botten är nådd.
  7. MathJuice
    Inom manga så går fanservice och action hand i hand hos flera serier, och i de flesta fall så fungerar det alldeles utmärkts. Varför det fungerar bättre på tryck än som animerad serie kan diskuteras men inte denna gång. Istället ska vi fokusera på en serie som i min mening förtjänar mer uppmärksamhet men som överskuggats av sin föregångare...
    2006 kom första volymen av en ny serie från författaren Daisuke Sato och illustratören Shouji Sato (inte relaterade) vid namn Highschool of the Dead. Denna manga handlar om ett gäng skolelever under en helt vanlig dag som spårar ur till en fullskalig zombieepidemi. Vi följer deras resa genom Tokyo där de försöker överleva något som ingen trodde skulle inträffa i dagens samhälle. Serien är faktiskt bra, trott eller ej, och den fick även en egen animéadaption 2010. När videotittarna fick tag på den dock så var dom inte lika imponerade. Det var även en specifik scen där bröst som bröt mot tyngdlagen fick alla att reagera extra kraftigt. Ytterligare ett exempel på små detaljer som folk lägger alltför mycket vikt på som inte påverkar kvalitén (som när folk klagade på Rail Wars där de inte kunde se det magnifika i denna deckarserie på räls). Detta till trots så höll sig serien till källmaterialet och var faktiskt välgjord, men skadan var redan skedd. Dock så saknades ett avslut då mangan var fortfarande ett pågående projekt, men kanske inte så länge som man hade hoppats...
    Omkring 2008 tog serien ett längre uppehåll. Detta var inte p.g.a. inre konflikt eller agg mellan skapare utan på grund av Daisukes hälsa. Under denna tid sa Shoujis redaktör att han skulle börja på en ny manga likt Highschool of the Dead. Sagt och gjort, och utifrån detta så föddes Shouji Satos originalverk Triage X. De dåliga nyheterna är att HotD inte kommer bli klar då Daisuke gick bort 2017.
    Men vad är då Triage X för något? Triage är en term inom medicin där man sorterar och prioriterar patienter beroende på deras symptom. I serien är vi i Tobioka City där en form av hemligt medborgargarde bildats under namnet Black Label. Black label är också en medicinsk term där en tumör som får denna klassificering anses som skadlig och bör opereras bort. Dessa individer rensar runt stadens maffias och drogkarteller för att hålla staden levande, och alla medlemmar har en stark koppling till deras ledare doktor Mochizuki.

    Triage X är en form "spirituell uppföljare" till Highschool of the Dead...förutom det faktum att ena handlar om zombieapokalypsen och den andra om doktorer och medicinstuderande som leker Batman. Den fick också en egen animation, men saknade kvalitén som Madhouse hade vid HotD. Så i dessa tider så har folket som inte kan få sitt bokslut från zombieapokalypsen så finns det ett redigt alternativ från samma illustratör. Det är bara lite synd att uppmärksamheten har överskuggats av sin företrädares ökända rykte och dess snabba uttåg. Jag är bara här för att säga att det finns en serie med hårdkokt action och "en gnutta" fanservice som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Sen så måste jag ge en eloge till Shouji Sato för hans stil är verkligen läcker.
    That is all.
  8. MathJuice
    Det är snart den 20:e september, datumet för årets stora event: stormningen av Area 51. Eventskaparen har själv nämnt att deltagarna ska "Naruto-springa" för att kunna undvika att bli träffad av amerikanska kulor. Om du som deltar inte vet nog mycket om Naruto (eller om du har nog med självrespekt att inte se den serien, lol) så kommer här en lista över andra rekommenderade stilar att vandra in i den hemliga basen på. Stilrent? Effektivt? I din egna takt? Vi har för alla smaker!
     
    Menacing

    Man kommer långt med klassiker, även om det är lite långsammare än andra stilar. Som extra bonus så skrämmer man iväg de mera knäsvaga motståndarna innan du ens hunnit fram till ingången.
     
    Saitama

    Det ser ut som en normal jogg, men med rak rygg och extra höga knälyft...och extremt snabba såna. Du ser lite fånig ut när du springer så, men garanterar en plats längst fram i leden.
     
    True Shinobi

    Få vet om att Narutostilen är bara en av olika ninjastilar när man springer. Denna är en mer effektiv och disciplinerad stil där den främre armen minskar luftmotståndet mot kroppen. Detta gör en även redo att dabba på direkten om så tes nödvändigt.
     
    Nii-san

    Mer miljövänlig än en Micra och snabbare än en Qashqai, denna coola (heh, pun) snabbtransport används av de mest disciplinära kombattanter utan att trötta ut deras ben. Andra varianter inkluderar issurfning och isskridskor, men då krävs extra ninjaträning.
     
    Valkyria

    Snabb acceleration och ganska bra medelhastighet, denna variant garanterar att motståndarna vet att du kommer. Det är också rekommenderat att bara använda denna för att fly i motsatt håll. Garanterar att du springer som en häst.
     
    Devil Dash

    Ingen kommentar...
     
    Bröderna Fluff

    Ett svenskt patent, denna manöver kräver två personer och en lite längre uppstart. Men när den väl kommer igång så är man så gott som ostoppbar. Hastigheter uppemot 50 krull i minuten är garanterat.
  9. MathJuice
    Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet:
     



    Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin...

    Ordbilder media var även de med på ett hörn.

    Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står.

    Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven.

    SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus.

    Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb.

    Varma hälsningar, wish you were here!

    Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp.

    Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar.

    Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona.

    På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till.
    Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen!
     
    "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag.

    Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen...

    Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats.

    En väldigt ung Taiga från Toradora.

    F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet.

    En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan!

    John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen!

    "You're breathtaking!"

    Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning.

    Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta.

    "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?"

    "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya."

