Anime hösten 2017

[Sceleris]

Snart var det dags igen – en ny säsong är snart här.

[Sceleris]

Det känns som att det var väldigt länge sedan jag följde många serier samtidigt, det skulle jag vilja göra igen.

Isåfall så kan jag tänka mig dessa:

• Senaste Gintama: fast jag måste se den senaste serien först.
• UQ Holder: Jag får dåliga vibbar av reklamfilmerna, men originalmangan är en rätt kul actionserie med intressant nisch om olika typer av odödlighet.
• Black Clover: Bara för bilden. Jag gillar karaktärsdesignen.
• Jūni Taisen: På reklamfilmen såg den intressant ut. Tror någon kallade den för en blandning mellan Fate Stay Night och… jag minns inte, någon brutal anime.
• Senaste Shokugeki no Sōma: Medryckande strider och animesnyggingar av båda könen.
• Osake wa Fūfu ni Natte kara: Jag tänker mig att det är något i stil med Danna ga Nani wo Itteiru ka Wakaranai Ken (serien om en vanlig kvinna gift med en otaku) – inte så mycket för nördreferenser och sånt, utan att det handlar om ett avslappnat vuxenförhållande med begränsat drama.
• Konohana Kitan: Jag känner inte att jag behöver någon söta-tjejer-gör-söta-saker-anime just nu, m-men… kemonomimi…
• Urahara: Baserad på Crunchyroll-mangan skriven av amerikanske animejournalisten Patrick Macias, som är chefsredaktör på Crunchyroll och på Otaku USA. På ett sätt blir jag avtänd eftersom det inte känns "rätt" eller "äkta", men det är väl inget skäl att inte ge den ett avsnitt.
• Just Because: Ingen aning om vad det här är.
• Ōsama Game: Lustigt att den kommer som anime först nu! Den kom som otecknade film 2011. Jag gillar såna här high-stakes-berättelser, så jag har varit nyfiken på denna.
• Shōjo Shūmatsu Ryokō: Känns som att "grim moé" är på modet lite. Som Gakkō Gurashi och (tror jag) Made in Abyss. Fast jag tänker mig också att den är lite som Kino no Tabi bortsett från när Kino träffar folk.
• Senaste Fireball: Småkul 3DCG-kortavsnittsserie. Jag gillar robotar.
• Nya Kino no Tabi: Den gamla teveserien klickade aldrig för mig, men många älskar den. Ska bli intressant att se denna.
• Dies Irae: Superkrafter och action, värt ett försök.
• Senaste Garō: Jag stod över den senaste Garō-animeserien, och tydligen var den inget vidare; jag har inga förhoppningar om denna, men reklambilden påminner mig om typ Yoshiaki Kawajiri eller Takeshi Koikes stil (fast de har så vitt jag vet inget med denna anime att göra).
• Senaste Yūki Yūna: Fast då måste jag väl se den där filmen och OAV:n som kom innan. Första TV-serien var iallafall en småintressant Madoka Magica-klon.
• Hōseki no Kuni: Jag läste lite av mangan. Jag har lite svårt för fantasyserier med världar som är typ "begränsade", obeboeliga, på så sätt att de inte verkar vara världar med sin egen historia och kultur, utan istället bara känns som, eh, "snöglobsvärldar". Men denna ser ut att gå på en intressant visuell stil.
• Blend S: Typ Working?
• Mahōtsukai no Yome: Den hyllade magiska shōjoserien! Men förutsätter den att man sett de tre OAV-avsnitten? Hm.
• Senaste Kekkai Sensen: Första serien var riktigt fräsig! Ny regissör nu, men jag kan tänka mig att hänga med det här gänget lite till.
• Anime-Gataris: Eh, jag vet inte, nån nördserie för nördar antar jag.
• Imōto sae Ireba Ii: Från skaparen av Haganai, som jag såg som en rival till Oreimo (fastän de inte var lika i innehåll), kommer en ripoff av Oreimo-författarens andra serie Eromanga-sensei?
• Kujira no Kora wa Sajō ni Utau: Eh, alltså, jag vet inte. Mysko handling, men baserat på bilden – färger och karaktärsdesign — så kanske den kan ha potential.
• Netojū no Susume: "30-year-old single NEET woman" var allt jag behövde läsa.
• Boku no Kanojo ga Majimesugiru Sho-bitch na Ken: Mangan är… nja, den är väl inte roligare än sin snuskskämtstorebror Seitokai Yakuindomo (som jag inte heller tycker är rolig), men jag gillar teckningarna.
• Inuyashiki: Baserad på Hiroya Okus (Gantz) nu avslutade manga. Ju mer Oku jag läser, desto mer misstror jag hans grundläggande berättarförmåga. Han kan komma på intressanta utgångspunkter, men han har så stela foto- och 3DCG-beroende teckningar, och så slingrande, söliga händelseutvecklingar, och är ganska kass på att avsluta berättelser på ett betydelsefullt sätt. Men om de tar sig stora friheter så kan denna faktiskt bli okej.
• Dia Horizon: Beskrivningen låter ju som blaha-blaha, men jag gillar bildmotivet med något slags jättevarelse – eller är det typ det vandrande skeppet i Gurren Lagann?

