Hoppa till innehåll
Anime.se

Anime hösten 2012


Sadfriend
 Share

Rekommenderade inlägg

Tog mig tid för första avsnittet av Magi. Jag vill nästan inte säga att jag blev besviken, men jag blev lite besviken. Handlingen är väldigt enkel och standard. Karaktärerna är fruktansvärt platta, speciellt veckans elaking.

 

- Mue he he~! Visst är slavar bra att ha. MUE HE HE~!

 

Självklart tycker våran huvudkaraktär att slaveri är dåålitt, fastän han har levt vid sidan av det hela sitt liv och inte verkar särskilt klipsk. Det som förvånade mig mest var hur löjlig serien är, vilket jag antar var dumt av mig när jag faktiskt kände till orginalskaparens tidigare verk. Det här försöker åtminstone mixa in lite allvarlighet redan i början, så det kanske inte blir fullt lika konstigt som Sumomo mo Momo mo.

 

Det enda jag vill kalla bra är omgivningen. En hel del kul idéer; tämligen detaljerat; fin animation. Tyvärr faller även det något platt eftersom karaktärerna är väldigt *anime* och inte direkt passar in i miljön. Ändock, jag kommer nog ge det några avsnitt till, men jag har inga stora förhoppningar.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag nöjer mig denna säsong med...

Chuunibyou - Säsongens bästa för mig så här långt. Skämten ger mig samma känsla som The Office och det är bedårande vackert tecknat.

Code:Breaker - Chuunibyou, fast på riktigt. Verkar lite billig, men jag ska ge den några episoder.

Little Busters! - Jag är magnifikt oimponerad så här långt. Lite element från Clannad, lite från Angel Beats och inget nytt. Samt svagare animation och (än så länge) handling. Rin är moe så det förslår, men hade de inte fått det rätt med en KEY adaptation så hade det ju varit världsrekord. Jag har dock inte tappat hoppet, det finns gott om tid att bygga upp för en ny syndaflod.

Psycho Pass - Staden ser ut som GITS:SAC, liksom många andra element. Inte en dålig utgångspunkt. Nu hoppas jag att det blir bara mörkare och vidrigare ända fram till finalen.

Shinsekai Yori - Mysigt kuslig. Ska bli kul att se hur det utvecklar sig, även fast till och med seriens officiella synopsis på MAL dryper av spoilers. Ska man vara tvungen att hålla sig ifrån den sidan helt och hållet?

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ixion Saga DT är lättare att tolka efter avsnitt 2: det är en väldigt lättsam komedi med sexskämt och fantasyelement. Som jag skrivit annorstädes, det är inte alltid man får se konsekvenserna av en

pungspark

. (Och konsekvenserna är att

offret fick operera bort den ena testikeln

.) "DT" i titeln står officiellt för "dimensional transfer" (för att killen kom till en annan värld), men vi ska också läsa det som 童貞 dōtei, oskuld. Det är väldigt enkel handling och väldigt knappa skämt – hade det varit mer energiskt och parodiskt hade jag jämfört det med 90-talskomedier som Dragon Half, Cirkelmagi Guruguru och kanske speciellt Maze – men enkelheten, frankheten, ger det som sagt också en viss charm.

 

Nu påminde jag mig själv om att jag fortfarande har osett andra serien Guruguru! Sappari sappari!

 

Hayate no Gotoku: Can't Take My Eyes Off You är ful, men ändå lite intressant i sin produktion: originalmangatecknaren Kenjirō Hata har tecknat fler än 800 sidor storyboard till serien. (I senaste mangasamlingsvolymen står nåt om 60 sidor per avsnitt, vilket borde betyda att den nya serien blir 13 avsnitt, men det kanske är feltolkning.) Handlingen baseras inte på mangan, utan är ett nytt scenario, men placeringen i förhållande till mangan är lite svår. Den fungerar inte som en direkt uppföljare till de tidigare animeserierna (filmen har jag inte sett, så det vet jag inget om), så de som bara tittar på Crunchyroll, som ju strömmat båda de äldre serierna, kanske känner sig lite utanför. Men de behöver inte känna sig ensamma: vi som följer mangaserien är också lite förlorade. Mangaserien utspelar sig just nu kring 20 juli 2005 (inte helt säker på årtalet), när sommarlovet just har börjat. Filmen ska visst utspela sig under sommarlovet, och Can't Take My Eyes Off You utspelar sig i slutet av sommarlovet, alltså sent i augusti 2005.

 

Det betyder alltså att den nya animeserien utspelar sig efter mangaserien nyligaste kapitel. Och eftersom Hata själv hittat på handlingen så noga, så är det säkert "kanon", alltså något som räknas som fakta i mangans handling. Och då... betyder det ju att animeserien spoilar mangaläsarna lite! För det är ändå ett antal saker som skiljer sig på ett sätt som avslöjar hur det måste gå. Exempel:

Nagi har blivit rik under sommaren. Mangan just nu går lite ut på att en fattig Nagi vill bli rik genom att teckna manga till Comiket; vi kan alltså gissa att manga-Nagi kommer att tjäna en massa pengar på något i anslutning till det. Dessutom är har idolen Ruka tagit semester från underhållningsbranchen: kommer hon att återvända? I nya animeserien ser vi att svaret måste vara ja.

