Anime vintern 2011/2012

[idrougge]

men effekterna är bättre (om än 3DCG-robotar i båda serier)

Jag var nära att nappa tills jag såg det där. Handritade robotar eller dra åt fanders, tack.

 

För övrigt kan jag notera att 2012 går starkt ut som ett skitår med tutt-emo-goth-harem-lättnovell-serien Highschool DxD. Helt klart värd sina 2/10 på min lista.

[Sceleris]

Gymnasiepojkars vardagsliv: "Vinden... är besvärad... idag..." Det roligaste sedan Gintama?

Tre gymnasiekillar står i fokus i denna lysande komediserie som jag rekommenderar åt alla som inte hatar animé-/japansk humor. Den ser inte mycket ut för världen, men det är helt irrelevant: deras sinne för komik passar mig som handen i handsken. Det roligaste sedan Gintama.

 

(Det visade sig att de åtta skitroliga kortfilmerna som strömmades på Nico Nico var urklippta sketcher ur kommande avsnitt, så den som inte ännu sett dem kan gå direkt på TV-serien.)

[Sceleris]

Lyssna på vad pappa säger: I idealfallet så skulle det kunna bli en rörande historia, men mer troligt (av designen och annat) är att det blir en fjantig berättelse med fanservice innefattande trettonåringar och tioåringar. Solklart att följa, alltså! Hö hö hö!

Universitetskille (~19 år) får ta hand om sin systers barn, flickor på 14, 10 och 3 år. Vad jag inte visste var att de två äldsta inte var hans biologiska systerdöttrar, så det öppnar givetvis hela den där lolicon-romansvinkeln (även om det förstås inte kommer att bli nåt). Dessutom är de redan ganska betuttade i honom, fastän han verkar ganska slätstruken. Så här i första avsnittet har man inte hunnit långt alls, bara så pass att killen har sett deras trosor. Sååå, nu väntar väl 11-12 avsnitt till med "j-jag tycker inte alls om dig, farbror!", trosfluktande, och avundsjuka mot killens kvinnliga skolkamrat, kanske varvat med lite "snyft, jag saknar föräldrarna" och "vi är en familj!".

 

Rent visuellt kan man sälla den till varje sån där högprofilig lättromanbaserad smörja som sänds i ungefär en per säsong: Oreimo, Haganai, Mayochiki och allt vad de nu må heta. Och nu då Papakiki.

 

Nä, jag vet inte, finns inte så mycket att säga om den än så länge, annat än... Hörru Dread, det är okej, de är inte biologiskt släkt, du kan titta nu!

[idrougge]

Rent visuellt kan man sälla den till varje sån där högprofilig lättromanbaserad smörja som sänds i ungefär en per säsong: Oreimo, Haganai, Mayochiki och allt vad de nu må heta. Och nu då Papakiki.

 

Oreimo såg ju ut som en långfilm jämfört med Haganai. Papakiki är däremot ren mellanmjölksanimation. Inte en snygg scen i första avsnittet, men inget som direkt skvallrade om att det var gjort i Vietnam heller.

 

Allt känns iaf färdigtuggad och malet redan på romanstadiet. Den mystiska mörkhåriga tjejen som lägger undan titlarna, otakulyteskomik, en klubb med svårdefinierbart aktivitetsområde, mellansystern ser ut som Kobato ur Haganai minus gothlolikläderna eller vilken tsunderesyster som helst, en huvudperson så menlös att animétjejer faller som furor. Déjà vu.

[Blå]

Nisemonogatari är vad en annan bara har sett så här långt av denna säsong. Det forsätter i samma stuk som Bakemonogatari och gör inga superöveraskningar i första avsnittet. Men ska bli intressant att se forstättningen då handlingen i sig verkar smått intressant.

[Sceleris]

Oreimo såg ju ut som en långfilm jämfört med Haganai. Papakiki är däremot ren mellanmjölksanimation. Inte en snygg scen i första avsnittet, men inget som direkt skvallrade om att det var gjort i Vietnam heller.

Kvalitetsmässigt, visst, men jag tänkte mer generellt på allmän design, färgläggning, "cinematografi" och sådant. Min hjärna och mina ögon är för dåliga för att jag ska kunna sätta fingret på det mer exakt, men de påminner mig om varandra visuellt.

