Vilken anime såg du klart senast?

[Volbla]

GetBackers

 

Plot

Amano Ginji, som kan alstra elektrisk ström med sin kropp, och Midou Ban, med en ofattbar råstyrka och den skräckinjagande jagan, bildar tillsammans GetBackers. Ett team som kan hämta tillbaks vad som helst med 100% success rate.

 

Genres

Supernatural, Shounen, Mystery, Drama, Comedy, Adventure

 

Thoughts

Den perfekta blandningen mellan awesomeness och humor (chibi-humor ifall det låter avskräckande). Som sagt ligger det lite mystik i det hela också. Det avslöjas hela tiden lite om huvudkaraktärernas bakgrund och true powaz. Serien går på en case by case basis med väldigt varierande längd på varje fall.

 

Men tyvärr tycker jag serien tappar mot slutet. Det är en del enavsnittsfall som känns rätt meningslösa, och både fighterna och ploten i slutet blev inte alls lika spännande. Den var nog som bäst i mitten nånstans, och kunde overall blivit lite bättre.

 

Inte desto mindre kunde jag njuta rätt mycket av den. Vill man släcka sin shounentörst är GetBackers ett bra alternativ.

 

 

Håhå. Kanske har jag mitt svar till det lackande slutet.

 

The anime follows the original storyline until the 25th episode. Afterwards, it introduces stories not found in the original although some episodes are similar to some chapters of the manga and the same characters are introduced, but with different characteristics.

 

Det kanske blir till att läsa mangan nån gång då. När den är översatt och jag har tid till att läsa något så långt.

[eriku]

School Days blir det nog. En helt okej serie i mitt tycke.

 

Blir också klar med Ichigo 100% inatt/imorgon kväll och sedan ska jag börja kolla på Initial D.

[dengo]

Blassreiter 5/10

Det började så vackert och jag väntade med spänning efter att fått se en epsiod. Sen nästan 6 månader senare fick man chans att se resten.

En saga om epedemi, mixad kompott av meccha och apocalyptisk anda..slutet var inte så gott.

För mycket kaka på kaka. Det kändes att de som skrev serien vilje lite för mycket. Redan efter 15e avsnittet kändes att det var slut en då började de om, och om och om igen.

Slutet kändes krystat. De sista episoderna var rent av plågsamt att se.

Det som gör att serien inte får noll är trots allt det relativt välgjorda karaktärerna, att de valda en nya sätt att tecka och visa bild på.

Bara det ger dem en femma, thats it.

[dengo]

Initial D Extra Stage 2 - OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGM

OGOMGOMGOMGOMGOMGMOGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOM

GOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMG

OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGMGOOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGO

MGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGMGOOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOM

GOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMG

OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGO

MGOMGOMGOMGOMGMOGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGMOGOG

MOGOMGOMGOMGOMGOMGMOGOMGOMGOMGMOGMOGMO

 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, har inte känt såhär på år!

 

Edit: lade till radbrytning för läsbarhetens skull

 

vänta tills du ser stage 3 och fyra. den serien växer.

[Negi]

Jyu-Oh-Sei

Riktig besvikelse. Startar bra men sen så börjar alla hål i storyn att ta över och verkligen förstöra allt som serien hade på gång. Sen så är nästan alla scener, som kunde varit rörande, väldigt antiklimaktiska och jag skrattade faktiskt åt röran som man lämnades med efter sista scenen. Tomma ord var en stor del utav serien, tråkigt nog. Det märks tydligt att Bones hade behövt ett par avsnitt till för att sakta ner tempot och knutit samman trådarna. Tycker dock att serien var måttligt underhållande ändå, med en intressant premiss, snygg animation/design och ett bra soundtrack så det var inte ett bottenskrap i alla fall. 5/10.

[Saya]

Rozen Maiden.

 

Mysig!

[Meatrose]

Det var länge sedan jag uttalade mig om någon serie här, vilket delvis beror på att det tog nästan ett halvår för mig att vilja se annan anime efter Code Geass R2, men det känns väl lite aktuellt att skriva av sig nu.

