Hoppa till innehåll
nebukanessar

Anime vintern 2016/2017

Rekommenderade inlägg

B7wh.jpg

 

Här kommer en tråd UTAN det alla vill ha i en sådan här tråd, nämligen ett infoblad om vilka serier som kommer. Detta beror på att jag är lat och totalt inkapabel att göra något datorrelaterat över svårighetsgraden skriva. Däremot så tänker jag ta upp de serier jag ser fram emot och hoppas att någon kommer att lägga upp mer info.

Här kommer vad jag ser fram emot:

 

Ao no Exorcist, andra säsongen: När första säsongen var över kände jag att slutet var bra, trots att det skilde sig från mangan. Men även om jag känner att det är onödigt med en uppföljare så är jag grymt svag för dom två små djävulsungarna.

 

Demi-chan wa Kataritai: En mycket trevlig manga om att olika kända monster som vampyrer och en mängd andra eländen helt plötsligt börjar födas i vanliga familjer. Även om det inte är vanligt så har en gymnasieskol hela fem monster på skolan och därmed uppstår små lustigheter.

 

Fuuka: Vill inte se den, läser mangan och som allt av Seo Kouji är det låååångt och faktiskt ganska tråkigt, men det är trots allt Seo Kouji......

 

Little Witch Academia: Kolla gärna upp de två första kortare filmerna om dessa häxstudenter, finns på netflix. Serien känns spännande och lite lagom söt.

 

Shouwa Genroku Rakugo Shinjuu, andra säsongen: Första säsongen av den här serien om den alltför underskattade japanska underhållningsformen rakugo var något av det bästa jag sett. Har ni inte sett den så kasta er in på crunchyroll och gör något nyttigt av julen.

 

Super Lovers, andra säsongen: Min favorit shounen-ai manga får en fortsättning!!!!

 

Sedan finns det något som känns som en Last witch-rip off, lite cyklar, lite visual novels adaptioner och lite svärd. Jag säger som indierna: Same,same but different.

Redigerad av Sceleris
Infoblad inhackat!
  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

För att saker ska vara konsekventa så infogade jag säsongsplanchen från Neregate. :happy:

 

Mina tankar:

  • Akiba's Trip: Gonzo!? Har sett att spelet finns på Steam. Man springer visst runt i Akihabara och slår folk tills de blir nakna. Eh.
  • Masamunes hämnd: Jag följer mangan, så om jag kollar in det är det nog bara något avsnitt för att se hur adaptionen blir. En sån där inte-särskilt-anmärkningsvärd romcom som skulle kunna vara lättromanbaserad men faktiskt inte är det.
  • Flickkrigshistoria (Yôjo Senki): Låter fånigt och är lättromanbaserad, men jag är lite intresserad av bilden. När jag läser "yôjo" så tänker jag på den här scenen från Outbreak Company... så karaktärsdesignen ger ett "oväntat" intryck. Som om det kan vara något som inte är "trashy" (vilket t.ex. Outbreak Company var).
  • Fûka: Det är väl en spin-off från Kôji Seos manga Stan där du finns (Kimi no Iru Machi). Båda finns på Crunchyroll, men jag har inte läst "Kimimachi" eftersom de inte har de första ~120 kapitlen(!), och jag vill läsa den först innan Fûka... så jag står nog över nu också.

    Jag har knappt läst något av Seo, egentligen. Första bekantskapen kom med Suzuka-animeserien; jag såg den inte, men @flaskis pratade om den, och han fick den att låta lite trist socialt konservativ; egentligen minns jag bara att det var något med att nån karaktär, förmodligen Suzuka,

    blev tonårsgravid och beslöt sig för att behålla barnet

    . Det är väl en sak om det kom ur karaktären själv, men jag antar att det kändes som att det var skaparen Seo som talade genom verket. Men, jag vet ju inte, jag har inte läst den själv.

    Sen, när jag följde Kei Sasugas manga GE: Good Ending (min minirecension här), så jämfördes den med Seos serier -- vad gäller frustrerande kärleksdrama med en obeslutsam manlig huvudperson i spetsen. Det gjorde mig inte så där värst sugen på att läsa serien.

    Men om Crunchyroll lägger upp de saknade kapitlen så kanske jag gör ett försök...

