Anime hösten 2015

[Brezals]

Meh, har sett värre. Man ska inte ha för höga förhoppningar bara med såna serier.

episode 4 var dock bra! tänkte nästan inte titta vidare.

[Tachikomatic]

mera manlig hud

Vill du ha manlig hud så kan du kolla första episoden av Shomin Sample. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. :P

[Volbla]

Jag gav mig på lite höstserier!

 

Jag började med Yuru Yuri säsong 3. Jag har alltid gillat Yuru Yuri, men jag tror banne mig att det här är det bästa serien varit. Situationerna är kuliga och fokusen är på de bästa karaktärerna. Min törst för Katou Emiri släcks med Sakurako. Min största farhåga är att den här säsongen ska följa i de andras fotspår och vara extra sentimental i slutet. Än så länge är den kalas i alla fall.

 

Jag tänkte att något mera lättsamt inte skulle sitta fel, och lotten föll på Tantei Team KZ Jiken Note. Handlar om en skygg och ensam tjej som börjar gå på extraplugg, och killarna hon möter där drar med henne på en detektivstrapats att ta reda på vad som hänt med den ena killens stulna cykel.

 

Det var dötråkigt. Inte bara är serien väldigt ytlig och enkel, som när de i punktformat går igenom "Han är bra på det här, och han är bra på det här", men allting saknade känsla. Till exempel ser vi ibland huvudkaraktärens inre tanker utryckas av en liten chibi när hon blir sur, men både animationen och röstinsatsen är så underdriven att det inte känns som att hon faktiskt är sur. Det är som att se någonting skådespelat av unga tonåringar. Ganska skarp skillnad att gå från detta till Love Lab. Det kanske är meningen att serien ska vara superlugn av någon anledning, men det funkade inte för mig. Tre sjuminutersavsnitt räckte gott.

 

Comet Lucifer tyckte jag, i samma anda som ovanstående, såg ut som en medelmåttig serie av sitt slag. Ett vanligt fantasyäventyr. Men kampanjteckningarna och synopsen var trevliga nog för att jag skulle ge den en chans, utan att ha särskilt höga förhoppningar. Den här överraskade mig positivt! Jag har bara sett första avsnittet än, men det var precis vad jag vill ha av ett första avsnitt. Det hastades inte fram handlingen, men världen och karaktärer introducerades ändå effektivt, och vissa handlingselement som inte är så viktiga än lämnades osagda.

 

Nå, jag har sett bra första avsnitt förut som inte lyckades arta sig i en spännande serie, men Comet Lucifer verkar lovande. Ibland får man en oliv på kroken när man metar från balkongen.

[Klona]

Valkyrie Drive: Mermaid börjar med att Mamori Tokonome vaknar upp på en ö, när hon väl kvicknar till så kommer hon ihåg att det var några som förde bort henne och nu är hon strandad här. Till hennes lycka så kommer det två tjejer och träffar henne och frågar om hon är en Liberator eller Ecsta men hon har ingen aning vad de pratar om. För att göra det lättare så ska de visa henne och de båda börjar kyssa och smeka varandra. Tokonome reagerar ungefär som de flesta skulle göra om två personer hon precis träffat börjar vad som verkar som ett förspel, inte nog med det när den ena tjejen brister ut i ett stön så förvandlas hon till ett vapen, ja ett vapen. Kort efter det så bestämmer de sig att de ska ta reda på vad hon är och öppnar eld mot henne, lyckligtvis kommer det ännu en tjej från ett liknande objekt som Tokonome kom ifrån och beskyddar henne. Den nya tjejen är ung och vacker med hår som går ner till marken och för att slåss tillbaka så hånglar hon upp Tokonome så att hon blir till ett svärd och besegrar de andra tjejerna med ett hugg och som tur så förblöder de inte från hugget men svimmar av och deras kläder går sönder. 

 

Det är första halvan av serien och jag hade räknat med att de skulle spela på rätt mycket naket så men jag hade inte räknat med att aktiveringen av deras krafter skulle ske på just det sättet. Jag vet att det är till för att tillfredsställa publiken men ändå kan jag inte få bort den där tanken att det är ett extremt dåligt sätt att aktivera en kraft. Som i ett avsnitt då en av ledarna har med sig några vakter och ryter något i stil med "grip dem" och vakterna ställer sig i position och börjar sedan stimulera sin partner och ett par tio sekunder senare förvandlas de till vapen och de andra står och tittar på i vetskap om vad som precis kommer att hända.

