Så i ett lite annorlunda retrospektiv tänkte jag titta på lite quirks, men inte dom som är kända från showen eller mangan nej. Jag har grävt djupare och sökt efter mera... unika quirks som inte fick se sig själva som canon i slutändan. Och det finns goda skäl för varför.

Displacer Beam

Typ: Laserquirk.

Användning: Du skjuter en laser från pekfingrarna när du gör fingerpistoler. Det som blir träffat av lasern, objekt som person (så länge som det är mindre än en bil), blir teleporterade på ett ögonblick. Väldigt kraftfullt medel att avväpna bovar och det finns inga risker för skytten och målet så man kan enkelt spamma den utan några konsekvenser. Det kan även komma till nytta vid exempelvis jordskred eller vid tillfällen då man vill evakuera personen från krångliga situationer.

Nackdelar: Du kan inte bestämma var "offren" blir teleporterade, det finns bara en fast punkt där allting hamnar: Köping centralstation. Det har varit massor med rapporter om massor med möbler och personer som just dykt upp ur tomma intet på trappan framför huvudingången till stationen och blockerat framfarten. Svensk polis och regering har försökt medla med Japan om hur denna quirk lägger tung belastning på SJ, Bussgods och Köping kommun överlag och det slutade med att man la planerna med lasern på is.

Read-It-Or

Typ: Skrivquirk.

Användning: Du kan skriva egen text på skyltar och tavlor, analog som digital, på distans genom ett eget magiskt tangentbord. Reklampelare? Du kan skriva på den. Skärmen som visar nästa station på tunnelbanan? Du kan skriva på den. Gatskylten vid motorvägen? Du kan skriva på den. Perfekt om du vill lura skurkar till att ta en omväg eller hjälpa med information till allmänheten under en kris. Det finns även möjlighet att lämna små ledtrådar till hjältar om var skurkarna finns utan att avslöja dig själv.

Nackdelar: Du är begränsad till 256 tecken. Inte max tecken nej, du behöver skriva minimum 256 tecken för annars så ändras inte texten. Det blir svårt att försöka vara organisk om du skriver så många tecken på en liten skylt eller plakat. Hoppas du är snabb på tangenterna.

ShArk

Typ: Hajquirk.

Användning: Du blir delvis vithaj. Du får en stjärtfena för att kunna simma snabbare som en... som en haj. Du får även en massa nya vassa tänder som växer snabbare än en tandläkare kan hantera det. Utöver det kan du andas under vattnet och även känna lukten av blod på flera kilometers håll. Om du börjar bita folk så är det tyvärr ditt fel och inte en sidoeffekt av quirken.

Nackdelar: Du blir max 141 cm lång och det enda ord du kan säga är "a~", samma syndrom som Hodor och Groot. Nåja, du har i alla fall alla dessa coola hajgrejjer. Du kanske kan göra något cool med det. Har du funderat på att bli en YouTuber?

Så min inlevelsedödare är helt naturliga saker som är lite för mycket utanför vad jag anser vara bekvämt i form av skala. Låt mig förklara med andra exempel: Super Sonico är en serie om en maskotkaraktär (med stora bröst såklart) och hennes vanliga vardag. Men det är lite på lager på lager i Sonicos fall. Så hon är universitetsstudent (vet inte om det är på full fart eller halvfart dock), hon jobbar deltid som fotomodell, hon hjälper även sin mormor med en pub, hon är även med i ett band som frontman... plus att hon har ett halvdussin kattungar att ta hand om! Hennes manager har en kabutomask vars hår är en levande eld, men det stör mig inte då vi har en tonåring som lever ensam, har flera husdjur att ta hand om, ett och ett halvt jobb, skola och ett band! Hur balanserar man det i denna ekonomi? Eller i någon ekonomi om man ska vara ärlig. Ett annat nyligt exempel är Umamusume. Ni vet, hästflickorna som springer runt på travbanan för att bli bäst. Men priset är mer än ära och berömmelse: Dom främsta hästarna får vara med i ett idolnummer, med ettan som frontperson. Så proffsatleter som tränar dag och natt i att springa fort har tid att lära sig koreografi och sång för ett slutnummer. Ursäkta mig?

Så om man återuppstår som en snacksautomat, det gör ingenting. En superhjälte kan skapa en tornado med hjälp av att bara klappa sina händer, förståeligt. Elevrådet är större än landets premiärminister? Småpotatis! Men när en ensamboende tonåring har tre jobb och två husdjur att ta hand om... nä du, den gubben går inte! Så det känns lite dumt att klaga på något som inte är så spännande eller som inte spelar någon större roll i det stora hela, men av någon anledning när man gör något monotont, vare sig syssla eller hobby, när jag vet vad det handlar om eller har erfarenhet av det så är det smått omöjligt att inte tappa fokus p.g.a. något "overkligt". Det är inte bara jag som känner det, eller...?

• Namn: Grace Auvergne
• Nationalitet: Okänd
• Yrke: Student
• Roll: Magikerstudent och tilltänkt maka till prins Virgile
• Karaktärsdrag: Observant och flexibel
• Hårfärg: Kycklinggul
• Hårprofil: Maximum ringlets
• Serie: Akuyaku Reijou Tensei Ojisan
• Voice Actress: Mao Ichimichi

Kenzaburou Tondabayashi är en medelålders knegare i Japan. Han är också en stor otaku, gift med en otaku och dom skaffade en dotter... som också är en otaku. Man kan säga att förutom det nördiga som går i familjen så är han en helt vanlig pappa och kollega. En dag dock så får han ett oväntat besök av truck-kun, vilket leder till en koma. Men hans sinne är någon annanstans; han är nu i hans dotters favorit otomespel Magical Academy: Love & Beast, en fantasy visual novel med magi och romans. Och det visar sig att Kenzaburou har hamnat i kroppen av spelets antagonist- Grace Auvergne. Grace har beskrivits som vresig och högfärdig nobel som ser ner på pöbeln och tjänare. Men nu när hon är "besatt" av en pappa med arbetarbakgrund så har hennes karaktär flippats helt. Grace är nu en socialkameleont som trots Kenzaburous försök att hålla sig till manus som elaking lyckas vara den perfekta fadersfiguren (och kanske mer därtill) till hennes tjänare, klasskompisar och kollegor i elevrådet. "Elegant Cheat", en magisk förmåga där Graces adliga uppväxt kombinerat med Kenzaburous erfarenhet som far och knegare leder till bländande resultat där hon avgudas som den perfekta vännen/dottern/studenten/whatever!

Grace har den klassiska frisyren man ser hos överklassen. Profilen är likt den hos Claire Francois och Luvia Edelfelt med den extra detaljen med en fläta just ovanför öronen som går runt håret på baksidan och inramats med en klassisk blå rosett. Andra utstickande profiler är hennes grövre gyllene ögonbryn och en längre, vassare lugg som bryter av ögonen i en djärv men ändå elegant manöver. Jag älskar det klassiska högklassiga ormboet dessa kvinnor går runt i, ett vinnande koncept som Grace bär med stolthet. 10/10 Pappaskämt!

Innan jag går vidare vill jag fokusera på en viktig bit i pusslet och min tokiga konspirationsteori (för alla andra gör det redan, men utan att hålla igen tydligen) och se varför det här händer. Gura, Mumei och Fauna, minns inte om Watson sa det, har påstått att skälet till att dom lämnar är "oenighet med ledningen". Ett ganska brett begrepp som inte direkt pekar på något specifikt. Det har varit mycket surr angående detta så låt mig ta en liten realistisk bild på varför två parter, vtuber och Cover, är "oeniga":

• Japan har ett helt annorlunda arbetsklimat gentemot västerländska nationer. Ett sorts mantra där man arbetar hårt, "uppmuntrar" till övertid och är i konstant rörelse i sin krets. EN har kanske svårt att vänja sig vid hur Cover vill att man ska jobba.
• Synen på vad en vtuber är kan skilja sig stort mellan båda parter, men Hololive har alltid varit fokuserat på att vara idoler främst. Yagoo startade det hela med pitchen "som AKB48, fast digitalt". Cover blev allmänt börsnoterat kring 2023 och därikring nämnde hur dom skulle pusha för mer idolaktiviteter. När Myth ansökte så var nog det mesta dom såg av sina idoler klipp från när dom spelade spel, kanske en musikvideo eller två. Deras förväntningar av hur mycket man fick balansera spel med sång och dans kunde ha sett ut väldigt annorlunda från innan dom gick med.
• Hololive köper in licenser för spel som sina talanger kan streama för att undvika att bli stämda. Det är en lång process och kanske inte så bred som vissa hade önskat. Tyvärr är det skillnad på Twitch streamer X och ett japanskt företag.

Visst finns det en chans att jag sniffat för mycket copium, men det är kanske mer verklighetsförankrat än jag ger mig själv beröm för. Men huvudsyftet med det är mera en motreaktion till vad som sprids runt på nätet. Depression, visst, men vissa kör racet med "Hololive is over", "Det vilar en förbannelse", "Något är fel" etcetera. Många har fått gå ut med att inte oroa sig för mycket då falska rykten kan sprida sig och göra mer skada. Jag menar vem ska vi tro mest på? Dom som jobbar där eller någon random på Reddit eller 4chan? Seriöst?!

Visst visst, man kan vara skeptisk över si och så, men vad kan dom ens säga? Tänk om det är en så enkel orsak? Och de mesta fallen är antingen relativt långa relationer där personen valt att gå vidare eller sjukdomsrelaterat. Jag är nog deprimerad över att min kamioshi Mumei ska sluta, och det hjälper inte att folk ojar sig och försöker lista ut vem som står näst på tur. Det är hemskt och folk borde sluta med det. Samtidigt kan det finnas oro efter vad som hände med Nijisanji EN, och tro mig, det är det sista jag vill att det ska ske. Till skillnad från Niji så är Covers advokater och pressmeddelanden bättre (ribban var inte så hög till att börja med dock), dels så är det inte samma fall i de andra branscherna Indonesia och Japan. Har ni sett en enda idol gått ut med att smutskasta sina kollegor när dom går iväg? Så antingen är situationen verkligen överskuggad om vi inte vet det värsta, eller så är det helt enkelt ett företag som har en linje att hålla och anställda som inte håller med, och trots oenigheter mellan parter så verkar det som att Cover trots allt detta ger det stöd som behövs till sina idoler.

Så snälla gå inte och dra förhastade slutsatser och doomscrolla/sprida massa strunt. Fyra år i denna bransch är länge, låt oss njuta av ögonblicken så länge de varar. Ni som har er oshi kvar, värna om deras tid och säg hur mycket ni älskar dom, för mitt tåg har tyvärr gått...

Justice och Flow Glow- två nya generationer hade premiär för drygt tre- fyra månader sedan så måste följa deras upptåg. Några har tagit upp Alien Isolation och det har varit kul att se dom springa ifrån en xenomorph. Och såg ni Inas 3D Live? Hon och Flare i en duett var verkligen vackert. Sen så var det storkollaben. Först ENReco i Minecraft, Gonathan, Faunmart, Tam Gandr, Mococo vill ha pengar... kontrollerat kaos i renaste form. Sen så var det HoloGTA. Att se alla glömma sina bilbälten och stressen som polischef Subaru och sjukhusdirektör Fubuki måste stå ut med är absolut cinema.

Så menar jag att när animé kommer till liv och börjar livestreama så tar dom över det originella formatet? Ja, kanske det... men det kan ju vara att hälften av det som sänds är en isekai av samma gamla tråkiga stereotyper. Jag känner samma utmattning från när alla spelutvecklare tänker att allting ska vara en hero shooter. Så det måste vara dom dära Vtubers fel!

Kriterier:

Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier.

Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer.

Serien ska HA STARTAT under 2024 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2025 är godkända så länge de började under 2024. Serier som började 2023 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den.

Kategorier:

Bästa action: Date A Live V

Isaac Westcott är på krigsstigen och inleder en storskalig offensiv mot Ratatoskr. Han är besatt av att frammana Spirit of Origin och behöver Shidous krafter för det. Om Shidou och hans harem ska ha en chans behöver han övertala Tokisaki Kurumi att ge upp sina krafter, en nära inpå omöjlig uppgift och tiden börjar ta slut...

Efter en uppbyggnad i förra säsongen så är the grand finale här. Vissa serier drar ut på det och försöker mjölka på produkten medan man tappar tråden helt. Date A Live satte ner foten och knöt ihop skosnörena, och sa "that will do". Mycket respekt till Kadokawa att dom satte ett befintligt stopp. Shidou som karaktär har växt jättemycket och de nya twister som dyker upp är spännande och (i mitt fall) överraskande. Ett värdigt bokslut till en av de bästa haremserierna.

Bästa äventyr: Shuumatsu Train Doko e Iku?

När 7G introducerades förändrades hela världsbilden. Det blev nu helt plötsligt längre mellan alla städer och underliga fenomen sker, som exempelvis i den lilla staden Agano där alla över 21 års ålder förvandlas till djur. Shizuru som bor här är fortfarande student men är orolig över hennes vän Youka borta i Ikebukuro. Men utan någon fungerande infrastruktur och med ett större avstånd än vanligt verkar hennes resa omöjlig. Trots detta så lär hon sig att manövrera byns tåg med hjälp av konduktören Zenjirou och tillsammans med hennes klasskompisar far dom nu på ett äventyr dom aldrig varit med om förr...

En unik postapokalyptisk saga med tåg och mycket grönt, något av mina favoritsaker. Serien är väldigt inspirerad av Gullivers Resor med flera olika nya "upptåg". Mitt största klagomål är att dialogen har en tendens att gå för fort ibland, men annars är det en fin resa och upptäcktsfärd. Den har ett tåg så den är automatiskt rekommenderad!

Bästa drama: Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san

Alisa är hälften rysk och går i samma klass som Masachika. De båda hamnar i luven mellan varandra titt som tätt... det verkar nästan vara passionerat ibland. Det händer också att Alisa säger något på ryska för att gömma hennes känslor. Men det hon inte vet om är att Masachika förstår vad hon säger, och det verkar som om att hon faller för honom. När är det tillfälle att säga åt henne?