    "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception."

    Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån.

    En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy.

    Och en väldigt imponerande Bakugou!

    Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii.

    Maki is not amused.

    Mera Love Live!

    Love Live! Sunshine!! Aquors!!!

    Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia.

    Från klassikern Tokyo Mew Mew.

    League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn.

    "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter.

    Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig.

    Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma!

    Här är han tillsammans med storboven Grindelwald.

    "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed.

    Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga...

    Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock.

    "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo.

    Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself!

    Och en Sakura Miku bara för att vi kan.

    Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon...

    Sailor Venus är nu med på ett hörn...

    ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick.

    Final Fantasy möter Assassination Classroom.

    Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil.

    En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3.

    Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat.

    Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda.

    Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen...

    En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill.

    2B från Nier Automata. Spot on!

    Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra.

    Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y.

    Featuring Dante from the Devil May Cry series!

    En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot).



    Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna.

    Bästa måste nog vara denna Totoro dock!

     
    Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.
     
  10. MathJuice
    Jag skulle säga att jag är en person som gillar (eller för det mesta tolererar) klichéer mer än de flesta. Skulle även säga att jag gillar lite mer ostiga serier för de mesta. Även om ett koncept upprepats till döds så kan jag tycka om en serie, medan de flesta andra blir avtända på det. Så min tolerans för "mellanserier" är relativt hög enligt mig. Med det sagt så är det en trope, för att inte tala om en hel genre, som jag har haft svårt med...
    Shounen är ett format som ofta handlar om en hjältes resa om att slå huvudbossen och rädda världen. Hjälten i sig är oftast full av självförtroende och gör det främst för sina vänner, oftast med attityden att "allting kommer bli daijoubu". Detta plus alla slagsmålsscener som är extremt långa eller med extrema superkrafter som exploderar hela scener är lite i överkant för min smak.
    Det sistnämnda är lite i linje med den så kallade "rule of cool", där överdrift går till så extrema längder att det blir coolt. Problemet för mig är att trots allt skumt som kan hända så behöver jag en viss förankring och kan inte se fascinationen i att överdriva. Detta är inte bara relaterat till slagsmålsscener, men även karaktärer och miljön. I min extremt begränsade kunskap inom genren ska jag ta upp två motsatser i One Punch Man och My Hero Academia för att försöka förklara när överdrift öh...går till överdrift.
    OPM är uppbyggt kring regeln i sitt utförande där en kille överdrivet tränar sig till att bli en superhjälte i en värld bland hjältar och monster. Första säsongen var ganska tyglad och kunde hålla sig tillbaka lite utan att gå helt överbord. Andra säsongen, som de flesta håller med om, tappade gnistan helt och i samma takt matade på med karaktärer och överdrivna slagsmålsscener. Även om universumet säger att det ska vara skumt så finns det inget riktigt samband i hur karaktärerna är...i brist på bättre ordval, representerade. En groda i karate gi, gummihammardräkt, svart man och snubbar i linnen i kontrast med exempelvis terminatorklonen Genos känns lite väl krystat dumt. I kontrast till det så kändes de allra första hjältarna man stötte på i MHA väldigt genuina. Jag kommer inte ihåg namnen alls, men jag kommer ihåg att de gav ett bättre intryck än de flesta andra karaktärer från OPM. Det kändes som om dom är lite överdrivna, men bara till en viss del, och verkligen formats till att ha en egen unik identitet som inte förknippats med dumt-coolt.
    Så min förklaring kanske inte var den bästa och jag är nog även den person som är minst lämpad att predika om shounenserier, men i slutändan så vill jag bara framföra att överdrift i min mening inte är den bästa lösningen. För mycket av någonting (ja, även fanservice tro´t eller ej) kan vara riktigt avtrubbande på lång sikt.
  11. MathJuice
    Fyrverkerier smäller i luften. Det spelas musik från en stråkorkester ute på ett grönt fält. Kameran zoomar in till ett kommentatorsbås där två slipsnissar sitter.
    MathJuice: Hej och välkomna ska ni vara till den första årliga upplagan av Isekai Battle Royale! Just det, det två mest outhärdliga fenomenen i modern tid har nu slagit sig samman, gjort ett barn och lagt upp det för adoption! Enda skillnaden är att Ninja är inte med, men istället får vi en massa andra freaks. Med på denna resa har ni mig, MathJuice, och min färgstarka kollega Klona som kommentatorer för detta bombnedslag.
    Klona: Jajamänsan! Vet inte varför jag är så upphetsad över det hela men jag misstänker att den där pallen från vår sponsor Nocco har något att göra med det hela.
    MathJuice: Um, Nocco sponsrar inte detta evenemang.
    Klona: Jahapp, men nu är dom skyldiga oss det. I alla fall så har vi en intressant skara deltagare som är redo att slita varandra i stycken med deras övernaturliga krafter de fick från "den andra sidan".
    MathJuice: Vare sig truck-kun körde över en eller ditt favoritspel slukade upp dig så har vi utmanare av alla spektrum. Självfallet har vi med de ökända fyra som är Overlord, Youjo Senki, Re:Zero och Konosuba.
    Klona: Dock så har vi fått återbud från sköldhjälten Naofumi himself då han sa att han hade ouppklarade affärer med någon kvinna.
    MathJuice: Måste vara hans ex. Med alla dessa tokstolla...jag menar "unika individer" så har vi skickat våran man Soverejn ut på fältet för att ta reda på om det finns någon som sticker ut och kan bli den sista kvarvarande överlevande Fortnite-dansaren. Soverejn, hur ser det ut där nere?
    Soverejn: Well, jag har nu sett nog av dessa plebs, och jag kan säga med all säkerhet att dessa noobs har aldrig haft en one DEag tidigare i sitt meningslösa liv (deras förra liv inräknat). Oddsen är väldigt höga för ett kaos där ingen samlar byggmaterial, ingen fixar rank 4 kevlarväst och definitivt för mycket fotarbete à la Carlton. Jag står inte ut med dessa bronsskrubs, så jag sticker och tar en Biltemakörv. Säg till om alla dör.
    Soverejn tar av sig sitt headset och vandrar sig bort mot korvstånden.
    Klona: Okej, det var ganska rakt på sak. Vi får hoppas att deltagarna kan leverera mer än vad som förväntas.
    MathJuice: Och där går startskottet! Vilken isekai-figur kommer stå som ensam segrare i detta hektiska och förhoppningsvis kaotiska...eh kaos.
    Klona: Vänta lite nu, det står ett kylskåp mitt ute i fältet. Vad gör det där?
    MathJuice: Måste vara en referens. Kommer du ihåg den där gången från Indiana Jones när...
    Klona: Hold your horses, för Megumin har laddat upp och är redo att smälla av! Hennes mål verkar vara...slimebollen Rimuru. Låt oss se ifall han klarar av smällen, här kommer den...och wow, det är lika magnifikt varje gång hon gör det där! Och inget slime syns för tillfäll...vänta, där är han, helt oskadad. Hur gör han det.
    MathJuice: Jag vet inte, men Megumin är nu helt ute. Under tiden så kastar Tanya Degurechaff tonvis med artilleri mot Ainz Ooal Gown som bara frammanar odöda hela tiden som en stor vägg av benmjöl. Men vänta, verkar som om nån verka göra något intressan...nej, nej, bara Lancer på väg mot kylskåpet.
    Klona: Räknas Fate-universumet som isekai? Jag menar historiska karaktärerna i sig kanske räknas som reverse isekai, men är det inte lite väl långsökt?
    MathJuice: Vet inte, men verkar som att han hittade något drickbart i alla fall.
    Klona: Om det finns Nocco så hoppas jag han delar med sig.
    MathJuice: Vette tusan om det vore så klokt. Japp, han spyr av drickan, inte ett bra tecken där inte. Vänta...okej nu är spyan rött. Herregud, hur dålig måste den ha varit för att göra det där?
    Klona: Måste varit tomteskumsmak, aldrig gillat dom heller.
    MathJuice: Vad det än var så tog det kål på honom. Luck of the Irish, eh?!
    Klona: Måhända, han fick ju en sista dricka i alla fall. Och nu ser vi Louise Françoise ute på fältet, staven i högsta hugg. Hon har några nasty explosionsspells att kasta, inte lika potenta som Megumin men ändå väldigt imponerande.
    MathJuice: Så länge de inte smäller i hennes ansikte. Men vänta, verkar som om hon är förvirrad över något. Åh oj, hennes stav är borta. Tappade hon den mitt under pågående strid? Inte så klokt.
    Klona: Åh nej, det var Kazuma som låg bakom det, han stal den med hjälp av sin magi. Nu kanske det vänder för...nix, den smällde rätt i hans ansikte. Kanske väntat ändå...
    MathJuice: Utöver detta så verkar det som att striderna börjar avta lite...åh, vänta. Nu händer det något. Okej, verkar som en plötslig cyklon dök upp från ingenstans. Det stod det inget om på Klart.se!
    Klona: Det där är inge väderlek, det är militärprinsessan. Och hon verkar vara beväpnad med svärd...massor med dom. Och nu använder hon en som en violinstråke, mot en kpist-violin...Å boj, I have a bad feeling about this...
    Ett bländande ljus dyker upp från himlen och dränker hela slagfältet i ett tjockt täcke av...well, bländande ljus, allt till ett öronbedövande dån. När ljudet dör ut och ljuset lättar är fältet tömt på alla som tidigare ockuperat det.
    MathJuice: Vad i...vad hände?? Var är alla?
    Klona: Hade Mayaindianerna rätt? Är detta ett tecken?
    MathJuice: Strunta i det, vem vinner om vi inte har några deltagare kvar??
    Klona: ¨Bläddrar genom pappren¨ Öhh...Ninja vinner. Han vinner. Igen.
    MathJuice: .......
    MathJuice tar av sig sitt headset och lämnar sin stol i riktning mot korvstånden...
  12. MathJuice
    Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"...
     
