Vilken anime såg du klart senast?

[Meatrose]

Tja, det ser ju ut att vara ett riktigt projekt i varje fall, men man ska väl passa sig för att ropa hej för tidigt.

[Hellis]

Gankutsuou:

 

jag tror inte jag sett en sån läckert animerad anime på år. ej heller har jag sett på maken till karaktärs utveckling och tack vare boken den är baserad på såh ar vi FETA intriger som får en att riktigt mysa i all paranoia och katt å råtta lek. ett helt ok soundtrack med mycket klassiskt musik och ja, jag är såld, Jag kommer inom kort äga en massa Gankutsuo DVD:er tror jag bestämt. Enda negativa är att De la så mycket gocus på grinpelle (albert)

 

9.99999/10, ett mästerverk

[DigBick]

Kimi Ga Nozomu Eien

 

HUR kan jag missat se på denna sällsynta serien? HURHUR??

 

 

 

Otroligt bra serie, suverän story och Underbara karaktärer. Kan man förvänta sig något mer? Även slutet är gjord på ett grymt bra sätt.

Utan tvivel rekomenderas denna serie för alla! SE DEN!

 

10+/10 ett mästerverk

[JockeII]

Såg precis klart Inukami! för andra gången, lika rolig, gullig, pervers och helt enkelt underbar som den var första gången! :D <3

 

Skottpengar på den som inte har sett den och inte ser den inom en vecka efter att ha läst detta!

[Tsukasa-san]

Higurashi no naku koro ni.

 

En bra serie som framkallade många funderingar.

Jag ger den betyget 7/10.

 

Nu ska jag börja se på den andra säsongen, Higurashi no naku koro ni kai.

[soleher]

Kollade på Perfect Blue under Animénatten. Den föll mig helt i smaken och var helt klart mycket sevärd... Se den idag, Jokke2!

 

 

Betyg: 7,7/10

[JockeII]

^ Soz jag deletade den från mitt arkiv av filmer jag inte sett än. :|

 

Gekijouban Bleach: Memories of Nobody, helt okej film faktiskt. Ingen ide att förvänta sig något mer än ett längre och snyggare animerat avsnitt dock.

[Scab]

Umi ga Kikoeru. Ghibli-rulle jag velat se länge, länge men aldrig riktigt kommit mig för att sätta mig ned med förrän nu. Välgjord, välskriven och underhållande, om än utan något direkt bestående intryck. Gillade framför allt både karaktärdesignen och karaktärerna skarpt. Allt som allt en rejält sevärd film.

[JockeII]

Gravitation, gillade den faktiskt. :>

[zackishe]

Fate stay night.

 

Helt ok, gillade striderna och det ritade men den saknade pricken över i:et för att bli riktigt riktigt bra!

 

7/10

[Meatrose]

Haha, jag såg precis Bleach, men i en lite annorlunda tappning. Tänk er Bleach, på en scen, med skådespelare... som sjunger. Ka-tching! Bleach-musikal. lol

 

Ska inte säga så mycket om det som händer, men under hide-taggarna nedan finner ni lite screenshots som jag klippte ut. ^^

 

Kurosaki Ichigo slåss mot sitt andra jag

 

Kuchiki Rukia

 

Abarai Renji

 

Madarame Ikkaku

 

Hitsugaya Tōshirō

 

Kuchiki Byakuya - chire... Senbonzakura

 

Ichimaru Gin

 

Yamada Hanatarō

 

Aizen Sōsuke

 

Zaraki Kenpachi

 

Duett mellan Kurosaki Ichigo och Kuchiki Rukia

 

Matsumoto Rangiku

 

Shihouin Yoruichi i ett dansnummer

 

Kira Izuru

 

Zangetsu

 

I loled. ;)

[JockeII]

Haha ja, dom är sköna. =P

Har haft alla tre ett tag nu, men inte blivit av att se dom än.

 

Rock Musical Bleach, Saien och The Dark of the Bleeding Moon är dom tre musikalerna i kronologisk ordning.