[idrougge]

Kvalitetsmässigt, visst, men jag tänkte mer generellt på allmän design, färgläggning, "cinematografi" och sådant. Min hjärna och mina ögon är för dåliga för att jag ska kunna sätta fingret på det mer exakt, men de påminner mig om varandra visuellt.

Design och färgläggning är två punkter där jag tycker att Oreimo utmärker sig. Jag uppskattar att någon har suttit och målat rouge på varenda bildruta med varenda figur i den serien. Haganai ser mest ut som om någon just upptäckt fyllverktygets funktion för tonade övergångar. Och så är bilderna något bättre beskurna — men så ska det tilläggas att jag beskär dem ytterligare genom att titta på en 4:3-tv.

[Blå]

Har börjat kolla igenom några serier som verkar intressanta och hittat några som man kommer ge ett par avsnitt till.

 

Another verkar kunna bli något. Upplägget är dock inget unikt och känns kanske aningen uttjatat men jag är inte den som tackar nej till en bra thriller. Animationen var passande och man använder inte de ljusaste färgerna direkt utan tonar ner det hela med sköna kalla färger. Ett avsnitt är som sagt var inte mycket att gå på och visst är jag en aning tveksam faktiskt till handlingen, men jag hoppas att de inte blir allt för kliché.

 

Papakiki (Papa no Iukoto wo kikinasai) En klassisk harem serie som inte verkar skilja sig speciellt från mängden. En kille blir tvungen att agera far till tre tjejer (3, 10 och 14) när hans syster bestämmer sig för att åka iväg plötsligt. Samtidigt börjar saker och ting hände i skolan med en tjej han fått upp ögonen för. Blir kanske att se ett par avsnitt till för att se om de inte kan bli lite bra familjedrama av det hela, men den känns annars väldigt standard.

 

Ano Natsu de Matteru Haremserie nummero två. Att de är manusförfattaren bakom Onegai-serierna går det inte att ta miste om. Allt ska jag väl inte påstå, men mycket av första avsnittets karaktär går att känna igen. Allt från huvudpersonen Kaito till drömflickan Ichika. Denna känns än mer medioker på första avsnittet än vad Papakiki gjorde och tror nog inte att jag kommer följa den här speciellt mycket mer än kanske ett par avsnitt till.

 

Serier som väntar på att bli sedda är Moretsu Pirates, Recorder to Randoseru, Highschool DxD, Brave 10 samt ZnF:F. Får återkomma med tankar kring dem senare.

[idrougge]

Ano natsu var överraskande snygg, snyggaste serien den här säsongen förutom Milky Holmes. Storyn var väl däremot… Jag har svårt att svälja att den rödhåriga kvinnliga huvudpersonen ska vara 1,60 lång, ha 90 i bystmått och väga 41 kg. Det stämmer inte ens med teckningarna.

 

Symphogear var däremot rena tågolyckan. Illa uppbyggd värld, namn stulna ur Suite Precure, usel ljudmix, fullt med mumbojumbodialog och som pricken över i låter man Elements garden skriva musiken i en serie där musik ska rädda världen. Om det är något den här världen inte behöver är det mer Elements garden. Jag kan inte komma på något gott att säga om det här producentstyrda projektet.

[idrougge]

På tal om musik glömde jag att nämna BGM:et i Papakiki. Det får musiken i Oreimo att låta bra. Har de hittat låtarna på en sån där gammal skiva med royaltyfri bakgrundsmusik till amatörfilmer?

[idrougge]

Thermæ Romæ var lite småkul, men hade varit fem gånger bättre om den gjorts i halvtimmesavsnitt med riktig animation istf som en flashkortfilm för webben.

[Sceleris]

Lyssna på vad pappa säger avsnitt 2-3 gav mig en känsla av att det hade kunnat vara bra, i ett annat mystiskt universum någonstans. I en perfekt värld.

 

Jag är lite extra svag för adoptionsdrama, speciellt när förälder och barn inte är släkt. Seriens sexkomedi-aspekt förstör då ganska mycket, för det finns trots allt (trots manus, design och animation etc.) några korn som jag gillar i serien. Till exempel i avsnitt två, när flickorna förbjuder honom att gå upp på övervåningen eller tvätta sina kläder med deras, eller i avsnitt tre, där äldsta tjejen går på toa i den lilla lägenheten och förbjuder killen från att gå in. Det slog mig som en väldigt trolig handling av en flicka i tidig pubertet, och precis den sortens små situationer som jag vill att serien ska undersöka -- lite som hur Usagi Drop kretsade kring en ensamstående 30-årig karls upptäckande av hur man uppfostrar en sexårig flicka. I en perfekt värld, alltså...