 

 

En något udda situation.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Den här säsongen bjuder faktiskt på en del överraskningar, jag är lite av en sucker för bra LovComs och det verkar bli ett par stycken fina sådana i höst.

 

Utöver det ser väl Code Breaker rätt okej ut efter 2 avsnitt men vi får väl se hur det utvecklar sig. Även Ixion Saga bjuder på lite färskt blod i genren, trodde det skulle bli en Sword Art Online kopia men den bjuder på klart med humor(om än enkel sådan).

 

Utöver det är där ju ett par OVAs att vänta på i höstkylan... samt se om gamla goingar :)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag såg de två första avsnitten av Teekyu, och jag blev nästan snurrig i skallen av den. Det är en serie med treminutersavsnitt, och producenterna verkar ha bestämt sig för att klämma in så mycket som möjligt i varje avsnitt. Som följd av detta har de blivit tvungna att ta bort alla pauser i dialogerna, en karaktär hinner knappt prata färdigt innan nästa tar till orda. Innan man ens har kommit in i en scen och förstått vad för situation karaktärerna befinner sig i är scenen slut och nästa tar vid. Jag tror jag ska prova att speeda ned nästa avsnitt i något videoredigeringsprogram, så kanske jag kan få en hum om vad serien faktiskt handlar om.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ok, för en gångs skull så har jag faktiskt sett ikapp all anime som sänds för stunden, förutom Psycho-Pass. Den har jag fortfarande bara sett första avsnittet på. Jag kan väl börja med den i alla fall, för jag har en hel del att säga.

 

Fisken ur vattnet, våran huvudkaraktär, är alldeles för långt från vattnet för att det ska passa scenariet. Hon är för inkompetent. Det första vi ser av henne är när hon anländer till området där brottslingen är inspärrad, och det är första gången hon ser cyberpistolen. Alltså när hon blir anlitad till en polisstyrka har hon inte haft någon som helst träning med styrkans standardvapen. Vad är det för utbildning poliserna går igenom ens? Fisken ur vattnet fortsätter vara ett problem i och med den ofantliga mängden exposition som kläms in i första avsnittet. Allt förklaras alldeles för snabbt och alldeles för djupgående. Till och med seriens förmodade centrala tema - att döma brottslingar efter vad de tros kunna göra innan de faktiskt har gjort något - antyds vara ett alldeles för enkelt dilemma av veckans brottsling och huvudkaraktären. Skaparnas egna åsikter verkar redan uppenbara - att det här inte är dålig och orätt teknologi - så det är inget ärligt urforskande av idén.

 

Jag jämför gärna med Ghost in the Shell: Stand Alone Complex, för det ville Psycho-Pass skapare själva göra. I GitS är det ingen som förklarar i ord att "Rösten du hör i huvudet är en AI som bara du själv kan höra." för vi kan förstå vad som händer utifrån hur det presenteras fastän GitS också har en massa fantastiska sci-figrejer. "Visa snarare än berätta" är ett grundläggande och viktigt koncept i filmskapande som fastän hur mycket det upprepas inte verkar ha upprepats nog. Psycho-Pass verkar tro att publiken inte kommer fatta vad som händer om den inte klarlägger allt i ord. "Det du tittar på just nu heter [X] och fungerar såhär." Det är rätt nedlåtande.

 

Men båda de sakerna kan i alla fall bli bättre längre fram i serien, men det finns ett par grejer jag är skeptisk till att de kommer bli bättre. Det var lite tråkigt när det avslöjades att majoriteten av polisstyrkan är dömda som potentiella brottslingar. Jag tycker det resulterar i en för uppenbar och platt intrig mellan dem och huvudpersonen. Vad är poängen? Folk kan ha olika ideal och ändå alla vara på den goda sidan, speciellt om man blandar in den här komplicerade teknologin som Psycho-Pass bygger på. Man kan återigen jämföra med GitS. Skulle den serien ha blivit bättre på något sätt om Section 9 hade inkluderat några riktigt hårdkokta ägg? Jag tror inte det. Speciellt inte när den redan bevisar att karaktärer kan stå för sanning och rättvisa och ändå vara coola.

 

Det sista jag tyckte mindre bra om är pistolerna själva. Något spoileraktigt.

 

Som jag förstod handlingsbeskrivningen så trodde jag att pisolerna skulle se framtiden för den de pekar på, men så är inte alls fallet. De erhåller snarare en sorts "psykoanalys express" och uppskattar hur farlig en person är. Det är inte riktigt lika intressant. Men att faktiskt förutspå framtiden kanske hade varit en för komplicerat idé att hantera. Jag har inget emot den här simplifieringen i sig, men den används så klumpigt i serien. Det är som om brukarna av teknologin inte vet hur den fungerar. Det räcker visst att säga "Det är lugnt, vi vill hjälpa dig" för att någons brottspotential ska sjunka. I så fall är ju det här definitivt inte tillförlitligt teknologi för att bedömma om någon borde avrättas eller inte. Varför har ingen insett det?

 

*suck* Det fanns förstås saker jag gillade med den, som hur den ser ut och hur gravallvarlig den är (även om introscenen där högsta hönset möter sin ärkerival var rätt löjlig), men jag blev tämligen besviken av Psycho-Pass första avsnitt. Nå, jag kommer att vilja se mer av den, men första avsnittet gjorde ett mycket sämre intryck än vad det borde ha gjort. Jag hade helst sett det sträckas ut till två avsnitt och visat mer av Akane innan hennes abrupta värvning. Då kanske den hade varit mindre dum.