    10. Divergence Eve

    Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion.
     
    9. Hajimete no Gal

    En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde.
     
    8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls

    En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle.
     
    7. One Room

    Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen. 
     
    6. Kämpfer

    Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen". 
     
    5. Bikini Warriors

    En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning.
     
    4. Valkyrie Drive: Mermaid

    Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det.
     
    3. Maken-Ki!

    En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet...
     
    2. Queen's Blade

    Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare.
     
    1. Sin: Nanatsu no Taizai

    Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.
  13. MathJuice
    Fruits Basket följer 16- åriga Tooru Honda, en väldigt positiv, öppen och oegoistisk tjej som ser allt från den ljusa sidan. Hennes starka karaktäristik har hon ärvt av sin största idol: sin ensamstående mamma. Dock så gick modern tragiskt bort och Tooru skickas nu mellan olika familjemedlemmar som inte direkt är villiga att ta hand om henne. Tooru bestämmer sig dock för att tälta mitt ute i skogen för att "inte börda någon annan". Det hon inte vet dock är att det område hon campar i tillhör Souma, en familj med mystiska kopplingar till den kinesiska zodiaken...
    Fruits Basket började som en manga 1998 av författaren Natsuki Takaya och fick sin animédebut 2001 via Studio Deen. En kritikerrosad serie med komedi, kärlek och drama som verkligen berör. Tooru är en viljestark karaktär som verkligen vill bli vän med allt och alla även om oddsen är emot henne. Hon är lite udda, men hennes personlighet och resa genom serien är emotionellt gripande. Rekommenderas till alla oavsett animésmak och ålder.
     
