Hoppa till innehåll
Anime.se

Vilken anime såg du klart senast?


Skatan Milla
 Share

Rekommenderade inlägg

CODE-E

 

Medelserie, ej dålig men kom aldrig till någon högre nivå.

12 avsnitt kändes helt lagom för denna serie, dramat kändes krystat och tog ej heller den riktning som jag velat, men insåg rätt snabbt att den aldrig skulle ta ;) .

 

Så har du några timmar till övers och vill ha lite medeldrama så passar denna.

 

 

 

6,0/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gör det den är minst lika bra som Gundam wing, i vissa anseenden mycket bättre. snart börjar ju Gundam 00 också, som verkar ha sin egen Heero med sig bland huvudpersonerna ;)

 

Själv såg man sista avsnittet av Kaze no Stigma, och den var rätt skön att följa. Tänker inte hylla den till enorma höjder, men den var helt klart gödkänd. Verkar hur som helst att det kommer en säsong två så småning om. Och den kommer jag definitivt följa.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gör det den är minst lika bra som Gundam wing, i vissa anseenden mycket bättre. snart börjar ju Gundam 00 också, som verkar ha sin egen Heero med sig bland huvudpersonerna ;)

 

Har sett båda serierna förut, men jag skulle faktiskt villja få tag på ALLA gundam. Är en liten idol av mechserier. Har jueh domänen mecha.se också ;)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kaze no Stigma

 

Serien utspelar sig i en värld som påminner mycket om vår egen. Den stora skillnaden ligger i faktumet att magi existerar mer än bara i folks fantasier. Det är dock få förunnat att kunna böja magin efter ens vilja, och de som kan det hör generellt till specifika familjer, ofta specialiserade på ett särskilt element såsom exempelvis vind.

 

Kazuma är en av seriens två protagonister, och föddes inom en av de mer framstående familjerna; Kannagi. Som världens främsta användare av eldbaserad magi har de ett rykte att leva upp till, och en viss elitism råder inom familjens högre kretsar. Kazuma var aldrig särskilt framstående som magiker, och han försakades därför av sin egen familj. Detta skedde för länge sedan, och när han nu återvänder gör han det som en helt annan människa. I ryggen har han nämligen ett kontrakt som binder honom själv till "Kaze no Seirei" och som medför både ett och annat. Jag tänker inte ge någon mer insikt i Kazuma's bakgrund än så, eftersom det är trist att veta för mycket om handling/karaktärer, oavsett vilken film eller serie det gäller. Den andra protagonisten heter Ayano, och henne får ni lära känna själva... om ni nu får för er att se serien.

 

Vad tyckte jag då? Tja, den kan definitivt inte vara med och kriga i toppen med en del andra serier jag har följt under den här säsongen. Den ligger snarare nere i botten-skiktet, dock utan att vara direkt dålig. Den känns lite "tom" på ett flertal plan. Karaktärerna lyckas inte vara mer än semi-intressanta, och handlingen lyckas inte engagera mig som tittare. Av slutet att döma kan man nog vara säker på att en uppföljare kommer produceras. Vi får väl se, jag kommer troligtvis se den eftersom jag aldrig överger projekt efter att ha påbörjat dem, men det är ingenting jag kommer gå och se fram emot i varje fall. Kaze no Stigma får väl "godkänt, men absolut inte mer" som utlåtande från mig.

 

Gankutsuou

 

Den här godbiten hade jag faktiskt helt missat, och vore det inte för Jocke's lobbande så hade jag kanske aldrig kommit mig för att se den.

 

Serien har en väldigt speciell animeringsstil, och efter ett par avsnitt älskade jag den. Olika rörliga föremål i bilden, såsom kavajer, mantlar, hår och dylikt, fungerar som ett "layer" som innehåller en viss textur. När exempelvis en mantel fladdrar i vinden bjuds man på väldigt tilltalande ögongodis. Det är lite speciellt, men väldigt stilistiskt och träffsäkert utformat. Det är svårt att beskriva fenomenet, och bilder från serien lyckas inte förmedla denna skönhet. Man behöver helt enkelt själv uppleva serien för att kunna skapa sig en bild av hur den egentligen ser ut. Animationerna i övrigt är väldigt tillfredsställande, och ordet "kvalité" känns som det enstaka ord som bäst beskriver det man får se och höra när man upplever Gankutsuou.

