Hoppa till innehåll
Anime.se

Clichéer vi älskar och hatar


Ebhen
 Share

Rekommenderade inlägg

Det var nog rätt milt sagt, den karaktären framstår i mina ögon som en av de mest värdelösa och dumma figurer som nånsin visats i en anime och den som gjort mig mest förbannad hittills när jag sett en serie. Så till den milda grad att det tog ned hela betyget på serien flera steg.

 

Hade nog kunnat ranka serien hyfsat högt om det inte vore det den idioten som förstörde min upplevelse. Ibland förstår jag bara inte hur producenterna tänker...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag störde mig inte på Shirôs dumheter så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag trodde att det skulle vara ett slags missriktad ridderlighet, och det var det ju till viss del, men det fanns en något bättre förklaring: som en föräldralös överlevande efter en katastrof har Shirô sett människor dö och vill göra allt i sin förmåga för att inte behöva se det igen. Eller nåt sånt. (Det var åtta månader sedan jag såg den.) Vilket jag tyckte också försatte hans berömda replik "människor dör om de blir mördade" (「人は殺されれば死ぬ」) i ett bättre ljus: han poängterar att man bara har ett liv. Och det är ju inte orimligt.

 

Hur som helst, en av mina favoritklyschor måste vara tjejen som blir omringad av 2-4 killar (eller ännu fler) som besvärar henne och vill att hon ska följa med dem för "lite roligt, HÖ HÖ HÖ" -- och sen blir hon räddad av hjälten. Liksom, ska de gängvåldta henne? Hur kan detta vara en klyscha? Är Japan det gängvåldtäktstätaste landet i världen? Eller ska de verkligen bara ha lite roligt? Kanske tvinga med henne på en karaokekväll, och sen går de och fikar. Innan de skiljs åt så kanske de kan få varandras mejladresser så de kan hitta på nåt igen.

 

Senaste avsnittet av Gymnasiegrabbars vardagsliv hade en rolig sketch som kretsade kring denna klyscha.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hur som helst, en av mina favoritklyschor måste vara tjejen som blir omringad av 2-4 killar (eller ännu fler) som besvärar henne och vill att hon ska följa med dem för "lite roligt, HÖ HÖ HÖ" -- och sen blir hon räddad av hjälten. Liksom, ska de gängvåldta henne? Hur kan detta vara en klyscha? Är Japan det gängvåldtäktstätaste landet i världen? Eller ska de verkligen bara ha lite roligt? Kanske tvinga med henne på en karaokekväll, och sen går de och fikar. Innan de skiljs åt så kanske de kan få varandras mejladresser så de kan hitta på nåt igen.

 

Ah, det där har jag också funderat över en del. Jag menar, skulle ett par grabbar gå fram till en söt tjej på stan här hemma och fråga om hon skulle vilja hänga med dem och göra något skoj så skulle de bli så tokdissade och ignorerade att det vore genant att se på. Och skulle de våga ta tag i henne och försöka dra henne med sig så skulle de först få varsin spark på nötterna och sen en utskällning så svavelosande att deras öron skulle ramla av. Okej, det finns ju blyga och försiktiga tjejer med såklart som inte vågar försvara sig men de är nog rätt få gissar jag. Det kanske är annorlunda i Japan... vad vet jag.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hur som helst, en av mina favoritklyschor måste vara tjejen som blir omringad av 2-4 killar (eller ännu fler) som besvärar henne och vill att hon ska följa med dem för "lite roligt, HÖ HÖ HÖ"

 

Fan, den klyschan tänkte ju jag skriva om. Japan är inte känt för sin höga våldtäktsstatistik, beror det bara på att tjejer aldrig går ut efter solnedgången?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kvinnor som tar varandra på brösten, ofta i bad. "Attans, jag har så små bröst... Men du, Yuki, du har ena riktiga kanoner!" "S-sluta, var tafsar du~!" (Klipp till en tjuvlyssnande kille med näsblod i herrbadet.) Det har jag alltid tagit som ett slags manlig dröm om hur sexigt sexiga damer beter sig när de är ensamma tillsammans. För, asså, män gör ju inget liknande (eller?).

