Hoppa till innehåll

Rekommenderade inlägg

Åå. När Seitokai sändes har jag för mig att det var första anime-rollerna för alla fyra tjejer. Vad trevligt att de får nya roller.

 

Viktigt: Opet är gjort av en viss Hyadain. Åtminstone låten, men animationen också vad jag fattat det. Han verkar vara mer känd än vad jag insåg när jag först hörde talas om honom.

 

Nichijou öppningssekvens

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

HELVETE! Varför var jag tvungen att läsa ditt inlägg Volbla, du skulle spoilertaggat att Hyadain sjöng i OP-sekvensen... där försvann den överraskningen >.<

 

Skämt åsido, eftersom jag är gratis-CRare så får man väl ta del av avsnittet nästa vecka, men baserat på seriens OP så skriker det att den kommer vara fullkomligt njutbar... det börjar nog bli dags för mig att att sammanställa en lista säsongens nya serier som är värda att se...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Yuuko x Mio, sanna mina ord! Du hörde det här först!

 

Skämt åsido, fanns det inte killar med bland huvudrollerna? Det var en av mina större reaktioner från första avsnittet: åtminstone två karaktärer av manligt kön såg ut att kunna vara huvudpersonsmaterial; han med tuppkammen och han med geten. Det skulle vara en frisk fläkt i genren, och skulle göra det möjligt att inkorporera (hemska tanke) hetrosexuell romans.

 

För att jämföra med Lucky Star har jag inte lika höga förhoppningar så här i början, men jag känner potential för att det kan ändras för det bättre. Då den dock saknar det där verklighetstrogna djupet kommer jag nog inte gilla den lika skarpt när det är över.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag kan tänka mig att det inte kommer bli samma typ av trivia och referensmaraton som de körde i Lucky Star, utan snarare något mot ett mer skruvat Azumanga på syra... <.<

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Yuuko x Mio, sanna mina ord! Du hörde det här först!

 

Skämt åsido, fanns det inte killar med bland huvudrollerna? Det var en av mina större reaktioner från första avsnittet: åtminstone två karaktärer av manligt kön såg ut att kunna vara huvudpersonsmaterial; han med tuppkammen och han med geten. Det skulle vara en frisk fläkt i genren, och skulle göra det möjligt att inkorporera (hemska tanke) hetrosexuell romans.

 

För att jämföra med Lucky Star har jag inte lika höga förhoppningar så här i början, men jag känner potential för att det kan ändras för det bättre. Då den dock saknar det där verklighetstrogna djupet kommer jag nog inte gilla den lika skarpt när det är över.

 

Jo, det känns som om alla som har sett Lucky Star kommer sitta och hålla utkik efter sådana tendenser. =)

 

Men, angående huvudrollerna; dessa fem är de som vanligtvis listas som Nichijous huvudroller. Vissa andra karaktärer kommer ju vara med en del de med, såsom exempelvis Tachibana Misato (tjejen med jättevapnet i OP) och Sasahara Koujirou (killen som rider till skolan på en get) men även läraren, rektorn och den talande katten. Då jag inte visste hur pass mycket dessa karaktärer kommer vara med valde jag att bara ta med "de fem stora" i introduktionen. Det går ju alltid att lägga till fler i efterhand.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Någon gång under avsnitt 2 kom jag ihåg att just sjutton, jag gillar ju bisarrhet för bisarrhetens skull. Jag jag sedan bara lutade mig tillbaka och lät knäppheten flöda över mig uppskattade jag detta avsnitt mer än det första. Med det inte sagt att jag inte finner mycket av det jag ser substansfritt och stundtals meningslöst. Jag kommer exempelvis aldrig se humorn i tjejer som misshandlar killar för komisk effekt, oavsett om det handlar om att ge en snyting eller peppra med hagelgevär. Också introt har jag inte lärt mig gillar, men då har jag aldrig gillat serier där huvudpersonerna dansar och poserar framför kameran för att visa hur gulliga/häftiga de är.

 

Lite fundersam blir jag dock över Famicon/NESen och Gameboyen som fick lite tid på skärmen; är det vanligt att man (icke-gejmers) spelar sådana äldre konsoler i Japan? Liksom, en "spel som spel"-mentalitet jag inte känner till? Eller är bara knas för knas skull i just den här serien?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Eller är bara knas för knas skull i just den här serien?

Jag antar det. Get-kun spelar ju ett virtual boy i ett kort klipp. Om inte det är knas vet jag inte vad som är.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det kanske är igenkänningshumor för en lite äldre publik, alternativt att det är just de konsoler som seriens skapare känner till.

 

Att 8- och 16-bitarsgenerationen är mer ikonisk gör väl också sitt: när till exempel Shounen Jump-serien Gintama kör Dragon Quest-tema så är det NES-grafik och 8-bitarsljud. Det hjälper till att driva hem poängen (för att de primitiva spelsystemen är tydligare och en större kontrast) och se till att så många som möjligt uppfattar skämtet: de äldre minns spelen, men de unga känner också till dem. Meeen, just här i Nichijou är det ju bara "sight gags", så jag skulle säga igenkänningshumor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

till öppningslåten... ('-')

 

Ingen koppling till serien, tyvärr. (Animéserier kanske är för obskyra för att köra crosspromotion med musiksläpp, men små vinkar för fans hade de ju kunnat ge, som i Railgun-öppet.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

till öppningslåten... ('-')

 

Ingen koppling till serien, tyvärr. (Animéserier kanske är för obskyra för att köra crosspromotion med musiksläpp, men små vinkar för fans hade de ju kunnat ge, som i Railgun-öppet.)

