Sök igenom detta community

Ni har väl hört talas om Densha Otoko, "Tågmannen"? Under den pseudonymen började en japansk forumbesökare att i mars 2004 be om råd: han hade räddat en till synes förnäm flicka från ett fyllo på tåget, och nu hade de upprättat en kontakt med varandra. Han var intresserad av den unga damen, men han hade ett problem: han var en 22-årig otaku utan någon erfarenhet av kvinnor. Men han var inte ensam: med hjälp av forumets många besökare så lyckades den ädla nörden till slut vinna den fina flickans hjärta! Så vad får man om man korsar denna moderna Askungen-sagan om Densha Otoko med den fantastiska, råpsykologiska uppväxtberättelsen Onani Master Kurosawa? Svar: Chikan Otoko: Tafsmannen! Chikan Otoko (även kallad Molester Man) tar sin början när en 20-årig kille skyndar sig hem. På vägen hamnar han bakom en ung tjej, och han, tja, han skrämmer skiten ur henne: hon har haft problem med stalkare och tror att han är av samma sort. Det ena leder till det andra och polisen blir inblandad -- men han lyckas övertyga henne om att det bara var ett missförstånd. De upprättar en kontakt med varandra, och nu börjar den unge mannen bli intresserad: hon är ju faktiskt rätt söt. I hopp om att bli nästa Densha Otoko så börjar han söka råd på nätet, under pseudonymen "Tafsaren". Men är verkligen den unga damen "Miss Förstånd" intresserad av denna deppiga 20-åriga kille utan vänner, utan framtidsutsikter och utan ett rent hjärta? Berättelsen är verkligen så enkel. Nästan. Det handlar om hur Tafsaren, som har hjärtat på rätta stället men inte direkt bästa sociala förmågan, blir kompis med Miss Förstånd och hennes väninnor, och känslorna som utvecklas. Det är rodnande kinder, det är tårar, det är skratt, det är långa kedjor av mobilmeddelanden sent på nätterna. Onani Master Kurosawa -- jag kan inte rekommendera den nog! -- utgick från en ganska knäpp premiss, och byggde upp psykologiskt trovärdiga och tragiska karaktärer. I Chikan Otoko är premissen så gott som realistisk rakt igenom, och vi har våra psykologiskt trovärdiga karaktärer. Tafsaren och de andra utvecklar relationer som hela tiden får mig att tänka att "fan, det är ju verkligen så här det går till -- i stort sett". De växer varandra närmare, och Tafsaren som människa, ett steg i taget. Och, ja, jag måste väl erkänna att det ingår ett visst mått av igenkännande. Serien är tecknad av Takuma Yokota, killen som tecknade Onani Master Kurosawa, och även om jag inte tänkte på det så mycket när jag läste OMK, så kan han rita alldeles tillräckligt. Det är förstås skissartat, som syns på bilden, men hans layouter är bra -- och han har talang för att sätta in mangaparodier på sina ställen. Chikan Otoko kommer i 21 kapitel, de flesta kring 30-45 sidor långa. Några är så korta som 10 sidor, men vi ser också kapitellängder upp mot 65 sidor. Jag vet inte totala sidantalet, men det tog ungefär 5,5 timmar för mig att läsa. Det var vad min natt gick till istället för att sova. För när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta.