Hoppa till innehåll
Anime.se

Anime vintern 2012/2013


Volbla
 Share

Rekommenderade inlägg

  • 2 weeks later...

Intressant att titta på sponsorlistan för moé-bergsklättrarserien Yama no Susumederas webbplats: Arai Tent (tält?), Isuka (sovsäckar?), Iwatani-Primus (stormkök?), Kojitsu Sanso (friluftsbutik?), Seibu (tågbolag?), Seibô (kristen högstadie- och gymnasieskola?), Hanno City (stad), Mont Bell (friluftskläder och -utrustning). Så då kan man väl gissa på var huvudpersonerna går skola, var de åker för att bestiga berg, och hur de tar sig dit.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag måste säga att det var nästan inget som fångade min uppmärksamhet och nyfikenhet den här gången... Lite skrämmande faktiskt, men ett par säsong 2 serier är ju på gång där jag inte sett säsong ett än så det passar mig nästan bra här med en ganska lugn säsong utan en massa nya spännande serier. Då hinner jag titta ikapp den stora hög serier jag har som väntar. :reallyhappy:

 

Men jag får väl lyssna lite på reaktionerna från er på den kommande säsongen om det dyker upp någon oväntad hit.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Version tre: http://i4.minus.com/iZFOCe6g39qCK.jpg

 

Train Hero verkar ha försvunnit, och ANN säger att den ska sändas i april. Nåväl.

 

Det har varit med tidigare, men jag märkte inte förrän nu att det kommer ännu en Precure-serie. Magiska flickor verkar Japan inte få nog av inom den snara framtiden.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Vintern har anlänt, och med det dåliga "humor"-serier med avsnitt på tre minuter.

 

Moe Berg var ungefär som jag hade väntat mig. Fastän det är korta avsnitt så är den upplagd typ som en serie av normallängd. Ingenting hände i första avsnittet.

 

Ai Mai Mi däremot. Den här serien visste inte var bromspedalen sitter. Inte vad humor är heller. Skämten gjorde ingen sense alls. Den bara visar konstiga bilder lite då och då och låter karaktärerna säga konstiga saker. Jag känner mig väldigt :psyduck:

Ingen har slagits mot utomjordingar än. Jag väntar tills det händer i alla fall.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Okej, jag har sett Boku-no-imoutowa"Osaka-okan", Encouragement Of Climb, Mangirl! och Ai-Mai-Mi. Alla är komediserier med treminutersavsnitt. Den här typen av serier verkar bli allt vanligare, och likt ogräs kommer det bara fler och fler. Så fort en serie slutar börjar två nya, så de tycks aldrig ta slut.

Den första handlar om skillnaden mellan Tokyodialekt och Osakadialekt, och dialogen går någonting sånt här:  "I Osaka heter det si och i Tokyo heter det så". "Vad fan, det kan väl inte heta si heller, det är ju befängt!". "Jo, det kan det visst, det!". Så rolog var den.

 

Den andra handlar om flickor som skall klättra i berg, men den ena har den otroliga förmågan att ge den andra otur. Därför har inte den flickan någon större lust att klättra i berg. Mer än så fick man inte veta, för sedan var första avsnittet slut. Kanske händer det något roligt i nästa avsnitt?

 

Nästa serie tror jag heter "Mansflickan" på svenska. Den handlar om en tjej som bestämmer sig för att ge ut en mangatidning trots att hon inte har någon som helst erfarenhet av redaktörsyrket. Som tur är har hon en pessimist vid sin sida, samt två till medarbetare som hon lockat dit med godis. Jag tror att det var det roliga, men jag är inte helt säker.

 

Den fjärde serien handlar om tjejer som ritar manga, så det kanske vore en bra idé att göra en cross-over med Mansflickan? Jag fattade inte något av seriens skämt, men jag gillade eftertexterna.

  • Uppröstad 3
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag kollade just på Osaka-Okans första två avsnitt, och på något sätt tyckte jag faktiskt det var lite roligt. Men jag tror inte att jag hade roligt på samma sätt som en Tokyo-bo antagligen har åt serien. Jag har nämligen en svag punkt för humor som är så kass att den blir rolig. Jag ska nog spara den här tills den dagen jag är så bra på japanska att jag faktiskt hör skillnad på Kansai- och Kantodialekt, då kommer jag nog att rulla runt på golvet av skratt.