[JockeII]

Basilisk...ärligt talat, vad är det för fel på dess skapare? Han måste helt klart vara en sadist, och den som uppskattar denna serien måste också vara det. Visst visst, jag tycker det är trevligt när folk dör i serier för ovanlighetens skull. Men det ska vara karaktärer som man vill att dom ska dö. Den här serien blev bara dummare och dummare för varje avsnitt som gick, storyskaparen verkar ha glömt faktumet att när det är en story där man ska döda varandra så behöver man en sida man gillar och en sida man vill se död. Men nej nej, så är det inte i denna serien. Det är två sidor men man gillar eller ogillar ingen först, sen så svänger det lite och man börjar gilla Iga mer eftersom man tror att Kouga attackerade dom först. Men så får man se mer av dom trevliga Kouga och börjar gilla dom istället. Fast ändå så hatar man vissa karaktärer på båda sidorna. Men så plötsligt så dör alla karaktärer man gillar, medans dom man hatar kommer undan hela tiden. Sen när man börjar gilla någon ny, så dör den också. Det blir ju bara rent utsagt idiotiskt. Sen den jäveln man hatar allra mest, han lever ända till slutet. Likaså gäller den tafatta tjejen man bara blir irriterad på. Sen så ska dom göra slutet "fint", vilket inte den serien förtjänar. Det enda som hade gjort den lite bättre hade varit om Gennosuke med sin ögonteknik förintat hela shogun familjen, Hanzo familjen och alla dess ättlingar i ren blodshämnd för att dom utnyttjat Iga- och Kougoklanen

Den enda anledningen att jag såg klart den var för att man inte insåg hur idiotisk serien var förrän ju närmare slutet den kom.

 

5/10 för att den inte var så dålig i början och för att en del av fighterna var rätt bra. Sen hittade jag ett nytt favoritband tack vare OP-sången.

[Hellis]

Hahaha jocke

har du inte läst dig av gurren, de du gillar ska ju dö

[Skatan Milla]

Slam Dunk!

 

It's great to pull of basketball techniques one after the other, like Hanamichi!

[Orrin]

Såg nyss klart sista avsnittet av Lucky Star, serien i sig var helt okej den gick bra att följa en gång i veckan för lite lättsam underhållning. Det var väl ingen serie man direkt gapskrattar åt hela tiden även om en del tsukkomi var onekligen rätt underbar. Dock så tyckte jag att Lucky Channel var ganska onödigt att animera, dom var oftast ganska enformiga och så har man faktiskt kunnat höra Lucky Channel på webbradio (där formatet passade mycket bättre) flera månader innan serien började.

 

Om jag ska säga något mer negativt så vore det alla Haruhi referenser, dom avtog dock senare i serien men det kändes ändå för det mesta som ren reklam.

 

Men vill man ha en ganska lugn serie med avslappnad stämning och rolig humor så rekommenderar jag den helt klart.

[Meatrose]

Såg nyss klart sista avsnittet av Lucky Star, serien i sig var helt okej den gick bra att följa en gång i veckan för lite lättsam underhållning. Det var väl ingen serie man direkt gapskrattar åt hela tiden även om en del tsukkomi var onekligen rätt underbar. Dock så tyckte jag att Lucky Channel var ganska onödigt att animera, dom var oftast ganska enformiga och så har man faktiskt kunnat höra Lucky Channel på webbradio (där formatet passade mycket bättre) flera månader innan serien började.

 

Men vill man ha en ganska lugn serie med avslappnad stämning och rolig humor så rekommenderar jag den helt klart.

 

Oh, RAW-mannen, då har jag en fråga till dig. =)

 

Körde KyoAni något announcement eller dylikt efter episoden? Har nästan förväntat mig att fröken Hirano skulle beträda sin "andra" rollfigur och säga något om den kommande säsongen. =P

[Orrin]

Oh, RAW-mannen, då har jag en fråga till dig. =)

 

Körde KyoAni något announcement eller dylikt efter episoden? Har nästan förväntat mig att fröken Hirano skulle beträda sin "andra" rollfigur och säga något om den kommande säsongen. =P

Hehe nej det var ingenting i den stilen tyvärr, det enda var ett text meddelande att Rental Magica skulle börja sändas den sjunde Oktober under samma tid.