  • Interviews with Monster Girls (...heter Demi-chan wa Kataritai i USA, kanske för att rida på framgångarna med en desto snuskigare monstertjejserie): Originalmangan är, som @nebukanessar säger, trevlig. Avslappnad. Kan dock inte säga att den är särskilt stark i någon benämning. Blir nog en hyfsad slice-of-life med en knivsudd drama.
  • Gintama: "Mer av samma" är inte dåligt när det gäller Gintama. Spännande att se om den kommer att gå tills mangan, som tydligen är på upphällningen, slutar. Fast det är ju en Shônen Jump-manga, så den upphällningen kan väl vara 2 år lång...
  • Yowamushi Pedal: New Generation: Egentligen ganska "meh" sportserie (det blir så fånigt när de p.g.a. tidsutdragning hinner tävlingscykla bara typ 500 meter på 3 avsnitt ibland...), men har man tagit Fan i båten så får man ro honom i land.
  • Chaos Child: Tror det är en fristående uppföljare till Chaos Head, och den var ju rätt usel. Men det är en "semikolon-serie" (egentligen brukar jag aldrig skriva ut semikolonen, men: Chaos;Head, Steins;Gate, Robotics;Notes, Occultic;Nine, Chaos;Child), så det känns som att jag borde se den. Fast jag inte har sett Robotics Notes eller Occultic Nine.
  • Välsigna denna underbara värld 2 (Konosuba 2): Halvcynisk komik med ett par bra skämt ibland. Megumin best girl. (Hennes röstskådis Rie Takahashi är också best girl.)
  • Slöddrets önskan (Kuzu no Honkai eller Scum's Wish): Följer originalmangan på Crunchyroll. Det är väldigt mycket sex mellan missnöjda karaktärer och uppbruten intern monolog. Typ "Om jag inte gör det... så sårar jag... henne... men... om jag inte gör det... så sårar jag... mig själv...". #im14andthisisdeep

    Nämen, jag gillar den. Vet bara inte om jag kommer att se animeserien. Men den är nog värd att diskutera. Att psykoanalysera karaktärerna.

    Det ska göras en otecknad version också. Och alla tre ska ha samma slut ungefär samtidigt.
  • ACCA: 13:e kommunens inspektionsavdelning: Det bygger på en Natsume Ono-manga (Ristorante Paradiso m.fl.), men actionregissören Shingo Natsume (Space Dandy, One Punch Man) regisserar? Vet inte vad jag ska vänta mig.
  • Hushållet Kobayashis drakpiga: Bygger på en Cool Kyôshinja-manga; jag gillar hans serier, som Ojojojo, på något sätt. De är enkla och nästan lite amatörmässiga, men kan överraska med lite karaktärsutveckling eller i val av tema ibland.
  • Little Witch Academia: Jag har fortfarande inte sett andra kortfilmen. Första var en underhållande, pigg kortfilm (gjord med sponsring från ett projekt för att främja och träna nya animatörer etc.), främst upphållen av lysande animation och design. En sån där film där jag pausar och hoppar tillbaka för att se samma animationssnutt flera gånger. Magiskt~!

Det har blivit för lite anime för mig nu i höst-till-vinter (olika snackvärda serier verkar ha varit Flip Flappers, Yûri on Ice, Gundam Orphans, Euphonium 2, Bungô Stray Dogs, och March Comes In Like a Lion), så mitt tidiga nyårslöfte är att se mer anime. Förhoppningsvis sänds det något som är hyfsat bra, som jag inte läst originalet av, och som är värt att prata om här på forumet!

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag såg trailers för Youjo Senki och Gabriel Dropout. Ingen av dem verkar nå vidare bra. Den ena en krigsserie med söta flickor där en flickorna är en hänsynslös soldat återfödd som liten flicka. Det verkar vara en mindre rolig version av Strike Witches. Och jag har inte ens sett Strike Witches! \(o_o)/

 

Den andra om änglar och demoner som tvingas leva som människor på jorden och ha kul och vara söta. Jag fortsätter se på Flying Witch istället.

 

Men Konosuba kommer fanimig bli av! Jag har redan sett om första säsongen som inte ens sändes för ett år sen. Riktigt kulig och en god mängd snusk utan romantik. Sånt är svårt att komma över. Och så EXPLOOOOSION.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

På rak hand

 

Ao no excorcist , Sett första säsongen sedan lite nyfiken och se hur de utvecklar s2 efter första, så den blir värd en chans.
Fuuka, läser mangan så måste säga man är nyfiken, plus av någon anledning så brukar just musik-serier bli rätt bra.
Gintama, tack och tack igen det är allt jag har att säga, helt underbart med mer Gintama.
Kuze no honkai, tänkte ta någon drama serie och de känns som en av de mer intressanta drama seriena.
Konosuba s2, Första säsongen var bra , hoppas bara de fortsätter leverera i samma kvalitet. just den sorts of komedi som faller mig i smaken också.

Chaos;child , antar den är baserad på ett spel, handlar om en jordbävning som startar allt , blev lite nyfiken så blir några avsnitt åtminstone,
Rewrite s2, Tyckte faktiskt inte första säsongen var någon höjdare,action scenerna var inget speciellt , storyn var heller inte så jätteintressant enligt mig, karaktärena föll mig inte riktigt i smaken heller  , men jag vill ändå tro på den.

Baki, Börjat komma en bit på mangan och tycker den är rätt underhållande samt sett de tidigare säsongerna , inte överdrivet bra men ger ändå lite tillfredsställande action.

Kubikiri Cycle, om x antal genier som lever på samma ö tillsammans , tror denna kan bli rätt intressant, såg första avsnittet och blev helt klart nyfiken på vad serien har att erbjuda.

Sword art online, Lite tveksam , Första serien och de 10-12 första avsnitten var klockrena, efteråt har de mesta varit downhill men antar man får ge den en chans.
Overlord: Första säsongen var faktiskt rätt intressant, sedan temat tiltar väldigt mycket person som fastnar i MMORPG spel , även om de har varit en del av de temat på sistonde, så tiltalar det en gamer ;) men har också på känn eftersom hans karaktär i spelet är ganska stark, att de är som bäddat för lite större boss fighter och kanske någon svår quest inom sin tid.

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Visst tusan! Jag glömde att jag sett en trailer för Maid Dragon också. Ett lustigt rappnummer där den alldagliga huvudkaraktären blir antastad av en drake som förvandlar sig till en husa. Det var... en idé. Själva innehållet verkar ingen speciellt, men presentationen var ganska gripande. Jag kanske försöker mig på ett avsnitt.

 

Hand Shakers ser ut som en vanlig, dålig fantasy action-serie, som Strike the Blood eller Absolute Duo. Jag vet inte. Jag kanske vill se en dålig fantasy action-serie för omväxlings skull. Det kommer ju typ en per säsong.

 

Granblue Fantasy baserar sig på ett rollspel till mobilplattformer. Jag har varit intresserad av att spela det bara för att det är populärt och jag tycker rollspel låter som de passar jättebra till mobiler, men det finns inte översatt. Jag förväntar mig väl inte att animeadaptionen kommer vara bra per se, men jag gillade Kantai Collection fastän den inte var så bra, och den serien var baserad på något ungefär lika lustigt.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Först ut i vinterkylan blev Gabriel Dropout. Den renhjärtade och propra ängeln Gabriel Tenma White ska nu ut på sin jordpraktik där hon ska leva som en vanlig människa på jorden. Men efter att hon upptäcker människounderhållning blir hon tvspelsberoende och tappar all ansvarskänsla.

 

Jag tyckte den var rolig. Den hade en del bra tajming och lustig animation. Och massvis med animation! Jag antar att det här är förstaavsnittssyndrom, men om det inte är det skulle jag bli glad. Själva idén är väl att alla änglar beter sig som sämre personer än vad de borde, och alla demoner beter sig som bättre personer än vad de borde. Får se om det kan fortsätta vara roligt i 12 avsnitt. Satanichia best girl.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har också sett lite.
 
Chiruran ½:
Kortavsnitt med samurajpoliskåren Shinsengumi i chibiform. Tam komedi utan rörelse, så bara menlöst att se på. Öppningsvinjetten får det att se seriöst ut, men det är fortfarande i chibiform, så det blir lite bisarrt.

 

Dumpar, 5/10.


