Hoppa till innehåll

Bloggar

 

Anime och emotionell intelligens

Det var väl gott en tio-tolv år sedan som jag först fick en tankeställare om mitt animetittande. Jag hade tack vare förbättrad ekonomisk och, ähem, bredbandsuppkopplingsmässig situation kunnat börja se mycket större mängder japantecknat än tidigare, men när jag tänkte tillbaka på sådant jag sett tidigare så… hade jag inte så mycket att säga om det. Inte utöver konstateranden som “jag såg [namn på anime], jag minns att jag gillade den”. (Särskilt illa är det med maratonsessioner; det kan vara väldigt inlevelsefullt att se 26 avsnitt på ett dygn, men avsnitten kan också flyta ihop så att det blir en enda formlös upplevelse, nästan lika svår att beskriva i efterhand som en dröm.) Det kändes inte rätt. Om jag lägger så många timmar på en hobby så vill jag faktiskt ha något “användbart” ur det också. Hade jag lagt samma tid på att spela piano hade jag ju varit en virtuos vid det här laget. Hade jag målat hade mina tavlor sannolikt hängt i Louvren. Hade jag tränat kampsport hade jag förmodligen vunnit turneringar och grundat min egen kampsportsskola. Hade jag programmerat lika många timmar hade jag självklart varit VD för ett företag i multimiljardkronorsklassen. Jag bör förtydliga att mina förväntningar på animetittande är inte lika höga. Jag menar inte att jag borde vara animeregissör vid det här laget (…fast nu när jag säger det…!), men jag bör åtminstone nå högre nivåer på mitt animetittande. Om mitt ordval inte känns bekant så skrev jag tidigare om olika nivåer som man kan uppleva sina hobbyer på. Vad jag vill av mig själv är att regelbundet åtminstone tänka på djupanalytiska nivåer, där man använder verket som idémässig språngbräda. Bli ett “proffsfan”, typ. Fast det handlar inte om att imponera på folk med mina djupsinniga insikter om den senaste säsongen av Pretty Cure, det är kanske ännu mer en sak som skulle gagna mig även om jag aldrig diskuterade anime med någon annan. Jag vill bara att verk inte endast ska roa eller intressera mig för stunden, utan också lära mig saker. Kanske om mig själv, som att märka att jag gillar berättelser om androider som får känslor, så att jag får fundera över varför det är så. Eller kanske undra över vilka samtidsströmningar som gjort att isekai-berättelser blivit så populära. Eller kanske tänka på vad, ur ett tekniskt perspektiv, som gör “tandpetarscenen” i Evangelion så bra. Om det inte märks att jag har tänkt mycket på det här, så kan jag berätta att jag har tänkt mycket på det här. Men ju mer jag tänkt på det, desto mer inser jag mina begränsningar. Hur kan jag säga att en viss animescen fungerar för att den har så bra layouter, om jag inte kan beskriva konkret med typexempel vilka kriterierna för en bra layout är? Det är lätt att säga att “regin är bra”, men jag känner mig som en charlatan om jag inte kan argumentera för det i ord; “regin är bra för att den får mig att må bra” är inget argument. Ju mer jag tänkt på det, desto mer har jag tvingats inse att jag misslyckas på ett ännu mer grundläggande plan: jag vet inte vad jag känner. Hur ska man kunna fundera över vad som gör en layout bra, om man inte ens vet när man känner att en layout är bra! Jag vet inte om jag är för hård mot mig själv, men det känns som att jag oftast – inte alltid – ligger på “upplevelsenivå 2”, det vill säga att jag förvisso har emotionella responser, men att jag är inte medveten om dem i stunden. Jag har helt enkelt låg emotionell självkännedom. Här är ytterligare sorglig fråga: är det möjligt att låg emotionell självkännedom kan leda till emotionell avtrubbning? Alltså, kan det vara så att ju mindre medveten man är om vilka känslor man har för specifika saker, desto mindre benägen blir man att faktiskt känna för dessa saker? Det är inte ovanligt att se och höra folk prata om att (t.ex.) anime var så mycket mer spännande i början av tittarkarriären, att det var då man fick sina långvariga favoriter. Den vanliga förklaringen – förmodligen också den vanligaste orsaken – är att det var bättre för att det var nytt. Det var de upplevelser som formade ens perspektiv. De serier och filmer vi såg i början blev måttstockar som alla efterföljande fick mäta sig mot. Det stämmer nog för det mesta och för de flesta som känner samma slags avtagande entusiasm, men jag misstänker nu att det också kan vara på grund av emotionell avtrubbning. Många, däribland jag, började se anime som barn eller tonåringar, åldersgrupper med stora emotionella omfång: barn har lätt till skratt och gråt, och vad är väl tonåringar kända för om inte hormonellt förstärkta känsloutspel? Med åren ökar (förhoppningsvis!) den emotionella stabiliteten, men för en del av oss kanske det innebär att vi har svårare än förut till emotionella responser när vi ser japansk tecknad film. Vilka är egentligen “en del av oss”? Det bör inte vara kontroversiellt att påpeka att en stor andel av oss animefans är av en “avvikande” sort. Många ligger någonstans på autismspektrumet (det är inte ovanligt med animefans med diagnosen Aspergers syndrom). Många animefans är nördar av “klassiskt” snitt, med olika grader av sociala oförmågor. Många är till fritiden tydligt intresserade mer av “saker” (prylar, idéer, …) än “människor” (att socialisera), vilket märks i sidohobbyer som datorprogrammering. Givetvis finns det socialt välanpassade animefans också, men jag tror att många, kanske till och med de flesta, av oss animefans så att säga inte är sorten som har ett brett socialt nätverk, sorten som går på massvis med fester och nattklubbar, sorten som har många givande och ogivande romantiska relationer, sorten som är bra på småprat och kallprat och hålla tal och allmänt snacka med det motsatta könet. En sort som är mer idémänniska än kommunikatör, mer tänkare än handlingsmänniska. Nu känns det lite som att jag börjar måla upp nidbilden av en nörd som socialt inkompetent, så jag vill påpeka att det finns grader av social oförmåga, att jag inte försöker lasta någon för att de “avviker”, och att jag själv inte direkt är en social fjäril. Med det sagt så kan man nog för denna diskussion samla oss i en grupp som av olika anledningar har lägre emotionell intelligens – förmågan att identifiera, analysera och kontrollera sina egna och andras känslor. Alltså, jag menar att en del av oss som upplever att vi har färre starka upplevelser som animefans nu än när vi började som unga animetittare, kanske gör det för att vi till viss mån vuxit ifrån det ungdomliga känslolivet, och att det inte hjälpts av att vi från början haft anlag – medfödda eller inlärda – för ett så att säga dämpat känsloliv, och att det i sin tur inte har hjälpts av att vi varit omedvetna om de emotioner som vi faktiskt haft. Som en stödjande anekdot tycker jag mig märka att en del animefans som jag skulle beskriva som “mer konstnärliga än tekniska” verkar ha lättare att få nya favoriter, eller åtminstone lättare att få djupa känslomässiga responser för karaktärer i den anime de ser. För min del har jag förvisso fått en del nya favoriter de senaste åren, men det känns som att det ofta är av andra anledningar än karaktärerna och deras emotionella interaktioner, som t.ex. med One-Punch Man, som får en mästarklassplacering nästan uteslutande av animationstekniska meriter. För några veckor fick jag dock en idé. Om problemet är låg självkännedom, kan man då inte öva upp sin självkännedom? Och vad finns det då för hjälpmedel för att öka sin självkännedom? Vilken metod som blivit så populär de senaste åren är uttryckligen avsedd för att öka sin medvetenhet om sig själv? Mindfulness. Vi människor har duktiga robotar inbyggda i våra hjärnor. De hjälper oss att göra saker utan att vi behöver tänka på det. Vi kan gå och tugga tuggummi per automatik, och istället lägga vår medvetenhet åt att fundera över på vad vi ska laga till middag. Men vad händer om vi istället tänker medvetet på att och hur vi går och tuggar tuggummi, och på alla de känslor och tankar och förnimmelser som kommer och går? Mindfulness, eller “medveten närvaro”, har rötter i buddhism, men har fått mycket uppmärksamhet i den sekulära världen, i psykologisk forskning och framtagandet av psykologiska metoder. Stressbehandling, depressionsbehandling, smärtbehandling, och missbruksbehandling är bara några exempel på användningsområden. Det handlar om förmågan att låta en del av sitt medvetande ta ett steg tillbaka och observera och identifiera det som försiggår. Bara observera och identifiera, utan att döma ut något som bra eller dåligt. På så sätt ska man kunna, antar jag, få mer kunskap och kanske mer kontroll över och uppskattning av sig själv och sin situation. Man ska kunna “leva i nuet” mer, alltså vara mer medveten om den aktiva situationen och mindre berörd av problematiska minnen och framtida orosmoln. Man kan kalla stunder då man utövar mindfulness för meditation. Medan den klassiska bilden av meditation är att sitta med benen i kors och tänka på absolut ingenting (alternativt tänka på mantrat, fokushjälpordet, “aum”), kan mindfulness utövas när som helst. Till exempel i köksarbetet: “Nu diskar jag en tallrik. Jag håller tallriken i vinkel. Den glider lite i mina fingrar. Vattnet är lite för varmt för att vara behagligt. Det kliar på min axel. Jag rör min tunga i min mun. Jag håller tungan stilla. Nu tänker jag på räkningen som måste betalas, den oroar mig. Jag ser en stor såpbubbla.” Man kan ju lätt tänka sig konceptet överfört till filmtittande, där man skulle kunna tänka medvetet och aktivt vad man annars skulle ha tänkt passivt. “Nu kommer en man med säck in i rummet. Jag hör en hund skälla. Hunden verkar vara i säcken. Han kastar säcken i ett hål, ner i källaren. Jag blir upprörd, av att se hunden misshandlas. Hunden var inte i säcken. Jag känner mig lättad.” Om man har formulerade tankar i huvudet, bör det vara lättare att minnas dem efteråt. Och kanske även lättare att ge känslorna spelrum. Är jag något på spåren? Jag verkar åtminstone inte helt ensam om denna idé. Jag hittade en konstuniversitetsstudent som utforskar i en uppsats hur mindfulness som tillstånd kan vara till hjälp för museibesökare. Intressant är hur hon beskriver något som kanske känns bekant från tidigare i detta inlägg: Det finns inte så mycket relevant för vår del, men med några få studier (en handlade om mindfulness och musiklyssning) till stöd argumenterar hon för att en medveten satsning på mindfulness på museum skulle göra besökare mer benägna att uppleva intensiva, positiva känslor och fördomsfria tankar. (Mer allmänt så bör man kunna öva upp sin emotionella intelligens, EQ, exempelvis enligt denna metastudie. EQ innefattar inte bara emotionell självkännedom, utan även den empatiska förmågan (det att förstå andras känslor), vilket ju praktiskt taget är fundamentet för allt berättande, så det kan också vara värt att undersöka.) Hur gör man då för att komma igång med mindfulness? Det borde förvisso inte vara särskilt svårt att börja med små sessioner av mindfulness, så länge man håller sig till grundidén om att identifiera vad som händer och vad man tänker, utan att lägga in värderingar i det, och jag tänker mig att om man tar några minuter då och då varje dag så blir man bättre med veckorna som följer. Fast jag är också sådan att jag verkligen gillar struktur, så något i stil med dessa enkla guidade meditationer hade kanske varit en bra avspark för mig. Med regelbunden övning så kommer det allt mer naturligt, och allt mer ofta. När man sedan börjat få bättre insikt om vad man känner när man gör saker – som att se anime – så kanske man också både tänker mer och känner mer. Kanske. Jag får prova.

