Hoppa till innehåll
Sceleris

Kill la Kill

Rekommenderade inlägg

Såg precis de tre senaste avsnitten.

Ja ja, låt gå för att en schimpans hade kunnat räkna ut händelseförloppet och de "skakande" avslöjandena. Men nu är jag likväl åter hyfsat säkert tillbaka på hypetåget. 100% nyskapande och ickeförutsägbarhet är trots allt aldrig någon direkt förutsättning för 100% (eller något åt det hållet) underhållning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Just avslöjandet i avsnitt 18, det att

Ryūko är Satsukis lillasyster och Ragyōs dotter

, insåg jag (eller snarare så insåg jag den stora möjligheten) i och med

flashbackscenen där försöket med lilla Satsuki misslyckas och man får se att Ragyō är gravid med ännu ett barn

. Jag vet inte om jag är dummare än schimpanser som "insåg" det redan i avsnitt ett eller så (jag skulle då snarast påstå att de isåfall gissade rätt), men jag tycker att det är ganska lagom att få föraningar om specifika händelser sisådär 5-15 minuter i förväg. Inte för länge, så man börjar känna att de borde få det överstökat nån gång... och inte för sent, så man känner att det kom ur tomma intet och inte fick någon uppbyggnad alls.

 

För exempel på det senare, se Samurai Flamenco. :happydrop:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Just avslöjandet i avsnitt 18, det att

Ryūko är Satsukis lillasyster och Ragyōs dotter

, insåg jag (eller snarare så insåg jag den stora möjligheten) i och med

flashbackscenen där försöket med lilla Satsuki misslyckas och man får se att Ragyō är gravid med ännu ett barn

. Jag vet inte om jag är dummare än schimpanser som "insåg" det redan i avsnitt ett eller så (jag skulle då snarast påstå att de isåfall gissade rätt), men jag tycker att det är ganska lagom att få föraningar om specifika händelser sisådär 5-15 minuter i förväg. Inte för länge, så man börjar känna att de borde få det överstökat nån gång... och inte för sent, så man känner att det kom ur tomma intet och inte fick någon uppbyggnad alls.

 

För exempel på det senare, se Samurai Flamenco. :happydrop:

 

Ja, måhända var min kritik lite väl överdriven, då även jag trots allt anser att Kill la Kill balanserar klart bra mellan de två ovansagda, ofta så känsliga, sidorna av en berättelse. I synnerhet avslöjanden rörande

blodsband

kan vara ett minfält av enorma proportioner och jag hoppas bara att

Satsukis förmodat kommande reaktion kring det hela inte framstår som överdriven, med tanke på all fakta hon sedan tidigare satt på.

Det skulle kännas som farligt nära att idiotförklara tittaren.

 

Apropå Ragyō:

Det stundals närmast mardrömslikt förtjusande sättet som hon animeras på (med scenen i badhuset och anländandet in till stadion som två av de främsta exemplen) fick mig inte helt osökt att tänka på de illustrationer som Gerald Scarfe skapade åt Pink Floyd och deras "The Wall"-koncept. I synnerhet då filmen där huvudpersonens fru i ett par animerade scener, vilka inte kan beskrivas som något annat än just mardrömslika, porträtteras på följande vis: http://www.geraldscarfe.com/wp-content/uploads/pf-wife1.jpg Det intresseväckande fortsätter i och med att den karaktärsdesignen har liknats vid en rokurokubi från den japanska mytologin; ett väsen av bedräglig natur och förmågan att separera huvudet från kroppen. Måhända är jag ute på något långsökt is här, men jag finner detta i ljuset av de tre senaste avsnitten ändå rätt så tankeväckande.
  • Uppröstad 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Avsnitt 19 då:
 

Jag gillade överlag det mesta, men slutet med en ångetsilsken Ryūko går, bort, bort, bort. Det är fullt möjligt att omfamna klichéer på ett fyndigt vis, men detta försök - i den mån det nu var ett sådant - föll verkligen platt i mina ögon. Det enda bra med det hela var egentligen att det samtidigt blev lättare att svälja ännu en obekväm scen mellan Satsuki och Ragyō.

 

Många av höjdpunkterna var annars de mindre detaljerna, som Gamagooris reaktion när han nya fräsiga vapen visar sig vara tusen gånger sämre än det Ryūko förmår att åstadkomma mot de nytillkomna fienderna (även om det säkert inte har spelat ut sin roll ännu) samt ansiktsuttrycken som uppkommer direkt efter räddningen av Mako.

 

I övrigt skulle jag inte bli särskilt förvånad över om Ragyō, snarare än Satsuki, blir den som till slut kommer att bära den Evangelion-Kamui (utbrodering av Junketsu?) som Nui arbetar på.

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Min favoritsnutt i avsnitt 19 var när

Makos mamma stirrar på Mikisugis... ähem, "skimmer"

, liksom helt i förbifarten. Lysande!

 

Hur som... Avsnitt 19

Spoiler
Jag håller med om att Ryūkos vredesmod i slutet är dramatiskt ineffektivt, men jag tycker inte att det sticker ut så mycket. Till viss del för att serien ändå är så... "inspirerad", men mest för att det stämmer med hennes karaktär: Ryūko har ju flera gånger visat sig ha svårt att kontrollera sin ilska, så det känns inte konstigt att hon lever ut sin identitetskris genom att slå vilt omkring sig.

 

Med det sagt så vet jag ändå inte om jag vill dra slutsatsen att det är som det ser ut. Det kan ju vara exempelvis att hon har nått något slags insikt om vad hon måste göra, och bara vill hålla Senketsu utanför för att det är riskfyllt för honom, han som består av livstråd. (Att skrämma bort någon för att skydda dem är förstås en annan klyscha, hehu.)

 

Jag tror jag hade haft lite mer klara tankar om var serien är på väg om jag hade haft lite fastare grepp om vad den handlar om. Så hörni, nu med snart 20 avsnitt under bältet, är vi inte redo att börja diskutera vad serien handlar om? Liksom, teman. (Faktiskt avsedda av Kazuki Nakashima eller ej.) Inte för att jag har några lysande idéer, men ändå.

 

Parollen "kläderna gör mannen" känns väl applicerbar, och kanske kläder som en metonym för civilisation (inte för att jag tror att Nakashima förespråkar nudism, men kanske det är en varning om att bli slavar för utvecklingen?) eller, mindre högtravande, om samhälleliga förväntningar, som det nämns här i den intressanta idén om att serien med all dess fanservice blir en kommentar om sexualisering/objektifiering av kvinnor och en uppmaning till dem att ta kontrollen över den. Men karaktärerna sen? Vad handlar deras personliga resor om?

Just med Ryūko verkar det vara "loner-tjejen som får vänner" (fast något illa underbyggt isåfall) och en fråga om, ja, "anger issues" helt enkelt.

 

  • Uppröstad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Kan du nämna några hål? Jag kan nämnligen inte komma att tänka på några som varit irriterande för mig. Slarvigheten kan jag däremot förstå att den är irriterande. Något mer av en personlig preferens helt enkelt.

Okej, så jag kanske inte skulle dömt serien så tidigt inpå. Ärligt talat hade jag inte höga förväntningar av Kill La Kill, men nu när jag sett alla tillgängliga avsnitt (dvs. alla utom de två sista) måste jag erkänna att de saker jag irriterade mig på innan, såsom hål i historien, har fyllts ut - t.ex. mer utförlig bakgrund kring Ryukos pappa och hans död. Gillar verkligen hur serien utvecklats; var inte alls övertygad de första fem, sju avsnitten men nu gillar jag den skarpt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra sajter

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt community. Det är enkelt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

×