Sök igenom detta community

Maou Gakuin no Futekigousha: Shijou Saikyou no Maou no Shiso, Tensei shite Shison-tachi no Gakkou e Kayou II För två tusen år sedan räddade Anos andarnas drottning Reno från den himmelske fadern, guden Nousgalia, som ville att hon skulle föda "Guds barn". För att skydda henne när hon reser till Delsgade lämnar Anos sin högra hand Shin med henne. I nutiden har kriget mellan demoner och människor framgångsrikt förhindrats, vilket innebär att eleverna kan återvända till Demonkungsskolan. Om det bara vore så lätt att få fred. Folket i Dilhade måste nu möta sanningen om den efterlängtade demonkungen och anpassa sig till avskaffandet av kungahuset. Anos klass presenteras för sin nya ansvarige lärare, en av de legendariska fyra onda kungligheterna, som dock strax avslöjas som Nousgalia. Han gör det mycket tydligt att Anos är den sanna Tyranniets demonkung, vilket upprör de kungliga eleverna, och han undervisar klassen om förstörelsens gudinna Abernyu, vars kraft togs och förvandlades till ett svärd av Anos. Eftersom detta störde ordningen beslutade gudarna att skapa "Guds barn" för att förgöra honom. Han avslöjar också att detta väsen redan finns i akademin. Anos grupp delar sedan upp sig för att hitta "Guds barn" men varje grupp attackeras av underordnade från de fyra onda kungligheterna. Yūichirō Umehara ersätter Tatsuhisa Suzuki i rollen som Anos Voldigoad; Suzuki blev något opopulär efter en avslöjad otrohetsaffär och möjligt kontraktsbrott.

(Tensei Oujo to Tensai Reijou no Mahou Kakumei) Prinsessan Anisphia kan gott kallas för en pojkflicka: hon betackar sig politiken och kastar sig hellre in i en blodig strid mot monster, med hjälp av magiska verktyg hon varit med om att utveckla. Det visar sig att hon är en återfödd japanska som använder sin utomvärldsliga fantasi till att kompensera för sin brist på magisk förmåga. Detta medan kronprinsen lever ut en otome-spelklyscha: med pompa och ståt dumpar han sin fästmö Euphyllia. Dock råkar Anisphia komma kraschande med sin flygande kvast, och bestämmer sig för att om inte lillebror vill ha Euphyllia så får hon ta Euphyllia. Och kanske revolutionera världen på kuppen. Välproducerad ”klyschbrytande” isekai-romcom med yurisubtext. Prinsessan tycks charmig nog – pigg och bejakande – och jag ser fram emot att se mer.

(Eiyuuou, Bu wo Kiwameru Tame Tenseisu: Soshite, Sekai Saikyou no Minarai Kishi♀) Efter ett långt liv belönas hjältekonungen av en gudinna med en återfödsel, så att han denna gång kan ägna sitt liv åt stridskonst. Dock återföds han som en riddarfamiljs dotter – men han låter inte det hindra honom, och börjar dräpa drakar innan han hon kan gå, och hämnas familjens riddarheder innan hon börjat skolan. Föga överraskande story, men hyfsad produktion, med konstig linjestil och lite 90-talsinspirerad färgläggning. Kanske kan den ha lite bra actionanimation. Men jag blir alltid lite ställd till könsbytesserier som inte riktigt verkar göra något av könsidentitetsfrågan. Är det bara för att få se en kawaiiko istället för en snubbe?

(Ningen Fushin no Boukensha-tachi ga Sekai wo Sukuu you desu) En ung man blev utkastad ur sin äventyrsgrupp av sin egen adoptivfar, och dumpad av sin flickvän som bara var ute efter hans pengar. Nu har han blivit popidolnörd och lägger allt krut där. En ung adelsdam blev dumpad av sin fästmö, utkastad ur sin magiskola, och utesluten ur sin familj; bekant med pengar blir hon beroende av travspel. En f.d. präst ägnade sin tid åt att hjälpa folk, men fick sitta en tid i fängelse för anklagelser från en ung flicka vars närmanden han vänligt avvisade. Nu dämpar han sin frustration med kvinnor, vin och sång. Och en kvinnlig drakkrigare med smak för gourmetmat blev lämnad för att dö. De möts på en taverna och bekantar sig över öl och klagomål, förenade i sin misstro mot mänskligheten. De bestämmer sig för att bilda en äventyrsgrupp som respekterar varandras livsval (varandras laster) och arbetar med misstro inbyggt: i ”Survivors” ska ingen kunna bedra de andra. Medioker produktion, men en kärna som kan fungera. Känslan av att ha blivit förrådd är sympatisk, och temat om att våga öppna upp är starkt. Om något går det dock kanske för fort.