 
Demi-chan wa Kataritai (Interviews With Monster Girls):
Jag följer redan mangan om en värld där mytologiska varelser -- demimänniskor (demi-: "halv-") -- som vampyrer etc. faktiskt existerar, under väldigt normaliserade former, och magistern som gillar att prata om det med sina demi-elever.
 
Manus var lite klumpigt på några ställen -- några var i originalet (introduktionerna av demierna), en var inskriven (det blev bara konstigt när fröken Satô pratade uttryckligt om sina val) -- men faktiskt så gillade jag det! Adaptionen av originalet var överlag bra, men avsnittet fick lite starkare prägel av "faktiska tonårsflickor" som fungerade. Det är precis en sån sorts humanisering som serien ska ha. Och Hikari var precis rätt skriven och skådespelad, bull's eye.
 
Lättsamt utan att vara fluff.

 

Följer, 6/10.
 
 
 
Eldlive:
Pojke med röst i huvudet blir scoutad av rymdpolisen. Tråkig färgläggning och design. Det kändes som en barnserie, men tydligen sänds den nattetid. Den gör lite specialare med scenövergångar ibland. Avsnittet var inte dålig, men inte bra heller.

 

Följer skeptiskt, 5/10.
 
 
 
Gabriel Dropout:
Det var Doga Kobo (animationsgudarna som gav oss Love Lab och Engaged to the Unidentified-PV:n!), men jag blev inte så imponerad av animationen som Volbla blev. Det ligger över vad många andra serier presterar, men jag tyckte inte det var bättre än, säg, Sansha Sanyô (också Doga Kobo).
 
Humorn? Hm, nja. Det var väl ett skämt som gick hem hos mig ( när pojkarna i klassrummet tillber trosorna), men inte annars. Regissören Masahiko Ôtas (Minami-ke, Mitsudomoe, Yuru Yuri) komik brukar sällan fungera för mig. Jag kan gilla serier han gör, men då är det kanske mer att jag gillar karaktärerna än att jag gillar hans komiska tajming; hans Love Lab är ett exempel. (Och så är det lite för mycket snuskiga vinklar och sånt här i Gabriel Dropout som jag inte tycker passar.)
 
Och karaktärerna här? Hm, nja. "Änglar och demoner" är inte en gimmick jag är mycket för, och frånvaron av killar får tjejgänget att kännas krystat. Å andra sidan är Satanichia ganska jävla toppen.

 

Följer tills jag blir less på Satanichia, 5/10.
 
 
 
Idol Incidents:
En parlamentsledamot dör, och i valet till ersättare försöker idolpartiet Hjältinnepartiet att tillsätta en nyfunnen idolkandidat som alltså ska locka röster genom att sjunga och dansa.
 
Det är fånigt, men det är inte alls komiskt, och det är inte kul att titta på. Det är jobbig moé. Det känns bara tomt och ytligt med tillgjorda röster, och musiken är typiskt dålig själlös idolpop med totalt trivial sångtext.

 

Dumpar, 4/10.
 
 
 
Minami Kamakura High School Girls Cycling Club:
Den naturliga jämförelsen är ju Yowamushi Pedal, där optimistiska gossen Sakamichi har en oupptäckt cykeltalang eftersom han cyklat 90 km på turer till och från Akihabara en gång i veckan. I Cycling Club så kan huvudpersonen inte ens cykla.
 
Inte för att det är något fel med det som sådant, men det känns som att det här inte är en sportserie med moé, utan en moéserie med sport. Det är tillgjorda röster och huvudpersonen är smådum. Och den är långsam: första avsnittet går i princip bara ut på att de går till skolan. Inget ödesbestämt möte med cykelklubben eller nåt sånt.

 

Dumpar, 5/10.
 
 
 
Nyanko Days:
Kortavsnitt 1: tjej sitter i klassrummet och tänker att hon inte har några vänner, och sen går hon hem och gullar med sina tre antropomorfiserade katter. Jag blev osäker på om det var gulligt eller "creepy". Jag hade hellre velat ha en anime av Kattgalna Minako-san, den klarar av både "gullig" OCH "creepy"!

 

Dumpar, 5/10.
 
