Recension: Cyberpunk 2077 (PC/PS5/XBOX/SWITCH)

[MathJuice]

Vad är Cyberpunk 2077?

Cyberpunk som genre har funnits länge med titlar som Blade Runner, Deus Ex och Ghost in the Shell. En dystopisk framtid där företagen håller all makt och frågor som transhumanism med dess medföljande augmentering av kroppsdelar tar upp stor plats. 1988 skrev Mike Pondsmith ett bordsrollspel med just titeln Cyberpunk. Senare när världen blev mer populärare och utspridd så ville CD Projekt Red i 2012 vara med och skapa ett spel baserat på denna setting. CD Projekt är en polsk spelutvecklare kända dels för adaptionen av The Witcher- novellerna och deras distributionsplattform Good Old Games. Med deras popularitet och pondus så hade många höga förhoppningar på projektet, och det började koka över när dom annonserade att legenden Keanu Reeves skulle vara med. När spelet äntligen släpptes 2020 efter många fördröjningar så var det... kaotiskt. Fokus var att få det så snyggt så möjligt, men det släpptes just innan skiftet till den nya konsolgenerationen och Xbox One och Playstation 4 blev någorlunda ignorerade i optimeringen. Dock så var problemet vida spritt för ingen kunde riktigt spela det utan grafiska buggar, krascher och hemsk AI. Men hur ser det ut nu vid dess femårsjubileum?

Story

Du är V, en av många i Night City Kalifornien. Med ambition att bli något mer än en anonym fläck på en av stans gator försöker du slå dig igenom. Efter ett litet snedsteg hamnar du ihop med din nya kollega Jackie, och ni kämpar er upp i stegen i stans undre värld. En dag får ni chansen att sätta in en stöd mot det största företaget i stan, japanska Arasaka. Med höga insatser på spel går allting snett och du kämpar nu för ditt liv samtidigt som du stöter på en gammal legendar: Johnny Silverhand.

Spelet är tungt på story och dialog så man kan säga att det är en stor del av gameplayet också. Det som gör det så bra dock är att det är just gameplay och inte en enda (eller flera) långa filmsekvenser utan man får känslan att det är verkligen du det handlar om. Inlevelsen i Cyberpunk är nog det bästa jag varit med om i något spel, tack vare det förstnämnda och att du upplever det genom förstapersons perspektiv. Dina dialogval kan spela viss roll, men i det stora hela kan du inte påverka så mycket. Men eftersom du är där och gör valen känns det så verkligt och det känns verkligen som att du blir ett med rollen.

Gameplay

Utöver snacket så skulle jag beskriva Cyberpunk som Grand Theft Auto med vissa element från immersion sim genren. För du har olika val hur du ska hantera en situation beroende på din spelstil och karaktärsspecialisering. Säg att du ska ta ett mikrochipp från ett gäng, hur vill du göra? Går du in genom huvudentrén och försöker snacka/muta till dig det? Smyger du in bakvägen genom att bryta upp låset? Hackar du kameror och terminaler? Eller slaktar du alla helt enkelt? Huvuduppdragen är mer på räls men kan fortfarande överraska med roliga gimmicks. Du blir också överöst med uppdrag via din telefon och varierar friskt. Bara att se vad för typer du stöter på och vad dom hittar på är hur roligt som helst.

Sen så är självfallet hackning en del av universumet. Du har en inbyggd skanner för att kunna identifiera folk, vapen, robotar med mera. Denna skanner är även ditt hackerverktyg. Du har en processor med olika chips, så kallade quickhacks, som låter dig interagera med världen. Ta över en kamera och se igenom hela deras system, tagga/pinga personer eller intressanta sätt att kunna lura eller till och med skada motståndaren, eller rentutav kortsluta någons ögon eller vapen. Du kan även frångå hackning helt och hållet och istället installera operativsystem som hjälper dig slåss som exempelvis röra dig i slow motion (Sandevistan mention!)

Vad gäller slagsmål så har du olika varianter av närstridsvapen som hammare, kastknivar, basebollträn, katanas och, för den Warhammer- invigde, chainswords! När det kommer till skjutjärn så även om det finns de klassiska kategorierna (pistol, revolver, hagel, sniper, smg med mera) så hamnar även varje vapen under en av dessa tre kategorier:

• Power - du kan använda vapnets rikoschett för att träffa fienden, studsa kulorna mot marken eller mot en vägg. Det låter dock häftigare än vad det är...
• Tech - dessa vapen laddar upp sina skott till mer kraftfull effekt och kan penetrera genom material.
• Smart - du låser på ett mål och dina skott blir målsökande.