[MathJuice]

UQ Holder: En uppföljare från Negima bokserien. Jag plockade aldrig upp den då jag på något vis ville ha ett "perfekt avslut" och inte dra ut för mycket på något som kan falla pladask. Teasern visar även till vänster huvudpersonerna medan till höger visas folk från Negima, vilket känns förvirrande och lite som ett varningens finger om hur handlingen "kan" se ut. Jag låter denna ligga p.g.a. envishet till originalet.

Juuni Taisen: Battle royale i stil med Fate/Stay Night kanske. Beroende på hur framförandet sköts så kan det vara en intressant bubblare.

Just Because: Jag trodde detta skulle vara en långfilm. Nu vet jag inte om det var denna som var hajpad eller den med den döva tjejen som blev mobbad...fast kanske båda var högoddsare. Tror denna ska vara ett intressant drama.

Love Live Sunshine Säsong 2: Kommer nog fungera likt första serien så slutet är nog lätt att gissa sig fram. Men det finns mycket karaktär och musik i denna, plus att förhoppningsvis finns en liten liten chans att få en throwback till Muse. Kanske?...men åtminstone A-Rise då?! Dom är ju fortfarande kvar i industrin! Please....

The Idolmaster Side M: Ett manligt Idolmaster. Ser faktiskt fram emot denna, kan bli väldigt likt Free i vissa anseenden. Har fortfarande Uta no Prince-sama i backloggen så detta kan vara uppvärming på mer "hot bishonen doing bishonen things". Det är ett ord, va?

Blend S: Vid första anblick påminner det mig om en blandning mellan Hinako Note och Kiniro Mosaic. Säsongens slice of life!

Mahoutsukai no Yome: OVA:n som går just nu är en typ av prequel till denna (utspelar sig innan de två huvudpersonerna träffades). Om serien i full längd håller samma kvalité så kommer denna slå stort. Spänning, magi och en viss krydda av Ghibli-fantasi.

Cinderella Girls Gekijou Säsong 2: Svårt att säga nej. Chibis vet hur man lockar in en...

Fate/Stay Night - Heaven's Feel: Den sista routen i Fate/Stay Night. Ufotable misslyckades i min mening att förmedla Unlimited Blade Works, men det betyder inte att detta är en miss. Dock så är jag lite skeptisk då den är delad upp i tre (!) filmer. Ojojojoj...

Gyakusatsu Kikan: Genocidal Organ. Gick tidigare i år men detta verkar vara den officiella DVD/BD-releasen. En film om samhällskollaps under totalitära övervakningssamhällen, terrorattentat och kärnvapen i en nära framtid, självfallet med amerikaner i smeten. Ser brutal och mörk ut men riktigt lockande.

Free! Take Your Marks: Jag är inte intresserad av långfilmerna men denna fångade mitt intresse. Fyra historier direkt anknutna till slutet av andra säsongen, innan Haru, Makoto och Rin tar examen. Ett avsnitt (eller film) verkar fokusera på Rei och Nagisas försök att få in folk till simklubben. Så lite slice of life inbakat i en riktigt bra serie.

Gochuumon wa Usagi Desu ka?? Dear My Sister: Vet inte vad den handlar om, men det är mer Rabbit House så jag klagar inte.

[Sceleris]

2 timmar sedan sa MathJuice:

UQ Holder: En uppföljare från Negima bokserien. Jag plockade aldrig upp den då jag på något vis ville ha ett "perfekt avslut" och inte dra ut för mycket på något som kan falla pladask. Teasern visar även till vänster huvudpersonerna medan till höger visas folk från Negima, vilket känns förvirrande och lite som ett varningens finger om hur handlingen "kan" se ut. Jag låter denna ligga p.g.a. envishet till originalet.

Det är nog bäst. I början så såg ju UQ Holder ut att vara nästan helt fristående, typ en shōnenactionfylld spinoff som egentligen bara har som stödfigur en av sekundärkaraktärerna från Negima, men ju längre serien gick, desto mer började den att bygga på berättelsen från Negima. Nu är föregångaren i princip oumbärlig.

Jag tycker fortfarande att UQ Holder är helt okej, men att det inte var tydligt från början att det skulle vara en uppföljare gör att det känns som om serien är osäker i sin identitet. (En annan sak som gör att det känns "osäkert" är seriens haremromantiska aspekt; jag får en känsla av att huvudpersonens romantiska förehavanden styrs av något annat än seriens behov, t.ex. av vilken tjej som fansen gillar mest, eller helt enkelt vilken tjej som Ken Akamatsu gillar mest…)

Om jag inte missförstår UQ Holder så är det förvisso uttryckligen ett alternativt universum från Negima – fast egentligen håller inte heller det originalet "säkert": de berättar om vad som hände sen i det parallella originaluniversumet. Inklusive vem som vinner haremet.

[MathJuice]

17 minuter sedan sa Sceleris:

Om jag inte missförstår UQ Holder så är det förvisso uttryckligen ett alternativt universum från Negima – fast egentligen håller inte heller det originalet "säkert": de berättar om vad som hände sen i det parallella originaluniversumet. Inklusive vem som vinner haremet.

Så här ligger det till på ungefären:

 

Huvudrollskaraktären är Negi Springfields barnbarn. Evangeline A.K. McDowell, vampyr och vapendragare till både Nagi och hans far, blir pojkens fosterförälder då de riktiga föräldrarna omkommer i en bilolycka. Det utspelar sig i framtiden då rymdhissen som kopplar Jorden med magivärlden (Mars) är färdigbyggd, som påbörjades i slutet på bokserien.