    Spola framåt till vårsäsongen 2019: Premiären för nya Fruits Basket startar i april. Det gamla 4:3 formatet har ersatts med widescreensupport, backgrunderna är mer detaljerade, färgerna har mer djup och kontrast, musiken har fått sig en modernisering, karaktärerna har fått en mer mjukare estetik, nya voice actors har anslutit sig till rollistan och TMS Entertainment är den nya studion vid rodret . Utöver det...så är det inte så stor skillnad.
    Scenerna kan jämföras sida vid sida och skillnaderna känns mindre tydliga utöver det faktum att "remastern" känns så trogen sitt källmaterial att det är nästan skrämmande. Karaktärsplacering, bakgrund och vissa detaljer har anpassats till ett mer modernare format men utförande, känslor och repliker håller sig till originalet. Serien har i smyg moderniserat vissa aspekter utan att för den delen rubba på det komiska, timingen eller storyn. 

    Vissa frågetecken kvarstår dock. Det har ryktas att Takaya inte varit överens med regissören hos Studio Deen om hur storyn skulle framgå i första animén, så än så länge vet vi inte ifall serien tar en annan vändning fram mot slutet. Sen så frontar årets serie med att detta är första säsongen vilket ytterligare kan förstärka rykten om att den kan avvika mer i senare skede. Antingen det eller så beslutar man att dela upp originalet (som var 26 avsnitt långt) i två, som tyvärr är en vanligt förekommande trend inom industrin idag. Om det är det senare är det okej (även om vi då måste vänta fyra-fem månader extra) då originalet var stabilt och bevisligen så håller det för en nyare publik som kanske missade denna pärla första gången.
    Så om du inte upplevt fenomenet som är Fruits Basket för 18 år sen så finns det en ny chans. Detta är vad en sann remaster ska eftersträva att bli.
  14. MathJuice
    En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud.
     
    10. Senran Kagura

    Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare.
     
    9. Walkure Romanze

    Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna.
     
    8. Monster Musume

    Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på.
     
    7. Rail Wars!

    En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret.
     
    6. Magister Negi Magi!

    Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta.
     
    5. Harukana Receive

    En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande.
     
    4. Date A Live

    När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter. 
     
    3. Free!

    Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur.
     
    2. Keijo!!!!!!!!

    Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon.
     
    1. Strike Witches

    Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.
  15. MathJuice
    Så det var en dag som jag var riktigt nere med hög feber, så jag tänkte att om jag nu ändå ska stanna hemma hela dagen kan jag se hur mycket serier jag vill. Så min tanke var då att bingea första säsongen av Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Inte en av mina smartaste drag.
    För de som inte vet så är Ghost in the Shell en cyberpunkserie med mycket data och androider. Lägg till att den även är en polisserie med en hel del djup i sin story, så det kan vara mycket invecklat prat under förhör och brottsplatsundersökningar. Lägg till allt detta med att den är uppdelad i två olika lägen: Standalone och Complex. Så standalone är helt fristående avsnitt med ett fall i varje, helt oberoende av huvudstoryn complex. Så om inte huvudstoryn och allt cybersnack är invecklat nog så måste man åka slalom mellan vanliga random avsnitt OCH hålla reda på huvudstoryn emellanåt. Så jag ligger där med en feber och har gått igenom nästan två tredjedelar av serien innan jag frågar mig själv "vad var det som hände??" Jag blev nog inte sjukare, men jag blev inte heller friskare eller klokare av att köra igenom ett mindre maraton innan jag hade lite betänketid mellan avsnitten.
    Dock så förstörde detta inte min nyfikenhet för cyberpunk. Istället så provade jag på nästa projekt: Psycho-Pass. I en framtid där Japan är en form av Big Brother-stat där allas stressnivåer och ens "kriminella index" kan beräknas så anses landet vara en av de säkraste nationerna i denna sargade framtid. Inte lika invecklad (eller smart) som Ghost in the Shell, men hade en riktigt fin charm. Den var också extremt dystopisk och mörk. Sen så var den extremt lätt att bara mata på då det hade detta flyt som gjorde att man ville se mera. Men det betydde också att den gradvis blev mörkare. Efter halva säsongen brast det. Jag blev deprimerad av fiction efter elva avsnitt. Man såg det komma, men man kunde ändå inte förbereda sig. Jag tror jag såg färdigt serien på drygt två dagar och var emotionellt tom efter det. Efter att först lekt med ens känslor så öppnar andra akten upp sig med existentiella frågor som verkligen skakar om ens livsåskådning. Serien i sig är briljant, men väldigt hårdsmält.
    Som sagt, vissa saker bör inte bingeas...
  16. MathJuice
    Det är många diskussioner som har gått runt angående denna webbserie. Just att den inte är från Japan gör den till en icke-anime. Men kanske vi ska läsa genom raderna och se efter det som fans världen över har tjatat om och ge den sitt inofficiella erkännande. Jag säger inofficiellt då jag generellt bara leker med tanken och ärligt talat inte bryr mig om det stora hela så länge serien är rolig att se.
    Så vad är R.W.B.Y. ? I en värld (inte helt olik från våran) så finns en stor ondska som manifesterar sig som vilddjur som livnär sig på negativitet (inte helt olikt från Twitter). Mänskligheten har anpassat sig till att hantera Dust (icke-magi i knarkform) för att kunna överleva denna tuffa värld, och vandrande äventyrare, eller jägare som dom kallar sig själva, tränas för att slå tillbaka denna mörka kraft och skydda de som inte kan skydda sig själva. Möt Ruby, Weiss, Blake och Yang, fyra unga flickor som börjar sin jägarutbildning på Hogwar...jag menar Beacon Academy. Vi följer detta team i teras strapatser och ansträngningar.
    Redan synopsis luktar lite anime, men låt oss se vad som händer när vi går djupare:
     