 

 

 

Men nog om det. Det finns annan fantastisk anime att utforska. Inte minst Syskonkärlek, där alla tjejer är slampor och killen är asexuell men ändå en fontän av feromoner. Den här serien har så imponerande dåligt tempo. Svårt att förklara, men hur den byter fokus mellan flickorna är så... hackigt. Det påminner mig om de första fåtalet avsnitt av B Gata H Kei fast värre. En väldigt trevlig sak med serien dock (tycker jag) är att lillasystern spelas av en fjortonåring. Jag måste säga att jag är imponerad. Inte bara låter hon mycket äldre, men hon lyckas pricka in alla tonlägen och... ljudeffekter som en sådan karaktär avger. Till och med hennes "tsun" i första avsnittet lät naturligt. You go, girl! o/

 

Jag är också fascinerad över hur flickornas kjolar verkar omsluta deras rumpor så tätt. http://puu.sh/1hXNL

 

 

 

Jag tyckte inte att jag hade nog med kladdiga harem i min att se-lista den här säsongen, så jag började också kolla på Det Flyttar in en Efterbliven Flicka. Jamen vad annars ska serien heta? Det är vad som händer

Den här serien får mig mer än någon annan ifrågasätta trovärdigheten i att när en kille ser en tjej frivilligt naken så utbrister han "AAAH! VAD ÄR DET SOM PÅGÅR?! TA PÅ DIG KLÄDER FÖR BÖVELEN!" Har alla gymnasiekillar verkligen så strikta moraliska krav på sig själva? Eh, i Japan kanske.

 

Egentligen är det rätt sorgligt att fokusflickan i en nästan-ecchiserie faktiskt är efterbliven. Är det inte en underlig sak att fetishera? Säger jag, men ändå tycker jag själv att hon är soet. Serien blir djupare än vad den egentligen är om man försöker föreställa sig det här scenariet på riktigt. Det är... nästan intressant.

 

 

 

Och så Magi, en serie som jag faktiskt vågade vara hoppfull inför. Allting är så överförenklat och platt. Elakingarna, upplösning till äventyr, upplösning till drama. Jag vill bara säga

åt min datorskärm. Är det här gjort för barn? Ja, det är det, men saker kan vara gjorda för barn och inte nerdummade till noll. Jag vet att det inte kommer bli bättre, men jag vill inte riktigt sluta titta. Kuliga folk som åker på kuliga äventyr låter trevligt, och det finns i alla fall en halvintressant värld. Jag kanske borde börja läsa One Piece.

 

 

 

Slutligen lovade jag att jag skulle säga några ord om Hidamari Sketch. Flera gånger när jag har funnit mig i diskussioner om slice of life-serier på internet, speciellt K-On, har jag sett folk komma med argumentet "Men jag ser på det bara för att det är trevligt. Riktiga livet är så deprimerande och svårt. Det här får mig att glömma det och jag är lycklig för en sekund." Jag har aldrig riktigt förstått den synvinkeln innan. Det jag dömer en serie på och det jag njuter av är kvalitet hos framförandet av handlingen, porträtterandet av karaktärer eller fyndigheten av humorn, men nu när jag tänker på Hidamari tror jag att "bara för att det är trevligt" är synsätt jag kommit att dela. Nog för att jag tycker Hidamari är kompetent hanterad, men bara till den nivå den behöver vara det. Den har ingen handling, inga karaktärer och nästan ingen humor. Jag gillar den bara för att den är trevlig och gör mig glad. Så varför fungerar det när det gäller Hidamari och inte K-On? Jag vill förstås gottskriva animationen en del, men till stor del tror jag att det är för att Hidamari är ännu mer innehållslös än motsvarande serier. Kommer någon ihåg i Lucky Star när Kagami blev osams med sin storasyster och behövde gå och handla sent på kvällen? Det är också drama, om än väldigt tunt. Sånt finns inte Hidamari. Alls. I Hidamari är livet perfekt. Allt är perfekt. Det kan vara när det når den nivån som jag också kan slappna av och bara ha trevligt med några tonårsflickor utan att bry mig om att få någonting mer ur det än trevlighet.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag läste ju några få volymer av Säg "jag älskar dig" (Suki tte Ii na yo), om en skolans outsider-tjej som lär känna en populär kille (jämförelserna med Kimi ni Todoke är inte helt felaktiga) och även om jag tyckte att vad jag läste var måttligt bra, så var det inget verkligt speciellt med det. Outsidertjejer (eller åtminstone tjejer utan riktiga vänner) som blir ihop med populära killar har vi sett i serier som tidigare nämnda fantasymangan Kimi ni Todoke, men också Kyō Koi o Hajimemasu, Ao Haru Ride och Peach Girl. Berättarstilen är också typisk. Det är tunnt på bakgrunder, fullt med pratbubblor, sneda och överlappande bildrutor och "reaction shots".

 

(Exempelsida ur mangakapitel 1.)