Skoltjej återföds som spindel i fantasyvärld och måste använda all sin list för att överleva i monsterfyllda grottor – medan hennes klasskamrater fått desto lindrigare reinkarnationer. Vad tycker folk? Personligen är jag skeptisk (jag tycker att det är ganska oengagerande och otilltalande), men jag har följt mangaversionen i några år, och det är tillräckliga skillnader för att väcka mitt intresse. Kollade upp originallättromanen och det är tydligen bara mangaversionen som helt skippar hennes klasskamraters perspektiv; vet inte riktigt vad jag tycker om det, vilket som är bättre. Jag har alltså läst i några år, mer än 9 volymer, och alla de där människorna (och alven) som introducerades var helt nya för mig. Det är lite intressant för mig att se hur det utvecklas, ur ett berättartekniskt perspektiv.

Nu när serien har sänts ungefär till det jag läst av mangaversionen (jag har läst till motsvarande avsnitt 6 och lite, lite till) så tänkte jag att jag skulle starta en tråd åt denna serie, som ju är ganska diskussionsvänlig: det är ju en del mystik kring allt. Till den som inte sett serien: Det handlar om Subaru, en vanlig japansk ung kille som råkar vandra in i en fantasyvärld, där han stöter på olika figurer som kan behöva hans hjälp. Men när det slutar med hans våldsamma död så upptäcker han snart att han får ett extra försök, genom en "reset" till startpunkten, tidigare på dagen. Denna diskussion påbörjas när avsnitt 6 har sänts. Så, Rem är mördaren i huset -- något som orsakar Subaru mycket ångest, då han verkligen gillat pigorna. Rem och Ram är tydligen inte människor. Rems styrka (slänga runt en tung slagkula och tunga kedjor så lätt) är en sak, förstås, men kopplingen till oni/troll är också stark. Kopplingen till sagan kunde inte ha gjorts starkare, så jag gissar på att Ram inte vet något -- det är det blå trollet som gör illdåd för det röda trollets skull. Beatrice gav också ett par ledtrådar: en förbannelse kan komma från en schaman någonstansifrån, och en manastöld kräver en skicklig magiker. (Men det kan ju också helt enkelt vara så att Rem krossade hans huvud i sängen där han låg, utan förbannelser eller manastöld.) Frågan är väl vad motivationen är, och om Rem gjorde det på eget bevåg. En annan fråga är vad som hände med hon där tjuvflickan Felt. Hon kommer nog tillbaka som prinsessa eller nåt sånt, typ att hon gömts undan i slummen av kungen när hon var liten, för att skydda henne från någon ond grupp konspiratörer som sedermera dödade kungen och hans familj. Det antyddes ju något sådant, när Felt gjorde att Emilia-tans emblems reagerade -- endast de i successionsföljd kunde väl få den att reagera. Och så frågan om vem eller vad som ligger bakom att Subaru är där över huvud taget. Vild gissning: det är den där mystiska draken som tagit dit honom. Vad tror ni? Varför har saker hänt, och vad kommer att hända härnäst?