 

Mayuu Maou Yuusha startade ungefär som jag hade förväntat det: som en blek kopia av Spice & Wolf. Dock är Spice & Wolf så in i bombens bra så att även en blek kopia står sig rätt bra. Lite tidigt att döma serien efter en episod i och för sig, men jag kommer att fortsätta och se hur den står sig i längden mot serien jag inte kan låta bli att jämföra med. Skillnaderna är att de verkar ha lite mer humor (jag ska inte ge mig på en kategorisering av skämten, men jag tyckte de funkade rätt bra), och går mer på makro- än mikroekonomi. Mer uppenbart är att huvudpersonen saknar svans och har istället horn :colonthree: och mega-oppai. Och medan Horo alltid låg och lurpassade på stackars Lawrence i deras konversationer så verkar Maou tvärtom ha förmågan att med oskyldigt uppspärrade ögon alltid säga det hon först tänker på. Det är nästan så man kunde tro att de vill att man ska tycka hon är lite moe...

 

EDIT: Hemma, sjuk, lyckas precis uppbåda energi för en premiär till: Senran Kagura. Jag är mållös. Jag visste vad jag gav mig in på, men detta slår nog alla rekord. Varför gjorde de bara inte en hentai med en gång istället? Jag känner mig lite lätt sjösjuk av allt wobblande på skärmen. Dock så är det lite anmärkningsvärt att de verkar ha lagt lite pengar på animationen och att det lilla man fått se av storyn inte verkar sämre än en vanlig hjärndöd shounen (jämför med t. ex. Code Breaker från förra säsongen, som jag hade tröttnat på vid det här laget). Man kanske kan likna Senran Kaugara med Manyuu Hiken-chou, som faktiskt hade skitsnygg animation och design, men som sög ut en liten del av ens hjärna med sugrör varje episod. Lite kul tyckte jag även var att Katsuragis förvandlingssekvens i princip bara bestod i att hon knäppte upp de sista två knapparna i blusen. Jag tar en för laget och ger denna ett par episoder till och rapporterar tillbaka hit.

 

EDIT2: Ingen aktivitet här, så jag hinner rapportera ännu en premiär: Tamako Market. Tamako Market stämmer in hyfsat bra på Volblas och FrisseFrisséns beskrivningar av treminuters-eländena, med skillnaden att här dras det ut till 23 minuter. Det kan ha att göra med att jag ligger hemma med feber, men jag fattar nog mindre vad Tamako Market handlar om nu än innan jag såg avsnittet. Det roligaste var nog

hur Tamako kastar fågeln vid ett par tillfällen, med andra ord gammal hederlig dratta-på-ändan humor. Fågeln för övrigt, skulle den vara någon slags rip-off på den namnlösa fasa som är Chiyos farsa i Azumanga Daioh? För i så fall faller den platt (lite svårt att leva upp till det idealet).

Ser fram emot att få nya recept på mochi av Tamako i varje förhandsvisning.

 

Och sedan har jag, sent om sider, insett en del i mysteriet varför jag tycker Osaka-Okan är lite smålustigt: Jag ser den som en "i väntan på" serie inför andra säsongerna av Haganai och OreImo. Och då, när man har dessa serier i minnet och tittar på Osaka-Okan, så kommer man till tillfället när punch-linen ska levereras och man förväntar sig en sexuell anspelning eller åtminstone ett tros-vift. Så kommer istället en bonnig kommentar på Japans motsvarighet till Norrköpingsdialekt. Första repliken i andra avsnittet säger allt egentligen.

Redigerad av hillster
  • Uppröstad 3
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Rapport!

 

Minami-ke Tadaima: Har sett alla de tidigare säsongerna. Småputtrigt mysigt som jag utan problem kan lägga ett avsnitt i veckan på.

 

Ore no Kanojo to Osananajimi ga Shuraba Sugiru: Kändes som en av serierna som man borde se den här säsongen för att hänga med i snacket i fikarummet. Helt okej första avsnitt som förtjänade den några chanser till.

 

 

Tamako Market: Konstig. Förvirrande. K-on bakar. Lite av en besvikelse hittills, trots oklara förväntningar, men jag har hopp om att den kommer bli konstig på bättre sätt framöver.