Börjar lite oskyldigt som en romcom men har mera intriger som egentligen inte borde vara så allvarliga som serier får den att se ut. Spelet mellan alla karaktärer är excellent och Masachika är riktigt intressant. Han vet när han ska göra sitt drag och har en sådär lekfull natur att dölja sina riktiga avsikter. Om du saknar lite av Clannad så finns det att hämta här utan att det blir för övernaturligt.

Bästa komedi: Shikanoko Nokonoko Koshitantan

Torako är en före detta delinquent som försöker dölja sitt förflutna genom att vara den perfekta studenten. Men en dag på väg till skolan möter hon... "rådjuret" Shikanoko. En underlig syn till att börja med, men tack vare hennes förstärkta sinnen vet Shikanoko om Torakos hemliga förflutna. Hur ska Torako kunna tysta detta skumma rådjur innan sanningen kommer fram?

En serie som inte har någon form av skam vad gäller fjärde väggen och vars främsta pitch var dess brainrot meme innan release. Jätterolig tsukkomi som svänger konstant i...öh, svängarna!

Bästa thriller: The Irregular at Magic High School Säsong 3

Ett nytt skolår väntar och Tatsuya sätts på prov som både ny elevrådsassistent och i det nya ingenjörsprogrammet när förstaårselevernas fördomar ser över hans bakgrund som "emblemlös". Samtidigt så arbetar den terrorstämplade anti-magirörelsen bakom kulisserna med att manipulera medierna till sin fördel...

Mycket nya rörliga delar som händer och mera yapping, men intressant. Ett litet uppsving från förra säsongen även om det har problem att hålla uppe momentum ända in i slutet. Att se alla intriger ske bakom ryggen på varandra och sen utspela sig mitt i Tatsuyas närhet är väldigt förfriskande.

Bästa romans: 2.5-jigen no Ririsa

Masamune har haft det tufft med det motsatta könet, så pass så att han avsvurit sig 3D-kvinnor helt och hållet. Kuvad in i mangaklubbens hörna avgudar han sin waifu som aldrig kommer förråda honom: Liliel. Han är den enda kvar i klubben men en intresserad förstaårselev dyker in med önskan att gå med; Ririsa. Masamune har ingen önskan att dra med en tjej in i klubben, men till sin shock så är Ririsa också ett stort fan av Liliel, och ännu större shock: hon cosplayar som henne också! Hur ska Masamune kunna svara på denna dubbeloffensiv?

En till romcom med fokus på cosplay men med lite mer att röra om med grytan. Vi får se vad olika cosplayers går igenom och tänker och karaktärerna är så gulliga. Vissa ögonblick känns så ovanligt slipade också, saker som man vanligtvis inte ser i genren och som jag saknat för att verkligen leva in i serien. LILIEL!

Bästa science fiction: Date A Live V

Kanske inte så mycket konkurrens i denna genre i år, men Date A Live har alltid varit kärt hos mig. Just att den toppar allting från den erkänt ganska försiktiga och "uppläggiga" förra säsongen så är det vackert att se alla lösa trådar komma samman. De nya hoten, de nya vändningarna, agendorna bakom och karaktärerna i sig, allt har lett upp till detta. Så vackert att se flaggan i topp när vi tar ett bokslut.

Bästa fantasy: That Time I Got Reincarnated as a Slime Säsong 3

Efter kriget mot Falmuth så har en kortvarig fred intagit Tempest, även om demon lord Rimuru förbereder för den ankommande stormen. För att avvärja mer anfall och försöka få mer allierade på sin sida smids det planer att installera hjälten Youm som ny kejsare i Falmuth och genom honom skapa fred mellan de två nationerna. Men under tiden så smider Western Holy Church planer, och Hinata kan sätta käppar i hjulet om hon ser Rimuru som ett hot...

"The big yappening" har den kallats, men jag ser det inte som en dålig grej. Tvärtom så har Tensura erfarenhet med möten och gör dom intressanta. Sen så har vi all action och roliga möten också, och Rimurus storhetsvansinne att göra om Tempest till Japan. Bästa isekaiserien just nu, och ni måste anstränga er mer animationsindustrin för om ni fortsätter pumpa ut skräp så är Tensura ett Valorant bland alla Concord.

Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 3

Utomhusklubben är tillbaka med mer matporr och nya platser att se! Nu kommer även Ayano med och hänger på! Nästa stora mål: en campingtripp där dom kan se körsbärsträden slå ut!

Måste börja med att säsong 3 har en ny animationsstil och det är stor skillnad. Det var extremt störigt för mig för det kändes riktigt off där i början. Men som tur är så under dessa lager är det samma gamla goa myspys med tält och brasa. Och tåg, massor av tåg!

Bästa soundtrack: Love Live! Superstar!! Säsong 3

Finns många bangers denna säsong och bakgrundstonen kombinerat med de vackra vyerna är alltid lika slående. Tack gode gud för Liella!

Bästa OP:  Let's be ONE (Love Live! Superstar!! Säsong 3)

Jag menar valet var mellan två brainrot memes, LiSA som också var en nice banger och denna. Min bias tog över men ni kan inte stoppa mig, Liella! är stronk just nu!

Bästa ED: Snow Noir (The Irregular at Magic High School Säsong 3)

Ganska unikt tema för denna show, men rätt groovy.

Bästa animation: Girls Band Cry

Nina verkar ha det svårt vad hon än försöker med och just när hon kommer till Tokyo går hon vilse, blir ignorerad och utelåst. Men just slumpmässigt så stöter hon på sin favoritartist ute på gatan- Momoka Kawaragi. Det verkar som att Ninas liv kommer ta en helomvändning för helt plötsligt vill Momoka starta ett band med henne...

När man tänker 3D i animé så är det antingen komplement till action- eller dansscener eller sånt som liknar Final Fantasy. Även om det gått framåt likt hur Love Live! har skött sina framträdanden så har vi inte sett en äkta animé-vibe i 3D... förrän nu. Girls Band Cry är just den fusionen på riktigt. Animationen är så mjuk med massor av frames och detaljer. Detta är vad vi bör sträva efter!

Årets besvikelse: The Irregular at Magic High School Säsong 3

En förbättring betyder inte att det inte finns saker att klaga på. Tempot är fortfarande helt ur fas, massor med saker sjasas åt sidan (Ville du se årets upplaga av Nine Schools Competition? Synd!), flera huvudkaraktärer får knappt någon skärmtid och Miyuki är mer värdelös än någonsin. Hon finns bara där för att gnälla att hon inte får göra något (vilket är sant) och oroa sig över Tatsuya. Så går det när man försöker få in tre ark i bara 12 avsnitt verkar det som.

Årets sämsta: Blue Archive the Animation

Studentstaden Kivoto har ett problem med vapen, så pass så att alla dess elever uppmuntras till att bära vapen själva. I detta kaotiska landskap så har vi Sensei, den enda läraren i hela stan som ska hjälpa de olika skolorna. Den första på listan: Abydos High School, en skola med en miljard yen i skuld och med bara fem elever...

Baserad på gatchaspelet med samma namn, Blue Archive funkar verkligen inte i rörlig bild. Bakgrundsstoryn är för kryptisk och i vissa fall dum, actionen översätts inte bra till animé för det finns ingen spänning i det, karaktärerna är generiska och kanske det dummaste av allt, de officiella undertexterna var maskinöversatta och helt värdelösa och har fått patchas i efterhand. Det verkar inte funka att ta mobilspel och bara gå direkt till serie utan att göra en makeover i sånt som inte funkar på filmduken. Inget av värde har gått förlorat dock och spelet i sig (om nu storyn är bättre där) verkar vara okej. Tur man har slutat med gachas!

Årets värsta karaktär: Sensei (Blue Archive the Animation)

Det lilla jag såg av honom så är han bara mer av en vägledare och sen inget mer. Han ger ett litet pep och sen så är tjejernas moral på topp. Det fanns ett par enstaka karaktärer som kunde hamna här, men till skillnad från Sensei så har dom ett skäl till att vara hemska medans han...bara finns, antar jag?!

Årets kvinnliga karaktär: Alisa Mikhailovna Kujou (Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san)

I vissa fall verkar hon vara för stolt eller svag vid för mycket press, men det gör henne också riktigt söt. Speciellt när hon pratar ryska som Sumire Uesaka har haft mycket träning med som Nonna (Girls und Panzer) och Anastasia (The Idolm@ster Cinderella Girls). Hon är klyftig, har roliga meningsombyten med Masachika och hennes hår är som silver i vinden.

Årets manliga karaktär: Masamune Okumura (2.5-jigen no Ririsa)

Om vi blundar för hans besatthet av Liliel så är Masamune en superchad! För att vara en otaku så kan han interagera med andra och blir inte störd av allt som slängs mot honom. Han är en man som handlar snabbt, är kvick på att brainstorma fram idéer och har alltid andras välmående som prioritet. Gud så romantiskt med en haremprotagonist som faktiskt kan saker!

Årets överraskning: Mahou Shoujo ni Akogarete

Utena älskar magiska flickor, speciellt stadens lokala trio hjältinnor Tres Magia. Så när hon möter Venalita, en maskot med lovord om att hon också kan bli en mahou shoujo, så har hon svårt att säga nej. Men Venalita var bara halvt sann i sina ord, för Utena blir istället värvad till den elaka organisationen Enormeeta. Direkt hamnar hon i Tres Magias korshår och måste då reda ut missförståndet. Men hon råkar avlossa hennes krafter som är av en unik natur: BDSM. Förtvivlat ser hon på när hennes favorithjältinnor blir förnedrade framför henne, men också ett ny upptäckt... tycker Utena om att förnedra magiska flickor?!

Utan varning från ena flanken kommer denna underliga pjäs och även om jag inte prisar den lika mycket som andra har gjort det så tycker jag den är okej. En ovanlig take på fanservice och som med min favoritserie Strike Witches så lyckas det tack vare att man bakar in det i själva världsbyggandet. Riktigt rolig och kåt, om du är lite nyfiken så kan du prova den här... på egen risk!

Årets darling: Love Live! Superstar!! Säsong 3

Kanon har accepterat erbjudandet om att studera på musikskola i Wien. Men just som hon lämnar Yuigaoka Girls' High School på väg för att packa så möts hon vid grinden av Wien Margarete, Liella!´s rival i Love Live! Hon säger att hennes pappa (som sitter i musikskolans ledning) har ändrat planerna och Kanon ska nu istället lära Margarete allt hon kan på Yuigaoka. Hur ska det gå för Kanon när hennes största rival och mest envisa person hon träffat ska bli hennes lärljunge?

En avslutande säsong i Liella!- sagan, och även om det är ganska förutsägbart så var det ändå med värdighet. Jag var orolig ifall Margarete skulle spåra ur storyn med tanke på hennes bakgrund förra säsongen men trots det så kan man säga att med hjälp av resten av tjejerna så slutar det väl. Musiken är självklart på topp och jag blir aldrig less att se de vackra färgerna i deras hemstad. Love Live frodas fortfarande och vi bugar och ger ett värdigt avsked till Liella!

Best of 2024: 2.5-jigen no Ririsa

Det var ett tufft val då det stod mellan den här, Yuru Camp och Love Live. Men det som gjorde att denna knep platsen var att jag längtade mest till nästa avsnitt av den under dess säsong. Färskt blod och en ny vinkel på cosplay i väntan på nästa My Dress-Up Darling säsong, Ririsa hade hjärta, komik, fin fanservice och stabil rollista (speciellt vår favoritchad Masamune). Hurra för 2.5D-flickor!

10. Akuyaku Reijou nanode Last Boss wo Kattemimashita

Vår heroin vaknar upp som Aileen Lauren Dautriche, antagonisten i hennes favoritspel men också den som hon vet kommer dö en plågsam död i slutet. Hon har dock en plan: möt upp med hennes orsak till att hon dör, demonernas konung Claude Elmir... och fria till honom?!

Energisk och riktigt komisk, Akulas har en stark huvudrollsinnehavare i Aileen med planer för alla möjliga utfall. Det känns skönt att ha en protagonist (i detta fall ganska löst beskrivet) som inte är hopplös. Ett genomgående tema i denna lista som ni kommer märka av, men kom igen, är det inte charmigt att Megumin försöker få ihop ett bröllop med Goblin Slayer?!

9. The Rising of the Shield Hero (Säsong 1)

Naofumi och tre andra japaner transporteras till fantasyvärlden Melromarc där dom enligt en profetia är hjältar som ska stoppa riket från en invasion av monster. Naofumi drog det korta strået och blev Sköldhjälten, en karaktär som verkar vara hatad av de mesta i Melromarc och bakom kulisserna blir han falskt anklagad över ett sexuellt övergrepp han inte gjorde bara för att dra honom genom smutsen.

En riktigt kryddig detalj som många reagerade på men som också var en drivande kraft i seriens riktning. Ingenting annat i denna serie har varit så engagerande som Naofumis resa till försoning i det allra första arket. Och hans hat och cynism från det hela gör det så mycket bättre när han sen jobbar sig till att bli en ikon att samla sig runt. Plus för Raphtalia!

8. The Eminence in Shadow

Cid Kagenou har försökt träna sig till att bli en ostoppbar kraft, men truck-kun fick han på nya tankar. Nu i en värld med magi sprider han sitt inflytande som Shadow Garden, en organisation som bakom kulisserna jagar efter en kult som vill sprida kaos.

Det faktum att alla i Shadow Garden är overpowered, och att alla tar Cid på allvar med hans chuunibyou-syndrom leder till dels lite av en parodi av genren och dels en power fantasy som är riktigt flashigt i sitt utförande. Lägg till en bra mix av sidokaraktärer och roliga skämt som att namnge någon "Perv Asshat" och du har något unikt att se fram emot.

7. Slime Taoshite 300-nen, Shiranai Uchi ni Level Max ni Nattemashita

Kontorsslaven Aizawa får en andra chans att leva ut sitt liv med lata dagar som en häxa som inte åldras i en fantasyvärld. För att fördriva tiden och skapa en inkomst så dödar hon slime och efter 300 år så har hon nu maxat sin nivå, och hennes lugna tillvaro är nu i fara från alla som söker en utmaning...