 

Animeversionen slår nästan homerun från första sekund, och vi märker att någon har större ambitioner. Drömscener ur en lågstadieskola presenteras med symboliska ljusskimmer som för tankarna till skärvor, något som är trasigt, medan ljudet av lekande barn hörs som under vatten. En skakig kamera med mjukfilter filmar allt utom barnen medan vi hör en konflikt. Även när hon går till skolan fortsätter det att kännas "off", dämpat (förstås för att huvudpersonen Mei avskärmar sig från omvärlden). Efter det blir serien ganska vanlig igen. Bra och välproducerad, bättre än sitt original, men ändå ordinär och rakt presenterad, så lite besvikelse infinner sig trots allt.

 

Men jag kan rekommendera den åt shōjofans utan att skämmas.

 

Jag såg de två första avsnitten av Teekyu, och jag blev nästan snurrig i skallen av den. Det är en serie med treminutersavsnitt, och producenterna verkar ha bestämt sig för att klämma in så mycket som möjligt i varje avsnitt.

Det mest intressanta med Teekyū är hur det nästan är ett enmansprojekt. Animatören Shin Itagaki, som regisserade fjolårets Ben-Tō, står i Teekyū för regi, manus, bildmanus, karaktärsdesign, avsnittsregi (enshutsu), all animation (sakuga, genga, dōga) och ljudregi.

 

Meeen... inte speciellt kul, tyvärr.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Egentligen är det rätt sorgligt att fokusflickan i en nästan-ecchiserie faktiskt är efterbliven. Är det inte en underlig sak att fetishera? Säger jag, men ändå tycker jag själv att hon är soet. Serien blir djupare än vad den egentligen är om man försöker föreställa sig det här scenariet på riktigt. Det är... nästan intressant.

Ja, det är intressant! I alla serier med efterblivna tjejer så brukar det ändå läggas upp som att tjejen ändå på något sätt är lika "lovligt byte" som normala tjejer, som att den efterblivna tjejen bara är lite dummare än andra... men här hade ju hennes föräldrar till och med sagt att hon behövde en skötare! Det får det ju verkligen att kännas som att hon har något slags savant syndrom. Problemet blir att romansen mellan killen och den dumma tjejen känns omoralisk eftersom det kan föreligga ett beroendeförhållande som omöjliggör äkta jämlikhet i relationen.

 

Men, så här tre avsnitt in har den ändå överraskat lite på andra sätt. Till exempel har ju den där knäppa tjejen i årskursen ovanför redan

visat sig vara kär i sin barndomskompis

– vilket jag hade väntat mig skulle bli en senare grej, eftersom serien ändå är planerad för typ 26 avsnitt. Och så nu i slutet av avsnitt 3 så har killen, alltså huvudpersonen, ändå

fått lite intern motivation till något, vilket var just vad han saknade

. Det är lite snabbare än jag trodde... men om farten inte håller i sig så kommer det väl att bli en massa utfyllnad med strandavsnitt och julavsnitt och nyårsavsnitt och Alla hjärtans dag-avsnitt och "White day"-avsnitt och så vidare. Så jag är väl knappast optimistisk till Den husdjursliknande tjejen i huset Sakura.

 

Och så Magi, en serie som jag faktiskt vågade vara hoppfull inför. Allting är så överförenklat och platt. Elakingarna, upplösning till äventyr, upplösning till drama. Jag vill bara säga

åt min datorskärm. Är det här gjort för barn? Ja, det är det, men saker kan vara gjorda för barn och inte nerdummade till noll. Jag vet att det inte kommer bli bättre, men jag vill inte riktigt sluta titta. Kuliga folk som åker på kuliga äventyr låter trevligt, och det finns i alla fall en halvintressant värld. Jag kanske borde börja läsa One Piece.

Jag tycker att Magi är helt okej som pojkäventyr! Dummare eller ytligare än vad man hade kunnat vänta sig baserat på en manga från skaparen av den enkelspåriga snuskserien Sumomomo Momomo vet jag väl inte att jag tycker att det är, men det kanske är för att Morgiana har så träffande design. (Det kommer att ta ett tag innan jag kan vänja mig med tanken att höra Haruka Tomatsu göra hennes röst istället för Kana Hanazawa...) Dessutom är det ju Koji Masunari som regisserar, och jag respekterar honom fortfarande för Read or Die (OVA/TV) och Kamichu, så det kan gott bli bra actionscener.

 

Inte att förglömma musiken av Shirō Sagisu. Han hör inte till mina favoriter bara för Evangelion!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag såg också ett avsnitt av En Annan Sida Av Kyoto a.k.a. Markant Savant På Kvarteret Körsbäret och tänkte nästan göra en fuldropp och aldrig erkänna på MAL att jag börjat på serien. Efter diskussionen ovan har jag dock bestämt mig för att göra ett försök med ett avsnitt till, wish me luck! Jag genomled ju t ex Haganai och Highschool DxD för inte så länge sedan just i syfte att härda mig inför idiotiska harem-ecchis, så jag borde sätta mina nyvunna kunskaper på prov.

 

Har även plockat ut K på chans trots att jag läst dåliga recensioner. Den ska vara snyggt tecknad åtminstone, få se om det stämmer.

 

För övrigt blir bara Shinsekai Yori och Chuunibyou bättre och bättre för varje avsnitt. Särskilt den senare tycker jag plockar fram fler och fler kvaliteter som riktigt bra komedi. Man garvar garanterat läppen av sig varje gång Rikka och DESU-flickan vistas i samma rum.