 

Kotoura-san: Första intryck: Meh. Andra intryck: Bästa serien och mitt största "!" hittills den här säsongen. Nog sagt.

 

Sasami-san at Ganbaranai: Planerar att se. Jag gillar när SHAFT är konstiga.

 

Har jag missat något?

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Orkar inte skriva långt så här i tentatider, men jag har också sett lite tecknat.

 

Ai Mai Mi: Jag stämmer in i kören och fördömer treminutersanimeserierna som poänglösa. Tre minuter och jag minns inte en sekund av Ai Mai Mi.
Mangirl: Om jag tänker mig den lite som en mini-Bakuman om mangaredaktionsarbete så kan jag nog se några avsnitt till.
Yama no Susume: Ärligt talat blev jag besviken över att det var en kortis. Men den var lite konstig (som den där 3DCG-åkningen i klassrummet).
Maoyû: Första avsnittet var inte slående. Alldeles för mycket bröstfokus, med störande bröstanimationer, och det kändes osammanhängigt med en massa klipp till andra personer (viktiga biroller kommer det förstås att visa sig) i världen. Men demonfursten (furstinnan) hade ändå något slags charm i sin push-and-pull-personlighet. Och några scener var ändå ganska lyckade med kamerarörelser, fastän det såg billigt ut. Kommer att följa.
Ishida to Asakura: Illa, men så konstigt att jag måste titta, ungefär som en bilkrasch med clowner. Det slutade så abrupt!
Minami-ke Tadaima: Ett steg upp från de senaste Minami-ke-animeserierna (en del halvdiskret fanservice), men fortfarande tomt på humorkontot.
Kotoura-san: Om det är nån serie jag har ett omedelbart uppslag för "såg / väntade / fick" så är det Kotoura-san. I första rutan ("vad jag såg") så sätter jag denna bild. I andra rutan ("vad jag väntade mig") sätter jag en bild på Acchi Kocchi eller nån annan slö, harmlös och humorlös komediserie. I sista rutan ("vad jag fick") så sätter jag... nej, det tänker jag inte säga. Men jag kan säga att jag blev ganska paff av hur mycket det skiljde sig från mina förväntningar. Kotoura-san kommer nog inte med något nytt, och det var inte ens speciellt välgjort, men det verkar ändå bli en intressant "bredd" på historien som i första avsnittet på något konstigt sätt, mot alla odds, lyckades kännas genuin och inte falsk.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Okej, jag har kommit på tricket med Ai Mai Mi. Vänta till klockan tre på natten efter att fått upp pulsen med tio timmars dataspelande och drick i snabb följd fyra koppar kaffe först bara. Här är exempel på LOL RANDUM som, som förväntat, inte funkar i 90% av fallen, men som tack vare hög gag-per-second kommer undan med ett par småfniss. Förutsatt att man är ett vrak av övertrötthet och centralstimulerande svarta vätskor förstås. Jag får lite Nichijou-vibbar faktiskt (som Nichijous sämsta skämt när Ai Mai Mi formtoppar). Och jag instämmer i att eftertexterna är det bästaste.

 

Hallå, har förresten inte Osaka-Okan stulit ED-låten från Nichijou? Inte okej!  :ssad:

 

Sasami-san@Ganbaranai har beskrivits av vissa fans som "SHAFT utan bromsklossar," men jag tycker jag känner mindre på SHAFT-o-meternTM (standardiserad mot EF - A Tale of Melodies) på Sasami än på t. ex. xxx-monogatari. Vissa animationer är utsökt flytande (exempel: Sasami klär på sig med eller utan hjälp, konstiga systrarna slåss med anomaliteter) och vinklar och perspektiv flög runt så det stod härliga till, men jag tyckte det var lite för mycket vattenfärg bitvis. Och jag hade inte väntat mig så mycket fanservice, och från SHAFT framför allt inte så skötet-upp-i-ansiktet uppenbar fanservice. Storyn förstår jag inte alls, mer än att det är en slags reverse-Haruhi med starka sis-con element. Av karaktärerna gillar jag nog bäst den lilla storasystern (bara för att hon är söt och verkar minst störd). Sasami själv verkar vara en plutigt tjurig tsundere med Sakura-sou-tendenser. Känns som vi sett det förr.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kotoura: Första avsnittet av Kotoura var ganska uselt, först så var det som en snabbspolning av hennes tragiska liv i 10 minuter sen blev det en hjärndöd komedi sen så tog de upp hennes förflutna för att det skulle verka som serien har något djup. Scenen med katten var en av de fulaste scenerna jag sett. Den duger att slötitta på men när de försöker göra drama och komedi samtidigt så blir det ganska dåligt men kommer ge den ett par avsnitt till. 