En isekai slice of life? I min animé? Det är mer troligt än du vet om! Charmigt och lätt att njuta av i lugna ro, denna serie kommer att smälta ditt hjärta. Aoi Yuuki gör ett fantastiskt jobb som en tsukkomi-häxa som bara vill ta det lugnt. På tal om Aoi Yuuki...

6. Youjo Senki

I en första-världskriget-fast-med-magi-värld hittar vi en ung liten flicka som trots sin korta längd är en dekorerad officer för imperiet-som-inte-är-Tyskland-vi-svär, Tanya Degurechaff. Vår protagonist har kvar all sin kunskap från sitt förra liv och tar det till vara när man som Tanya gör allt för att överleva, även om det innebär att be till en Gud som man inte tror på.

Brutal men ändå riktigt snyggt gjord animation och en briljerande Aoi som verkligen tar fram en historielektion och vrider det upp till löjliga höjder. Detta är inte babyns första animé, detta är kontrollerat kaos i dess renaste form och Du måste se den!

5. Zero no Tsukaima

Louise Francoise suger på magi och har ett rykte om det på magiskolan. Men en dag så lyckas hon med en frammaning av en familiar: den japanska tonåringen Saito.

Vi snackar kaos och fanservice i ett läckert inlindat paket och, till skillnad från andra serier, har ett definitivt stopp och försöker inte dra ut för mycket av storyn. Detta är också en av de tidigaste och ikoniska exempel av Rei Kugimiyas arbeten så lite nostalgi för oss nittitalister finns där också.

4. Watashi no Oshi wa Akuyaku Reijou

Rae somnar in framför sitt favorit datingsim och vaknar upp i den världen. Nu kan hon äntligen dejta sin älskling... nämligen spelets antagonist Claire Francois!

Best yuri! Best skruvkorksblondin! Best dubb av någon anledning, seriöst dom gjorde ett bra jobb på den fronten. Mangan var riktigt bra (det jag hunnit läsa) och adaptionen är nog en av mina favoriter. Bra jobbat WataOshi!

3. Re:Creators

Vad händer när karaktärer från populärkultur kommer till liv i deras gudars hemvist? Souta kan inte tro sina ögon när karaktärer från animé, manga och spel dyker upp i verklighet, allt tack vare en mystisk kvinna i militäruniform. Men vad är hennes syfte?

En massivt underskattad serie som även om den går på tomgång har så mycket kraft i sig. Sawano Horoyukis soundtrack och en riktigt fet bas ger liv till denna unika reverse-isekai där genres mixas hejvilt och även lite filosofiskt om ens skaparprocess och ens plats i livet. Woah!

2. GATE

Mitt i Tokyo dyker det upp en stor port och genom den kommer en arme av ryttare, gobliner och legionärer som plundrar innerstan. Japans Self-Defense Force mobiliserar och slår tillbaka angriparna men porten består. Löjtnant Itami var på plats under själva angreppet och ska nu med resten av JSDF bege sig till världen på andra sidan porten, för att förhindra ännu en invasion och få svar på varför detta hände.

Kritiserad över dess fanservice och militaristiska teman, GATE är trots detta en teater av spektakel där fantasynationer och dess monster och soldater står mot modern eldkraft och attackhelikoptrar. Och med en mix av unika karaktärer som flockar sig runt den bristfälliga men ändå pålitliga Itami har vi en resa som studsar mer än ett baksäte på en Hummer.

1. That Time I Got Reincarnated as a Slime

Efter att random-kontorsarbetare-nummer-257 kolat vippen så vaknar han som Rimuru, slimet med en omåttlig förmåga. Han blir bästis med en halvgud/drake, bygger upp en by med gobliner och vargar och vänder uppochner på allas tillvaro i nationen Tempest.

Charm, action, diplomati och en resa genom en civilisations uppståndelse, TenSura är mer än en vanlig power fantasy där målet är att besegra den stora stygga. Nejnej, vi ska bygga en hel nation! Allt från de övermäktiga striderna till de enkla mellanpraten så håller vi stilen genom hela serien. Vi är avslappnade och har kul på resan helt enkelt!

I skrivandets stund går tredje säsongen av Hibike! Euphonium. Kan inte rekommendera den nog, men... det finns ett gap mellan tvåan och trean. Och där emellan gjordes några filmer, varav åtminstone två fortsatte storyn från säsong två. Så nu måste vi fylla gapet annars är vi helt borta från handlingen.

Vissa kanske tycker att det inte är så farligt, men vissa punkter drar ner på helhetsintrycket. Till att börja med den enkla anledningen att det är mycket svårare att få tag i filmer som inte är från Miyazaki eller Shinkai exempelvis, d.v.s. mer mainstreaminriktad, speciellt för oss här i lilla Sverige. Sen så kan handlingen lida då tempot måste nu anpassa sig till filmens längd och kvalitén kanske inte blir densamma som om man gjorde det över 12 eller 24 avsnitt istället. För att inte tala om man har flera filmer som förklarar det hela kan göra det hela krångligare.

Psycho-Pass bryter mot allt sunt förnuft i detta anseende. Hur många säsonger? 3. Hur många filmer? 8! Åtta stycken! Det blir värre när vi sen gräver i det hela:

Första filmen: Helt onödig, du kan skippa den. Ett sidouppdrag. Bara en interaktion och replik som kan kopplas till senare... i en annan film!

Sinners of the System: En trilogi om olika one-off stories utan substans, förutom sista som förklarar Kougamis kopplingar till resten av serien efter säsong 1.

First Inspector: Säsong tre slutade abrupt på bara åtta avsnitt, men fick sen i en tre delars ONA en upplösning (vet inte hur noga man ska vara att skilja på ONA och film, men i detta fall gör jag det inte eftersom om inte dom respekterar min tid så behöver jag inte respektera dom heller).

Providence: Förklarar kopplingen mellan säsong två och tre... och den släpptes efter allt annat. Det vore bra att ha lite kontext innan man blir dragen in i en ny version med helt andra karaktärer fast ändå inte.

Förstår ni nu hur jag kliar mig i hårbotten över detta? Det mesta var inte heller dåligt, men det gör det ännu värre på ett sätt då man drar ut det och blandar om utan att berätta för dig. Ett annat exempel som är raka motsatsen: Girls und Panzer. En säsong, helt fristående. Du ser klart den och du kan stanna där. Der Film, långfilm som är lite av en twist men förändrar inte det faktum att du inte behöver se den heller för att första säsongen inte ska kunna stå på sina egna ben. Das Finale, en sextupel filmserie som är helt isolerad (men refererar de andra två) i handling. Det är en bonus, mer GuP helt enkelt!

Nu har vi ett annat problem dock: Första filmen visades i december 2017. I Japan. Det är 2024 nu, del 4 hade premiär förra hösten. Vissa av er får nu flashbacks till Hellsing Ultimate som tog sex år på sig (kändes längre) att bli klar. Så tre olika barriärer att överkomma för att kanske få kontext mellan säsonger. Det är inte lätt att vara weeb...

Vtubers, kreatörer som istället för att visa sig själva i en webbkamera använder avatarer av oftast animékaraktärer att representera dom, är otroligt populära just nu. Precis som vanliga streamers så spelar även vtubers olika spel och det största talangbolaget för dessa digitala idoler, Hololive, har nyligen fått rättigheterna att streama det senaste kapitlet av skräckpusselspelet Poppy Playtime som nyligen släpptes i slutet av januari i år.

Självfallet har många timmars spelande sänds ut på YouTube från agenturen där deras animéflickor blir skrämda av monsterleksaker. Markiplier var dock väldigt verbal i sitt missnöje. "Dom borde stanna i sin fil, skräck är min grej! Det är jag som är KUNGEN!... av FNAF. Det här är mitt jobb, nej mitt kall till och med!" Mark var sen på bollen gällande Poppy Playtime då han varit upptagen med sitt kommande filmprojekt Iron Lung. Trots att han är medveten om att det tagit lite tid att färdigställa projektet så anser han ändå att Hololive försöker dra mattan från under honom och ta hans publik. "Hur ska jag nu kunna försörja mig när dessa tecknade missfoster tar över? Måste jag sitta i en uppblåsbar pool och läsa donationsmeddelanden för resten av min karriär nu?!"

Cover Corporation, Hololives huvudkontor, kommenterade i ett pressmeddelande att dom tagit alla åtgärder när dom skrivit kontrakt och rättigheter och att resten är upp till marknadens (tittarnas) behov. Gawr Gura, från Hololives engelskspråkiga bransch och just nu mest prenumererade Vtubern på YouTube, hade ett svar på Markipliers påhopp: "Skill issue!"

Kriterier:

Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier.

Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer.

Serien ska HA STARTAT under 2023 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2024 är godkända så länge de började under 2023. Serier som började 2022 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den.

Kategorier:

Bästa action: The Eminence in Shadow säsong 2

I den Laglösa Staden är ett uppvaknande på gång, ett som kan få stora konsekvenser för befolkningen. I staden finns även en mystisk räv som smider planer för att spräcka den ekonomiska bubblan i Midgar. Cid Kagenou å andra sidan funderar på hur han kan snabbt bli rik på dessa kriser, och samtidigt få en fräck oneliner att göra sin sorti på...

Ny säsong betyder mer twistar som kommer överraska en hur bisarrt det än må vara. Mer flashiga strider och övervåld i dess signaturstil plus en väv av intriger engagerar en ända till slutet. Det känns dock som att tempot är lite ur fas, lite för snabbt per ark kanske. Plus att vi blir introducerade till nyare karaktärer samtidigt som några från första säsongen får sitta på avbytarbänken, det känns lite som slöseri. Överlag är jag nöjd med att serien håller sig sann till sin rutin och hoppas att den kan hålla samma tempo i nästkommande kapitel.

Bästa äventyr: Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout

Reisalin "Ryza" Stout är sååå uttråkad. Hon är en bonnadotter på den lilla ön Kurken, där ingenting speciellt händer. Hon vill ut på äventyr och uppleva något intressant på vägen. Så en dag tar hon med sina barndomskompisar Lent och Tao och lämnar ön för det närbelägna fastlandet, och ut i skogen beger dom sig. Plötsligt stöter gänget på Klaudia, en dotter till en resande handlare, jagad av ett par monster. Innan Ryza och gänget hinner reagera dyker två udda figurer upp: Alkemisten Empel och hans livvakt Lila. Empel använder sprängmedel för att bli av med problemen och rädda ungdomarna från trubbel. Det Ryza bevittnade var något hon aldrig hade varit med om förut. Äntligen har hon kanske hittat något intressant: Alkemi!

Baserat på spelet med samma namn (läs min recension här), Atelier Ryza är en serie med låg insats. Det är nästan mer en form av slice of life och jag diggar det. Det är ett par ungdomar som vill utforska, varken mer eller mindre. Vackert animerad, jordnära karaktärer med erfarna voice actors, blanda in lite små äventyr mixat in med lite slice of life och ett par färska lår så har vi något av en överraskande bra speladaption.

Bästa drama: Frieren - Beyond Journey's End

Efter tio år har hjälten Himmel och hans grupp av äventyrare besegrat demonkungen och fred kan nu bosätta sig i allas hjärtan. Med deras mål uppfyllda går nu våra hjältar sina skilda vägar i livet. Gruppens magiker, Frieren, är en alv som levt länge och har därmed en annorlunda syn på tidens gång. Efter att Himmel somnat in förstår hon dock att hon tagit deras tid tillsammans för givet och lovar att bättra sig. Så börjar en ny resa för Frieren, en resa som tar henne genom nya upptäckter och minnen från förr...

Från ingenstans dök denna pärla upp. Med liknande koncept från Wandering Witch Elaina, Frierens resa sträcker sig genom inte bara över kontinenten utan även genom tidens gång både framåt och i det förflutna. Serien sträcker sig genom flera genres tack vare dess breda rollista av karaktärer som engagerar en. Frieren är hon själv extra nyckfull med hennes kuudere- tendenser och samlade kunskap som sträcker sig genom årtusenden. Extremt mycket hjärta med många intryck följt av ett soundtrack som kan konkurrera med Skyrim, denna serie är nästan ett måste för alla att följa.

Bästa komedi: Tomo-chan Is a Girl!

Tomo och Junichirou har varit barndomsvänner sedan länge och båda är extremt tävlingsinriktade sinsemellan. På grund av deras energi så är Tomo ansedd som en extrem tomboy och det blir extra besvärligt för henne när hon får känslor för Jun. Hur ska Tomo få det genom hans tjocka skalle att hon älskar honom och att hon faktiskt är en tjej?

Serien definierar verkligen ordet slap i slapstick. Det var längesen mad hade roligt som med denna ljusglimt, som förövrigt går extremt hårt redan från första avsnittet. Den har en bred skara karaktärer också som expanderar dess humorskala. Kemin mellan dom inblandade är perfekt och det är svårt att inte flina åt denna.

Bästa thriller: The Ancient Magus' Bride säsong 2

Trots att hon fått en drakes förbannelse över sig går livet vidare för Chise. Som ett ödes nyck föreslår prästen Simon att hon ska börja i ett känt college för trollkarlar, det trots att hon själv är en magiker. Det kan vara en bra upplevelse både som en chans att bättre lära sig att ta hand om sig själv och kanske även hitta ett botemedel. Elias är inte lika glad att släppa lös Chise ut i det okända, men motvilligt går med på det samtidigt som han följer med henne. Väl på college så träffar Chise på en unik skara karaktärer som kommer vara hennes nya klasskamrater, men även något mörkt och mystiskt bakom kulisserna...

I sann anda så har du en ny stark säsong med mer Ancient Magus' Bride. Den stora skillnaden är en helt ny miljö och massvis med nya karaktärer. Vanligtvis upplever jag att när man introducerar så många nya personer att hålla reda på kan det förstöra för en serie, men här går det emot strömmen. Det är så mycket bra skrivna karaktärer och interaktioner mellan dom att det är vad man vill ha mer av. Lägg till ett nytt mysterium och den starka animationen så har vi ett konstverk med extra mycket personlighet.

