Silver Spoon

[lolcatinti]

Jag har den senaste tiden varit helt tokig i serien Silver Spoon som just nu ges ut i Shonen Weekly Sunday. Det är samma skapare som låg bakom Fullmetal Alchemist, men FA tyckte jag inte var så där jättebra, det som jag har läst. Silver Spoon däremot!

SS är en slice of life-serie som utspelar sig på ett jordbruksgymnasium. Huvudpersonen Hachiken flyr dit för att han inte klarar av att leva med sina föräldrar, och väl på plats ställs han inför massor med nya livsmoment. Djur ska ha mat, födslar måste assisteras, djur ska skickas på slakt... Läsaren får lära sig massor om de olika arbetsmomenten, till exempel mkt arbete som ligger bakom att göra ost eller hur man får till mjölkningen på en väldigt stor mjölkgård.

 

Mangan har blivit otroligt populär i Japan, jag tror att det beror på det pedagogiska upplägget där man hela tiden får lära sig spännande saker. Tecknaren kommer själv från en jordbruksfamilj. Samtidigt som jag älskar mangan har jag svårt att förstå hur ANDRA än jag kan gilla den! En shonen-manga om livet som mjölkbonde tecknad av en kvinnlig tecknare, helt utan inslag av våld eller övernaturliga saker som blir en hit. Det låter lite otippat.

 

Någon mer som har läst? I så fall vad tycker ni om den och varför??

[Sceleris]

Då jag hade följt Fullmetal Alchemist-mangan i flera år så blev det en intressant omställning att se Arakawas stil berätta om ett jordbruksgymnasium. Flera kapitel in var jag fortfarande osäker på om det verkligen var som det verkade. När de hittade en mystisk struktur i kapitel åtta, var det kanske ett uråldrigt artefakt, eller en portal, eller en ingång till ett underjordiskt kungadöme, eller...?! (...Nä, det var bara en stenugn.)

 

Men jag gillar den lagom mycket. Mitt intresse för ämnesvalet är ganska lågt (även om jag lär mig ett och annat), men karaktärerna är humana och okonstlade. Hachiken är en bra kille, Aki är en sån där ärlig, helhjärtad rollfigur som jag är lite svag för, medan resten av gänget har sina egna goda och mindre goda sidor, utan att gå ifrån att det är en bunt vanliga sextonåringar som det handlar om. (Okej, med tanke på att det handlar om tonåringar så känns det kanske lite för städat...)

 

Det går inte riktigt ända fram för mig, jag blir liksom inte medryckt, och det kanske har med det jordnära stoffet att göra. Det blir både en tillgång och en nackdel: en tillgång för att det är en ganska unik vardagsskildring, en nackdel för att man kanske har det svårare att bli känslomässigt investerad i en berättelse som går ut på att laga bacon.

[lolcatinti]

en berättelse som går ut på att laga bacon.

 

Haha, du träffar verkligen huvudet på spiken i den här redogörelsen av Silver Spoon!

Och rent objektivt så måste jag hålla med dig. Jag har själv svårt att förstå varför jag älskar den här serien så mycket.

Slice of life är en intressant genre. Det bygger ju mycket på att man ska intressera sig för karaktärerna och vilja följa deras vardag. Själva settingen och konflikterna är sekundära och förändras inte, eller väldigt långsamt. Det gör att jag vanligtvis tröttnar på slice of life  i längden, trots att jag är engagerad i början. Jag kan läsa några volymer, men sen får jag nog. Med Silver Spoon däremot kan jag inte få nog och jag tröttnar inte. Senast det hände mig med en slice of life-manga var Maison Ikkoku. (Om man kan räkna in den i genren...)

[Sceleris]

Jag brukar vara konservativ när det gäller beteckningen slice-of-life, men i det här fallet känns det väl ganska harmlöst att beskriva serien som det: det är en uppväxthistoria, men mer i allmänhet än typ en bildningsroman. Silverskeden verkar ju inte ha någon mer underliggande handling än "Hachiken klarar inte av sin familj" och "Hachiken gillar Aki", och jag tycker inte att det känns som att upplösningen av någon eller båda av trådarna nödvändigtvis borde leda till seriens slut. Det känns lugnt som att den skulle kunna fortsätta Hachikens gymnasiegång ut.
 
Och inte mig emot. Det kanske är just det här att den faktiskt är välgjord, vad man än tycker om ämnesvalet eller dramaturgin, som lyser igenom?