Canon och Originalförfattare

[Hikari no Hohenheim 160]

Vi har nog alla sett det hända förr. En serie vi följde, ett spel vi spelade eller bok vi läste ska få en uppföljare, och det blir mycket jubel. Men vadnu? Är det inte samma författare eller regissör som håller i rodret? Nåja, det kommer nog bli bra i alla fall. Eller kommer det...?

 

Den första och mest ödesdigra gången det hände var i spelet Apollo Justice, uppföljare till Phoenix Wright. Jag kunde inte begripa varför det jag satt och spelade verkade sakna samma vassa känsla som föregångarna, och vid slutet satt jag nästan och skakade för att historien helt gått åt fanders, det enda som kunde trösta det faktum att det inte var originalförfattaren som stod vid rodret den här gången. Sedan dess har jag sett Apollo Justice som något som egentligen inte hände i Canon, en glorifierad fanfic, som inte tillhörde samma kontinuitet.

 

Spola framåt tiden några år, och byt medium: den ack-så-kända rebooten av My Little Pony har precis krupit sig in i mitt medvetna och slingrat sig upp på toppen av listan för bästa (animerade) TV-serie någonsin. Min lycka var total då jag insåg att säsong 2 var på väg, men också min förvirring när jag fick höra att Lauren Faust -- regissör, skapare och visionär för serien -- inte skulle vara inblandad mer än som konsult. Skulle historien upprepa sig? Skulle även detta projekt falla ner mediokritet. Mina farhågor lättade sig när det visade sig att den nya regissören skulle bli densamme som jobbade som Överseende Regissör på första säsongen, och att resten av teamet skulle behållas densamma, och 26 avsnitt senare och med facit i hand kan jag konstatera att serien lyckligtvis fortfarande höll sig på riktigt hög kvalitet.

 

Detta gör mig kluven. Jag märker att känslan jag får av säsong 2 inte riktigt är den samma som i säsong 1, och att den nya regissören har ett lite annat sätt att leverera humorn på... men kan jag verkligen påstå att det inte är Canon när det ändå är så bra? Det får mig att fundera på vad Canon egentligen betyder. Hade jag vägrat se Apollo Justice som Canon om författaren hade varit mer kompetent? Om det skrevs en officiell Harry Potter-bok men det inte var J.K. Rowling som skrev den, skulle det räknas till samma kontinuitet? Om Shenmue 3 äntligen kom ut, men det utfördes av någon annan än Yu Suzuki, är det då verkligen en äkta uppföljare? Egentligen vill jag ge ett klart "nej" till dessa frågor, men samtidigt kan jag inte komma undan att bra är bra, oavsett vem som gör det, eller om det råkar vara en uppföljare på någon annans verk.

 

Vad tycker ni? Är Canon något som sitter i originalförfattarens huvud, eller räcker det med att vara "officiellt" för att vara Canon? Är det annorlunda när det gäller TV-serier, som har mer än bara en person som skapar den?

[Sceleris 1 601]

Enmansverk, som litterära diton, är förstås de enklaste. Skaparen är skaparen. Något som inte av skaparen skapas eller accepteras som en del av dennes vision är därmed inte en del av den värld som skaparen skapade, vilket enligt mig är vad som krävs för något ska vara en del i någon viss kontinuitet.

 

Författaren till Liftarens guide till galaxen avled 2001; 8½ år senare publiceras And Another Thing, skriven av författaren bakom Artemis Fowl: han har Adams änkas tillåtelse, men det är sannolikt inte en del av originalkontinuiteten. Jämför detta med Wheel of Time-böckerna: Robert Jordan hade ju för avsikt att låta någon annan författare fullborda hans verk och lämnade därför planer och anteckningar åt efterföljaren. Brandon Sandersons böcker är kanon.

 

Sen finns det ju komplikationer. Om vi antar att J.K. Rowling avslutade sista Potter-boken med tanken att "nu jävlar, nu rör jag aldrig denna värld igen! Nu har jag genomfört min plan till sista punkt!" – vad händer då om hon 30 år senare skriver en uppföljare som avslöjar att Harry Potter är en utomjording? Är uppföljaren kanon fastän det bryter mot "originalförfattarens" avsikt? Jag säger ja, originalskaparen får "retconna". Jag tror att kanon handlar om att hedra verkets skapare, och dennes attityd mot sitt verk.

 

När det gäller kollaborativa verk blir det en annan fråga. Det finns olika situationer. Det finns verk där visionen förknippas med en ledande person, även om de arbetar med väldigt många andra människor och blir väldigt påverkade av dessa till den grad att verket egentligen inte bara är deras längre; exempel: Hideaki Anno och Evangelion, Ronald D. Moore och nya Battlestar Galactica, Yoshiyuki Tomino och Gundam. För exempel på mindre grupper av människor: Kawamori, Ishiguro och de andra bakom Macross.

 

Sen finns det ju verk som är ganska rena "lagproduktioner". Till exempel Mass Effect eller Dragon Age är väl inte förknippade med någon enskild eller ett fåtal specifika personer, så man skulle väl kunna byta alla manusförfattare och idémänniskor så länge det är Bioware som utvecklar det, och ändå kalla det kanon? (Halo 4 utvecklas inte av Bungie, och därför känner jag inte att det är kanon.)

 

Kanon i kollaborativa verk hänger till stor del på hur originalskaparna förhåller sig till uppföljare som de inte har direkt hand i. Exempelvis Star Trek är ju starkt förknippat med en specifik person, Gene Roddenberry, som dog 1991. Men jag tror att Roddenberry hade för avsikt att andra skulle få bygga ut världen, så därför blir det mesta filmade Star Trek (alltså TV och film, inte nödvändigtvis serietidningar) kanon.

 

Jag tycker inte att kvalitet är en faktor. Jag är inte den som säger att Star Wars Episode I till III inte är kanon bara för att de är dåliga. Men det är helt klart sant att bra är bra, och jag har ett sätt att förlika en originalkontinuitet med verk som är skapade av andra. Med And Another Thing som exempel: den kontinuitet som Douglas Adams skapade med sina fem Liftaren-böcker innefattar inte And Another Thing – men den kontinuitet som Eoin Colfer skapade med And Another Thing innefattar Adams böcker!

 

Att tänka på det sättet känns åtminstone bättre för mig.