Bästa romans: I'm in Love with the Villainess

Rei Oohashi är en kontorsslav vars enda ljuspunkt i livet är hennes favorit dating sim Revolution; en historia om en enkel borgare som studerar magi på en prestigefylld akademi mest avsedd för adel och kungligheter. Där går även kungarikets tre prinsar som man kan romantisera. En dag efter hårt arbete tappar Rei sitt medvetande mitt i en spelsession och vaknar upp som Rae Taylor, spelets protagonist. Trots förvirringen så är hon överförtjust för nu får hon chansen att utropa sin kärlek till sin favoritkaraktär på riktigt. Men hon är inte intresserad i spelets val av prinser, nej nej! För den som hon är kär i är Claire Francois, spelets antagonist och Raes mobbare...

Från min favoritmanga kommer en trogen adaption som lyser av briljans. En yuri- komedi med skruvkorksblondin i huvudrollen, det är svårt att inte tycka om den. Hög färgkontrast med mycket manzaikomedi och magieffekter utlovas. Nämnde jag förresten de gyllene lockarna?

Bästa science fiction: NieR Automata Ver1.1a

För länge sedan tvingade en invasion av utomjordiska robotar mänskligheten att fly till månen. Nu i en post- apokalyptisk framtid sker ett proxykrig mot robotarna med hjälp utav mänskliga androider, kallade YoRHa. Serien följer de två enheterna 2B och 9S där dom försöker stödja det som finns kvar av motståndsrörelsen i kampen mot maskinerna. Men ju längre dom kommer desto mer förbryllande är robotarnas beteende, nästan som om dom försöker återskapa mänskligheten från minne...

Succéspelet som gjorde att alla skulle ha 2B mods, Nier Automata som serie är lika provokativt om inte mer så tack vare ett berättande som inte är begränsat av gameplay. Det finns likheter men man har mer frihet i att skapa ett djup till ens karaktärer och det ger en mer trovärdig berättelse. Dess vassa strider följer även det med från spelet med massa akrobatik och stora explosioner läckert renderade på duken.

Bästa fantasy: Goblin Slayer säsong 2

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Goblin Slayer först korsat väg med Prästinnan. Inget verkar ha förändrats enligt honom, men världen runtomkring har fortsatt snurra: han har fått nya pålitliga kamrater, äventyrsgillet ser mer upp till honom och det har tillkommit nya äventyrare sugna på att bli den nästa hjälten. Finns det något Goblin Slayer kan göra för att dessa nybörjare ska överleva längre än deras första uppdrag?

Vi är nu bortom den engelsktryckta mangadelen och är nu ute på färskt territorium, en bitterljuv känsla för mig. Mycket har förändrats sedan första säsongen och det mesta till det bättre. Animationen är inte lika vass och allvarlig som första men är nu mycket smidigare och flyter på bra samtidigt som vi slipper 3D Goblin Slayer i tid och otid. Den är också inte lika mörk tematiskt heller (det säger dock inte så mycket) men desto bättre lyser dom karaktärsmässigt. En välkommen efterföljare helt enkelt... även om dom hoppade över festivalarket.

Bästa slice of life: Otaku Elf

För 500 år sedan frammanades älvan Elda från en annan värld mitt under Edoperioden. Spola framåt i tiden och hon är nu bosatt som en lokal gudomlighet i Takamimihelgedomen i Tokyo. Och nu ska den nya prästinnan ta över det ärofyllda uppdraget att sköta om henne; Koito Koganei. Det finns dock ett problem, nämligen att Elda är extremt skygg och vill hellre sitta inne på sitt rum, bygga Gunpla, spela TV- spel, se på animé och dricka Red Bull än att göra sina förpliktelser och (Gud förbarma henne) möta annat folk. Hur ska det gå för Koito?

En av få slice of lifes jag följde i år men ack så charmig. En introverts favoritserie kanske som man kan relatera till. Ibland får vi också en kort historielektion hur det var under Edoperioden. Varm, långsamtgående och med vissa rackartyg emellan med kufiska karaktärer samt rättigheten till Red Bull helt från ingenstans.

Bästa soundtrack: Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout

Det känns inspirerat från spelets original soundtrack men jag kan ha fel. Hursomhelst så är det en fin mix av lugna melodier och busiga eskapader som kompletterar Ryza och vänners små äventyr perfekt.

Bästa OP:  Kien Romance (Otaku Elf)

Gud så svängigt! Lätt en av mina topp 3 openings genom tiderna!

Bästa ED: Kimi no Tame Boku no Tame (Yohane the Parhelion - Sunshine in the Mirror)

Aqours gör comeback (eller dom försvann aldrig) med fantasytema och riktigt gott trallvänligt väsen.

Bästa animation: Frieren - Beyond Journey's End

Med mjuka rörelser och massvis med partikeleffekter känns Frieren extremt högkvalitativt. Sen så har naturen runtomkring också en viktig roll att spela, så dom får också ett ansiktslyft. När man ser sig om över de stora vidderna eller i en tät skog och vinden viner runt en så känns det bara rätt. Det var hård konkurrens i år, men just hur levande Frieren kändes var nog för att cementera den i första plats.

Årets besvikelse: The Rising of the Shield Hero säsong 3

Efter att Naofumi stoppade själsköldpaddan och hamnade i en annan dimension kortvarigt under kampen får han bud efter att ha återvänt att de andra tre kardinalhjältarna är spårlöst försvunna. En annan jätte best är på väg att invadera och 3/4 av hjältarna saknas inför det. Samtidigt får Naofumi nys om att invånare från hans region är på väg att säljas av som slavar. Tiden rinner ut och det enda sättet att kunna rädda dom verkar vara att tjäna pengar i gladiatormatcher...

Är den bättre än säsong 2? Absolut. Men det finns ingenting som fångar min uppmärksamhet. Det är för stressad handling (precis som förra säsongen), för många nya karaktärer ska tryckas in och vi har för många side quests som man inte orkar att engagera sig i. Jag var helt enkelt uttråkad, och trots att det går mot rätt riktning känns det som att det här borde dom tagit itu med redan förra gången.

Årets sämsta: Yuri is My Job!

Hime Shiraki verkar vara den perfekta flickan, men allt är en fasad för att hon ska kunna leva det enkla livet när hon gifter sig rik. En dag efter skolan råkas hon olyckligtvis skada Mai Koshiba och hennes arm blir bruten. Hime blir framtvingad att kompensera genom att ta Mais plats på hennes jobb; ett café med det unika temat där arbetarna rollspelar som studenter på en prestigefylld flickakademi. Hime har svårt att anpassa sig till detta udda jobb och samtidigt hålla masken. Det blir värre när en "kollega", Mitsuki Yano, klankar ner på hennes oförmåga att spela med. Men det verkar också som att Yano ser igenom Himes fasad...

Serien kan sammanfattas som "krystad". Himes karaktär, och röst tyvärr, funkar inte för mig och de spelas över för mycket i deras livsteater. Man gick för hårt på redan i första avsnittet och det var det som fick mig att överge skeppet ganska snarast. Det hela kändes för oorganiskt även om det tematiskt är ett enda stort skådespel.

Årets värsta karaktär: Ryuuto Kashima (Kimizero)

Även om det nu har förekommit några blyga pojkar så tar nog Ryuuto priset. För mjäkig för min smak, verkar inte heller driva storyn framåt utan måste hela tiden bli pushad på. Hjärtat på rätt plats javisst, men ack så tråkig överlag.

Årets kvinnliga karaktär: Reisalin "Ryza" Stout (Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout)

Med lår som konkurrerar med självaste 2B och en bubblig personlighet är det svårt att inte gilla henne. Yuri Noguchi har inte så stor portfolio som några av hennes kollegor, men hon ger Ryza en perfekt representation. Hon har en naturlig tonsättning och ett lekfullt bemötande under seriens gång. Som en av de mer bubbliga huvudkaraktärerna från andra liknande serier... fast man gillar henne!

Årets manliga karaktär: 9S (NieR Automata Ver1.1a)

Han är som dag och natt jämfört med han själv i spelet. I serien är han mer skämtsam/sarkastisk, vassare och även mer fientlig mot robotarna. Det är ett helt galleri av känslor som vi får se från honom och det känns som ett bra avstamp med 2B som andra partnern av konversationen. En djärv och positiv utveckling.

Årets överraskning: Yohane the Parhelion - Sunshine in the Mirror

Yohanes plan på att slå igenom med sin sång i storstaden verkar ha misslyckats. Smått skamsen och utan pengar återvänder hon hem till mamma i lilla Numazu. Mamma ger henne i uppgift att under sommaren lista ut vad hon verkligen vill syssla med. Men Yohane känner ångest bara att vara tillbaka, hennes introverta sida och förflutna tynger ner henne. Kommer hon kunna anpassa sig till livet i Numazu och hitta något som hon vill göra?

Flickorna från Aqours återvänder i en spinoff på Love Live! Sunshine!!, där Yoshikos chuunibyo- alter ego Yohane tar plats. Relaterbart för blyga introverter med massa bra musik från Aqours. En pick-me-up story för att öka ens självförtroende och skaffa nya vänskaper. Kanske lite sliskigt emellanåt, men dessa tjejer kan lyfta detta lass med bravur! 

Årets darling: Nijinyon Animation

En 4-koma serie med chibistil och imponerande 3D- animation, Nijinyon följer flickorna från Nijigasaki idol club när dom gör lite allt möjligt.

Väldigt hög produktionskvalité för ett så litet projekt. Det är också svårt att säga nej till chilla spinoffs från Love Live. Jättegulligt rakt igenom och lätt att komma in i, sen är det bara att luta sig tillbaka och bara njuta.

Best of 2023: Frieren - Beyond Journey's End 

Vackert animerad med fina landskap och rolig kemi mellan karaktärerna, Frierens resa genom åren är en resa alla borde uppleva. Just i skrivandets stund har den petat ner Full Metal Alchemist Brotherhood från första plats på MAL så det om något borde vara en indikator på hur bra serien är.

Det har snurrat runt ganska länge för mig. Från att börja en idolklubb i skolan till att ha sina egna nyckelringar, acrylic plates och plushies... utan att veta om att dom finns. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få svar. Google leder mig bara till riktig merch och de vet dom absolut inte om att det existerar! "Har jag missuppfattat det hela kanske" tänkte jag och gick tillbaka till första säsongen, bara för att få det bekräftat att nej, jag inbillade mig inte det. Så hur sker detta? Vem får royalties? Vem har tillåtelse att, utan deras vetskap, sälja prylar med deras ansikten på dom?

Först tänkte jag att skolan kanske har ett finger med i spelet, men igen, utan vetskap eller tillåtelse från skolungdomar eller deras föräldrar? Det kanske är för att stödja Love Live-tävlingen i sig men betyder det att alla idoler, även dom som inte deltar (som exempelvis Nijigasaki), sponsrar utan förfrågan? Och sen är Japan extremt strikta vad gäller tillåtelse om kommersialisering och upphovsrätt. Hur går den logiken? Och som en sidnotis så i en säsong så jobbade en av flickorna i hemlighet på ett maid café, riktigt populär också. Så populär att en butik sålde bilder av henne där hon explicit sagt att hon inte har tillåtit det, dock i detta sammanhang är det mera för att hennes hemliga jobb inte ska komma tillkänna. Inte idolrelaterat men ändå utan tillåtelse från upphovshavaren. Så menar du att µ's, Aqours, Liella med mera har merch av sig, utan deras vetskap eller tillåtelse, och dom får inte ens betalt? Vad är det som händer?

Det kan också vara det faktum att det inte finns några män i serien och att det snart är jul och att efter att ha sett en fyra timmar lång essä om plagiat så borde jag nog gå och lägga mig innan nästa avsnitt av Frieren släpps...

Där har vi tre klara plus två-tre som vi plockar bort för irrelevans så borde det finnas plats, eller hur? Problemet är att utanför listan så hände det saker. Yuri Is My Job! kom från ingenstans, jag hade första volymen i bokhyllan men serien i sig gick för hårt ut i första avsnittet och kunde tyvärr inte stå ut med Himes röst. Sen så började jag läsa I'm in Love with the Villainess online. Den nya vågen av isekai'd där huvudkaraktären hamnar i sitt favorit otomespel som den kvinnliga antagonisten, men denna har en tvist där hon har chansen att bli ihop med denne antagonist, blonda skruvkorkar och allt det där. Jag tänkte att denna skulle fungera som animé... och helt plötsligt så blev det av!

Så det låter inte bra för den nya listan då all manga som jag följer verka få sina adaptioner innan jag hinner blinka. Så just nu verkar det som att det enda som saknas är wholesome matgyaru Gal Gohan, all expanded universe från Strike Witches samt ecchi fäktning och magi à la Magika Swordsman and Summoner. En liten ljusglimt i mörkret har dykt upp dock när jag surfade runt bland alla mangor: Goblin Slayer - Year One. Backstoryn från det ögonblicket den unge mannen upplevde sitt livsändrande trauma till det att han tar sina första steg i äventyrsgillets hallar. Mer spänning, mer bråd död och speciellt mer om världen runt om honom, men även om hans tid innan han träffade den unga prästinnan.

Så det är väl det. Inte mycket att säga kanske, men å andra sidan i den här takten kan jag nog hitta några extra guldkorn när dom oundvikligen kommer på Netflix. Men än så länge så kan jag se fram emot lite WataOshi nu i höst.

10. Musouka (Utawarerumono)

Vi börjar starkt! En av de bästa serierna från min tidiga animékarriär med en av de bästa soundtracken i mannaminne. Självfallet så har den ett iögonfallande öppningstema som får en att tänka tillbaka till denna pärla. Varför iögonfallande förresten? Man lyssnar ju väl på den?

9. MAYDAY (Fire Force)

Många föredrar den lite mer lekfulla (och kanske spanskinspirerade) första öppningstemat, men  jag föredrar det tunga metallsoundtracket i denna andra variant. Tuffa beats med engelsk låttext för ovanlighetens skull.

8. Shanranranran (Flying Witch)

Kan inte stoppa the shanranranran sora wo~ med obligatoriskt klappande. Mysig serie måste ha ett mysigt soundtrack så klart!

7. Seize The Day (Yuru Camp)

Jag kan ha sagt att denna inte riktigt är lika bra som Shiny Days, men jag har gjort en helomvändning om denna. En annan skön svängighet kring denna men  samma lekfulla natur.

6. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy)

Ni kan inte stoppa Pan-pan-punch mind! Böj er ner för Timothy superiority!

5. BAD CANDY (Girls' Frontline)

Warner bros. bad, mobilspeladaption bad, öppningstema good. Ganska enkelt faktiskt. Om dom ansträngde sig lika mycket med serien i sig så hade den varit ett mästerverk. 

4. My Soul, Your Beats! (Angel Beats!)

Efter alla dessa år så är den fortfarande episk. Pianointrot får mig varje gång, rikligt med gåshud genom hela stycket. Jag må vara känslig, men ingen kan nog hålla sig från tårar med den här i bakgrunden.

3. Literature (Majo no Tabitabi)

En magisk känsla varje gång den går igång. Ett mysigt piano som intensifieras i ett crescendo som inramar Elainas drömska resa. Gud så vacker!

2. Kien Romance (Otaku Elf)

Jag har bara haft Otaku Elf i mindre än en månad, men om nånting skulle hända den skulle jag mörda alla i rummet och sen mig själv. En ny för i år mysig slice of life med det mest svängiga öppningsteman jag varit med om. Älskar´t!

1. gravityWall (Re:Creators)

Den bästa serien som inte hade något inflytande alls har fortfarande kraften av Sawano Hiroyuki. Solitt soundtrack avrundat av det bästa öppningstemat ever, no contest. Du kan inte bestiga denna vägg!

10. OVERDRIVER (Rail Wars!)

En av mina favorit fanserviceserier (just denna med tåg) har en tuff slutkläm till sitt namn. Även om många känner sig tveksam över seriens premiss så kan man nog inte förneka hur toppen denna låt är!

9. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start)

Från att vara nummer 1 till att verkligen halka ner. Det är inte att den är dålig, men konkurrensen har hårdnat. Den är fortfarande lekfull och trevlig. Snälla se Slow Start!

8. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino)

Den här slår riktigt hårt igenom hjärtat hur många gånger man än lyssnar på den. Rogivande utan kontext men efter seriens slut så finns risk av att fälla en tår. Okej, lite känslig är jag väl...

7. Los! Los! Los! (Youjo Senki)

Hon må ha petats några placeringar, men en skrikande Tanya är svår att bli av med. En av de hårdaste låtarna på listan och med all rätt!

6. STORYSEEKER (That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2)

Väldigt studsigt och upbeat. Ser inte direkt kopplingen till showens backstory, men jag gillar den skarpt.

5. Madoromi No Rinne (Utawarerumono)

Originalserien har en av de bästa soundtracken inom animé (fight me!), och självklart så är båda huvudteman extremt starka. Vibbar och toner som perfekt ramar in en låt inspirerad av en urbefolkning inom fantasytema.

4. Nai Nai (Shadows House)

Fun fact: Vet om serien, har inte sett den, och första gången jag hörde denna låt var en cover av Hololives Ninomae Ina'Nis. Både hon och ReoNa har dock extremt starka röster som verkligen lyfter denna kraftfulla komposition med extrema stråkar. Gåshud på ett bra vis.

3. Hibari (Lord El-Melloi II's Case Files: Rail Zeppelin Grace Note)

En unik spinoff på Fate-serien hade en intressant premiss, och sluttemat är magiskt och rogivande. Att se Gray vänta i olika årstider ackompanjerat med en harpa och violin är en speciell känsla.

2. Horizon (Girls' Frontline)

Ett misslyckat försök till en adaption av ett mobilspel från en studio som bör hålla sig till att animera DC-karaktärer. Men å andra sidan så har vi här en av de bästa slutteman i nutid. Tuff elektroniskt sound med maffiga trumpeter och starka vokaler, det är så synd att all ansträngning hamnade i öppnings- och endingtemat. Tänk potentialen om man hade en procent av vad som gjorde dessa nummer magiskt i själva showen!

1. Nomick (I'm the Villainess, so I'm Taming the Final Boss)

Min nya favorittyp av isekais är när huvudkaraktären blir den kvinnliga antagonisten och måste leva som den. Plus att denna låt är så het och har det bästa hiphopandet jag hört om hur man fötts in i överklassen och försöker överleva dess slit. Hetaste mixtapet yo!

• Namn: Rose Oriana
• Nationalitet: Oriana
• Yrke: Student/prinsessa
• Roll: Elevrådspresident på Midgar Royal Spellsword Academy
• Karaktärsdrag: Entusiastisk och initiativtagande
• Hårfärg: Honungsblont
• Hårprofil: Grova ringletsslingor
• Serie: The Eminence in Shadow
• Voice Actress: Haruka Shiraishi

Det Orianska konungariket är vida känt för sin konst, och som nästa i linje att leda landet är Rose även hon extremt kulturell. Men det finns en konst som verkligen fångade hennes intresse; svärdets ädla konst. Under en natt i hennes barndom såg hon en maskerad främling slåss mot rövare, hans rörelser så eleganta likt en dansare på en scen. Den natten vaknade ett nytt begär i Rose om att en dag svinga runt med ett svärd likt honom. Dock så ser hennes hemnation svärdets "konst" som barbariskt och vägrar acceptera det som en riktigt konst. Det var då som hon bestämde sig för att börja studera på riddarakademin i Midgar där hon kunde leva ut sina drömmar, och hon blev riktigt bra på det. Rose klev upp i skolans ranking som svärdkämpe och blev även elevrådspresident. En dag hade hon en match med Cid Kagenou, en junior som trots sin bakgrund från det nobla huset Kagenou inte är en så värst bra kämpe. Men något med hans attityd att inte ge upp uppmärksammade Rose om hans ansträngningar och respekterade honom djupt. Åh, om hon bara visste...

Roses hårprofil är nära besläktad med Luvia Edelfelt i och med hennes grövre "korvslingor", men till skillnad från henne så slutar Roses halvvägs upp och fungerar som toppar. Vid fäktning eller fina tillställningar brukar hon sätta upp håret som en hästsvans och med det klunga sina korkar i ett ståtligt paket. Personligen föredrar jag när hon har det öppet och låter dom hänga fritt. 10/10 Dark Knights!

Kriterier:

Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier.

Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer.

Serien ska HA STARTAT under 2022 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2023 är godkända så länge de började under 2022. Serier som började 2021 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den.

Kategorier:

Bästa action: My Hero Academia Säsong 6

Hawks jobb som dubbelagent har gett resultat och nu vet polisen och hjältarna om League of Villains hemliga planer. En strategi tas fram för att slå till mot deras lya och stoppa Shigaraki innan han blir för övermäktig. Detta är en kamp mot klockan som klass 1-A inte varit med om tidigare. Kan deras tidigare erfarenheter med assistans från de främsta proffshjältarna hinna stoppa Shigarakis ödesplan?

Lite shounen-trötthet börjar märkas hos mig men som sagt så var säsong fem en enda stor uppbyggnad för detta ark. Och jisses fick vi en flygande start direkt från första avsnitt! Det är tokigt hur mycket kaos och energi dom spär på här. Så ja, My Hero Academia, du har min uppmärksamhet lite till då!

Bästa äventyr: Luminous Witches

Alla häxor kan inte vara flygaress, men alla kan göra nånting! Detta är mantrat som före detta officeren Grace Steward lever med nu när hennes magi runnit i sanden. Hon tror att trots Neurois invasion så kan man hjälpa befolkningen få tillbaka hoppet...med hjälp av sång! Så hon söker vilt och brett efter talanger för att starta sitt band och hittar några udda kandidater för detta ändamål. Men kan hon få deras röster hörda och vända på krigsmoralen?

Strike Witches är alltid välkommet, och udda nog så har vi en mjuk och skön spinoffserie med minimalt med action jämfört med de andra säsongerna. Men vad den saknar i action kompenserar den med charm, humor och fin musik. Den är också riktigt nybörjarvänlig för dom som vill få foten i dörren till detta universum.

Bästa drama: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2

Idolfestivalen var en sån succé att idolklubben planerar att göra om det i år igen. Men det krävs mycket för att det ska klaffa: Nu när Yuu går musiklinjen, kommer hon ha tid över till att hjälpa till med förberedelserna? Och kommer den att krocka med skolans kulturfestival? Plus att vi har två nya rivaler att hålla ögonen på... utbytesstudenterna Mia Taylor och Lanzhu Zhong. Är dom här för att skapa oreda eller är dom villiga att sammarbeta?

Starkaste bland LL-serierna hittils, Nijigasaki är en musikal med ett tempo som alla kan följa med i. Nya experimenten med musiken är som grädden på moset. Det är inte det gravallvarligaste vad gäller drama men vem bryr sig! Äntligen en säsong där skolan inte behöver stängas för en gångs skull. Luta dig tillbaka och njut av denna musikfestival som verkligen får dig i gungning.

Bästa komedi: Kaguya-sama - Love is War (Ultra Romantic)

Sista året på Shuchiin akademin och sista chansen för kärleken att segra. Kommer Kaguya fråga ut Miyuki? Kommer Miyuki ge vika? Vad kommer demoncoachen Chika lära ut denna gång? Och var kom rap battlet ifrån?

Kaos som vanligt men den starkaste säsongen hittills. Fun fact: jag såg klart den här först innan de andra två, sedan andra säsongen och jag har fortfarande kvar att se ettan. Men kanske det är ett signum för hur bra just denna är, och tokrolig hela vägen. Och referenserna är så spot on, särskilt Bohemian Rhapsody och Starship Troopers!

Bästa thriller: The Eminence in Shadow

Minoru Kagenou har alltid sökt efter styrka men känt sig begränsad i vårt samhälle. Det finns vissa saker han helt enkelt inte kan överkomma, som exempelvis Truck-kun en olycklig kväll. Men turen är på hans sida för han återföds som Cid Kagenou i en värld med magi. Med dessa nya variabler kan han äntligen nå en nivå han bara kunnat drömma om i vår värld. Men Cids ambitioner är inte att bli världens kraftfullaste hjälte eller fiende, hans mål är att vara hjärnan som styr allt bakom kulisserna...

En verklig bubblare som dök upp från ingenstans och körde med mantrat "vi bryr oss inte hur urlöjligt det är utan vi kör på", och trott eller ej så verkar detta koncept funka. Det är komiskt rakt igenom samtidigt som den har en intressant intrig att följa. Cids karaktär gör allting så mycket bättre att man måste bara se det för att tro det!

Bästa romans: My Dress-Up Darling

Gojou har det udda intresset att göra traditionella hinadockor, något som han ärvt från sin morfars jobb med dom. Han skäms dock över sitt intresse då han är säker på att de andra i skolan skulle tycka att han är konstig. När Gojou dock blir påkommen att använda en av skolans symaskiner av klassens gyaru och snygging, Marin Kitagawa, så får han den omvända reaktionen att hon tycker att det är fint att han är så passionerad över något. Samtidigt erkänner Marin att hon är intresserad av cosplay (men dålig på att göra kostymer). Så hon ber Gojou om hjälp, och en ny form av vänskap blommar...

En mangaadaption till som verkar ha lyckats bra med sitt kliv till det rörliga mediet. Unik animation och riktigt mysig rakt igenom med lite fakta om just cosplay. Kemin mellan Marin och Gojou är skön och känns mer naturlig än andra mer överdrivna fall i romcoms. Wholesome gyarus är verligen bäst!

Bästa science fiction: Cyberpunk - Edgerunners

Det är inte lätt att vara fattig i Night City. David Martinez vet det bäst. Hans mamma sliter dag ut och in som ambulanssköterska för att han ska kunna få den bästa utbildningen och komma ur denna onda cirkel. Men Hon avlider dock under en "trafikolycka" och lämnar Davis ensam och utfattig. Men Davis hittar en avancerad cyberprotes som hon smugglat från en olyckplats som verkligen vänder hans verklighet uppochned. Sorgsen över sin mamma, trött på att vara fattig och förbannad över alla som ser honom som en utböling, Davis tar och opererar protesen in i honom för att visa Night City var skåpet ska stå...

Unik men fräsig. Riktigt fräsch animation och vass dialog som har det där naturliga flödet man önskat från andra serier. Trigger briljerar igen och det känns som att man kliver in i spelets värld, fast du slipper slösa på ett dyrt grafikkort för att få bästa upplevelsen här.

Bästa fantasy: Utawarerumono - Mask of Truth

Yamatos kejsare har avlidit och prinsessan har blivit förgiftad. Generalerna pekar ut Oshutoru som den skyldige, men allting känns som en komplott och han får ta skulden. Haku och vänner övertygar honom dock att fly till gränsen med prinsessan, men han kommer inte klara det. Som enda vittnen får Nekone och Haku höra Oshutorus sista önskan: "Ta min mask, och låt ingen få veta om mitt öde". Nu som den stora Generalen av Högern ska Haku lura sina kamrater att han är Oshutoru och att Haku var den som omkom. Samtidigt så måste han rusta för krig mot Yamato och försöka återta prinsessans plats på dess tron.

En verklig vändning mot förra säsongen och känns nu väldigt likt originalet i upplägg, väldigt välkommet. Samtidigt får vi se en riktigt cool karaktärsutveckling med Haku och spännande action och intriger i ett inbördeskrig där allting står på spel.

Bästa slice of life: My Dress-Up Darling

Lysande rakt igenom. Den utstrålar lågmäld och tillbakalutad energi som värmer upp en inifrån. Det jobbar bra ihop med de romantiska elementen utan att sätta käppar i hjulet för det, även om det vardagliga tar mer plats. Yuss!

Bästa soundtrack: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2

Starkaste låtlistan hittills inom LL i samma klass som Sunshine. Här experimenteras det med olika sub-units, mixar in lite engelska och mandarin och har ett mer modernt sound överlag. Även om bakgrundsmusiken får vara i skuggan av framträdandena så fyller den sin roll perfekt för seriens tempo. Perfekt överlag!

Bästa OP: BAD CANDY (Girls' Frontline)

Ett mobilspelsadaption gjord av WB var kanske inte en högoddsare, men verkar som att det var värt att lägga allt krut på introt. Verkligen synd faktiskt. Jag tar vad jag kan och denna gör en verkligen inte besviken.