 

Kannagi

 

En väldigt charmig serie med en i allra högsta grad charmig kvinnlig huvudroll. Som så ofta annars lovade de första avsnitten mer än handlingen i slutändan levererade, men jag börjar tro att detta beror på att min minst sagt livliga fantasi tar varje chans att skena iväg.

 

Handlingen var absolut inget speciellt men serien lever å andra sidan gott på sina karaktärer, något jag inte har några som helst problem med. Det är för övrigt väldigt tydligt att den här säsongen var allmänt introducerande och därför gör det enligt mig inget att handlingen aldrig nådde så högt. Jag förälskade mig nästan direkt i Nagi som karaktär, inte bara på grund av hur hon är utan även tack vare seriens OP som jag snabbt blev barnsligt förtjust i. Jag reagerade tidigt på att temat i detta OP (söt kvinnlig karaktär som står på scen och sjunger) utfördes på ett sätt som fullkomligt sopade banan med motsvarande aspekt hos Macross Frontier där just det temat är ett av seriens huvudsakliga fokus.

 

Därför var det lite av en besvikelse att se den delen av handlingen förbli ointroducerad när säsongen kom till sitt slut. Nåväl, handlingen var inte på något sätt dålig och serien levde som sagt gott på sina charmiga karaktärer (främst då Nagi själv). Trots något bristande regi i en av nyckelscenerna i slutet ser jag på Kannagi som en genuint bra produktion och jag kommer spänt invänta den fortsättning som jag definitivt förväntar mig och nästan kräver!

 

5/10 (Good!)

 

 

Akane-iro ni Somaru Saka

 

Det känns som om man hade sett serien ett tiotal gånger tidigare. Inledningsvis (efter ett avsnitt) förväntade jag mig mycket mer av serien än den klarade av att leverera. Det här är en av de för mig hetaste titlarna i A3s bonuskategori "Sämsta Anime", och det av flera anledningar. Fröken Rie (Shana i SnS, Louise i ZnT, Nagi i HnG) gör en av de två kvinnliga huvudrollerna, Hirano Aya gör den andra. Jag kan för mitt liv inte inse vad som fick dem, två av branschens för tillfället hetaste seiyuus, att ta de här rollerna. Utöver faktumet att handlingen och karaktärerna vid ett flertal tillfällen fick mig att rodna (ej i positiv bemärkelse) bjuder serien på en stor mängd aktivt dåliga element och stundtals riktigt dålig regi. Klyschorna fullkomligen haglar och även om sådant inte nödvändigtvis behöver vara dåligt måste jag säga att det blir just det när utförandet är som det är.

 

2/10 (Really bad)

 

 

Kimi ga Nozomu Eien ~Next Season~

 

De flesta recensioner jag har sett av denna AU-OVA har sågat den, men jag tror att de flesta som gjort det har ställt den bredvid riktiga Kimi ga Nozomu Eien för granskning och utvärdering. För att ge OVAn en vettig chans kan man inte jämföra dessa fyra avsnitt med originalets 14. Man får istället byta bort de originalavsnitt som utspelar sig efter denna "förgrening" och byta ut dem mot dessa. Hur som helst, då jag själv älskade KgNE för sitt väldigt starka och realistiska drama kunde jag inte bli annat än väldigt besviken på detta.

 

Originalet är i min bok det starkaste triangeldramat någonsin. Jag gillade både Mitsuki och Haruka i riktiga KgNE, även om jag till 100% stödde den väg som originalet tog. Jag hoppades därför på en stark alternativ rutt. Det jag fick serverat var däremot ett väldigt urvattnat drama som i mina ögon nästan framstår som ett skämt i jämförelse. Vart tog ångesten vägen? Vart tog den hjärtskärande dramatiken vägen? Vart tog den bra regin vägen? Vart tog karaktärernas personligheter vägen? Jag hade förväntat mig ett starkt alternativt slut på dramat, men det enda den här OVAn gjorde för mig var att på ett relativt plågsamt sätt visa varför riktiga Kimi ga Nozomu Eien fick det slut den fick och varför denna rutt fick bli ett alternativt slut i form av en OVA.