 

PS: I en perfekt värld skulle för övrigt treåringen göras mer övertygande. Konstig design (hårexplosion!) och spelad av en kvinna bara ett år yngre än mig själv. Till och med Ushio i Clannad: After Story var bättre (och en stor del av varför jag gillade den serien).

 

PS 2: I en perfekt värld skulle inte heller Eri Kitamura få spela en tioåring med sin gnällröst.

 

PS 3: Jag hade även en observation över det faktum att serien inte kom igång på riktigt förrän avsnitt tre, men det är en diskussion vi får ta en annan gång.

 

PS 4: Minst två Miyazaki-referenser i avsnitt 3. Referenser av en bra sort!

[idrougge]

Jag är lite extra svag för adoptionsdrama, speciellt när förälder och barn inte är släkt. Seriens sexkomedi-aspekt förstör då ganska mycket, för det finns trots allt (trots manus, design och animation etc.) några korn som jag gillar i serien. Till exempel i avsnitt två, när flickorna förbjuder honom att gå upp på övervåningen eller tvätta sina kläder med deras, eller i avsnitt tre, där äldsta tjejen går på toa i den lilla lägenheten och förbjuder killen från att gå in. Det slog mig som en väldigt trolig handling av en flicka i tidig pubertet, och precis den sortens små situationer som jag vill att serien ska undersöka

 

Konstigt, det där var bara ännu ett jobbigt fjollfanservicemoment i mina ögon.

Lade du någonsin märke till hur mycket Köttis i Haganai spolade när hon gick på toa mitt i natten i sommarhuset? Så gör fina damer så att ingen ska märka att de gör det ena eller det andra.

 

PS 4: Minst två Miyazaki-referenser i avsnitt 3. Referenser av en bra sort!

Vilka?

[Ebhen]

Jag tror att Another blir vinterns höjdpunkt, åtminstone för egen del. Den är klart lovande än så länge men det är ännu tidigt i säsongen. PA Works gör ju sjukt snygga grejjer så redan där har de ju vunnit. ;)

 

Har kollat in ett par eps av High School DxD, Inu Boku SS och Kill Me Baby. Ingen av dem kändes värda att kolla vidare på. HS DxD var fanservice av stora mått (minst trippel D-kupa) vilket åtminstone för egen del gör att jag ledsnar rätt fort. Det känns som om de petar in sånt när de har en skakig story och vill ge något mer. IB SS skulle ev. kunna bli vettig, men jag blev inte imponerad av varken stilen på serien eller "handlingen". KMB var rent ut sagt bara löjlig och jag stod bara ut ett avsnitt...

[Sceleris]

Konstigt, det där var bara ännu ett jobbigt fjollfanservicemoment i mina ögon.

Lade du någonsin märke till hur mycket Köttis i Haganai spolade när hon gick på toa mitt i natten i sommarhuset? Så gör fina damer så att ingen ska märka att de gör det ena eller det andra.

Klart jag märkte det i Haganai, men förresten, bra att du tar upp det! Man fick ju se Köttis (och de andra flickorna) sitta på dass, medan Soras toalettbestyr i Papakiki gick på sex sekunder utan att man fick se något. Fokus var till och med annorstädes. Det tycker jag exemplifierar skillnaden i avsikt.

 

Vilka?

Hm, ja, okej, en jag tänkte på var när Hina pratar om "Torotoro-san" som bor i skogen som hon såg i en film. Jag tänkte alltså att hon menade Totoro. I scenen direkt efteråt så ser man dock en stor reklamskylt för "Torotoro-san", så det är väl inte riktigt en referens, åtminstone inte så som jag tänkte den.

 

Men scenen i karaokerummet väcker ju helt och hållet bilden av scenen där Lupin III trollar fram en blomma åt Clarisse i Cagliostros slott!

[idrougge]

Men scenen i karaokerummet väcker ju helt och hållet bilden av scenen där Lupin III trollar fram en blomma åt Clarisse i Cagliostros slott!