 

Maoyu: trodde det skulle vara ännu en halvdålig shounenserie men den bjöd inte ens på något duglit våld de tre första avsnitten utan istället handlar den om utveckligen under medeltiden typ fast med demoner också. ganska tråkig serie och jag gillar inte karaktärerna alls. 

 

 

THE UNLIMITED Hyobu Kyosuke, väldigt snygg animation och jag gillar musiken, första avsnittet var lite för fullspäckat men det dög. Jag gillar krafterna och det är väldigt coola och snygga karaktärer. Jag har inga överdrivna förhoppningar men den kan nog bjuda på fina strider och en hyffsat intressant historia.

 

 

Cuticle Detective Inaba: Första avsnittet var klockrent och jag älskar humorn och karaktärerna. De följande avsnitten var lika roliga och jag hoppas att den följer samma kvalité serien egenom.

 

 

AMNESIA: Vet inte vad jag ska tycka riktigt men den har fångat mitt intresse. Karaktärerna är ganska snyggt gjorda men det är ganska nära att dem är för mycket. Storyn är ganska intressant eftersom man vet inte vad som händer alls i huvudtaget. Det jag gillar mest är att den är lite annurlunda och förhoppnigsvis så fortsätter mystiken att vara intressant. 

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kotoura-san: En dramakomedi om en flicka som kan läsa andra personers tankar. Jag tyckte att första avsnittet var underhållande och det som höll mig fast va tillbakablicken av Kotouras uppväxt där hennes kraft ställer till det för att hon inte förstår hur den fungerar och ingen annan förstår sig på henne heller. Skämten får mig att dra på smilbanden ibland men inte mycket mer än så och sen tycker jag att den skiftar mellan skämt och allvar på ett onaturligt och klumpigt sätt ibland. Halvmysig/halvrolig serie som jag ska se klart.

 

Mauyuu Maou Yuusha: Handar om en hjälte som ska besegra demonkonungen som kommer avsluta kriget mellan demonerna och människorna men bestämmer sig sedan för att följa med

demonkonungen som en livakt. Humorn i den här serien bygger mycket på naiviteten hos både hjälten och demonkonungen och många gånger ler jag mest för att det blir pinsamt menden försöker att vara seriös på en del ställen och förklarar saker som ger väfärd åt riket, här passar det jättebra att hjälten inte kan något alls om de grejerna för då känns det naturligt när demonkonungen förklarar det till honom och för oss tittare. Serien har sina stunder och det ska bli intressant och se hur det slutar så jag ska se klart

den.

 

Ore no Kanojo to Osananajimi ga Shuraba Sugiru: En snygg tjej vill ha vår huvudperson som fejkpojkvänn för att slippa att alla andra killar frågar henne att bli deras. Ännu en serie med onödigt lång titel och det skulle inte förvåna mig om den bygger på en novell. EDIT: Det gjorde den tydligen efter att jag kollade upp det. Typiskt haremupplägg där ingen är

direkt intresserad av huvudpersonen tills en tjej vill åt honom på något sätt och sen snurrar det bara vidare och även om den är lite smårolig på sina ställen så är det oftast för att karaktärerna i serien hamnar i pinsamma situationer där jag själv inte skulle vilja hamna i. Fast jag är lite intresserad av Natsukawa, hon är ju skönheten i serien men jag vill också veta vad hon har för hemligt motiv. En serie som jag känner att jag titta på när som helst och den är ju ändå underhållande så jag ser klart på den.  

 

Sasami-san: Handlar om en tjej som är en hikikomori och blir om hand tagen av sin bror som hon spionerar på när han går till skolan där han jobbar. Om jag inte visste att det var Shaft som gjort serien så skulle jag gissat på det direkt när jag såg första avsnittet, det ser hel enkelt Shaftigt ut. Efter 3 avsnitt har jag börjat förstå mig på serien men när jag såg första avsnittet så undrade jag vad jag egentligen såg på för ingenting kändes speciellt logiskt men å andra sidan gjorde det mig lite nyfiken vad som skulle hända härnäst så de lyckades i alla fall för mig med det första avsnittet. En serie jag ska se klart på.  