 

Det är vad jag trodde, men efter gårdagens twittrande av röstaktrisen Yû Asakawa (bl.a. Priss i BGC2040, Motoko i Love Hina, Sakaki i Azumanga Daioh, Rider i Fate Stay Night, Momoyo Kawakami i Majikoi, Anastasia i Brave 10) så är jag inte så säker längre!

 

(Läses nedåt.)

 

4ju0t.png

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Huvudrollen var egentligen död hela tiden...

Ja, men självklart hittar vi ju serier där man mot slutet får veta att huvudpersonen egentligen är död, men antingen bara inte vet om det själv/fortsätter ändå för den har ju sitt MISSON att utföra eller bara är där för nån annan menlös anledning.

Naturligtvis så kommer detta att avslöjas på något dramatiskt och häftigt sätt och sen kommer personen i fråga dö och alla blir tårögda över detta uppoffrande. Karaktären i fråga har säkert också tappat minnet...

 

Amnesia-epidemi

Oj vad det verkar vara många som drabbas av minnesförluster i animeserier. Ett tag så verkade det som var och varannan karaktär led av det och det blev den stora grejjen i serien. "Vojne vojne, om jag bara mindes vem du var så skulle allt bli bra..."

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Småbarn som springer rätt ut i gatan

 

Så fort man bara tittar bort i en sekund i animé kommer ett dagisbarn att springa ut i vägen för en stor lastbil. Och alltid blir barnet räddat av en modig högstadieelev eller gymnasist som antingen bara är modig eller dör eller hamnar på sjukhus på kuppen.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag stönar när jag tänker...

Blev påmind av det idag igen när jag tittade på Amagami SS+... Varför i hela friden måste killar stöna eller ha små ljud för sig som om de vore kåta ekorrar när de tänker/tittar/lyssnar på en tjej eller vad det nu kan vara. Hade man inte sett bilderna så hade man ju funderat på om det var en sexscen på gång. Alltså... Det ÄR riktigt irriterande att ständigt höra "eh... ahh... oh... ieh... ha..." osv. Vad är det för fel på folk??? Den här har jag faktiskt inte lyckats komma på nån vettig förklaring till annat än att de ska framstå som perversa idioter. Nån som har en bra förklaring?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag stönar när jag tänker...

Apropå läten som folk för, när man dricker en god öl så måste man skrika till lite, oftast i samband med att framlägga hur jävla häftigt öl är. Jag har i för sig själv ingen smak för alkohol, men det gälla "Fyaaaa!" eller "Kiiiiii!" som den drickandes så ofta utstöter låter lite väl överdrivet. Jag gör såna ljud när jag äter en citron om något.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Lätet söta tjejer gör när äter en bit bröd

Tyvärr kan jag inte skriva hur det låter men ni förstår nog vilket läte jag menar. Jag har inte tänkt på det så mycket men på senare tid har jag börjat fundera på varför de gör det där lätet. Visst det låter väl rätt gulligt men finns det någon mer anledning? Låter japanska flickor likadant när det äter bröd i verkligheten?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Det här med ljud i serier är nog något som de flesta förr eller senare börjar fundera på. En tanke kan ju vara att de helt enkelt vill förtydliga känslor, händelser och sånt så det inte ska vara helt tyst. Normalt sett så stönar, smaskar eller suckar man ju inte eller pratar högt med sig själv på stan osv. Mycket är ju överdrivet såklart men man kan ju ibland undra...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Huvudrollen var egentligen död hela tiden...

Ja, men självklart hittar vi ju serier där man mot slutet får veta att huvudpersonen egentligen är död, men antingen bara inte vet om det själv/fortsätter ändå för den har ju sitt MISSON att utföra eller bara är där för nån annan menlös anledning.