    Monty Oum
    Serien är skapad av Texasföretaget Rooster Teeth, studion bakom webbserien Red versus Blue som spelades in i TV-spelet Halo samt med sin egna populära podcast och deras let's play-falang i Achievement Hunter. Men den som var huvudskaparen var Monty Oum. Den nu bortgångne Monty var känd för sina animationer där han blandade Final Fantasy och Dead or Alive samt den gången Samus från Metroid slogs mot "Master Chief". Rooster Teeth tog in honom och efter ett par år la han fram det första designförslaget för sin egna serie. Hans egna animationer involverade mestadels spel producerade i Japan med starka animationsinfluenser från den asiatiska scenen. I övrigt så är han född och uppvuxen i Rhode Island, men anser sig själv vara en mix av japan, kines, vietnames och kambodjan (hans egna ord).
     

    Miles Luna och Kerry Shawcross
    Utöver Monty så hade han två manusförfattare med sig: Miles Luna och Kerry Shawcross. De är sedan tidigare etablerade inom Rooster Teeth på olika håll men har alltmer associerat sig med serien, och är nu de som styr skeppet efter Montys bortgång. Tidigare har de nämnts att duon konsumerat tonvis med anime som referens till vad Monty ville skapa. Vilket sammanträffande! Om de var weebs innan detta är oklart, men de har nu gått över till den mörka sidan. Noterbart är att de båda gillar Kanna från Miss Kobayashi's Dragon Maid och att de båda har burit virgin killing sweaters. Googla på egen risk...
     

    Klassiska karaktärsdrag
    Ruby pekas ut som main MC i både manus och i hennes grupp. Hon är klätt i rött, är energisk och är den som peppar sina lagkompisar med klassiskt "kom igen nu, nu kör vi gänget". Låter som en shounen-karaktär om något. Weiss målas upp som en isdrottning/ojousama med hårda tsundere-tendenser, Blake är den tystlåtna och lite mörka typen och Yang är den extroverta partytjejen som krossar barriärer om hon blir förbannad. De gillar också att uttrycka sig i klassiska ansiktsuttryck vida kända från österländsk animation.
     

    Vapen-vapen
    Varje jägare har sitt unika vapen. Hur unikt? Låt oss säga att denna serie gav upphov till uttrycket "It's also a gun". Varje vapen har i princip två lägen: Närstridsvapen och skjutvapen. Ruby har en lie som samtidigt är ett grovkalibrig prickskyttegevär. Hon kan använda kraften från avtryckaren till att driva sin lie, hon själv eller vad som står i hennes väg med extrem kraft. Andra vapen inkluderar spjut som blir till ett musköt och en stor hammare som förvandlas till en granatkastare. Mer anime än så blir det bara inte.
     

    3D-animation
    Ett vanligt stigma för fans av anime. Vissa använder 3D i vissa scener, andra kör fullt ut med det. R.W.B.Y. kör med det sistnämnda och hamnar i samma korg som Expelled from Paradise, Kemono Friends, Arpeggio of Blue Steel och senaste säsongen av Berserk. Stilen är dock lätt att jämföra med japansk animation som snarlik.
     

    Chibi-spinoff
    När det gått så långt så börjar man undra om det ens finns en debatt om detta. Just ja, den har en manga-adaption också!
     

    Japansk dub
    De flesta kan nog komma överens att dubbad anime är ganska skräp. Men vad händer när Japan vill ha en serie dubbad? Det var ombytt och omskakande! Inte ofta man får höra det. Japanerna är tokiga i denna serie. När man får fosterlandets godkännande, då har man gjort något rätt! Och räkna med att dom tar med sitt A-team! Rubys VA är rösten bakom Ayase från OreImo och Yumeko från Kakeguri. Woah!
     

    En minut + öppningstema
    I rest my case!
     
    Och kanske en viktig punkt att peka ut är att anime i huvudsak är det japanska ordet för animation. Enligt Wikipedia är det ursprungligen animéshon, ett lånord från engelskans animation. Så i slutändan kanske ursprunget inte spelar någon roll så länge det eftersträvar att vara så weeb som möjligt och samtidigt leverera något som är kul och spännande att se på. Vi tackar Monty för sin tid och sin dedikation att "weebifiera" alla mainstream fans av anime, och hoppas att showen kan glädja mer folk och lura över dom till den mörka sidan som är slice of life och hypad action.

  17. MathJuice
    Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...
     
    10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified)
    När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.
     
    9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat)
    När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.
     
    8. Go to Romance (Urara Meirochou)
    Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.
     
    7. Fubuki (Kantai Collection)
    Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.
     
    6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino)
    En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.
     
    5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex)
    En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.
     
    4. Los! Los! Los! (Youjo Senki)
    Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.
     
    3. A Page of My Story (Princess Principal)
    Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!
     
    2. MEMORIA (Fate/Zero)
    Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.
     
    1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start)
    En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.
  18. MathJuice
    Det finns udda karaktärer inom detta medium, och så finns det ännu mer udda maskotar. Riktigt, riktigt udda maskotar. Behöver jag förklara mer än att visa vilka som kom på listan?
     
    10. Dango (Clannad)

    Kanske den mysigaste maskoten på listan är fortfarande lite udda. Dango är en dumpling gjord på rismjöl och smaksatt beroende på tillfället för att sedan serveras på ett grillspett. Så någon i Clannad tog tillfället i akt att ge dessa dumplings ögon och göra en sång av den. Ser mera ut som stenar med ögon. Eller slime med ögon. Men sången är fortfarande bra.
     