Sceleris

Sceleris

 

Att ha en hobby kostar och du ska inte skämmas för det!

Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!

MathJuice

MathJuice

 

Nivåer på upplevelser

När nu @MathJuice föregår med gott exempel och faktiskt bloggar här på Anime.se, så kan jag ju inte vara bättre sämre. Därför måste jag sparka mig i ändan, dra mig i kragen, rycka upp mig, och dra tummen ur, och faktiskt försöka samla de där lösryckta tankarna som jag velat textsätta men aldrig kommit mig för. Jag har ett antal ämnen som jag skulle vilja tydliggöra för mig själv (och eventuella läsare); just detta inlägg var inte planerat, utan bara råkade växa fram medan jag funderade på ett annat ämne. Det är en förutsättning för ett senare ämne, så därför fick jag skriva klart detta först. Jag kommer nog att referera till det senare i bloggandet. Hur som helst, jag har funderat mycket på några stora frågor: hur ser man på anime? Hur vill jag se på anime, och hur vill jag att andra ser på anime? I ett försök att hobbyteoretiskt formalisera det har jag kommit fram till en beskrivning av några olika nivåer på hur man kan se på anime och, egentligen, ta del av upplevelser i stil med underhållnings-, fritids- och hobbyaktiviteter. (Observera att detta är ett utkast, en “version 0.1”, en diskussionsfråga, och givetvis bara ur mitt perspektiv. Jag kan föreställa mig rejäla omstruktureringar i hela mitt sätt att tänka på saken. Jag vill därför gärna höra eventuella invändningar och alternativa perspektiv.) UPPLEVELSE. Det mest grundläggande är upplevelsen själv. Det är att du ser en komedifilm, att du spelar ett datorspel, att du hoppar fallskärm, att du spelar ett brädspel, att du går på fjällvandring, att du tittar på en tavla på museum, att du klistrar in ett frimärke i din frimärkssamling. Det är den lägsta nivån, på så sätt att det är gemensamt för alla som gör det, vad nu “det” må vara.

På denna nivå är det svårt att diskutera sin upplevelse, för det finns ju inget att säga utöver att “jag såg en film” eller motsvarande. Samtalet har ingenstans att fortsätta. EMOTIONELL RESPONS. Därefter kommer den emotionella responsen på upplevelsen. (Att prata om “emotioner” är inte bara pseudointellektualism, det är en faktisk psykologisk term. Skillnaden mellan “emotion” och “känsla” i psykologin är, så vitt jag förstår det, ungefär att emotioner är reaktioner – t.ex. rädslan av att se en björn vid en skogsvandring – medan känslor är mer medvetna reaktioner på emotioner – t.ex. känslan av att bli skakig av rädslan av att se en björn vid en skogsvandring. Den kroppsliga påverkningen i sig kallas för övrigt för en “affekt”, men det kommer jag nog inte till.) Den emotionella responsen på upplevelsen är att komedifilmen, datorspelet, brädspelandet, fjällvandringen, taveltittandet, eller frimärkssamlandet är glädjande eller intressant (eller skrämmande eller äckligt eller förargande, etc.) för dig.

En emotion är knappast universell, knappast gemensam för alla i likartade situationer – man kan föreställa sig en person som ser en film men inte får någon emotionell respons över huvud taget; för en sådan person är upplevelsen ett rent och skärt tidsfördriv. De flesta personer har dock något slags emotion vid åtminstone något tillfälle under sin valda upplevelses gång.

Detta är en “högre nivå”, på så sätt att den som känner något ju får ut mer av upplevelsen än den som inte känner något. Men det är fortfarande inget att basera ett samtal på:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag vet inte. EMOTIONELL ANALYS. När man väl har emotioner så återstår det att vara medveten om att man har dem, man kan tala om “emotionell självkännedom”. Det är att kunna inse att man faktiskt kände något och kunna identifiera det som glädje, spänning, ro, nyfikenhet, eller vad det då kan vara.

Diskussioner på denna nivå är fortfarande ganska torftiga, men man kan åtminstone knyta an om det:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag tyckte att den var jätterolig!
— Det tyckte jag också! Vi är nog inte så olika, du och jag! UPPLEVELSEANALYS. Med sin egen respons analyserad kan man tänka över vad det var i upplevelsen som orsakade det. Vilken scen i komedifilmen var det som var så rolig, och varför? Vilket moment i datorspelet är det som gör det så kul att spela? Vad är det med fjällvandring som du gillar – och ogillar?