 

En hel del "CG" letar sig in i det visuella, och det är väldigt snyggt gjort. Ibland känns det dock som om den inte smälter in lika bra i omgivningen som den exempelvis gör i GitS:SAC, men att det är otroligt vackert ska man inte sticka under stol med. Den visuella upplevelsen förstärks av ett fantastiskt bra soundtrack med mycket klassisk musik såväl som opera och pianostycken. Handlingen skildrar aristokrater, och musiken passar otroligt bra till både seriens handling och utseende. Två tummar upp på den fronten.

 

Handling och karaktärer är dock i slutändan det absolut viktigaste för mig, och även här lyckas Gankutsuou leverera. Karaktärerna är bra och röstskådespelarna bakom dem gör ett riktigt fint jobb. Handlingen är mer än bara intressant och engagerande, och den lyckas bygga upp riktigt bra karaktärsrelaterad dramatik. I och med faktumet att slutet inte gjorde mig det minsta besviken så sällar sig serien till en extremt liten minoritet, och det i en positiv bemärkelse.

 

Nu låter det kanske som att jag lovordar alla seriens aspekter, och även om det inte riktigt stämmer så är det i varje fall inte långt från sanningen. Jag tyckte att Gankutsuou var otroligt bra, och jag rekommenderar verkligen alla att se den. Det skulle förvåna mig om någon såg på serien och i efterhand tyckte att den var dålig, eller att det var ett slöseri med tid. Jag betygsätter den inte som ett mästerverk, men att den åker raka vägen in på min top 20 råder det inga som helst tvivel om.

 

Tack för tipset Jocke! ^^

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kaze no Stigma. Jag gillade den faktiskt. Riktigt mycket. Den är verkligen inget speciellt, men ändå så var det precis en sådan serie jag kände för. Huvudpersonen var riktigt vettig för ovanlighetens skull och höll med han om det mesta han gjorde. Känner inte att det finns så mycket att skriva, återigen så har Meatrose så trevligt skrivit en lång post några inlägg ovanför så då kan man läsa den om man vill veta mer. Dock så är den texten lite mer negativ mot serien än jag tycker att den förtjänar, men serier upplevs alltid olika av alla och det beror ofta på vad man känner för som sagt.

 

Tack för tipset Jocke! ^^

 

My pleasure, är alltid kul när folk tycker likadant om serier som man själv verkligen gillar. ^^

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Claymore

 

Det är många serier som just nu sjunger på sista refrängen, eller som drar sina sista suckar. Vissa brakar över mållinjen med fanan i topp och storseglet hissat medan andra, efter ett långt formstarkt lopp, bara segnar ihop och snubblar förbi mållinjen. Tyvärr måste jag placera Claymore i den sista kategorin.

 

När dessa serier drog igång för sisådär 24 till 26 veckor sedan så var Claymore en serie som jag fastnade för direkt. Den mörka handlingen och det medeltidsinspirerade sceneriet tilltalade mig starkt, och både ljud och bild tillfredsställde mina behov så det räckte och blev över. Samtidigt som Claymore tog mig med storm gjorde Lucky Star mig både besviken och lite smått förbannad. Såhär med facit i hand var det ändå KyoAni som vältrade sig över mållinjen på ett sätt som placerar dem i den första kategorin. Det hade jag aldrig kunnat tro när jag satt där och såg de första avsnitten av båda serierna.

 

Den icke Claymore-invigde kanske vill ha lite bakgrund. Serien utspelar sig i en värld som påminner om vår egen medeltid, fast lite smutsigare, skitigare och elakare(?). En annan stor skillnad är förekomsten av Yoma, monster som lever på människo-inälvor och som dessutom kan infiltrera byar och städer genom att uppträda som människor. Mänsklighetens hopp ligger hos en orden bestående av kvinnliga krigare, i folkmun så kallade "Claymores", som är hälften Yoma och hälften människa. De ser dock ut som vanliga människor sånär som på ögonen, då dessa är silverfärgade. Nämnas bör att dessa Claymores en gång varit människor, och det rör sig således inte om en framavlad korsning mellan de båda "raserna". Mänskligheten fruktar dock dessa kvinnor nästan lika mycket som de fruktar Yomas, men eftersom deras enda hopp ligger hos dem så är de något av ett nödvändigt ont. Seriens protagonist heter Clare och hon råkar naturligtvis höra till denna orden.