    9. Bonta-kun (Full Metal Panic? Fumoffu)

    En karnevalsmaskot som redan sett en hel del, men som i sergeant Sagaras ögon är det perfekta vapnet. Efter några modifieringar kan dräkten användas för infiltrering och stormning samt skydda bäraren från kulor och gaser. Det är lek och roligt ända tills Bonta-kun drar fram ett hagelgevär och skjuter gummikulor mot en...
     
    8. Komari-dockor (Non Non Biyori)

    Hotaru är väldigt, väldigt fäst vid Komari, men kan inte riktigt uttrycka det. Så i hemmets lugna vrå syr hon söta små dockor i hennes avbild. Okej, det är lite gulligt. Men att fylla hela rummet med dom? Det är på gränsen till abstinens. Och lite stalker varning. Och lite hoarder-varning om vi ska vara riktigt petiga.
     
    7. Messengers (Kämpfer)

    Ni vet hur mahou shoujou-genren har den där sidekicken som ger en magiska krafter för att bli en magical girl? Föreställ er nu gosedjur med deras inälvor stickandes ut från deras mage och som ger en magiska krafter att beväpna en och tvinga in en i en form av battle royale. Vad sägs om att krama Levande Brända Lejonet eller Självmordsbenägna Kaninen?
     
    6. Zombiedockor (Re-Kan!)

    Hibikis klasskompis Makoto är tokig i zombies. Så tokig så hon har skapat sin egna..."armé"...av zombiedockor. Japp, hemmagjorda zombies att gå runt med. "Fångade mellan liv och död av en okänd förbannelse, men dom sörjer inte deras öde för det" är vad hon säger. Känns lite som muterade tygversioner av dom där Funko Pop leksakerna, fast mer mardrömslikna...
     
    5. Tippy (Is the Order a Rabbit?)

    Caféet som Chino och hennes pappa driver, Rabbit House, har självfallet en kanin som maskot. Inte bara vilken kanin som helst, utan en Angorakanin. Det skumma med denna kanin är inte det faktum att Tippy i själva verket är Chinos farfar reinkarnerad, utan att Angorakaniner faktiskt ser ut som en boll i verkligheten. Chino gillar att bära runt honom på huvudet också, så det är ju rätt sött.
     
    4. Tuba-kun (Hibike! Euphonium)

    Det största instrumentet i en blåsorkester har självfallet den största maskoten. En serie av nyckelringar med olika instrumentantropomorf, Tuba-kun hänger på Kumikos väska för "det fanns ingen eufonium i serien". Av någon anledning fanns det även en kostym från en av skolans kulturfestivaler att använda.
     
    3. Komissa (Psycho-Pass)

    Denna maskot hamnar här inte för sitt utseende i första hand utan mest för sitt utförande. Allmänhetens Säkerhetsbyrå använder denna som ett hologram över sina drönare för att inte störa den allmänna ordningen under pågående polisarbete. Grejen är att det används också vid vägspärrar och infiltration, så helt plötsligt kryper dessa in på en med samma monotona inspelade tjat och försöker svepa iväg en...eller så är det en regeringsagent gömd därunder. Man vet aldrig med dessa hologram!
     
    2. Ankou (Girls und Panzer)

    De olika stridsvagnarna i Ooarai Girls Academy är representerade av olika djur som sköldpadda, anka och flodhäst. Lagets ledartank, en tysk Panzer IV, har Ankou...en marulk. Mardrömsfisken som lurar sina bytet med ett fejkat ljus som dinglar framför dennes mun fylld med sylvassa tänder. Ja, det låter sött! Kan vi ha den i rosa och med riktigt tjocka läppar? Och kan vi göra en dans om den med matchande dräkter som är så pinsam att ingen vill göra den?
     
    1. Higero (Wataten)

    Lilla Hanas favorit. Ingen vet var han kommer ifrån eller vad han gör, men Hana är som tokig i honom av någon anledning. Påminner mer om Borat fick en animé-adaption. En fulare version av Borat dessutom...
  19. MathJuice
    Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig!
     
    10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl!

    En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt.
     
    9. All You Need Is Kill

    En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal!
     
    8. Please don't bully me, Nagatoro!

    Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi.
     
    7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai

    Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla.
     
    6. Amano Megumi was Sukidarake

    Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det.
     
    5. Miss Komi is bad at Communicating

    Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen!
     
    4. Magika Swordsman and Summoner

    I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action.
     
    3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident

    Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken.
     
    2. Gal Gohan

    Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa).
     
    1. Tejina-senpai

    En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!
  20. MathJuice
    Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Claire Harvey.
     

