Hoppa till innehåll
Anime.se

Se det här!


Sceleris
 Share

Rekommenderade inlägg

Nu har jag sett halva Higurashi, det tog mig mindre än ett år åtminstone.

 

Öppningslåten var nog det enda jag gillade. Förstår mig inte riktigt på de här figurerna med sådan fullkomlig flipflop-karaktär, det tar liksom död på spänningen när man inte kan uppbringa några bryderier överhuvudtaget. Kanske försöker se färdigt hela serien förr eller senare, men det här får räcka för nu.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 months later...
Skrivet (redigerade)

Hikari no Hohenheim → Sceleris: Weiss Kreuz

My → Hikari no Hohenheim: Yukikaze

Negi → My: Odin

idrougge → Negi: Toward the Terra

wilfried → idrougge: Lovely Complex

McDunk → wilfried: Mamoru-kun ni Megami no Shukufuku wo

Klona → McDunk: Ghost in the Shell Stand Alone Complex

Misho → Klona: RahXephon

Voffe → Misho: Mars Daybreak

Boda → Voffe: Dragon Half

Amarda → Boda: Gintama

Voffe → Amarda: Phantom

Hikari no Hohenheim → Voffe: Sensei no Ojikan

Amarda → Hikari no Hohenheim: Berserk

Runsi → Amarda: Biohunter

Negi → Runsi: Wicked City

Najica → Negi: Bartender

Saya → Najica: Magical Pokaan

Volbla → Saya: Eve no Jikan

flaskis → Volbla: Clannad

Båtsman → flaskis: Battle Programmer Shirase

Najica → Båtsman: Battle Athletes OVA

Negi → Najica: Sexy Commando

doppler → Negi: Planetes

Sceleris → doppler: Higurashi

Semonthy → Sceleris: Paradise Kiss

Genma → Semonthy: They Were Eleven

Kenzoku → Genma: Gurren Lagann

IJK → Kenzoku: Code Geass

Misho → IJK: Wolf & Spice

Hardan → Misho: Initial D

Olji → Hardan: Darker than Black 2

Semonthy → Olji: Escaflowne

Saya → Semonthy: Ef: A Tale of Melodies

Voffe → Saya: Gintama

Sceleris → Voffe: Macross Plus

Volbla → Sceleris: Ghost Hunt

Sceleris → Volbla: Tatami Galaxy

Voffe → Sceleris: Kemonozume

Najica → Voffe: Salaryman Kintaro

Dread → Najica: Fafner

doppler → Dread: Bubblegum Crisis Tokyo 2040

Najica → Voffe: Dennou Coil

 

Det här är tråden så här långt, på formen "beordrare → ordermottagare: order". Alla vi i röd text har alltså inte redogjort våra upplevelser här i tråden. Om ni vet med er att ni har redogjort, men någon annanstans, påminn mig. :P

 

Och förresten, kom ihåg att man behöver bara se maximalt sex avsnitt eller tre timmar av det verk man fått i hemläxa! Man får se mer om man vill, förstås, men man måste inte.

Redigerad av Sceleris
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Salaryman Kintaro. En berättelse om en tidigare ledare av ett motorcykelsgäng på 10,000 man som, efter hans fru avlidit i barnafödsel, blir kontorsnisse och lär sig hantera konventionellt arbete utan sina nävar. Kintaro är den födda ledar-typen som får folk att följa hans rygg vart han än går med sin karisma. I sina äventyr i den byråkratiska världen skapar han vänner och fiender på lägre och högre plan, enspårig och alltid sann gentemot sina känslor oberoende av motsånd tar han sig framåt i sin karriär.

 

Det är en ganska underhållande att se Kintaro vinna över folk med sina små tal här och där (de blir tyvärr lite tradiga i längden och förmedlar inte den styrka som siktas på) och överskugga sina rivaler. Det är inga djupgående relationer utan är mycket överdrivna och lämnar en med en känsla av ytlighet, det slutar dock ofta i vuxna män som gråter -- som sagt; underhållande. Mycket fokus på drama (mer än förväntat) och lite komik slängs in här och där. Då jag drog som mest på smilbanden var när Kintaro gjorde sin grej och folk hejade på honom. Det var ett bra tempo och jag blev inte uttråkad, därav lyckades jag få in 20 avsnitt på två dagar, dvs 10 avsnitt per dag. Musiken har jag inget att säga om eftersom jag inte ens kommer ihåg den och animationen är inget att skryta om.

 

Jag har egentligen inget ont att säga, jag tyckte om den. Smått besviken på det abrupta slutet som lämnar tittaren med känsla av hunger för mer; men inte stark nog för att göra något åt. Något att rekommendera till folk som redan sett en del (typ, mig).

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag underkänner både Voffes och Najicas order!