[Meatrose]

Oh, RAW-mannen, då har jag en fråga till dig. =)

 

Körde KyoAni något announcement eller dylikt efter episoden? Har nästan förväntat mig att fröken Hirano skulle beträda sin "andra" rollfigur och säga något om den kommande säsongen. =P

Hehe nej det var ingenting i den stilen tyvärr, det enda var ett text meddelande att Rental Magica skulle börja sändas den sjunde Oktober under samma tid.

 

Ah, så bara info från TV-kanalen, och inget från KyoAni... curse them all. Aja, vi vet ju redan att den kommer, så det spelar ingen roll. Jag tror och hoppas fortfarande på ett Little Busters-announcement efter sista Clannad-episoden, och ett FMP-announcement efter sista Haruhi. Får la se... jag lär ju ha fel i vanlig ordning. ^^

[Erikku]

Neon Genesis Evangelion

 

Jag trodde jag hade sett serier värda titeln mästerverk, men jag hade fel…

 

Jag trodde jag hade sett intressanta och levande karaktärer, men ack vad fel jag hade…

 

Möjliga spoilers!

Vart skall man börja måtro? Kanske med att ge en hyllning åt Hideaki Anno för att ha givit denna inblick av sig själv, samt för det mästerverk han skapat med detta. Märk väl hur jag använder ordet mästerverk, ett ord jag nu lärt mig innebörden av, och ett ord jag ej vill använda hur som helst längre.

 

Något som är intressant är att när man startar serien ser man en actionfylld mecha med religiösa inslag. Men när man väl närmar sig de sista avsnitten får man sig en rejäl tankeställare. Vad är det egentligen som håller ens intresse uppe att vilja återkomma varje avsnitt? Vad är det som gör detta till ett mästerverk? Svaret blir tillslut så uppenbart att man känner sig dum som ej sett det tidigare.

 

Det är naturligtvis karaktärerna som gör hela serien, deras kamp mot sina inre demoner och tidigare traumatiska upplevelser är det som gör dem så intressanta. Detta till skillnad från andra perfekta stereotyper man ser i andra serier. Jag kanske överdriver lite, men det är åtminstone så jag känner att de framstår gentemot dessa, som visar den ”operfekta” värld vi faktiskt lever i.

Med denna berättelse vill Anno ge en bild av det han precis själv hade upplevt – en karaktär med djup depression, men som likt Anno själv tillslut övervinner detta.

 

Neon Genesis Evangelion är den mest ”fulländade” animé serien jag hittills sett. Den har en story som trollbinder och aldrig förlorar ens intresse. Den har ett fantastiskt soundtrack vilket man får tacka Sagisu Shiro för. Inte nog med det har den filosofiska, religiösa och psykoanalytiska inslag, vad mer kan man begära egentligen? Inte mycket kanske men den ger en också fantastiska och levande karaktärer, och för mig personligen en karaktär som jag känner är en avspegling av mig själv, nämligen...

 

<-----------------

Neon Genesis Evangelion är något som egentligen inte kan beskrivas med ord, den måste helt enkelt upplevas för att överhuvudtaget förstås.

[Meatrose]

Neon Genesis Evangelion

 

Jag trodde jag hade sett serier värda titeln mästerverk, men jag hade fel…

 

Jag trodde jag hade sett intressanta och levande karaktärer, men ack vad fel jag hade…

 

Möjliga spoilers!

Vart skall man börja måtro? Kanske med att ge en hyllning åt Hideaki Anno för att ha givit denna inblick av sig själv, samt för det mästerverk han skapat med detta. Märk väl hur jag använder ordet mästerverk, ett ord jag nu lärt mig innebörden av, och ett ord jag ej vill använda hur som helst längre.