 

Senran Kagura: Handlar om fyra kvinnliga storbystade ninjor, mer behövs väl inte sägas. Redan från början förstod jag att det här inte skulle bli en höjdarserie men tänkte att det kan ju vara bra att se på ett par sådana med. Serien var förvånansvärt inte såå dålig som jag trodde att den skulle vara men det sagt inte heller bra för så fort de får chansen så får man fanservice slängd i ansiktet och efter ett tag blir man faktiskt öm efter allt de slänger på en. Nåväl jag känner inte något i stil med "åh inte ett nytt avsnitt av den här serien" så jag fortsätter att se den tills jag får det eller att den tar slut.

  • Uppröstad 3
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag är glad att jag såg Zettai Karen Children innan jag gav mig an The Unlimited: Hyōbu Kyōsuke, för serien är inte bara en ren avknoppning, utan även delvis en uppföljare. Det senaste avsnittet var speciellt kul att se, och jag tänker mig att det hade varit extra spännande om det hade varit 2-3 år sen jag såg originalet istället för bara en vecka. [spoiler=Avsnitt 4]Flickorna i The Children var med i sin högstadieform, och det blev nästan lite pirrigt att se dem förflyttade till den desto mer allvarliga serien The Unlimited, där Hyōbu sliter folk i stycken och spränger monster till köttslamsor med sina krafter. Att se flickorna uppträda som proffs gav en sån spännande kontrast mot deras barnsliga framtoning i originalet – till och med teleporteringseffekterna såg ballare ut nu! –, samtidigt som det blev lite (icke-sexuell) "fanservice" när Kaoru sjöng på den gamla öppningslåten och flickorna blev små gnällspikar i slutändan.

 

 

PS: Ni ser väl

?
  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 3 weeks later...

Oj oj oj, vad har jag nu gett mig in på? När jag började se på Sasami-san så trodde jag ju att det skulle handla om vad som stod på omslaget; en ljusskygg tjej som spionerar på sin ansiktslösa brorsa hela tiden, och så lite övernaturliga fenomen på det. Så var icke fallet. Första avsnittet var jättekul för vi fick inga förklaringar alls till vad som hände. Det var bara galenskap på galenskap. Trevligt. Men i avsnitt två och tre så blir vi erbjudna en massa bakgrundshandling, och efter nåt avsnitt till så är handlingen vilt annorlunda. Inte till det bättre, i min mening. Det mesta som händer är väldigt spänningslöst, och humor finns det bara smulor av. Det enda som jag kan se skulle kunna ge någon dramatisk förtjänst är om man verkligen bryr sig om Sasami.

 

Men! Sen hände avsnitt 6. Omg omg omg helvete i min lilla låda. Jag var beredd att droppa serien om det här avsnittet var lika ointressant som resten, men nu börjar det hända grejer. Inte riktigt grejer som passar in i serien på något sätt, men grejer ändock. Måste se vad som händer. Fan, Shaft :/

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Såg Kotoura-san avsnitt 8. Den har i flera avsnitt tappat allt mer av vad som gjorde serien så kul: lättsam gymnasiekomedi med bullig, enkel design, om ett knasigt gäng elever... kontrasterat med nästan löjligt svårmodiga inslag av drama.

 

Avsnitt 8

Spoiler
I detta senaste avsnittet så blir först Kotoura febersjuk och tappar sin förmåga, och sen går Kotoura och Manabe på dejt som "straff" för honom för att han drog nytta av situationen genom att tänka på snusk. Superkonventionellt. Man fick några inslag som antydde att Kotoura saknade sin mor, eller åtminstone hennes värme innan hon blev ond. Uppladdning inför en avslutande konflikt? Jag tänkte att hon kanske skulle komma med i slutet av avsnittet.