 

Nu låter det säkert som om jag hatar Next Season, men så är icke fallet. Problemet är bara att den, då den innehåller KgNE i titeln, direkt jämförs med originalet, och där tar den också väldigt mycket stryk. Jag tycker trots allt att detta är helt okej/ganska bra, men det positiva i den utvärderingen kommer i princip uteslutande från de originalavsnitt som föregår händelserna i OVAn. Hade dessa avsnitt gjorts så att de på ett sömlöst sätt passade ihop med ovan nämnda originalavsnitt hade det troligtvis känts bättre, men den är i befintligt skick inte nära att klättra upp till ett högre betyg i mina ögon. Applåden i slutet var för mig den slutgiltiga spiken i kistan.

 

4/10 (Pretty good)

 

 

Bamboo Blade

 

Det här gillade jag desto bättre! Serien föll mig tillräckligt väl i smaken för att jag skulle skapa en tråd till den. Eftersom jag igår satt och skrev en massa om serien tänker jag inte säga så mycket om den här. För att kort uttala mig kan jag väl säga att blandningen av en trevlig sportorienterad handling, bra utförande och bra karaktärer gjorde mig definitivt sugen på mer.

 

5/10 (Good!)

 

 

ef - a tale of melodies

 

Föregångaren "memories" lyckades överraska mig positivt i flera avseenden. Handlingen hade utan tvekan sina svagheter men den var definitivt bra. Det som främst gjorde den så stark var genomförandet. Superb visuell regi och ett par scener som var ruskigt väl utformade.

 

Jag måste säga att melodies presterade bättre då man ser till handlingen och karaktärerna. Regin är fortfarande väldigt bra i sann Shaft-anda, men den gjorde inte tillnärmelsevis samma intryck på mig som den i föregångaren. Just den visuella stilen och regin var för mig ef - a tale of memories absolut starkaste sida, och det medför att jag tyckte bättre om just den. Då handlingen å andra sidan kändes något starkare den här gången slutade det med att jag satte samma betyg på melodies som på memories. Till skillnad från föregångaren där betyget kändes klockrent var det dock med nöd och näppe som melodies vräkte sig upp på den nivån i min betygslista och jag känner mig fortfarande extremt tveksam till betyget. Om betyget får stå kvar är det för övrigt en av väldigt få 2008-serier som har lyckats knipa den siffran.

 

6/10 (Very good)

 

 

Real Drive

 

Production I.G är en av mina absoluta favoritstudios och när Shirō Masamune ligger bakom titeln höjs förväntningarna ännu mer. Precis som väntat är det en bra serie i bra utförande. Trots att de är väldigt olika är det omöjligt att inte se egenskaper hos RD som flirtar med Ghost in the Shell. Den ideologiska frågeställningen som helt tydligt fascinerar skaparen lyser igenom även här, även om GitS dyker (pun intended) långt mycket djupare på det området - kan en artificiellt skapad humanoid besitta tillräckligt mänskliga egenskaper för att anses ha en själ/vara en individ?

 

Handlingen är bra, men framstod i mina ögon som något seg inledningsvis. Det var först efter att ha avverkat halva serien som den grep tag i mig på allvar. Karaktärerna är precis som väntat bra och allt annat än platta. Något jag gillar med även denna serie är faktumet att många av de centrala karaktärerna är vuxna. De unga tjejer som medverkar framstår som hälsosamma till skillnad från den sjukligt trådsmala normen, vilket är ett litet plus i sig.

 

Det är svårt för mig att granska Real Drive utan att ha titlar som Ghost in the Shell och Seirei no Moribito i bakhuvudet, och med det motståndet framstår i princip allt som i bästa fall mediokert. Att serien är bra råder det däremot inga som helst tvivel om och jag känner mig lite kluven angående betyget. Den var förhållandevis nära att kämpa sig upp till ett högre betyg och det kan hända att jag knuffar upp den ett pinnhål någon gång i framtiden.

 

5/10 (Good!)

[Volbla]

Whisper of the Heart/Mimi wo Sumaseba

 

Plot

En tjej, en katt, en affär, en till katt. Vad kan man säga? Det är ghibli.

 

Genres

Slice of Life, Romance, Drama, Adventure(?), Fantasy(??)