 
 
Schoolgirl Strikers:
Gymnasietjejer är de enda som i hemlighet kan slåss mot monster så därför finns en skola för att hitta tjejerna. Så serien följer en sådan grupp bikini-klädda "strikers"-tjejer utan personlighet medan de slåss mot fantasilöst designade monster i tråkiga strider i tråkiga miljöer. Det fanns två saker i avsnittet jag gillade: karaktärsdesignen såg helt okej ut i 3/4-ansiktsvy vid ett tillfälle (jag gillar 3/4! Jag vet inte varför!), och när tjejen slår monstret på käften.

 

Dumpar, 4/10.
 
 
 
Seiren:
Jag tror det är en sån där semi-episodisk sak i stil med Amagami SS: några avsnitt där kille 1 får ihop det med tjej 1, några där kille 1 får ihop det med tjej 2 istället, några där kille 1 får ihop det med tjej 3 istället, osv. Jag är inte förtjust i konceptet; även om jag inte är en obotlig romantiker som måste tro på "sann kärlek", så känns deras relationer något degraderade när tjejerna är i princip utbytbara. I en sån serie hänger det alltså väldigt mycket på tjejerna (och, ja, killen också, förstås). Jag gillade tjejerna i Amagami SS! De var liksom inte psykologiskt välskrivna, men de var söta töser med lite bredd (typ något enkelt trauma eller problem) passande den sortens romcom.
 
Här i Seiren så... vet vi förstås inte hur alla tjejer kommer att vara, men det känns som att den har en lite annan vinkel än Amagami SS. Ungdomarna i Seiren känns lite närmare verkligare ungdomar. Tjejerna har lite har lite hugg (「私ポルノ漫画家のサイン欲しい!」, haha), och killarna (de få som finns där) är inte mjäkiga typer som blir kära i alla tjejer som talar med dem.
 
idk, inte en toppserie, men mer bra än det är dåligt?

 

Följer, 6/10.
 
 
 
Urara Meirôchô:
Flickor som fyller 15 år får chansen att bli spåkvinnor i en stad som specialiserar sig på spåkvinnor, och serien följer fyra nyblivna lärjungar. Det känns som, hm, lite Djungelboken möter Kyôsôgiga möter Sansha Sanyô möter Aria the Animation... i Meiji-eran. Eller nåt sånt. Alltså, söta-tjejer-gör-söta-saker (STGSS) i en färglad, konstig stad i samurajtiden. Med lite yuri-vibbar därför att varför inte.
 
Jag är inte ett stort fan av samurajtiden, men det är hittills den STGSS-anime jag helst ser denna säsong. Svaga försök till komedi, och tvivelaktig sexualisering, men färgglädjen och stark stil gör mycket för att jag ska orka titta. Och jag blir nästan lite lockad att följa deras väg mot att bli sierskor! (Därav Aria-omnämningen ovan.)

 

Följer, 5/10.
 
 
 
Onihei:
Vuxenserie om samurajpoliser (som inte är Shinsengumi!) och tjuvar på samurajtiden; första avsnittet handlar om tjuvars heder. Som sagt, jag är inget fan av samurajtiden, och serien är väldigt ful, och alla karaktärer är torra karlar 35-40+ år... men serien har lite försök till stil i färger och jazzmusik, och storyn vann min sympati. Kan ge det något avsnitt till.

 

Följer, 5/10.

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag hade hellre velat ha en anime av Kattgalna Minako-san, den klarar av både "gullig" OCH "creepy"!

 

Ser ut som en Hanazawa Kana-karaktär.

 

Red: Några första avsnitt sedda!

 

Nog var Hand Shakers dålig fantasyaction :D

Handlingen var konstig, hastig och tråkig. Animationen var helt galen. Massor med 3dcg. Panoreringar överallt. Jag vet inte om det egentligen försöker se bra ut eller om det försöker vara stiliserat. Det är lite som en billig imitation av Shinkai-animation. Det var lite lustigt i början att se den här ambitiösa stilen men höra karaktärerna prata precis som i all annan anime. Och jag har ingen aning om vad som pågår med brösten i den här serien! De ser ut som ballonger för clowner. Men det finns säkert de som tycker det är sexigt också...

 

Jag sa att jag var på humör för lite fantasyaction, men den dåliga handlingen med mentorn och den andra dimensionen och flickan, tillsammans med den överdådiga animationen... jag tror det är för mycket för mig.

