Ore no Imouto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai

[Sceleris]

Haha!

 

Nämen allvarligt talat, varför ska Kirino framställas som ett offer i syskonrelationen? Tanken är alltså att Vahannuheter har misslyckats som storebror. Den tolkningen finner jag inget stöd för, varken i hans personlighet eller vad man kan förstå om deras bakgrund. De verkar helt enkelt ha vuxit upp som vanliga syskon. Förutom att den uttryckliga motivationen bakom det påstådda temat inte är där, så avslöjar inte heller presentationen något. Jag tycker inte att de verkar lägga fram Kirino som ett offer, och så är ju Vahannuheter ganska sympatisk (förutom att han är en sådan jäkla toffel, för att inte nämna helt färglös). Det är bara lulz och lite missriktat drama om att Kirino inte får vara nörd för familj och samhälle. Inga tendenser till att antyda att problemet är att killen "måste lära sig älska sin syster (platonskt)" eller nåt sånt.

[Klibbnisse]

"Det är inte jag som spammar, det är ni som skriver för dåligt mellan mina inlägg >.<"

 

Lillasyster 10: Hihihi, det här var ju riktigt kul :D

Cosplay, och ännu en liten sidokaraktär som äntligen får lite tid på skärmen! Visst är hela idén löjlig, men i sin enkelhet är det ju också förbannat roligt. Det är också lite lustigt hur nu två av lillasysterns kompisar verkar få sig lite ändrade bilder om hennes hobby. Dels verkar den blåhårige inte ha några större problem att vistas bland nördar och hålla i trosviftande figurer, och snacket mellan Storebror och lillasysterns lolikompis var ju också lite väntat.

 

Allt som i början av serien var pest och kolera verkar ju inte vara så förbannat farligt nu trots allt, åtminstone inte värre än att man kan ta i det med tång i alla fall... Näst upp, Ika musume! Alternativt Panty & Stocking :/

[Hikari no Hohenheim]

Efter allt jag hört om gullesyrran fick jag intrycket att detta måste vara ett bottennapp av sällan skådat slag och kanske har chansen att sno titeln Världens Sämsta Anime från .hack//Skymningsarmbandet. Bara det är anledning nog att kolla in serien närmare, men efter 10 avsnitt kan jag säga att så inte är fallet. Än. Bara nästan.

 

Fram till avsnitt 10...

Kvaliteten finns där, någon har tydligen velat göra något bra av konceptet (liksom nya introbilder och ett helt nytt utro för varje avsnitt!), men det är svårt att digga en serie där det stora majoriteten av karaktärer är sviniga slembollar. Den största största gärningsmannen är såklart systern själv, förmodligen den vidrigaste icke-skurk-animefigur som någonsin existerat, och får flickor som Kaname Chidori och Pacifica att framstå som älskvärda individer. Sedan har vi hennes bästis, paranoid och trångsynt och totalt urusel och värdelös som vän. Bättre kompis och intressantare som karaktär är Svarta Katten (som förmodligen inte är hennes riktiga namn. Eller?); är hon så desperat att hon står ut med Kirino är hennes ensamhet inte något att skratta åt. Och så har vi såklart storebrollan, vars kärlek till syster vittnar om familjeångest och/eller total avsaknad på mental stabilitet.

 

En genomgående känsla jag får av den här serien är att den är genomsyrad med fel. Kirinos uppgörelse med sin kompis var en stark scen, men de lyckades sumpa den genom att ta den komiska vägen ut utan att egentligen lösa någonting. Kirinos bok var enligt Svarta Katten tokdåligt skriven, och innan man visste ordet av hade hon fått en publicerad utan indicier om att hon blivit bättre. När hon spelade sitt porrspel och kom in på lillasystervägen var det, som Sceleris påpekade, ett utmärkt tillfälle för ett "vänta nu, det där är ju jag!"-tillfälle, men nääää. För att inte tala om att hennes sexualitet aldrig någonsin kommer på tal, inte ens när de diskuterade varför huvudpersonen i hennes bok skulle vara en kvinna; det skulle kunnat vara en ganska stor plottdevajs att ta upp, men producenterna är tydligen alldeles för rädda för ordet "lesbianism".