På denna nivå kan man börja ha givande diskussioner med andra. Man kan prata om vilka scener eller karaktärer som man föredrog, eller vilka brädspel man tycker är roligast när man är fem spelare. Förutom att knyta an till varandra så lär man sig om varandra, åtminstone om varandras smak:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Det är alltid något med gravallvarligt tjänstefolk i knasiga situationer som får mig att skratta.
— Jaså! Ja, det var kul, men annars tycker jag det är roligare med herrefolk i knasiga situationer. Vi är lika men olika, du och jag! AKTIVT DELTAGANDE. Det är på snudd till att det inte hör till listan, men det är något som kan vara nödvändigt för punkt 5 och kanske även punkt 4. Jag tänker här på att tankemässigt aktivt hänga med i sådant som berättelser och begripa karaktärers motivationer. Det kanske kan vara svårt att säga varför man har en viss karaktär som favorit, om man inte kan förklara ens för sig själv vad karaktären tycker, tänker, och gör.

Observera att man också kan hänga med passivt; jag tänker här på att man t.ex. förstår att karaktär A beter sig som ett svin mot karaktär B, för att karaktär A är förälskad i B och svartsjuk, men att man förstår det utan att liksom tänka på det, utan att klä det i ord. Om man inte förstod A:s beteende alls, ens undermedvetet, skulle man kanske bli förvirrad över vad som försiggick i berättelsen. Om man förstår det passivt så blir man inte förvirrad, men om någon frågar varför A var ett sådant svin kanske man blir lite ställd och måste tänka till. “Jag tänkte inte på det när jag tittade, men A är väl kär i B? Så då när B gjorde X så blev A svartis. Eller?” Om man är aktiv så ställer man frågor och lägger upp hypoteser under berättelsens gång, medan det händer. “Oj, vad ska hända nu? Aha, han känner så.”

Problemet med passivitet är att mycket kan vara svårt att plocka fram i efterhand, och även om man kan det så blir det ju, ja, en efterhandskonstruktion. Är man inte rutinerad så kanske man måste göra om upplevelsen för att få igång minnet eller för att ens få tillfälle att göra det med tillräcklig distans för att vara aktiv. (Alltså, om det är en särskilt rafflande upplevelse så är det kanske så inlevelsefullt att man släpper tyglarna, vid första omgången.) DJUPANALYS. Jämfört med de ovanstående punkterna, är följande tre (under)nivåer mer självständiga – man kan nå nivå 5.2 utan att nå nivå 5.1, men man kan inte nå nivå 2 utan att nå nivå 1 – och likvärda: jag har inga starka argument för att nivå 5.2 är bättre eller sämre än nivå 5.3, medan jag faktiskt verkligen vill mena att nivå 4 är bättre än nivå 3 (som är bättre än nivå 2, o.s.v.). Behövs ett resonemang för nedanstående ordning kan man nog säga att det är efter hur avancerade de är, med det mest avancerade längst ner. Med handen på hjärtat så tycker jag dock att 5.1 är den på ett mänskligt (själsligt, socialt) plan mest givande nivån; de två övriga är mer renodlat intellektuella. SJÄLVANALYS. När man vid en upplevelse vet vad man kände och vad det var som fick en att känna, så kan man tänka över vad det är hos en själv som gjorde att man kände som man gjorde. Kanske du gillar brädspelskvällar för att du vill komma bort från alla elektroniska skärmar och TV-apparater för att du får nog av sådana på arbetstid. Kanske du älskar fjällvandringar för att du minns vad din pappa lärde dig om naturen.

Får du igång diskussioner på denna nivå kan det nog bli väldigt privat, och bra för att verkligen lära sig om varandra, om våra egna historier, om vad vi tycker, och hur vi fungerar:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Gravallvarligt tjänstefolk i knasiga situationer får mig alltid att skratta. Min mormor arbetade som hembiträde på 40-talet, och när hon barnvaktade mig när jag var liten så brukade hon berätta om hur skruvat det kunde bli mellan tjänstefolk och herrefolk, så det har nog underminerat min syn av seriöst tjänstefolk i filmer.
— Jaså! Ja, scenen med butlern var kul, men annars tycker jag det är roligare med herrefolk i knasiga situationer. Min familj är ganska hårdvänster, så det är väl det som gör att det känns kul att se överklassen sättas på plats, typ. Vi är lika men olika, du och jag! KONTEXTANALYS. Förutom att analysera sig själv, kan man analysera alla andra. Om mänskligheten är ett pussel, vad för pusselbit är då upplevelsen? Hur passar den in? Kanske man tycker att folk i stort verkar ha börjat spela mer brädspel, så man har en teori om att det är en motreaktion på hur folk blivit mer osociala utanför Internet. Kanske när man ser tavlan på museet man börjar koppla ihop hur målaren måste ha påverkats av ett krig som skedde samtidigt. Kanske man reflekterar över våldet i datorspelet man spelar, och över våld i datorspel i stort, och hur de påverkar eller påverkas av våldet i samhället.

Det kan nog ge ganska ömsesidigt tänkvärda diskussioner:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Det är ju briljant satir om vårt politiska klimat med lismande medier.
— Jaså! Ja, det var kul, men jag tog det mer som en reaktion på finanskrisen. Tänk på hur pengarna i resväskan åkte runt. FUNKTIONSANALYS. Förutom att analysera sig själv eller andra, så kan man ju analysera upplevelsen i sig. Kanske du kommer fram till att momentet du gillar i det där datorspelet är perfekt för att balansen mellan attackförmåga och försvarsförmåga är sådan att man alltid klarar sig förbi fienderna endast med nöd och näppe, och att det då blir en belöning vilket är psykologiskt beroendeframkallande. Kanske du observerar att frimärkssamlande är överraskande finmotoriskt krävande, och att släppa hyperkoncentrationen efteråt är fantastiskt rogivande. Kanske du inser när du ser tavlan på museet vilket otroligt jobb målaren gjort för att ge en sån realism med bara blåtonade oljefärger.

Diskussioner här är lärorika, men det finns kanske en risk för att det blir en föreläsningsprägel på det, och kanske finns det då inte alltid så mycket att svara annat än att gå vidare:
— Jag såg den filmen.
— Vad tyckte du?
— Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Regissören har en fantastisk känsla för komisk tajming: den där sekvensen av helbild för visuell orientering, sen en kvarts sekund detaljbild av stenkulan i rörelse, och pang, lång halvbild när han halkar på den och sätter sig rakt i hundbajset! Helt perfekt set-up och pay-off.
— Jaså! Ja, det var ju ungefär samma sekvens som i den där scenen med ninjan i slutet. Jag tycker att det börjar vara regissörens signatur, nästan. Har du sett någon annan film av honom? I min åsikt så tycker jag att den lägsta nivån man bör ha som mål är nr. 4, alltså att man bör försöka ha pejl på vad man gillar och ogillar – om man inte uttryckligen eftersträvar att genomgå upplevelsen mer som avslappning eller tankebefriad meditation… men det bör man nog inte göra mer än en mindre andel av tiden; är man inte något i stil med en buddhistmunk så gör man nog bättre i att använda avslappning och meditation för att berika sitt vanliga liv, inte ersätta det. Alltså, man får ut mer av upplevelser ju mer man tänker på dem, vilket bara är en bra sak, om inte avsikten med upplevelsen är specifikt att inte tänka. Jag “kräver” givetvis inte av någon att de måste uppnå nivå 4, men jag tycker att det är synd om man vid upplevelser antingen inte känner något, eller inte vet vad man känner, eller inte vet vad i upplevelsen som gör att man känner som man gör. Ett passivt liv känns för mig som slöseri. Det börjar bli dags att avrunda avhandlingen, men jag kan tillägga att några av de ämnen jag tänker skriva om på bloggen handlar om hur jag själv inte lever upp till mina egna ideal, om hur jag själv har problem på de olika nivåerna. Med lite tur lyckas jag även hitta lösningar.

Sceleris

Sceleris

 

Min Topp 10: Irritationsmoment som tiltat mig

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!*   10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på.   9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är!   8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten.   7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon.   6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det!   5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis.   4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän!   3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall.   2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det.   1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!