Den måste helt slunkit förbi min youtube-startsida :/

 

Man kan ju undra om Hyadain kommer rida vågen fullt ut och "go pro" på fulltid, så att säga... <.<

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Aha! Jag tyckte väl att tjejen i musikvideon var bekant. Närmare bestämt tyckte jag att hon såg ut som Natsuko Aso, hon som sjöng öppningslåten till Baka to Test. Jag läste just att Hyadain (som jag inte hade hört talas om före Nichijou började) är spel- och popmusikkompositören Kenichi Maeyamada -- som gjorde just öppningslåten till Baka to Test. Så då får det väl anses som avgjort. (Fast själva rösten ska väl vara Hyadains.)

 

Tjoho. \o/

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag läste just att Hyadain (som jag inte hade hört talas om före Nichijou började) är spel- och popmusikkompositören Kenichi Maeyamada -- som gjorde just öppningslåten till Baka to Test.

Lustigt, jag har känt till Hyadain bra länge nu, men hade ingen som helst aning om att han var någon speciell <.<

 

Red. Google räddar!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Vad häftigt. Jag hade också trott att han bara var en väldigt bra amatör, men istället var han ett väldigt lekfullt proffs. Han förtjänar en kaka.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag kan inte bestämma mig för om namnet "Vardagsliv" är ett genidrag eller blålögn. Å ena sidan händer precis som vardagslivet här en hel del osammanhängande händelser som ingen annan än KyoAni någonsin skulle göra historia på, men även om man ignorerar diverse robotar och hagelgevär känns det ändå lite onaturligt i det att det är lite för osammanhängande. Kontinuiteten -- borträknat koncepten etablerade från start, som att Mio är kär i getpojken och att katten kan prata -- är lika med noll, vilket gör det möjligt för skaparna att göra precis vad de vill med karaktärerna utan konsekvenser. Är detta medvetet för att de ska kunna sälja alla tänkbara leksaker och figurer?

 

När Yuko och Mai satt och snackade

...och det låter som Mai förklarar sin kärlek för Yuko kunde jag nästan föreställa mig att det var början på ett övertäckande tema, att Yuko får panik när d e ses framöver och vet inte hur och om hon ska säga nej, men såklart var det ett skämt. Hela den scenen var lite talande faktiskt: homosexuell kärlek är något man skämtar om, inte något vidareutvecklar. Jag gruvar mig inför Lucky Star säsong två.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Det är ju i huvudsak en skämtserie, så jag tycker nog inte att man i sina teorier ska avvika för långt från skämtseriernas funktion -- komisk underhållning -- men jag tänker mig att en titel och serie som Vardagsliv ska underhålla tittarens fantasi att "någonstans, någonstans som inte är här, så har någon ett spännande liv (till skillnad från mig)". I animéform mer än i originalet, eftersom TV-serien sätter in såna där korta ofokuserade utfyllnadsklipp på samhällen.

 

Jag gillar vanligtvis non sequitur-humor, men det känns lite för konstlat i Vardagsliv. Trots det tror jag inte, och nu kanske jag är naiv, att den här "everything goes"-stilen är för merchandise-tillfälligheter, utan snarare att Arawi med redaktör har gått ut för att designa en värld som ska hjälpa dem på traven att komma på skämt vid behov.

 

"...åsså kastar vi in en kille med tuppkam i klassen också!"

"Varför har han tuppkam?"

"Äh, jag vet inte, men vi kan nog göra det till ett skämt sen."

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Avsnitt fyra, prov-sketchen: GENIALT!

 

Avsnitt fyra, katt-och-tuggummi-sketchen: GENIALT!

 

Avsnitt fyra, kamma-tuppkam-sketchen: GENIALT!

 

Jag tror jag börjar uppskatta den här serien mer och mer... <.<

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

En sak ska erkännas med Vardagsliv: den levererar vad den lovar (förutom titeln). Vid ett tillfälle var jag nära att lägga ner serien för gott, för enspåriga gulleflickor har jag sett förr, men de senaste tre avsnitten har varit mer knas och mindre gull, och faktiskt fått mig att skratta några gånger. Om man bara tar serien för vad det är, kvalitativt fluff, har man ett ganska bra tidsfördriv varje vecka.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

En sak ska erkännas med Vardagsliv: den levererar vad den lovar (förutom titeln).

Menar du att det här inte är karaktärernas vardag?

 

Serien är mer miss än träff för mig. Ibland lyckas den, men jag vill egentligen att den vore mycket bättre, för de flesta koncept som introduceras har potential. Stor potential.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag måste säga att jag tycker att serien bara blir bättre och bättre. De tre senaste avsnitten (6, 7 och 8) har varit riktigt bra enligt mig.