 

Och det sammanfattar hela serien ganska bra: den skulle kunna ha använt de starka scener de tagit fram för att utveckla karaktärerna, men istället tyckte de det var mer givande att låta brorsan få stryk gång på gång ("han pekade ut för mig att jag hade tappat mina rena trosor på golvet; han ska dö!"). Om serien bara är tretton avsnitt blir jag ledsen: Saori, som ensam står trevlig och snäll bland skitstövlarna har än så länge varit en ganska passiv karaktär, och lillasystern måste få växa som människa om serien överhuvudtaget ska ha någon poäng. Dessutom vill jag veta mer om syskonens relation, kanske får någon sorts klarhet hur det kom att bli såhär. Att fixa detta på bara de tre avsnitt som är kvar kan vara svårt, men frågan är om de skulle ha kompetens nog att tillrättalägga allting om de fick tretton avsnitt till på sig.

 

En serie om en mentalt trasig tjejnörd i ett trångsynt samhälle och hennes överridderliga broder låter inte så dumt på papper, men med dagens japanska animationsindustri som den är ligger såklart fokuset på tundärä snarare än pedagogiskt berättande. Ändå vill se hur serien artar sig, se om det ändå inte ligger och lurar en trevlig överraskning i slutet av denna mörka tunnel.

[Klibbnisse]

Efter allt jag hört om gullesyrran fick jag intrycket att detta måste vara ett bottennapp av sällan skådat slag och kanske har chansen att sno titeln Världens Sämsta Anime från .hack//Skymningsarmbandet.

Personligen tycker jag att lillasysterserien har fått oförtjänt dåliga omdömen. Den må kanske inte vara årets höjdpunkt, men den är absolut inte så dålig som många gärna påstår. :/

[Sceleris]

Efter allt jag hört om gullesyrran fick jag intrycket att detta måste vara ett bottennapp av sällan skådat slag och kanske har chansen att sno titeln Världens Sämsta Anime från .hack//Skymningsarmbandet. Bara det är anledning nog att kolla in serien närmare, men efter 10 avsnitt kan jag säga att så inte är fallet. Än. Bara nästan.

Jag håller helt med i vad du skrev om serien. Den är inte helt urusel och ineffektiv, men det är en sådan outnyttjad potential att man nästan blir arg. Den kanske får oförtjänt dåliga omdömen, som Klibbnisse säger -- men den är så rolig att hata! :D

 

Om serien bara är tretton avsnitt blir jag ledsen: [...]. Att fixa detta på bara de tre avsnitt som är kvar kan vara svårt, men frågan är om de skulle ha kompetens nog att tillrättalägga allting om de fick tretton avsnitt till på sig.

Den är bara på tolv avsnitt -- men slutet blir något knasigt. MAL låter berätta att serien ska sändas fram till avsnitt 12 ("Good End"), och sen ska det göras ett nytt avsnitt 12 som följs upp av avsnitt 13-15 ("True End") på webben och DVD/BD.

 

Som jag sade i chatten: "Good End", han blir ihop med sin tjejkompis (alt. ingen alls, det sedvanliga "status quo"-slutet); "True End", han blir ihop med sin syster.

 

(<_<;)

[idrougge]

Efter allt jag hört om gullesyrran fick jag intrycket att detta måste vara ett bottennapp av sällan skådat slag och kanske har chansen att sno titeln Världens Sämsta Anime från .hack//Skymningsarmbandet. Bara det är anledning nog att kolla in serien närmare, men efter 10 avsnitt kan jag säga att så inte är fallet. Än. Bara nästan.

 

Du behöver glo på MM, människa. Få se hur många minuter du kan uthärda!