 

Kobayashi-san Chi no Maid Dragon var lite skojig. En drake som förvandlas till en tjej älskar Kobayashi-san av någon anledning, och Kobayashi-san står ut med henne och försöker lära henne lite vett och etikett. Jag tänkte säga att det är väl första gången på ett tag som Kyoani adapterar något de inte redan äger, men jag vet inte hur den studion fungerar längre. Hyouka var väl en riktig adaption. Och Nichijou.

 

Men det är nog deras första serie på ett tag som känns som en dussinanime. Jag var inte direkt förtjust i Phantom World, men den hade sin egen... själ. Kobayashi-san är som en vanlig animekomedi som det kommer nya av hela tiden. Men den har en vuxen huvudkaraktär åtminstone. Det är lite trevligt.

 

Konosubaaa! Väldigt oren animation i första avsnittet, men det stör mig inte så mycket i en humorserie. Många roliga ansiktsuttryck. Får mig att tänka på första säsongen Milky Holmes som också var ful och rolig. Humorn har samma kvalitet som förut. Får se om det håller säsongen ut.

  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Ser ut som en Hanazawa Kana-karaktär.

 

Hmm! Jag hade nog snarare tänkt mig Yukari Tamura, men Hanakana är förvisso duktig på knäppisar!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Seiren, Vilken serie över förväntningar , känns väldigt genuint med person kemin och man dras in i stämningen, klockren serie hittills.

Det är relativt vanligt med att tjejerna retas med en blyg kille och liknande men måste säga just i denna serien så görs de på ett väldigt bra sätt. Tummen upp

 

Konusuba/Gabriel dropout , bli nog komedi duon denna säsongen, båda två levererade bra med skämt. Fick skrattanfall mer än en gång vilket bådar gott för båda serierna.

 

Fuuka , bra initiativ av dem att sända två avsnitt på direkten så man kommer in i serien snabbare, bra val måste sägas.

Jag kan inte vänta tills man får höra musiken i den här serien , efter läst mangan så har man ändå byggt upp en slags melodi hur musiken kan vara i serien.

 

Handshakers, Jag förstod nästan på direkten att detta inte var något för mig, men min stora besvikelse var, hur bra den var ritad, blev nästan salig i början över bilden på skärmen. Jag kopplade ur och satte igång avsnittet på min tv istället. Min besvikelse var hur de kunde lägga ner så mycket jobb på en serie som förmodligen inte kommer leverera handling eller med intressanta karaktärer.

 

 

Onihei, För tillfället inte mycket att säga om denna serie, förutom att de känns intressant när huvudpersonen inte är en genomhelig person. Av någon anledning så blir alltid mitt intresse lite större när huvudpersonen har en lite mörkare bakgrund.

Det som talar emot serien är jazzmusiken, har generellt svårt för den genren i fighting scener och liknande som i Code Geass ovan.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Gabriel Dropout avsnitt 2: Jag känner nästan ingen motivation alls att fortsätta. Jag avskyr inte serien, men den känns bara helt tom för mig. Inget att skratta åt, ingen iögonfallande animation, inga karaktärer jag bryr mig om (även Satania blev "gammal" fort). Det närmaste något intressant var att serien introducerade en människa, och det enda jag undrar om i fortsättningen är vilken roll människor kommer att spela.

 

Men nä, jag dumpar Gabriel och hennes vänner.

 

Eldlive avsnitt 2: Fortsatt som en dålig barnserie. Eller, ja, barn runt 12-13 år. Ingenting lockar mig att fortsätta med denna heller. Tråkiga karaktärer, tråkig handling, tråkig konststil. Och av någon anledning låter all musik i andra avsnittet, inklusive OP, som om de är MP3-filer i 96 kbps.

 

Dumpar de här fula utomjordingarna också.

 

Urara Meirôchô avsnitt 2: Jag gillar och ogillar hur den ser ut, pastellfärger med nåt slags soft-filter på... och jag avskyr inte serien här heller, men när jag ser den så tänker jag bara att jag borde se något jag faktiskt gillar och kan vänta mig något intressant av i längden.

 

Dumpar.