 

De skulle behövt lägga in en girland med flaggor för att jag skulle lägga märke till det.

 

För övrigt fortsätter Milky Holmes att underhålla. Här behövs inget manus, de bara gör en massa korkade saker och är söta.

[dengo]

Thermae Romae kändes som en dålig variant av Golden Boy, dvs, aningen för vulgär :D

 

Tycker faktiskt sässongen är väldigt tjejig :) Eller flickigt ska man kanske säga.

Mpnga av serierna kunde jag inte låta bli å gå helt Kyaaaaa över :)

[Volbla]

Nisemonogatari har blivit vad jag ser fram emot mest av allt i hela världen mer än mera Haruhi. Den fortsätter med den poetiska dialogen som jag avgudar, perfekt komplimenterad av surrealistisk shaftanimation och med väl tajmade skämt. Vid det här laget tror jag att jag kommer betygsätta den högre än sin föregångare för att den har en enda handling som sträcker sig över seriens gång. Handlingarna i Bakemonogatari var inte alls lika intressanta som denna, och serien hade ett tydligt haremupplägg där en ny flicka låg i fokus varje arc. I Nise är jag mycket mer intresserad av vad handlingen kommer få för upplösning.

 

Men det är inte vad jag ville säga. Det jag vill framhäva är seriens fanservice. Nise visar mycket mer hud och kurvor än sin föregångare, och det som är lustigt är att jag inte ogillar det. Jag vill säga att naket inte alls är varför jag tittar på serien, men jag kan inte hjälpa att tycka om nästan varje scen av det slaget, och det trots att jag knappt alls ser samma ironi hos det som i Bake. Det är fullständigt ytligt bete för kåta pojkar, och jag slukar det.

 

Jag vet inte om jag har någon annan förklaring för det än att det är väldigt välgjord fanservice. För det första är det väldigt fint tecknat. För det andra så är det inte till följd av att någon ramlar på någon, eller att någon går in i ett omklädningsrum och sedan får en smäll, eller en passande kameravinkel och en kort kjol. Det härrör från tjejernas egna personligheter och situationer som alla är med på. Ingen blir arg. För det tredje så är det fruktansvärt suggestivt och retandes. Det är som en extremt bra första hälft till en h-doujin.

 

Jag vill också nämna att Araragi Koyomi är den sexigaste haremhuvudroll som finns. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att han ges något av en personlighet, eller för att hans hår inte är så alldagligt och anonymt, eller för att han faktiskt gör någonting. Jag vet inte heller om det har något att göra med varför jag gillar den skamlösa delen av Nisemonogatari, men det förtjänar ändå att nämnas.

[idrougge]

Smile Precure var precis som alla andra Precure-serier jag sett. Charadesignen ligger väl någonstans mittemellan Suite och Heartcatch, men det säger inte så mycket då den förändras väldigt lite mellan serierna. Färgsättningen är fortfarande gräsligt gräll och den fina animation som faktiskt finns förlorar mycket på att den inte har något flyt.

 

"Nytt" för den här säsongen är en återgång till upplägget med fem hjältinnor. Och inga överraskningar här, alla blivande Precure presenteras med mycket symboliska namn så att till och med småbarn fattar att de kommer att få sina krafter inom tio avsnitt. Inte alls som i Sailor Moon som inte visar alla figurer redan i vinjetten och presenterar dem en efter en under säsongens gång. Och en stor skillnad mot Sailor Moon är förvandlings- och attacksekvenserna. I Sailor Moon var de galet påkostade, i Precure ser de ut som resten av avsnittet med lite extra piff i färgläggningen (som är ännu äckligare i specialscenerna).

 

Man gör bättre i att se på Suite än Smile om inget oväntat händer, hittills skiljer sig inte serien kvalitetsmässigt från Jewelpet Sunshine.

[Sceleris]

Tog mig äntligen tid för ett till avsnitt av Aquarion Evol, nummer tre i turordningen (efter det inledande dubbelavsnittet). Trean börjar med en scen hos seriens mystiska skurkar, vilket påminner om att varje modern mechaserie ska bjuda på en invecklad handling med mystiska skurkar som pratar om ännu obegripliga saker. Detta kanske ska väcka vår nyfikenhet -- "vad är en Reaglier?! Vad är Altea?! Vadå 'Vega'?!" -- men känns mest som en klyscha.