MathJuice

MathJuice

 

"Norrland är mitt isekai!"

MathJuice: "Är det bara jag eller är det inte väl mycket isekai just nu? Animéns battle royale typ." Klona: "Njae jag tror inte det för jag kan relatera till det." M: "Vad menar du?" K: "Jag menar jag lever i princip i en isekai just nu!" M: "...Hur menar du, 'lever i en isekai'?" K: "Ja, jag flyttade ju upp till Norrland för inte så länge sedan. Det är som en helt ny värld." M: "Jag tror inte det funkar så..." K: "Nämen, jag är ju från Köping!" M: "Ja, men du är från DEN ANDRA delen av Köping!" K: "Spelar det någon roll? Ta som exempel om du far utomlands..." M: "Ja?" K: "...Du möter nya människor, ett nytt språk och en ny kultur. Far du typ till Finland så förstår du inte vad dom säger och du äter lakrits du inte har provat på tidigare." M: "...Nu när du säger det på det sättet så verkar det logiskt." K: "Eller hur?!" M: "Men du flyttade ju bara upp lite i Sverige, det är ju inget nytt land." K: "Nä, men man transporteras till isekai via en händelse eller något väsen." M: "Du flög hit." K: "Det är ju vanligt inom isekai, dom rider på drakar och griffins och sånt!" M: "Ingen av dom ägs av RyanAir eller SAS!" K: "Ännu bättre! Eller så via telefonen så sugs du in." M: "Ganska säker på att det bara funkar med iPhones." K: "Säkert?" M: "Självklart inte! Och varför är Norrland en form av isekai för dig?" K: "Tror nog att Köping-biten förklarar det, plus vi har inte isbjörnar." M: "Det har inte vi i Norrland heller..." K: "Plus att det finns en elak tyrann som bör dräpas för att frita ert land åter!" M: "Vänta, vad?" K: "Jamen titta här på Google!" M: "...Det där är vår landshövding." K: "Ja! För beakta denna trolöse, för han för er i fördärvet! Dra era svärd och följ med mig, bröder, för vår frihet ska betalas i despoters blod!" M: "Nä vänta nu lite! Klona! Snälla, vänta. Nej, lägg ner morakniven! Klona! Stopp! Vad ska du göra med stekpannan?! Vänta lite en sekund..."

MathJuice

MathJuice

 

Skruvkorksblondinonomicon: Cecilia Alcott

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Cecilia Alcott.   Namn: Cecilia Alcott Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Englands Infinite Stratos Representative Candidate Karaktärsdrag: En modern ojousama Hårfärg: Ljusblont Hårprofil: Långt med skruvkorkslockar i slutet av topparna Serie: Infinite Stratos Voice Actress: Yukana   Infinite Stratos är ett kraftfullt vapen i form av ett exoskelett som bara kvinnor kan använda, vilket förskjutit kraftbalansen i världen. I Japan finns en skola dedikerad till att lära upp studenter till piloter för dessa vapen. En av dom är Cecilia Alcott. Cecilia är en engelsk medborgare men studerar som en representant av hennes hemnation, lite som en utbytesstudent som kommit in på stipendium. Som en representant har man en egen privat Infinite Stratos (nej, jag kommer inte förkorta det!) och i Cecilias fall använder hon Blue Tears, en plattform dedikerad till prickskytte och strider på långa avstånd. Hon är från en ädel familj och hennes beteende och humör återspeglar det likt den klassiska ojousama man är van att se från andra serier. Lite kaxig och arrogant för att hon är "en representant från en ädel familj" samtidigt som hon har träningen att bevisa det med. Självfallet finns drag av tsundere där hon lätt kan bli sur om hon möter motstånd från sina klasskamrater. Hennes största svaghet är matlagning, men tyvärr så har ingen meddelat henne det... Ojousamas har långt, böljande hår som varumärke och Cecilia kör fullt ut på det spåret. Håret är delat i flera separata slingor och hennes lugg är iklädd ett elegant spetspannband. Hennes skruvkorkar bildas i slutet av hårtopparna i fyra-fem av slingorna. De mest noterbara är de två lockarna som hänger ner efter hennes kinder och över axlarna, ett klassiskt drag för damer inom överklassen. Översiktligt kan håret påminna om en bläckfisk med sina tentakler representerat av de olika slingorna. Hennes lugg är dubbelt representerad med först en sidokammning med en liten ahoge som sticker fram under pannbandet, för att sedan spridas till ett mittbena ovanför bandet. Överlag ett hår som perfekt återspeglar Cecilias ädla men vassa personlighet. 10/10 tekoppar!

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Engrish Granduh Mastahs

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate!   10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!"     9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen!     8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube...     7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu.     6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra.     5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också...     4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där.   3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det...     2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check!     1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*     

MathJuice

MathJuice

 

Trilogiernas förbannelse

Nu under vårsäsongen så hände det äntligen. En serie som varit i limbo länge och som behövde en tredje säsong för att verkligen sätta punkt i sagan då tvåan kändes tom med ett alltför öppet slut. Det tog tretton år innan den kom. Jag pratar förstås om Full Metal Panic Invisible Victory. Och...den hamnade på plan to watch orört... Här har man väntat och väntat på att den äntligen ska komma, och sen när den är här så bangar jag. Var det för länge? Har jag bara glömt vad den handlar om efter alla dessa år? Eller var jag bara insnöad på Comic Girls under denna säsong? Sen så slog det mig: det är inte första gången det har hänt. Spola bandet tillbaka till 2008 då Shakugan no Shanas andra säsong slutar. Vi ser Shana vänta vid en julgran och vi inbillar oss vad det menar, detta direkt efter en ganska lam slutstrid. Självfallet vet vi inte hur det slutar för de höll det öppet för tolkning. Fyra år senare, Shana 3 med Final i titeln kommer ut. Än en gång så har jag fortfarande inte sett den. Vad är det som hindrar mig från att ta sista steget för att veta vad som verkligen händer? Ytterligare några år tillbaka till 2006, School Rumble har sin andra säsong färdig och allting hänger i luften. Först två år senare kommer tredje säsongen...i form av en OVA-serie på två episoder. Jag hörde hemska rykten om hur dåligt det blev och fick flashbacks till hur OreImo hanterade sitt slut. Ska Harima få Tenma? Eller går han istället till Eri eller Yakumo? Vad händer med Mikoto? Och får Karen sin Kyousuke eller faller han för Lala? Ytterligare en serie i backloggen som kanske aldrig får se sitt ljus. Kan vi skylla på att det tog så lång tid mellan säsongerna så jag slipper känna skuld över det hela? Vi kan? Skönt, ännu en börda som släpptes från mina axlar. Nu kan jag börja leva igen, hörde ju att Free ska ha en tredje säsong nu under sommaren...

MathJuice

MathJuice

 

Min Topp 10: Ending Themes

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid...   10. Masshiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio.   9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den.   8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med.   7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright.   6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt.   5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden.   4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar.   3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags!   2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat.   1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.

MathJuice

MathJuice

 

Rykte: Hideo Kojima tar klivet till animé

Skaparen av populära TV-spelserien Metal Gear Solid och uppkommande Death Stranding, Hideo Kojima har nu ett rykte runt sig om att slå sig in inom animé-industrin. Sora Tokui, röstskådespelaren bakom Nico Yazawa från Love Live! School Idol Project  och en bekant till Kojima, har märkt ett växande intresse hos honom vad gäller mediet. Han är ett stort fan av Love Live-serien och har tidigare nämnt att han velat skriva ett manus likt det han sett i animéväg. "- Jag är ett stort fan av mediet och har undrat om det inte finns plats för något som skriker 'Kojima' inom industrin", säger Hideo själv. "- Det är dock inte aktuellt just nu då vi fokuserar på Death Stranding, men i framtiden kanske." Han säger även att hans favoritkaraktär är Ohara Marie från uppföljaren till hans favoritserie Love Live. "- Hennes utländska bakgrund och framåtanda är så gulligt, speciellt när hon bryter på engelska." Än så länge är Kojima förtegen och har inte gett något direkt ja eller nej om hans hopp till nästa karriär. Skådespelaren och Kojima-kompisen Norman Reedus verkar inte veta mer än vi. "- Jag har inte hört någonting men om det blir av så är jag gärna på." Reedus är engagerad i idén och drar även paralleller från sina egna erfarenheter av Death Stranding som han medverkat i; "- Jag har en bäbis inom mig, sen är den borta, och en massa döda havsdjur, osynliga utomjordingar och ett par 'änglar' som svävar ovanför...det är ju bara så animé som det kan bli!" Vi försökte även få en kommentar från Kojima-kompisen nummer två, storregissören Guillermo del Toro. Han visste dock ingenting heller, men ville gärna påminna oss om "nästa" Pacific Rim...