 

Nåja hur är serien då? Ja den är faktiskt ganska dåliga med tunna karaktärer och storyn är inte heller den speciellt engagerande och inte för att glömma att man tuttar uppkörda i ansiktet hela tiden, fast det hade jag förväntat mig när jag började titta på den så det kan jag inte direkt klaga på nu såhär i efterhand. Det känns som att den försöker ha allvarlig story med vissa element men sen att det blir pannkaka av allt med transformationsscenerna. Det har inte gått så långt att jag inte kan titta mer så det är ju något som är positivt.

[MathJuice]

Avsnitt 6 av Utawarerumono - Äntligen lite throwback till säsong 1. Fortfarande brist på action/konflikt och nånting säger mig att det kommer bli en "säsong 2" för att padda ut det hela. =S

[MathJuice]

Har börjat se One Punch Man. Är inget fan av alla inälvor som flyger, men humorn och animationen är spot on. Fight OP with OP är ett koncept som fungerar bra.

[MathJuice]

Antimagic Academy 35th Test Platoon - Magi möter teknik i en steampunk-esque serie som följer blivande inkvisitorer ("NOBODY EXPECTS THE INQUISITION!") vars uppgift är att stoppa olaga magiutövande. Medlemmarna i 35:e plutonen är dock den mest experimentella såväl som den mest lågpresterande. Hela tillvaron ställs på huvudet då en degraderad ikvisitor flyttas till akademin och hamnar i, you guessed it, 35:es grupp. Det nya tillskottet är dock i en helt annan liga gällande skillz och även blodtörst. Hur ska det gå för testplutonen?

 

Intressant djup samtidigt som den drar ner sig lite i dess sätt att porträttera huvudkaraktärerna som omänskligt klumpiga. Är även semimörk och med en del action. Dock så känns det som att twisterna är för tätt inpå, nästan stressade fram.

[MathJuice]

Quadra-posting!

 

Är det bara jag eller har One-Punch Man blivit lite för seriös? Det verkar skapa spänning när det inte riktigt finns och tunnat ur på humorn rejält på grund av det, toppat med "existentiellt" tänkande för att rättfärdiga Saitamas roll i serien.

[Tachikomatic]

Quadra-posting!

 

Är det bara jag eller har One-Punch Man blivit lite för seriös? Det verkar skapa spänning när det inte riktigt finns och tunnat ur på humorn rejält på grund av det, toppat med "existentiellt" tänkande för att rättfärdiga Saitamas roll i serien.

Jag håller med att den har blivit mer seriös ju mer avsnitt som visats, dock kanske det är lite tvunget för att utveckla Saitamas roll i serien precis som du skrev. Jag fick en liten känsla också utav att detta känns som en inledning och att själva serien inte riktigt har tagit fart ännu. Vet inte direkt varför jag fick den känslan tyvärr.... ^_^ Men det verkar iaf enligt mig att Saitama ligger i gränslandet för om han själv vill bli populär eller inte. Men men nog med rambles *chuuuu*

[animefreaku]

väldigt många bra serier ute just nu iaf, ahr väl sett de flesta från 2015 som är ngt att ha för tillfället men de dyker ju upp en hel drös nytt bvarje år

[Sceleris]

Heavy Object (från skaparen av Ett visst magiskt Index) har en kärna -- det om enorma, kärnvapensäkra, supervapenbeväpnade fordon som omformat världens alla krig till "one shot"-uppgörelser, och om ett par hjältar som besegrar fordonen med list och mod -- men kärnan är klädd i en ganska ful och trist serie med alldeles för mycket dåligt snuskprat om bröst. Speciellt bröst på fjortonåriga flickor.

 

Jag ser det, men inte utan att känna att jag hellre hade sett på Index III.

 

Är det bara jag eller har One-Punch Man blivit lite för seriös? Det verkar skapa spänning när det inte riktigt finns och tunnat ur på humorn rejält på grund av det, toppat med "existentiellt" tänkande för att rättfärdiga Saitamas roll i serien.

 

Ärligt talat är One Punch Man inte lika mycket en komedi som det är en rule-of-cool-serie. Poängen med serien, som det känns för mig, är att leva upp till våra förväntningar på Saitama som en bad-ass motherfucker, att ge oss såna där "YEAAAH"-känslor vi får när hjälten äntligen ger skurken på käften.