Vilken manga läser du just nu och vilken ser du fram emot?

[Hikari no Hohenheim]

Läser just nu:

 

Naruto [...]

Samma här. Ligger just nu på vol. 14 (läser den engelska utgåvan), och trots att mangan går över nio tusen gånger snabbare än animen går det oerhört trögt framåt för mig. Min läsförmåga är inte alls lika snabb som jag skulle vilja, och tentor och essäer håller mig borta från allt som är kul just nu. Det blir väl till att lägga på en rem till jul; jag vill ju helst ha läst upp-till-datum av mangan innan jag spelar Broken Bonds till X360.

[Haritsuke]

Har ökat lite och börjat läsa Bleach och Hajime no Ippo också, Ippo har dock kommit en jävla bit så de e massor att läsa! :D

[Sceleris]

Har börjat läsa om Please Save My Earth. Kanske lite svagare och sämre tecknad i början, men fortfarande en av de bästa jag någonsin läst (fast det kanske inte säger så mycket).

[My]

Åh, jag har också längtat länge efter att läsa om Please save my earth (fast jag gillar hur den är tecknad i början, snett och vint och mysigt). Jag köpte serien för jättelänge sen, efter att ha läst den på nätet (långt innan jag började studera japanska). Precis som God Child var det en sån där serie jag längtade efter att kunna läsa själv en vacker dag. Kanske är dags att göra det snart. Here is Greenwood fick ju sig en genomläsning tidigare i år, likaså Cain-sagan, och God Child har jag läst lite mer än till hälften. Hakusenshas lite äldre serier är helt enkelt bättre än de nuvarande, i 95% av fallen.

[Sceleris]

Jag tycker att "original -" och "image soundtrack"-skivorna (Hajime Mizuguchi! Och ett par spår av Yoko Kanno!) är härliga stämningssättare att lyssna på medan man läser.

 

(fast jag gillar hur den är tecknad i början, snett och vint och mysigt)

Jag håller med, jag menade bara sämre i jämförelse med början. :)

 

 

 

Näfan, görs det inte manga med denna sorts omfattning och berättarstil längre?

[My]

Näfan, görs det inte manga med denna sorts omfattning och berättarstil längre?

 

Lite grann, mest då i Melody och Bessatsu Hana to Yume-magasinen. Men på det stora hela tycker jag att det har blivit mindre filosofi och fantasy, och mer nutid/romans och plastigt beundrande av söta pojkar. En romans som den i PSME får vi nog aldrig se igen i Hana to Yume.

 

Om du vill prova lite serier av liknande kvalitet så ge följande en chans (vet dock inte om allt är i tryck längre):

 

Jyu-Oh-Sei (Planet of the Beast King)

Moon Child (av Reiko Shimizu, mangan inte filmen)

Cipher (manga)

From far away

Swan (kommer inte från Hana to Yume men bra ändå)

Here is Greenwood

Angel Sanctuary (lite snurrig men blir bättre efterhand)

[Sceleris]

Tackar! Vet du förresten om Jyu-Oh-Sei står sig i animerad form?

[My]

Så långt som jag såg (halva kanske?) den gillade jag verkligen TV-animen. Mangan är lite grovt tecknad emellanåt. Jag följde den ett tag när den gick på TV, men den gick sent på natten så jag gav upp ganska fort. Hade tänkt investera i boxen när den har sjunkit lite i pris.

 

En rolig detalj är att det är samma kille som fick designa lite saker till animen som författarinnan till Jyu-Oh-Sei bad om hjälp att designa all mecha till mangan (rymdstationer och sånt).

 

Du kanske ska satsa på animen till Jyu-Oh-Sei, eftersom det faktiskt finns en hel sådan, och om du gillar den kan du prova hennes senaste serie. som ska ges ut under 2009, Demon Sacred (jag har bara läst en volym för många år sen så jag kan inte riktigt avgöra om den är bra eller ej, fast jag gillar nog hennes äldre serier lite mer). De ska även animera Hana-sakeru Seishonen nästa år, en av hennes hittar från slutet av 80-talet.

[Lilala]

Just nu läser jag D.Gray-Man. Jag är på den sjätte volymen :D Jag tycker om den för att den är mycket fint ritat, alltså varje karaktär har sin egen personlighet med deras utseende :)

 

D.Gray-Man är en shonen som handlar om exorcister som ska försöka samla in Innocence - en mystisk kraft. Nästan varje shonen har liknande plot, men ja... D.Gray-Man är extra spännande, för att den är ibland riktig skrämmande ^^

 

Jag läser den på engelska, för att det finns ingen svensk version... fast på nätet kan man säkert hitta allt :D

[induce]

Inte särskilt många. School Rumble, Doubt och Unbalance x Unbalance. Kul att ha något att läsa åtminstone, men jag brinner nog mer för min anime.