MathJuice

MathJuice

 

Håroskop

Det finns de som slaviskt följer stjärnorna och deras råd. Vad få vet att en frisyr säger mer än tusen ord. Eller var det bilder? Kommer inte ihåg vilket. I alla fall! Nu kanske ni undrar vad håret på er favouritwaifu säger om personen. I nya forskningsrön som är fullständigt absolut hundraprocentigt vetenskapligt och framfört av professor Bill Murray kan vi nu konstatera att vi har svaren på era frågor här! Det är också en bra ursäkt för att använda denna ordvits jag hållit på i fyra dagar nu. Så utan dröjsmål, det här säger frisyren om din waifu:   Skruvkorksblondinen: "Du vet vad du har och du drar dig inte för att visa det. När du får minsta mothugg så tappar du humöret likt Tommy Salo när han tappade den ack så viktiga pucken mot Vitryssland. Ditt skratt är ikoniskt, om än irriterande för pöbeln."           Företagssvansen: "Noll tolerans mot viktigpetters. Du är rakt på sak och är öppen med vad du vill ha. Oftast är det alkohol. Men förutom det så söker du närhet, värme, någon som förstår dig...och som kan släpa dig hem från puben efter sju flaskor."           Spikmattan: "Djärv och driven, du pressar dig till det yttersta och får resultat därefter. Du har ingen koll på vad dina närmaste egentligen tycker om dig. Ett tips; det är inte enbart patriotisk dyrkan. Sen så undrar du varför ingen kallar dig söt. Ingen gillar en casanova som inte vet hur bra man har det!"           Silverkulan: "Strikt och med laserfokus. Du har formats av ett ädelt blod, oftast med militärisk innebörd. Så målmedveten av vad du har lärt dig att du inte är flexibel nog att ta in nya intryck. Som att skala potatis som en vanlig person..."           Korta twintails: "Japp, du är tsundere, helt klart."             Långa twintails: "Fortfarande tsundere. Extremt sådan."             Uppsatta twintails: "Det känns jobbigt att behöva upprepa sig. Har du sett dig själv i spegeln?"             Korpen: "Extremt med tålamod och gillar att verkligen dra ut på saker. Det är nästan som att du är odödlig eller något. Sen så gör du det så extremt kinkigt att det börjar bli lite obehagligt. Nästan som att du är odödlig eller något...HEYWHAITJUSTAMINUTE!"           Pannbenet: "Ingen tar dig seriöst över huvud(lol)taget. I och för sig så är det ditt egna fel att det blivit så. Den där typen i grupparbetet som rullar tummarna och gör allt i sista minuten."           Solstickan: "Helt normal och socialt acceptabel bland folk. Blir lätt irriterad på sina kamrater bakom stängda dörrar, men i detta fall är det oftast deras fel ändå. Det hjälper dock inte din ställning att du kan 17 olika sätt att döda dom på..."           Singelflätan: "Elegans! Ärlighet! Karisma! Du lägger andra före dig själv, även om det skulle kosta dig jobbet. Är anti-antisocial och älskar skvaller. Sen så kan du vara rätt glömsk och vara lite för ärlig ibland. Jag menar Abraham Lincoln visste när han skulle vara tyst, men ibland går du bara på utan att ta en vink. Och det är därför som ditt ex försvann med de sista ägget!"

MathJuice

MathJuice

 