Så mer eller mindre är det samma universum långt efter Negima-böckerna. Sorry för eventuella spoilers.

[Sceleris]

1 timme sedan sa MathJuice:

Så här ligger det till på ungefären:

  Dölj innehållet

Huvudrollskaraktären är Negi Springfields barnbarn. Evangeline A.K. McDowell, vampyr och vapendragare till både Nagi och hans far, blir pojkens fosterförälder då de riktiga föräldrarna omkommer i en bilolycka. Det utspelar sig i framtiden då rymdhissen som kopplar Jorden med magivärlden (Mars) är färdigbyggd, som påbörjades i slutet på bokserien.

Så mer eller mindre är det samma universum långt efter Negima-böckerna. Sorry för eventuella spoilers.

Nä, asså, jag vet, jag är i takt med mangan. (Min osäkerhet var att jag inte kom ihåg precis hur de uttryckte sig i några av de nyaste kapitlen.) Negima/UQ Holder (och kanske Love Hina är i samma värld, med tanke på Motokos/Setsunas/Kurōmarus svärdstil samt några cameos) har parallella universum, vilket också Negima tar upp lite:

Spoiler

Chao är ju från en tidslinje som inte inträffar, och slutet på serien berör ju tidsresor och sånt tjosan vilket i princip blir resor mellan parallella universum.

Så karaktärerna som vi fick följa i Negima har sin egen tidslinje, och UQ Holder utspelar sig i en annan tidslinje med en snäppet annorlunda historia.

Vad jag menade var alltså att om du ville lämna Negima orörd, så hade det kanske kunnat vara okej med karaktärerna i UQ Holder eftersom det är en "parallelluppföljare", men i slutändan är det nog inte det, eftersom UQ Holder "spoilar" vad som hände senare även i Negima-tidslinjen.

[Volbla]

Vänta här nu va. Det går inte att göra en riktig uppföljare till min sötnosserie Yuuki Yuuna är en Hjälte för Bövelen utan att säga till först. Den serien har fått prequels och sidohistorier men nu vill någon försöka föra handlingen framåt? Det verkar... komplicerat. Det jag tyckte var näst bäst med första säsongen var att utforska världen, och det är vi färdiga med nu. Såvida det inte blir stora förändringar. Någon med ordentligt med stake kanske kan skriva mera bra Yuuki Yuuna.

Men vänta här nu va! Det går inte att plötsligt göra en Idolmaster med pojkar utan att säga till först. Jag gillar första Idolmasters och jag... tittade på Cinderella Girls. Det är ett franchise med klass. Hur är det egentligen att bli känd och framgångsrik? Jag visste inte ens att det fanns mer än tre pojkar i Idolmaster-universumet. Om serien är åtminstone så duglig som Cinderella Girls så ser jag gärna på den.

Trollkarlns Hustru är något jag bara sett en massa bilder ifrån, men det räcker för att jag ska vilja se den för den ser så snygg ut. Jag tror det är prolog-ovaavsnitten som finns på Crunchyroll (?). Utgivningen har varit så konstig med ett avsnitt i månaden och nu en fullängds tv-serie.

Eftersom jag bryr mig så mycket mer om snuskiga lättromaner än jag borde så har jag lite pejl på Imouto sae Ireba Ii. En snubbe med en "perfekt syster" (jag antar att hon kallar honom Onii-chan och lagar mat och är glad hela tiden) skriver sisconhistorier. Högst orginellt. Men systern verkar inte vara fokus för snuskeriet. Hon är mest bara bakgrund för två andra brudar som blir nakna titt som tätt. Jag vet inte riktigt vad poängen är med att göra en sisconserie där systern inte är viktig, men de här lättromanförfattarna vet säkert vad de håller på med!

Umaru-chan piskade upp lite kontrovers när den sändes för den blev ganska populär fastän många tyckte att huvudkaraktären är en hög med skit, vilket inte är direkt orättvist. Jag kanske ser på uppföljaren i alla fall. Jag gillade hur serien såg ut och jag är lite kär i Sylphin. Skithögar kan jag dessutom relatera till.

Sho-Bitch såg jag en trailer för. Det verkar handla om en kille som tvingas dejta en deadpan slampa. Det låter som Hajimete no Gal fast mindre udda tecknarstil och dummare premiss.

Godzilla tror jag inte har haft en animerad långfilm förut. Jag har inte sett jättemycket Godzilla, men jag skulle nog ändå jag ha svårt att se det som annat än en snubbe i en kostym. Hur monstrena rör sig och hur det är filmat ser speciellt ut. Animation skulle vara... annorlunda.

[Sceleris]

UQ Holder: Jag har svårt att ge ett "ofärgat" omdöme i och med att jag följer mangan, men jag tror det var ganska bra; denna sorts inledningsavsnitt funkar: man visar karaktärerna i trygg hemmiljö för att lära känna dem innan den episka resan börjar. Det är några ändringar i början som jag kan förstå, antar jag, men jag tycker nog att det hade varit bättre utan dem (fast serien verkar bli källan rimligt trogen i stort). I vilket fall: UQ Holder avsnitt 1 bjuder inte på någon toppactionkoreografi, men jag tror att den lyckas hålla lite spänning, och actionscener utvecklas annorlunda när det rör sig om odödliga. Men har man inte läst det ursprungliga episka äventyret i Negima-mangans 38 volymer så får man nog inte ut lika mycket.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Shokugeki no Soma säsong 3: Det började förvirrande; det visade sig att säsongen följde direkt efter ett OAD-avsnitt som såldes med mangavolym 25 eller nåt sånt. Vilket är ganska dumt, men låt gå. Såg igenom det samt några andra OAV-/OAD-avsnitt och sedan det faktiska TV-avsnittet. Det finns inte så mycket att säga om det, det är Matkrig. Följer.