 

Demi-chan wa Kataritai avsnitt 2: Jag gillar hur den bygger upp... kan man kalla det för "lore"? Och regler. Typ att (inte "spoilers" egentligen, men:) det bara finns tre dullahan världen runt. Och huvudet kan separeras från kroppen (500+ kilometer!). Och att blockera flamman gör att dullahan känner sig nedtryckt. Och det psykologiska, som att en dullahan har behov av närhet till andra på grund av huvudets hjälplöshet. Det ger mig liksom lite dispens när jag tänker på saker som "hur gick det till när dullahan-chan föddes?".

 

Fortsätter titta.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Slice of life deluxe.

 

Urara Meirochou: Slice of life om spåkvinnenoviser. Hänger väldigt mycket på att en av dom är lite av en vildkatta men annars är det vanligt försök till moe med några unika glimtar. Inte en av de starkaste dock.

 

Kobayashi-san Chi no Maid Dragon: Slice of life om en lesbisk drake. Yep, faller för en programmerare och bestämmer sig för att bli hennes meido. Vad jag vet så är det en import för KyoAni's räkning. Det märks kanske inte i animationsstilen som är unik i sig, men kvalitén lyser igenom. Riktigt skön.

 

Gabriel DropOut: Slice of life om änglar och demoner som får efter sin skolgång i himmel respektive helvete gå ytterligare en gång, men nu på jorden som alla andra dödliga. Gabriel blir uppslukad i första bästa Free to Play MMO medan Satanica-vad-hon-nu-heter can't catch a break. Vissa situationer som serien skapar känns lite väl passé ibland men i det stora hela ger det en bra avkastning. Mindre moe och mer udda situationer.

 

Seiren: Slife of life om kärlek. En inofficiell uppföljare till Amagami SS med nya karaktärer och miljöer. Uppenbart ramverk från just förra serien men nya karaktärsdrag ger en frisk fläkt. Värd en titt.

 

Youjo Senki: Slice of life om en tokig loli som dödar folk. Tänk er Strike Witches möter Battlefield 1. Långt ifrån fredagsmys, men riktigt vass serie om krig, religion och Heath Ledgers arv. "Why so serious?"

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Gabriel Dropout (3 avsnitt) är väl ok. Jag gillade i första avsnittet hur musiken abrupt stannade när karaktärerna insåg något om sig själva, och Satania var överdriven på ett kul sätt. Grejen med serien efter det är att änglar- och demongimmicken inte är viktig längre. Det är mer som en vanlig skolserie, förutom att huvudkaraktären är en skitstövel antar jag. Jag hade föredragit om Satania var mer konstig för sig själv istället för att bli en del av kompisgängent, åtminstone i några avsnitt till. Jag tror jag tycker bättre om Kobayashi-san just nu. Inte för att den är direkt roligare, den känns knappt som en komedi alls, men den har något av en handling som går framåt. Det händer grejer i fröken Kobayashis liv, i motsats till Gabriel där allt är alldagligt.

 

Fast Gabriel har nog sötare flickor. Gabriels hår är väldigt stort :blush:

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Youjo Senki: Slice of life om en tokig loli som dödar folk. Tänk er Strike Witches möter Battlefield 1. Långt ifrån fredagsmys, men riktigt vass serie om krig, religion och Heath Ledgers arv. "Why so serious?"

 

Nu känner jag mig lite dum som frågar, men "slice of life" var ett skämt, va? Typ för att du skrev det om alla serierna? :happydrop:

 

Och så undrar jag hur du menar med Ledgers arv och Jokern-citatet. Vad Nolan och Ledger, i mina ögon, gjorde med Jokern i TDK var att leverera en fascinerande "chaotic evil"-antagonist (han vill ju bara att världen ska brinna!), och det ser jag inte i Yôjo Senki. Inte protagonist heller, för den delen, de känns mest drivna av "ordning".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

 

Nu känner jag mig lite dum som frågar, men "slice of life" var ett skämt, va? Typ för att du skrev det om alla serierna? :happydrop:

 

Och så undrar jag hur du menar med Ledgers arv och Jokern-citatet. Vad Nolan och Ledger, i mina ögon, gjorde med Jokern i TDK var att leverera en fascinerande "chaotic evil"-antagonist (han vill ju bara att världen ska brinna!), och det ser jag inte i Yôjo Senki. Inte protagonist heller, för den delen, de känns mest drivna av "ordning".