Naturligtvis så kommer detta att avslöjas på något dramatiskt och häftigt sätt och sen kommer personen i fråga dö och alla blir tårögda över detta uppoffrande. Karaktären i fråga har säkert också tappat minnet...

Är det verkligen en klyscha? Det går inte att nämna exempel och diskutera utan att spoliera, men jag kan inte på rak arm komma en animé där det har hänt... :happydrop: Eller, ja, en på bokstaven K, men då hade de pratat om himlen och Gud och sånt, så då var det ju inte så överraskande i slutet. Sen kommer jag på tre stycken där det inte riktigt var huvudrollerna -- och fortfarande inte en vändning i stil med slutet på en viss amerikansk film från 1999... :)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag stönar när jag tänker...

 

Jag fyller på den lite med karaktärer som tänker högt/pratar för sig själv.

Det är något jag stöter på nästan dagligen. Det kan röra sig om att någon ger exposition eller att klargöra en karaktärs tankegång när han/hon är ensam och inte kan hålla en dialog, men det är ofta sammankopplat till att munnen rör på sig. Ibland stöter man på de där avvikande stunderna då de faktiskt för en inre monolog, men det är ganska sällan. Det är ju ingen i verkliga livet som sitter och tänker sina tankar högt för sig själv hela tiden -- fast det kanske finns undantag, vad vet jag. Jag tänker alltid att det skulle vara lättare om man tog bort munrörelserna eller bara satte dit en grimasch istället för munrörelser. Mindre jobb (animation) för mer effekt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Är det verkligen en klyscha? Det går inte att nämna exempel och diskutera utan att spoliera, men jag kan inte på rak arm komma en animé där det har hänt... :happydrop: Eller, ja, en på bokstaven K, men då hade de pratat om himlen och Gud och sånt, så då var det ju inte så överraskande i slutet. Sen kommer jag på tre stycken där det inte riktigt var huvudrollerna -- och fortfarande inte en vändning i stil med slutet på en viss amerikansk film från 1999... :)

 

Det kanske inte är så vanligt egentligen, utan jag kanske har haft "oturen" att springa på hela 6 stycken där nån av huvudfigurerna, men inte nödvändigt just huvudkaraktären själv har varit död egentligen. 2 av dem är nog gränsfall då man faktiskt hade koll att personen i fråga var död redan från start. ;) I en annan så dör ju en person ungefär två tredjedelar igenom men det kommer inte fram förrän senare så den får nog räknas in ändå. hehe... Klurigt det här att försöka förklara något utan att haspla ur sig nån spoiler.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Allt låter alltid likadant i animé

Om man sett på animé tillräckligt länge kan man höra om en serie har ljudlagts av Anime Sound eller Ishida/Fizz. De har duopol på ljudeffekter i animé, och de återanvänder bakgrundsljud flitigt.

En typisk gatuscen låter inte bara likadant från avsnitt till avsnitt; när man hört Ishidas gatuljudbild tillräckligt ofta känner man igen rytmen i biltutorna i den ena serien efter den andra. Detsamma gäller Ishidas gnisslande dörr, som används till allt från luckor på Vita bas i Gundam till dörrar ombord på SDF-1 i Macross och magiska lönndörrar i shôjoserier. Samt motorhuvar, kassaskåp och allt annat som kan öppnas på något sätt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hoppsan, jag blev visst full

Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet. Men hur är det möjligt? Borde man inte märka att glaset innehåller sprit redan efter första klunken? Och att de lyckas svepa ett helt glas utan att ens hosta till är ju beundransvärt.

 

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"

Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hoppsan, jag blev visst full

Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet.

Apropå rodnad.

15:47 <&Sceleris> http://en.wikipedia.org/wiki/Alcohol_flush_reaction

15:50 <&Sceleris> Så det är därför de blir så röda i animé!

15:53 <&Sceleris> Fille, har du supit med några japaner/asiater som blivit röda i ansiktet av det?