[Sceleris]

Min lillasyster kan näppeligen vara så här söt avsnitt elva. Jag fattar inte varför killen inte vågar sätta sin syster på plats när han trots allt vågar stå upp mot familjens patriark. Och jääävlar i mig, har hon förtjänat att bli satt på plats så är det i det här avsnittet. Kirino är verkligen vämjelig... Jag gillar inte heller den där nästan slapstick-aktiga musiken i de "roliga"(?!) scenerna där Kirino blir arg på sin bror för ingen anledning.

 

Fast sen blev det bättre. Det gottgör inte allt, men det är en början på ett möjligt slut som gör att man känner att man inte har hatat Kirino i elva avsnitt helt utan anledning.

 

Nåja. Hur det än blir så kan jag nog inte ångra att jag sett serien, om så bara för avsnitt 10. (Meru meru meru meru meru meru me, meru meru meru meru meru meru ME!)

[Volbla]

Jag fattar inte varför killen inte vågar sätta sin syster på plats när han trots allt vågar stå upp mot familjens patriark.

It's lurrrrv.

[Hikari no Hohenheim]

Skrällesyrran avsnitt 11

Konstigt. Det var en sån här scen jag ville ha i den här serien, att brorsan verkligen berättar för systern att han mått dåligt på grund av henne, och att hon säger tack och förlåt och mognar lite grann. Ändå kommer det inte som tillfredsställande. För det första kändes det som att hon blev halvt intalad av hennes kompisar att hålla festen, och för det andra skulle det behövas lite förskuggning, något som ger indicier till att hon faktiskt mår dåligt själv av det. Fast det kanske det som är grejen, hon mådde egentligen inte dåligt, hon tyckte det var en bra idé att visa lite uppskattning. I vilket fall kan jag inte skaka känslan att det är nu vi ska förlåta henne, fast hon inte kommer bättre sig ett dugg.

 

Fast vem försöker jag lura egentligen; tror jag på fullt allvar att serien kommer bjuda på karaktärsutveckling i behövlig grad för att få kunna acceptera henne som människa? Nä, egentligen inte, men historiekännaren i mig håller alltid ett vakande falköga på oväntade vändningar.

 

Jag förstår vad de menade i animéradion när de sa att moéanime var som billigt Lidel-godis; när jag ser det färgglada introt med typisk animedoftande melodi blir jag faktiskt lite glad inuti, och glömmer för en stund att det är Kirino jag tittar på. Jag skulle faktiskt likna äckelsyrran med chilinötter från Eldorado; det sunkigaste man kan hitta i chilinötsväg, men likt förbannat är det chilinötter.

[Hikari no Hohenheim]

Du behöver glo på MM, människa. Få se hur många minuter du kan uthärda!

Sju minuter och fjorton sekunder. Imponerande, jag brukar hålla åtminstone ett avsnitt på serier jag påbörjar. Det enda jag fick ut av dessa minuter var det satt perspektiv på serier som gullesyrran, vars vidrighet är skapad med kärlek och kvalitet, och inte renodlad och ofiltrerad sådant som denna verkar bestå av. Vanligtvis brukar jag stå vid att det finns något gott med de flesta serier, men då bara introt i MM räckte för att suga ur all lust och livsglädje ur mig avstår jag gärna den här gången.

[zimeon]

True End och special avsnitt 13 till 15 av lillsyrran känns för mig lika aktuellt som "Vill du veta vem som EGENTLIGEN hände bakom scenerna i Kungarna av Tylösand säsong 3?". Typ, snälla, ge mig en tallrik fil som jag kan doppa ansiktet i för högre nöjesfaktor.

 

Jag kollar klart på lillsyrran bara för att jag hatar den. Den här får ju Puckon, Prov och Åkallade odjur att verka som ett topp, och Jag Har Knappt Några Vänner är ju litterär högkultur i jämförelse. Vilken total panikskit.

[Volbla]

Den här får ju Puckon, Prov och Åkallade odjur att verka som ett topp

Den var ju rolig :(

[zimeon]

Animén var säkert asrolig, men som bok var den fullkomligt bedrövlig. Det var bara ett enda långt animémanus och man nödgades skapa animén i huvudet för att få ut något av den. Det kändes som en enda lång "jag har världens roligaste idé till en grej här, men jag kan inte rita så här är mina idéer". Halvfärdigt jagvetintevad.