    Namn: Claire Harvey Nationalitet: United States of Liberia Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och kommendör över Little Garden militärakademi Karaktärsdrag: Isdrottning Hårfärg: Guld Hårprofil: Twin drills Serie: Hundred Voice Actress: Mao Ichimichi  
    Hundred kan beskrivas som den mindre lyckade kusinen till Infinite Stratos. Världen är under attack från en utomjordisk ras kallad Savage och de enda vapen som biter mot dessa parasiter kallas för "Hundred". Individer som kan kontrollera dessa vapen kallas för Slayers. Claire Harvey är en av de starkaste Slayers som finns, och tack vare det är hon huvudansvarig för militärakademin Little Garden. Här ser hon till att det mänskligheten har att erbjuda är i topp trim när Savage slår till. Hon är iskall, hård och erfaren när det gäller strid. När Hayato Kisaragi blir inkallad för träning lyckas han hamna i trubbel med Claire vilket leder till att hon utmanar honom på en duell. Där visar hon varför hon är den starkaste Slayern i Little Garden. Efter det så faller hennes karaktär tyvärr offer för harem tropen, men det är inte därför vi är här. Vi är inte här för hennes styrka som Slayer, hennes hårda attityd, inte ens hennes..."tillgångar". Nej, vi är här för att granska hennes troféer på huvudet!
    Det finns de som avgudar twintails, sen finns de som dyrkar de gyllene kurvorna som gror från hårrötterna (*host* *host*). Sen finns det vissa unika fall där det bästa från två världar möts. Blandrasen Twin drills är det perfekta exemplet av adelsprydnad. Claire Harvey härstammar dock från militär bakgrund, men vissa skulle kunna argumentera att militär och adel har liknande hög status inom hierarkin. Håret är däremot mindre vanligt för en som är konstant vid fronten. Claire bär dessa med bravur när hon utstrålar en aura som visar att hon är högst upp i befälsordningen, samtidigt som hon elegant dansar runt på slagfältet där svansarna böljande följer hennes attacker. De sitter högt och snurrar ända ner till roten och följer även med i topparna när hennes hår är släppt ut. Kortfattat så är Claire den moderna riddaren "vi förtjänar men inte behöver just nu". 10/10 twintails!
  21. MathJuice
    Dagens datum, den 26 mars 2019, markerar dagen då EU röstade igenom det kontroversiella förslaget om hur upphovsrätt ska hanteras på internet. Detta förslag lägger nu bördan på sidans administration att filtrera upphovsrättsmaterial (Google, YouTube med mera). Till viss del innebär det att dina egna foton som du tog via mobilkameran under ett event, exempelvis landslagsfotboll på Friends Arena, skulle nu klassas som brott mot upphovsrätten eftersom "du har inte rättigheterna att ta foton från matchen". Det har även kommit rapporter om att italienska Wikipedia är inte tillgängligt i en protest mot detta förslag med mera sidor som haft liknande blackouts som en motdemonstration mot artikeln. Har inte snappat upp något konkret om länktaxan eller om den slopats helt.
    Detta låter som en dyster dag för oss internetanvändare, och speciellt content creators inte bara i Europa utan runtom i världen. Men till det säger jag "lugn i stormen, det är EU vi pratar om". EU i parallell med detta förslag försöker stoppa vågat loli-innehåll från digitala medier. Två ganska stora åtagande mot ett element som man inte kan kontrollera. Allt jag skrivit upp till nu är för den vanliga (och förnuftiga) människan en omöjlighet att kunna hantera, och EU har bara lagt fram vad som ska göras men inte hur det ska ske. Kom ihåg att decenniets flyktingtryck och Brexit har inte kommit någon större vart. De vill ha fingrarna i alla syltburkar, men man kan inte få sylten på det sättet.
    Jeff Goldblum sa en gång att "livet öhh...hittar en väg", och även om det ser mörkt ut just nu så är det EU vi pratar om. Dom har åtagit sig något som man inte kan kontrollera samtidigt som man inte går fullt ut att genomdriva. Det finns ett stort mottryck redan och om det fortsätter samtidigt som EU fortsätter vara gammaldags naiva och inkompetenta så kommer det med stor sannolikhet...att inte hända så mycket. Och om nu det värsta sker och dom kommer för våra memes...så använd mer memes. Mer memes som bryter mot varenda regel och skriker ner dom tills dom fattar galoppen. When in doubt; just meme!

  22. MathJuice
    När man träffar på ett supertroget Harry Potter-fan så snackar dom om hur kul det skulle vara att leva i den världen. Åka tåget till Hogwarts, spela Quidditch, ha en egen uggla och äta mystiskt godis som kan smaka hamburgare eller öronvax. Men vad vissa verkar glömma att det är under en mörk tid som man lever under med konstant hot från ni-vet-vem och hans anhängare. Det är en ganska mörk tidslinje där själva Trolldomsministeriet föll och under hela serien är det konstant hets mot smutsblod, för att inte tala om alla monster som är efter en. Så jag försökte föreställa mig livet i magiska världar från animéserier...och ser ett mönster om hur miserabelt det kan vara. Låt oss lägga korten på bordet:
     
    Harry Potter: Förutom en megarasistisk dödskult och alla monster som finns under skolan som du går på så lever du i ett universum där trollkarlar för länge sedan sket på sig och använde magi för att ta bort det. Det blir också ganska jobbigt att förklara för femtielfte gången till dina icke-mugglarvänner vad man använder en gummianka till.
     
     
     
     

    Negi Magi: Som slutexamen från magiakademin så får du ett slumpvalt jobb i den vanliga världen. Tänk om man måste bli körskolelärare eller sälja dammsugare innan man sen får vifta fritt med magi? Risken finns att du kan bli odödlig och/eller skaffa dig ett harem av skolflickor. Låter bra till en början, men har du någon gång försök hantera ett trettiotal tonåringar?
     
     
     
     
     
    The Ancient Magus' Bride: Du träffar på olika mytologiska väsen vart du än går, och med största sannolikhet så kommer det vara den ledande orsaken till att du dör. Allting är också extremt tidskrävande och kan ta död på dig om man inte är stark nog i sina gener. Finns även en risk att du kan bli kvävd av små flygande lamm.
     
     
     
     
     
    Strike Witches: Du kan bara använda magi om du är en kvinna och om du är kring tjugo år eller yngre. Sen måste du dedikera ditt liv till att slåss mot en utomjordisk ras som kan regenerera och skjuta lasrar medan du är fast med 40-tals teknologi. Å andra sidan så slipper du bära byxor och du får en svans och ett par djuröron på köpet...
     
     
     
     
     
    Fate/Stay Night: Det finns en liten chans att du blir utvald till att delta i magivärldens Battle Royale, med priset att få en önskan av den Heliga Graal. Chansen att överleva är extremt låga och även om du vinner så är priset fejk och förvridet. Plus att dina favoritkaraktärer från historia och mytologi egentligen var kvinnor.
     