Oplanerat driftavbrott 1-17 december 2017

Kanske – förhoppningsvis? – har ni märkt att Anime.se var otillgängligt från 1 december 2017 till 17 december 2017.   KORTFORM: Vi blev hackade. Hackaren har troligtvis inte våra lösenord, men byt för säkerhets skull ändå lösenord här på Anime.se och överallt där du använder samma lösenord som du använder på Anime.se. Överväg att aktivera tvåstegsverifiering.   LÅNGFORM: Vad hände? Servern blev hackad. @Avathars serverdator som var värd åt Anime.se var också värd åt några andra webbplatser. Den 30 november märkte vi att Anime.se samt en annan av dessa webbplatser hade blivit hackade. Med "hackade" så menar vi att obehöriga människor har lyckats använda säkerhetsbrister i serverkonfigurationen för att kunna utföra egen programkod. Hackningen av den andra webbplatsen användes för att bedriva nätfiske/phishing, vilket drog till sig uppmärksamhet från några tunga namn inom internationell bekämpning av bedrägeri på Internet. För att inte skada Anime.se:s internetleverantörs rykte (det är inte en konventionell internetleverantör) bestämde vi oss för att inte enbart städa bort hackningen, utan också flytta själva servern till annan leverantör. Det är främst denna serverflyttning som har tagit tid. Varför inträffade hackningen? Slumpen, och bristfällig säkerhet från vår sida. Varje offentlig webbserver utsätts dagligen för dussintals (om inte hundratals eller tusentals) hel- och halvautomatiserade attacker som prövar kända säkerhetshål, t.ex. särskilda installationer av webbmjukvara som Wordpress. De flesta försök misslyckas, och hackaren prövar ett nytt offer. Men när hackaren får "vittring" på någon säkerhetsbrist, så kan den göra ett manuellt hackningsförsök och pröva olika tekniker för att få tillgång antingen till administratörsgränssnitt i någon viss programvara, eller tillgång till serverdatorns filsystem. Sådana hackare har inget särskilt offer i sikte, utan bara prövar mängder av sajter. Givetvis sker även attacker mot specifika webbplatser, med avsikt att exempelvis stjäla ekonomiska uppgifter eller utföra sabotage, men efter analys av hackningsmetoderna och spåren som efterlämnats (programkod och uppgifter i webbserverloggarna) finner jag det osannolikt att tro att detta ska ha utförts av en person som specifikt velat Anime.se illa. Vi blev attackerade för att vi inte hade en säker webbserver. Jag har inte kunnat avgöra när Anime.se-hackningen inträffat (hackningen av den andra webbplatsen är orelaterad), eller genom vilket säkerhetshål. Det kan ha skett så länge som ett år sedan (runt december 2016), eller mer nyligt. Säkerhetshålet kan ha varit dålig säkerhet i programkoden bakom forummjukvaran, men i så fall tror jag att det är en äldre version, då jag tror att den är bättre nu. Jag kan dock inte utesluta att säkerhetsbristen har varit i någon programkod som jag skrivit själv, även om jag alltid försöker minimera riskerna i den kod jag skriver. Vilken skada är skedd? Ingen känd, men användares uppgifter kan ha läckt ut. Jag har som sagt analyserat hackningen. För Anime.se:s fall har det i princip gått ut på uppladdning och körning av obehörig programkod i språket PHP. Det har inte lett till (och kan under rimliga omständigheter inte leda till!) en hackning av operativsystemet på serverdatorn, men hackaren har onekligen haft möjlighet att göra allting som forummjukvaran har kunnat göra: manipulera webbfiler och manipulera databasen. Vi har redan kammat igenom och säkerställt att alla filer på webbserverinstallationen är korrekta. Med tanke på hur hackningar som dessa brukar yttra sig så misstänker jag personligen att hackaren inte intresserat sig av vår databas, men jag kan inte utesluta det, så det är rimligt att agera från ett värstafallsscenario: vi bör utgå från att hackaren har laddat ner hela databasen. Vilka uppgifter kan ha läckt ut, om en läcka har skett? Vad som helst som medlemmar själva har angett. Anime.se är trots allt inte en finansorganisation, så vi bör inte ha någon särskilt känslig information, men varje medlem som angett information får själv tänka på vad som kan finnas. Om du skickat viktiga lösenord eller hemligheter med PM (privata meddelanden) till andra medlemmar, så kan det finnas i en potentiell läcka. De viktigaste uppgifterna för de flesta medlemmarna är förmodligen deras mejladresser och hashade, saltade lösenord (+ salt). Mejladresser kan man vilja hemlighålla exempelvis för att slippa skräppost, och för att inte ge hackare förslag på inloggningsuppgifter (d.v.s. de skulle kunna försöka logga in med mejladressen på andra sajter, om de också kunde komma på lösenord att pröva). Behöver jag vara orolig för att mitt lösenord har läckt ut? Jag tror att risken är liten, men för bästa säkerhet är det en bra utgångspunkt, särskilt nu år 2017. Lösenorden på servern är inte lagrade i klartext. Om du har lösenordet "mysecretpassword123" och det står i klartext i databasen, så kan en hackare se det direkt, och logga in på Anime.se i ditt namn. Lösenorden på servern är INTE lagrade i klartext; de är "hashade" och "saltade". Tänk på hashning som en metod att omvandla information till tal med specifik längd. Metoden MD5 omvandlar "mysecretpassword123" till hashen/talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef (= 328681265058597787962136258559093315311). En minimal ändring av lösenordet ger en oförutsägbar ändring av hashen: "mysecretpassword124" ger istället talet 0db56efa3f6ff4b33127065bfd0a000b (= 18222020568328642345997323382465101835). Beroende på vilken metod som används kan hashning vara rimligt säkert, på så sätt att det är väldigt svårt att givet en hash/tal komma fram till ursprungsinformationen. Om du har talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef och undrar vilket lösenord som ligger bakom, så måste du pröva dig fram: "a" är fel, "b" är fel, "c" är fel, "d" är fel, och så vidare. Detta kräver extremt många försök. Om du söker efter talet på Google så kommer du dock till en webbsajt där någon redan har tagit fram detta; de har beräknat massvis med kombinationer och erbjuder snabba uppslag i vad som kallas för "regnbågstabeller". För att komma ifrån problemet med regnbågstabeller – och det faktum att många har lätta lösenord som "abc123" – kan man "salta" lösenordet, vilket är att man kombinerar det med ett slumpmässigt tillägg. "abc123" ger hashen e99a18c428cb38d5f260853678922e03, och om du söker på Google efter det så får du 1800 träffar: det är inte ett bra lösenord. Om man kombinerar "abc123" med saltet (= en slumpmässig kort text som är unik för varje medlem) "9AgpyW", så har man istället "lösenordet" "abc1239AgpyW", vilket ger hashen b2f1015f9ee3411b227633b50fac909d som du förmodligen inte kommer att återfinna i någon regnbågstabell. Denna forummjukvara sparar så vitt jag vet hashar av metoden MD5(MD5(salt) MD5(lösenord)). Antag saltet "9AgpyW" (hash 11c565979273e02e2725d4f71186f8da) och lösenordet "abc123" (hash e99a18c428cb38d5f260853678922e03): hashen som lagras blir hashen av texten "11c565979273e02e2725d4f71186f8dae99a18c428cb38d5f260853678922e03" vilket blir hashen 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Det som lagras i databasen är alltså din mejladress t.ex. animefan@example.org; din salt, t.ex. "9AgpyW"; och hashen av kombinationen av hashen av saltet och hashen av lösenordet, t.ex. 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Under åren har detta varit ett tämligen säkert sätt att lagra lösenord, för det har varit praktiskt taget ogenomförligt att knäcka fram ursprungslösenordet genom endast dessa uppgifter. Men nu, år 2017, har vi väldigt kraftfulla datorer, inklusive hyrdatorer via tjänster som AWS, som kan pröva åtskilliga miljarder kombinationer varje sekund. (Det finns sätt att motverka detta, genom att använda långsammare hashfunktioner som Bcrypt; detta används dock inte av vår forummjukvara.) Det är därför inte omöjligt att hackaren har laddat ner och lyckats knäcka våra lösenord. Jag tror att det är väldigt osannolikt, men det är inte omöjligt, och den säkraste vägen är därför att anta att lösenordet har läckt. Hur ska jag tänka kring lösenord till olika webbplatser? Återanvänd inte lösenord, använd svåra lösenord. Det är inte smart att återanvända lösenord. Om du använder samma lösenord på Anime.se som du gör på exempelvis Facebook, och någon stjäl och knäcker ditt lösenord via ett hack av Anime.se, så kommer de ju att kunna logga in på ditt Facebook-konto. I ett mardrömsscenario skulle de kunna använda konton för att få tillgång till andra konton, och i slutändan lyckas genomföra en identitetskapning och få tillgång till viktiga saker som bankinloggningar. Lita inte på någon enskild webbplats mer än du måste. Hackning och läckor är inte den enda risken. Tänk om jag och @Avathar var illvilliga, då hade vi kunnat knäcka era lösenord! Så lita inte på oss heller: återanvänd inte lösenord. (Och ange inte någon information som du inte vill att någon under några omständigheter ska få veta, t.ex. en hemlig mejladress.) Svåra lösenord är bättre än lätta lösenord. Exakt vad som är svårt råder debatt kring; en del menar att lösenord som "correct horse battery staple" är jättebra lösenord, andra menar att man bör ha något i stil med "BHr+y:ffhuYB!2,%". Båda är dock svårare än "abc123", som i många fall går att knäcka på sekunder. Tänk på var de största riskerna ligger. Jag skulle vilja påstå att de allra flesta bör vara mer på sin vakt mot hackare över nätet, än vad de behöver vara på sin vakt mot personer i sin fysiska närhet. Om det enda sättet som du kan ha ett säkert Anime.se-lösenord på är att du skriver ner det på ett papper, gör då det. (Men skriv kanske inte ner ditt banklösenord, särskilt inte på en PostIt-lapp med texten "mitt banklösenord".) Bered någon metod för att kunna hantera många olika lösenord. Med en bra metod kan man använda varierade, långa, väldigt svåra lösenord, utan särskilt mycket besvär. Lösenordshanterare är program som lagrar de olika lösenorden man har i krypterade filer. Man måste fortfarande komma ihåg ett lösenord, för att kunna dekryptera lösenordsfilen. Glömmer man det så är man körd! Och det bör vara ett bra lösenord, för annars riskerar man att en obehörig person kopierar och knäcker den krypterade filen. Det finns program och webbläsartillägg till alla möjliga plattformar. Jag har tidigare använt KeePass. Den metod som jag använder nu heter Password Maker. Det är en metod som använder inmatad data och ett huvudlösenord för att generera unika lösenord; genom att ändra det inmatade så får man olika lösenord. Till exempel: om mitt huvudlösenord är "abc123" och jag behöver ett lösenord till Anime.se så matar jag in "anime.se" under "Input Url" och "abc123" under "Master Password", väljer lösenordslängd 32, och får "F[V9fj^\K:I0l@7$TDGzHTCS[7,wa+4i"; lycka till att knäcka det lösenordet! Har jag flera användare på Anime.se så kan jag skriva in t.ex. "Sceleris" under "Username" och istället få lösenordet "Bz8%tz^/J6x-`=`GrLu|C9c&GWG428I}". Metoden använder ingen lagring och ingen dataöverföring, så det finns inget att knäcka och ingen trafik att tjuvlyssna på. Den finns i mobilappform och som webbläsartillägg, och även webbsidan kan sparas ner lokalt på din dator. Man kan använda något U2F-baserat där det går; det är en metod som använder en elektronisk nyckel i USB- eller NFC-format; tänk säkerheten med bankdosor.   Med allt det sagt: byt ditt lösenord, och överväg att aktivera tvåstegsverifiering. Om du inte kan logga in och inte kan återställa ditt lösenord själv, kontakta oss på info@anime.se. Om du har frågor eller åsikter, kommentera detta blogginlägg eller mejla oss.   Slutligen ber vi om ursäkt för besväret. Vi ber även om ursäkt för att vi varit så dåliga på att informera, och vi lovar att vi ska skärpa våra rutiner.