 

Men som sagt, animén kanske kompletterade.

[idrougge]

I min bok är Lillsyrran en av årets höjdare. Den har lite av allt, är visserligen ofokuserad och byggd kring en huvudperson som bara går att hata, men den är tillredd med en stor portion kärlek. Dessutom tvingas jag erkänna att den är vältecknad (avsnitt 11 kändes dock lite slappt i teckningsstilen). Varje avsnitt börjar med att vara rätt så outhärdligt, men i slutet lyckas de alltid få någon figur eller situation att framstå som så älskvärd att man glömmer allt förtret. Tian hade Merumerumerumerumerumeru-me och just nu är jag bara så moë på Kuroneko.

[Sceleris]

Inte en chans att lillsyrran är så här söt! avsnitt 12 av 12. "Good End"? "GOOD END"?! щ(ﾟДﾟщ) Om det här är vad de kallar "Good End" så vågar jag inte ens föreställa mig hur dåligt deras "Bad End" skulle vara!

 

Sista avsnittet var anmärkningsvärt på två sätt: dels innehöll det osmaklig bögskräck (har de inte kommit ifrån inte-våga-skaka-hand-med-en-bög-stadiet ännu?), dels fann jag mig sympatisera med syrran istället för brorsan, som jag för en gångs skull tyckte orättfärdigat betedde sig som ett svin. Och så var det ett jävla halvslut, till råga på allt. Usch.

 

Ljuset i mörkret var Svarta katten. Måste se om delarna där hon är med igen, bara för att.

 

För att sammanfatta serien: bra var den audiovisuella produktionen, grundarbetet (typ idén), Svarta katten, glasögonflickan och Saori (nördtjejen). Dåligt var all outnyttjad potential för drama och komedi, en allt som oftast förhatlig subba till lillasyster, ännu en toffel till storebror, och Saori (för att hon inte fick vara den sorts karaktär som hon borde ha varit). 5/10. Jag kommer att se det andra slutet också -- jag är minsann inte rädd för lite skräptecknat!

[Klibbnisse]

Liksom många andra har även jag nu kollat klart på Lillasyster-serien, har dock lite högre förväntningar på det "dåliga slutet" samtidigt som jag är lite orolig över hur det kan bli. Chansen finns att det blir eoner bättre än det nuvarande, men det kan också bli så mycket sämre om det sköts på ett dåligt sätt. Jag gillar dock den övertydlighet som visar vart handlingen "grenar" sig, med alternativen och så.

 

Något annat som var intressant med sista lillasysteravsnittet var att slutet i erogen som de två lirade sista natten inte var helt orelaterat för den seriens avslut, men det kan ju knappast ha undgått någon, gillade dock "ahaaaa"-upplevelsen ^^;

 

Angående Sceleris nämnda bögnoja kan jag hålla med lite, även om jag inte har någon större koll på var bögacceptansnivån ligger i Japan. Jag kan dock mycket väl tänka mig att Storebror blir förvånad när hans bästa vän plötsligt dyker upp och skall köpa ett tillsynes jättegay spel, men han överreagerar lite, det tycker jag nog.

 

En annan del jag var smått besviken över är Storebrors hanterande av alltsammans, jag menar... trots att han varit fullt medveten om sin Lillasysters karaktärsutveckling under de nio månader av livscoachning de haft så verkar han ändå vara fullkomligt förvånad när hon plötsligt är snäll och beter sig som en normal människa en morgon, trots att samma syster varit ett känslomässigt vrak avsnittet innan. Han borde ha kunnat hantera situationen lite mer förståeligt...

