Natsume Ono - Not Simple och Danza

[lolcatinti]

Senaste två veckorna har jag varit eld och lågor över min nya upptäckt, Natsume Ono.

Hon började med att göra doujinshis och webbserier men har så småningom blivit publicerad i månadstidningar.

 

Det som är så speciellt med Natume Ono är hennes ämnesval: Det handlar väldigt mycket om familjen. Trasiga familjerelationer, längtan efter närhet i familjen, familjer som skiljs åt och familjer som återförenas.

 

Den helt otroliga Danza samlar noveller som på ett komprimerat och återhållsamt sätt berättar om komplexa känslor av saknad och avstånd i familjer.

 

I serieromanen Not simple berättas om en kille som letat efter sin syster på den nordamerikanska kontinenten i tre år. Alla karaktärer bär på hemligheter som avslöjas i rask takt i resan mot döden.

 

Samlingen Tesoro är mer ojämn än de tidigare nämnda verken. Finns även några till böcker på engelska som jag ska försöka få tag på.

 

Natsume Ono gestaltar den längtan som människor har till varandra när de skiljs av det avstånd som skapats av deras egna försök att hålla tillbaka känslor och obehagliga sanningar. LÄS HENNE!!!

[Sceleris]

Oj, teckningsstilen överraskar mig lite. Jag är bara bekant med Natsume Ono genom animeversionerna av Ristorante Paradiso och Sarai-ya Goyō, och även om skäggstubbarna och de halvslutna ögonen känns igen så trodde jag att hon tecknade mer... konventionellt. Eller, ja, jag visste att det kunde se ut så här, åtminstone, men bilderna i tråden här var mer "cartoon" än jag väntade mig.

 

Det låter hur som haver som intressanta serier, får försöka komma ihåg att kolla upp dem nån gång.

[lolcatinti]

Sceleris, jag har för mig att jag någonstans läst henne kalla sin runda, gulliga stil för sin "gamla stil" och den allvarligare, stramare stilen för sin "nya stil".

I nuläget tecknar hon en samurai-serie(!!!!) och det ska vara den längsta och mest framgångsrika serie hon nånsin gjort som jag förstår det. Den har till och med fått en anime! http://nerdreactor.com/2012/03/28/anime-house-of-five-leaves-review/

Det känns långt ifrån det italien-romantiserande och gulliga petandet i familjeneuroser som jag hittills har sett av Natsume Ono. Men det tycker jag bara verkar roligt och som ett tecken på att tecknaren ha ett mångfacetterat djup.