 

Najica: Den senaste som sa vad någon skulle se var doppler, så det är alltså han som ska få en order om att se (sex avsnitt / tre timmar) av något.

Voffe: Om Najicas order till dig hade varit korrekt så hade du inte fått ge henne, eller någon annan, order om att se något, förrän du skrivit ett inlägg om vad du du blivit beordrad att se.

 

Så: Vocchi och Nacchan behöver inte se Dennô Coil respektive Erin. Åtminstone inte för denna tråds skull. :P

 

Så, vem som helst som inte har sitt namn i rött i trådens förstainlägg, ge doppler order om att se något!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 3 weeks later...

Då är det doppler som får ordern att se på Dennou coil, eftersom han tydligen inte sett den! :O

 

Åtta avsnitt Dennou Coil sedda.

 

Jag gillar den så här långt och kommer definitivt att se hela serien. Tycker mycket om den visuella stilen, figurerna ser naturligt barnsliga ut och alla små cybervarelser för tankarna till Ghiblizaki. De lyckas hålla en bra balans mellan dramatik och lättsamhet, det är spännande utan att man fruktar för några mellanstadiebarns liv. Tack för ordern, Najica.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Skrivet (redigerade)

Och jag har sett sex avsnitt Kemonozume, på order av Voffe. Serien handlar om en ras av människoätande monster i människoskepnad och de hemliga krigare som jagar dem. Huvudsaklig upphovsman är Masaaki Yuasa, som också ligger bakom Mind Game, Kaiba och Tatami Galaxy, alla serier och filmer med betoning på säregen stil av animation (som till synes icke-begränsad animation, bisarr design och knasig färgläggning) och berättande. En frisk fläkt för många, absolut, och även så för mig. Jag har dock problem med det. När det är så annorlunda känns det nästan som att allt är medvetet valt för att vara annorlunda, och att allt därför har något slags innebörd. "Apan är tecknad på detta sätt, för att..." och så försöker jag komma på vad det är en metafor för. Men apan är bara en apa, och även om monstrena är en metafor för rå sexualitet eller sexuellt våld eller något liknande så betyder det inte att alla karaktärer är vandrande symboler och serien en allegori. Kemonozume är helt enkelt -- som Mind Game, Kaiba och Tatami Galaxy -- en annorlunda kärlekshistoria med en hel dos humor och action.

 

Det tog mig några avsnitt att komma förbi, och även om konventionsbrytandet hindrar mitt fulla uppskattande så gillar jag den än så länge.

 

 

 

Så, nu är det fortfarande Najica Voffesom ska få en order om något att se. Se första inlägget i tråden för en uppdaterad lista på vilka som inte får medverka förrän de skrivit en liten rapport om sina fynd.

Redigerad av Sceleris
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Härmed tilldelas Scab en kungörelse om att högaktligen se och uppskatta (minst sex avsnitt av) Princess Tutu, en sagoberättelse från 2002, regisserad av Jun'ichi Satô, med magiskflickstruktur och inslag av metanarrativ som brukar uppskattas av alla med god smak. Så, försvinn nu, och kom inte tillbaka förrän du bekantat dig med Magister Katt!

 

Och med detta så står nu jag själv som måltavla. Min animélista finns förstås här, och om det är någon som missat det så kan man ju också jämföra MAL-listor genom att klicka på "Shared Anime" längst uppe. På den sidan kan man exempelvis först bilda sig en uppfattning om ordermottagarens smak (att sortera efter betyg kan hjälpa), och sedan gå på "unique to [ditt namn]" för att snabbt se vad mottagaren inte har sett.

 

Så, vad ska Sceleris se?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jistanes, jag hann visst se Aoi Hana (2009) innan någon gav doppler en order. Serien handlar om Fumi som ska börja gymnasiet och återvänder tillsammans med sin familj till staden de bodde i för 10 år sedan. Snart återupptar hon bekantskapen med sin barndomsvän, den pigga tjejen Akira. Är det vårkänslor i luften, tro?

 

Z8uoB.jpg

 

(Fick jag er uppmärksamhet nu?)

 

Serien bygger på en manga av Takako Shimura, som också gjort Hôrô Musuko, och J.C. Staff gör ett hyfsat jobb med att förvalta hennes mysiga design (om än inte lika bra som Hôrô Musuko). De har uppenbarligen inte haft pengar till riktigt flytande animation, men de hade en del scener med lite mer rörelse i kroppsuttryck och hår och liknande, som gör mer än ingenting för en sån här berättelse där karaktärerna är allt.