 

Thoughts

Har inte så mycket att säga om den här, förutom att jag tyckte om den. Gillade speciellt hur den lyckades vara så vardaglig men ändå ha med den där lilla mystiken som ghibli alltid har. Den är nog rätt motiverande också om att följa sin dröm and whatnot, om man nu har en dröm. Kanske lite väl puttenuttig i slutet, men väldigt trevlig film i allmänhet.

 

[Pthia]

Har sätt 2st serier relativt nyligen faktiskt och den första var:

Otogizoushi

Serien är uppdelad i 2 delar, första halvan är långt länge sedan i japan och handlar om att diverse följeslagare ska försöka rädda huvudstaden genom att samla in in en rad magiska stenar.

Andra halvan är i nutid där det händer en mängd mystiska saker och samma karaktärer som i första halvan är även här vänner, och de ska försöka rädda staden (världen?) igen.

Givetvis finns det ett sammanhang mellan det som hände då och det som händer nu.

 

Bra beskrivning va? :P

Hur som hälst serien i sig tyckte jag var skaplig. Jag gillade första halvan bättre är andra men vad båda hade gemensamt var att den var fruktansvärt fult ritad.

Om man bortser från att den var fult ritad på alla sätt och vis så tyckte jag den var helt ok faktiskt.

 

Här kommer en fråga om slutet som någon som också sätt den kanske kan svara på föresten.

SPOILER

I slutet av första delen så tappar Hikaru sin flöjt och krossar den ena stenen så att Mansairakus lilla plan misslyckas. Sen i slutet av andra delen så åker de ju tillbaka i tiden och reparerar den och stoppar på så sätt undergången i nutid.

Om stenen lagas i den tiden där första delen utspelar sig borde isf inte Mansairaku lyckas och staden dö ut helt?

Isf borde ju nutiden inte se ut riktigt som den gör om de byggt upp allt från noll känns det som eftersom det fanns platser i nutiden som härstammade från första tidsperioden?

 

Den andra serien var Last Exile:

Antar att de flesta redan sätt den men för de som inte gjort det så orkar jag inte skriva upp en beskrivning just nu. :P

Tyckte i vilket fall att serien var bra, mycket bättre än Otogizoushi faktiskt.

Återkommer imorgon och uppdaterar min post med en beskrivning av denna serien med.

[Bleach94]

Darker than black, bra slut hade velat att ovan skulle vara mer betydelsefull.

[Volbla]

Fu fu fu. Här går det undan.

 

Minami-ke

 

Plot

De tre Minamisystrarna bor tillsammans. Vi följer deras vardagliga liv och hur dom får nya vänner.

 

Genres

Slice of Life, Comedy

 

Thoughts

Så vad får Minami-ke att stå ut? Well, något jag tyckte var intressant var att det var ganska stor åldersskillnad mellan karaktärerna, och ungefär lika mycket fokus på deras olika liv som till viss del präglas av deras ålder. Tror inte jag sett någon slice of life med samma koncept.

 

Något jag inte helt gillade var hur extremt överdrivna många karaktärer var. Nog för att det också kan vara rätt roligt, men ibland var det verkligen på gränsen mellan "haha, that's funny" och "what the hell am i watching".

 

När uppföljarna kommer in i bilden har man ju hört det pratas en del om skillnaderna i animationen. Well, det är en grej som jag tycker är riktigt konstig. Det är inte vattendroppsmunnen - den är rätt charmig - utan dom där inzoomingarna när alla ser ut som 40-åriga män. Det är ju bara läskigt och out of place.

 

Humorn då. Som sagt en hel del överdrivet vilket jag gillar sådär, men det var ju också en massa skämt där deras kroppar är liksom i fokus. Som när dom 'råkar' dra ner nåns byxor. Som kille tänker jag inte klaga.

 

Overall rätt underhållande :)

 

[Pthia]

Mai Otome - Mai Otome Sifr - Mai Otome Swei

 

Såg först Mai Otome, sedan Mai Otome Sifr som är en OVA på 3 avsnitt om lite vad som hände innan serien sen sist såg jag Mai Otome Swei som är en OVA på 4 avsnitt som handlar om vad som händer efter serien slutat.

Jag blev inte riktigt klok på var eller när serien utspelade sig eller viken koppling den hade till Mai Hime faktiskt.