 

Det verkade också som att Kotouras förlorade förmåga skulle kunna ställa till med problem: deras sempai i klubben är lite "mörk" när hon medger att hon vill använda Kotoura (för att rentvå sin mors namn), medan Kotoura börjar känna sig osäker utan att kunna läsa tankar. Sen kan man undra hur långt Manabe är intresserad av Kotoura om hon inte har sin förmåga -- han älskar ju att göra henne generad. Kanske avsnittet går mot en sån konflikt?

 

Så slutar avsnittet, eftertexterna rullar... och efter det: fortfarande dejt, och de två går på gatan. Plötsligt får Kotoura se något! "Jaha, hon passerar sin mor!" hinner jag tänka innan man får se -- det är en mördares tankar! Vaaaad?! Drar serien in oss i en övernaturlig deckare nu?! Tur att jag inte drack kaffe just då, för då hade jag satt i halsen. Jag ser aldrig förhandstittar i serier, så jag vet inte om de avslöjar vad som kommer hända, men det typiska hade varit att Kotoura blir mördarens måltavla.

 

Jisses alltså, den här serien är ju "all over the place".

 

Och det är vad som gör den underhållande att följa. :reallyhappy:

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Såg Kotoura-san avsnitt 8. Den har i flera avsnitt tappat allt mer av vad som gjorde serien så kul: lättsam gymnasiekomedi med bullig, enkel design, om ett knasigt gäng elever... kontrasterat med nästan löjligt svårmodiga inslag av drama.

 

Avsnitt 8

I detta senaste avsnittet så blir först Kotoura febersjuk och tappar sin förmåga, och sen går Kotoura och Manabe på dejt som "straff" för honom för att han drog nytta av situationen genom att tänka på snusk. Superkonventionellt. Man fick några inslag som antydde att Kotoura saknade sin mor, eller åtminstone hennes värme innan hon blev ond. Uppladdning inför en avslutande konflikt? Jag tänkte att hon kanske skulle komma med i slutet av avsnittet.

 

Det verkade också som att Kotouras förlorade förmåga skulle kunna ställa till med problem: deras sempai i klubben är lite "mörk" när hon medger att hon vill använda Kotoura (för att rentvå sin mors namn), medan Kotoura börjar känna sig osäker utan att kunna läsa tankar. Sen kan man undra hur långt Manabe är intresserad av Kotoura om hon inte har sin förmåga -- han älskar ju att göra henne generad. Kanske avsnittet går mot en sån konflikt?

 

Så slutar avsnittet, eftertexterna rullar... och efter det: fortfarande dejt, och de två går på gatan. Plötsligt får Kotoura se något! "Jaha, hon passerar sin mor!" hinner jag tänka innan man får se -- det är en mördares tankar! Vaaaad?! Drar serien in oss i en övernaturlig deckare nu?! Tur att jag inte drack kaffe just då, för då hade jag satt i halsen. Jag ser aldrig förhandstittar i serier, så jag vet inte om de avslöjar vad som kommer hända, men det typiska hade varit att Kotoura blir mördarens måltavla.

 

Jisses alltså, den här serien är ju "all over the place".

 

Och det är vad som gör den underhållande att följa. :reallyhappy:

 

En teori om halsbandet...Långsökt.

Jag vet att det låter väldigt långsökt, men när hon satte på sig sitt halsband som hon fick i födelsedagspresent så verkade hon må väldigt bra. Men scenen efter då hon hade tagit på sig det så var hon både sjuk och hennes tankeläsning försvann. Har inte läst mangan så jag har ingen koll på situationen just nu. Men vem vet. det kanske är ett "magiskt" halsband...=)

 

Men precis som du säger, väldigt underhållande anime att följa.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 4 weeks later...

Såg klart Kotoura-san. Jag tycker faktiskt att det gick ihop väldigt fint i slutet! Jag är väldigt nöjd. Serien var onekligen valhänt med sin hantering av seriens allvarliga och löjligt överdrivna drama, men på något magiskt vis blev det inte dåligt. Överraskande underhållande serien igenom.

 

Avsnitt 12

Spoiler
Jag blev glad att se en av de mer centrala konflikterna sparade till sist: splitet mellan mor och dotter! Hon tvingar in sig hos Kotoura och är ond mot henne. Men man hör också hennes inre tsun-tsun-röst som visar att hon ändå är orolig för sin dotter. Då började jag oroa mig lite över att situationen skulle lösa sig typ med att Kotoura bara läser hennes tankar och avslöjar att hon bryr sig om henne trots allt. Det hade jag inte gillat. Hennes mor lämnade henne som barn! Och hennes avskedsord var "jag önskar att jag aldrig hade fött dig"! Hennes psykiska barnmisshandel kan inte förlåtas med att "morsan är tsundere"! Stå för dig, Kotoura! Slå tillbaka!