 

Kul i kanten; jag satt och jämförde mina intryck från början av Lucky Star med vad jag har tyckt om Nichijou såhär i början. Jag har uttalat mig tidigare om att jag har svårt att tro att Nichijou skulle kunna gå och bli "nya" Lucky Star men jag får nog börja överväga att backa lite och ta tillbaka påståendet.

 

Hmm... efter att ha sett första avsnittet kan jag inte säga annat än att jag är sjukt skeptisk till vad Kyoto Animation väljer att lägga tid på at the moment. Ska naturligtvis inte döma ut en serie efter ett avsnitt då flera av mina favoriter har krävt ett tjugotal avsnitt innan de visat sin rätta sida, men som sagt... galet skeptisk efter första episoden. :|

 

Såhär skeptisk var jag i och för sig absolut inte efter Nichijous första avsnitt.

 

Gillade att det var lite av ett referens-maraton till KyoAni's egna serier i episod 4. Måste faktiskt erkänna att jag inte tycker att serien är fullt så pissusel som jag tyckte efter första avsnittet längre. It's growing on me... =)

 

Gillade avsnittet ordentligt. Har gått från att ha varit besviken på KyoAni för att de "spiller tid på skit" till att sitta genom hela episoderna med ett leende på läpparna. <3 Konata

 

Ah, vaknade vid 03:45, ja jag vet att min dygnsrytm är konstig nu, och såg till min stora lycka att avsnitt tio av Lucky Star har dykt upp i etern.

 

Jag fattar inte hur jag kunde ogilla och nästan hata Lucky Star i början. Så jäkla bra det är. Avsnitt tio var ett av de bättre hittills. Non-stop gags ftw.

 

Det är ungefär samma utveckling som nu, med den stora skillnaden att jag inte ogillade Nichijou från början förstås.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag följer faktiskt ett liknande mönster som Meatrose, fast tvärt om: jag älskade Lucky Star (första rundan) i början men sedan sjönk den i min aktning, medan Vardagsliv kändes helt intetsägande i början men att jag nu har funnit glädjen i den. Visst tycker jag att bitarna med Professorn och Nano känns lite för fluffigt, och Misatos bokstavligt explosiva tsunderebeteende går såklart inte hem för mig, men när Yukko desperat försöker imponera med sin gubbhumor sitter jag mest och skrattar hela tiden.

 

Om inte annat är detta en av de mest oförutsägbara serier jag sett på länge. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst, vilka galenskaper de kommer hitta på. Till skillnad från Lucky Star behöver jag inte en dubb för att uppskatta serien (även om jag gärna vill se en bara för ordvitsarna).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Verkligen? Jag tycker den blivit sämre. I början kunde man ha kul åt alla galenskaper som introducerades. Som, hoppsan. Det är en kille som rider på en get i bakgrunden. Nu tycker jag det mesta bara... inte är roligt. Det roligaste jag haft hittills var nog när Mai gjorde en massa konstigheter medan de hade prov.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Då tycker vi olika. I början tycker jag att det bara var en massa slumpmässiga tokigheter som matades fram och att det gjordes på ett (för studion) ganska oengagerat sätt. En del av dem var riktigt sköna men många klipp var ganska intetsägande för mig, de "var bara där" för den slumpmässiga tokighetens skull. Jag tycker att det har blivit bättre. Jag tycker att serien mellan det femte och det sjätte avsnittet tog sig över en ganska hög tröskel och att avsnitten därefter har hållit en betydligt högre medel-nivå. Men smaken är ju som baken. Det vore trist om vi tyckte lika hela tiden. =)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Vardagsliv har mest känts likadan rakt igenom för mig (och det är väl kanske så det ska vara i en vardag): välarbetad presentation -- framförallt tycker jag att ljudet är anmärkningsvärt --, och kanske något att dra på smilbanden åt en gång (eller två, om man har tur) per avsnitt. I avsnitt åtta var jag tvungen att fnissa lite åt cykeln, men det bästa med avsnittet för min del var nog inte ett skämt, utan att synthljudet i hiss-sketchen var samma som i en låt på Patlabor 2-soundtracket. Jag tror inte att det var avsiktligt, men jag gillade det.

 

För att jämföra med Lucky Star så tycker jag att de är ganska olika, som komedier sett. Vardagsliv bygger på non sequitur-humor ("random"), och Lucky Star på igenkänningshumor, referenser och en mer personlig bekantskap med figurerna. Skämten är ofta inte kul i sig, utan för att det är ett gäng figurer med specifika personligheter som står för situationerna.

 

Det är därför jag tycker att Vardagsliv fungerar från start: bekantskap med karaktärerna är, så som i varje komedi, förstås en hjälp till att förstå figurernas roller i skämten, men här är det absolut inte nödvändigt. Jämför detta med Lucky Star som börjar med ett gäng skolflickor jag inte känner som pratar om hur man äter en bakelse jag aldrig har ätit. Ingen koppling, inget skämt. Först när man stiftat bekantskapen med dem kan man säga "hihi, den där Konata, hon avskyr minsann att plugga!".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×