 

Och Little Busters! behövde väl ändå inte en billig service-karaktär? Vad kommer härnäst, en 'ditzy loli' (OBS: ironi)? Snart är den nere på 4/10 poäng, dags för skärpning snart. Okej, i natt är det nog dags för avsnittet när de höjer nivån på ljudspåret. Måste det vara.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ja, det är intressant!

Jag ser det lite som jag ser Psycho-Pass än så länge (har fortfarande inte sett mer än första avsnittet). Idén ger en rätt intressant synvinkel på retard-moegenren, men jag tycker inte det gör serien i sig så värst mycket intressantare. Kommer serien själv att utforska vad kärlek mellan vitt olikt funktionella personer innebär? Kanske kommer den det, men jag är skeptisk. Det känns som den bara ville vara väldigt söt, och det här är hur man är söt i dagens animeklimat.

 

Jag tycker att Magi är helt okej som pojkäventyr!

Det som jag stör mig allra mest på är hur de självsäkra elakingarna jättesnabbt förvandlas till patetiska, krälande ynkryggar så fort allt inte går som de vill. Det är en alldeles för enkel hämnd ur handlingssynpunkt, och fullt så förnedrande tror jag inte de flesta pojkäventyr är. Snarare tvärtom, elakingarna är rätt coola. Det är som om Magi är gjord för en pre-tonårspublik.

 

Kanske kan det bli bättre framöver (avsnitt 3 visade skymten av en mer långvarig antagonist), men hittills så har katharsisen kommit för snabbt och för enkelt när det gäller det mesta i serien, så det faller platt. Enda sättet det skulle passa in med vad jag sett tidigare är om Magi är menat att bli en långkörare och det här bara var introduktionen. Det skulle vara rätt läskigt...

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Idén ger en rätt intressant synvinkel på retard-moegenren, men jag tycker inte det gör serien i sig så värst mycket intressantare. Kommer serien själv att utforska vad kärlek mellan vitt olikt funktionella personer innebär? Kanske kommer den det, men jag är skeptisk. Det känns som den bara ville vara väldigt söt, och det här är hur man är söt i dagens animeklimat.

Mja, jag menade inte att jag tror att det är något som de medvetet tänker utforska. När jag finner saker intressanta i skräpserier så handlar det oftast snarare om vad serierna oavsiktligen kan orsaka för frågeställningar i mitt huvud. Typ "de gör det här på skämt, men om man verkligen tänker på saken så är det ju jätteknasigt!" eller så.

 

Jag tror att hon är dum för att det är moé. De är utformade för ett syfte. Hon har talang och drivkraft, protagonisten har inget: detta så att protagonisten ska kunna finna något. Hon kan inte ta hand om sig själv i vardagslivet eller samhället, han gillar att ta hand om andra (som katter): detta för att få dem närmare och för att visa honom som omtänksam, och för att tittaren ska känna "hon är så hjälplös, jag vill ta hand om henne, moé~!". Hon visar sig naken för honom utan att ha någon könsdrift(?), han reagerar med att tygla sin könsdrift: detta för att ge oss fanservice och för att hålla tillbaka händelseutvecklingen.

 

Att hon är så dum känns mest cyniskt: de pressar moé-gränserna. Som du antydde på IRC, med incestgenren går de senaste få årens animeserier från Ore no Imōto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai (lillasyster vill ha kontakt med storebror; inte incest), till Oniichan no Koto Nanka Zenzen Suki Janain Dakara ne (lillasyster är kär/kåt i storebror, fast de är inte biologiska syskon) till Oniichan dakedo Ai sae Areba Kankeinai yo ne (biologisk lillasyster är kåt i storebror); och i "retard-moegenren" är senaste steget att göra tjejen faktiskt förståndshandikappad.

 

De är inte riktigt där ännu, eftersom de inte riktigt säger det rakt ut, men det känns cyniskt. Fan, hade det inte varit bättre om hon verkligen hade diagnosticerad mental retardation? Det hade ju kunnat vara progressivt på nåt sätt.

 

Det som jag stör mig allra mest på är hur de självsäkra elakingarna jättesnabbt förvandlas till patetiska, krälande ynkryggar så fort allt inte går som de vill. Det är en alldeles för enkel hämnd ur handlingssynpunkt, och fullt så förnedrande tror jag inte de flesta pojkäventyr är. Snarare tvärtom, elakingarna är rätt coola. Det är som om Magi är gjord för en pre-tonårspublik.

 

Kanske kan det bli bättre framöver (avsnitt 3 visade skymten av en mer långvarig antagonist), men hittills så har katharsisen kommit för snabbt och för enkelt när det gäller det mesta i serien, så det faller platt. Enda sättet det skulle passa in med vad jag sett tidigare är om Magi är menat att bli en långkörare och det här bara var introduktionen. Det skulle vara rätt läskigt...

Vet väl inte om animeserien ska bli en långkörare, men originalmangan är ju åtminstone på 15 volymer nu. Det går åt det där långkörarhållet: staden de börjar i är bara, ja, en början, och det är alltid på liten nivå i början. Narutos första fiende var väl en lärare som tänkte stjäla en skriftrulle, liksom.