 

J.C. Staff har även förvaltat Shimuras berättelse ganska väl. Jag har ju inte läst originalet, men jag har läst andra serier av henne och förstår att det gått rätt till här: figurerna är gemytliga och berättelsen går egentligen nästan ingenvart -- och däri ligger väl seriens svaghet. Av öppningsvinjetten får man intrycket att Fumi och Akiras relation tar en mycket mer central roll, vilket är helt fel. Fumi, som är passiv, gråtmild och nästan ständigt halvhjärtad, undergår inga större förändringar under seriens lopp. Vad gäller Akira, som var mycket mer en normal tjej än jag hade väntat mig av dopplers beskrivning (trodde att hon skulle vara så super-genki att hon knappt skulle vara en karaktär!), vet jag inte ens om hon gillar tjejer på "det" sättet... Hon påminde mig om "Sasa-san" i Hôrô Musuko.

 

Den som verkligen stal showen för min del var den ett par år äldre Sugimoto, alla tjejers idol och en riktig "player", i det att hon är riktigt skicklig på att få flickor på fall. Om det är någon som får lite utveckling är det Sugimoto, och serien hade med fördel kunnat skrivas om för att handla mer om henne. Som det var blev det mest lite slice-of-life-känsla av det: ingen tydlig poäng i början eller slutet, åtminstone inte förrän allra, allra sist i serien.

 

Men, jag tyckte om den, det går nästan inte att göra annat. Den var söt (lågstadieflickorna som hälsar på sina "onêsama" får mig att känna som att jag just sett en gullig kattvideo på Youtube!), och gick att se helt friktionsfritt. 7/10. Jag kommer att läsa fortsättningen: animéversionen täcker bara tre volymer av hittills sex utgivna.

 

 

 

Då ska jag väl ta en funderare på vad doppler ska tvingas på... om ingen annan hinner före!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Skrivet (redigerade)

Då tycker jag att doppler ska föreställa sig detta...

 

Året är 1984. Nausicaä från Vindarnas dal har just kommit ut på bio, och leksakstillverkaren Bandai vill slå sig in i den lukrativa animébranschen: inte längre bara göra merchandise, utan själva planera, producera och distribuera filmer för bio- och hemvideomarknaden. Lägligt nog knackar en grupp gröngölingar på dörren: de är helt fräscha i branschen, har bara gjort ett par independentrullar själva, samt lite slavarbete på andras animé. "Visst", säger Bandai, "här har ni 800 miljoner yen. Kör hårt."

 

(Egentligen var kravet för dem att först producera en pilotfilm för att se vad de går för. Pilotfilmen finns att beskåda och är också imponerande.)

 

Mästerligt manus och regi av en vid premiären 24-årig Hiroyuki Yamaga, otroligt designarbete och animation av Studio Gainax, och musik av oscarvinnaren Ryûichi Sakamoto. Jag talar givetvis om Gainax första film, ett monument för den mänskliga framåtanda som tänder ett ljus i mörkret, Kungliga rymdflottan: Honneamises vingar!

 

Du kan tacka mig senare. :cool:

 

Uppdatering: doppler meddelar att han redan har sett Honneamise (ouppdaterad MAL? Jag tror jag svimmar!), så det är fortfarande doppler som ska ha en order.

Redigerad av Sceleris
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Honneamise var en flopp (för att han redan sett den), men kanske doppler ska ge sig an Eden i öst, mer känd som Eden of the East, vilket är just det namn man ska söka på om man vill hitta den billiga europeiska Blu-ray-utgåvan på Amazon. (Att skriva detta inlägg manade mig just att köpa dem själv! Serien och båda filmerna på BD för 444 kr.)

 

Varför just denna? Den är bara 11 avsnitt, som Aoi Hana som han beordrade mig att se, vilket kan göra serien till ett mindre hinder än, säg, Gintama eller Mästerdetektiven Conan (som jag övervägde). Kanske han till och med ser klart serien i ett svep? Efter sex avsnitt är det ju bara nedförsbacke, och trots att serien har två uppföljarfilmer så behövs de inte för att få en ganska tillfredsställande upplevelse -- jag har själv inte sett dem.

 

Jag minns Eden i öst som en väldigt intressant närframtidsserie från Kenji Kamiyama, mannen bakom Ghost in the Shell: Stand Alone Complex: likt 2nd Gig tar den upp väldigt japanska ämnen om just det landets internationella roll och självbild, men inte utan en god portion humor och spänning.

 

När serien bara kostar 10 brittiska pund på Amazon kan jag gott och väl säga att den är värd att köpa i säcken.

 

Så, nu ska någon beordra mig att se något. Ni vet var ni hittar min animélista!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Så det har alltså kommit till detta. För mer en vecka sen så gav Sceleris mig en vink om en animé jag skulle kunna få honom att titta på men jag tyckte att det var lite billigt så jag väntade på att någon annan skulle ge honom en serie men eftersom ingen verkar göra det så får det bli som det blir. Sceleris ska då se på Shiki för jag tycker att han ska ha lite mer spänning och mysterium i sitt liv.

 

Nu är det alltså jag som står på tur att få en animé kastad på mig, ni ser vad jag sett på min animélista.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...