 

Och hon gör det! Hon puttar omkull henne och de får slåss och skrika åt varandra och berätta hur de båda blev sårade. Det var väl kanske lite väl enkelt att bli sams med tanke på att hon grusade Kotouras självkänsla i marken i typ åtta år... men det var ändå ganska fint, och framförallt tillfredsställande. En trevlig nystart på deras förhållande.

 

I helhet ett fint avsnitt. Några korta tillbakablickar, Kotoura och Moritani befäster sin vänskap, klubbordföranden ber tårfyllt om ursäkt för att hon (försökt spela onding och) använt Kotoura för sina egna själviska intressen, och de två huvudpersonerna bekänner sin ömsesidiga kärlek.

 

Slutet gott, allting gott.

 

Ett överraskande tillfredsställande slut på en överraskande tillfredsställande serie.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Och där tog Maoyū slut. [spoiler=Avsnitt 12]

Spoiler

Hjälten är ganska ball ibland. Han sprängde ett helt jävla berg! Jag gillar också (Kvinnsriddaren behöver väl knappast nämnas) Kvinnsmagikern, som hade en oväntat lustig röst när man väl fick höra den i avsnitt 10-11 eller när det nu var. Sen har hon nån konstig grej på gång där hon verkar ha tre personligheter, och hennes magi är "teknobabbel".

Lite kul, lite intressant.

Inte en fantastisk serie, men den hade en del intressanta element, så den får slutbetyg godkänt -- även om slutet, som vanligt dessa tider, är ett "fast berättelsen är egentligen inte över"-slut.

Redigerad av Sceleris
Spoilerfix
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Och där tog Oreshura slut. Eeh... jag tyckte om den?! Jag var van mangaversionen, som var mer i... "otaku"-stil, så animeversionens något slätstrukna design och bleka färger fick först serien att kännas ganska urtvättad, och intrycket förstärktes av en överraskande icke-loli-röstsatt Chiwa. Men hon lät faktiskt rar, och slätstrukenheten fick det att kännas mer som en lättare romantisk dramakomedi än det krystade harem-ecchi-lättromanskräp jag först hade velat kategorisera det som. Berättelsen var onekligen tunn, men tjejerna var rara nog: Chiwa var söt, Masuzu intagande, Hime oförarglig, och Ai... överraskande nog ganska gullig, en av de mer älskvärda tsundere-tendenserna jag sett. Eita var okej, en typisk "nice guy"-haremprotagonist med svag närvaro som åtminstone hade sina gamla fjortisfantasier som kunde underhålla.

 

Jag brukar bli skeptisk när jag ser serier där promotionmaterial och öppningsvinjetter och liknande struntar i de manliga huvudpersonerna: då brukar jag misstänka att serierna tar lätt på huvudpersonskaraktär, relationer och karaktärsdrama, för att tillfredsställa äckliga nördar som bara vill låtsas vara huvudpersonerna. Typ att en fjärdedel av nördarna har tjej A som "waifu", en fjärdedel har tjej B som "waifu", en fjärdedel har tjej C som "waifu" och en fjärdedel har tjej D som "waifu": då kanske man inte får ge den manliga huvudpersonen för mycket personlighet, för då funkar han inte som "stand-in" för tittaren längre, och man får inte para ihop honom med en viss tjej, för då gör man 75 % av publiken förargad -- och det är ju de som ska köpa serien när den väl kommer ut på DVD och Blu-ray.

 

Medan mellanspelet förstås mest var fluff och typiska utvecklingar (i-inget Comiket-avsnitt?!), så var slutet något över förväntan. [spoiler=(Avsnitt 13)]

Spoiler

Eita valde faktiskt en tjej! Visst blev det ändå lite icke-slut av att ingen av de andra tjejerna gav upp om honom, men han bekände ändå tydligt sin kärlek.

Så slutintrycket var faktiskt positivt.

Redigerad av Sceleris
Spoilerfix
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...