 

Dattebayo.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Utspelar sig Sakura-sō i Kyoto? (°x°)

 

Tyckte det passade så bra, för det började på samma bokstav som Köping.

 

Äntligen känns det som Little Busters började ta fart i fjärde episoden förresten i och med vad jag gissar är Komaris "rutt"! Tyvärr verkade det ganska förhastat och lite enkelspårigt, men jag är helt klart mer nöjd än efter introduktionsavsnitten. En ny bakgrundslåt bjöd de på också i cirka tio sekunder, helfestligt.

 

Var det någon mer än jag som tyckte att karaktärerna hade helt nya ansiktsuttryck i senaste episoden av Shin Sekai Yori? Om de såg barnsligt förvånade och oskyldiga ut i tidigare episoder så såg de betydligt tuffare ut senast, med nästan arroganta leenden. Kändes lite malplacerat, nästan. Och jag har också spekulerat i det Volbla nämner i sin spoiler:

Kanske kommer något eller några av barnen att lyckas låsa upp sina mentala blockader tillfogade dem under hypnos och utveckla något av de syndrom som biblioteksroboten pladdrade om i ett tidigare avsnitt?

 

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Trodde Crunchy stoltserade med "simulcast", dvs (som jag tolkar det) att de sänder textat med minimal fördröjning efter japansk TV. Kanske skulle skaffa sig ett konto där, men det är nog risk att det får vänta tills jag flyttar tillbaka till den fiberoptiska delen av världen.

 

Om det var ett avsnitt som hade helt andra animatörer så kan jag förstå skillnaderna. Och ja, det var episod 5.

 

Har gjort säsongens första DROP: Code Breaker åker ut, pga irriterande huvudkaraktär (och sekundära, och tertiära karaktärer) samt en riktigt platt och fördummande handling.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

OMG! OMG! Rikkas moé är över 9000!!! :nosebleed: Jag ber om ursäkt för fanboyismerna, men den som inte kände sig varm och luddig inombords efter Chuunibyo i onsdags får överväga att avbryta sin valiumbehandling. Ett skifte av fokus mot lite mer romantik och en del antydningar mot lite bakomliggande sorger, dock utan att trappa ner på den utsökta patet-komiken.

 

Och även ett relativt innehållslöst och handlingsförberedande avsnitt av Psycho-Pass var bättre än det mesta från förra säsongen. Det klagas på trovärdigheten på en del forum, men jag bryr mig inte. Känns som jag kollar på en ny säsong av GITS-SAC, men med mera neonreklam.

Och en huvudkaraktär med mindre pattar.

 

 

En riktigt solid säsong; vi gläder oss som de säger i Norge. Enda frågan är varför jag fortsätter kolla på SAO?

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag är nu helt fast i Sukitte Iinayo. Jag gillar verkligen karaktärerna, känns som om att de har ett bra djup och det är lätt att förstå deras känslor och även leva sig in i dem. De flesta romantiska skolseriena följer en mall och ofta väldigt ytliga men jag tycker att Sukitte Iinayo skiljer sig ganska mycket från en typisk romatisk komedi, för det första så är allt väldigt vackert gjort och problemen känns realistiska och så vågar serien gå i riktningar som jag tycker få serier i denna genren vågar. När varje avsnitt har tagit slut kan jag knappt vänta tills nästa vecka.

 

Min andra favorit än så länge är Shinsekai Yori, älskar mystiken, spänningen. Man blir otroligt intresserad av hur världen är och varför den är som den är. Gillar också att den är så rå och grymm. En annan serie som kan bli väldigt bra är Psycho-Pass, än så länge har det inte hänt så mycket men jag gillar att den är ganska mörk och hela grejen med att man blir bedömd hur farlig man kan vara för samhället.

 

Zetsuen No Tempest tycker jag också verkar intressant, den är välgjord utan massor av irriterande karaktärer och karaktärsdesignen är väldigt snygg, men ändå så tror jag inte att den kommer bli jättebra bara sevärd.

 

Jag har fortfarande samma intryck av Code Breaker efter fyra avsnitt, sjukt irrriterande karaktärer som försöker vara intressanta men som istället blir väldigt löjliga. Jag har alltid gillat övernaturliga krafter och kommer fortsätta att titta på den för att se hur intressanta striderna kommer att bli.

 

Bakuman fortsätter nästan helt i samma stil som tidigare sässongerna, hyffsat intressant men tycker det känns som om de använder en mall för varje avsnitt, det finns ett problem som de jobbar med under avsnittet och i slutet har de nästan löst det så kommer det en cliffhanger om ett nytt problem.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Code:Breaker avsnitt 5

 

Jag tar faktiskt tillbaka lite av det jag sa innan för jag tycker att detta avsnittet var väldigt intressant och det visar lite vad som kommer att komma senare. Jag tyckte inte att striderna var särskilt intressanta men hela atsmofären av hela avsnittet var underbart. Gillade den hemliga labbet där hemska experiment utfördes och jag har ändrat uppfattningen om karaktäerna, jag gillade hur tjejen desperat försökte hålla kvar i sin naiva syn på liv och hur killen blev lite sorgsen när han dödade skurken. Det finns fortfarande irritationsmoment men beroende på hur de hanterar dem så kan det blir riktigt intressant, jag insåg att man inte behöver gilla personerna för att dem ska passa in i historien.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