 

Något som är intressant är att när man startar serien ser man en actionfylld mecha med religiösa inslag. Men när man väl närmar sig de sista avsnitten får man sig en rejäl tankeställare. Vad är det egentligen som håller ens intresse uppe att vilja återkomma varje avsnitt? Vad är det som gör detta till ett mästerverk? Svaret blir tillslut så uppenbart att man känner sig dum som ej sett det tidigare.

 

Det är naturligtvis karaktärerna som gör hela serien, deras kamp mot sina inre demoner och tidigare traumatiska upplevelser är det som gör dem så intressanta. Detta till skillnad från andra perfekta stereotyper man ser i andra serier. Jag kanske överdriver lite, men det är åtminstone så jag känner att de framstår gentemot dessa, som visar den ”operfekta” värld vi faktiskt lever i.

Med denna berättelse vill Anno ge en bild av det han precis själv hade upplevt – en karaktär med djup depression, men som likt Anno själv tillslut övervinner detta.

 

Neon Genesis Evangelion är den mest ”fulländade” animé serien jag hittills sett. Den har en story som trollbinder och aldrig förlorar ens intresse. Den har ett fantastiskt soundtrack vilket man får tacka Sagisu Shiro för. Inte nog med det har den filosofiska, religiösa och psykoanalytiska inslag, vad mer kan man begära egentligen? Inte mycket kanske men den ger en också fantastiska och levande karaktärer, och för mig personligen en karaktär som jag känner är en avspegling av mig själv, nämligen...

 

<-----------------

Neon Genesis Evangelion är något som egentligen inte kan beskrivas med ord, den måste helt enkelt upplevas för att överhuvudtaget förstås.

 

Kul att du gillade den och på det sättet. =)

 

Jag har försökt få min yngre bror att inse skönheten i NGE, men jag tror inte att han ens har givit den en chans än. Får nog gå över till mer påtryckande... öhm... påtryckningar. ;)

 

Personligen skulle jag nog vilja titta på den igen snart, men samtidigt kan icke-tittande leda till att man känner sig ännu mer taggad inför de annalkande filmerna. Hmm... tankeställare. :S

 

Edit: Jag hoppade in på din animélista och såg att du inte har sett Ergo Proxy. Du kanske inte alls är ute efter tips på saker att se, men jag skulle vilja rekommendera den ändå nu när vi ändå är "igång". Den har absolut ingenting med NGE att göra, och de liknar inte varandra för fem öre... sånär som på en aspekt. I mina ögon fokuserar bägge serierna på karaktärernas inre tankar (NGE är dock klart djupare), och gillar man den egenskapen hos NGE så finns det chans att Ergo går hem. Aja, jag kopierar in det jag själv tyckte om serien efter att ha sett den, om du nu skulle vara intresserad.

 

Ergo Proxy

Serien lyckas med väldigt mycket. Det ser bra ut, det låter bra och det känns bra. Handlingen föll mig väl i smaken och känns både omsorgsfullt utformad och genomtänkt. Animationerna och den mörka stilen passar väldigt bra till temat. Röstskådespelarna gjorde enligt mig ett väldigt bra jobb ifrån sig, särskilt Akiko Yajima som gör rösten till lilla Pino. Faktum är att denna lilla "robot" kändes bra mycket mer mänsklig än de flesta karaktärer jag har lärt känna, och detta mycket tack vare rösten. Karaktärerna var alla jäkligt bra och intressanta, och avsnitt 16 är mer eller mindre en stilstudie i hur pass mycket djup man egentligen kan tillföra ett gäng karaktärer på knappa tjugo minuter. Jag var väldigt imponerad av det avsnittet.

 

Ett tag flög mina tankar iväg mot Neon Genesis Evangelion, inte på grund av något i handlingen då de är extremt olika, men de har något gemensamt. De fokuserar båda mycket på karaktärernas tankar och psyken, och mot slutet får man som tittare spendera lite tid innanför pannbenet på protagonisten. Dessa partier tillförde enligt mig väldigt mycket. Visst, det rör sig fortfarande om en lightversion av den inåtblickande resa som NGE drog med mig på i slutet av serien och den är över huvud taget inte lik Anno's lilla psykoanalys, men parallellen dök ändå upp i mitt huvud.