Sceleris

Sceleris

 

Möjliga möjligheter!

Anime.se har haft Invisions mjukvara installerad i sju år, men det känns som att vi knappt skrapat på ytan av vad man faktiskt kan göra med den för att bygga ett community fullt med aktiviteter. Här tänkte jag nämna några möjligheter; kanske är det något som hade varit intressant? Kanske något som sporrar egna idéer till vad som skulle kunna göra animesverige lite rikare, lite bättre? Forums "Forums" är huvudapplikationen. Det vanliga är diskussionsforum och en privatmeddelandefunktion, det finns på i princip alla forumsystem, men detta system har bredare funktionalitet för att låta medlemmar kommunicera och interagera. Medlemmar har profiler med vissa designmöjligheter, man kan följa andra för att se vad de skriver, man kan skriva statusuppdateringar (à la Facebook), man kan få anseende/reaktioner på innehåll man skriver (à la Facebook), man kan få utmärkelser för mest populärt innehåll, man kan göra detaljerade sökningar, och bygga aktivitetsströmmar (à la Facebook). Det finns dock fler möjligheter (och vissa av dessa är dock mer allmänna än bara för forumet; de kan gälla överallt): Man kan ställa in förkortningsexpansioner; t.ex. kan man göra så att varje gång någon skriver "BSSM" så får man förklaringen "Bishoujo Senshi Sailor Moon" när man för muspekaren över ordet. Man kan använda det för att förklara animenamnförkortningar eller fandomord som "yaoi". Man kan tillåta inloggningar via Facebook, Twitter, Microsoft, Linkedin, eller/och Google. Man kan aktivera tvåfaktorautentisering via Google Authenticator (en app som slumpar säkerhetsnycklar; man måste alltså ha sin mobil/enhet till hands när man loggar in på en ny dator/enhet). Man kan skapa nya standardaktivitetsströmmar som alla har. De nuvarande är "Oläst innehåll", "Innehåll jag startat", "Innehåll jag följer", "[Innehåll från] medlemmar jag följer", och "[Nyheter i] innehåll jag postat i", men om det finns något annat som hade varit relevant för alla så kan man lägga till det. Man kan skapa särskilda RSS-flöden. (Varje aktivitetsström har dock redan en.) Man kan lägga till reklam, fast det är inte så aktuellt. ? Man kan låta medlemmar dela länkar till innehåll via Linkedin, Twitter, Facebook, Google+, Digg, Delicious, Reddit, Stumbleupon, Pinterest, och e-post.  Man kan ställa in manuell eller automatisk "officiell delning" av innehåll till Facebook eller Twitter. Man kan aktivera klubbar. Klubbar är områden som skapas och drivs av medlemmar, och kan innehålla separata forum, bloggar och kalendrar. Ett exempel hade varit en klubb för medlemmar över 40 år, eller för medlemmar som är väldigt, väldigt förtjusta i Rem från Re:Zero. Man kan organisera om forumet: skapa fler delforum, eller slå ihop befintliga. Man kan begränsa delforumåtkomst till särskilda medlemsgrupper eller sätta lösenord, eller bara låta medlemmar med ett minsta antal poster skriva. Exempel kan vara ett delforum med 18-årsgräns, eller ett delforum för "stammisar" eller för nykomlingar. Man kan skapa frågeforum. I ett frågeforum är varje enskilt ämne en fråga, och av inläggen i ämnet (förutom frågan själv) kan något väljas som svar på frågan; ordningen på inläggen i ämnet beror på hur många upp-/nedröstningar de fått. Man kan tänka sig t.ex. något som Stack Exchanges anime- och mangaavdelning. Man kan också göra så att endast frågeställaren får se sitt eget ämne; ett möjligt användningsområde hade varit ett supportforum. Man kan aktivera stjärnbetyg på saker, till exempel på frågor i ett frågeforum (på ett sätt som är skiljt från upp- och nedröstningar). Man kan lägga till RSS-/Atom-importeringar. Med det så kan medlemmar snabbt och enkelt starta diskussionsämnen om externa källor. Till exempel kan man importera nyhetsflödet från Anime News Network så att man snabbt kan skapa en tråd om "(Bla bla) manga gets anime version in 2018". Blogs Se detta inlägg för information om bloggar. Man kan aktivera "bloggbetyg", så att medlemmar kan betygsätta inlägg (och kanske hela bloggar?). Det skulle kunna hjälpa nya läsare att hitta de bästa bloggarna/inläggen, om det fanns jättemånga. Man kan aktivera anpassade sidfält, så att bloggare kan lägga till t.ex. egna länkar till sociala media. Calendar Man kan skapa fler kalendrar, med specifika ändamål. Man kan t.ex. skapa en kalender med sändningstider för anime, och en egen kalender för publikationsdatum för mangatidningar, och en egen konventskalender. Man kan skapa platser för evenemang; om man t.ex. har regelbundna Anime.se-träffar på något kafé i stad X, så kan man lägga till kaféet som en sökbar plats (som tillåter listande av associerade kalenderevenemang o.s.v.). Man kan koppla in iCalender-prenumerationer, för att få in data från någon annan källa, t.ex. om någon mangaklubb har sina evenemang på en offentlig Google Calender-kalender. Man kan aktivera OSA/RSVP för (specifika) evenemang; "om svar anhålles"-funktionen gör att man kan "kräva" svar på inbjudan. Typ Facebook-aktigt. Medlemmar Inte en egen app, men mer generellt om medlemmar. Man kan ställa in gruppbefordringar. Man kan göra så att medlemmar hamnar i olika grupper baserat på när de uppfyller vissa villkor: när de skrivit senast, när de besökt senast, när de gick med, vad deras rykte är… Man kan ställa in åldersbegränsning för medlemskap. Man kan skapa eller ta bort profilfält. Kanske man vill kunna skriva sitt användarnamn på Instagram? Eller kanske det är onödigt att kunna ange sitt kön? Signaturer är visst inaktiverade. Ska de aktiveras igen? Med vilka begränsningar? Man kan tvinga profilkomplettering, om man vill att alla ska ange det ena eller andra. Man kan skräddarsy reaktionerna som medlemmar kan göra på innehåll. Inte bara uppröstning/nedröstning, utan också skratta eller gråta eller kåt eller vad som helst. Man kan inaktivera resultattavlan som visar vilka som fått bäst reaktioner under dagen, eller så kan man ändra kriterierna. Man kan ändra anseendenivåerna; i nuläget har man "utmärkt" anseende när man fått 20 uppröstningar (totalt) och "uselt" när man har 20 nedröstningar (totalt). Man kan ändra ranker. I nuläget är man novis vid 0 innehåll, namnlös vid 20+, stamgäst vid 500+, otaku vid 1000+, veteran vid 2000+, mästare vid 5000+, guru vid 10000+. Man får sätta sin egen titel vid 500+. Man kan skicka massutskick av e-post. Det skulle vi absolut göra om vi blivit hackade och all information läckt ut (även om lösenord är skyddade), då skulle vi skicka ett infomejl till alla medlemmar. Men man skulle också kunna skicka ett "Anime.se är bättre nu, vad sägs om att komma tillbaka en sväng?" till en massa gamla medlemmar, om deras mejladresser från 2004 fortfarande fungerar. (Fast jag är något tveksam till att göra en sån sak för reklam, känns spammigt.) Pages Artikelpubliceringssystemet som jag pratat om. Egentligen är det mer än bara "Wordpress med ett annat namn", man kan göra väldigt anpassad funktionalitet, med fulla programmeringsmöjligheter. Det är särskilt här som fantasin kan flöda! En möjlighet jag tänkt mig är att återskapa Anime.se Anime Awards med Pages-systemet. Nu ska Anime.se inte lägga upp piratkopierad manga, men det finns en piratmangasajt som använder Pages för att servera sin manga. Varje serie har ett eget uppslag med egna filer presenterade på sitt eget sätt. Om vi skulle köpa en licens för att strömma Sailor Moon så kanske det skulle vara genom Pages. Man kan göra en wiki med användbar information (kanske begränsad till redigering av endast "pålitliga medlemmar"). Till exempel listor över bra sajter att handla anime ifrån, listor på ord med förklaringar (vad är yaoi? Vad gör en animationsregissör?), en sida som rangordnar mecharobotar efter storlek, etc. Man kan göra en MyAnimeList-klon, fast det hade förmodligen varit ganska lönlöst att försöka konkurrera med en sajt som har 30 000 inslag i sin databas. ? En användbar sak jag funderat på: en försäljningsplats som får ersätta delforumet "Marknadsplatsen"! Då kan man göra speciella lösningar, som att sätta status typ "såld", eller kategorier/taggar typ "dvd" och "figur". Språkkurs, på något sätt? Dejtingavdelning! Som matchar baserat på animesmak! Avdelning för uppladdning och visning av (sin egen) konst, vare sig det då är bilder eller musik eller video. Men man kan också göra särskilda "block" som hämtar data från andra ställen. Man kan göra ett sidfält i stil med "Nya ämnen"-rutan, fast som listar ämnen som ingen svarat på. Eller en ruta som listar slumpmässiga ämnen med fler än 10 inlägg i "Anime"-delforumet. Man kan göra en funktion som automatiskt markerar animetitlar och länkar till MyAnimeList eller motsvarande. Man skulle till och med kunna importera listor och läsa in animebetyg, typ så att varje gång jag skriver "Fullmetal Alchemist" så kommer informationen att jag gav serien 8/10 om man håller musen över titeln. Allmänt Man kan lägga till/ta bort emoticons.  Jag har dock själv mest försökt gå över till emoji. Man kan lägga till japansk översättning av forummjukvaran, för den som verkligen vill öva språket dygnet runt. (Alla är vi väl på Anime.se dygnet runt!?) Lindrigare, om det inte finns någon färdig+gratis översättning, hade kanske varit att sätta in en Google Translate-knapp. Det finns några till applikationer man kan köpa till. Gallery (kostar 75 dollar + 20 USD/år) för att ha ett eget "Flickr", eller Downloads (75 USD + 20 USD/år) för att ha egna nedladdningar. Men då skulle jag nog helst i första hand försöka lösa det med Pages. Det finns också Commerce (100 USD + 70 USD/år), om man vill driva en onlinebutik. Det finns även många olika insticksprogram, en del gratis och många som kostar. Så……… Är det någon som får några idéer? Någon som ser något och tänker att "det där hade varit GULD för Anime.se!"? Skriv en kommentar eller skicka ett PM vetja!