Bästa ED: HORIZON (Girls' Frontline)

Ytterligare en banger, nu med elektroniskt dubstep-liknande sound. Väldigt fett dunk! Om nu serien var så bra som dessa två låtar...

Bästa animation: My Dress-Up Darling

En verkligen unik stil men ack så den ser professionell ut! Rörelserna är så mjuka och flödet är så onaturligt bra. Även "idle-lägen" känns så naturliga. Plus att en serie som handlar mycket om tyger får det verkligen att se bra ut i rörelse!

Årets besvikelse: The Rising of the Shield Hero Säsong 2

Naofumi förbereder sig för nästa ankommande våg med sitt sällskap då helt plötsligt timern för vågorna stannar upp. Drottning Mileria meddelar Naofumi och de andra hjältarna om ett nytt hot som påverkat detta event: Själsköldpaddan har vaknat. Denna gigantiska best förgör allt i sin väg och det är nu upp till Naofumi och kompani att sätta stopp för den innan världen går under...

Hajpen tog kål på den! Det verkar som en förbannelse att denna serie inte kan slå sitt första ark. Denna gången hjälper det inte att man försöker trycka in så många nya karaktärer och gör en isekai i en isekai. Alldeles för stressat tempo och inga riktiga mål känns uppnådda. Synd...

Årets sämsta: Koroshi Ai

Song Ryang-ha är ex-maffia men innan han lämnade så rensade han hus i organisationen. Nu är han den mest eftersökta bland gangsters och prisjägare. En sådan prisjägare, Chateau Dankworth, verkar han dock fatta tycke för. Men varför är Ryang-ha så närgången och fascinerad av Chateau? Och hur kommer denna relation påverkas av alla lönnmördare som är efter honom?

Hade ett intressant koncept, men fastnade ganska fort i samma tröttsamma spår som upprepades gång på gång genom serien. Det finns inga direkta överraskningar och karaktärerna är oförsoningsbart tråkiga. Det kanske tröttsamma är nog... ja, se nedan för svar.

Årets värsta karaktär: Chateau Dankworth (Koroshi Ai)

Jag trodde verkligen att vi skulle ha en stark men tystlåten en med Chateau, men det visade sig att hon är nummer ett när det kommer till damsel-in-distress. Känns som att hon hamnar i situationer där hon måste räddas av någon anledning. Får inte göra något själv utan måste följa en jargong med Ryang-ha annars händer ingenting. Tråkig är hon också. Och vem tusan kallar sig för Dankworth?!

Årets kvinnliga karaktär: Yor Forger (Spy x Family)

Lönnmördaren som gör sitt bästa för att bli den perfekta mamman. Hon hade tuff konkurrens i denna kategori, men det är svårt att säga nej till någon som är så söt och som kan stoppa en skenande tjur i ett svep. Jättegullig när hon är full också. Hon skippade absolut inte leg day!

Årets manliga karaktär: Haku (Utawarerumono - Mask of Truth)

Resan från en lat men vänlig prick till att lära sig att vara en general är en ganska lång en, men den är riktigt intressant. Haku vet att det krävs mer av vad han egentligen är kapabel till men fortsätter ändå mot alla odds då han lovade sin bästa vän det. Väldigt hängivet originalet samtidigt som man gör något nytt av det. Inspirerande!

Årets överraskning: Spy x Family

Grannationerna Ostania och Westalis är på helspänn då korruption och spioneri hotar att starta ett krig mellan de två länderna. Som Westalis bästa spion får agent Twilight sitt svåraste uppdrag hittills: Få upplysningar om Ostanias nationalistiska partiordförande Donovan Desmond. För att lyckas med detta uppdrag måste han göra något helt unikt för hans roll... starta en familj? Så i rollen som psykologen Loid Forger ska han med hjälp av sin surrogatfamilj komma närmare Donovan, men vem kunde ana vilka udda pjäser han har att spela med. Hans adoptivbarn Anya verkar vara begåvad med tankeläsning, och hans tillfälliga fru Yor Briar är i hemlighet en lönnmördare. Hur ska det gå med uppdraget?

En riktigt rolig serie som är mer random än faktisk action. Vi har tre udda karaktärer som ska samsas under samma tak, och kemin mellan dom är faktiskt så kaotiskt rolig som man kan tro. Den skryter även med riktig toppanimation och har som styrka dessa spurter av energisk humor. 

Årets darling: Luminous Witches

Som sagt; Strike Witches är alltid välkommet. Även om vi inte har en adaption av Fuso Sea Incident eller One-Winged Witches så kanske det inte är långt ifrån. Personligen älskar jag en bra spinoff och även om det inte är LL-klass så är det fortfarande välkommet. Har också hört gott om den från andra som tyckt att de andra är för mycket fanservice (fair point), men jag kan förstå deras tankar och välkomnar dom så gärna in i denna familj av häxor som flyger utan byxor.

Best of 2022: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2

Även om det är ett klichémantra som går runt under showen att school idols är toppen så är det svårt att säga emot. Alla är toppen när dom står på scen och deras liveshower har aldrig sett bättre ut. De går inte tillbaka till standardformulan som serierna är kända att följa utan bryter ny mark och med det ett helt nytt galleri av älskvärda karaktärer och bästa musiken hittills.

För ett tag sen så kom Goddess of Victory: NIKKE med sin engelska klient och jag provade det då det dels var ett form av skjutspel (och i och med det en mer interaktiv upplevelse jämfört med andra AFK-mobilspel), dels så tverkar karaktärerna för en när dom skjuter vilket är en välkommen feature . Det var dock tre punkter som kortade ner det roliga:

• Det var extremt buggigt, från stats och abilities som inte fungerade till att tappa kontakten med servern mitt i ett uppdrag och tvingar dig att göra om det från början.
• Jag stötte på en vägg rätt tidigt. Man var tvungen att ganska kvickt levla upp sina karaktärer för att kunna klara av uppdrag. Ett udda designval verkade också sätta krokben för flera användare: Om du har lägre combat rating än den rekommenderade för ett uppdrag, räcker att ha en poäng under, så får man en 25% debuff i stats. Ett verkligen bakåtsträvande koncept.
• Gachan var för aggressiv och inte belönande nog. Till att börja med var upplägget med rariteteten väldigt skumt då det fanns 9 rare (den sämsta graden) NIKKES, 9 super rares och 46 SSR:s. En ganska ojämn uppdelning som straffar dom som inte rullar. Och på tal om rulla så kostar en NIKKE banner pull 60(!) kronor. En tio pull går på sexhundra, ett pris för ett sprillans nytt TV-spel eller trettio liter bensin.

Så med dessa frustrationselement avinstallerade jag NIKKE för jag kände att det inte gick att bolla två gachas samtidigt. Det fick mig att tänka på vad jag egentligen gjorde med Girls' Frontline och ledde till att jag kort därefter tog bort det också. Så kanske hjälpte NIKKE mig att inse att min tid är mer värdefull än att spendera på något halvdant tidsfördriv i bakgrunden. Men vem vet, i värsta fall kanske jag lägger ner mer tid på Genshin Impact (vilket jag för tillfället inte ser som en gacha och kommer förhoppningsvis inte spendera pengar på) eller kanske provar på den nya expansionen till World of Warcraft. Med det sagt så känns det skumt att ha brutit en rutin och det finns en viss abstinens. Jag kommer nog mest sakna Lee-Enfield, men jag har redan henne som en figur så kanske det hjälper till att hålla mig borta från den hjärndöda grinden...

10. Shocking Party (A-RISE)

Gruppen som startade allt, favoriterna till att vinna Love Live två år i rad var inspirationen till Muse och indirekt resten av alla idoler här på listan. Det som stod ut var deras mera aggressiva stil jämfört med huvudkaraktärernas mera lugna och mjuka popvisor. Shocking Party var riktigt djärvt och rockigt och svängigt som bara den. Lite synd att dom fallit i glömska...

9. Tiny Stars (Kū-Kā)

Kanon och Kekes debut var riktigt pirrigt och nära att inte bli av p.g.a. Kanons scenskräck. Men i sista stund vände det och vi fick bland det sötaste framträdanden i modern Love Live-historia. Kanons röst är makalös och dräkterna söta. Deras dockliknande rörelser i refrängen är så gulligt charmigt att det är svårt att stå emot känslorna som väller fram. Inte illa för en debut.

8. Enjoy it! (QU4RTZ)

En ganska överraskande enhet, men medlemmarna är en ganska chill grupp så synergi var inte svår att få till. Enskilda medlemmar är inte direkt i mitt direkta målfång (förutom Kanata) men tillsammans skapar dom min topp tre favoritenhet inom Nijigasaki. Denna låt har ett skönt gung och en riktigt groovy refräng som får en på fötterna direkt.

7. Nonfiction!! (Liella)

Med temat rap kom Liella med en unik mix som påminner om Movits och deras mix av hiphop och soul. Sumire har också den perfekta scennärvaron och levererar hennes "cypher" med elegans. Det finns en viss bias från mig i och med hennes blonda skruvkorkar, men dom skadade inte heller. Läckert och svängigt rakt igenom.

6. Next SPARKLING!! (Aqours)

Slutlåten i Aqours långfilm, den symboliserar framtiden utan våra tredjeringare som tar examen och lämnar stafettpinnen vidare till de yngre medlemmarna. Jag har svårt att lägga till mer beskrivningar för jag grät så mycket under denna låt. Kanske räcker som argument...

5. Vivid World (Karin Asaka)

Nijigasaki var de första som gick utanför ramarna av "traditionella" idollåtar, och Karins framträdande kan lätt jämföras med EDM/houselåtar från dagens topplistor... fast bättre. Hon brukar anspela på sitt sex appeal i andra låtar, men i Vivid World är det ett mer energiskt och lekfullt framträdande där hon verkligen skiner med sin mogna charm. Ljusshowen och dräkten är riktigt pampigt också.

4. Eutopia (Lanzhu Zhong)

Lanzhu är 100% attityd och det genomsyrar hela låten. Även om Queendom är superhiten så är denna inte långt ifrån samma starpower. Det blir också riktigt exotiskt när hon mixar in mandarin emellan raderna. Likt tidigare Nijisanji-bidrag här på listan så får vi äntligen lite nya genres i mixen, och jag verkligen älskar de mer tuffa och fartfyllda bidragen vi får se.

3. MY Mai☆TONIGHT (Aqours)

Kanske deras bästa bidrag som full trupp, My dance tonight är en exotisk mix av traditionella östasiatiska toner möter modern J-pop. De går verkligen fullt ut med temat även i ljusshow, koreografi och dräkter. Istället för att spela säkert med de traditionella och lugnare tempot från Muse så får man äntligen se vad som händer när man sätter lite fart och fläkt i framträdandet hos inte bara rivalerna utan även våra huvudkaraktärer.

2. Eternal Light (DiverDiva)

Introverten Karin möter extroverten Ai och bildar bästa powerduon från Nijigasaki. Hög energi, mera house- och technoinfluenser,  plus lite vassa rap lines från Ai... fett gung rätt igenom. Deras olikheter kompletterar varandra och deras röster är så kraftfulla i framträdandet. En bra introhit med tanke på deras samlade banger diskografi med Secret Night, Fashionista och Powerspot. Bästa duon inom Love Live, strax efter...

1. Believe Again (Saint Snow)

Aqours rivaler och stora fans av A-RISE, syskonen Sarah och Leah utgör en oslagbar duo med deras rockinfluenser. Self Control var bara början för Believe Again gjorde verkligen ett stort intryck. Älskar som sagt när man verkligen tar i på låtarna och verkligen stoltsera med sitt självförtroende, och Saint Snow fyller detta tomrum med bravur. 10/10, would Believe Again!

Invigningsdags med grundaren Sam Anlér och kåsahästen. Nej, jag vet inte heller bakgrundsstoryn för det...

Jag och Stekeblad var på plats för att mingla. Stekis representerade Railgun/Index och jag representerade fem minuter på Fyndiq...

Årets guests of honor var John Patrick Lowrie och Ellen McLain, röstskådespelare från bland annat Team Fortress 2, Dota 2 och Portal, hade paneler om hur det var att vara röstskådespelare och hur man ska kunna slå sig fram inom yrket. Dom hade även en workshop för hur man effektivt levererar och skapar olika röster för olika jobb. Riktigt sköna och lärorika.

Dom hade också en konsert vid mattorget med lite udda allsång och såklart ABBA som avslutning.

Andra aktiviteter som skedde var olika meetups, öppna scener för improvisationsteater eller karaoke, ett skogsrave under natten och det årliga Pride/Cosplaytåget som gick runt gamla Linköping.

Var man sugen på Pocky fanns det på plats. Men 40 spänn för ett litet paket? Jag brukar bli sniken när Marabou 200g mjölkchoklad går över 20 kronor. Jag gillade cookies & cream dock...

Den andra hedersgästen var japanska gothgruppen Necronomidol. Ärligt talat så kändes det som att det inte riktigt funkade som en liveakt då man knappt hörde vokals.

Paneler var tillbaka. Först ut var Genshin Impact som önskades inte postas ut på sociala medier, så jag improviserade. Dom skötte sig riktigt fint och panelen var wholesome rätt igenom.

Det började dock spåra ut under första My Hero Academia-panelen. Både paneldeltagarna och en medlem ur publiken bidrog till ett mindre kaos. Detta var Stekeblads första panel, och jag är rädd för att han blivit ärrad för livet...

Star Wars-panelen var proffsig rätt igenom. Mycket "Hello there" och snack om sand och hur kvinnorna i Star Wars hade det jobbigast på grund av sina makar. LoL rätt igenom!

Triple Dot C gjorde sin beprövade Love Live-show, denna gången en konsert med Aquors repetoar på schemat. Superb show och awesome koreografi!

Och så har vi alla fantastiska cosplays! I år fotade jag inte lika mycket då jag var mer aktiv i de olika panelerna och showerna än förra gången, men fick med några godbitar ändå. Genshin Impact var det mest populära temat följt av Demon Slayer och League of Legends. Och det var en hel del Genshins alltså...

Som mäster Dilluc.

Eller piratdrottningen Beidou.

