Helck

[Sceleris]

 

För drygt ett år sedan eller så, så började jag läsa en (för mig) ny serie: Helck. Jag brukar testa på olika serier som verkar fåniga och lättlästa, och denna låg ungefär rätt.

 

Storyn är att människorna skickade en hjälte som besegrade Demonfursten. Det är många serier som börjar efter Demonfursten besegrats, så det var inget nytt. Att serien pratar om "nivåer", à la TV-spel, är också en klyscha som bäddar för antaganden om innehållet, så låt oss se då...

 

I Helck så tar berättelsen vid tre månader efteråt, när demonerna håller en turnering för att utse den nya Demonfursten. En av demonvärldens fyra främsta krigare, den lilla men eldfängda Röda Vamirio (röstis i mitt huvud: Haruka Tomatsu), har blivit inkallad som vikarierande turneringsarrangör. Tävlingarna går väl, med flera duktiga stridande; med sådana krafter kan demonerna snart ta tillbaka land från människorna! Särskilt imponerad blir hon av en man med böljande muskler och He-Man-frisyr: en mänsklig hjälte.

 

 

Jo, Vamirio, just en sådan. Tävlingen har ju inga restriktioner mot människor! "Människor är fiender"? Ja, visst, de är demonernas fiender, men...

 

 

...Helck verkar ju faktiskt vara på demonernas sida.

 

Vamirio är skeptisk. Är det inte en invasion? Nja, de tävlande är alla förtrollade, så att de inte kan skada eller skadas av någon utanför turneringen. Men Vamirio ser igenom hans plan!

 

 

 

 

 

 

 

Ähem.

 

Men faktum kvarstår: han är en mänsklig hjälte, just en sådan som dödade Demonfursten. Och faktiskt en otroligt mäktig hjälte: medelnivån på de tävlande i turneringen är 48, Vamirios nivå som en av demonvärldens mäktigaste är 78, och Helck är... 99!? Vad de än gör så kan de ju inte välja till ny Demonfurste en människa som är starkare än dem!

 

Det som följer närmast är Vamirios planer att få Helck att förlora turneringen, planer som Helck alltid lyckas bräcka utan att veta om det. Till sin hjälp har han sin fantastiska styrka, sin fantastiska välvilja, och sin fantastiska tur. Och det är alltid med komiska resultat.

 

Det finns mycket att tycka om med serien Helck.

 

Tecknaren Nanaki Nanao är inte världens skickligaste tekniskt, och gråtonerna är av en tråkigare sort man ofta ser i webbserier som denna; den går i webbaserade Ura Sunday, med serier som Mob Psycho 100 och Magi-spinoffen Sinbads äventyr. Men den har en gullig, komisk stil, och Nanao är påhittig och arbetssam. Varje samlingsvolym innehåller flera extrakapitel som ger lite fler skämt och lite mer story och ibland lite pyssel i stil med "finn fem fel".

 

Det är en rolig serie. Nanao har nått en god balans mellan humor och äventyr, och den har bra och välplacerade "punchlines", som den i senaste bilden ovan. Men det är också en snäll serie. En annan humorserie som jag följer handlar också om en människa i demonvärlden; där mister demoner livet till höger och vänster på komiska sätt. I Helck så är det sällan som karaktärer dör; det känns som att serien har för mycket hjärta för att vara så cynisk för humorns skull.

 

Efter seriens början om turneringen, så drar Det stora äventyret, som alla liknande serier måste ha, igång. Och det kan bli både spännande och rörande att följa och se vad som ligger bakom Helcks önskan att förgöra människorna, och de vändningar som väntar seriens karaktärer. Men komedin är i seriens kärna, så spänningen blir sällan för kvävande.

 

Jag borde runda av, men inte förrän jag skrivit om en av mina främsta favoriter i serien: fågeln Piwi, som karaktärerna träffar på senare i serien.

 

Piwi, tidigare känd som "Piuy".

 

Piwi ser ut ungefär som en halvmeter hög kyckling; han hävdar att han inte är en fågel, men han har vingar och han piper. Piwi är som en komiskt gullig, naiv och entusiastisk maskot, men jag tänker mig honom mentalt motsvarande ungefär en sjuårig pojke. Piwi brukar oftast tala väldigt högt, och hans har alltid samma sorts "!"-reaktioner som på bilden ovan. Piwi gör mig glad, helt enkelt!

 

Jag har velat skriva om Helck (och Piwi!) ett längre tag. Det finns så mycket mer att säga (vad sägs om en spion som skickar rapporter genom kaffeförmedlad telepati?), men det får räcka så. Jag hoppas att jag gjort serien rättvisa, och att kanske någon blivit lockad att kolla in den. Det är den värd.

[Sceleris]

Åh, alla karaktärer är så bra i den här serien!

 

 

Och Piwi har en egen tröja! Jag önskar att jag hade råd med onödiga inköp!

[Sceleris]

Helck får en anime-version!

Serien avslutades 2017, alldeles prima. Den fick en uppföljare 2020.

Jag får erkänna att jag är överraskad, men glatt överraskad.