Sceleris

Sceleris

 

Nyheter och artiklar

Bloggar är inte det enda som är på tapeten för Anime.se. Planen är att aktivera publiceringssystemet inom snar framtid. Ett publiceringssystem, ett "CMS" (av eng. "content management system"), är mjukvara för att, ja, publicera artiklar av olika slag. Det första och främsta som kommer att publiceras är nyheter. Anime.se:s startsida på www.anime.se kommer att leda till en nyhetssida istället för till forumet. (Forumet kommer att finnas på www.anime.se/forums och via menylänkar.) Planen är att publicera intressanta nyheter på svenska. Det gamla delforumet "Nyheter" kommer förmodligen att arkiveras (bli skrivskyddat), eller möjligtvis slås ihop med ett nytt nyhetsforum som kommer att innehålla kommentarer på nyhetsartiklar. (En nyhet som postas får automatiskt en egen forumtråd där alla kan diskutera.) Nyheter kommer att postas av medlemmar i medlemsgruppen reportrar. Om du vill rapportera om nyheter, skicka ett PM till mig så kan vi snacka om saken! Om du inte vill bli reporter, men har någon nyhet att tipsa om, så kan du också kontakta mig, åtminstone tills jag ordnat något slags nyhetstipsfunktion. Vidare är planen också att publicera intresseartiklar i två breda kategorier: Opinion och Special. Opinionsartiklar och specialartiklar kommer att skrivas av medlemmar i medlemsgruppen skribenter. Med "opinionsartiklar" menar jag sådana texter som utgår från personers åsikter; recensioner, krönikor och debattartiklar är några exempel man kan tänka sig. "Specialartiklar" är texter som fokuserar på något mer objektivt, till exempel resereportage om Comiket, eller en intervju med en mangatecknare, eller en informativ artikel om säsongens kommande anime. Om du vill skriva artiklar för Anime.se, skicka ett PM till mig så kan vi diskutera! Perfekt språkbruk är inte strängt nödvändigt: artiklar kommer att korrekturläsas och publiceras av medlemmar i medlemsgruppen redaktörer. Om du är duktig på svenska och vill hjälpa till att hålla hög nivå på Anime.se:s "officiella innehåll", skicka ett PM till mig så kan vi konferera om hur vi ska gå till väga. Observera att Anime.se i nuläget inte kan betala för artiklar eller andra insatser. Anime.se är ett hobbyprojekt, en förlustaffär. Vi driver sajten på vår fritid, ur egen ficka, utan reklam eller kommersiella intressen. I framtiden skulle vi kanske kunna betala åtminstone mindre summor – fortfarande ur egen ficka – för artiklar, men i nuläget säger ekonomin stopp. ? Så om eventuella villiga reportrar, skribenter och redaktörer har särskilda villkor för sin medverkan så är vi öppna för även sådan diskussion.

Sceleris

Sceleris

 

Ommöblering och bloggar

Det har nyligen skett några förändringar på Anime.se! En sådan ändring: webbadresserna! I mer än 12½ år har forumet legat på underadressen www.anime.se/forum. Den tekniska förklaringen är att den ursprungliga forummjukvaran, PhpBB, var installerad i en underkatalog just med namnet "forum". Detta var för att Anime.se hade mer att erbjuda än ett forum: artiklar och annat gott publicerades direkt på "roten". För 7 år sedan bytte vi ut PhpBB mot IPBoard, som var en del i en programsvit med fler användningsområden än forum. De gamla artiklarna fick maka på sig, och gick man in på www.anime.se så blev man skickad direkt till www.anime.se/forum. Den senaste versionen, som nu är installerad, heter Invision Community, och vi har licens för forumet, för bloggar, och för publiceringssystem. Forummjukvaran är inte längre bara forummjukvara, så därför var det inte mer än rätt att faktiskt flytta mjukvaran så att den ligger direkt på www.anime.se. I skrivande stund ligger forumet åtkomligt på www.anime.se, men planen är att aktivera andra funktioner, och då kommer forumet att vara direktåtkomligt på… www.anime.se/forums – med ett "s" i slutet. Mycket väsen för ingenting, kan tyckas, men det kan vara värt att observera. En annan ändring: medlemssystemet har ändrats en aning. Det finns fler grupper än tidigare. Dessa kan man se t.ex. på söksidan, men det viktigaste är att det nu finns en grupp för "pålitliga medlemmar". Till denna grupp kommer man automatiskt när man har fler än 100 inlägg/innehållsposter och ett icke-negativt omdöme. Det är inte för att vara misstänksam mot någon, utan för att minska risken för att illvilliga personer missbrukar sajten. Pålitliga medlemmar har bland annat mer uppladdningsrättigheter, bildstorleksrättigheter, och förmågan att skapa och driva en personlig blogg. Ja, nu är bloggsystemet aktiverat! Uppenbarligen; det är ju där du läser detta. Vi sätter inga begränsningar på vad ni vill skriva om (förutom alla rimliga sådana, som att ni inte bryter mot lagen) – skriv om anime eller TV-spel eller motorcyklar eller din resa till Argentina eller dagens lunch eller vad ni vill! – så den som vill blogga och är en pålitlig medlem (läs ovan) kan trycka på "Skapa en ny blogg"; nyare medlemmar som vill blogga får helt enkelt bli mer aktiva på sajten ett tag för att få rättigheterna. ? Nyheter och uppdateringar om Anime.se kommer i fortsättningen att publiceras på denna blogg, istället för i forumet "Foruminfo" som förmodligen istället kommer att arkiveras (skrivskyddas). Förhoppningsvis är det tillräckligt synligt.

Sceleris

Sceleris

×