I Sifr säger de att kraften som Otomes har härstammar från Himes medans i serien så säger de att det är en teknologi som blivit kvar från de som kom och befolkade planeten.

Spelar dock mindre roll då serien står på egna ben och inte är en uppföljare till Mai Hime.

 

Serien i sig var faktiskt helt ok, väldigt lik Mai Hime i sig men ist för en grupp utvalda tjejer med superkrafter som räddar världen så är där en skola där tjejer tränas och ges en kristall som inehåller superkrafter och kallas Otome ist för Hime. Tekninskt sätt kan vilken tjej som hälst få det.

Många av karaktärerna från Mai Hime återses här i nya roller och de flesta har samma namn som i Hime. Lite tråkigt dock att de gav Mai och Mikoto så små roller i denna om man bortser från att katten var releterad till Mikoto på något sätt jag inte riktigt blev klok på.

De var dock med mer eller mindre i hela Swei.

 

Det finns med lite romans och intriger men mestadels så följer serien sitt tema. Tjejer med superkrafter besegrar stora monster och får beröm därefter.

Kan rekomendera den till alla som gillade Mai Hime.

Blev även lite förvånad över att man fick se Kagutsuchi islutet av Swei men en välkommen gäst är alltid välkommen...

 

Om jag måste välja en (vilket jag inte måste) så hade jag ändå sagt att Mai Hime drog det längsta strået i slutändan, men nu är det ju lyckligtvis inte så att vi måste välja ellerhur?

[Hikari no Hohenheim]

Idag fick jag för mig att faktiskt se klart på Gundam Säd.

Det bra

Bra story och täta intriger. Man får ta del av en otroligt genomtänkt värld där människans fåfänga har lett till krig och elände, och allting känns trovärdigt. De filosofiska frågorna är många, och man kan inte klassa någon av sidorna som direkt onda. Rymdstriderna är även dem nästintill episka och mycket meddragande.

Det dåliga (spoiler)

Undermåttlig animation, förhatliga karaktärer och antiklimax. För det första måste Gundam Säd ha ett av -- om inte DET -- svagaste kvinnliga karaktärsgalleri någonsin i en anime. Det är alltid dem som är först till tårar; det är nästan lita komiskt att Kira, som ska vara den känslosamma och "svaga", gråter mindre än den "starka" tjejen Cagalli. Och Flay ska vi inte ens snacka om; jag blev faktiskt glad när hon dog i slutet. För det andra kan jag inte hjälpa att känna att de totalt sjabblade bort Kiras och Athruns stora återföreningsscen; inga manliga tårar, inget "förlåt för allt jag gjort", ingenting. För det tredje är animationen under all kritik; under striderna återanvände de klipp in absurdum.

Jag hade definitivt hoppats på mer. Jag är allt lite småsugen på att se på Gundam Säd: Öde, men jag vet inte om jag är villig att betala 300 spänn för första DVD-paketet. Kanske om några månader.

[Skalleponken]

Har just streckat Xam'd: Lost Memories. Grym serie! Förstår inte hur jag kunde ha missat den förrän den var avslutad. Men det tål att upprepas: Grym serie!

[Dread]

Har just streckat Xam'd: Lost Memories. Grym serie! Förstår inte hur jag kunde ha missat den förrän den var avslutad. Men det tål att upprepas: Grym serie!

 

instämmer även om jag har tagit till vana (känns det som) att klaga på slutet, gillade inte slutet lika mycket som jag gillade övriga serien.

[Skalleponken]

Har just streckat Xam'd: Lost Memories. Grym serie! Förstår inte hur jag kunde ha missat den förrän den var avslutad. Men det tål att upprepas: Grym serie!

 

instämmer även om jag har tagit till vana (känns det som) att klaga på slutet, gillade inte slutet lika mycket som jag gillade övriga serien.

Kan jag hålla med om

[Volbla]

Klar med Minami-ke Okawari. Humorn hade väl sina stunder, men kändes inte som att den höll rikigt lika hög standard som i första säsongen. Vad gäller animering så är i alla fall 40-åringsinzzomningarna inte alls lika ofta, och när dom är så är dom inte lika påtagliga. Annars var det störande att en del bytt hårfärg, men all in all en värdig uppföljare :)

[Gravskopan]

Kurozuka och Bounen no Xamdou, ööhh orkar inte skriva så mycket. Fast Bounen var en härlig serie att titta på.