Och dom här som jag är rätt säker på är Genshins, tror jag...

Jack Sparrow var också på plats med sitt byte; en flagga från Sea of Thieves.

Stormtrupper från 501:st Nordic Division var på plats för att hålla ordning...

Denna Java hade hittat en hel del intressanta reliker.

Och definitivt Hatsune Miku, definitivt inte en karaktär från Azur Lane! No sir! Ingen kunde göra det misstaget, heheh...

...Och alla dom andra!

Slutligen var det dags för Nordic Cosplay Championship! Det började med en massa köande följt av en cosplay walk-on som uppvärmning.

Sen började den riktiga showen!

Slutligen så var det även en tävling inom AMV. Under torsdagen visades de 12 finalisterna där mitt bidrag var med...

Och under söndagens avslutningsceremoni kom chockbeskedet: Den vann publikens val! Som en fin gräddklick på moset som är årets Närcon så kom detta besked ut ur tomma luften! Så ja, det var en riktigt upplevelse i år.

Bidraget

Tack Stekeblad för att du höll mig sällskap i år och hoppas att flera av oss kan uppleva magin som är Närcon!

Grunden till detta grubblande var en febrig lördagsmorgon med lite slösurfande på AmiAmi. På förstasidan hade vi merch från The Idolm@ster och ett ansikte som jag inte kände igen då jag inte var insatt i gachan. Det fick mig att göra en "Big Shaq" och lägga ihop två och två, och resultatet är lite smått chockerande...

D4DJ har 24 idoler, varav 14-ish är med i animén. BanG Dream! Är uppe i LL-nummer med 36 stycken, ovisst hur många i adaptionen men tre säsonger borde betyda en hel del. Sen så har vi vår huvudförbrytare The Idolm@ster med sina underdiskografier Cinderella Girls, Million Live och Shiny Colors: 50(!) namn under denna licens, och då har vi inte räknat in dom manliga idolerna från SideM vilket ger ungefär 14 extra medlemmar.

Chockerande nog så verkar detta inte ha så stor inverkan på våra minnen. Följer man en serie med närmare tjugo karaktärer så borde det vara svårt att komma ihåg alla. Kanske är det trots trots att gachaindustrin är en konstant utarmning av publikens engagemang så har majoriteten av idolerna en utvecklad karaktär. På ren svenska, they do give a shiet. Men trots detta så verkar vi gå mot ett Pokémon-syndrom; med så många idoler i konstant rullning så måste man snart behöva ett Pokédex... eller ett Idoldex... för att hålla koll på alla aidorus. "Chisato Arashi, en dansidol. Huvudkoreograf för gruppen Liella. Jobbar i ett crêpesstånd efter skoltid." För tillfället dock kan vi ta det med en nypa salt då allt detta skrevs klockan fem på morgonen med lite feber och ont i halsen som motivation för hjärnan att verkligen "gå loss" så att säga.

Förresten, har ni hört Lanzhu Zhongs senaste singel än? Den är lit, ni måste bara lyssna!

1. Vi pratar inte om Redo of Healer.
2. Vi pratar INTE om Redo of Healer!

I övrigt är det ganska straightforward. 

Kriterier:

Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier.

Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer.

Serien ska HA STARTAT under 2021 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2022 är godkända så länge de började under 2021. Serier som började 2020 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den.

Kategorier:

Bästa action: My Hero Academia Säsong 5

En tid har gått sedan All Might pensionerat sig, men samhället verkar inte vant sig ännu med tanken. Nu ligger pressen på nya stjärnskott och de topp starkaste hjältarna att bära den tunga bördan som han efterlämnade. Endevaor, nu rankad som nummer 1, har legat i samtidigt som han försöker lappa ihop sin trasiga relation med resten av sin familj, speciellt Shoto. Shoto har å andra sidan tillsammans med de andra i klass 1-A på UA Academy gått tillbaka till skolbänken. Det är dock med en tvist då 1-A och 1-B står mot en klass-mot-klass utmaning om vem som verkligen är bäst...

Efter fem säsonger så känner man lite tröghet denna säsong, men den har fortfarande ljuspunkter som det allra första arket. Det som händer är att denna säsong är en enda stor uppbyggnad mot nästa stora ark som kommer verkligen skaka om universumet. Vissa fightingscener har också fått sig en uppiffning i det visuella. Kort och gott så kan man säga att det fungerar bra än. Även om man börjar bli lite trött så kommer nog nästa stora ark att få den tillbaka till toppen igen.

Bästa äventyr: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2

Konungariket Tempest har växt mer och mer och njuter just nu av lite lugn och ro. Rimuru försöker utöka sitt lands inflytande i vanlig ordning och är nu i fulla förhandlingar med att alliera sig med grannationen Eurazania. Men det verkar som om kyrkan inte gillar att ett gäng monster helt plötsligt ska bli självständiga och ha det gött. Och vi får inte glömma att Clayman fortsätter spinna sina trådar. Hur ska slimet fixa det?

Efter en första säsong där mycket har hänt så kommer ännu mera tvistar här! Det är tveksamt om första eller andra säsonger är bättre, men det finns mycket nytt och saftigt här. En av få isekaiserier (i min mening) värd att dedikera sin tid. Om jag säger mer så går vi i spoilerterritorium och det vill jag undvika. Jag säger upplev det själv för det händer grejer hela tiden! 

Bästa drama: Hige wo Soru. Soshite Joshikousei wo Hirou.

Yoshida bjöd ut sin chef och kärleksintresse Gotou ut på middag en lördagskväll för att fria till henne. Efter ett avslag och några tröstande öl stapplar han sorgset hem. Utanför sitt hem under en lyktstolpe sitter en flicka i skoluniform ensam, hon säger att hon inte har någonstans att ta vägen men att om hon får stanna med honom så kan hon göra vad han vill med henne. Detta väcker ilska och avsky i Yoshida men samtidigt så kan han inte lämna henne ensam på gatan. Så den kvällen får Yoshida en tjej med sig hem, och en massa bekymmer som bör lösas utan att han krossar sin sensmoral...

En serie som tar tag i de svåra frågorna utan att göra det obekvämt för tittaren. I dagens animéklimat så är det krångligt och känsligt med kärlek, och denna serie med kanske en av de längre och skummaste titlarna drar sig inte för att adressera dem. Dom spelar fortfarande lite säkert men det skadar inte helheten och man har velat vara med hela resan för att se hur det slutar. Yoshida är också en skön fläkt vad gäller huvudpersoner, speciellt hans mantra "äldre kvinnor är bäst".

Bästa komedi: I've Been Killing Slimes for 300 Years and Maxed Out My Level

Azusa har bara jobbat och jobbat tills hon slutligen dör av övertrötthet. Innan hon går till efterlivet så möts hon av en gudinna som frågar om vad hon kunde ändra om hon fick en ny chans. Azusa svarade med "jag vill vara odödlig, snygg och ta det lugnt!" Sagt och gjort så blir Azusa isekai'd till en fantasyvärld där hon som häxa dödar lite slime och slappar om dagarna. Men efter 300 år så har hon maxat sin nivå och är nu en av de starkaste varelserna i världen. Hur ska det nu gå för Azusas lugna vardag om ryktet sprider sig?

En light novel adaption som känns lågbudget men som har största vikten i både manus och karaktärer, vilket denna serie absolut briljerar med. Azusa till exempel har som VA Aoi Yuuki, mer känd som Tanya the Evil. Bara det är hur roligt som helst! En lugn långsamtgående slice of life med både hjärta, karaktär och extremt mycket garv garanterat!

Bästa thriller: 86

San Magnolia är en republik i fullt krig med Gadianska imperiet, men invånarna kan vara lugna då kriget anses vara slut om ett par år och att de själva "inte haft något dödsfall på krigsfältet." Major Vladilena Milizé ser dock igenom propagandan och vet den bistra sanningen som republiken försökt dölja. Som en handledare styr hon styrkorna från San Magnolias distrikt 86- utstötta som inte bär samma blod som resten av landet och som skickas i strid mot imperiet och deras outgrundliga legioner av drönare. Just hennes nya grupp är ett speciellt fall med en mystisk figur som ledare, kodnamn "Undertaker"...

Denna gav mig lite Psycho Pass vibbar om en serie som ifrågasätter ett samhälles ideal men med mer desperation i mixen då det finns en ovisshet om det alls kommer att ta slut. Man verkligen känner varje smäll och andetag när den är i full swing. Med Sawano Hiroyuki på soundtracket är det svårt att hitta skäl till att inte se den. Det är en bergochdalbana av känslor med massa action och intriger.

Bästa romans: My Next Life as a Villainess - All routes Lead to Doom! X

Snabb recap: ung flicka går bort alltför tidigt men blir isekai'd till sin favorit visual novel, men som spelets protagonist Catarina Claes. Här måste hon kämpa sig igenom sitt liv för att undvika dödsflaggorna från spelet. I denna säsong har Catarina undvikit alla flaggorna och kan nu bara ta de lugnt resten av livet! Men det verkar som att det finns en hemlig komplott mot kronan, och Catarina dras in i det hela. Samtidigt så tätnar kampen om hennes hand bland hennes vänner. Vem kommer vara den lyckligt lottade?

Kan börja med att informera att jag fortfarande inte sett Fruits Basket 3, så denna är mitt andraval. Men vilket andraval ändå! Gillade första säsongen av "Bakarina" och mer av samma skadar ju aldrig. Min favorit bland reverse harems där man faktiskt har svårt att hata den korkade protagonisten.

Bästa science fiction: 86

Om det psykologiska i 86 kan beskrivas som Psycho Pass kan man nog beskriva striderna som Girls und Panzer möter Attack on Titan. Har alltid svårt för mechaserier, men jag har inget problem med dessa Reginleif combat walkers. Grafiskt är det mixat in friskt med 3D som inte stör utan ser imponerande ut. Den slår tungt mellan striderna, den slår tungt under striderna och backas upp av Sawano Hiroyuki under hela spektaklet. Den är bitvis deprimerande men ack så effektiv att få fram känslor och samtidigt ha grymt coola stridssekvenser.

Bästa fantasy: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2

Att ha ett så stort mångfald av raser händer inte så ofta, ej heller att de samarbetar. Dessutom har vi en överlägsen protagonist som inte strävar efter att vara så hemsk som möjligt utan försöker göra så gott han kan för sitt folk. Isekai Slime ligger på en gräns där action, humor, äventyr och överdrift samlas och får en att må bra när man ser den. Lätt att komma in i, mysig nog för en att stanna kvar i och nog med fart för att få adrenalinet att pumpa.

Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 2

Det nya året närmar sig med stormsteg och campingtjejerna deltidsjobbar inför nästa äventyr. Vad för platser får vi se nu? Vad för gott bjuds på att äta? Och vad tycker Nadeshiko om idén om att solocampa?

Världens mysigaste slice of life är tillbaka! Denna turistguide i förklädnad visar ännu mer ställen och maträtter. Det finns till och med lite dramatik denna gång. Om man ska börja med något lätt och mysigt så börja här...eller rättare sagt med säsong 1, men kom sen gärna tillbaka och se mer!

Bästa soundtrack: Yuru Camp Säsong 2

Något mysigt och lekfullt att lyssna till när man sätter upp tältet eller lagar hot pot. My Hero Academia har ett solitt pumparalbum och 86 har Sawano Hiroyuki att falla tillbaka på, men det är svårt att slå något så rofyllt parat med de vackra vyerna runt Japan.

Bästa OP: Seize The Day (Yuru Camp Säsong 2)

Kanske inte riktigt en Shiny Days, men riktigt nära är den. Mera livligare och gladare skulle jag nog säga till och med.

Bästa ED: STORYSEEKER (That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2)

Riktigt chill. That's it!

Bästa animation: Miss Kobayashi's Dragon Maid Säsong 2

Livet runt Kobayashi och hennes drakkompanjoner fortsätter med olika små äventyr och missförstånd emellanåt. Men helt plötsligt verkar det som att ytterligare en ny drake har kommit till vår värld. Vad är hennes intentioner?

Mera Kobayashi & Tohru för dem som vill helt enkelt, men vad som står ut mest är hur animationen drastiskt fått sig ett lyft. Första säsongen var nog imponerande tack vare att KyoAni ligger bakom, men denna går verkligen above and beyond som man säger på ren svengelska. Utan att överdriva så har denna serie bästa animerade fightingscenerna i år. Men den fungerar även fortfarande bra som en rolig slice of life, plus mera Kanna!

Årets besvikelse: Muv-Luv Alternative

1973 börjar en utomjordisk ras kallad BETA sin invasion av jorden, och under 2000-talets början har dom utplånat mer än hälften av befolkningen. Vårat främsta vapen är mechas kallade Tactical Surface Fighters (TSF) och de piloter som kör dem. Takeru Shirogane, en japansk student, vaknar upp från en "dröm" där BETA helt tagit över och där han själv stridit som TSF-pilot. Problemet är att det inte var en dröm utan minnen från hans framtid. Kan han utnyttja denna kunskap till att vända kriget till mänsklighetens fördel?

Adaptionen av kanske världens mest älskade visual novel lever inte upp till hajpen. Animationen känns mycket svagare än spinoffen Total Eclipse, dess längd på 12 avsnitt gjorde att takten var alltför stressad och det är alldeles för lite action mot BETA och för mycket politik/träningsmontage likt många mechaserier före den. Det största problemet var dock själva adaptionen. Originalet hade två halvor med kanske världens största plot twist som ledde till det vi ser i serien, så det blev ett stort fokus på tidsresor/alternativa världar som dels krystar fram en alltför stressad handling och dels exkluderar alla som inte läst visual noveln. Apropå den så verkar fansen av originalet inte så värst pepp heller på hur dom skött detta.

Årets sämsta: How Not to Summon a Demon Lord Ω

Isekai-demonlorden Diablo är tillbaka! Denna gång stöter de på kyrkans högsta prästinna Lumachina och en komplott bland prästerna och paladinerna att förgöra henne då hon anser att kyrkan blivit alltför korrupt. Så nu är det upp till Diablo att skydda Lumachina, vända uppochner på kyrkans lakejer och sen inte-ligga med sitt ständigt växande harem!

