Hoppa till innehåll

Sök igenom detta community

Visar resultat för taggar 'hösten 2012'.

  • Sök med taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • Anime.se
    • Foruminfo
    • Nyheter
    • Frågor och förslag
    • Evenemang
  • Anime och manga
    • Anime
    • Manga
    • Prylar
  • Övrig underhållning
    • Musik
    • Otecknat
  • Japan
    • Land och samhälle
    • Språket
  • Fandom
    • Eget skapande
    • Föreningar och evenemang
  • Övrigt
    • Allmänt
    • Spel
    • Forumlekar
    • Marknadsplatsen

Bloggar

  • Bakom kulisserna
  • Tänka på anime
  • Juicens Slice of Life
  • Sov's svammel hörna
  • Stekeblads Blogg

Visa sökträffar från…

Visa sökträffar som…


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterat

  • Start

    Slut


Filtrera efter antal…

Blev medlem

  • Start

    Slut


Grupp


Webbplats


Tumblr


Line


Twitter


Skype


Plats


Intressen


SteamID


OriginID


Battle.net


Xbox Live


PSN


MyAnimeList


Anime-Planet


Hummingbird

Hittade 4 resultat

  1. Sceleris

    JoJo no Kimyou na Bouken

    Jojos bisarra äventyr – baserad på Hirohiko Arakis generationsöverskridande, flerdelade manga på mer än 104 volymer sedan starten 1986 – erbjöd inte ett imponerande första avsnitt. Färgschemat var ganska fult, i synnerhet i de mörkare delarna, med de där fruktansvärda blå och lila datorfärgerna. David Productions har inte heller överträffat sig i animationen: slagsmålen i avsnittet var inte så intressanta att se på. Men, det ska erkännas, scenerna hade ändå lite spänning – kanske för att dramatiken var så hög, och det till stor del för att de täckte så mycket material: 5 av 8 kapitel i första boken på mindre än 22 minuter. (Exempel för jämförelse? Kuroko no Basket: i genomsnitt 2,9 kapitel per avsnitt, vilket kändes lagom. Rymdbröder: i genomsnitt 1,9 kapitel per avsnitt, vilket kändes långsamt.) Det var ändå lite underhållande, och den höga takten gjorde att det inte blev tråkigt (det blev inte heller rörigt, för berättelsen är ju så enkel), så jag tänker fortsätta se. Storyn är ju lite "klassisk", speciellt när de kommer igång med övernaturligheterna. Hoppas att David Productions gör de striderna bra. Annars får jag se om slutet på OVA-serien från 1993-1994, det var ganska ballt.
  2. Sceleris

    Psycho-Pass

    Anime.se Anime Awards 2012: Anime.se Anime Awards 2013: Tråd om Psycho-Pass, en scifi-animeserie som utspelar sig 100 år i framtiden där man kan avgöra vem som är en brottsling eller kan bli en brottsling, baserat på psykologiska faktorer som summeras i en individs "psykopass". Serien handlar om en polisstyrka som använder speciella pistoler: den som står i pistolens sikte genomgår en psykologisk scan som avgör huruvida polisen kan och får trycka på avtryckaren – och isåfall om det ska avfyras ett bedövande skott eller ett dödligt.
  3. Sadfriend

    Anime hösten 2012

    Sommaren är inte ens i närheten på över än men redan har höstens seriertitlar släppt. Eftersom man har en nära vän som älskade Little Buster! kanske man ska ge animen en chans, så slipper man tjafsa med VN's. Får även se ifall K har någon intressant story. Annars får man hoppas att listan uppdateras med lite mer intressanta titlar. Vad ska ni titta på i höst?
  4. Sceleris

    Chuunibyou Demo Koi ga Shitai

    Jag hörde gott om Chūnibyō Demo Koi ga Shitai (Även den med fjortisfantasier vill bli kär) avsnitt 11, eller snarare fick jag intrycket av att det skulle vara väldigt känslomässigt involverande, kanske mer än något annat av Kyoto Animations serier, och eftersom jag alltid är på jakt efter känslomässig involvering så jag såg igenom hela serien (förutom sista avsnittet som ju inte har sänts) idag, innan någon skulle hinna spoliera för mig. (Påminnelse: Serien handlar om en kille som brukade låtsas vara trollkarl hela tiden, men lade ifrån sig tönterierna i gymnasiet; där lär han dock känna en knasig tjej som inte lagt bort sina egna tönterier.) Hyfsad serie, men den levde inte upp till mina förväntningar på flertalet sätt. Den var inte dålig, men jag hade väntat mig mer. Till exempel roligare scener i början. Den hade flera roliga scener som fick mig att skratta, men det var liksom ingen vass humorleverans. Nog hade den sedan några söta avsnitt, och det var en ganska slående serie i sin presentation (en del snygga layouter, och så Ishiharas kära jumpcuts), men det det saknades ändå något driv, vilket gjorde att den kändes olämplig att sträcktitta på. Och det känslomässiga elfte avsnittet kändes inte starkare än, säg, Kokoro Connect... (vilket inte var en miss, men ingen fullträff heller.) Avsnitt 10-11 När Yūta träffar Rikkas mor, som Rikka undviker, så känner Yūta sig som en "möjliggörare" (alltså en person som genom sina handlingar direkt eller indirekt hjälper en person att fortsätta med destruktivt beteende), och hjälper därför till att tvinga Rikka, hans nya flickvän, till att lägga ögonlappen och fantasierna på hyllan – en helomvändning från att ha menat att hennes fantasier var det enda sätt hon kunde hantera sitt trauma på. I hela avsnittet försöker hon vara de andra till lags: försöker anpassa sitt språk, undvika fantasiklyschorna fastän hon gillar dem, bli vän med tjejerna i klassen... men det märks att hon är olycklig, och ingen verkar fråga henne vad hon faktiskt vill. Hennes pojkvän Yūta, som vacklar i sin övertygelse, är ett klent stöd, speciellt när det kommer till det tyngsta kruxet: att besöka faderns grav, alltså att definitivt acceptera faderns bortgång. (Serien säger alltså att hon borde få ha sina fantasier, men jag vet inte om det är med budskapet att hon måste få vara sig själv, eller om det är att hon inte ännu är redo för verkligheten.) Och visst är det ju patos i det – en ung flicka som ensam drivs mot svårmod och nästan självutplåning – men problemet är ju reversibelt. Det går att lösa. Och Yūta är protagonist, så det bör väl vara han som står för det. Kanske att han kommer till sina sinnens bruk och bestämmer sig för att åka efter henne och ropa åt henne att vara sig själv och följa med honom på jakt efter "den osynliga gränslinjen", eller nåt sånt. Och även om Rikka inte skulle komma tillbaka, vilket de antydde var en risk, typ att hon rymmer och inte syns till igen, så kan det bli ett lyckligt slut av att, tja, de träffas långt senare. (Eller kan hon vilja ta livet av sig?! Nja, det tror jag väl inte.) Så det blev inte SÅ hjärteskärande för min del. Men sista avsnittet har ju inte sänts ännu, så vi får väl se.
×