15:54 < Gravskopan> Och ja Sceleris, både Kineser, Taiwaneser och Japaner

15:55 < Gravskopan> erbjöd en japan en öl, han svarade "nej det är för starkt"

15:55 < Gravskopan> :')

 

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"

Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

Jag har sett en del gånger då de druckit alkohol eller rökt i originalmangaversionen, medan TV-versionen blivit censurerad. Jag vågar mig på en svag gissning att det är självcensur för att inte göra föräldraorganisationer som japanska Hem & skola upprörda. Jag har även sett manga där minderåriga rökt, och tecknaren lade till en "disclaimer" om att "minderåriga får inte röka!", "det är jättedumt att röka!", "du är inte cool för att du röker!" och liknande, ungefär för varje bildruta -- ingen vill väl bli anklagad för att leda ungdomarna i fördärvet... :P

 

Apropå fyllor:

Killen eller tjejen som blir full på saft eller läsk. Ibland så tror de att de dricker alkohol medan det egentligen är saft, och självinbillad alkoholpåverkan är ju inte helt omöjlig, men när sanningen avslöjas så borde de ju "nyktra till". Desto konstigare är när de dricker läsk och vet att det är läsk, och blir fulla. :psyduck:

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hoppsan, jag blev visst full

Ibland händer det ju att någon av huvudpersonerna av misstag råkar hälla i sig ett helt glas ren vodka i tron att det var fruktsoda. Ofta märker de det först när de får en rodnad i ansiktet och börjar sluddra i talet. Men hur är det möjligt? Borde man inte märka att glaset innehåller sprit redan efter första klunken? Och att de lyckas svepa ett helt glas utan att ens hosta till är ju beundransvärt.

 

Det kanske är samma syndrom som när de (oftast manliga roller) äter något, dvs. de slänger i sig det i enorm hastighet samtidigt som de låter som grisar. De sveper glaset på autopilot helt enkelt, för det gör ju alla när man dricker något... ;)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

"Vill du ha en sup?" "Nej, tack, jag är minderårig!"

Ett skämt som nyttjats till leda är när en person (ofta vuxen) bjuder huvudpersonen på alkohol, och denna tackar artigt nej med hänvisning till sin ringa ålder. Det känns som att detta skämt har blivit något av en standard när det kommer in alkohol i bilden. Är det kanske bolagen som försöker tala om för tittarna att de inte ska dricka innan de har åldern inne?

Detta vänds i sin motsats i Gambare Genki, där Genkis lärarinna vid upprepade tillfällen bjuder sin tioåriga protegé på sake, mest för nöjet att få se pojken få en hälsosam rodnad på kinderna och drömma sig bort. Men det var innan moralpaniken satte sitt grepp i tv-branschen. I den italienska dubben klippte de dock bort sådant, liksom boxningstränarens grava alkoholism och fängelsevistelse.

Och i Orange Road både röker och super högstadietjejer, men då är de också skolans värstingar.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Huvudpersonen var egentligen död hela tiden:

Jag har bara stöt på en eller två serier där detta har hänt. Vill inte spoila något men animen börjar på J.

Det känns mer som en oväntad twist än chlishé. Den skapar dock logiska luckor som: Hur kunde alla andra se och prata med honom/henne om hon var död hela tiden?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Snubblade över en till här i helgen som jag retar mig på sjukt mycket!

Jag ska vara hjälte men är deprimerad, missförstådd och självömkande.

Sådana här karaktärer (oftast av manligt kön) kan driva mig till vansinne på bara ett par avsnitt och jag överväger att stänga av och droppa hela serien för den enskilda idiotens skull. Personen i fråga är så inåtvänd och tycker så synd om sig själv och anser att hela världens synder hänger över honom. Men inte fan förklarar jag mig om nån frågar eller ens tar emot lite vänlighet som jag egentligen är i så stort behov av, NEJDÅ! Jag blir aggresiv, flyr, skriker åt folk och beter mig som ett rikspucko så att alla avskyr mig ännu mer... Vad är det för jävla karaktär att ha som hjälte? Ska man fatta tycke för en sån eller se det djupa i hans misär och sen se honom till slut bita i det sura äpplet och ändå bli hjälten och rädda världen och först då bli hyllad och glad. bla bla bla...