[Ashaz]

 

Appleseed Ex machina

 

Ja vad ska man säga? Filmen var helt ok. Bitvis riktigt bra. Det märks att de har lyssnat på kritiken efter den förra filmen, för denhär gången var det väldigt mycket triangeldrama och emotionella dilemman på schemat.

 

Handlingen var bitvis lite krystad och vissa personers resonemang är ibland en aning ologiskt. Trotts det är det enligt min mening en helt ok film. Det är ju trotts allt inte en riktig Shorow Masamune rulle, utan en Action rulle av John Woo det handlar om.

 

CGIn är riktigt välgjord hela vägen igenom. Den toppas dessutom av riktigt goa och välgjorda ljudeffekter som för en gångs skull verkligen utnytjar stereo ljudet.

Jag använder lurar så kan inte uttala mig om hur det blir i suround, men man hör kulorna vina iväg genom luften.

Allt detta gör att de överdramatiskt koreograferade striderna verkligen kommer till sin rätt.

 

Vad som dock störde mig riktigt ordentligt, var den engelska textningen, vilken inte följde dialogen alls.

Det verkar snarare som om de tagit manuset till den engelska dubningen, med dess hollywood klyshor, oneliners och prefix och taimat in det efter hur dialogen går i den engelskdubbade versionen, men sedan kört med det japanska ljudspåret.

Riktigt tråkigt att se en så amatörmässig textning.

Eller rättare sagt, en amatörmässig textning (aka fansub) hade nog varit betydligt bättre än dethär.

 

Slutbetyg: 7/10

[Meatrose]

Vad som dock störde mig riktigt ordentligt, var den engelska textningen, vilken inte följde dialogen alls.

Det verkar snarare som om de tagit manuset till den engelska dubningen, med dess hollywood klyshor, oneliners och prefix och taimat in det efter hur dialogen går i den engelskdubbade versionen, men sedan kört med det japanska ljudspåret.

Riktigt tråkigt att se en så amatörmässig textning.

Eller rättare sagt, en amatörmässig textning (aka fansub) hade nog varit betydligt bättre än dethär.

 

Surt! Att titta på något och upptäcka att det är dubtitles istället för subtitles är ungefär lika välkommet som ett knytnävsslag i mellangärdet.

[Voltaire]

Ja vad ska man säga? Filmen var helt ok. Bitvis riktigt bra. Det märks att de har lyssnat på kritiken efter den förra filmen, för denhär gången var det väldigt mycket triangeldrama och emotionella dilemman på schemat.

 

Men det finns en god bra sak som du glömde nämna Ashaz och det måste vara musiken i Ex Machina. Ren techno-under med flera artister som deltagit i denna film t.ex HASYMO (YMO), Cornelius och Haruomi Hosono.

[Hikari no Hohenheim]

Jag är uppskakad. Det har gått för länge sedan jag senast såg igenom en anime från början till slut, och den jag till sist bestämde mig för att se var Shuffle!. Jag är helt slut, och av helt fel anledningar.

Låt oss börja med det som var bra med serien

Haremserier är inte riktigt min stil, och jag trodde detta bara skulle innehålla fluff och sexuellt komiska situationer, men gud så fel jag hade. Så många plottvistar på rad hade jag definitivt inte väntat mig; först det där med Primula, sedan Nerines andra jag, sedan Sias andra jag; samtliga var dessutom riktigt genomtänkta och känslofyllda. När Kaede tappade fattningen kunde man verkligen förstå hur det gick till, och vilka känslor som de genomled.

 

Och så var introsången väldigt bra.

Och sen det dåliga...

Förrutom pantyshots i mängder, japansk skolhumor och det faktum att samtliga karaktärer inte verkade ha mer än två hjärnceller vardera, finns det fyra ord som kan sammanfatta felet med serien. Asa. Asa Asa Asa. Visst var hon irriterande i början, men i de senare bitarna gick det inte ett avsnitt utan att jag ville vrida om nacken på henne.