[Dancing Moon]

Jag har plöjt Tactics tills jag kom i kapp den. Jag tycker om historisk manga och folkliga myter och eftersom Tactics utspelas i 1920-talets Japan och har en massa oni och tengu osv är den riktigt kul. Tyvärr känns den lite onödigt fånig ibland, gillade faktiskt animen mer. Bättre stämning helt enkelt.

 

Och så ser jag fram emot Skip Beat! på svenska. Billig jättebra manga, hoppas översättningen håller ^^

[My]

Och så ser jag fram emot Skip Beat! på svenska. Billig jättebra manga, hoppas översättningen håller ^^

 

Helt själviskt så hoppas jag att du tycker det. Helt klart den största utmaningen jag stött på hittills som översättare. Låter något omständigt och konstigt på svenska? Lita på mig när jag säger att det antagligen lät sju resor mer omständigt på japanska. Hon som skriver den har ett väldigt egendomligt språk med mycket syftningsfel och liknande. Har gett mig mycket huvudvärk, så att säga. ;)

[My]

Jag har börjat läsa Kaguya Hime av Reiko Shimizu igen. För säkerhets skull läser jag om från början. Hysteriskt bra! Men den liknar inte alls dagens moderna Hana to Yume-serier, så chansen för en engelsk eller svensk utgåva är nog mikroskopiskt liten. För den som kan japanska är den dock en ganska intressant tolkning av myten om Kaguya Hime, och till och med blodigare än Ceres Celestial Legend (Ayashi no Ceres), som också baserades på samma mytologi.

 

Jag kommer nog att skriva en längre recension på min blogg senare, för den som vill veta mer om denna fantastiska serie.

 

Edit: Recensionen är nu upplagd och går att läsa här. Läs på egen risk, grammatiken och språket är förfärligt men jag orkar inte skriva om den så att den blir läslig just nu.

[wilfried]

Började med Let Dai vol 1 i helgen, den var grym ...

[My]

Jag har läst om och läst ifatt Gakuen Alice (upp till volym 16 som var så långt som jag hade). Det är helt enkelt makalöst bra, och jag ser verkligen fram emot att köpa volym 17-18 som finns ute i Japan just nu. Härnäst ska jag nog läsa ifatt det jag äger av Skip Beat och Nana. Har 3 volymer av vardera.

[Negi]

Läste en rekommendationstråd på ett annat forum där någon hade rekommenderat Dragon Head, lät lite intressant så jag kollade upp vad det var för något och började med att läsa första kapitlet "Det här var ju intressant" konstaterade jag och läste vidare ända tills kapitel 36. Riktigt spännande och skrämmande historia om att överleva i en apokalypisk värld.

 

Vad jag ser fram emot är att läsa klart på de manga-volymer jag just nu har i min ägo... vilket för tillfället är över 30st.

[Dancing Moon]

Ohhh, 20th Century Boys och Pluto är båda så otroligt ägiga manga att det inte är klokt. Jag läser supersnabbt för att se vad som händer, sedan läser jag långsamt för att njuta av varje nyans sedan springer jag och kollar om nästa bok har kommit än

[Negi]

Ohhh, 20th Century Boys

Ah! 20th Century Boys, skrev ett litet stycke till en bekant på MAL för ett tag sedan:

 

Nu har jag läst första volymen av 20th Century Boys och medans den inte tog mig med storm så började den starkt och gav en mycket att tänka på. Ser verkligen att potentialen finns där för att den här serien ska kunna bli så storslagen som folk får den att verka. Gillar verkligen den udda combinationen mellan slice-of-life och mordgåta/konspiraton. Lite drygt tycker jag dock att den hoppade lite väl hit-och-dit när det kom till tidslinje men då seriens röda tråd är just kopplingen mellan då- och nutid, det presenteras dock på ett rätt så snyggt sätt så det är absolut inget förödande. Ska helt klart läsa nästa bok också.

 

 

Synd bara att den ska vara så satans dyr 130kr för en volym känns inte riktigt bra. Funderat på Pluto också men den får nog vänta till en annan gång.

[My]

Även om den amerikanska utgåvan av 20th Century Boys är dyr, så är den extremt välgjord. Jag tycker att den passar serien bättre än den japanska utgåvan, som är ganska anonym i jämförelse.