På den första så ja, jag ville hålla mig till temat.  :colonthree:

 

På den andra kanske det var bättre att citera "Let's put a smile on that face!" Eller jag vet inte, jag föll nog på hennes leende. Båda är bra karaktärer om än med olika utgångspunkter.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Uuu! Jag gillar Gabriel Dropout. Flickerna er så söte. (/´д`)/

 

I senaste avsnittet dök det upp en tjej som röstas av Minasi Inori (Hestia i Danmachi) som gnabbar med Satania. Fortfarande best girl.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Jag har hört flera personer säga att Kobayashis Maidrake är säsongens bästa serie, och jag tycker det känns lite sorgligt. Inte för att det är en dålig serie, den är riktigt välgjord och bra för vad den är, men den är inte så värst intressant i mina ögon. Lågmäld komedi med lätt drama. Det är så vanilla det kan bli. De enda andra serier jag hört folk gilla är Kobosuba 2 (som inte räknas för det är en uppföljare) och Youjo Senki (som verkar duglig?). Är det verkligen det enda bra som sänts från vintern? Är det någon som har sett Little Witch Academia? Jag minns att ovan från 2013 fick en massa uppmärksamhet, men jag har inte hört något om tvserien.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Problemet med Little Witch Academia stavas Netflix. De har rättigheterna till serien, men de lägger ju bara upp färdiga serier, så den kommer inte upp förrän om ytterligare ett halvår. Serien fansubbas och laddas ner av tusentals människor, men det verkar som att bristen på laglig ström har en negativ effekt. Serien i sig är säkert en mysigt magisk liten toppentecknad saga, men det kanske är mer som en bra barnserie än något som skulle ha mer substans än Maid Dragon.

 

De serier som jag tror mig sett få kritikernas uppmärksamhet mest är Shōwa Genroku Rakugo Shinjū 2 (eller är det 3? Håller inte någon koll), Scum's Wish/Kuzu no Honkai, Maid Dragon och kanske ACCA. ACCA verkar vara typ en lågmäld (fantasy)polisserie, Maid Dragon tror jag har fått mest beröm för "finlir" (detaljer i regi och karakteriseringar).

 

Om du menar att du är ute efter emotionellt "tyngre artilleri" så är nog Scum's Wish bra. Det är ett introspektivt ungdomsdrama om kärlek och sex och självförakt. Synd bara att uppföljare inte räknas, för det är Rakugo Shinjū som verkligen gett kritikersorten ståpäls.

 

De enda som jag personligen följt och gillat är nog Konosuba 2 (roligare än första, på fler än ett sätt! Känns nästan som en Slayers för 10-talet.) och Demi-chan, som jag tyckte var en lyckad vardaglig komedrama/dramedi med intressant regelutforskning.

 

Yōjo Senki är hyfsad, men jag tycker att den har låga ambitioner: det känns som att den nöjer sig med militärfetischism och maktfantasi, när den skulle kunna göra mycket mer.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Åh, jag letade inte efter mer saker att titta på. Jag ville bara prata om animetrender  :colonthree: 

 

När jag sa att uppföljare inte räknas så tänkar jag att det är inget nytt bra som kommit ut. Alla visste redan att Konosuba och Shouwa Genroku var bra, så de är inte lika spännande som "säsongsbästa".

Scum's Wish låter som Toradora. Fast vuxnare? Jag undrar hur populärt sånt är. Jag vet inte hur vuxen Erased var i jämförelse, men den var ganska stor.

ACCA hade jag inte riktigt hört talas om förrän nu. Den ser ut lite som Joker Game, vilket var en besvikande besvikelse, så jag antar att den är bättre än så. ACCA verkar åtminstone ha en riktig protagonist...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Åh, jag letade inte efter mer saker att titta på. Jag ville bara prata om animetrender  :colonthree:

 

Med "[om] du är ute efter [x]" menar jag inte "se det här om det är [x] du vill ha", utan "säsongen är inte utan [x], om det är det du tror", för det lät ju som att du, för att folk gillade Maidragon mest, trodde att det inte hade sänts något nytt med "substans", vilket det hade.

 

Meneh, det andra kanske inte var lika bra på substansen som Maidragon var på icke-substansen. ( '3')

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×