 

Slutet som sådant var jag lite tvetydlig med, det är ett typiskt "öppet" slut där han egentligen inte får ihop det med någon av damerna, vilket ofta brukar vara fallet. Utan istället vinner alla karaktärerna på de erfarenheter de tagit med sig på resan, den lilla tvåtofsade skolflickan verkar ha fått smak för sin framtida idolkarriär, Lillasysterns bästa vän verkar ha blivit lite mer mottaglig för andra typer av folk, Storebror och Grannflickan verkar åtminstone lyckats rädda sin relation (lyckligtvis, hoppas på att det dåliga slutet går in mer på detta!), och inte minst har Lillasysterns och Storebrors föräldrar, mestadels pappan, öppnat upp sig lite till familjen, mystiskt. Inte minst för att denne knappt haft någon tid på skärmen.

 

Pluspoäng för serien delas ut till Grannflickan, Mamman och Svartkatten som förgyllde serien från den stund de kom in i bild, tills då de lämnade.

 

Dessutom en eloge till skaparna som, mig veterligen, aldrig designade någon av nördkaraktärerna (de som köade i slutet) till att se tjocka, feta, slemmiga och motbjudande ut, varken killarna eller tjejerna. Istället såg de ut precis som "normalsnyggt" folk. Med undantag för röstskådespeleriet för de första i kön.

 

Allt som allt var det en helt godkänd underhållning. Visst hade den kunnat bli så mycket bättre, men något slöseri med tid tycker jag nog inte att den är, man har ju sett grovt sämre serier :D

[Hikari no Hohenheim]

Inte en chans att lillsyrran är så här söt! avsnitt 12 av 12. "Good End"? "GOOD END"?! щ(ﾟДﾟщ) Om det här är vad de kallar "Good End" så vågar jag inte ens föreställa mig hur dåligt deras "Bad End" skulle vara!

Då jag tänkte skriva något liknande nöjer jag mig med att säga ord! Just när man börjar tro att lillasystern verkligen hade börjat sträva efter förbättring pucklar hon på brorsan värre än någonsin och ger ordet "skitstövel" en ny betydelse. Visst, brorsan var inte heller jättesnäll, men jag skulle nog också blivit sårad om jag fick veta dagen innan att en nära familjemedlem skulle resa bort, och fick höra att det inte rör mig så jag ska vara tyst.

 

I slutändan var kräksyrran i mina ögon ett skämt. Bokstavligt talat, där allvar behövdes lades det in humor, och istället för rolig humor för vi gräl och misshandel som ska räknas som humor. Jag struntar i vad folk säger: folk som misshandlar sina nära och kära, verbalt eller fysiskt, är ingenting att skratta åt, oavsett om man byter ut "folk" mot "söta tjejer". Samtidigt inser jag att att klandra gullesyrran för sitt tsundere är som att klandra God of War för sin brutalitet; det ligger i seriens natur, och jag gav mig in i den självmant. Skillnaden är att God of War har mer än bara lemlästning och blod, det har en spännande handling och en poäng, något som lillasystern saknar. Likaså glimten i ögat.

 

Vad som kan bjudas i det "sanna slutet" vågar jag knappt tänka på, men förmodligen involverar det mer stryk. Eller en själslig färd in i djupet i Kirinos hjärta där hon likt Ebenezer Scrooge vaknar upp en förändrar människa. Jag tippar på stryk.

[Sceleris]

Jag har funderingar på vad som komma kan i det andra slutet, avsnitt 12-15.

 

I TV-sända avsnitt 12...

Spoiler

I TV-sända avsnitt 12 så ringer Svarta katten till Kirino och säger kryptiska saker som att hon kommer att kalla Kirinos bror Kyousuke för något annat (istället för "storebror") inom sin tid. I sluttexterna övar hon på söta poser framför en spegel, i kattöron och hembiträdemundering. I tidigare avsnitt har fler än jag reagerat på att hon och Kyousuke är på "ringa-till-varandra-för-att-fråga-om-de-ska-typ-ta-en-fika-eller-nåt"-termer med varandra.

 

Svarta katten har tänkt fetragga på Kyousuke! Förföra honom som moé-väckande nekomimi-meido. Det hon vill börja kalla honom är typ... "älskling" eller nåt.