Efter några halvtaskiga veckor om irrelevant skit (vem bryr sig om den där sketna byn? Fast det var åtminstone bättre än ödlorna i Overlord II), så händer äntligen saker, som @Soverejn skrev, och det måste man väl hålla med om – Ainz lurar äventyrare från kejsardömet att “invadera” Nazarick för att få en ursäkt att skramla med sabeln mot kejsardömet och därmed röja sin existens och sin makt för omvärlden – men serien visade också sin meningslöst illvilliga sida igen. I'm not feeling it. Jag tänker alltså på det här med att lura in och döda och stycka oskyldiga namngivna karaktärer med personligheter. Nu menar jag inte att jag hann bli något stort fan av figurerna, då deras närvaro var kortvarig och deras bakgrunder och karaktärskoncept var schabloner; de fick bara tillräckligt med introduktion och tid för att understryka vad som stod på spel för dem (gruppens kamratskap! Parets kärlek! Tjejens småsystrar!), för att sedan utöva grymhet mot dem. Det känns som helt onödig sadism, ur ett berättarperspektiv. Etiskt är det ju ingen skillnad mot att döda en namngiven karaktär som en namnlös karaktär, men berättarmässigt är det en mycket stor skillnad. Det måste liksom ha en tydlig funktion. Hade superskurkmonstren varit antagonister, som i en vanlig berättelse, hade det kunnat tjäna syftet att göra dem mer förhatliga, men jag får inte känslan att Overlord är som Death Note, där ju huvudpersonen är någon som man inte ska heja på. Om man ska heja på Ainz och gänget, så är det nära “edgelord”-nivå att låta dem vara extremt onda, om det då inte har någon funktion, som sagt. Ett sätt att se det på är ju givetvis att “Overlord har gjort ett medvetet val att handla om superskurkmonster, och då är det ju bara en konsekvens att de gör som superskurkmonster gör: dödar människor, äter människor, torterar människor, sätter skräck i människor” – men Ainz är inte ett superskurkmonster, han är en vanlig mänsklig dataspelare som rollspelar som superskurkmonster, och alla hans undersåtar var programmerade NPC-figurer skapade av mänskliga dataspelare som knappast hade velat att deras skapelser skulle få liv och gå ut och verkligen utöva ondska på människor. Det var bara ett spel för dem. Det känns som att Overlord helst vill glömma detta, för det enda som “Ainz är egentligen en människa” används för är lustiga sekvenser där han tänker som en avdelningschef på ett företag och inte som en “last boss”-karaktär. Serien hade kunnat göra mer med det etiska dilemmat — eller gjort om så att han aldrig hade varit en människa till att börja med. Det Overlord som jag helst vill se är ett där den tydliga människan inuti Ainz försöker se ut som en superskurkmonsterboss för sina undersåtar, men som genomför planer som faktiskt inte är så superskurkmonsteraktiga. Det har potential för både komik (t.ex. roliga missförstånd) och spänning (ska undersåtarna lyckas se igenom honom?).

Ainz-sama är tillbaka! Men vad är detta? Tre avsnitt och allt vi får se är ödlor som pratar. Den generade honödlan var lite kul, men jag måste säga att jag är en aning förundrad över hur man valt att lägga så mycket tid på detta. Första animeserien täckte 3 av 12 utkomna volymer, så det finns ingen anledning till att ta det så långsamt.

Var just en amerikan på Twitter som skrev "Verkar som att kvällens Game of Thrones kommer att få Twitter att bryta ut i 'VAFAN' till och med ännu mer än förra veckan. Om det är möjligt.", så jag tänkte att det hade varit bra med en tråd så att vi som inte redan har läst originalböckerna har någonstans att skriva "VAFAN" senare idag. Ska bli spännande.

Staden Orario har en enorm underjordisk labyrint, allmänt känd som "Monsterhålan" ("Dungeon"). Dess mystiska namn attraherar spänning, drömmar om ära, och förhoppningar om romantik med en vacker tös. I denna drömmarnas och begärens stad, har nya äventyraren Bell Cranel sitt eget ödesmättade möte med den lilla gudinnan Hestia. Således börjar berättelsen om en pojke som strävar att bli den bästa äventyraren, och en enslig gudinna som söker anhängare. Båda hoppas de uppnå sina mål och kanske få lite romantik vid sidan om. (Beskrivning från MyAnimeList.)

Hej allihopa!! Jag är ny här så bli inte arg på mig om detta inte hör hemma här. Jag är en ensam svensk mangaka som håller på att skapa min egen fantasy manga under min fria tid. Det skulle vara jätte kul om den blev på något sätt publicerad, så jag undrar om ni här på Anime.se kunde veta något bra sätt att få ut min manga? om ni är intresserade av att läsa den så finns den på Ink Blazer (innan Mangamagazine.net) http://www.inkblazers.com/manga-and-comics/Legend-Annurin/detail-page/3637?lang=en