Akikan!

[Blå]

 

Komedi med inte ett allt för ovanligt fenomen - flicka som dyker upp från ingenstans. Kakeru Daichi köper en melonsoda påvägen hem och klagar sig över att han inte får någon växel tillbaka. Väl hemma tar han en dusch och tänker att de ska nog bli gott med en melondsoda efter den. Överaskningen kommer när han väl börjar dricka. Istället för att få i sig den goda kalla drycken så omfammnas han och hans kysser helt plötsligt en mystisk flicka.

 

Så här startar serien, som trots stereotyperna, verkar kunna underhålla till viss del. Bland röstskådespelarna finns en del nya men även några gamla bekanta så som Fukuyama Jun (Code Geass, Inukami, Macross Frontier m.m) och Noto Mamiko (Clannad, Inu Yasha, Jigoku Shoujo). Serien kommer att bli 12 avsnitt vilket enligt mig får anses som en lagom mängd för den här typen av serie. Vill du ha en serie med massor av flickor som flockas kring en kille? Akikan! kan kanske vara något för dig då.

[Skalleponken]

Såg första avsnittet igår. Jag tycker det var mestadels ganska segt, men det fanns en del som fick mig att skratta till.

[Sceleris]

Första avsnittet:

 

 

 

Med det sagt (?) är det helt okej, om man är sugen på en klyschig haremserie. Det enda originella (och jag är generös med ordet) är väl seriens störtlöjliga grundidé, som tillsammans med själva utförandet för mig känns som något från 90-talet... ni vet, "en kvinnlig cyborg med en katts hjärna", "ett gäng med en stridsvagn åker runt och strippar alver i en annan värld", såna grejer.

 

Och det är inte nödvändigtvis något dåligt. ;)

[induce]

Haha lägg av grabbar! Störtskön serie ju. Lågvattenhumorn faller mig verkligen i smaken. Ser den med två tjejkompisar som också tycker den är hysteriskt rolig från och till. Givetvis kan man inte ta den på allvar och så fort den går ifrån sin barnsliga humor som anspelar på sex till 110% så blir den mindre bra. En serie jag följer mest för att få några goda skratt.

 

- You have to drink all of my juice! :);;

[Sceleris]

Jag skulle inte gå så långt att kalla den för störtskön, men jag börjar inte hata mig själv när jag tittar på den, så SÅ dålig är den ju inte. ;)

 

Det är faktiskt något märkligt med serien. Animationen är taskig, grundidén är störtlöjlig (inget fel med det), riktningen verkar klyschig (introduktionsavsnittet, "hon börjar skolan"-avsnittet", det blir vanliga missförstånd och såna grejer), men samtidigt är huvudpersonen konstigt "upplagd", han fungerar på något ovanligt sätt. Jag skrattade faktiskt ett par gånger i avsnitt två. ("Jag har inte tänkt ha på mig en jacka som nån svettig kille har haft!") Och på något masochistiskt sätt gillar jag slutlåten. :)

 

Det känns lite som att skaparna har lagt bort alla pretentioner om att göra något bra enligt "spelreglerna", så de bara... nä, jag vet inte. Svårt att sätta fingret på, kanske klarnar efter några avsnitt.