 

Fortsättningsvis: i en "in character"-kommentatorgrej till Blu-ray-utgåvan så säger Kyousuke att hans syster har en snygg röv. "Du sa ju att jag skulle ge dig en komplimang." "Men det där var ju sjukt! Vi är ju syskon! Varför är du så annorlunda och påtryckande nu?" "Jag är Super-Kyousuke!" "Vilket avsnitt är du ifrån nu?" "Skulle det förklara mitt superläge menar du? Från avsnitt 20 på säsong 2 kanske. Volym 12 av mangan." "Så länge räcker vi aldrig! Vad hände som ändrade din personlighet så mycket?" "Det är roligare att upptäcka det genom att se TV-serien... *glad*"

 

Det kan vara en referens till de kommande avsnitten. Saker händer så att han blir tillräckligt pushig för att kunna säga vad han tycker: alltså att hans lillasyster har en snygg röv. Svarta katten kommer in och är brunstig, och Kirino blir till och med mer avundsjuk än på Manami! Det ena leder till det andra, och, ja...

 

...True End = Incest End! Just sayin'!

[Sceleris]

MAL rapporterar:

 

According to the official website, the "true route" episodes of Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai will be streamed on four websites late in this February. The title of the TRUE ROUTE Episode 12 is "Ore no Imouto no Jinseisodan ga Kore de Owaru Wake ga Nai" (My sister's life matters consultation can't be ended by this.)

[Sceleris]

MinPotät: True Route avsnitt 1 av 4 (eller som Hideaki Anno skulle ha sagt: avsnitt 12' av 15')

Spoiler

Fåsenu, avsnitt 11 var meido-festen. Merparten av avsnitt 12' var samma som det TV-sända avsnittet, fast Kyousuke är snällare när Kirino ska visa sin hemliga låda. Lite platonsk syskonkärlek ger henne tillräckligt med tröst för att våga åka till USA. I slutet avslöjas vad Kuroneko menade att hon skulle kalla Kyousuke för istället för "nii-san":

 

Sempai!

 

Men det anade jag redan från en Kuroneko x Kyousuke-doujinshi som flaskis lurade mig att läsa. Tack för den, flaskis. ;(

 

En liten förvirring infann sig dock. Jag trodde att Kirino gick i (motsvarande) åttan i högstadiet, Kuroneko och Saori likaså, och att Kyousuke gick i tvåan eller trean i gymnasiet. Men jag tror nu att Kuroneko (och Saori?) gick i en årskurs över Kirino, så de gick alltså ut högstadiet, medan Kyousuke bara gick i ettan i gymnasiet och därför trots allt hinner gå skola med Kuroneko.

 

Fast jag bara tror att Kirino var yngre än tjejkompisarna. Om hon var det så borde hon vara borta i USA i över ett år: avsnitt 1-12 täckte 9 månader, så hon gick gissningsvis fortfarande i åttan i avsnitt 12. Hon skulle ju komma tillbaka i tid till gymnasiet. Men om Kirino är jämnårig med Kuroneko så borde hon ju också komma tillbaka snart. Och det hade väl varit rimligt ur en narrativ synpunkt: för vad är väl OreImo utan en Imo?

[flaskis]

MinPotät: True Route avsnitt 1 av 4 (eller som Hideaki Anno skulle ha sagt: avsnitt 12' av 15')

Men det anade jag redan från en Kuroneko x Kyousuke-doujinshi som flaskis lurade mig att läsa. Tack för den, flaskis. ;(

 

Men erkänn, den var bra

[Shukakun]

Men erkänn, den var bra

 

Kuroneko är långt ifrån min favoritkaraktär i serien men det där låter lite lockande... :>

[Sceleris]

Men erkänn, den var bra

Den var väl okej. Hade dock varit bättre utan porr.

[Jico]

förstår inte ni orkade plåga er själva med denna serie , erkänner första avsnittet satt jag och skratta lite men efter det var det som en nerförsbacke.

[Volbla]

Den var väl okej. Hade dock varit bättre utan porr.

v-v-VA?!