 

Det som i efterhand gör mig förbannad är faktumet att serien i mina ögon har en väldigt hög potential. Trots detta valde Madhouse att ta en väg som jag personligen starkt ogillade. Enligt mig var Claymore riktigt bra så länge den följde mangan, och den hör definitivt till de bättre serier jag har sett i år. Problemet är bara att mangan ges ut i ett så pass långsamt tempo att det i Madhouse's ögon, uppenbarligen, inte gick att vänta på den. Seriens mangaka utlovade en gång för en tid sedan att han skulle fullborda sitt verk på ungefär 25 volymer. Om man ser till hur mycket denna 26 episoder långa animé lyckades täcka inses det lätt att en lika lång säsong till hade rundat av serien mer eller mindre perfekt. Men, med ett utgivet kapitel per månad (kan jämföras med många andra serier som släpper ett kapitel i veckan) så skulle en andra säsong behöva vänta till 2011 eller något liknande.

 

Jag blev besviken när jag insåg att Madhouse inte hade modet att mata oss tittare med ett cliffhanger-slut för att sedan vänta 4-5 år med fortsättningen. Jag hade inte haft några som helst problem med det, men det finns många fans som hatar sådana slut. Okej, trots besvikelsen lyckades jag vända på myntet och började se fram emot vad jag hoppades skulle bli ett intressant och välskrivet "anime original ending". Tyvärr fick jag inte som jag ville där heller, och det slut som presenterades var inte bara ologiskt, påskyndat och krystat... det lämnade dessutom en stor mängd dörrar öppna och gav inget så kallat "closure". Hade någon frågat mig för en månad sedan om det skulle komma en andra säsong av Claymore så hade jag tjurigt svarat "nej", men nu är jag inte så säker längre. Om jag fick min vilja igenom så skulle det kring 2010 komma en OVA-serie, som återberättar den delen av storyn där Madhouse valde att lämna den stig som mangakan hade trampat upp åt dem. En alternativ återberättelse av samma händelser, men på det "rätta" sättet. På så sätt skulle man då ett år senare kunna dra igång säsong två, och låta den följa mangan hela vägen in i mål.

 

Jag vet att oddsen för att detta ska ske är skyhöga, och med största sannolikhet kommer det inte bli så. På det stora hela är det ändå en riktigt trevlig serie, och större delen av den är verkligen bra. De tre första fjärdedelarna föll mig väl i smaken med den intressanta storyn och karaktärerna i kombination med trevliga animationer, bra ljud och ett grymt soundtrack. Eftersom jag inte vet vad som kommer hända med serien i framtiden så måste jag säga att jag har svårt att bedöma den ordentligt. Visst är den under stora delar riktigt bra, men med vetskapen om vad som istället sker i mangan kan jag inte göra annat än hata slutet. Det hade kunnat bli så otroligt mycket bättre. Detta kan jag med säkerhet påstå utan att ens ha läst mangan. Det räcker att i stora drag veta vad den förtäljer, så pass påtaglig är kvalitetsskillnaden. I vanlig ordning sätter jag inget sifferbetyg, men jag kan säga som så att Claymore hade en placering på min "Topp 20"... ända tills dess att Madhouse valde att skapa sitt eget slut. Nu har serien inte längre något där att göra. Den är tillfälligt bannlyst från listan, och det enda som kan häva det beslutet är en eventuell uppföljare med tillhörande "uppstädning" av slutet på säsong 1.

 

En framtida remake vore ju trevligt, och trots att de är ovanliga så kan man inte förneka faktumet att de faktiskt existerar. Kanon vs Kanon 2006 är ett exempel som ligger mig varmt om hjärtat. ^^

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

School days

 

 

Bra serie som höll sig i ungefär 8 avsnitt för att sedan tappa lite(tycker iaf jag). Karaktärerna var riktigt bra(spec Setsuna och Kotonoha) men sen har vi Makoto som var lite mindre bra. Storyn var inte speciellt invecklad eller originell men den dög. Hade nog inte kunnat orka se fler avsnitt då det kändes mest som en repris vid senare tillfälle.

 

Serien avslutades i alla fall på ett bra sätt.

 

8/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Koi Kaze

 

Skall jag vara helt ärlig hade jag inte så höga förväntningar på denna serie, men efter första avsnittet var jag helt fast. Det är sällan en serie binder mig så hårt som Koi kaze har gjort. Alltid brukar det vara något jag stör mig, en scen som känns malplacerad, men här känns allt bara så himla rätt.

 

Karaktärerna är också en bidragande faktor till detta, mycket tackvare de otroliga röstskådisarnas prestation. Detta tillsammans med en fantastisk karaktärsutveckling gör serien så levande att man totalt glömmer tid och rum.

 

Läs ej om du inte sett första avsnittet!