Black Clover: Naruto-ish. Här kan alla magi, utom huvudpersonen (jfr. Naruto som inte kunde grundläggande ninjutsu). Hans rival och adoptivbror är däremot allas favorit (jfr. Sasuke). Dagen då alla blir valda av/får varsin magisk bok (jfr. dagen då ninjabarnen får gå ut ninjalågstadiet om de lyckas göra skuggkloner) kommer dock en skurk som hotar någon som är viktig för huvudpersonen (jfr. skurken som anfaller Narutos lärare), vilket leder till att huvudpersonen äntligen får sin egen magiska bok (jfr. Naruto som lär sig multiklontekniken) och kommer i kontakt med en demon av något slag som förmodligen kan erbjuda makt till ett pris (jfr. niosvansade räven, fast det är inte i första kapitlet).

Därmed inte sagt att det är en Naruto-klon – serierna har stora och viktiga skillnader i motivationer och bakgrunder, och det är inte så att jag tror att storyn kommer att härmas mer – men det känns ändå lite avtändande. Lite oinspirerande. Och jämförelsen med Naruto är heller inte till Black Clovers fördel; Narutos första kapitel var en skicklig, koncis berättelse om ett missförstått busfrö som bara vill ha omtanke och respekt. Pojken i Black Clover är mest bara skränig.

Jag är lite kluven till huruvida jag vill följa serien. Det känns som att den kommer att kunna erbjuda en del bra animation, men jag känner mig inte så intresserad. Fast jag bör nog se ett avsnitt till – den kanske ändrar inriktning eller kommer igång med karaktärerna mer.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Jūni Taisen: Tolv supermördare med zodiaktema i en battle royale, baserad på bok från Monogatari-skaparen Nishio Ishin. "Nishio Ishins Fate Stay Night" är väl den mest naturliga liknelsen, men jag började också tänka på Rokka no Yūsha i hur det är ett tätt, konstant hot från okänt håll. (Det är klart, i Rokka så var det ju en förrädare, och här är de alla fiender direkt, men ändå.) Måhända mer stil än innehåll – fast den som tänker "Nishioishin = Shaft" får tänka om – men det är bra stil: fräsig stridskoreografi och vild action. Det kan bli kul att följa för action och mord, om än inte för karaktärerna: tror inte det är en sån sorts serie där man hejar på någon.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Omiai Aite wa Oshiego, Tsuyoki na, Mondaiji: Gymnasielärarinna får äktenskapsintervju med en attraktiv man som visar sig vara hennes elev. Kortformspornografi för kvinnlig målgrupp (josei), typ Souryo to Majiwaru Shikiyoku no Yoru ni från samma studio; Seven har mest gjort kortformsserier och snusk. Det känns komiskt pinsamt att se sånt här – det är praktiskt taget pornografi – för jag kan bara tänka på röstskådespelarna som står i inspelningsbåset och gör sexljud och förmodligen önskar att de ska få riktiga roller. Jag kan tänka mig att se ett avsnitt till, bara för att förtydliga hur det gick till när hon fick en äktenskapsintervju med sin elev anordnad av hans far; är han över 18 och går om gymnasiet? Fejkade han sin identitet (och var är då den riktiga snubben, om det finns någon)? Detta är mycket viktigt!!!!

Nedan: kollage från avsnitt 1 (obs, lite naket):

Spoiler

Sengoku Night Blood: Jag har inte kollat men jag är ganska övertygad om att detta bygger på en otome-visualroman. En tjej dras plötsligt in i fantasyvärld baserad på Japans historiska sengokuperiod (Oda Nobunaga och resten) med typ sexhundra snygga snubbar, fast de är vampyrer och varulvar. Jag tycker att det ser helt okej ut, men vill jag titta på mysko sengokuanime med coola killar så fortsätter jag nog hellre på Sengoku Basara.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

Spoiler

 

[MathJuice]

1 timme sedan sa Sceleris:

Omiai Aite wa Oshiego, Tsuyoki na, Mondaiji

Är det samma gäng bakom Skirt no Naka wa Kedamono Deshita? Känns som samma bullshit.

[Sceleris]

3 minuter sedan sa MathJuice:

Är det samma gäng bakom Skirt no Naka wa Kedamono Deshita? Känns som samma bullshit.

Annan studio, men alla tre strömmas "ocensurerat" (det är Japan, så snarare "mindre censurerat") på en japansk sajt som heter Comic Festa Anime Zone. (De har annat också, som Boku no Hero Academia, men det är snuskserierna som ligger i topp.) Så det hade väl inte varit otroligt om de hade samma producent, om än inte animationsstudio.

[Sceleris]

Konohana Kitan: Typ Hanasaku Iroha (flickor som jobbar på japanskt värdshus) fast med mindre drama och med mer moégull. (Och med djurflickor.) Åtminstone var det vad jag tänkte i början: nybörjarflickan mötte motstånd i form av en ogillande medarbetarflicka; jag tänkte då att det kanske faktiskt skulle vara lite försiktigt drama, kanske att hon skulle behöva ägna åtminstone några avsnitt åt att vinna sin arbetskamrats gunst! Men nja, det skedde nästan direkt, så det är nog bara gullegull resten av serien, kan jag tänka mig.