 

Lyckligtvis är Aquarion Evol en aningen löjlig serie, och är väl medveten om det, och då känns det inte lika tradigt. Liksom, kolla in robotprofessor Donar som äter spaghetti med sin robothand, eller betänk att muren som skiljer pojkskolan och flickskolan åt heter "Berlin". Seriens själva budskap verkar för övrigt vara "killar och tjejer borde hänga med varandra mer! Gattai är go'a grejer!" (Och de tar detta budskap ut ur TV:n.)

 

Avsnittets höjdpunkt var robotstriden där piloterna lyckas med en robotfusion ("gattai"), serien pumpar på med signaturlåt och allt, stor dramatisk uppladdning (jubel; "visa oss vad du går för, Amato!") inför en ny specialattack -- och så BOOM! "DOGEZA" "orz". Traditionell japansk ursäktsställning med en jätterobot.

 

Serien har humor.

[Sceleris]

En av mina favoriter i Gymnasiepojkars vardagsliv är bokflickan: hennes naiva skräplitteraturbeläsenhet är drivkraften i sketcherna om popkulturellt konstlad "coolhet" vilket leder till en del pinsamt roliga poänger, och hon är så charmerande o-cool att jag blir intresserad av henne som karaktär. Men trots det blir jag lite tvehågsen och nästan lite orolig när hon blir lite utvecklad just som karaktär, som i senaste avsnittet (avsnitt 10). Det känns lite som att jag vill vilja se henne mer som en karaktär än ett skämt, men inte faktiskt göra det. Jag blir lite "orolig" över var de är på väg med det, eller åtminstone orolig över att det intressanta med henne försvinner. Och så känns det nästan som att de fjäskar för mig (för tittaren) genom att ge mig (tittaren) vad jag vill ha (vad de tror att tittaren vill ha) för utveckling... eller nå't. Jag vet inte.

 

Men Gymnasietjejer är knäppa är hur som helst fortfarande ett lysande segment.

[Volbla]

Jag har gluttat lite mer på anime som sänds och äntligen kommit ikapp med Vardagspojkarna. Den är sannerligen rolig. Jag tänkte precis nämna att jag förvånas över hur roligt jag har åt Litteraturflickan. Jag är inte intresserad av henne dock. Om jag ser henne göra något annat än vara pinsamt nördig blir jag ledsen.

 

Om det är ett segment jag tycker är mindre bra så är det när Hidenori är allvarlig för sig själv. De har mer än sällan en bra slutknorr, men det tar så lång tid att komma till den. Det är bara precis värt det.

 

Men serien hamnar utan tvekan bland mina favoritkomedier. Ska det verkligen bara bli 12 avsnitt?

[Sceleris]

Ja, bara tolv.

 

Men vi har åtminstone Gintama.

[Sceleris]

Om jag ser henne göra något annat än vara pinsamt nördig blir jag ledsen.

Åh, förresten, jag vill förtydliga mig lite: Jag tror ju inte att de kommer göra något annat än skämta med henne, oavsett om de "utvecklar" henne eller ej. Spoiler för avsnitt 10:

Spoiler

Vad jag undrar är om de tänker låta henne bli kär i Hidenori på riktigt -- eftersom hon ville klargöra att killen inte var hennes kille.

 

Vad jag kom på när jag hade tänkt på saken lite mer var dock att det kanske inte var meningen att man skulle tro att hon faktiskt började känna något för honom (eftersom de stöter ihop så ofta), utan att hon helt enkelt ville spela ut en "det är inte som du tror!"-scen som ur någon dålig ungdomsbok. Jag vet inte vilket som är fallet, och jag vet inte vilket de vill att man ska tro.

 

Å andra sidan var det ju den där tjejen på landet som blev kär i honom, och det är ju vissa paralleller: samma sorts ögon, träffas vid en flodbank.

 

Spoilermarkeringar för komediserier...

[Sceleris]

Återigen, Gymnasiegrabbars vardagsliv avsnitt 11:

Spoiler

Bokflickan "Yassan" tyckte inte om att den där tjejen och Hidenori hade en "bokflickan"-stund. Men var det avundsjuka, eller var det att hon tyckte att "girl-meets-boy vid flodbanken, det är min grej!"? :P