 

En annan serie som poppade upp i huvudet på mig var Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. De beskriver båda en högteknologisk framtid, men där GitS:SAC gestaltar en blomstrande framtid med mycket politik och ideologiska frågeställningar berättar Ergo Proxy snarare om en postapocalyptisk framtid varpå förutsättningarna blir väldigt olika. Jag tror att det som framförallt gjorde att jag drog parallellen var en fråga som dök upp i mitt eget huvud då jag såg just dessa två serier; kan en humanoid maskin med artificiell intelligens eller dylikt ha en själ? Vad definierar liv? Hur medvetet måste något vara för att räknas som levande? Jag vet inte om skaparna hade tänkt att man skulle sitta och fundera i de banorna, men tack vare Pino så gjorde i varje fall jag det. GitS:SAC behandlar ideologiska problem som är populära i kretsar där man studerar potentiella framtida samhällen på ett betydligt mer detaljerat (och vansinnigt genomtänkt) sätt, men de tillkortakommanden som Ergo Proxy har på det planet ersätts med en välavvägd portion mystik och mot slutet gudomliga anspelningar. All symbolik som förekom tilltalade mig väldigt mycket även den. På det stora hela tyckte jag handligen var riktigt bra, trots den något slöa och intetsägande inledningen. Denna serie tillhör för övrigt den minoritet som inte gör mig besviken på sagans slut och det är ju alltid en liten bonus. Det är inte perfekt och inte heller något mästerverk, men i mina ögon var det i varje fall jäkligt bra.

[Sceleris]

Kul att du gillade den och på det sättet. =)

Ja! Det är fint att se när folk gillar ens favoritserie, men ännu mer glädjande när de fått ut lika mycket som en själv av den.

[Meatrose]

Kul att du gillade den och på det sättet. =)

Ja! Det är fint att se när folk gillar ens favoritserie, men ännu mer glädjande när de fått ut lika mycket som en själv av den.

 

Hehe, japp! Det blir som ett litet "halleluja moment". ;)

 

Och by the way... har du sett vad han tittar på nu? Okay 3, 2, 1, let's jam! ^^

 

Edit: Och det ska bli intressant att se vad du tycker om Koi Kaze Erikku. =)

[Orrin]

Ah, så bara info från TV-kanalen, och inget från KyoAni... curse them all. Aja, vi vet ju redan att den kommer, så det spelar ingen roll. Jag tror och hoppas fortfarande på ett Little Busters-announcement efter sista Clannad-episoden, och ett FMP-announcement efter sista Haruhi. Får la se... jag lär ju ha fel i vanlig ordning. ^^

Ja det hoppas jag också på, båda kommer ju komma någongång så man tycker att det borde vara dags snart. Främst FMP jag syftar på det har gått lite väl lång tid sedan Second Raid nu. Själv tänker jag även fortsätta med mina hopplösa drömmar om en Kyoani Muvluv anime...

 

Nåja om några veckor är det dags för Clannad som jag hoppas en hel del på, så den ska nog kunna underhålla så länge ;)

 

Nu när vi ändå är inne lite på Key (Kyoani) så kan jag allafall komma med något roligt, det kom nämligen en engelsk patch till One här om dan. One är dock gammalt och rätt fult om jag ska vara ärlig, men det är vad man kan kalla det första "gråtspelet" (泣きゲー) och mer eller mindre Keys genombrottspel (även om dom var en del av Tactics på den tiden) så det kanske kan intressera någon.

 

http://akane.is.moelicious.be/index.htm

 

Nu fick jag med lite spel nyheter här men hamnade samtidigt offtopic så det får jag be om ursäkt för.

[DigBick]

Green Green.

 

Helt OK humör serie.

 

6.5/10