Därmed inte sagt att jag tycker illa om det. Gulligheten känns kanske en aning artificiell – lite för tydligt att "det här vill vi att du ska tycka är gulligt!" – men det ser bra ut, det är lite lätt fanservice om man vill ha det, och bakgrundsmusiken är ett snäpp mer känslofull än väntat. Men det här är inte vad jag är sugen på att följa nu i höst; jag tror att om Aria-regissör Jun'ichi Satō hade styrt så hade det kunnat vara en riktigt fin upplevelse, men det är lite för mycket "vanilj" för mig nu. Om det inte blir något slags längre drama (@MathJuice, du ska säkert se den, du får säga till om det sker!) så kommer jag nog inte att se mer än detta första avsnitt.

Nedan: Kollage från avsnitt 1.

Spoiler

Netojuu no Susume: Ååh, jag är taggad! En romcom om vuxna som spelar MMORPG. Huvudpersonen är en 30-årig kvinna (och Mamiko Noto är toppen i rollen) som slutat jobba och börjat spela. Hennes karaktär är en pojke, och hon börjar få god kemi med en annan spelare, en söt healer-tjej. (Huvudpersonen är förmodligen inte lesbisk, utan bara nekama, så det är ett rollspelande i sig – fast hon tycker verkligen att healer-tjejen, själva spelfiguren, är söt till utseende och beteende. Men det är ju liksom ett begrepp i sig självt, idén om att kvinnor kan gilla andra kvinnor utan att vara homosexuella på ett sätt som män inte kan om män; det finns tusentals ord att säga om den saken, men inte här eller nu, poängen är att jag inte tror att hon är lesbisk.)

Jag gillar öppningsvinjetten med Megumi Nakajima, inklusive det visuella; låten är klämmig och bilderna är intressanta att titta på. Handlingen verkar intressant ganska fort. Av ett par glimtar i öppningsanimationen kan vi räkna ut att hon inte slutat jobba bara för att hon känner för det. Kanske hon höll på att arbeta ihjäl sig, med tanke på ringarna under ögonen och att hon inte spelat sitt gamla RPG på ett halvår o.s.v. Så det ligger lite allvar under det. Det är lättsamt sällskapligt och roligt, lite gulligt (Lily) och jag är intresserad av att se var berättelsen kommer att leda karaktärerna. Det här är den höstanime som intresserat mig mest hittills, så solklart ska jag följa.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

Spoiler

 

[MathJuice]

12 timmar sedan sa Sceleris:

@MathJuice, du ska säkert se den, du får säga till om det sker!

Blir nog inte mer drama än vad som hände i detta avsnitt, om man kan kalla det för dramatiskt. Klassisk formula där något händer i varje avsnitt och det måste lösa det. Om det händer något "överdramatiskt" så sker det i slutet (typ om hon skulle vara tvungen att sluta jobba där men vill inte för dom blivit så kära vänner). Lite väl melankolisk/melodramatisk musik och animationen känns lite ovan men vi får se om den kan leverera. Lustigt att se henne vara hälften fågel genom hela avsnittet.

[Sceleris]

TsukiPro the Animation: Idolanime om vackra popmän och deras vackra kändisliv, komplett med 3DCG-konserter och själlös popmusik. Ganska utarbetad (kameraeffekter, bakgrundsrörelser, …) även om det inte är absolut högklass. Verkar vara kanske en knivsudd mindre ytlig än jag väntar mig av idolanime, men i slutändan är det inget för mig.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Urahara: Magiska flickor som använder fantasins kraft mot kulturlösa (fantasilösa) utomjordingar som stjäl jordens skapelser. Tematiskt ligger det mest åt personligt mode och hantverk och mat, och då mer åt skapande som en ögonblicklig företeelse än på det ofta mer tidskrävande frambringandet. (Med andra ord: mer kreativitet som "idé" än "produktion".) Det speglas intressant i miljöerna, tecknade (avsiktligt) grovt, hafsigt, praktiskt taget utan ett enda rakt streck; (beskuret) exempel:

Det känns som något av ett "vanity project" (i benämningen något som produceras helt/till stor del av sin skapare, och ofta av en låg kvalitetsgrad; hade det varit bättre hade skaparen inte behövt producera det själv), fast det är väl många resor bättre än Jaden Smiths Neo Yokio. Här är det animejournalisten och Crunchyroll-redaktören Patrick Macias som ligger bakom. Han skriver manus till mangaserien Urahara som publiceras på Crunchyroll. Men jag måste erkänna att det är lite imponerande att den blivit fullängdsanime; manga kan jag förstå, det är ju inte lika kostsamt – kvinnan som tecknar gör det inte ens på heltid, utan har ett kontorsjobb om dagarna –, men även med ett tillskott från "Crunchyroll SC Anime Fund" alltså? Nåja, det är ju som sagt bättre än travestier som Neo Yokio. Urahara (som anime) är kanske lite pratkvarnigt, men hade jag inte känt till dess bakgrund så hade jag nog inte tänkt på det. Jag slås inte av tanken att "hur fan kan någon ha investerat för att skapa det här".