[Dancing Moon]

Kanske är det för att 20th Century Boys tar sig lite långsammare, men jag fastnade mer omedelbart för Pluto som verkligen kändes som OMG! ÄG!! från första kapitlena. Fast så gillar jag ju robotar också ^^

[My]

Nu har jag inte läst Pluto ännu, men 20th Century Boys är något så ovanligt som en serie som grundar både länge och väl innan OMG!-ögonblicken kommer, ett efter ett. Men det kan Urasawa göra just för att han är så stor att han inte behöver oroa sig för att hans serie ska avslutas i förtid.

 

Gakuen Alice gör för övrigt något liknande. Den grundar för en massa saker redan på ett tidigt stadium, och när de utlagda plottrådarna efter hand knyts ihop känner man sig så grymt belönad som läsare för att man följt serien. Vissa saker i de senaste volymerna har varit så snillrikt uppbyggda att jag bara kan gapa av förvåning (och tro mig, som översättare har jag varit tvungen att verkligen analysera varje volym in i minsta detalj för att inte göra några missar). Visst har berättelsen vissa mindre intressanta (och ett och annat dötråkigt) kapitel, men de kan lika gärna slå över till något fantastiskt utan förvarning. Snyggt som tusan!

[Hikari no Hohenheim]

Har just läst ut volym 3 av Skip Beat!

 

Och jag är helt klart fast. Än så länge är den lik animen till punkt och pricka, vilket bara är goda nyheter. Det här måste vara den första manga-serien på svenska sedan One Piece som jag verkligen ser fram emot att köpa på månatlig basis. Även översättningen håller måttet, även om det ibland kan låta lite underligt (eg. "Det är klart att jag hjälper till, vid tillfällen som detta"), fast det varnade till och med översättaren själv för.

[My]

Har just läst ut volym 3 av Skip Beat!

 

Även översättningen håller måttet, även om det ibland kan låta lite underligt (eg. "Det är klart att jag hjälper till, vid tillfällen som detta"), fast det varnade till och med översättaren själv för.

 

Hehe... Även känt som en brasklapp. Nåja. Det blir förhoppningsvis bättre längre fram. Översättningen av volym 3 gjordes 2007, då jag fortfarande inte riktigt hade vant mig vid att uttrycka mig på svenska. Det kan faktiskt vara lite irriterande när man måste ha med repliker från tidigare i serierna. Brukar ofta sitta och gnissla tänder när jag inte är nöjd med hur de låter. Ibland får man rätta till dem lite.

 

Nana-översättningarna är färskare och förhoppningsvis mer representiva för min nuvarande översättningsnivå. ;)

[Voltaire]

Håller på att läsa igenom första volymen av Morgondagens Joe. Jag minns att jag gillade skarpt anime så jag tog till att börja läsa igenom och fann att serien verkar vara inte lika starkt tecknad som jag hade hoppats på, men i möjligheten att kunna se förbättringarna plus den pågående handlingen gör mig fortsatt sugen att vilja läsa mera. Sedan har man serieversionen av Astro Fighter Solröd som jag skaffade sedan jag sett klart animen. Trots vissa svåra kanji som jag ännu inte kan fatta, så faller allt på sin plats med en avdankad sentaihjälte som numera latar sig och en ond organsation som ar mera vänlig an ond. Teckningsstil känns lite alltför dalig, men det handlar om första volymen sa viss förbättring kommer ske. Berättelserna och karaktärerna är lika roliga som i animen. Kommer definitivt fortsatta läsa dessa serier i framtiden.

[My]

Jag läser Aoi Hana (Sweet Blue Flowers) av Takako Shimura. Har just läst om volym 1 och är inne på nytt material i volym 2. Det är en vacker serie med mycket hjärta, som utspelar sig i flickskolemiljö. Huvudpersonerna är 3 gymnasieflickor som försöker komma till rätta med att de har förälskat sig i andra flickor, samt en av deras vänner som i sin tur försöker acceptera och stödja. Hade jag vetat att serien bara var 3 volymer lång skulle jag ha köpt den sista också.

 

För att vara en yurimanga är Aoi Hana riktigt bra. Känns mer som klassiska yuriserier än dagens moderna loliyuri. Däremot skulle jag nog inte ha köpt den om jag inte redan hade fastnat för Takako Shimuras tidigare serier (t.ex. Hourou Musuko). Hon tar nästan alltid upp laddade ämnen av det slag som brukar förvridas och framställas som fanservice i många andra serier. Men istället för att skriva sensationslystna serier gör hon oerhört tänkvärda och öppensinnade serier om att växa upp och upptäcka sitt rätta jag, samt att acceptera och bli accepterad.