Alla kategorier kan specialiseras och få fräckare effekter. Det jag gjorde var att operera in armbladen man kunde se i trailers och i Edgerunners animén, specialiserade mig så jag kunde blocka skott och reflektera tillbaka dom och bara gå lös som en arg elvisp i trånga utrymmen och studsa runt och å Gud så roligt att göra shish kebab av alla!

De olika träden är uppdelade i attributpoäng och perks. Perks ger dom coola uppgraderingarna jag nämnde tidigare och attribut låser upp träden allteftersom. Men attribut påverkar även din personlighet och hur du kan påverka omvärlden. Vissa dialogval kan ändra hur uppdraget går och du får möjlighet att exempelvis flytta tunga objekt eller hacka avancerade terminaler. Hela systemet är byggt upp runt din karaktär vilket är coolt.

Sist men inte minst så har vi även allt chrome: cyberware! Det är här som är andra delen av karaktärsuppgraderingen. Här installerar du de olika system som kan hjälpa med vad du vill specialisera dig mot. Dina ben exempelvis kan uppgraderas till att ha dubbelhopp eller ett laddat höghopp. Vill du kanske ha en kamouflageenhet? Eller byta ut knivarmarna mot kanske en granatkastare? Finns mycket att gräva ner sig i, och när deras tier uppgraderas så skalar dom även med dina attributpoäng. Dock så är du begränsad i hur mycket du kan operera in dig i början. Varje del har en cyberwarekapacitet som inte kan överskrida din maxnivå. Denna nivå ökar varje gång du levlar upp så om du questar nog länge får du plats med det mesta i ditt lilla skal.

Grafik

CD Projekt Red ville gå ut med pumpa och ståt med denna titel men ärligt talat... känns det inte riktigt så vasst som dom påstår. För referens har jag ett RTX 4060 kort och 32 GB ramminne. Jag knuffade upp allt som var möjligt till högsta punkt och snittade då 90 fps. Med Raytracing gick jag ner till 60 i snitt. Raytracing verkar inte göra så stor skillnad utöver att käka upp resurser och samtidigt så är det mycket smådetaljer som kryper runt vid kanter och under antialiasing. Staket, nätgaller, hår och vissa klädesplagg, dricksglas och... tsukune? Speciellt skuggor och pop-ins är ett problem man kan kanske ursäkta det med hur stort och utbrett Night City är. Annars så är detaljrikedomen hög, speciellt på nära håll där det räknas. Ansiktsanimationerna är riktigt vassa och hjälper till med inlevelsen. Nackdelen är att när spelet är så animationstungt så finns vissa fördröjningar när en animation ska avsluta och gör det märkbart sämre överlag för inlevelsen.

Ljud

Musiken är knappt märkbar då det är tyst när man är på uppdrag/pratar med någon. De enda tracks jag lagt märke till var tungt elektro- dubstepliknande som inte var i min smak. Likt GTA finns det radiostationer att nå om man känner för det istället. Skjutandet och huggandet känns köttigt och i ton med framtidssettingen, något som kan beskrivas överlag för ljudbilden i det stora hela. Massan ligger ju självklart hos alla röstskådisar som har gjort en solid insats. Det sämsta jag hörde var från ett nyhetsreportaget knytet till ett uppdrag och jag tycker att alla nya termer som choom, eddies och gonk är med cringe än all TikTok- slang som går runt. V å andra sidan är stabil i sitt utförande, även om vissa fall kändes som att repliken var lite väl aggressiv men överlag ett solitt skådespel. Stjärnan i det hela är dock Keanu. Hans insats är en riktig stöttepelare och man känner att han brinner för sin roll i detta. Good stuff!

 

Sammanfattning

Cyberpunk 2077´s släpp var en katastrof och även om grafiken kan vara imponerande i vissa fall känns det långt ifrån revolutionerande. Men fem år senare så kan jag säga att det här är en upplevelse med kanske den bästa inlevelsen någonsin, och mina snart 50 timmar på en månad säger nog mycket om vad jag tycker om denna lilla pärla!

Omdöme: Breathtaking/10