Det finns många sätt att tänka på handlingen också, vad man kan tänka att grundkonflikten (kulturlösa utomjordingar som stjäl kultur) representerar. Tänker man generellt på kreativa människor och de tråkmånsar som förnekar dem? Är utomjordingarna piratkopierare? Är deras hantverk "kulturell appropriering"? Det är väl lite kul, kanske. Serien i sig är ganska moé, fast med kvinnlig medvetenhet (regissören, författaren, och originaltecknaren är alla kvinnor) skulle man kunna säga.

Jag har egentligen inget att klaga på om serien, meeen jag tror att jag står över (att följa den).

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Just Because: En berättelse om ungdomar i slutet av gymnasiet, på gränsen till vuxenlivet. Jag skulle vilja säga att det verkar vara ett drama om människor, snarare än ett drama om karaktärer. Genom övergripande struktur och specifika detaljer ger serien oss en helt och hållet trovärdig stad. Det ligger i hur familjen återvänder till stan, elevernas relation till sin lärare, hur de pratar, skolans arkitektur och inredning, deras finare kroppsspråk… Allt känns så naturligt! Och det är många psykologier och relationer som hinner målas upp, och effektivt. Det händer i princip inget särskilt (ännu), men jag är taggad. Det här var toppen, en solklar följning!

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Den 2017-10-07 vid 20:43 sa Sceleris:

Omiai Aite wa Oshiego, Tsuyoki na, Mondaiji: Gymnasielärarinna får äktenskapsintervju med en attraktiv man som visar sig vara hennes elev. […] Jag kan tänka mig att se ett avsnitt till, bara för att förtydliga hur det gick till när hon fick en äktenskapsintervju med sin elev anordnad av hans far; är han över 18 och går om gymnasiet? Fejkade han sin identitet (och var är då den riktiga snubben, om det finns någon)? Detta är mycket viktigt!!!!

Happ, jag såg ett avsnitt till. Killen hade bytt plats med sin storebror; hon trodde alltså att hon gick på äktenskapsintervju med en vuxen man, men det var hans minderåriga bror. Det gör henne väldigt ledsen och upprörd, men han liksom hotar henne med att hon redan tackat ja till frieriet (till, trodde hon ju, den vuxna mannen), och att hans pappa, en god vän till hennes familj, skulle bli så besviken om hon drog sig ur nu. Gubben i sig lyssnar inte på henne när hon ringer och tänker förklara att hon trodde att hon träffade storebrodern, medan hennes föräldrar inte tycker att det är ett problem att han är hennes elev. Senare på skolan drar han in henne i ett tomt klassrum och håller fast henne och kysser och tafsar på henne mot hennes vilja.

Det är alltså en kvinna som blir lurad till sexakter med en person som hon inte ville vara intim med. (Jämförlig situation hade varit att lura sin identiska tvillings partner.) Kalla det våldtäkt eller inte, det är absolut avskyvärt, likaså sedan att han inte respekterar hennes val och avståndstaganden.

Våldtäktsfantasiporr är något som existerar och som jag tycker ska få existera (tror jag), men det känns inte heller som att det var det som var meningen här. Det känns som att de tror att de kör på "hemligt passionerat förhållande"-erotikgrejen + "ledande man" (nej, han är inte en ledande man, han är en kåt pojke med usel människosyn), men det här blir fan värre än faktisk våldtäktsfantasiporr, eftersom de verkar villiga att stryka ett streck över det. Våldtäktsfantasiporr är väl (förmodar jag) åtminstone tydliga med att det är våldtäkt.

Usch.

[MathJuice]

Blend S: Maika drömmer om att studera utomlands men saknar pengar. Hon söker deltidsjobb men får avslag efter avslag då hennes blick omedvetet är..."skarp", och därmed skrämmande/nedlåtande för folk i hennes närhet. Café Stile däremot vill anställa henne. Detta café specialiserar sig i rollspel där servitriserna har olika roller (som tsundere eller lillasyster). Maika får därmed spela sadisten i gänget, och slice of life- kakan är i full rullning!

Föreställ er att Ririchiyo från Inu X Boku SS får jobb hos Is the Order a Rabbit och du har en ungefärlig bedömning om hur serien utspelar sig. Väldigt livlig, väldigt moé och väldigt fräscht. Managern Dino är också en väldigt uppiggande karaktär att ha med. You go you!

The Ancient Magus' Bride: Chise har haft ett tufft liv. Hon kan se mystiska varelser som andra inte kan, och samhället har då förkastat henne för att hon betett sig märkligt. Utan familj eller värme verkar det som om hon har gett upp. Plötsligt dyker det upp en lång mystisk man med vad ser ut som en rådjursskalle till huvud. Han presenterar sig som magikern Elias Ainsworth, och han vill göra Chise till sin lärjunge...

Hypad serie som verkar leva upp till sina förväntningar. Vackert animerad och älskar särskilt hur de målar upp landskapen i denna. Mystisk och lockande handling i ett världsbygge likt en Ghibli- historia. Ett måste för alla!

[Sceleris]

Ōsama Game: Den är inte vältecknad, och regin är inget vidare, men jag har något visst för thrillrar/skräckisar där en grupp människor går igenom utmaningar som skär ner på gruppen mer och mer. (Något som Battle Royale, visst, men också hasardserier som Liar Game.) Här är det en skolklass som dör om de inte gör vad någon övernaturlig entitet begär via mobiltextmeddelanden. En intressant skillnad från många andra är att huvudpersonen varit med förut, det har jag nog inte sett så ofta… fast det har inte spelat någon vidare roll ännu.