 

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

 

Spoiler för Mirai Nikki

Lika så är huvudrollen i Mirai Nikki en sån snörvlande och gnällig mes som inte kan ta hand om sig själv ens när hans liv är i fara. Och så har det varit rätt igenom serien utan nån som helst utveckling... Rätt irriterande. Det har diskuterats rätt mycket på A-Ps forum om just denna karaktär och hans brist på typ allt. ;)
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

Det är väl en grundläggande fråga om vad man vill ha ur sina fiktiva berättelser. Evangelion är inte, i helhet taget, en höjdarserie för den som är ute efter eskapism. Början är kul och mystisk och har action och så vidare, men serien var på sätt och vis ett experiment där regissören Hideaki Anno ville se om han kunde ta en bunt karaktärer med djupa själsliga sår och hela dem under seriens gång. Vid halva seriens gång hade han gett upp: han tyckte att hans skapelser var för trasiga för att bli lyckliga. (Det är nästan lite naturalism över det. Naturalism var en litterär strömning som gick ut på idén om att sociala, arvsmässiga och miljömässiga förutsättningar skulle få styra även litterära karaktärers beteende och känsloliv; en figurs handlingar bestäms alltså av dennes bakgrund, och inte av vad författaren anser att figuren måste göra för att föra berättelsen vidare.)

 

Om man inte kräver att protagonister ska vara hjältar, och om man kan ha empati med huvudpersonerna, så är Evangelion oslagbar. Personligen tyckte jag synd om Shinji: han är inte en dålig människa -- omständigheterna har bara lett till att han hatar sig själv. Och det är nog inget som man bara kan skaka av sig.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Snubblade över en till här i helgen som jag retar mig på sjukt mycket!

Jag ska vara hjälte men är deprimerad, missförstådd och självömkande.

Sådana här karaktärer (oftast av manligt kön) kan driva mig till vansinne på bara ett par avsnitt och jag överväger att stänga av och droppa hela serien för den enskilda idiotens skull. Personen i fråga är så inåtvänd och tycker så synd om sig själv och anser att hela världens synder hänger över honom. Men inte fan förklarar jag mig om nån frågar eller ens tar emot lite vänlighet som jag egentligen är i så stort behov av, NEJDÅ! Jag blir aggresiv, flyr, skriker åt folk och beter mig som ett rikspucko så att alla avskyr mig ännu mer... Vad är det för jävla karaktär att ha som hjälte? Ska man fatta tycke för en sån eller se det djupa i hans misär och sen se honom till slut bita i det sura äpplet och ändå bli hjälten och rädda världen och först då bli hyllad och glad. bla bla bla...

 

Jag blir lovligt aggressiv av sådana puckon. Vi var inne lite lätt på det tidigare vet jag men de är värda att få en egen titel. Jag vet iofs inte hur mycket cliché det är men jag tycks ha stött på ett par i olika serier i alla fall och nu senast när jag i helgen gjorde ett försök att kolla in Evangelion för den verkar det vara en hype om fortfarande och det snackas om den. Vad är det första man stöter på? Jo, en sån här karaktär... *suck*

 

Spoiler för Mirai Nikki

Lika så är huvudrollen i Mirai Nikki en sån snörvlande och gnällig mes som inte kan ta hand om sig själv ens när hans liv är i fara. Och så har det varit rätt igenom serien utan nån som helst utveckling... Rätt irriterande. Det har diskuterats rätt mycket på A-Ps forum om just denna karaktär och hans brist på typ allt. ;)

 

Skapar man inte en svag karaktär för att göra en tydligare karaktärsutveckling? huvudpersonen går från gnällig mes till mer av ett bad-ass som agerar själv istället för att förlita sig på andra. Jag tycker att det märks väldigt tydligt i animes som t.ex. Deadman Wonderland och Mirai Nikki. Karaktären börjar redan på 0 och kan därför bara utvecklas till det bättre.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...