En intressant sak i Ixion Saga DT avsnitt 5 var att det handlade om seriens transperson Mariandel (som är mitt i könsbyte -- endast bysten är färdig). LGBT-personer brukar ju sällan hanteras värdigt i anime, och så är det väl inte direkt här heller: hon, Mariandel, spelas av Jun Fukuyama och det blir ofta ett skämt av hennes... situation. Det är hur som helst ett strandavsnitt, och huvudpersonen Kon retar sig på hur bra Mariandel har det: hon är snygg, vältränad, populär... så när ett par strandraggare kommer fram och snackar med henne ("tjeeenare, tjejen!") så säger han åt dem att "hon har ballarna kvar, bara så ni vet!". Men vet ni vad? Detta avskräcker dem inte! "Tjeeenare, killen-som-ser-ut-som-en-tjej! Så länge det finns kärlek spelar ballarna ingen roll!"

 

När Kon då klagar hos sina andra följeslagare om att "hon förstör min världsbild!" och frågar varför Mariandel, som varken är kvinnlig prinsessa eller manlig riddare, ens följer med, så räknar de andra upp hennes goda sidor: hon kan laga mat, spela lyra, använda helande örter... "Vi har aldrig haft något problem med det."

 

Det blir alltså som att Kon, från moderna Japan, är den konservativa i gänget, som vill att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor, medan de andra är progressiva och menar att det enda som spelar roll är hur hon är som person. De gillar henne inte trots att hon är transperson, de gillar henne inte för att hon är transperson -- det har helt enkelt inte med saken att göra. Lysande!

 

Som bonus verkar serien också ifrågasätta Kons spinkighet till förmån för den stora riddaren Sanglains vällande muskler. (För, hallå, man måste ju inte vara kroppsbyggare, men lite muskler bör man ju gott och väl ha.)

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag har blivit mer och mer förvånad men samtidigt glad över att Jag ska bonka min bror, så håll er borta börjar närma sig en nivå av idioti och ytlighet som nästan är jämförbar med School Days. Den är så fantastiskt dum att jag nästan sitter i vördnad när jag har sett klart ett avsnitt.

 

Det kanske är onödigt, för det är ändå OniAi vi pratar om, men för säkerhets skull så spoilermarkerar jag mina favoithändelser i avsnitt 5.

Så lillasyrran som är kär i sin bror avslöjade i andra avsnittet (tror jag) att hon läser romaner som handlar om kärlek mellan syskon. I avsnitt fem, som en blixt från klar himmel, men ändå något som känns som en självklar vändning i efterhand, så avslöjas det att det är storebrorn som har skrivit de böckerna under pseudonym. Vilket jävla härligt sammanträffande ur romantisk synpunkt, eller hur? När det hände trodde jag att avsnittet hade nåt sin höjdpunkt, inget kan bli mer dumt, ytligt och enkelt, men en nästan bättre kliché följde direkt efter. När redaktören får reda på att mannen som skriver incesthistorier faktiskt har en syster så bestämer hon sig plötsligt att hon måste hindra att något "förbjudet" händer mellan dem, och som vi alla vet är den bästa metoden för det att förföra killen. Genialt.

 

Efter det hade höjdpunkten passerat, men jag gillade andra halvan av avsnittet också, om än av en lite annorlunda anledning. Här var nog första gången den manhaftiga tjejen med ett träsvärd fick någon ordentlig fokus. Hon är både lite intressant och mer tråkig än de andra flickorna, för hon har hittills egentligen inte alls verkat hysa några känslor för huvudkaraktären. Hon vill bara ha sex med honom för... det är hennes grej uppenbarligen. Så författarens val av scenario för att utveckla den här karaktären var för dem att bli inlåsta i ett förråd. En ganska vanlig haremkliché, men vad jag gillade var att den kom med en twist. Istället för att bara resultera i anspelningar och missförstånd så hade tjejen planerat att bli inlåst så att hon skulle kunna våldta huvudkaraktären, för våldtäkt är ok om det är en tjej som gör det.

 

OniAi är inte fullt lika kul att se på som School Days, huvudsakligen för att de flesta karaktärer är tråkiga och för att handlingen är extremt statisk och episodisk, men den är på god väg. Det är ändå inte ofta jag hittar serier där jag njuter av hur dåliga de är, så man får ta vara på dem när de kommer.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Efter sex avsnitt blir jag fortfarande förvirrad av Magi. Jag vet inte om jag vill tycka om den eller inte. Det är rätt trevligt med äventyr och blåa tuttar, men det är två grejer som verkligen stör mig på. Det första är det inkompetenta berättandet.

 

Smärre spoiler.

http://i154.photobucket.com/albums/s246/Volbla/seriously.jpg

 

Och det har du inte förklarat förut? Det har inte nämnts alls på ett halvår? Kanske ett rätt oskyldigt exempel, men så väldigt mycket i serien känns onaturligt och fejk. Den andra grejen som (fortfarande) stör mig är elakingarna. De är alla så överdrivet ondskefulla, och de är alla onda bara för att det är kul att vara ond. För att inte tala om hur de blir förödmjukade i slutet på sina arc och förvandlas från elakingar till patetiska mesproppar. Det är svårt att bry sig om något som händer.