Jag kommer nog att följa, så länge det inte börjar kännas som typ Mirai Nikki.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

Dies Irae: Vad är det här, en chūnibyō-femtonårings bakgrundshistoria? Serien tror att den är "edgy" med sina nazister och skit, men den är bara imponerande töntig. Och överraskande tråkig. En massa "coola" (läs: töntiga) nazister och monster som går långsamt och pratar töntig rappakalja, och sen några fula strider ibland. Obegriplig smörja, förmodligen det sämsta jag sett hittills denna säsong.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Kino no Tabi: The Beautiful World: Nyversion av berättelsen om Kino som reser runt med sin talande motorcykel och besöker olika stadsstater och observerar deras vitt skilda samhällen. I första avsnittet får Kino se hur de hanterar upprätthållandet av lag och ordning i ett land som saknar förbud mot mord.

Alltså, det är ett välgjort paket. Presentationen är till för eftertänksamhet (långsam takt och musik, dialogen, ordningen på segmenten (första scenen följer efter sista scenen)). Men serien är så strängt upptagen med att presentera etisk-filosofiska experiment att den inte gör något annat, som att erbjuda karaktärer att bry sig om. Och serien gör inget mer än att presentera experimenten, den prövar dem inte på något sätt. Avsnitt är bara observation, och lite torrt begrundande om resandets filosofi.

Nä, jag gillar fortfarande inte riktigt Kino no Tabi. Men jag kan fortfarande respektera den, för det känns som att den är precis vad den vill vara. Jag är kluven till huruvida jag vill följa serien. Hm…

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

Shōjo Shūmatsu Ryokō: Moéflickor drar runt i postapokalyptisk värld på bandvagn. De pratar långsamt, sover ihop, dricker varm soppa, övningsskjuter gevär, och annat som tittaren ska tycka är gulligt. Men nja. Sån "gap moé", där man är ute efter att visa något gulligt omgivet av något hemskt, som en vacker blomma i en soptipp, fungerar inte för mig. Inte som ren slice-of-life-gullegullserie. Och det fungerar inte som drama heller, för jag bryr mig inte. De ger små, små vibbar av "något ont", men det räcker inte, inte i en postapokalyptisk värld. De verkar helt tillfreds med sin situation, så varför ska jag oroa mig för dem? Avsnittet ger inte heller något att invänta, t.ex. ett uttalat mål eller annalkande hot. Och världen är inte heller intressant, den är bara död och kall.

Jag skulle dock inte kalla det för en ren flopp. Designen är kanske lite väl gullifierad, men de har lite charmigt lufsiga rörelser.

Den som kommer att följa Shōjo Shūmatsu Ryokō får gärna säga till om det händer något i serien, så släpper jag den så länge.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

Taishou Mebiusline: Chicchai-san: Det visade sig vara boys love-anime i treminutersavsnittsform. Vackra män med diegetiska chibi-versioner i tidiga mellankrigstidens Japan. Tror inte att jag skulle se den även om jag gillade BL.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Code: Realize: Viktorianska England fast mer fantasy och bishōneny. Jag kan tänka mig att Kuroneko i Oreimo skulle tycka om den, om det fungerar som beskrivning. Handling: Gentlemannatjuven Arsène Lupin, ingenjör Impey Barbicane, och doktor Frankenstein är hjältar som försöker hindra mystisk organisation, och en viktig bit i pusslet är en ung dam med (faktiskt) giftig kropp och en mystisk uppfinning inplanterad i bröstet. Om det inte var tydligt så baseras det på en visuellroman för kvinnor. Jag tycker inte att det verkar så dåligt, åtminstone inte jämfört med mycket annat, men även bortsett från genren så tilltalar inte seriens värld mig. Fast tjejen är ganska söt.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

Den 2017-10-09 vid 12:57 sa MathJuice:

Blend S: Maika drömmer om att studera utomlands men saknar pengar. Hon söker deltidsjobb men får avslag efter avslag då hennes blick omedvetet är..."skarp", och därmed skrämmande/nedlåtande för folk i hennes närhet. Café Stile däremot vill anställa henne. Detta café specialiserar sig i rollspel där servitriserna har olika roller (som tsundere eller lillasyster). Maika får därmed spela sadisten i gänget, och slice of life- kakan är i full rullning!

Föreställ er att Ririchiyo från Inu X Boku SS får jobb hos Is the Order a Rabbit och du har en ungefärlig bedömning om hur serien utspelar sig. Väldigt livlig, väldigt moé och väldigt fräscht. Managern Dino är också en väldigt uppiggande karaktär att ha med. You go you!

Bra beskrivning, men jag skulle nog säga att det är Ririchiyo som jobbar på Wagnaria! Jag tycker att serien känns som en andlig uppföljare till Working. (Jämför öppningsvinjetten, liksom.) Humorn är ganska kass, och det är kanske lite olustigt med så mycket plats åt en hebefil italienare, men jag drog på smilbanden ett par gånger. Det hjälps av glimtar av god karaktärsanimation.