Nu kommer vi till seriens huvud ämne som jag finner mycket intressant. Det är få serier, om nu inte koi kaze är den enda, som tar upp ämnet kärlek mellan familjemedlemmar ur detta perspektiv. Serien gör det dessutom så fruktansvärt bra också. Koshiro vet att hans känslor för Nanoka inte är moraliskt korrekta, både vad gäller ålder och att de faktiskt är syskon, och han plågas djupt av detta. Denna fråga om det är rätt att älska sin syster, genomsyrar hela serien ändå tills dess slut.

 

Läs absolut ej om du inte sett klart serien!!!

Måste dock säga att jag hellre hade sett att serien slutat med att Koshiro lämnat Nanoka. Någonstans måste han väll ändå inse att detta inte kommer att fungera i längden, utan bara skada stackars Nanoka.

Som tur är lämnas serien väldigt öppen så i min fantasi ser jag att han tog sitt förnuft till fånga och lämnade henne bakom sig efter det här.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ko Kaze är onekligen speciell men också en av mina absoluta favoriter, det har funnits få serier som har fått mig att tveka på vad som är rätt och fel så pass mycket.

 

Spoilers Koi Kaze

Visst jag har vanligtvis inga som helst problem incestuösa relationer i serier/spel (snarare tvärtom) men då är det vanligtvis inte så realistiskt så åtminstone jag ser det mest som en kul grej. I Koi Kazes fall blir det dock annorlunda eftersom ämnet tas på så stort allvar.

 

Serien fick mig att svänga en hel del under dess gång, dock så tyckte jag det kändes "rätt" för dom att vara tillsammans i slutet. Men visst jag kanske är lite av en obotlig romantiker också...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kaibutsu Oujo

 

En serie som jag blev lite löst intresserad av då jag hörde att den handlar om en söt, blond prinsessa som slaktar monster med motorsåg. Serien visade sig kapabel att toppa min lista över serier jag följt den här "säsongen". Tyvärr rör det sig om listan för sämsta serier. ^^

 

För att göra en lång historia kort... hela projektet känns som en lågbudget-pryl för mig, och varken karaktärer, animationer, musik eller handling tilltalade mig det minsta. Våldet är dessutom kraftigt censurerat och anpassat för barn, trots sändningstiden. Det här var inget att hänga i granen imo. Nej Madhouse, jag är inte begeistrad i era senaste bravader. ;)

 

 

School Days

 

En helt okej serie som handlar om tre studenter i vad som visar sig vara ett mörkt drama. Karaktärerna känns dessvärre inte särskilt trovärdiga då deras agerande är något ologiskt, men tack vare handlingen och protagonisten Makoto lyckades serien engagera mig, på vilket sätt tänker jag däremot inte nämna. Slutet var tillfredsställande, och jag tror att någon som tittar på serien utan att veta något alls i förväg får sig en rejäl överraskning. XD

 

 

Edit: Kul att du gillade Koi Kaze Erikku. Som sagt, vissa hatar den med tanke på vilket tabu den behandlar, men eftersom den gör det på ett så moget och seriöst sätt kunde i varje fall jag uppskatta den ordentligt. =)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

School Days

 

Lyckats med att samla ett gång dryga och dumma karaktärer i en och samma serie.

Det denna produktion lyckades till fullo var iaf att väcka känslor, mest ilska :P

 

Slutet var tragiskt men precis så jag ville ha det, passade in perfekt i serien.

 

 

6,0/10

 

 

Toward The Terra

 

Bra början av serien men tyvärr så dalade kvalitèn i mitten och det var inte förräns

de sista 6-8 avsnitten det tog fart igen, Musiken var en riktig stämningshöjare under

de mer intensiva partierna. Även här fick serien ett slut som jag önskade ;)

 

6,0/10

 

 

Claymore

 

Började riktigt bra och tog sig direkt upp på en placering top5 detta år, men

tycker desto längre serien gick så föll även kvalitèn något, slutet kändes även det forcerat

men dem lyckades trots det få ihop ett bra sista avsnitt.

 

7,5/10

 

Kaibutsu Oujo

 

Gillade denna serie starkt, hade väl kanske inte den bästa handlingen rent genomgående utan

många avsnitt kunde lika gärna varit fristående. Men tyckte om karaktärerna och

även det lugna tempot dem hade i serien. Sista avsnittet var en av de bästa i serien,

Flandre regerar :)

 

7,0/10

 

Kaze no Stigma

 

Stark inledning som lovade mycket, kunde väl inte hålla fullt ut men trots det

en av de mer sevärda detta år. Är en rätt så rak action, finns inte så mycket utrymme för

känslor, var mitt intryck av det iaf, fanns väl ett par grejer dem la tyngdpunkt på

för att få in lite drama.

 

7,0/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...