 

Om någån riktigt seriös skit börjar hända och det fortsätter vara seriöst i ett tag, och om det introduceras några skurkar som inte är dötrista, så kommer jag bli mycket gladare över att Magi finns.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Jag har blivit mer och mer förvånad men samtidigt glad över att Jag ska bonka min bror, så håll er borta börjar närma sig en nivå av idioti och ytlighet som nästan är jämförbar med School Days. Den är så fantastiskt dum att jag nästan sitter i vördnad när jag har sett klart ett avsnitt.

 

Det kanske är onödigt, för det är ändå OniAi vi pratar om, men för säkerhets skull så spoilermarkerar jag mina favoithändelser i avsnitt 5.

Så lillasyrran som är kär i sin bror avslöjade i andra avsnittet (tror jag) att hon läser romaner som handlar om kärlek mellan syskon. I avsnitt fem, som en blixt från klar himmel, men ändå något som känns som en självklar vändning i efterhand, så avslöjas det att det är storebrorn som har skrivit de böckerna under pseudonym.

Broderns "extraknäck" förespeglades redan i avsnitt 2 då han satt i möte med sin förläggare.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Broderns "extraknäck" förespeglades redan i avsnitt 2 då han satt i möte med sin förläggare.

Ja, jag tror jag missförstod något.

 

I avsnitt två uppfattade jag det som att redaktören sa att Akito är på samma nivå som den legendariska Shindou Kouichirou, men så var väl inte riktigt fallet. Oavsett borde man kanske ha kunnat inse den kopplingen.

 

Onii-chan är för komplicerad för mig :/

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kamisama hajimemashita var varken bättre eller sämre än väntat

...skrev Iggy, och jag håller med. Nog är det Daichi, alltid. Så här sju avsnitt in är Jag började som gud en desto mer lättsam berättelse än Fruits Basket och Bokura ga Ita, och det är lite intressant hur Daichi hoppar över en massa tråkigheter och beskriver huvudpersonens trångmål i en kort "detta har hänt"-liknande sekvens, så att hon blir hemlös efter två minuter istället för ett halvt eller ett helt avsnitt. Och ungefär på den vägen går det. Daichi har förstånd (eller kanske vana, av att de senaste åren mest ha arbetat på kortisanimeserier som Gag Manga Biyori, Kuruneko och Poyopoyo) att inte dröja för länge på någon enstaka sak, men inte heller gå för fort fram. Jag känner inte att det blir vare sig tråkigt eller stressigt.

 

Grundhandlingen är fundamentalt ointressant, då den mest följer en mall för berättelser om människor som får utforska yōkais mystiska värld (vilket var mer fascinerande i, säg, Kamichu), men ett stabilt hantverk räcker långt, och av säsongens shōjoserier fick jag ut mer av det här än Säg "jag älskar dig" (med Monsterkillen i bänken bredvid som säsongsfavorit). Därmed inte sagt att Säg "jag älskar dig" är annat än ett stabilt hantverk, men det hjälper att ha en charmig öppningsvinjett som ingiver mig en känsla av 60-tal. (Kolla bara, är det inte lite 60-talsflygvärdinnestil över det här?)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Höstsäsongen har räddat animéåret för mig. Satt häromdagen och myste med att plocka ut mina favoriter inför A3 2012 och kan säga att KyoAni gjort ett bra år för mig. Insåg att jag hade luckor i listan också och brände av Another i en sittning (kunde inte sluta!) och ska snart attackera Nichibros. Hur är reglerna för nomineringar till A3? Serier som är ännu pågående får inte vara med i någon kategori överhuvudtaget eller?

 

För att kommentera på ämnet så har min "pet peeve" Little Busters skärpt till bakgrundsmusiken gradvis och nästan omärkligt och börjar snart likna något (men har lång väg att gå fortfarande till t ex Angel Beats nivå). Tyvärr är dock skillnaderna mellan OP/ED animationerna och avsnitten fortfarande så fantastiskt stora att jag sitter och stör mig mer än jag njuter varje avsnitt.

 

Kvarteret Körsbäret tog sig efter ett par episoder och är riktigt dräglig slötittning. Undrar om det inte kommer att visa sig i slutändan att det är miffot som är den (emotionellt) smartaste av alla i studentboendet ändå?

 

Shin Sekai Yori har hittat tillbaka lite till de första fyra episodernas stämning, tack och lov. Lite lustigt, och ganska uppfriskande, var

att 80% av ensemblen bejakade sina homoerotiska sidor efter genomgången pubertet.

Och mycket riktigt fick ett av kidsen ett syndrom som biblioteksroboten pratade om. Men visst nämnde den ett syndrom till?

 

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hur är reglerna för nomineringar till A3? Serier som är ännu pågående får inte vara med i någon kategori överhuvudtaget eller?

Det som inte avslutats när AAA är aktuellt (oh shit, det börjar ju närma sig! Var är Meatrose?) får vara med i kategorin för bästa nykomling.

 

Kvarteret Körsbäret tog sig efter ett par episoder och är riktigt dräglig slötittning. Undrar om det inte kommer att visa sig i slutändan att det är miffot som är den (emotionellt) smartaste av alla i studentboendet ändå?

Tja, jämförelser har ju gjorts med Forrest Gump.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...