Fast, ja, en renare moéserie som Is the Order a Rabbit är väl förvisso också en bra jämförelse. Working var ju i mycket en romantisk komedi, med ett antal mer eller mindre givna par. I Blend S så känns det mer som att alla (utom italienaren) kommer att hålla sig platonskt.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Garō: Vanishing Line: Nya inslaget i animeversionen av tokusatsuserien Garō, om 3DCG-animerade magiska riddare med lejontema som i hemlighet slåss mot människoätande monster som själva varit människor. Har bara sett några sekunder av första otecknade TV-serien, som verkade utspela sig i nutida Japan. Första animeversionen utspelade sig i typ medeltida Europa. Här är det nutida USA, och riddaren är en biffig karl som äter femkilosstekar, gillar kvinnor med stora bröst, rider en stor jävla choppermotorcykel, och slår ihjäl monstren med anmärkningsvärd samhällsförstörelse som följd.

Väldigt "rule of cool", och det ser ganska bra ut, med design (mycket americana-enligt-Japan) och färger och sånt. Striderna är välanimerade. Åtminstone så tror jag det, för det är så jävla mycket shakycam! Shakycam! I anime! För helvete! Det blir mest en massa sudd som åker fram och tillbaka i bild, och jag förstår inte varför, för det verkar ju välanimerat med låga vinklar och en massa asfalt och tegel som spricker och bilar som smäller.

I första avsnittet hjälper han en flicka från att bli uppäten av ett monster, och så verkar de båda leta efter något som de kallar "Eldorado". Det är ganska minimalt med handling, men det passar med den här sortens action. Jag kommer att följa denna.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

Kekkai Sensen & Beyond: På tal om cool! Ursprungliga animeversionen av Kekkai Sensen, Trigun-skaparens serie där ett New York vars halva stad en dag plötsligt blev en portal till Helvetet och sedan kom att befolkas av en salig blandning av människor och monster i vardagsliv kantat med galna upptåg och strider och demoniska förmågor, var asball. Den var lite "all over the place", men hade tonvis med stil, färgstarka karaktärer, och tjusig animation, men vävde också in ett verksamt drama. Uppmärksammade regissören Rie Matsumoto skulle dock inte upprepa sin roll för & Beyond, så jag var osäker på hur det skulle gå. 

Det gick väl, mycket väl! Nya regissören har förvaltat Matsumotos arv väl: det är en spritt språngandes galen historia, toppklassunderhållning. I första avsnittet måste vår hjälte leverera presidentens huvud, jagad av kriminella gäng. Det är 24 fantastiskt roliga minuter, bara vild jaktaction och tramsigheter, som får Garō: Vanishing Line att verka tråkigt återhållsamt i jämförelse.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Volbla]

Säsongens snuskserier kommer tuffande! Allt Du Behöver är en Lillasyster var... intressant. Det handlar om en lättromanförfattare (som faktiskt är vuxen???) med en massiv systerfetisch. Avsnittet börjar med att hans redaktör skäller på honom för att hans senaste manuskript är helt osammanhängande och fokuserar för mycket på den helnakna lillasystern. Resten av avsnittet har mindre driv än en slice-of-lifeserie. Killens författarkompisar kommer över på middag och de leker en lek. Sen går alla hem.

Det finns två anmärkningsvärda saker. Det första är att en av kompisarna är ett stort fan av huvudkaraktären och väldigt sexuellt aggressiv. Bokstavligen "Det var gott med mat. Kan jag få din snopp till efterrätt, senpai?" Men killen avvisar henne helt för att hon inte är en lillasyster(?). Jag tror det är hur jag ska förstå det hela.

Det andra anmärkiningsvärda är att seriens beskrivning säger att huvudkaraktären har en "perfekt" lillasyster, men i avsnittet hänvisas hen till som en bror. Den här författaren har haft karaktärer som lurats om sitt kön förut så jag tänker inte ropa hej än, men jag undrar vad poängen är i den här serien, vare sig syskonet visar sig vara kille eller tjej. Att ha imouto-appeal utan sexuell spänning? Vem vet.

Inte en direkt rolig serie, men författarleken de lekte var väl lite skoj. Nånting nånting, tema om motivation, nånting nånting. Jag kan se ett par avsnitt till, om så bara för att få reda på mer om brorn/systern/tinget.

 

Min Flickvän är en Oskuldsfull Hora handlar om en kille som frågar chans på den snygga tjejen i skolan, och hon säger ja! Innan jag såg första avsnittet hörde jag att det inte är en vanlig fanservice-serie utan mer en snuskreferenskomedi i stil med Seitokai Yakuindomo. Det är typ sant, men istället för att huvudtjejen skämtar om sex och själv tycker det är roligt så är hon... efterbliven? Hon förstår inte normalt socialt beteende och tror att sex är allt relationer handlar om, och hon vill vara så tillfredställande för sin nya pojkvän som hon kan. Serien är ganska sexig men nästan helt utan naket. Det skämtas mer om porrspels-klichéer. Och det är typ roligt? Jag tror jag fick tre ganska goda skratt. Jag vet inte om det är par för en anime-komedi.

Plussidor är att huvudkaraktärerna redan är ett par och det inte velas en massa (nå, lite velande kanske) och deadpan Yuuki Aoi. Nedsida är att det redan introducerats två till tjejer som flörtar med huvudkaraktären (en barndomskompis och en lillasyster) och det verkar som de bara kommer bli fler.

Jag kan följa Sho-Bitch ett tag. Jag tror inte att den kommer överaska mig, men jag hatade den ändå inte. Fastän den var ganska konstig.