     
     
     
     
    The Irregular at Magic High School: Om du har begåvningen att kunna hantera magi så tränas du i främsta taget i militärt syfte, sorry. Hemligheten är också att det är inte riktig magi utan programmering. Magi är bara något trendigt ord som "magiker" hittade på för att de skulle verka coola. Nördar!
     
     
     
     


    Youjo Senki: Som ett genomgående tema så hamnar du troligtvis i armén om du har magi i ådrorna. Och vi snackar om första världskriget typ av armé, så skitiga förhållanden och leriga skyttegravar fyllda med blod från dina kamrater. Risken finns också att du blev isekai'd till denna värld tack vare SJ...
     
     
     
     
    Puella Magi Madoka Magica: Nej, vi går inte där...
     
  23. MathJuice
    Det jag beundrat vad gäller japanska utvecklare är att de alltid gör sin egna grej, oavsett vad marknaden säger. Med det sagt så är deras främsta fokus då på hemmaplan. Å andra sidan så är deras stora produktioner riktigt solida...vilket gör detta mer sorgligt. När det väl adapterar från väst så är det de värsta från industrin. Den senaste trenden inom fightinggenren är season pass, det vill säga innehåll som förköps både långt innan release av själva innehållet och innan vad för innehåll det är. Det är inget nytt men det som händer gällande fightingspel är att karaktärer hamnar bakom denna paywall, speciellt gamla favoriter som nu måste köpas loss. Låt oss gå igenom de större och senaste profilerna/förbrytarna:
     
    Street Fighter 5: Kanske min favorit i serien som också är den mest slemmigaste. Väldigt bristande innehåll med seg grind för att låsa saker. Sen kom smällen med inte en, inte två, men TRE season passes med en handfull karaktärer i varje. Gissa var Akuma, Juri och Blanka hamnade...
    BlazBlue Cross Tag Battle: BlazBlue, Persona, Under Night och R.W.B.Y. mixar och matchar i denna ambitiösa crossover. Dock så är hälften låsta bakom ett season pass (eller deluxe edition). Riktigt, riktigt lågt.
    Soul Calibur 6: Jag kan köpa att 2B från Nier Automata kommer som DLC-karaktär, men Tira och Amy? Som i karaktärer från tidigare iterationer? Varför? Bara...varför?
    Dead or Alive 6: Dead or Alive 5 Last Round hade sjukt många season passes för kostymer med ett fåtal gästkaraktärer inbakade bland dessa. Nu slår man till direkt med ett season pass för 900(!) kronor. Mestadels kostymer kanske, men Mai Shiranui från King of Fighters dyker upp här precis som i förra spelet. Dock så har spelet redan fått kritik från dess utdragna progression vad gäller kostymer och Nyotengu är låsts som förhandsbokningsbonus. Frågan är om mer kommer hamna bakom detta lås.
     
    Det värsta med det hela är att dessa spel är riktigt bra på vad det var menade till: slagsmål. Men det verkar som om den förgiftade brunnen som är AAA-gaming har nått fjärran östern som ger oss urholkade upplevelser där man verkligen måste kämpa för att få njuta av något man lagt ner 700 spänn på. Eller så kanske den har funnits hela tiden? Hur som helst så är det inte kul att hosta upp extra stålar för att få sin favoritkaraktär. Spelar ingen roll om det är Rainbow Six Siege, Street Fighter 5 eller nästa Mulle Meck, det är inte okej och det känns hemskt...
  24. MathJuice
    Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Celia Cumani Aintree.
     

    Namn: Celia Cumani Aintree Nationalitet: Frankrike(?) Yrke: Student Roll: Elevrådspresident och Windford Academys bästa riddare Karaktärsdrag: Lugn och ödmjuk Hårfärg: Platinumblekt blont Hårprofil: Långt hår med krulliga toppar Serie: Walkure Romanze Voice Actress: Kei Mizusawa  
    Någonstans i Centraleuropa finns den lilla staden Helen's Hill, känd för sin prestigefyllda skola Winford Academy. Här tränas de bästa idrottsmännen och kvinnorna i tornerspelens ädla konst. En av dom eleverna är Celia Cumani Aintree. Celia kommer från en högt respekterad familj och hennes hållning indikerar den ädla bakgrunden, men är trots detta ödmjuk över både hennes ursprung och det faktum att hon har enastående talang. Eftersom hon har båda fötterna på jorden och visar briljans som riddare så är det naturligtvis omöjligt för de andra eleverna att inte avguda henne. Hon har dessutom vunnit Winfords stora turnering två år i rad nu, förankrat hennes dominans inom tornerspel. Celias främsta hobby är att samla nallebjörnar och har stor kunskap om deras ursprung från USA:s 26:e president Theodore "Teddy" Roosevelt.
    Celias utseende skriker ojousama, men hennes beteende är långt ifrån den stereotypen. Hennes hår dock är typiskt för den arketypen. Långt och gyllene böljande med avslutande krulliga toppar i varje sträng. Hennes överkammade lugg och två sidosträngar som hängandes ramar in ansiktet ger en järv look i ett annars välvårdat hår. Som pricken över i:et har vi två rejäla skruvar kommande från bakom öronen och vilar på framsidan av hennes axlar. Riktigt majestätiskt och verkligen betonar Celias adel rundat av resterande hårverk som bevisar att hon är sportig och elegant på samma gång. 10/10 teddybjörnar!
  25. MathJuice
    Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs!
     
    10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4)

    En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs.
     
    9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA)

    Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt.
     
    8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA)

    Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine".
     
    7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC)

    En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till.
     
    6. Ninja Gaiden (XBOX)

    Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation.
     
    5. Gravity Rush (VITA/PS4)

    Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom?
     
    4. Eternal Sonata (360/PS3)

    Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu!
     
    3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA)

    Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry).
     
    2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360)

    Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är.
     
    1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC)

    En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!
×