 

Låt se om jag har fattat det här rätt. Asa var dotter till det magiska experiment som gick och skogen och alla trodde var död, och därför var hennes kropp för svag för att kunna behärska den överflödande magin inom henne. Kör till. Och när hon skrek åt sin mamma att hon hatade henne för sina smärtor, och fick redan på sanningen, sa mamman att hon var så ledsen för att hon var demon och på så sätt har sårat sin dotter genom att fåra över sitt tillstånd. Ok, det köper jag.

 

Men när sagda dotter ligger döende, och att använda sina magiska demonkrafter är det enda som kan rädda henne, totalvägrar hon av den anledning att "jag vill inte såra min mor; jag vill vara en normal människa". WHUT?! Hur jag är försöker kan jag inte rationalisera detta; det är inte som om mamman inte känner till lösningen, och sen säger hon att bara Rin kan rädda henne. Är det bara jag som ser att mamman om någon skulle kunnat övertala henne, om hon hade sagt att den inte var någon fara att använda magi, om hon hade bett henne göra det för hennes skull. Men det gjorde hon inte, och Asa ville hellre göra en hjältemodig självuppoffring än att såra sin moder som säger sig värna för henne mer än livet själv. Jag måste fråga mig, bryr de sig verkligen om varandra?

[Volbla]

Den där sista grejen påminner mig om en grej ur digimon.

 

...

 

Men ja, läskigt otrolig idioti kan vara rätt jobbig :/

[flaskis]

Och sen det dåliga...

Förrutom pantyshots i mängder, japansk skolhumor och det faktum att samtliga karaktärer inte verkade ha mer än två hjärnceller vardera, finns det fyra ord som kan sammanfatta felet med serien. Asa. Asa Asa Asa. Visst var hon irriterande i början, men i de senare bitarna gick det inte ett avsnitt utan att jag ville vrida om nacken på henne.

 

Låt se om jag har fattat det här rätt. Asa var dotter till det magiska experiment som gick och skogen och alla trodde var död, och därför var hennes kropp för svag för att kunna behärska den överflödande magin inom henne. Kör till. Och när hon skrek åt sin mamma att hon hatade henne för sina smärtor, och fick redan på sanningen, sa mamman att hon var så ledsen för att hon var demon och på så sätt har sårat sin dotter genom att fåra över sitt tillstånd. Ok, det köper jag.

 

Men när sagda dotter ligger döende, och att använda sina magiska demonkrafter är det enda som kan rädda henne, totalvägrar hon av den anledning att "jag vill inte såra min mor; jag vill vara en normal människa". WHUT?! Hur jag är försöker kan jag inte rationalisera detta; det är inte som om mamman inte känner till lösningen, och sen säger hon att bara Rin kan rädda henne. Är det bara jag som ser att mamman om någon skulle kunnat övertala henne, om hon hade sagt att den inte var någon fara att använda magi, om hon hade bett henne göra det för hennes skull. Men det gjorde hon inte, och Asa ville hellre göra en hjältemodig självuppoffring än att såra sin moder som säger sig värna för henne mer än livet själv. Jag måste fråga mig, bryr de sig verkligen om varandra?

Tack!!

Jag är inte ensam om att vilja vrida om nacken på henne! Genom de sista avsnitten satt jag också och tänkte på hur otroligt irrationellt allt blev. Sen att skaparna, efter alla dessa klimaktiska slut på varje karaktärs "story", inte valde Kaede vars upplägg var helt perfekt för att göra ett vackert och snyggt avslut, förbryllar mig.

 

Denna serie lider av samma misstag som Akane-iro ni Somaru Saka gjorde nyligen, nämligen att huvudrollens val mot slutet går tvärt emot allt som denna persons karaktärsutveckling och relation som skapats genom seriens gång. Kollar serieförfattarna ens på andra serier än deras egna? För ibland känns det som om dessa misstag upprepar sig på tok för många gånger.

[Volbla]

Så jag tog mig tid att se Shigofumi ovan. T'was ok. Var väl lite bättre slut än seriens egna, men det som berörde mig mest var nog rånaren i början. Det var mera original Shigofumi feeling. Tyckte ju också serien var bättre i början.

 

And also, nåt jag glömde. Det var mer nudity i MK Okawari :)