Första säsongen var briljant! Andra säsongen...pannkaka. Blixten slår verkligen inte två gånger på samma ställe i detta sammanhang. Diablo denna gång är alltför passiv i sitt agerande och slutresultatet blir mindre imponerande/roligt. Sen så är de nya karaktärerna hemska och inte engagerande alls. Förutom Rose. Rose var den enda ljusglimten.

Årets värsta karaktär: Horn (How Not to Summon a Demon Lord Ω)

Gör inte så värst mycket och säger att hon gör allt för sina vänner samtidigt som hon gnäller om hjälp från dom i alla fall för hon är så värdelös. Apropå hon så trodde alla först att hon var en han, vilket var skrattretande. Nej, tråkigare än så är det svårt att vara.

Årets kvinnliga karaktär: Keke Tang (Love Live! Superstar!!)

Utbytesstudent från Shanghai som reser till Japan exklusivt för att bli skolidol, Keke (i serien säger dom Kuku) är en energiboll som är så extremt charmig med sin entusiasm. När hon blir extra upphetsad så börjar hon prata mandarin. Extremt rolig karaktär som bär mycket av serien. Bra sångröst också.

Årets manliga karaktär: Akio Ootsuka (Yuru Camp Säsong 2)

Vad är detta? En voice actor är bästa karaktären? Precis! Akio gör rösten både till berättarrösten och Rins morfar i Yuru Camp. Morfar är fåordig men bryr sig verkligen om sitt barnbarn, och som berättarröst får vi den där bekväma förklaringen till alla campingtips och matlagning, ibland med extra humor som kryddning. Utöver det så har han varit riktigt aktiv i år som All For One (My Hero Academia) och en annan morfar i My Senpai is Annoying. Big props till denna man!

Årets överraskning: Ijiranaide, Nagatoro-san

Naoto från andra årskurs är medlem i skolans konstklubb men är oftast sedd ensam. Han brukar jobba med sin egna manga mellan håltimmarna och en dag blir han påkommen och retad över det av ett gäng förstaårselever. Dom går sedan vidare och lämnar honom ensam, men en viss Nagatoro har bestämt sig för att fortsätta retas med sin senpai...

En av flera stora mangaadaptioner från detta år, Nagatoro var riktigt välgjord och engagerande. Många snackar mycket om Komi-san men denna var i min mening mer iögonfallande. Rolig, charmig, fint slice of life tempo och håller sig trogen källmaterialet. Helt klart värd att se.

Årets darling: Love Live! Superstar!!

Kanon har en extremt bra sångröst men också extremt mycket scenskräck. Detta stoppar henne från att komma in på Yuigaoka Girls' High Schools musikprogram, så hon får nöja sig med den allmänna linjen. På väg till skolan på första dagen sjunger hon för sig själv men blir påkommen av den nya utbytesstudenten Keke Tang, som av en slump kommit från Kina för att bli skolidol. Så självfallet när hon hör hur bra Kanon sjunger så vill hon ha med henne på denna resa. Men hur ska det gå när Kanon har scenskräck? Och kan dom stå emot musiklinjens press att förbjuda skolidoler?

Mer Love Live är alltid bra, men just Superstar är en frisk fläkt i formulan. En mindre rollista leder till en mycket tightare grupp och deras personligheter verkligen strålar. Animationen och skämten från Sunshine märks här och musiken är på topp. Bästa idolserien på länge och en bra comeback till form för franchisen.

Best of 2021: Yuru Camp Säsong 2

Mer av det vanliga, fast bättre! Ett mjukt soundtrack med sköna öppnings/endingteman, nya platser att utforska och nya maträtter att lära sig. Det mixas även friskt med dess gamla hederliga formula och nya intryck som verkligen smälter in bra med resten av seriens lekfulla teman. Vill du ha det mysigt och se något lättsmält så kan du inte gå fel med denna!

• Namn: Nate "Neito" Mitotsudaira
• Nationalitet: Frankrike/Japan
• Yrke: Student/riddare
• Roll: Mitotsudaira-klanens nästa efterträdare
• Karaktärsdrag: Mix av tsundere och gammaldags ridderlighet
• Hårfärg: Platinumsilver
• Hårprofil: Fem (!) massiva borrar
• Serie: Horizon in the Middle of Nowhere
• Voice Actress: Marina Inoue

På en jord som blivit svårare att bebo där mänskligheten har tappat möjligheten till rymdresor, har man nu börjat gå igenom historien från start i hopp om att återfå kunskapen igen. Detta leder till en mix av fantasy och avancerad teknologi under resans gång och allt kan hända när de olika nationerna eftersträvar dominans. Det är här som Nate briljerar. Född i ett franskt adligt hushåll som hälften människa och hälften varulv blev hon skickad av sin mor till att tjäna klanen Matsudaira i Musashi. Väl där har hon svurit lojalitet till Ariadust Academy och elevrådspresidenten Aoi Toori. Nate är den enda riddaren i Musashi som kan delta i regionens politiska beslut, men när hårt står mot hårt så är hon i sitt rätta element. Med näst intill oförstörbara kedjor som hon manipulerar likt en klätterväxt gör med sina grenar kan hon decimera hela arméer i ett ögonblick. Trots alla hennes storheter så är hon liten när det gäller hennes bröst, speciellt jämfört med hennes klasskompisar. Men hon kan skryta med sin exklusiva frilla...

Trots att Nate är en närstridskämpe så har hon låtit sitt hår växa ut. Hennes varulvsursprung gör att hennes naglar är oförstörbara, men vet inte hur hennes hår påverkas av det. Trots detta så är det imponerande! Föreställ Selnia Flamehearts stora borrar, fast lite större...och lägg till tre till. Så hon har fem massiva och absolut glamorösa skruvkorkar som hon bär runt på mitt i stridens hetta. Men dom dansar tillsammans med Nate när det händer saker som mest. Det finns mycket att gilla med henne från VA:n till personlighet, men det faktum att denna lilla kropp bär på dessa massiva hårborrar med sån elegans är *chefs kiss*! 10/10 Scellan approves!

Så jag reagerade ganska starkt på detta ganska simpla trick till plot device, men det var inte just för att folk dog utan vad som dödade dom och hur. Just i Muv-Luv universumet så är BETA den stora stygga med olika former och storlekar (minst 3 meter höga dock) som är bara här på jorden för att sluka allt organiskt. Jag gissar på att det är deras mål, har bara skimmat igenom serien hittills. I alla fall så är dom lite av en mix av mestadels humana former deformerat med kroppar likt leddjur med flera lemmar och med hemska ansikten som antingen har döda ögon eller inga alls. De har också stora käftar för att kunna förtära våra inälvor, om det finns något kvar av det vill säga...

Just första delen inom animé i hur man skapar det hemska monstret verkar vara just att basera det på människokroppen bara för att sedan mutera den till något hemskt monstrum. Dragen finns kvar dock så man känner igen var man lagt grundpelaren. Vissa exempel är mer rakt på sak dock som exempelvis Terra Formars, där en terraformering av Mars med hjälp av kackerlackor leder till att dom muteras och blir...ett ganska rasistiskt exempel om jag må säga det, men ändå skräckinjagande med deras stora ögon och avlånga ansikte. I och med att grundformen är just kackerlackan så leder det till att dess grundläggande styrkor mångdubblas. Så dessa två meter långa humanoidlackor är extremt stryktåliga, snabba och superstarka. Ett annat exempel kan tas med det omåttligt populära Attack on Titan. Jättar med hemska leenden som om dom försökte gå på audition för nästa Jokern. Och dom små ettriga rackarna med alltför stora huvuden är också extremt bisarra. Plus själva köttitanen som bara består av muskelmassa, bokstavligt talat. Även om det är populärt att mixa in mänskliga faktorn så finns exempel som skräckmästarens Junji Itos Gyo, där havslivet får muterade insektsben att använda för att kliva upp på land. Vilket självfallet leder till att vi nu har landhajar att oroa oss för...

Just formen är bara steg 1. Steg 2 som gör det mer chockerande är dess brutalitet. Alla exempel ovan har som mål att förgöra människan, helst genom att krossa, mosa, slita dom itu eller (det mest populära valet) äta dom. Om man uteslut en av dessa punkter känns det som att chockeffekten inte skulle bli densamma. Så det allra läskigaste monstren är 1: baserat på något familjärt, och 2: extremt brutal i sin slakt av oss. Jag får inte riktigt samma effekt från västliga produktioner. Det främsta exempel jag kan komma på är filmen Starship Troopers (1997) och spelet Dark Colony (1998). Den stora skillnaden känns som ett mer fokus på insektsliknande drag med mycket klor, taggar och gaddar. Deras motto är oftast klösa, klyva och bita. Även om det är chockerande så får jag inte samma känsla som weeb-varianten. Säg om vi jämför klassiska xenomorphen från Alien när det lemlästar någon så får jag inte samma kick som när en titan äter någon. Kan vara att jag saknar sympati om offret inte är tecknad...

Det är dock smått genialiskt att kunna ta människokroppen, twista om den, ge den stora, mörka, döda ögon, några extra armar kanske, vidga käkarna och sedan släppa dem lösa så dom kan skapa kaos. Jag vet inte hur dom gör det men just det störande elementet och överbrutaliteten kan vara den bärande faktorn. Som med en bilkrasch, det är hemskt att se men du måste bara titta. Det fick upp lite av mitt intresse för Muv-Luv även om det är en mechaserie. Men ändå, fuck you Muv-Luv för episod 2!
 

***OBS! Spoilers! Duh!***

10. Midoriya, Lemillion & Sir Nighteye VS Overhaul

Ett rätt så kaotiskt arc med verkligen udda quirks från gruppen Shie Hassaikai. Det kändes bitvis utdraget innan själva huvudeventet med Overhaul. Men det var riktigt mäktigt med Lemillions starka inledning och Midoriyas avslutning samt att toppa av det med Sir Nighteyes tragedi. Miljön och de flesta sidokaraktärerna fastnade inte för mig, men just detta ögonblick varade länge.

9. Uttagningen för provisorisk hjälteexamen

Fighter mellan elever känns bäst. I detta fall mixar och matchar man från flera skolor och försöker slå ut andra elever i en extremare form av spökboll. Första delen var klart starkast då andra halvan var mera katastrofräddning och käbbel mellan Todoroki och Yoarashi från Shiketsu High School. Flera olika fighter utspelar sig och vi får njuta av hur 1 A har mognat sedan sist.

8. Träningslägret

Fullkomligt kaos med lite mörkare ton. Extremt underhållande och fartfyllt där man knappt hinner återhämta sig innan nästa fight kickar igång. Uppbyggnaden från att vara ett oskyldigt tapperhetstest till fullkomligt krig mot League of Villains är riktigt maffigt. Vi får även se lite action från 1 B. Muscular var helt tokig dock.

7. Bakugo VS Midoriya

De udda parets första kamp sker under en hjälteträning där fokus är att stoppa tjuvarnas bomb, men som vanligt har Bakugo andra planer. Uraraka och Ida får sitta på avbytarbänken medans dessa två försöker få en syl i vädret mot varandra. Mäkta imponerande av Midoriya att ta sig an Bakugo utan att kunna använda sitt quirk på ett säkert sätt. Närkamp mot någon som exploderar i nyllet är lite dumdristigt, men riktigt imponerande moves från båda håll gör denna fight inte helt ensidig och sätter spänning på det hela.

6. Bakugo & Midoriya VS All Might

Bara effekten av att ha dessa två "teama upp" tillsammans mot deras största idol, som också råkar vara den främsta hjälten i världen...det är svårt att beskriva. Man verkligen kände hur körda dom var, men sen så började All Might verkligen svinga och visade hur lönlöst det faktiskt var. Även om fighten var ensidig från början till slut så var spänningen så tjock man kunde skära den med en kniv innan man ens började lektionen.

5. Attacken mot U.A.

En oväntad vändning och vår första introduktion till fienden League of Villains. Vi hade allmänt kaos i olika miljöer, Aizawa när han är seriös, den första Nomun visas och All Might går all in. Kanske inte så man minns den efter alla säsonger, men går man tillbaka så ser man hur effektfull denna vändning var i det stora hela. Plus att se amatörskurkar få stryk är alltid roligt.

4. Klass A VS Klass B

Det bör upprepas: klasskamper och elevträning är det roligaste att se. En showdown mellan de olika hjältekurserna för att se vilka som verkligen är bäst och vilka som får först tyst på Monoma. Startar lite trögt men får sen snabbt upp tempot över de olika matcherna. Roligt att se en helt ny mix av quirks användas och hur A jobbar för att försöka kontra det. Stort plus till Bakugos grupp och animatörerna bakom Idas Recipro Burst.

3. Hjältedräparen Stain

En mer koncentrerad episod med fokus på Ida, Midoriya och Todoroki. Hela denna arc bondade de tre och påverkade hela deras utveckling som hjältar, ett stort avtryck som fortfarande gör sig påmint. Själva fighten var en nagelbitare där Stain inte visade någon nåd trots att han var själv mot tre stycken. En också imponerande premiär på Midoriyas Full Cowling och vi kan äntligen slippa se honom vara så hjälplös med One For All.

2. All For One VS All Might

Själva striden var väl okej, men avtrycket desto mer långvarigt. Från efterchocken från träningslägret och Bakugos kidnappning till att två rivaler har sin svurna uppgörelse ännu en gång. Detta är också ögonblicket där All Might blir tvungen att pensionera sig och låta Midoriya axla manteln som den permanenta arvingen till One For All. All For Ones själva närvaro var också mäktigt samtidigt som hans krafter var skrämmande kraftfulla. En värdig nemesis att ha i en superhjälteserie.

1. Sportfestivalen

De bästa ögonblicken förevigade under säsong två. Hinderbanan och ryttarduellen var bara uppvärmning till en episk showdown mellan de bästa från klass A. Även om tyngden låg hos Todoroki, Bakugo och Midoriya så gav alla deltagare sitt yttersta...förutom Yaoyorozu och Kaminari då. Många rivaliteter och ideal på spel i en turnering med maximal eldkraft gör detta till ett minnesvärt ögonblick i hela My Hero Academias historia.